tag:blogger.com,1999:blog-78098540853143323922014-10-01T08:58:55.071+02:00You Me & Tommy LeeYou Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.comBlogger26125tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-64485819784969567472010-06-15T12:10:00.003+02:002010-06-15T12:35:32.436+02:00Taking the Summer of Love - Festivalsäsongen<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/TBdVf-3nneI/AAAAAAAAAnY/uLqRmABAjF8/s1600/SafeRedirect.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/TBdVf-3nneI/AAAAAAAAAnY/uLqRmABAjF8/s320/SafeRedirect.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5482945079287455202" /></a><br />Vecka 24<br />Det finns många vårtecken men det säkraste sommartecknet för en musikälskare är att festivalsäsongen drar igång. Det är ju såklart skillnad på festival och festival. Det som utnämns till veckans Tommy Lee är inte Stadsfestivalen (för övrigt ännu ett säkert sommartecken, men en helt annan grej) utan den på landet, typ. Nyckelingredienser är bajamajor, iskalla duschar (bara för att), åker eller skog eller äng beroende på plats, det viktiga är någon form av naturupplevelse och camping. Det finns många därute som avskyr prospektet att bo i ett tält utsatt för vädrets makter, det konstanta folkflödet med tillhörande ljudnivå och vara smutsig i dagar plural. Men det är ju just semestern från klassiska sociala krav och normer som gör campinglivet i anknytning till en härlig musikfestival så välbehövlig. Det påfrestande också, granted. Min första rockfestival (Roskilde 2001) var svår att hantera eftersom det var något helt nytt för mig, men det som var mest förvånande var ju hur jag nästan direkt efteråt glömde bort det jobbiga och bara mindes hur kul och galet det hade varit. Och så fort sommaren närmar sig alla år efter det året börjar det klia i.. ja, var sitter egentligen festivalnerven? Men där kliar det i alla fall. Jag såg <span style="font-style:italic;">Woodstock - 3 Days of Peace & Music</span> för att åtgärda klådan men den blev bara värre.. Jag längtar Roskilde med årets fantastiskt intressanta line-up.. Kanske Way Out West i augusti (trots det olyckliga stadsläget). Men för den här veckan får det räcka med Maglehemsfestivalen på fredag och Mossagårdsfestivalen på lördag när Viberaft gästar de tu. Det ska bli spännande att spela på festival. Det har jag inte varit med om innan (om inte mina och systerns ”gästframträdande” som barn på varierande scener med far räknas). Det blir visserligen ingen camping-upplevelse (vad jag vet) men väl en sjuhelsikes billuff. Och det går nästan lika bra.<br />Maglehemsfestivalen:<br />http://www.festivalimaglehem.se/<br />Mossagårdsfestivalen:<br />http://www.mossagardsfestivalen.se/<br />/HannahYou Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-18748872368621483482010-05-31T18:38:00.002+02:002010-05-31T18:44:45.958+02:00London Calling - Viberaft overseas<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/TAPnUYurn0I/AAAAAAAAAnQ/JFSdfJbz7Yk/s1600/london-calling.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 315px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/TAPnUYurn0I/AAAAAAAAAnQ/JFSdfJbz7Yk/s320/london-calling.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5477475909234302786" /></a><br /><br />Vecka 22<br />Veckans Tommy Lee är London. The city.<br />Undertecknad med rockband åker dit på torsdag. <br />Och guess what? Har aldrig varit där förr! Jag, alltså. De övriga i bandet undantaget syster kan jag inte tala för. <br />Det började ca 2 veckor innan Emergenzas Skånefinal. De hörde av sig till Erik ”the man” Hagberg (sångare i det eminenta Viberaft) och undrade om vi kunde tänka oss att komma och spela på en av deras finaler där. Till allas förvåning kunde alla (förutom vår kära trummis, tyvärr, dock vikarierar trummisen för fantastiska The Medicinal Storytellers för honom). Otroligt ändå att det blir av. Samordningen är imponerande. <br />Lite ironiskt kan tyckas: Dels att vi spelar på en engelsk final när vi själva inte gick vidare i Skånefinalen, men, vad kan jag säga? Arrangörerna hade förhoppningar om oss. Dels att man bokar en musikakt till en rock 'n roll tävling. Folk lär vara rätt trötta när vi ska gå på. Menmen, London är London är London. Det ska bli väldigt spännande att komma dit, och det är bandets första spelning utomlands så... <br />Vi reser tidigt på torsdagsmorgonen och jag reser hem tidigt dagen efter så: Vad hinner man med i London under 24 timmar? <br />Jag vet inte, men jag ska ta reda på det! <br />Viberaft: <br />http://www.myspace.com/viberaft<br />The Medicinal Storytellers:<br />http://www.myspace.com/themedicinalstorytellers<br />The Clash:<br />http://www.youtube.com/watch?v=gGf82oCyLEo<br />/HannahYou Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-522372947550686062010-05-30T00:21:00.004+02:002010-05-30T00:59:22.800+02:00Ekarp - Livet På Landet<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/TAGb-RD2vMI/AAAAAAAAAnI/6tGWCPb8yL4/s1600/ekarp.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 274px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/TAGb-RD2vMI/AAAAAAAAAnI/6tGWCPb8yL4/s320/ekarp.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5476830115893001410" /></a><br />Vecka 21<br />Så... Har varit ute på Ekarp hela veckan och skulle kunna utnämna Kattungar eller faktumet att Ekarps kultur- och musik förening hade sin rockabilly-kväll på fredagen till veckans älskling, men nej! Veckans Tommy Lee är fantamej Livet Po Lannet (dialektal/sociolektal översättning: Livet På Landet, see also: Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv). Jag åkte ut för att plugga. Anledningen: Ju mindre distraktioner som finns desto bättre. Men visst finns det distraktioner. Den göttiga typen. Promenader på landsbygden (och jag kan lova att Skurups kommun har skitbra prommisar som är utmärkt Cardio), bastubad och kattungstittande. Det märkliga är hur det lantliga livet får en att känna sig i jämförelse med stadslivet. I stan är det klara gränser mellan "det du gör för nöjes skull" och "det du gör för att du måste", medan det po lannet inte finns några egentliga distinktioner. Jag minns min uppväxt i Hofterup (Kävlinge Kommun) när promenader togs just för att det inte fanns så mycket annat att göra vilket gjorde att de fungerade som det bästa och utan tvekan mest hälsosamma belöningssystemet. Så har det känts med allt den gångna veckan. Detta leder mig såklart till att säga: "Livet po lannet, det ä va ja vill ha! Livet po lannet, det enda som ä bra!". Allt som allt: Jag älskar stan. Blandningen av mänskor, musik- och festutbudet, faktumet att det är ett "verkligt" liv som levs... Men lantlivet innehållet en massa godsaker för er som känner att stadens individualism inte riktigt räcker för er: Ni skapar er egen rytm, ni för så mycket oväsen ni vill när ni vill, inga grannar tycker sig ha rätt att lägga sig i nåt ni gör så länge ni inte skjuter deras boskap (/eller djur som föds upp på deras mark trots att dessa lever bara för att dö), plus ni kan köpa en jävla mansion för samma pengar ni hade lagt på en sketen lägenhet i stan. Lugnare takt=Bättre takt.<br />/HannahYou Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-66945772113781281192010-05-10T09:59:00.003+02:002010-05-10T10:09:48.164+02:00Emergenza - Winning the Night<a href="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/S-e-MHFWlAI/AAAAAAAAAnA/42MHz3dbQVc/s1600/20100317_Viberaft_Emergenza_-_Malmo_0961.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 214px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/S-e-MHFWlAI/AAAAAAAAAnA/42MHz3dbQVc/s320/20100317_Viberaft_Emergenza_-_Malmo_0961.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5469549387733963778" /></a><br /><br />Vecka 19<br />Jag antar att denna veckans Tommy Lee är Emergenzafestivalen. Känns lite påtvingat, eller hur? Egentligen vill jag utnämna Viberaft* (för nya läsare: *bandet jag körar i) till veckans men bandet har redan haft titeln vecka 4. Inte så att jag ogillar Emergenzafestivalen, tvärtom…<br />Min första erfarenhet av festivalen var när jag för några år sedan gick som gäst för att rösta på fina Fairfield. Det var på KB och en jätterolig upplevelse. Metalband efter metalband efter punkband radades upp, och så Fairfield. Tyvärr vann de inte den kvällen men kom på en stark tredjeplats. I alla fall: Det var så jag hittade tävlingen. <br />Sedan Viberaft bildades för ganska så exakt två år sedan har jag tjatat (inte hela tiden men lite då och då) om att bandet skulle anmälas. ”Bara för skojs skull”, har jag sagt. Och även om det är kul att vara med i tävlingen kan jag i efterhand säga att det inte bara är för skojs skull. Det blev plågsamt klart den första deltävlingen på Bodoni i Malmö. <br />Vi stod och väntade på resultatet och kramade varandras händer... Vi hade inte gått vidare, det hade varit nära, men nära skjuter ingen hare (tack och lov skulle kanske vissa säga). Mitt hjärta sjönk. Jag blev så oerhört besviken. Jag gick hem. Precis när jag kom innanför dörren ringde Hennie* (för nya läsare: *min syster som också körar i Viberaft) och hojtade att vi tagit oss vidare i alla fall på grund av att vi utnämnts till wildcard (synonym: bubblare). <br />Så, en andra chans. Vi jobbade hårt för att få folk till Debaser som kunde rösta och stötta oss, repade och koncentrerade oss ordentligt, för att försäkra oss om att det skulle gå lite bättre än på Bodoni… Andra deltävlingen vann vi (bilden är från den kvällen och av Rasmus Lindgren). Vi kom på första plats i vår specifika grupp (med 100 röster mer än gäster vi hade tagit med) och det kändes helt fantastiskt. Jag gick och log hela dagen efteråt. <br />Så det där med tävlingar är intressant. Jag anser mig vara en bra förlorare, men det är lätt att ta en förlust i Trivial Pursuit eftersom det i det stora hela inte spelar så stor roll. Om det är något som har gått upp för mig under Emergenza-processen så är det att en vinst i en tävling som denna är en mycket effektiv morot, men det är samtidigt skräckinjagande att tävla, tänk om man förlorar (alltså verkligen förlorar) när det räknas!?<br />Vinner vi på lördag går vi vidare till vad jag tror är nordisk final i Stockholm. Det är en tävling i många steg. Den sista deltävlingen är internationell. Man blir nästan lite utmattad när man tänker på det. Men: Visst vill vi vinna på lördag. Jag erkänner det. Men det viktigaste är att vi tog oss till KB, den första deltävlingen som har en jury som ska komplettera publikrösten. Vi kan inte spela för att vinna internationellt på lördag men vi kan spela för att vinna kvällen. Kom och se. Kom och lyssna. Hjälp oss att vinna kvällen.<br />Lördagen den 15:e maj:<br />http://www.facebook.com/home.php?#!/event.php?eid=112421602110064&ref=ts<br />http://www.viberaft.com/<br />http://www.facebook.com/home.php?#!/pages/Viberaft/109765012394907?ref=ts<br />/HannahYou Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-79976718515138745882010-04-19T16:46:00.004+02:002010-04-19T17:11:41.705+02:00Den svenska seriesynden<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/S8xyosrj5CI/AAAAAAAAAm4/0bAzpO4_1ms/s1600/scs.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 200px; height: 282px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/S8xyosrj5CI/AAAAAAAAAm4/0bAzpO4_1ms/s320/scs.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5461866491607770146" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/S8xyGjVvKNI/AAAAAAAAAmw/qIgEvLaRNog/s1600/lee.gif"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 238px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/S8xyGjVvKNI/AAAAAAAAAmw/qIgEvLaRNog/s320/lee.gif" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5461865904984762578" /></a><br />Vecka 16<br />Veckans Tommy Lee är serieantologin <span style="font-style:italic;">Swedish Comic Sin</span> som släpps nu på fredag (den 23:e) med en höjdarfest på Debaser Medis i Stockholm i samband med seriemässan Small Press Expo. <span style="font-style:italic;">Swedish Comic Sin</span> är en samling serier på temat sex. 10 svenska serietecknare (bland annat undertecknad, bilden är från mitt bidrag) medverkar. Berättelserna behandlar på olika sätt det gemensamma temat och innehåller allt från saga till verklighet, hetero- till homosexualitet och berättas med en hel rad olika bildspråk: Mangainspirerat, såväl som fantasy och västerländsk realism. <br />För ett år sedan gick jag ut första året på Serieskolan i Malmö. Jag ville fortsätta teckna men var osäker på om jag skulle kunna finna motivation och tid med allt annat som skulle göras. Så när fantastiska Fanny M Bystedt berättade att Natalia Batista skulle sätta ihop en sexserieantologi blev jag tänd på idén (haha) och insåg att om jag skulle fortsätta teckna för lustens skull (haha) var det lika bra att aldrig sluta, att inte ta ett uppehåll. Jag mejlade Natalia och bad att få hoppa på projektet. Jag var inställd på att det skulle bli en förödmjukande historia, att jag skulle behöva så när trakassera henne för att få vara med. Men Natalia svarade vänligt att det viktigaste för projektet var driv, initiativ och vilja att genomföra det och att jag var välkommen. <br />Jag började genast teckna en (semi)självbiografisk berättelse, och för att göra en lång historia kort: Idag samlades antologins tecknare på Serieskolan och hämtade ut våra böcker. Det har varit en väldigt rolig och givande resa från idé till färdigt alster och jag hoppas ni kommer att njuta och förlustas av alla fantastiska berättelser i <span style="font-style:italic;">Swedish Comic Sin</span>. Från och med på fredag kommer boken finnas till försäljning direkt från serieskaparna. <br />Small Press Expo är en big deal för serietecknare, det är en mässa där även egenpublicerade alster får ta plats, därför är det en enorm tillströmning av bildberättare från hela landet (och andra länder) när den hålls. Vi kommer alltså att ha releasefest på fredag. Men ni som inte är i Stockholm: Misströsta ej. Boken finns att få tag på varhelst en av skaparna finns. <br /> <br />Artisternas hemsidor finns på Swedish Comic Sins blogg: <br />http://swedishcomicsin.blogspot.com/?zx=356bc15eb835d1df<br />Releasefest på Debaser Medis: <br />http://www.debaser.se/kalender/4629/<br />Releasefest på Debaser Medis (facebook): <br />http://www.facebook.com/event.php?eid=111661162197179&ref=ts<br />Natalias blogg: <br />http://nataliasmangablogg.blogspot.com/<br />/Hannah, http://www.oredsson.deviantart.com/You Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-4137101943491676272010-04-13T18:45:00.002+02:002010-04-13T18:49:38.405+02:00Adressen är Arenhill<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/S8SgbJ2rAVI/AAAAAAAAAmY/WvKYeJebGpw/s1600/%C3%A5ke.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 239px; height: 320px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/S8SgbJ2rAVI/AAAAAAAAAmY/WvKYeJebGpw/s320/%C3%A5ke.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5459665036642025810" /></a><br /><br />Vecka 15<br />Veckans älskling är Åke Arenhill. (Egentligen är han ständigt en älskling, men ni fattar; man måste välja veckovis och då försöker jag välja något som i alla fall är hyfsat aktuellt för den veckan*.)<br />Åke är någon av en skånsk ikon. Han är något så sällsynt som en framgångsrik konstnär. Men som många framgångsrika konstnärer har vägen dit gått genom folkets hjärtan. Hans mycket specifika tecknar- och målarstil kom dit genom mångåriga publiceringar i bland annat Femina. Och hans illustrationer finns också att hitta i en hop av litteratur, både egenförfattad och av andra författare. För som hos många framgångsrika konstnärer är inte bildskapandet den enda fjädern han har i hatten, eller den enda strängen på hans luta eller harpa eller hur man nu säger.<br />Han är även författare av olika slags skrifter, kåserier, sångtexter och litterära.<br />Dessutom är han känd från TV, kanske främst för människor som hade den stora glädjen att ta del av mediet för några decennier sedan. Han fyller 90 år i oktober i år, och *denna onsdag (den 14:e, exakt 6 månader före hans stora dag) spelar han på Blå Båten med Lasse O. Fast spelar är kanske lite att ta i. Det blir Lasse som spelar och sjunger. Åke sjunger också vid speciella tillfälle men hans utpräglade talröst (ni lite yngre kanske kommer ihåg den från Önos-reklamen), såväl som otroliga förmåga att finna orden är det som gör honom till en sådan unik scenmänniska. Jag ser mycket fram emot morgondagen.<br />Hursomhelst; för att hylla Åke ordentligt ska jag berätta varför jag älskar honom så mycket.<br />När jag var 14 år fick jag börja teckna krokí i Åkes egna grupp som då höll till i hans atelje. Jag fortsatte med detta tills jag var 19 år gammal. Det är många år av tisdagar dedikerade till tecknandet och att få umgås med denna fantastiska människa. Jag var yngst på kursen och kom alltid lite tidigare dit. Åke brukade koka te och vi satt i ateljén och drack det och pratade. Han var alltid den goaste människan man kan tänka sig mot mig. Gav mig tips, lånade mig material och böcker och pratade om livet i allmänhet. Så omtänksam. Inte bara det att krokí som sysselsättning stärkte min självkänsla enormt under de åren, det gjorde Åke också. Han är en person som får en att känna sig speciell. Om ni inte kan komma och lyssna imorgon, så skriv upp Åkes namn på att-göra-listan. Då och då har han utställningar runt om i stan (Malmö i mitt hjärta) och om du så ska besöka en enda utställning, så satsa på en av hans. All kärlek och hyllning till dig Åke, min vän!<br />Lasse O & Åke Arenhill*:<br />http://www.blabaten.se/index.php?id=6&post=142 <br />Hemsida:<br />http://arenhill.se/ake/index.html<br />Boken ”Arenhill”:<br />http://www.arenabok.se/o.o.i.s?id=180&bookid=85&backid=2l<br />/HannahYou Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-6637565163049834542010-04-06T19:52:00.004+02:002010-04-06T20:03:46.710+02:00Stentuffa Stina<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/S7t2NocMEGI/AAAAAAAAAmQ/d-Wi4xKDIjE/s1600/img031.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 214px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/S7t2NocMEGI/AAAAAAAAAmQ/d-Wi4xKDIjE/s320/img031.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5457085350055514210" /></a><br /><br />Vecka 14<br />Veckans Tommy Lee är Stina Sturesson.<br />Stina är en fantastisk författare, av både krönikor och manus (TV och teater). Dessutom är hon skådespelerska. Och sångerska. Hennes projekt i urval och det för tillfället mest aktuella finner ni nedan.<br /><br />Under mina tonår fick jag en bok av henne på en av mina födelsedagar. Den hette <span style="font-style:italic;">Vad gör alla superokända människor hela dagarna?</span> och var skriven av Fredrik Lindström, han som år senare höll i ”Värsta språket” i SVT. Jag läste boken och tyckte han var hemsk, alltså inte en dålig författare, men att han beskrev alla ”superokända människor” på ett sånt cyniskt vis, så von oben. När jag senare läste Stinas texter så insåg jag att hon och Fredrik Lindström är rätt så lika i sitt författarskap. Bara det att Stina saknar det jag avskydde hos Fredrik Lindström. Hon såg inte ner på de här människorna. Hon skrev på samma vis, men grymheten saknades. Hennes berättarton rymde mycket mer ömhet för det vardagliga, i-landsångesten och neuroserna. <br /><br />Ett av hennes band heter A Great Romance och har spelat bland annat på Vänskapsklubben.<br />Hennes mest kända manusprojekt är kanske SVT-serien <span style="font-style:italic;">God morgon alla barn</span> och handlar om ett Luciafirande på en mellanstadieskola som kommer att påverka alla inblandade, elever såväl som föräldrar och skolpersonal. Under många år skrev hon också berättande krönikor för bland annat Sydsvenskan. <br /><br />Stinas sätt att närma sig sina projekt är präglad av stor fingertoppskänsla och stämningen är den av styrka, sårbarhet och svart humor. Framförallt äger hon som konstnär en modig självständighet som jag tycker lyser igenom allt hon gör.<br /><br />För ett par år sedan skrev hon en musikalisk pjäs (popmusikal) tillsammans med sin kollega Martin Karlquist från deras gamla elektropunkband Diadem; <span style="font-style:italic;">Den heter När Sven blev lämnad ensam</span> och är en grupp sammanlänkade musikaliska sketcher om ett gäng superokända människor, som alla spelas av Stina (musiken spelades av Martin). Det är en sorts krogshow och jag har sett den (och till och med medverkat som undercover publikkör) ett antal gånger på massa olika etablissemang. <br />Denna helg (den 9:e och 10:e april) spelas <span style="font-style:italic;">När Sven blev lämnad ensam</span> i cafét på Teater 23 i Malmö. Ni nyfikna: Gå och se. <br /><br />Biljetter: Kulturcentralen / 040-103020 / www.kulturcentralen.se / info@teater23.se / 100 kronor<br />A Great Romance och nya Diadem: http://www.myspace.com/canwehaveagreatromance<br />http://www.myspace.com/wearediadem<br />God morgon alla barn: http://sv.wikipedia.org/wiki/God_morgon_alla_barn<br />/HannahYou Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-74113139122313993872010-03-23T21:37:00.002+01:002010-03-23T21:50:01.178+01:00Never Break the Chain<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/S6kpbTsOjwI/AAAAAAAAAmI/hioIJffCn6k/s1600-h/fleetwood-mac-back.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 250px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/S6kpbTsOjwI/AAAAAAAAAmI/hioIJffCn6k/s320/fleetwood-mac-back.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5451934373027680002" /></a><br />Vecka 12<br />Veckans Tommy Lee är Fleetwood Mac. Då snackar jag alltså post-75-versionen: Mick Fleetwood, Lindsey Buckingham, Stevie Nicks, John & Christine McVie. "Albatross" och "Black Magic Woman" är visserligen bra, men ingen av dem går upp mot tja, alla spåren på <span style="font-style:italic;">Rumours</span>, "Monday Morning", "Landslide" och "Big Love" (Liveversionen!). <br />Min historia med Fleetwood Mac började en fredagseftersmiddag våren 2004. Jag njöt av mina första år på universitet, förundrades rent ut sagt över de få föreläsningarna och den fria disponibla tiden. Min syster hade tagit studenten våren innan och lekte det fria livet. Båda levde i stark kontrast till vår kära mor som jobbade hela dagarna. Denna vårmorgon måste vi dock ha skänkt henne flera tankar eftersom vi gav oss på att raida hennes gamla LP-samling. Vi hittade Fleetwood Mac skivorna (<span style="font-style:italic;">Rumours</span>, <span style="font-style:italic;">Fleetwood Mac</span>, <span style="font-style:italic;">Tusk</span>) och bestämde oss för att ha en temadag med dem i centrum. Och till tonerna av framförallt fantastiska <span style="font-style:italic;">Rumours </span>drack vi kaffe, rökte cigaretter, käkade äggröra , provade kläder och fixade varandras hår (coola frisyrer den kvällen). <br />Min syster fyllde år ett par veckor senare och fick den remastrade versionen av <span style="font-style:italic;">Rumours </span>på CD-skiva, Min mor oroade sig för sin LP-skiva och berättade om hur hon när hon köpte den hade blivit galet förälskad direkt och därför ransonerat antalet spelningar så att den skulle hålla. Därefter var våren präglad av bandets musik, och sommaren, hösten och... all tid efter det. <br />Anledningen till att Fleetwood Mac är just denna veckas skimrande älskling är att jag och systern i lördags var på KB i Malmö på en skitbra konsert med australiensiska Airbourne. <br />Lite långsökt kanske? <br />När vi anlände spelade förbandet Taking Dawn, och jag är verkligen inget stort metalfan, så när de annonserade sin sista låt log jag lite. Deras avslutande låt var dock, till vår extatiska glädje en cover på "The Chain" (<span style="font-style:italic;">Rumours</span>), som lämpade sig förvånansvärt väl för metal. Kul också att kunna ge ett poäng till Taking Dawn. <br />Jag skulle nu vilja passa på att ta tillbaka ett av mina favorituttryck, nämligen ”Metal”. Det används för att beskriva något bra. Kan verka konstigt för ett icke-fan, but, there it is. Ett exempel på hur man använder det:<br />”Fleetwood Mac är metal!”<br />Originalet:<br />http://www.youtube.com/watch?v=pcawnRIyeok<br />Covern:<br />http://www.youtube.com/watch?v=3Js4d4XrjBM<br />/HannahYou Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-22110945318608071582010-03-08T21:44:00.003+01:002010-03-08T21:57:28.227+01:00Daddy Cool<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/S5VkFohcaiI/AAAAAAAAAmA/rHMh3CW8AfQ/s1600-h/img039.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 258px; height: 320px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/S5VkFohcaiI/AAAAAAAAAmA/rHMh3CW8AfQ/s320/img039.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5446369372314298914" /></a><br />Vecka 10<br />Veckans Tommy Lee är min far, Lasse O.<br />Lasse är en galen man. Man skulle kunna säga ett galet geni, men de främsta associationerna man får till den benämningen är den reanimerande, rufs- och vithåriga vetenskapsmannen som håller på med alkemi. Egentligen är det typ så, fast skippa provrören och gravplundringen och ersätt det med musik, klubblokaler och den inte alltid så ljuva föreningen av dessa två så har ni kommit ett steg närmre. <br />Jag var ett förnuftigt barn, drömmande, men förnuftigt all the same. Så när han först kom med idén om musikflotten på Malmös kanal tyckte jag ”hmm”. Samma sak när han drog med mig och min syster till Amsterdam i våra tidiga tonår för att leta efter den pråm som skulle bli Blå Båten. <br />Tolv år senare fungerar konceptet Blå Båten som aldrig förr, och Flotten, sedan 15 år tillbaka. Och just det: Innan dess turnerade han med inte mindre än tre brandbilar inredda som konsertlokaler för barn i hela landet. Man tänker att jag som ändå varit med hela vägen skulle ha vant mig. <br />Jag fick ett sms en kväll där far bad mig att träffa honom dagen efter och sade att han hade något spännande att berätta. Jag och min syster analyserade det hela tills våra hjärnor blödde.<br />-Ska han gifta sig?<br />-Du, jag slår vad om att vi ska få ett till syskon!<br />-Men han är ju 60 plus... Vad skulle han beskriva som ”spännande”? Jag blev helt upphetsad!<br />-Jag fick ångest. Och ”spännande” gör mig inte lugnare... Hans överraskningar är ju ibland lite väl överraskande...<br />Och så vidare. Väl på plats upplyste han om att han ville starta ett kulturcafé med oss, vår halvsyster och hennes man. Under diskussionen som följde vände han sig till mig och frågade:<br />-Tycker du jag är galen?<br />Jag sa:<br />-Klart jag gör. Det är väl ingen nyhet och det har väl inte med saken att göra...<br />Sanningen är att han är en briljant entreprenör. Livet som musiker är långt ifrån glamouröst (och ska inte vara det heller oavsett hur bra man är, det är ett kall precis som de flesta andra yrken) och handlar i stort om att lyckas sälja sig själv, att skapa möjligheter för sig själv. Han lyckas göra det. Om och om igen. Man tycker att jag efter tjugoåtta år i livet med honom borde lärt mig det. Vi gick på visning av en lokal samma kväll. Jag och mina systrar insåg att han redan typ hade bestämt sig och vände oss mot varandra i panik. <br />-Hur ska vi fixa detta?<br />-Vem ska jobba när?<br />-Vad ska vi har för utbud?<br />-Ska vi ställa ut konst, spela installationsföreställningar eller spela musik? Eller allt samtidigt?<br />Som sanna barn av ett galet geni reagerade vi omedelbart med olika överlevnadsstrategier.<br />Av olika praktiska anledningar blev ett avgörande i frågan uppskjutet.<br />Men när vi drack en öl efter slaget fortsatte diskussionen på ett mer lustfyllt vis.<br />Som sanna barn av en galen man lämnade vi plats åt vår genetiska galenskap. Ett frö har såtts. Vi får bara hoppas att att vår alkemi blir till guld, precis som för vår far.<br />http://www.blabaten.se<br />http://www.blabaten.se/flotten/<br />/HannahYou Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-54635075933458262042010-02-24T09:20:00.004+01:002010-02-27T12:07:57.825+01:00Det evigt envisa<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/S4TjE7jyZAI/AAAAAAAAAl4/RE6Nowxd2-4/s1600-h/IMG_2125.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/S4TjE7jyZAI/AAAAAAAAAl4/RE6Nowxd2-4/s320/IMG_2125.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5441723923617178626" /></a><br />Vecka 8<br />Veckans Tommy är envisheten.<br />Envetenheten, ihärdigheten, tjurskalligheten, halsstarrigheten, orubbligheten, påstridigheten, uthålligheten, egensinnet och trotset. De flesta av oss har i alla fall områden i våra liv där den får råda, ibland mot bättre vetande. Det tycks dessutom finnas något härligt kompromisslöst över människor som beskrivs som kardinalt envisa. Så när vi måste böja oss kan vi åtminstone dagdrömma om att vara så styvsinta.<br />Jag inser att det är mycket sagofigurer, företeelser och begrepp som blir utsedda till veckans älsklingar nu. Detta beror på vinterns envishet. Vi stannar inne istället för att springa runt på stan och träffa intressanta människor, lyssna på grymma spelningar och så vidare. Men envisheten är speciell just denna vecka. På fredag är det än en gång Vänskapsklubben på Blå Båten. Kvällens huvudband, Golden Rocket Pony, ska spela till följd av trummisen Mårtens envishet. När bandet först rekommenderades till mig var det enda som egentligen fanns att hitta om dem en samling skakiga videoklipp från sommarkalas, med kasst ljud. Naturligtvis var jag allt annat än imponerad. Jag hade glömt bort dem om jag hade fått, men Mårten gav sig inte, utan ringde mig flera gånger under hösten 09 och påminde mig om deras existens. Slutligen var deras demo färdig och Mårten skickade ett exemplar till mig. Självklart var det en helt annan grej! Jag kände mig tacksam över att Blå Båten (som existerar till följd av min fars envishet) och Vänskapsklubben (till följd av min och tjejernas envishet) hade gjort ett sådant intryck på Mårten att han inte gav sig. Eller så är han bara så evigt envis att vår envishet inte hade något med saken att göra.<br />Nu blir det av. Fantastiskt kul! Förband för kvällen är Gustav Enquist.<br />Som vanligt kostar kalaset 100 kronor och du tar med egen dricka. <br />Anmäl närvaro på Facebook! Sök på Vänskapsklubben - Golden Rocket Pony<br />Golden Rocket Pony: http://goldenrocketpony.com/<br />Bilden är från deras sida!<br />/HannahYou Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-8696908572579962352010-02-09T13:30:00.003+01:002010-02-09T13:37:52.896+01:00Drömmen om dans<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/S3FVyElHfbI/AAAAAAAAAlw/TKD7IXlpoOg/s1600-h/tangogrst.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 240px; height: 320px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/S3FVyElHfbI/AAAAAAAAAlw/TKD7IXlpoOg/s320/tangogrst.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5436220543924141490" /></a><br /><br />Vecka 6<br />Veckans Tommy Lee är Tango. Mer specifikt argentinsk Tango, mindre specifikt dans, mer specifikt igen pardans. Det sistnämnda är som tur är inte på något vis synonymt med ditt civilstånd. Bara att man dansar med en annan människa. Men inte som på klubbar. Vi snackar mer Dirty Dancing, fast mindre dirty. <br />Jag blev såklart frälst på i alla fall tanken på pardans i och med just ovannämnda film. Då var jag 14 och min kropp ville inte som jag. Det finns förvånansvärt få pardanskurser för 14-åringar, om man inte känner att man vill ge sig in den ökända, fruktansvärda ballroomdancingvärlden. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig, så det blev jazzdans, vilket naturligtvis var något helt annat. Jag gav upp rätt snart. Men drömmen om pardansen, att bli hållen, förd, är inget som så lätt försvinner när det väl har slagit rot i huvudet. Man bara vet att det måste vara fantastiskt, även om ens enda erfarenhet består av en tryckare på mellanstadiediskot (som, har det visat sig, faktiskt är en ypperlig startpunkt för Tangon) eller en dans med morfar på dennes pensionskalas. Härom året erbjöds jag av en lycklig slump en gratis intensivkurs i argentinsk Tango via min fantastiska dåvarande studieinstitution, Kvarnby Folkhögskola. Vi dansade i en vecka och sedan gick vi ut på praktika. En praktika är som en blandning av danslektion och dansfest. Ett forum där du som både nybörjare och veteran rent praktiskt får öva och dansa. Som nybörjare kan man ha den enorma turen att få dansa med en veteran som kan lära en ett och annat som man kanske inte hunnit till på på lektionerna. Framförallt erbjuder just denna dans, den med veteranen, äntligen en första smak av pardansdrömmen. Du blir förd, lärd, du dansar! Och du lär dessutom känna en ny människa, inte nödvändigtvis genom att samtala, vem behöver samtal när man har dans? Efter kursen på Kvarnby följde ett uppehåll, men förra veckan började jag dansa igen. Och visst, det är precis så underbart som jag minns det. Tiden flyger. Du blir någon annan. En danspartner. Och det räcker.<br />Angående Tangon så är det en dans som passar mig utmärkt. Den är instinktiv och minimalistisk. Den är intensiv och samtidigt återhållen. Den är lugn och enkel i sin grund. Grundstegen är som gångsteg. Du går en promenad med någon, fast som följare går du baklänges.<br />Jag är visserligen övertygad om att vilken typ av pardans som helst kan skänka andra samma euforiska känsla som Tangon skänker mig. Så börja dansa idag! Du behöver inte ha en pojkvän eller flickvän för att börja. Du behöver inte följa bara för att du är flicka, du kan lära dig föra, och precis omvänt såklart. Du och din bror kan gå och dansa som par, det går utmärkt. För även om det är något grundläggande romantiskt med dansen, så är det först och främst kul.<br />Hemsidor:<br />http://www.tangokompaniet.com/<br />http://tangoportalen.com/<br />Tangokompaniets danslokal, Malmö:<br />http://www.youtube.com/watch?v=RJQ_L-rNKrM&eurl=http://www.facebook.com/posted.php?id=52842901636&success=<br />/HannahYou Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-52826760295485193282010-01-26T12:58:00.003+01:002010-01-26T13:28:17.276+01:00Viberaft - A Good Time<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/S17b9iYVQ-I/AAAAAAAAAlo/w30ei2YP9lw/s1600-h/viberaft+copy.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 292px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/S17b9iYVQ-I/AAAAAAAAAlo/w30ei2YP9lw/s320/viberaft+copy.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5431020050902762466" border="0" /></a><br /><style type="text/css"> <!-- @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } --> </style> <p style="margin-bottom: 0cm; font-family: courier new;">Vecka 4</p> <p style="margin-bottom: 0cm; font-family: courier new;">För ganska så exakt 2 år sedan satte Erik Hagberg ihop sitt band Viberaft. Han själv sjunger och spelar gitarr, Martin Nobel är leadgitarrist, Johan Olsson är trummis, Lennie Hanssen spelar bas och undertecknad med syster är körtjejer.</p> <p style="margin-bottom: 0cm; font-family: courier new;">Jag har väntat på ett tillfälle att få blogga om Viberaft. Denna vecka är perfekt, inte bara för att jag och min partner-in-blog är tillbaka från juluppehållet utan också för att det är dags för Emergenzafestivalen på fredag! </p> <p style="margin-bottom: 0cm; font-family: courier new;">Detta året medverkar Viberaft och därför faller det sig väl att skriva om det i bloggen och få våra två eller så läsare att komma och se oss. Men tillbaka till bandet: Erik, en ödmjuk bandledare, skriver sexiga och roliga texter med fantastisk uppfinningsrikedom. Kanske på grund av tiden han lägger ner på dem. Överlag tar han det hela på mycket stort allvar, vilket självklart är mycket inspirerande till och med för en körtjej som jag. Martin är en gitarrvirtuos med imponerande erfarenhet och han spelar med enorm inlevelse och bluesrockkärlek. Johan är bandets stora energiknippe, alltid nära till en rolig historia eller en dans. Hans personlighetstyp påminner definitivt om den hyperaktives, kanske där han spelar som en furie. Dessutom inkluderar hans, kanske inte så hemliga, talanger skönsång och begåvat pianospel som han gärna visar upp. Lennie är, kanske inte helt oväntat för en basist, Johans motsats vad gäller funktion för bandet. Han är den lugne och stabile. Vi körtjejer bidrar dels till att skapa en maffigare ljudbild, dels en utvecklad dynamik och möjligheter för sången och är mycket glada över att vara med.</p> <p style="margin-bottom: 0cm; font-family: courier new;">Som helhet låter Viberaft som ”a good time” om man ska lita på vår myspacesida. Funkig bluesrock är annars vår genre. Jag hoppas verkligen ni kan komma och se oss på fredag, publikstöd är viktigt för tävlingen. </p> <p style="margin-bottom: 0cm; font-family: courier new;">Biljetter som ni köper av oss i bandet kostar 80 kronor, köper ni i dörren på Bodoni där spelningen är kostar det 100 kronor. Vi spelar vid 23. Och om vår genre inte är er genre; kom i alla fall. Det finns mycket annan behållning med Viberaft. En mycket söt sångare till exempel, spelglädje, heta körtjejer, trummis med enormt go, för att inte tala om att det finns många andra band som spelar den kvällen, mycket musik för pengarna alltså. Avslutningsvis skulle jag vilja dela med mig av ett skämtsamt samtal inom bandet från häromveckan, dels för informationen ni får om fredagens spelning/tävling, men också för att bjuda in er bandets jargong. Välkomna!</p> <p style="margin-bottom: 0cm; font-family: courier new;">-Kom nu ihåg att vi måste dra mycket folk till Emergenzafestivalsspelningen.</p> <p style="margin-bottom: 0cm; font-family: courier new;">-Ja, hur är det nu det funkar? Är det publikrösten som avgör?</p><p style="margin-bottom: 0cm; font-family: courier new;">-Ja, typ. Dom som kommer får ett röstkort och så ska dom rösta på sina två favoritband, så vi får hoppas att våra kompisar tycker att vi är bäst.</p> <p style="margin-bottom: 0cm; font-family: courier new;">-Och sen ska dom rösta på det band dom tyckte var näst bäst... Kanske borde vi be dom ge sin andra röst på det sämsta bandet istället...</p> <p style="margin-bottom: 0cm; font-family: courier new;">*skratt*</p> <p style="margin-bottom: 0cm; font-family: courier new;">-Nej! Absolut inte! Vad är utmaningen i det? Dessutom är det väl inte rättvist...</p> <p style="margin-bottom: 0cm; font-family: courier new;">-Amen sluta nu! Är du Jesus eller?</p> <p style="margin-bottom: 0cm; font-family: courier new;">-Ja!</p><p style="margin-bottom: 0cm; font-family: courier new;">/Hannah</p><p style="margin-bottom: 0cm; font-family: courier new;">Viberaft på myspace:</p><p style="margin-bottom: 0cm; font-family: courier new;">http://www.myspace.com/viberaft</p><p style="margin-bottom: 0cm;"><span style="font-family:courier new;">För billigare biljetter: hannahoredsson@hotmail.com</span><br /></p>You Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-4667949029487649912009-12-07T21:09:00.004+01:002009-12-07T21:20:00.783+01:00Blomsterhjärta - Rymdblomma - Nomadros<a href="http://2.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/Sx1jRYelyAI/AAAAAAAAAlc/Pk1_mfatOcg/s1600-h/Pia.jpg"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 262px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5412591477448886274" border="0" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/Sx1jRYelyAI/AAAAAAAAAlc/Pk1_mfatOcg/s320/Pia.jpg" /></a><br /><div><span lang="EN"><br /><p><span style="font-family:courier new;">Vecka 50</span></p><br /><p><span style="font-family:courier new;">När Pia Williamson, veckans Tommy Lee, öppnar sin nyförvärvade blomsterbutik Ebba Blom vid dockan på söndag går en gammal dröm i uppfyllelse.</span></p><br /><p></span><span lang="SV"><span style="font-family:courier new;">Pia är född 1953 i Sverige och är en av 5 systrar i en internationell, flerspråkig och nomadisk familj. Hennes far är amerikan och journalist och hennes mor en svensk målarinna. På grund av faderns yrke flyttade hennes familj nästan en gång om året. Familjen bodde i Sverige, Frankrike och USA, då i Illinois, Connecticut och Virginia. Eftersom det då var billigare att åka båt än att flyga gjordes överfarten med en atlantångare, en resa som tog 7 dagar, Med atlantångaren gick också resan tillbaka till Europa, närmare bestämt Bryssel när Pia var 13 år, 1966. Precis som tidigare var omställningen långt ifrån enkel, men efter några år började familjen betrakta Bryssel som sitt riktiga hem. Pia avslutade gymnasiet där och tog examen i grafisk formgivning och kommunikation på Centre des Arts Décoratifs. </span></p><br /><p><span style="font-family:courier new;">Därefter jobbade hon på en liten reklambyrå och med att dekorationsmåla gamla möbler och affärsfasader. Hon flyttade till Mexico för att arbeta med tecknad film, sedan flyttade hon till Houston, Texas. I slutet av 70-talet/början av 80-talet flyttade Pia tillbaka till Sverige och startade en kombinerad butik, café och konstgalleri på skånska landsbygden tillsammans med sin mor. När hon några år senare lämnade företaget för att bilda familj hade hon redan i tankarna att hon någon dag skulle vilja arbeta kreativt med blommor. </span></p><br /><p><span style="font-family:courier new;">Så när Pia lämnade sin senaste anställning var det med siktet på att bli sin egen kvinna och när hon letade på Blocket.se hittade hon Ebba Blom och slog till direkt.</span></p><br /><p><span style="font-family:courier new;">Hon gick en intensiv floristutbildning för att förnya eller kanske snarare omdirigera sin tidigare kunskap. Jag hoppas verkligen att eventuella läsare tar sig ut på en söndagspromenad och kanske förbi Ebba Blom på söndag, Lucia. </span></p><br /><p><span style="font-family:courier new;">Jag tycker personligen att Pia har en fantastisk historia och jag tror att hennes arrangemang oavsett vilka uttryck de tar sig innefattar en liten bit av den. För visst känns det som att en cirkel sluts med invigningen på söndag...</span></p><br /><p><span style="font-family:courier new;">Vi avslutar detta inlägg med ett citat av Pia själv om hennes mål med sin blomsterbutik.<br /></span><span lang="SV"></p><br /><p><span style="font-family:courier new;">”Att jobba bland blommor är vackert och de som kommer för att köpa blommor gör det för att de har ett gott hjärta och vill göra någon annan glad. I butiken finns också presenter som passar ihop med blommor och växter ifall man skulle vilja ge något annat än en blomma. Till slut, det är bara roligt att träffa människor och snacka!<br />Jag hoppas att folk och företag i framtiden kommer att vilja beställa blomsterarrangemang och buketter från Ebba Blom för att de har något särskilt, lite konstnärligt som inte finns någon annanstans!”</span></p><br /><p><span style="font-family:courier new;">Ebba Blom Hemsida:</span></p><br /><p><a href="http://www.ebbablom.com/"><span style="font-family:courier new;">http://www.ebbablom.com</span></a></p><br /><p><span style="font-family:courier new;">/Hannah</span></p></span></span></div>You Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-35059429218296931112009-12-03T17:05:00.011+01:002009-12-06T20:14:38.599+01:00Silba Taska<span style="font-family:courier new;">Vecka 49<br /><br /></span><a href="http://2.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/ShUL2fj9ZII/AAAAAAAAAIY/K45mwhsed6k/s1600-h/eternal_modelo.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5338185964130755714" style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 214px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/ShUL2fj9ZII/AAAAAAAAAIY/K45mwhsed6k/s320/eternal_modelo.jpg" alt="" border="0" /></a><span style="font-family:courier new;"><br />Veckans Tommy Lee är väskmärket <span style="font-weight: bold; color: rgb(51, 255, 255);">SILBA TASKA</span>. Ett Barcelona/Wien baserat märke, grundat av Hedi Jonsdottir </span><span style="font-family:courier new;">och Selina Traun år 2005</span><span style="font-family:courier new;">.</span> <span style="font-family:courier new;"><br /><br />Hedi och jag träffades första gången i Barcelona 2003. Redan då var hon i full gång med sitt "skapande".</span><span style="font-family:courier new;"> Märket har vuxit och utvecklats väldigt snabbt. </span><span style="font-family:courier new;">Sedan dess start har man synts både på röda mattan, modevisningar och mässor i Europa.</span><span style="font-family:courier new;"> </span><span style="font-family:courier new;"><br /><br />Silba Taska har en naturligt internationell anda i sin design. En viktig influens i skapandet är Hedis barndom som hon spenderade på Island. Hon har även bott längre perioder i både Wien, Berlin och Barcelona. "not only do I take inspiratione från Barcelona´s cosmopolitan and multicultural street life and the viennese classical traditiondirectly to my studio, my roots lie in Iceland, its unique nature still being part of me and my work!, säger Hedi.</span> <span style="font-family:courier new;"><br /></span> <h3 class="post-title entry-title"> </h3> <h3 class="post-title entry-title"> </h3> <div class="post-body entry-content"><span style="color: rgb(0, 0, 0);font-family:trebuchet ms;" ><span style="font-family:courier new;">Det specifika med väskorna är att de produceras av ekologiskt behandlat Isländskt fiskskinn. Höst/Vinter kollektionen -09 är gjord i 7 underbara färger. Väskorna</span></span><span style="font-family:courier new;"> säljs i Barcelona, Reykjavik, Wien och går även att köpa via deras <a style="color: rgb(51, 255, 255);" href="http://www.silbataska.com/">nätbutik</a>.</span> <span style="font-family:courier new;"><br /></span><br /><span style="color: rgb(0, 0, 0);font-family:trebuchet ms;" ><span style="font-family:courier new;"><br />För att se mer av de fantastiska kreationerna besök</span> </span><a style="font-family: courier new;" href="http://www.silbataska.com/"><span style="color: rgb(102, 255, 255);">Silba Taskas hemsida</span></a><br /><br /><a href="http://2.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/ShULxL8CDqI/AAAAAAAAAIQ/vNVyWAiKhU4/s1600-h/cascade_modelo.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5338185872963669666" style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 214px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/ShULxL8CDqI/AAAAAAAAAIQ/vNVyWAiKhU4/s320/cascade_modelo.jpg" alt="" border="0" /></a><br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/ShPxMWs-iTI/AAAAAAAAAHg/q6aAvbWpJtQ/s1600-h/prurient_modelo.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5337875177919121714" style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 214px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/ShPxMWs-iTI/AAAAAAAAAHg/q6aAvbWpJtQ/s320/prurient_modelo.jpg" alt="" border="0" /></a><br /><br /><a href="http://2.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/ShPwr5JZYpI/AAAAAAAAAHQ/frGtAvLo2fw/s1600-h/arcane_modelo.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5337874620229444242" style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 214px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/ShPwr5JZYpI/AAAAAAAAAHQ/frGtAvLo2fw/s320/arcane_modelo.jpg" alt="" border="0" /></a><span style="color: rgb(102, 102, 102);font-family:trebuchet ms;" ></span><br /><br /></div>You Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-61266849871334283062009-11-24T17:45:00.006+01:002009-11-24T18:07:32.695+01:00Vampyrvinter - Om det eventuellt omänskliga<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/SwwQvaqst5I/AAAAAAAAAlU/gbwJluvxzyI/s1600/b8263caafbd40cacfe7342f55be1362d.png.jpeg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 158px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/SwwQvaqst5I/AAAAAAAAAlU/gbwJluvxzyI/s320/b8263caafbd40cacfe7342f55be1362d.png.jpeg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5407715659363432338" border="0" /></a><span style="font-family:courier new;">Eftersom ni </span><span style="font-family:courier new;">dagligen </span><span style="font-family:courier new;"> bombarderas av bilder på Edward Cullen och Erik the Viking får ni istället njuta av denna fantastiska bild av mycket begåvade Sanne Karlsson. Veckans Tommy Lee är monster, och<br /></span><span style="font-family:courier new;">Vampyrer är för tillfället allas älsklingsmonster, så...</span><span style="font-family:courier new;"><br />Utöver att True Blood och förlagan rockar och är omåttligt populära, så hade tonåringarnas mest efterlängtade uppföljare ”New Moon” premiär i fredags och Stephanie Meyers bokserie är för de unga flickorna vad Tvillingarna i Sweet Valley var för oss och Kitty var för våra föräldrar.</span> <span style="font-family:courier new;">Personligen har jag dragits med i vampyrfanatismen denna gången (det har hänt förr) för att vintern har slagit sina monsterklor i mig. Jag vill ligga i sängen och titta på iskalla skräckisar och fantisera om vad som kan gömma sig i mörkret, vad som iakttar mig från svarta vrår.</span><br /><span style="font-family:courier new;">Man kan resonera kring vad det är som gör att vampyrer alltid återkommer till modet. När jag var flicka var det Anne Rices ”Interview with the vampire” och ”Bram Stokers Dracula” som var vampyrfilmerna/böckerna att se och läsa.</span> <span style="font-family:courier new;"><br />Vampyrer är enligt ”handboken” de monster som är mest lika människan. I alla fall på ytan. Två ben, två armar, verbalt språk och så vidare, plus att de ofta har ett tillskott av idealmänniska. De är snabbare, starkare och så gott som alltid snyggare än människor (se Claudias förvandlings-scen i ”Interview with the vampire”). En kombination av en über-jägare och köttätande växts lockningsmetoder alltså.<br />Fascinationen för det övermänskliga lär vara en stark dragningskraft till vampyrmyterna och kanske också det omänskliga.</span> <span style="font-family:courier new;"><br />Men man glömmer ibland att ett centralt tema i de ovannämnda vampyrberättelserna alltid är relationen vampyr-människa, eller humanitet-inhumanitet.</span> <span style="font-family:courier new;">De birollsinnehavande vampyrerna i dessa berättelser är ofta mer okomplicerade karaktärer än huvudrollen. De har för länge sedan sagt upp sin prenumeration på mänsklighet och helt omfamnat faktumet att mänskliga lagar och moraliska regler inte längre styr över dem, medan huvudrollen nästan alltid brottas med konflikten mellan det mörka och det ljusa inombords.</span> <span style="font-family:courier new;"><br />Är det därför vampyrer är våra favoritmonster? För att deras kamp är vår kamp?</span> <span style="font-family:courier new;">Att välja det goda trots att det onda oftast känns så mycket lättare? Kul att fundera över, omöjligt att avhandla i denna blogg.<br />Jag finner det i alla fall hejdlöst underhållande med alla dessa serier, böcker, filmer och icke att förglömma: Alla flickors förälskelse i blogsugaren från Twilight.<br />Apropå denne ska jag avsluta med ett citat från Postis, Sydsvenskans ungdomssida:<br />”Jag tycker det är jobbigt att Edward är så perfekt”.<br />Vampyrer må vara intressanta, men det lilla smakprovet av människans så gott som gränslösa rationaliseringsförmåga och vilja att bortse från kärleksintressets nackdelar, är verkligen ett härligt mysterium med både mörka och ljusa sidor. </span><br /><br /><span style="font-family:courier new;">Sannes DeviantArt-sida: </span><br /><span style="font-family:courier new;">http://www.jingragamuffin.deviantart.com/</span><br /><br /><span style="font-family:courier new;">/Hannah</span>You Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-73858845619059073092009-11-18T19:09:00.007+01:002009-11-19T13:31:33.219+01:00Cliff Richard & The Shadows<span style="font-family:courier new;">v. 47</span><br /><br /><span style="font-family:courier new;">Passade på att se Cliff Richard & The Shadows när de besökte Malmö. Efter en heldag sängliggandes med baksmälla efter vaccineringen så var det definitivt ett rejält lyft!</span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/SwU456Tp49I/AAAAAAAAAlE/Hfc5OkxmYBk/s1600/songbook1962.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 243px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/SwU456Tp49I/AAAAAAAAAlE/Hfc5OkxmYBk/s320/songbook1962.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5405789495283540946" border="0" /></a><br /><span style="font-family:courier new;">Cliff Richard & The Shadows dominerade den brittiska populärmusikscenen i slutet av 50- och början av 60-talen, både solo och tillsammans.</span><br /><span style="font-family:courier new;">Cliff Richard slog igenom på ett ögonblick 1958, sjutton år gammal, med ”Move it” – en av Englands allra tidigaste rock’n’roll-klassiker. Det är femtioett år sen. Bakom sig hade han bandet The Drifters, som strax skulle byta namn till The Shadows. Fast först byttes samtliga medlemmar ut, vilket förklarar varför det nu är 1959 som det aktuella femtioårsfirandet syftar tillbaks på.</span><br /><span style="font-family:courier new;">Naturligtvis hindrar inte det Cliff Richard att sjunga ”Move it” som första extranummer (eller att dra uppföljaren ”High class baby” från samma år). Han påstår till och med att han har sjungit den på varje konsert sen den kom ut, vilket förtjänar någon sorts tapperhetspris. Ändå får han den att låta rätt oförstörd.</span><br /><br /><span style="font-family:courier new;">Det mest fascinerande med Cliff Richard är egentligen hur skrämmande ung han ser ut, både vokalt och fysiskt. Han kan ännu sjunga rock’n’roll med hedern i behåll. Inte rock’n’roll i betydelsen omstörtande verksamhet, men det är definitivt good clean fun!</span><br /><br /><span style="font-family:courier new;">Till min förvåning märker jag att mer och mer av mitt intresse successivt förflyttas till Hank Marvin, The Shadows sologitarrist och frontfigur. I sina eviga nördglasögon och ständiga leende borde han vara antitesen till en rockhjälte, dessutom är hans främsta signum att spela melodislingor så simpla att en nybörjarelev i mellanstadiet kan ta dem.</span><span style="font-family:courier new;"> Men som han gör det. Både känsligt och närvarande, trots att han glimtvis visar att han kunde blixtra på helt andra sätt. Fullkomligt hemma med att spela melodier som låter som gjorda för att sjungas, men som hamnade i hans gitarr i stället. </span><br /><span style="font-family:courier new;">Jag är inte alls säker på att jag vill uppleva en hel konsert med The Shadows, men jag måste medge att kvällens absoluta höjdpunkt är avsnittet där de ensamma spelar Apache.<br /><br />/Katrin<br /></span>You Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-40565383382510860932009-11-09T18:37:00.012+01:002009-11-17T14:08:25.087+01:00Garden Party - Freddy Billqvists kaotiska värld<div style="text-align: center;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/Svk0bcQgxQI/AAAAAAAAAks/9cztqCTPBFU/s1600-h/gardenparty01.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/Svk0bcQgxQI/AAAAAAAAAks/9cztqCTPBFU/s320/gardenparty01.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5402406874054182146" border="0" /></a><span style="font-family:courier new;">Vecka 46</span><br /></div><span style="font-family:courier new;"><br />Veckans älskling är <span style="font-weight: bold;">Freddy Billqvist</span> - Mästerfotograf! </span> <span style="font-family:courier new;">Freddy blev ombedd att komma och föreläsa på en fotoskola. Ämnet: Han själv. </span> <span style="font-family:courier new;">Det ville han inte alls. Han vred sig som en metmask och undrade vad han skulle säga till eleverna. En självklarhet hade ju varit att berätta om sitt liv, när fotointresset väcktes och hur det kom sig att han utan några prestigeutbildningar lyckades komma upp sig i en så tight branch som fotografi. </span> <span style="font-family:courier new;"><br /><br />Men Freddy är en så kallad doer, han gör, och självanalys är inte högprioriterat. Med en personlighet som påminner om någon som druckit för mycket kaffe och väntar på något gott: överspeedad och extremt positiv, är han en man som är välutrustad för den hektiska livsstil som är den arbetande fotografens. Den fyrhjulsdrivna Volvon han tar sig runt i är alltid till bristningsgränsen laddad med det som är Freddy Billqvists standardutrustning: studioblixtar, plastleksaker, låtsasblod, maskeradkläder och konfetti för att bara nämna nägra.</span><br /><br /><div style="text-align: center;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/Svk1N4avr1I/AAAAAAAAAk8/Xr1z2HXR7Qg/s1600-h/2009-10-11_Corn.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/Svk1N4avr1I/AAAAAAAAAk8/Xr1z2HXR7Qg/s320/2009-10-11_Corn.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5402407740606754642" border="0" /></a><br /></div><span style="font-family:courier new;">Istället för den förväntat uträknande och organiserade fotografen som regisserar kaos ska Freddy Billqvist visa sig vara något av en kaosperson. </span> <span style="font-family:courier new;">Eftersom han verkligen är en modern fotograf, fungerar kaospersonligheten i jobbet. Där de "analoga" fotograferna planerar in i minsta detalj, behöver Freddy mer anslå en stämning. Skapa en förutsättning för bra bilder och vara redo med kameran. </span> <span style="font-family:courier new;"><br /><br />Bland Freddys uppdragsgivare finns exempelvis i bloggen tidigare nämnda kreativa studion <span style="font-weight: bold;">Södra Esplanaden</span>, vårt favorit skomärke <span style="font-weight: bold;">Schmoove</span>, <span style="font-weight: bold;">Utbildningsförvaltningen i Malmö Stad</span> och den f.d tidningen <span style="font-weight: bold;">Lundaliv</span>.</span> <span style="font-family:courier new;">När Freddy började med fotografi, var hans smak åt det mörka hållet. Han experimenterade med svärta och gothinfluenser. Döden och skräcksagor var närvarande i hans bilder. Sedan dess har hans teman passerat genom raka motsatser till vad han började med. Ljusa pastellfärger möter motiv som glada människor, barn, hundar i en helig röra.</span> <span style="font-family:courier new;">Det enda som tycks bestå i hans bilder är en känsla av overklighet. Han kan ta en bild på ett helt och hållet vardagligt motiv och det ser ut att vara utomjordiskt. Han för in magin på alla områden han berör med sin kamera, och den gråa vardagen existerar inte i hans bildvärld.</span> <span style="font-family:courier new;"> </span> <span style="font-family:courier new;"><br /><br /></span><div style="text-align: center;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/Svk0qQEDE0I/AAAAAAAAAk0/4ieFs_PNceU/s1600-h/ida02.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 261px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/Svk0qQEDE0I/AAAAAAAAAk0/4ieFs_PNceU/s320/ida02.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5402407128478716738" border="0" /></a><br /></div><span style="font-family:courier new;">Hemsida:<br /></span> <a href="http://www.blogger.com/http//:www.freddybillqvist.com"><span style="font-family:courier new;">http//:www.freddybillqvist.com</span></a><br /><a href="http://www.billqvistandco.com/"><span style="font-family:courier new;">http://www.billqvistandco.com/<br /><br /></span></a><span style="font-family:courier new;">/Hannah o Katrin</span><a href="http://www.billqvistandco.com/"></a><a href="http://www.schmooveville.com"> <span style="color: rgb(255, 255, 255);">www.schmooveville.com</span></a>You Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-51319820390942729162009-10-26T12:20:00.007+01:002009-10-26T12:37:34.925+01:00Mesaiasson - Lunds superhjältinna!<a href="http://3.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/SuWIohcZs3I/AAAAAAAAAkU/KNnXfZcCrC4/s1600-h/pic7.jpg"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 309px; DISPLAY: block; HEIGHT: 280px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5396869958227047282" border="0" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/SuWIohcZs3I/AAAAAAAAAkU/KNnXfZcCrC4/s320/pic7.jpg" /></a><br /><div><span style="font-family:courier new;">Veckans Tommy Lee är illustratören och formgivaren Maria Esiasson.<br />Hon har studerat måleri, grafisk design, webbdesign och projektledning i Lund, Malmö, Jönköping, Chicago och Tokyo och finns nu tillgänglig på den kreativa studion Södra Esplanaden.<br />Hon och jag träffades första gången på Polhemsskolan när vi gick bild- och formprogrammet. Redan då var hennes stil helt egen. Den liknar fortfarande ingen annans. En av mina favoritgrejer med Marias konstnärliga uttryck är hur tydligt den är en förlängning av henne själv. Hennes sätt att kommunicera är genom bilduttryck och hennes stil är så gott som synonym med hennes person. Den förmedlar utmärkt hennes intellekt, upptäckarlusta och humor.<br />Maria Esaiasson tror på Lund. Trots att hon är ung och nyskapande. För att starta eller medverka i de flesta sorters kreativa möten beger man sig annars till Malmö eller kanske Köpenhamn. Men Maria stannar i Lund. Sen är hon ju också född och uppvuxen där… En original-Lundabo. Alla som kan Lund vet att staden kan kännas både stor och väldigt liten på en och samma gång. Kanske har Maria tålamod med staden inte bara på grund av kärlek till den utan också hennes stora starka intresse för resor. Så länge jag har känt henne har detta bara accelererat. Det gick från en resa om året, till två, till det att det bara var månader mellan tripperna. Och det är inte korta avstånd heller; Hong Kong, USA, Japan och så vidare.<br />När Maria är hemma i sitt första hem är hennes andra hem tidigare nämnda kreativa studion Södra Esplanaden som består av sammanlagt sju frilansare inom olika, men ändå besläktade konstnärliga yrkesgrenar. Södra Esplanaden är mycket aktiva inom Lunds kulturliv, med utställningar, workshops och installationer. Lund behöver Södra Esplanaden och kanske är det så att staden är kulturellt fruktbar just på grund av avsaknaden av goda pollinerare, så tack och lov att Maria finns där, ständigt på rätt plats vid rätt tillfälle. Som jag ser det vilar stadens kreativa framtid i hennes stilsäkra händer.<br />Hemsida: <a href="http://www.esaiasson.se/">http://www.esaiasson.se/</a></span><span style="font-family:courier new;"><br />Den kreativa studion Södra Esplanaden: <a href="http://www.sodraesplanaden.se/">http://www.sodraesplanaden.se/</a></span><span style="font-family:courier new;"><br />Artikel om Maria: </span><a href="http://sydsvenskan.se/lund/article536560/quotKulturellt-har-Lund-natt-bottenquot.html"><span style="font-family:courier new;">http://sydsvenskan.se/lund/article536560/quotKulturellt-har-Lund-natt-bottenquot.html</span></a></div><div><span style="font-family:courier new;">/Hannah</span></div>You Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-41473895828946607872009-10-20T16:53:00.006+02:002009-10-20T17:02:18.772+02:00Think outside the city<a href="http://1.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/St3Qrv2zr3I/AAAAAAAAAkM/U2KtgNWFSDo/s1600-h/arbseriem.jpg"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 234px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5394697378659020658" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/St3Qrv2zr3I/AAAAAAAAAkM/U2KtgNWFSDo/s320/arbseriem.jpg" /></a><br /><div><span style="font-family:courier new;">Vecka 43<br />Mattias Elftorp är helt rätt i tiden. Och han har något som inte alls beror på timing eller trend; hängivelse.<br />Han har gått alla tre steg (år 1, år 2 och kreativt friår) på Serieskolan i Malmö med några års mellanrum. Han startade upp C'est Bon Kultur tillsammans med Oskar Aspman, Jacob Kindstedt och Daniel Novakovic. Denna alternativa seriekulturförening kan med sina antologier numera konkurrera med klassiker som Galago. Mattias är också mottagare av en rad stipendier, bistånd som utan undantag går rakt in i hans konst igen.<br />Mattias kombination av konst, populärkultur och politik skapar ett unikt stilgrepp som hittills främst fått sitt uttryck i hans mastodontprojekt cyberpunkserien Piracy is Liberation. Den 7:e delen kom ut nyligen och hans mål är 20 stycken. Med tanke på hans ovan nämnda engagemang tvivlar jag inte en sekund på att han kommer att nå dit. Det som framförallt övertygar mig om att Piracy is Liberation är en serie att hålla ögonen på är att den inte liknar något som jag vanligtvis gillar i bildberättarväg. Men jag kan inte lägga ner den när jag börjat läsa och ser fram emot att läsa varenda del. Den är mörk och dystopisk, queer och radikal. Det politiska perspektivet är konstant närvarande utan att väga tyngre än intrigen. Som läsare sugs man in en liten bit till för varje sida som vänds.<br />Mattias håller sig konstant på fronten. Han är inte rädd för nya grepp. Han lämnade nyss C'est Bon Kultur för konstprojektet Wormgod som han driver tillsammans med Susanne Johansson. Wormgod har redan hunnit med en handfull utställningar och utgivningen av 007 Spiders ur Piracy-serien. Ni kan vänta er att se Wormgod poppa upp lite varstans inom kort, och var inte rädda för att leta i ett mörkt skrymsle nära er… Det är därifrån bilderna, musiken och berättelserna kommer. Alla potentiella portaler till en dystopisk och otrolig framtid eller parallell värld.<br />Hemsida: <a href="http://www.elftorp.com/">http://www.elftorp.com/</a> </span></div><br /><div><span style="font-family:courier new;">Piracy is Liberation: <a href="http://www.elftorp.com/freeinformation">www.elftorp.com/freeinformation</a> </span></div><br /><div><span style="font-family:courier new;">Wormgod: <a href="http://www.wormgod.net/">http://www.wormgod.net/</a> </span></div><br /><div><span style="font-family:courier new;">Blogg: <a href="http://www.elftorp.wordpress.com/">http://www.elftorp.wordpress.com/</a></span></div><br /><div><span style="font-family:courier new;">/Hannah </span></div>You Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-70976876856789489032009-10-12T17:01:00.011+02:002009-10-15T17:32:19.149+02:00Höstens SCHMOOVE sparkar skiten ur det förväntade<span style="font-family:courier new;">Vecka 42, 2009</span><br /><br /><span style="font-family:courier new;">Sedan i våras har jag arbetat med PR och marknadsföring för mitt absoluta favoritmärke: det franska skomärket <a style="color: rgb(255, 0, 0); font-weight: bold;" href="http://www.schmooveville.com/">SCHMOOVE</a>. </span> <span style="font-family:courier new;"><br /><br />Veckans Tommy och älskling går fortfarande i Oktober rosa men den här gången med en mods-inspirerad anda och rebellisk elegans.<br /><br /></span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://schmooveville.com/index.php?option=com_content&view=article&id=59&Itemid=60"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/StNKgomB-iI/AAAAAAAAAj0/MuHIPZk3DZY/s320/a:w1.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5391735103405816354" border="0" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://schmooveville.com/index.php?option=com_content&view=article&id=59&Itemid=60"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/StNKqfEiKuI/AAAAAAAAAj8/NZBqdD62xh0/s320/a:w2.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5391735272648092386" border="0" /></a><br /><span style="font-family:courier new;">Historien om <span style="color: rgb(255, 0, 0); font-weight: bold;">SCHMOOVE</span> börjar redan 1870 när Jean Baptiste Rautureau blev skomakare i den lilla byn La Gaubretiere i nordvästra Frankrike. Verksamheten gick i arv i flera generationer och 1975 tog bröderna Guy och Yvon Rautureau över. Med Guys expertis inom design och Yvons inom marknadsföring omvandlade de sakta men säkert<br />företaget till en internationell succé och familjenamnet Rautureau blev snart synonymt med genuint handgjorda skor från Franskrike.<br /><br /><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 0, 0);">SCHMOOVE</span> är den sistfödde i skokoncernen Rautereau Apple Shoes och grundades år 2000 av far och son, <span style="font-weight: bold;">Yvonne</span> och<span style="font-weight: bold;"> Maxime Rautereau</span>. Med rötter i Frankrike, 35 år i skobranschen och ett hängivet koncept med<br />innovativ design skapar de herrskor, från ready-to-wear till utstickare. Den första kollektionen av herrskor lanserades i<br />Frankrike 2000. Sedan dess har varumärket växt och utvecklats och redan 2002 fanns varumärket representerat i utvalda butiker över Europa.<br />Trots en snabb utveckling och expansion har varumärket varit sin<br />grundtanke trogen – att till överkomliga priser erbjuda nyskapande kvalitetsskor som passar till alla tillfällen.<br /><br /><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 0, 0);">SCHMOOVE</span> hyllar individen och kontrasten. Maxime Rautureau har skapat en helt egen typ av sko, en hybrid med en fot i gatumodet och den andra i de fina salongerna. Hans estetik, originalitet och humor gör att SCHMOOVE ofta beskrivs som den perfekta mixen mellan sneaker och mer uppklädda alternativ. Tradition blandas med nytänkande, ibland på gränsen till det absurda, men alltid med ett läckert resultat.<br />SCHMOOVE bevarar den franska designtraditionen med hög kvalitet, rena linjer och funktionalitet, men tar steget längre genom att ta avstånd från konventionen och leka med färger, mönster och skornas konstruktion. I uttrycket finns<br />en tydlig kontrast.</span><span style="font-family:courier new;"><br /><br /></span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.schmooveville.com"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/StNLUQe681I/AAAAAAAAAkE/IkygI5QHQVU/s320/AD_01571406_2.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5391735990286742354" border="0" /></a><code><a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://admin.getanewsletter.com/subscription/75fb52f5364f65992597a3a583e9bb1cx24df51d6186cd14f60c213b557b5b368/add/"><span style="font-family:courier new;"><br /><span style="font-weight: bold;">Prenumerera på Schmooves nyhetsbrev</span></span></a><br /><br /></code><a href="http://www.blogger.com/www.schmooveville.com"><span style="text-decoration: underline; font-weight: bold; color: rgb(255, 0, 0);font-family:courier new;" >Schmooveville</span></a><br /><a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://www.blogger.com/www.varite.se"><span style="text-decoration: underline; font-weight: bold;font-family:courier new;" >Varite</span></a><br /><br /><span style="font-family:courier new;">/Katrin <a style="color: rgb(255, 255, 255);" href="http://www.schmooveville.com/"><span style="font-weight: bold;">Schmoove skor</span></a><br /></span>You Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-80438348505750079802009-10-04T22:13:00.012+02:002009-10-06T12:22:03.859+02:00Rosa Rattar<div style="text-align: center;"><div style="text-align: left;font-family:courier new;"><span style="color: rgb(255, 153, 255);font-family:courier new;" ><span style="color: rgb(0, 0, 0);">Vecka 41</span><br /><br /><span style="color: rgb(0, 0, 0);">Med tanke på att Oktober är en</span> <span style="font-weight: bold;">Rosa månad</span> <span style="color: rgb(0, 0, 0);">så bestämde vi att den skulle börja just med detta tema.</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Rosa Bandet</span></span><span style="font-family:courier new;"> är den internationella symbolen för kampen mot bröstcancer. Det rosa bandet används av bröstcancerorganisationer över hela världen, särskilt under oktober månad. Det är den internationella bröstcancermånaden med informationsinsatser för att sätta fokus på bröstcancer, öka medvetenheten och kunskapen om sjukdomen samt samla in pengar till forskning och till stöd för verksamhet för bröstcancerbehandlade.</span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/SskCNM_f4DI/AAAAAAAAAjk/opQgnT2BldE/s1600-h/rosabandet.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 234px; height: 320px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/SskCNM_f4DI/AAAAAAAAAjk/opQgnT2BldE/s320/rosabandet.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5388840854974619698" border="0" /></a><br /><a style="font-family: courier new;" href="http://www.brostcancerfonden.se/index.php"><span style="color: rgb(255, 153, 255); font-weight: bold;">Rosa Bandet</span></a><span style="font-family:courier new;"> har sitt ursprung i USA liksom oktober som bröstcancermånad. Initiativet togs av kosmetikföretaget Estée Lauder 1991. I Sverige introducerades Rosa Bandet 1994 av Estée Lauder-företagen. BRO driver sedan dess en kampanj för Rosa Bandet i Sverige med stöd av Estée Lauder. 2001 fick kampanjen en större spridning och genombrott i Sverige då Amelia Adamo började utgivningen av en speciell bilaga om bröstcancer i sin tidning Amelia.</span><br /></div> <div> </div> <p style="font-family: courier new; text-align: left;">2003 växte kampanjen ytterligare då Cancerfonden började engagera sig och aktiviteterna kring Rosa Bandet har sedan dess vuxit stort.<br /><br /></p> <a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/SskC33E9YFI/AAAAAAAAAjs/K2l3qnlO1ZU/s1600-h/76993.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 227px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/SskC33E9YFI/AAAAAAAAAjs/K2l3qnlO1ZU/s320/76993.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5388841587826319442" border="0" /></a><span style="font-size:100%;"><span style="color: rgb(255, 153, 204);"><span style="color: rgb(0, 0, 0);font-family:courier new;" >Är du sugen på att stödja forskningen mot bröstcancer du med, köp exempelvis</span><span style="font-family:courier new;"> </span><strong style="font-family: courier new;">Ahlgrens Bilar - Rosa Rattar</strong> <span style="color: rgb(0, 0, 0);font-family:courier new;" >eller <span style="color: rgb(255, 153, 255); font-weight: bold;">Kärlekste</span> på <a style="color: rgb(255, 153, 255); font-weight: bold;" href="http://www.tehusetjava.se/sv/sidor/53/64/hem.aspx">Tehuset Java</a>, där en stor andel går åt bröstcancerfonden.<br /><br /></span></span></span><div style="text-align: center;"><span style="font-family:courier new;">/Katrin</span> <a style="color: rgb(255, 255, 255);" href="http://www.schmooveville.com"><span style="font-family: courier new;">Schmoove</span></a><br /></div><span style="font-size:100%;"><span style="color: rgb(255, 153, 204);"><span style="color: rgb(0, 0, 0);font-family:courier new;" ><br /></span></span></span></div> <p class="MsoNoSpacing" face="courier new" style="margin: 0cm 0cm 0pt; font-family: courier new; text-align: left;"><br /></p>You Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-67147231275653259552009-09-28T18:53:00.009+02:002009-10-06T12:16:54.215+02:00Måns och musiken<a href="http://1.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/SsDsJBBeSzI/AAAAAAAAAjU/8Txby1darMw/s1600-h/M%C3%A5ns.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 170px; display: block; height: 152px;" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5386564793972706098" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/SsDsJBBeSzI/AAAAAAAAAjU/8Txby1darMw/s320/M%C3%A5ns.jpg" border="0" /></a><br /><span style="font-family:courier new;">Vecka 40 2009</span><br /><br /><span style="font-family:courier new;">Måns Williamson är ung, begåvad och på väg upp. </span><br /><span style="font-family:courier new;">Har du inte hört honom än är det dags att rätta till det nu. </span><br /><span style="font-family:courier new;">Han föddes 1988 och vid 10 års ålder inledde han sin musikaliska karriär på Malmös gator och torg. Sedan dess har han gått Heleneholms musiklinje, spelat på ett flertal festivaler och även turnerat. Han har till och med varit förband åt den store Eric Bibb. Just nu studerar han på Visskolan i Västervik.</span><br /><span style="font-family:courier new;">Ödmjukheten och öppenheten har han behållit. Hans talang och förmåga är uppenbar för alla som hör honom, därför kan hans blygsamhet förvåna, precis som hans lugna och trygga scenpersonlighet om man har lärt känna Måns privatpersonen först. </span><br /><span style="font-family:courier new;">Hans röst och sång är mjuk, djup och distinkt och gitarrspelet en tilltalande kombination av tempo, timing och ändå helt immunt mot all stress. Hans genrer är blues och singer/songwriter och hans texter insiktsfulla och reflekterande.<br /></span><span style="font-family:courier new;">Måns är inte den som skryter om sin begåvning, därför ser vi det som en ära och skyldighet att göra det här. För alla borde höra Måns Williamsson, och memorera hans namn.<br />Lyssna, njut och läs mer på: </span><br /><br /><br /><span style="font-family:courier new;"><a href="http://www.myspace.com/manswilliamson">http://www.myspace.com/manswilliamson</a><br /><a href="http://www.youtube.com/watch?v=oiy69B1YHKw">http://www.youtube.com/watch?v=oiy69B1YHKw</a><br /></span><br /><span style="font-family:courier new;">/Hannah <a style="color: rgb(255, 255, 255);" href="http://www.schmooveville.com">Schmooveville</a><br /></span><span style="font-family:courier new;"></span>You Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-68593566301348039972009-09-27T14:06:00.004+02:002009-09-28T19:14:17.933+02:00Ravishing Mad - Behind the set<span style="font-family:courier new;">Vecka 39, 2009</span><br /><span style="font-family:courier new;"><br />Sneak Peak från <a href="http://www.ravishingmad.blogspot.com/"><span style="font-weight: bold;">Ravishing Mad</span></a> plåtningen som Anna Österlund gjorde tillsammans med fotografen </span><a style="font-family: courier new;" href="http://www.osterhult.com/">Magnus Österhult</a><span style="font-family:courier new;"> och modellerna </span><a style="font-family: courier new;" href="http://kidoftomorrow.com/model/simon">Simon Brentén</a><span style="font-family:courier new;"> och </span><a style="font-family: courier new;" href="http://stylebyida.blogg.se/">Ida Kyllerman</a><span style="font-family:courier new;">. </span><br /><br /><span style="font-family:courier new;">Jag blev grymt inspirerad av Simons udda/vackra utseende och kommer att använda honom till nästa Schmoove plåtning! Mer om detta kommer om ngr veckor;)</span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_SKRiqePVuzA/SreukFRGj0I/AAAAAAAAAGQ/Cz0DvVyYkLs/s1600-h/ravishing-mad-models.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_SKRiqePVuzA/SreukFRGj0I/AAAAAAAAAGQ/Cz0DvVyYkLs/s400/ravishing-mad-models.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5383963814457151298" border="0" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_SKRiqePVuzA/SreuhZnIbwI/AAAAAAAAAGI/xxBzpGphg48/s1600-h/ravishing-mad-ida.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_SKRiqePVuzA/SreuhZnIbwI/AAAAAAAAAGI/xxBzpGphg48/s400/ravishing-mad-ida.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5383963768378650370" border="0" /></a><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_SKRiqePVuzA/SreuaQOExMI/AAAAAAAAAF4/wrxl7sZQlCI/s1600-h/ravishing-mad-photoshoot6.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_SKRiqePVuzA/SreuaQOExMI/AAAAAAAAAF4/wrxl7sZQlCI/s400/ravishing-mad-photoshoot6.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5383963645598549186" border="0" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_SKRiqePVuzA/Sreuq1qst8I/AAAAAAAAAGg/Gu3lHgCbjNY/s1600-h/ravishing-mad-simon2.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_SKRiqePVuzA/Sreuq1qst8I/AAAAAAAAAGg/Gu3lHgCbjNY/s400/ravishing-mad-simon2.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5383963930528626626" border="0" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_SKRiqePVuzA/SreuKY8Gc9I/AAAAAAAAAFY/yUuKsdnP8t0/s1600-h/ravishing-mad-photoshoot2.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_SKRiqePVuzA/SreuKY8Gc9I/AAAAAAAAAFY/yUuKsdnP8t0/s400/ravishing-mad-photoshoot2.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5383963373061174226" border="0" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_SKRiqePVuzA/SreunyeIL_I/AAAAAAAAAGY/1P5D1CYYkkQ/s1600-h/ravishing-mad-simon.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_SKRiqePVuzA/SreunyeIL_I/AAAAAAAAAGY/1P5D1CYYkkQ/s400/ravishing-mad-simon.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5383963878130986994" border="0" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_SKRiqePVuzA/SreuFtVTFKI/AAAAAAAAAFQ/dOuPo4-sbJg/s1600-h/ravishing-mad-photoshoot.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_SKRiqePVuzA/SreuFtVTFKI/AAAAAAAAAFQ/dOuPo4-sbJg/s400/ravishing-mad-photoshoot.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5383963292636222626" border="0" /></a>You Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-26562518866400787412009-09-22T15:45:00.010+02:002009-10-06T12:17:45.207+02:00Gripande Galet<span style="font-family:courier new;">Vecka 39, 2009</span><br /><br /><span style="font-family:courier new;">Sedan i våras har jag arbetat med PR och marknadsföring för ett av mina favoritmärken: Edgiga <a href="http://www.ravishingmad.se/"><span style="font-weight: bold;">RAVISHING MAD</span></a>. </span> <span style="font-family:courier new;"><br /><br /></span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/SrjZc-Dz6_I/AAAAAAAAAi0/vMoV_-_NNiI/s1600-h/20.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 226px; height: 320px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/SrjZc-Dz6_I/AAAAAAAAAi0/vMoV_-_NNiI/s320/20.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5384292446239976434" border="0" /></a><span style="font-family:courier new;"><br />Märket startades hösten 2007 och designar både dam-, herr-, och unisexkollektioner, </span><span style="font-family:courier new;">från ready-to-wear till mer extrema plagg. Märkets grundare och designer är <span style="font-weight: bold;">Anna Österlund</span>, bosatt i Malmö.</span> <span style="font-family:courier new;"><br /><span style="font-weight: bold;">RAVISHING MAD</span> är veckans älskling på grund av dess uppfinningsrikedom, humor, vision och kittlande eskapism.</span> <span style="font-family:courier new;"><br /><br /></span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/SrnPThfoWlI/AAAAAAAAAi8/VpPnzlG1HnM/s1600-h/ravishingmad_tanktop_front.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/SrnPThfoWlI/AAAAAAAAAi8/VpPnzlG1HnM/s320/ravishingmad_tanktop_front.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5384562763813640786" border="0" /></a><br /><span style="font-family:courier new;">Kollektionen för höst/vinter 2009, har inspirerats av New Wave-rörelsen och speciellt independentfilmen *Downtown 81*. Gränserna mellan musik, konst och mode har suddats ut och filmen utspelar sig mitt i denna kulturexplosion.</span> <span style="font-family:courier new;">Konstnären Jean Michel Basquiat, som spelar sig själv i filmen, blir hemlös och driver runt i New Yorks undergroundvärld under ett dygn och bär runt på de få ting han äger: sin sprayburk, en tavla och inte ett öre på fickan. På sin väg möter han karaktärer som The Struggling Musician och The Baglady Princess, som förändrar hans dag dramatiskt.</span> <span style="font-family:courier new;">Kollektionen växte fram ur dessa olika karaktärer och flera plagg visar tydligt på</span><span style="font-family:courier new;"> rollfigurernas sinnesstämmning. The Struggling Musician är en mycket uppgiven man som</span><span style="font-family:courier new;"> spelar på klubbar där han sällan får den uppskattning han hoppas på. Till honom finns det i</span><span style="font-family:courier new;"> kollektionen en lång brungrå kofta med stora hängiga fickor och nedstämd silhuett. Dessa</span> <span style="font-family:courier new;">överdimensionerade fickor går att hitta hos fler plagg i kollektionen och de är en reflexion</span><span style="font-family:courier new;"> kring det nomadliv dagens storstadsmänniskor ofta lever.</span> <span style="font-family:courier new;"><br />The Baglady Princess är dold i stadslandskapet bland skräp och betong och sällan</span><span style="font-family:courier new;"> uppmärksammad av förbipasserande. Hon har i kollektionen fått en ljusgrå betongfärgad snäv</span><span style="font-family:courier new;"> klänning, eller powerdress, med svarta axelvaddar och läderfransar. Silhuetten är ett</span><span style="font-family:courier new;"> erkännande av hennes makt i att veta allt om alla och kunna uppfylla Basquiats alla drömmar.</span> <span style="font-family:courier new;"><br />Andra nyckelplagg är de smala och höga jeansen med vågformad linning och långa bakfickor</span><span style="font-family:courier new;"> för dam. De ger en illusion av längre ben och linningens höjning i sidan motverkar</span><span style="font-family:courier new;"> kärlekshandtagen som så många jeans tvingar fram. Herrjeansen har lång gren men samtidigt</span><span style="font-family:courier new;"> normalhög midja för att få det rätta hänget. De har precis som damjeansen en specialformad</span><span style="font-family:courier new;"> linning för bättre passform, men även inbyggda knän och djupa fickor.</span> <span style="font-family:courier new;"><br /><br />Ravishing Mad har visats under modeveckorna i Paris, New York, Amsterdam, Stockholm</span><span style="font-family:courier new;"> och Berlin, Köpenhamn och under sommaren startade lansering i Nordamerika med showroom i New</span><span style="font-family:courier new;"> York. </span><span style="font-family:courier new;"><br /><br />RAVISHING MAD har en även en <a href="http://www.ravishingmad.blogspot.com/"><span style="font-weight: bold;">blogg</span></a>, där finner du allt som händer kring varumärket, absolut värt att kolla in!<br /></span><br /><span style="font-family:courier new;">/Katrin <a style="color: rgb(255, 255, 255);" href="http://www.schmooveville.com">Schmooveville</a><br /></span>You Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7809854085314332392.post-297251245639648402009-09-13T19:31:00.011+02:002009-09-27T14:05:21.015+02:00Where it all begins: Vänskapsklubben<a href="http://2.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/Sr4LMW-475I/AAAAAAAAAjM/GfjyZN_xH2Q/s1600-h/GetAttachment.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5385754511337385874" style="margin: 0px auto 10px; display: block; width: 240px; height: 320px; text-align: center;" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_C0rG7ko8TIo/Sr4LMW-475I/AAAAAAAAAjM/GfjyZN_xH2Q/s320/GetAttachment.jpg" border="0" /></a><br /><div><div align="left"><span style="font-family:courier new;">Vecka 38, 2009<br />Det är både roligt och passande att vi i vårt senaste gemensamma projekt, den här bloggen, väljer att utnämna vårt första gemensamma projekt, Vänskapsklubben, till veckans älskling, veckans Tommy Lee. Och vår första Tommy Lee dessutom.<br /><br />Det hela började försommaren 2006, när jag och Katrin ville förena våra resurser; Hennes erfarenhet av klubbarrangemang och marknadsföring och min… Tja, jag hade typ tillgång till en lokal och kände en massa människor i aspirerande band.<br />När vi fick klartecken för den 18: e augusti handlade resten av den sommaren om Vänskapsklubben.<br /><br />”Vänskapsklubben” är inte bara ett namn utan också ett mission statement. Hela klubbkonceptet bygger på Vänskap. Min och Katrins, våra musicerande vänner, våra musikintresserade vänner, deras vänner, vänners vänners vänner, och så vidare.<br />Vi bokar nya band med medlemmar vi känner och hjälps allihopa till att dra gäster dit.<br /><br />Vi lägger ner tid och kärlek på att välja band och jag är mycket stolt över alla vi har haft där under åren:<br /><br /></span><strong><span style="font-family:courier new;">DISCO ERROR<br />VIENNA HEAT<br />FAIRFIELD<br />VIBERAFT<br />STEVE JONES<br />OMAR<br />A Great Romance<br />Joe Soderman<br />Emil Hermansson<br />Erik Truedsson<br />Jonas Kronqvist<br /><br /></span></strong></div><div align="left"><span style="font-family:courier new;">Vänskapsklubben har i skrivande stund varit igång i tre år och min syster Hennie Oredsson är numera medarrangör. På fredag den 18:e september är det dags för den sjunde omgången.<br /><br />Kvällen till ära spelar fantastiska <strong>NU NU NU!</strong> Ett band som bland annat innehåller sångaren från omnämnda <strong>Fairfield</strong>, det band som spelade på Vänskapsklubben den där första gången 2006. </span></div><br /><div align="left"><span style="font-family:courier new;">Som förband: <strong>Måns Williamsson</strong>, en kär vän och enorm begåvning.</span></div><br /><div align="left"><span style="font-family:courier new;">Vänskapsklubben hålls alltid på Blå Båten i Malmö.<br />Om ni känner er nyfikna på Vänskapsklubben den 18:e september 2009 så finns kvällen som ett öppet event på Facebook, sök VÄNSKAPSKLUBBEN eller kolla in följande länkar:<br /><br /></span><a href="http://www.myspace.com/nununumusik"><span style="font-family:courier new;">http://www.myspace.com/nununumusik</span></a></div><a href="http://www.myspace.com/manswilliamson"><span style="font-family:courier new;">http://www.myspace.com/manswilliamson</span></a><br /><div align="left"><br /></div><br /><span style="font-family:courier new;">Vi öppnar klockan 19, man tar med egen dryck och det kostar 100 kronor. Välkomna!</span><br /><br /><div align="left"><span style="font-family:courier new;">Nedan följer några länker till banden som har spelat på Vänskapsklubben om man vill gräva lite djupare i klubbens musikaliska historia, några av dom kommer kanske tillbaka...<br /><br />/Hannah<br /><br /></span></div><div align="left"></div><div align="left"><a href="http://www.myspace.com/discoerror"><span style="font-family:courier new;">http://www.myspace.com/discoerror</span></a></div><br /><div align="left"><a href="http://www.myspace.com/viennaheat"><span style="font-family:courier new;">http://www.myspace.com/viennaheat</span></a></div><br /><div align="left"><a href="http://www.myspace.com/viberaft"><span style="font-family:courier new;">http://www.myspace.com/viberaft</span></a></div><br /><div align="left"><a href="http://www.myspace.com/canwehaveagreatromance"><span style="font-family:courier new;">http://www.myspace.com/canwehaveagreatromance</span></a></div><br /><div align="left"><a href="http://www.myspace.com/joesoderman"><span style="font-family:courier new;">http://www.myspace.com/joesoderman</span><br /></a></div></div>You Me And Tommy Leehttp://www.blogger.com/profile/08515163154511463673noreply@blogger.com0