whiskyblogg.se

Octomore 10yo 50%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Fri, 17 May 2013 05:54:45 +0000

Under åren har vi testat några olika utgåvor av Bruichladdich och Jim McEwans omtalade Octomore-serie. Erkännas skall: det har varit med blandad förtjusning. Tidigare har det oftast handlat om unga utgåvor, runt 5 år, med högre och högre ppm-halt (fenolhalt i parts per million, vilket är ett mått på hur hårt man har rökt malten som använts) för varje utgåva. Den senaste låg väl på 169ppm vill jag minnas, vilket sägs vara det rökigaste som någonsin sålts. Dagens testobjekt är emellertid lagd på fat långt innan ppm-racet drog iväg till dessa höjder, och den är därmed gjord på malt som rökts till ungefär 80,5 ppm. Detta är på intet sätt lågt – som jämförelse så brukar Ardbeg ligga runt 50 ppm och Laphroaig runt 35 ppm om jag inte är alldeles felunderrättad.

Nåväl, rök är ju trevligt men långt ifrån det enda jag söker i min whisky. Kan den här whiskyn bjuda på något mer än majbrasor och gräsbränder? Jag får helt enkelt kolla, eller hur?

Doft: Det första intrycket är charkuterier. Torkat renkött. En skön maltsöt bas toppas av mosad banan och salmiak. Här finns en touch av gummibåt också, men på ett bra sätt. En annan referens är faktiskt “ladugård”. Det kanske inte låter något vidare, men det finns något charmigt med doften av solvarmt hö, jordgolv och lite koskit på avstånd. Faktiskt! Alltsammans sveps in i rejäla rökslöjor samt en fin vaniljton.

Smak: Munkänslan är mjuk och fyllig med fina ektoner. Här finns en fruktighet som jag inte upptäckt tidigare i en Octomore. Den drar åt det mer tropiska hållet. Mango. Här finns även bränt gräs och en klick smör som smälter i en gjutjärnspanna. Malt, mynta och lädertoner slåss om uppmärksamheten tillsammans med anis och kanske lite riven ingefära?

Eftersmak: Den är ganska lång och riktigt snygg. Här dyker det upp hårdrostade kaffebönor, tjärade reptampar och en allt mer tilltagande sälta. Röken växer fram ordentligt och man känner igen Octomore-serien, för en stund igen. Här finns även något vegetalt – salladsblad, tror jag.

Jag påstår att den extra lagringen jämfört med de tidigare utgåvorna i serien, är exakt vad som behövdes. Här har vi en mer avstämd och komplex whisky som alls inte spretar åt alla håll, eller dränker dina lungvägar i tung rök. Jag utnämner den, utan tvekan, till den bästa whiskyn i serien.

Totalt släpps 6000 flaskor av Octomore 10yo, varav den svenska marknaden får 300st att slåss om, enligt importören Bibendum. Releasen kommer ske den 13:e Juni och prislappen ligger på inte mindre än 1695:- för 70cl. Svindyrt för en 10-åring, men jag är övertygad om att alla 300 flaskor kommer gå åt som smör i solen ändå – den här serien har ju uppnått nästan kultstatus bland rökfanatikerna i världen, så det är bara att gratulera Bruichladdich som kan håva in såhär mycket per flaska. Marknadskrafterna har talat.

Auchentoshan 1998 Candied Fruit - Wemyss Malts 46%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Thu, 16 May 2013 05:18:22 +0000

Det har åter blivit dags för en utgåva från buteljeraren Wemyss Malts. Vi har tidigare testat ett flertal utgåvor från dem och konstaterar att nivån på deras releaser är genomgående hög. Det enda smolket i bägaren är att man väljer att vattna ned whiskyn till 46%, men man kan ju inte få allt, antar jag. Det handlar som vanligt om en single cask, och den här gången är det en trippeldestillerad lågländare från Auchentoshan Distillery, lagrad på en ex-bourbon barrel mellan 1998 och 2013. Svensk importör av Wemyss Malts är Clydesdales dotterbolag, World Wild Brands.

Doft: Precis som namnet på releasen antyder möts näsan av söt-syrlig frukt. Omogna plommon, saftiga päron och kanske en aning krusbär. Här finns toner av honung och en viss blommighet dessutom – en touch av viol, vill jag påstå. Söta maltnyanser och tydlig vanilj, inbäddat i toffee-kola.

Smak: Munkänslan är lite torr av tanniner till att börja med, men den mjuknar fort och bjuder på en explosion av päron, violpastiller, skumbananer och mandariner. Här finns även tropiska drag av solmogen vattenmelon. Jag tycker att det finns lite sockervadd här också. I bakgrunden lurar det lite ingefära som har svårt att tränga fram genom all ljuvlig frukt.

Eftersmak: Den är lång, men rätt tunn. Här bjuds vi på lite kaffe efter fruktkompotten, samt ännu mer vanilj och kola. Jag får en förnimmelse av Läkerol Orginal där någonstans i bakgrunden också.

Den här fruktbomben släpps i Sverige den 1 Juni enligt Clydesdales hemsida, till priset 938 kronor. Den är värd sin slant tycker jag.

Invergordon Batch 1 - That Boutique-y Whisky Company 41,6%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Fri, 10 May 2013 05:03:09 +0000

Invergordon Distillery grundades så sent som 1959 och är ett grainwhisky-destilleri. Man kokar sin sprit på så kallade Coffey Stills, en kolonnpanna som medger kontinuerlig destillation, till skillnad från en Pot Still som måste "laddas om" hela tiden. Den här utgåvan kommer från That Boutique-y Whisky Company, som snabbt gjort succé med sina releaser. De är lätta att känna igen med sina seritidnings-liknande etiketter. Vi snackar med andra ord om en Single Grain idag, som är släppt i ett totalt antal av 252 numrerade flaskor.

Doft: Det är en söt doft som möter näsan, med inslag av honung, och kanderade nötter. Här finns tydlig vanilj och en touch av popcorn. Jag får nästan lite bourbon-vibbe av den, faktiskt. Den har en blommig prägel också som drar åt damparfym. I det djupare spektrat finner jag en sliten skinnsoffa och ett brinnande stearinljus.

Smak: Smaken är lika söt som doften. Jag kommer att tänka på en banan-pannkaka med sirap på. Här finns även en fin eknyans och en skopa romrussin-glass. Successivt växer det fram mer och mer vitpeppar och lite syltad ingefära, som motvikt till siraps-sötman.

Eftersmak: Den är mediumlång, varm och nästan lite rom-lik. Ingefäran ökar sin närvaro ytterligare och får sällskap av lite pepparmint. Det dyker även upp lite svaga toner av ljus block-choklad. Det är en riktigt härlig eftersmak detta!

Det här var en spännande whisky, och det är väldigt tydligt att det inte är en maltwhisky kan jag säga. Doften och eftersmaken stod för de största upplevelserna, men helheten är fullt godkänd. Det är inget som skulle kunna bli en "huswhisky" för mig, men en spännande upplevelse att prova. Du finner den hos Master of Malt för sexhundra spänn.

Balblair 1997 Vintage - 2nd Edition 46%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Sun, 05 May 2013 07:28:10 +0000

För några dagar sedan deltog jag, tillsammans med ett gäng andra whiskybloggare från hela världen, i en så kallad Twitter Tasting av whisky från Balblair Distillery. Vi provade dagens testobjekt, en vintage från 1997, samt en 1990 som lagrats på ett fat som tidigare lagrat Islay-whisky. Som avslutning provade vi den andra utgåvan av deras vintage 1975. Denna har jag provat tidigare, och om den kan du läsa här. Vintage 1997 är lagrad på amerikanska 1st refill bourbon-fat. Den ligger på 46% och har varken färgats eller kylfiltrerats.

Doft: Det är en väldigt typisk Balblair-doft som möter näsan: fruktigt, framförallt pärondroppar och mogna bananer, tycker jag (Många av de som deltog i provningen snackade äpple också, men jag var mer på päronspåret). Här finns tydliga influenser från den amerikanska eken i form av kokosflingor och mandel. Jag anade också en ton av hjortronsylt där i bakgrunden.

Smak: Den är till en början lätt och fruktig - en riktig sommarwhisky - men efter någon sekund kommer stråk av kaffe och lite läder fram. Här finns också en kola-ton som får mig att tänka på en magnifik Sticky Toffee Pudding jag åt i Skottland i våras. En touch av anis rundar av det hela väldigt vackert, tillsammans med en klick söt honung.

Eftersmak: Den är mediumlång med päron, ingefära och svaga eknyanser.

Trots att vi hade både 1990 och 1975 på bordet så vete katten om inte detta var min favorit? Balblair levererar. Alltid. Tyvärr verkar inte importören Berntson Brands ha tagit in denna till vårt land, men du kan finna den hos Master of Malt.

Glenlivet - Alpha 50%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Fri, 03 May 2013 15:01:35 +0000

För någon vecka sedan var jag och en skara lyckliga whiskyfantaster inbjudna till en förhandsprovning av The Glenlivets kommande release, kort och gott kallad Alpha. Upplägger runt denna utgåva är lite speciell: man har inte angivit åldern eller vilken/vilka fattyper som används vid lagringen. Vid provningstillfället fick vi inte ens veta alkoholstyrkan, men denna lär de vara tvingade att avslöja när den släpps. De bilder jag lyckats finna med hjälp av Google avslöjar att den ligger på 50% jämnt. Under provningen ombads vi gissa på just ålder, fattyper samt alkoholhalt. Jag gissade på 49%, så det får väl anses vara en okej gissning. Övriga detaljer kommer man avslöja om några månader. Med andra ord - du köper grisen i säcken. Är det då en gris? Läs mina noter nedan, och bedöm själv.

Doft: Den startar med en rejäl dos mandelkubb som snabbt följs åt av kokostoppar och läckra mintnyanser. Här finns även en fruktighet som drar mer åt päron, än den för Glenlivet så typiska äppledoften. Här finns även gott om vanilj och även lite pistagenötter. En svagt bränd ton lurar i bakgrunden. Hårt rostade fat, kanske?

Smak: Munkänslan är ganska maffig och tydligt influerad av ek, med sträva tanniner. Smaken är ganska söt till en början, och här finns även en touch av grädde. Rivna apelsinskal, en svag nyans av krusbär samt päronen som fanns i doften. Jag kommer också att tänka på en "sticky toffee pudding" jag avnjöt i skottland förra året. På väg mot eftersmaken växlar päronen över mot flädersaft.

Eftersmak: Den är lång med fin vaniljglass, pistage samt mandel igen. Söt honung toppad med lite vitpeppar, och kanske även en aning riven ingefära och ek-flis.

Nej, någon gris är det då rakt inte! Det här var en väldigt trevlig whisky tycker jag. När det gäller alla gissningar då? Ja, det är såklart svårt, men man skulle lätt kunna gissa att, delar av den åtminstonde, har uppnått rätt hög ålder om man skall döma av tanninerna och ek-influenserna. Micke på Akkurat, som satt bredvid mig på provningen, hade en mycket bra teori om att man kanske kan ha använt mindre fat - quarter casks, eller liknande, för att uppnå en snabbare mognad. Jag kan även tänka mig att man kan ha använt en del helt oanvända fat, vilket också ger rejäla resultat på relativt kort tid. Den totala upplevelsen var dock, för mig, väldigt lik en ex-bourbonlagring på dryga 20 år, men eftersom man hypar det som man gör, så är det nog lite mer annorlunda än så. Den som lever får se, helt enkelt.

Totalt släpper man 3350 flaskor av denna i världen och endast 30 stycken kommer att hamna i sverige. Den lanseras i Systembolagets exklusiva sortiment på webben, den 13:e Juni. Prislappen kommer antagligen landa på runt tusenlappen.

Allt foto: Pontus Johansson

Glenn Batch 1 "änna rökig" - Svenska Eldvatten 50%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Thu, 02 May 2013 17:53:08 +0000

Vi har vid en mängd tillfällen imponerats över de single casks som Svenska Eldvatten försett svenska whiskymarknaden med. Idag släpper man sin första blended malt whisky (det är alltså enbart maltwhisky i den, ingen grain) på bolaget och eftersom grabbarna är göteborgare så var det uppenbarligen ganska enkelt att välja namnet på den - Glenn. Såklart. Vad annars? Som tillägg läser vi "änna rökig", vilket indikerar att det säkerligen kan väntas fler släpp i Glenn-serien, med olika karaktärer. Att en hel del av maltwhiskyn i denna batch kommer från Islay, det råder det ingen tvivel om. Totalt finner vi fem destilleriers sprit i Glenn, varav två är dolda i dunkel. De övriga tre är emellertid Laphroaig, Bowmore och Glengoyne. Inte så svårt att gissa vart röken kommer ifrån, med andra ord.

Doft: Initial tänker jag på smält smör och det kompletteras med en tydlig ton av malt. Här finns även skumbanan och lite tjärad hampa. Den är tydligt rökig, men utan att det är en "käftsmäll" av ung rök som vissa andra rök-blends har bjudit på genom åren. Jag hittar en ton av torrt, bränt gräs här också som är väldigt trevlig. Lite läder och en touch av rålakrits kan också anas. Med lite vatten i glaset dyker det upp en gammal läderfåtölj, dessutom.

Smak: Till en början är den förvånansvärt söt, men efter någon sekund lägger Islay-sältan in en extra växel och kör ikapp. Här finns lakrits och smör, precis som avslöjades i doften. Detta kompletteras av lite trälim och mjöljkchoklad samt en ljus fruktighet som jag misstänker att Glengoyne har bidragit med. Med vatten dyker det upp lite eknyanser och en skön, nästan örtig, kryddighet.

Eftersmak: Den är lång, värmande med en tilltagande rökighet. Majbrasa (passande nog). Mot slutet dyker det åter igen upp en touch av banan. Kul!

Glenn är helt klart en sympatisk figur! Den känns mogen och väl avstämd. Hade du tänkt att köpa en Smokehead, Big Peat eller liknande den närmaste tiden? Testa en Glenn istället. Du finner den i bolagets beställningssortiment för 750:-

Bunnahabhain 33yo 1979 - Auld Rare Whisky 43,8%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Tue, 30 Apr 2013 12:10:32 +0000

Det har gått ett tag sedan vi hörde något från den svenska buteljeraren Auld Rare Whisky i Skillingaryd. Nu har det dock till slut blivit dags för dem att åter släppa ett par single casks på Systembolaget. Först ut är en Bunnahabhain på hela 33 år, lagrad på sherry butt nr 7. Spriten kokades 1979, och under alla åren på fatet har änglarna slurpat i sig en hel del godis - en alkoholhalt på 43,8% är vad de lämnade kvar åt oss dödliga. Med ett par riktigt trevliga releaser i åminne är det med ganska höga förväntningar jag korkar ur Auld Rares nykomling.

Doft: Jag möts direkt av tydliga sherrytoner. Här finns russin, dadlar och en rejäl fruktkaka. Den bjuder på ungefär samma sorts charkuterier som man kan hitta i t.ex Bowmore Laimrig (fast utan rökigheten i densamma) och en nyans av något som får mig att tänka på varm motorolja - det är positivt, vill jag tillägga. Björknäver och vaxljus visar sig för ett ögonblick. Det enda som stör mig lite är ett mycket svagt svavelstick, som dock inte förstör upplevelsen på något sätt.

Smak: Den känns förvånansvärt frisk och fruktig för att vara en sherrylagring på över 30 bast. Här finns saftigt rött äpple som får sällskap av pistageglass, toppat med krossade valnötter. En sälta växer fram som skvallrar om att det är en ö-whisky i glaset. Denna sälta balanserar snyggt mot de sötare russintonerna.Här finns även tydliga stråk av mint.

Eftersmak: Den är relativt lång, med en sval munkänsla som fortfarande bjuder på mint. Rostade kaffebönor växer fram och sältan tilltar något.

Förutom det lilla svavelsticket var detta en riktigt trevlig whisky. Den avslöjar inte riktigt sin höga ålder i första taget, men efter en stunds nosande och smakande så upptäcker man fler och fler lager, vilket enligt mig är ett tydligt tecken på mognad. Den släpps på Systembolaget den 2:a maj och priset hamnar på 3165:- för en halvliter. Totalt släpps 90 flaskor.

Glenrothes 17yo 1995 - The Ultimate Whisky Company 46%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Sat, 27 Apr 2013 06:56:30 +0000

Från den holländska oberoende buteljeringsfirman The Ultimate Whisky Company kommer dagens testobjekt, en whisky från Glenrothes Distillery. Den fylldes på en 1st fill sherry butt den femte juni 1995 och fick sedan mogna under drygt sjutton år, tills den buteljerades den tjugoåttonde augusti 2012. Med hjälp av lite tillsatt vatten i varje flaska (den är nedspädd till 46%) lyckades man krama ur 730 flaskor totalt och vårt sample kommer från flaska nummer 689 - tack för provet förresten Micke A.

Doft: Initialt är det hackad valnöt och sedan dyker snabbt en fyllig ton av sherry fram. Här finns även katrinplommonpuré, läder och saftiga, mogna mandariner. Frukttemat fortsätter med en gnutta persika. En söt maltton lurar i bakgrunden, samt en förnimmelse av piptobak.

Smak: Munkänslan är fyllig och mjuk med tydliga chokladtoner och en massa mörkrostat kaffe. Gott! Här finns även något som påminner mig om stearin (?). Torkade frukter delar utrymme med samma läder som fanns i doften.

Eftersmak: Lång och varm. Den drar åt lite bittrare nyanser, ungefär som det där tunna mandelskalet man skållar bort, ni vet? Här finns även en smula kanelstång och lite dova vaniljtoner.

Det här var en riktigt trevlig whisky, så länge man höll vattnet borta. En skvätt vatten fick den att falla samman fullständigt, tyvärr. Tur att jag vattnade den när det bara var lite kvar!

Springbank Batch 1 - That Boutique-y Whisky Company 54,6%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Thu, 25 Apr 2013 16:30:27 +0000

För ett tag sedan testade jag två fina Springbanks buteljerade av Master of Malt, så det är med spänning jag häller upp whiskyn från samma destilleri, den här gången under Master of Malts "systeretikett", That Boutiqueý Whisky Company. Som vanligt handlar det om en whisky där varken ålder eller fattyper avslöjas på etiketten. Spännande så det förslår, med andra ord. Jag hade hoppats på att kunna skriva om denna mycket tidigare, men en senvinter/ vår, kantad av förkylningar med rejält täppt näsa som följd har gjort det lite problematiskt att hinna med alla prover. Denna är av den anledingen redan slutsåld, då det var ett tag sedan den släpptes. Totalt innehöll batchen 274 flaskor.

Doft: En fin örtighet inleder tillsammans med stråk av torvrök och havsbris. Den uppvisar sedan ett spektra av honung och faktiskt en viss blommighet. Till detta vill jag addera mint, vitpeppar och en touch av cypress (ja, samma cypress som nämndes för inte så länge sedan i ett annat test). Med vatten dyker lite svag curry upp.

Smak: Smaken bjuder på äpplemos, mint igen samt en touch av ljus choklad. Här finns både honungssötma och en sälta som leder tanken till kusten. Som bas hittar vi en tydlig maltnyans och allt toppas av krossad mandel. Munkänslan är lätt sträv och influerad av eken.

Eftersmak: Den är faktiskt lite tunn men uppvisar trevliga toner av vått gräs och svag gräslök. En touch av kaffe finns här också. Den är mindre rökig än vad jag brukar vänta mig av en Springbank.

Caol Ila 1981 - Box 56,2%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Fri, 19 Apr 2013 08:23:59 +0000

Det svenska destilleriet Box Whisky känner säkert de flesta whiskyintresserade människor till. Vi är nog många som ivrigt väntar på att smaka deras första egenproducerade whisky när den uppnår tillräcklig ålder för att få kallas just whisky - 3 år. Vad alla kanske inte känner till är att man även har buteljerat en del skotsk whisky under egen etikett genom åren. Dagens testobjekt är just en sådan whisky, närmare bestämt en Caol Ila med den aktningsvärda åldern på hela trettio år. Spriten kokades 1981 och buteljerades 2011. Denna provades blint vid en provning och jag skall erkänna att det var snudd på omöjligt att pricka in att detta var en Caol Ila. Nu gjorde jag faktiskt det, men det var nog baserat på ett par hintar som Tobbe (det var hans bidrag till provningen) gav mig, samt att jag provat en annan gammal Caol Ila tidigare som heller inte alls uppvisade de karakteristiska dragen, som gjorde att jag prickade rätt.

Doft: Sval mentol och tydligt salt. Någon gav den klockrena kommentaren "kräftkok", vilket jag skriver under på - salt, med en touch av seafood och dill. Till detta lägger vi en ljus fruktighet, vaniljdrömmar och en förnimmelse av granbarr.

Smak: Munkänslan är på gränsen till tunn och även här finns det en ton av mynta i samklang med päronsplit, pressad citron samt lite björnklister. Här finns även en ton av cypressbark - ja, jag har smakat på det. Som barn klättrade jag varje dag i en stor cypress hos min kompis, och av någon anledning ville man givetvis testa att gnaga på barken. Frågor på det? Nej? Ok, då går vi vidare.

Eftersmak: Den är rejält lång och frisk med en fruktighet som hänger kvar, åter igen mint samt fina, diskreta ek-inslag.

Detta var högklassig dricka som jag önskar att jag hade en flaska av.

Linkwood 20yo - Duncan Taylor Rare Auld 48,3%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Thu, 18 Apr 2013 15:37:53 +0000

Linkwood Distillery i utkanten av Elgin ägs av spritjätten Diageo och stora delar av produktionen går till deras olika blends. Den buteljeras dock av moderbolaget i serien Flora & Fauna, samt i Rare Malts-serien. Vi kan däremot finna Linkwood hos flera av de oberoende buteljerarna, och dagens objekt kommer ifrån Duncan Taylors serie "Rare Auld". Det är en whisky som fylldes på fat nr 8323 i oktober 1990, för att sedan buteljeras i oktober 2011. Den här finns på bolaget via beställningssortimentet och kostar 1290:-

Doft: En imponerande friskhet med påtaglig fruktighet inleder - äppelmos och Trocadero. Den drar även en smula åt mint och tallbarr, samt en ton av mörka kaffepraliner. En fin kryddighet finns här också, men den är lite svår att definiera. Kanske timjan? I det hela är det här en smått fantastisk näsa, faktiskt.

Smak: Munkänslan är fyllig, frisk och en aning sträv. Hyvlad ek, plommonpuré och äpplen igen. Sirap och fudgekola delar plats med nötiga inslag. Macadamianötter, tror jag. Här kommer även fram en touch av pistage samt en smula citrus.

Eftersmak: Den är mycket lång och härlig med en tilltagande kryddighet. Åter igen känns det som örtkryddor av något slag. Den där chokladpralinen gör sig påminnd igen.

Det här var en ruskigt fin whisky som jag anser vara väl värd sina trettonhundra spänn. Köpläge!

Arran 16yo - Master of Malt 55,4%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Tue, 16 Apr 2013 15:30:54 +0000

Isle of Arran - en ö som ligger mellan det skotska fastlandet och halvön Kintyre - kan stoltsera med ett eget whiskydestilleri som går under samma namn som ön. Destilleriet är ett av de yngsta i skottland då det grundades så sent som 1995. Man har emellertid snabbt hunnit göra sig ett namn bland whiskyköpare i en mängd länder, världen över. Dagens prov är en sextonårig single cask från Master of Malt, destillerad den 13:e juni 1996 och buteljerad den 21:a november 2012 efter att ha mognat i drygt sexton år på en refill sherry hogshead. Totalt genererade detta fat 218 numrerade flarror.

Doft: Den är till en början lite sluten och vill inte bjuda på så mycket men efter en liten stund i glaset öppnar den långsamt upp och erbjuder en tydlig bas av malt, torrt hö samt brända ektoner. Här finns även en fruktighet som lever i gränslandet mellan mörk, mogen frukt och torkad dito. En touch av hasselnöt finns här, samt en fin ton av kryddnejlika på en diskret grund av vaniljsås.

Smak: TIll en början känns den oljig men snabbt visar sig en viss torrhet. Samma tannin-känsla som när man tuggar på ett vindruvsskal, ungefär. Den bjuder på färskriven ingefära, kokos och kanel samt en lätt vinös ton i bakgrunden. Fruktigheten drar mot mogen banan och kanske röda vinbär? Här finns även stråk av mörk sirap samt rostade mandlar. Ek-tonerna är tydliga, men utan att bli alltför påstridiga.

Eftersmak: Den är lång och värmande med en allt mer tilltagande vaniljton. Ingefäran dyker upp igen tillsammans med en nyhyvlad ekplanka.

Det här var en intressant whisky med härliga fattoner. Den finns fortfarande i lager hos Master of Malt för 530 kronor.

Glen Elgin 26yo - Duncan Taylor Dimensions 46,1%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Sun, 14 Apr 2013 17:35:33 +0000

Det var länge sedan vi testade en Glen Elgin här på whiskyblogg. Nu har det dock blivit dags, och denna gång handlar det om en tjugosexårig utgåva i serien "Dimensions" från den Huntly-baserade buteljeringsfirman Duncan Taylor. I sverige representeras man av World Wide Brands, som är ett dotterbolag till Clydesdale. Glen Elgin är en Speysidewhisky, ägt av Diageo, går primärt till blended-industrin. Den buteljeras sparsamt av Diageo som single malt, blad annat i serien "Flora & Fauna". Bland oberoende buteljerare är den dock ganska lätt att finna. Dagens objekt är destillerat i maj 1985 och buteljerat i februari 2012, efter 26 års mogad och uppfostran på fat nummer 1526.

Doft: Här finns rikligt med vaniljkakor, nyklippt gräs, en viss blommighet samt söt, vit choklad. En tydligt, friskt fruktig touch är också dominant. Honungsmeloner och lite mango ligger på tallriken, med en klick grädde ovanpå. Fatet har satt en diskret ek-prägel på det hela, och en svag pepprighet dyker upp när man vattnar den.

Smak: Den är rund och mjuk, men inte så väldigt fyllig. Fruktigheten är ännu tydligare än i doften. Här kompletteras den av mogna, röda äpplen också förutom de tropiska inslagen som doften indikerade. Den har även en fin ton av mandel som jag gillar skarpt, tillsammans med svalt kaffe. Här finns en väldigt trevlig touch av pistageglass också, som växer med några droppar vatten.

Eftersmak: Det är ett lite överraskande kort avslut med toner av mandel, frukt och lite kokos. Jag tycker mig ana ett stråk av ingefära där någonstans också.

Duncan Taylor kan sin sak, det vet vi sedan tidigare. Vill du testa den så finns den i beställningssortimentet på Systembolaget för 1339 spänn.

Mässbesök - En Öl & Whiskymässa i Göteborg 2013

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Sun, 14 Apr 2013 16:12:21 +0000

Med trötta fötter och hes stämma har jag återvänt hem efter en intensiv helg på mässan i Göteborg. Tidigare har andra eldsjälar försökt arrangera liknande mässor i sveriges näst största stad, utan att lyckas övertyga berörda myndigheter om att whisky och öl inte är djävulens påfund, och roten till all världens elände, varpå nödvändiga tillstånd inte har beviljats. I år lyckades emellertid den rutinerade arrangören Stanley Wong med den till synes omöjliga uppgiften - Göteborgarna skulle äntligen få sin egen mässa!

Att mässan var efterlängtad rådde knappast någon tvivel om. Hela 2x 6000 förköpsbiljetter såldes slut, långt innan premiärfredagen, och detta hade nog varit frid och fröjd om inte alla besökare hade fått samma smarta idé - att se till att vara på plats redan till öppningen klockan 15:00. Detta faktum, samt att man valde att sälja ännu fler biljetter vid dörren, resulterade i att köerna för alla som hade förköpsbiljetter ringlade långa. Riktigt långa. Så långa att en mängd besökare med förköpsbiljett aldrig kom in över huvud taget. Lokalerna fick endast inrymma 4500 personer samtidigt, och whiskyfantaster river ju inte direkt av en sådan här mässa på ett par timmar, utan en stor andel stannade kvar ända till stängningsdags. Kritiken i pressen och på sociala medier var massiv redan under kvällen, och på morgonen kunde vi läsa rubrikerna på kvällstidningarnas löpsedar om "Det massiva fiaskot" osv. Orsaken till att det blev såhär, och vems ansvar det är kan väl egentligen kvitta, men man agerade snabbt och resolut från arrangörerna, med löften om återbetalda biljetter, gratis biljetter till nästa års mässa, samt en mängd logistiska förändringar till Lördagen: Inga biljetter såldes vid dörren och ett antal förbättrningar av utlämningen av glas och drinkbiljetter infördes. Detta resulterade i att allt flöt på betydligt bättre än på fredagen. Bra jobbat! Däremot var det lite väl trångt i lokalen under ett antal timmar istället. Till nästa år har man redan beslutat om en fördubbling av mässytan samt att lägga till en extra dag. Mycket bra.

Bortsett från ovan nämnda "barnsjukdomar", hur var då mässan? Jag skall faktiskt inte försöka uttala mig om detta, då jag fått förtroendet att hjälpa till i Smögen Whiskys monter, och därför inte riktigt hade tid att utforska mässans alla frestelser. Det var en spännande upplevelse att stå på andra sidan disken för omväxlings skull. Av alla samtal med besökare att döma så verkade de flesta (av de som kom in) väldigt nöjda med mässan. Jag vandrade naturligtvis runt lite grann och kollade läget också, och de allra flesta importörerna hade satsat ordentligt. Våra svenska whiskydestillerier fanns också på plats: Smögen Whisky, Box Whisky, Grythyttan Whisky, Mackmyra Svensk Whisky och Bergslagens Destilleri m.fl. Våra svenska oberoende buteljerare fanns också på plats naturligtvis. Auld Rare bjöd på prover av kommande releaser (som vi givetvis kommer prova i god tid innan release), och Svenska Eldvatten lanserade sin första egna Blended Malt, kort och gott kallad "Glenn", vid mässan. Ett taktiskt val att lansera denna just i götet får man väl säga - jag tänker inte avslöja några siffror, men jag kan berätta att den gick åt som popcorn på en biograf. Minst.

Med de justeringar av yta och antal dagar till nästa år så är jag övertygad om att vi har en mässa som kommit för att stanna. Grattis Göteborg och tack till Stanley som fick detta att gå av stapeln till slut!

Littlemill 1992 - Part Nan Angelen 46,2%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Mon, 08 Apr 2013 17:03:48 +0000

Vi har tidigare testat ett antal utgåvor i serien Part Nan Angelen, och du kan läsa mer om denna serie i vårt test av deras Glen Scotia 1991 som släpptes förra året. Dagens testobjekt är från en så kallad "silent still", d.v.s ett destilleri som slutat pumpa ut sprit. När det gäller Littlemill Distillery så kan vi vara helt säkra på att man aldrig kommer köra igång produktionen igen - destilleriet brann nämligen ned till grunden 2004. Du kan läsa lite mer om destilleriets historia på Magni Spirits hemsida. Totalt släpper Folke Andersson och hans kamrater 1073 (varav 800 till bolaget) numrerade buteljer av denna utgåva nr 14 i PNA-serien. Säljstart den 1:a Maj i Systembolagets tillfälliga sortiment och prislappen är 995:- för denna 20-åring. Artikelnumret kommer vara 30327-01.

Doft: Här bjuds på en ljus fruktighet, nästan tropisk. Både meloner och ananas kan anas mot en bakgrund av maltsötma och lite svag mint. Jag kommer även att tänka på flera sorters godis: Fruxo-tabletter och kolasnören. I bakgrunden lurar något mineraliskt. Stendamm? Med ett par droppar vatten växer kokostoner fram tillsammans med knäck-kolor.

Smak: Precis som doften skvallrade om finns här gott om frukt. Det är dock mera artificiell godisfrukt än "the real deal". Inget ont i det - jag gillar godis! Åter igen dyker kokosflingorna upp, lite brända nu dessutom. Den är trevligt frisk och lättsam utan att för den skull bli banal på något vis. En lätt touch av ek och bittermandel ökar på spänningen ytterligare.

Eftersmak: Den är inte jättelång, men väldigt trevlig så länge den varar. Smörkola, vit choklad, coctailbär och malt.

Till skillnad från andra insomnade destillerier som t.ex Brora eller Port Ellen, kan man inte vara säker på att en Littlemill alltid levererar. Tvärtom finns det en och annan ganska sorglig utgåva där ute har jag förstått. Själv har jag stött på både bra och mindre bra utgåvor, även om jag inte testat särdeles många. Det var kul att konstatera att detta var en riktigt fin representant för destilleriet.

Tobermory Batch 1 - That Boutique-y Whisky Company 53,8%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Sun, 07 Apr 2013 16:32:17 +0000

Nu skall det handla om ett av de senaste releaserna från That Boutique-y Whisky Company. Det är Batch nr 1 från destilleriet Tobermory på Isle of Mull. Vid destilleriet gör man två sorters whisky, nämligen Tobermory och Ledaig, där den senare är en kraftfull variant gjord på torvrökt (ca 35 ppm) malt. Mina erfarenheter av Ledaig utan åldersangivelse är allt annat än bra, men enligt rykten så skall man ha fått bättre ordning även på den torvrökta whiskyn i senare utgåvor. Destilleriet grundades redan 1794 och då hette även destilleriet Ledaig. Namnet Tobermory dök upp först vid ett av alla ägarbyten, år 1979. Det skall sägas att det finns oberoende, äldre utgåvor från destilleriet under namnet Ledaig som håller ruggigt fin kvalitet. Dagens whisky är emellertid en Tobermory, så nog snackat om Ledaig.

Doft : Den är tydligt kryddig med toner av cayenne-peppar, menthol och grovt matbröd. Här finns även en subtil nyans av dov, blommig parfym och när man vattnar den så växer en ton av granbarr och lite kåda fram tillsammans med timjan och anis. Kryddigt så det förslår med andra ord.

Smak: Den uppvisar en härligt maltig sötma och den är värmande i munnen. Jag tycker att en svag touch av rök kan anas, även om Tobermory skall vara orökt. Har det månne åkt med en liten skvätt av Ledaig i denna batch också? Här finns kallt kaffe, smält smör och vaniljfudge. En förnimmelse av krossade nötter delar plats med äpplemos.

Eftersmak: Den är mediumlång med kaffe och havrefras som huvudinslag. Mot slutet växer lite lakrits fram samt en lätt maritim sälta.

Det här var en intressant whisky. Doften imponerade med smaken var möjligen lite tam i jämförelse. Inte helt balanserad med andra ord, men klart prisvärd för sina 494 kronor. Missa inte att vattna den - det lyfter den av.

Mackmyra 2007 - Reserve Elegant / Svensk Ek 54,8%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Fri, 05 Apr 2013 05:31:11 +0000

Det var ett bra tag sedan vi hade en Mackmyra uppe för test. Senast var det Special:08 vi provade med ganska positiva omdömmen. Idag skall det inte handla om en officiell utgåva, utan en privat buteljering av ett så kallat Reserve-fat. Ett Reserve-fat är ett fat som en privatperson har köpt i förskott, för att sedan kunna följa genom mognadsprocessen genom regelbundna provsmakningar av fatprover. Whiskyn jag testat den här gången är av det Eleganta receptet, vilket betyder att råspriten är gjord på malt som inte har torvrökts. Lagringen har sedan skett på ett trettio liters fat av ny Svensk ek. Lagringen av just detta fat ägde rum på Mackmyras whiskylager på fjäderholmarna. Fatet fylldes den 28:e November 2007 och buteljerades den 25:e April 2012.

Doft: Jag möts direkt av en tydlig, lite överraskande, chokladton. Torra halmbalar, granbarr och lite trälim finns här också. Det är en riktigt trevlig doft, detta. När jag vattnar den får jag en fruktigare ton som belöning, med päron i spetsen. Lite vanilj sjunger stämsång med päronen. Päron-split, således. En viss örtkryddighet kan anas också.

Smak: Munkänslan präglas av tydliga, sträva tanniner, vilket inte är så överraskande med tanke på fatstorleken. Smaken är söt och bjuder på smöriga nyanser, nästan lite gräddiga. Här finns även lätt brända popcorn, ek och samma päronsplit som doften skvallrade om. Med vatten bjuds en lite pepprigare upplevelse.

Eftersmak: Ganska lång och torr med en skön värme. Den är en aning vegetal faktiskt - isbergssallad?

Jag gillade den här, även om den kanske har en aning för mycket ekpåverkan för min smak. Nu är jag riktigt nyfiken på hur en Mackmyra lagrad på ett fullstort fat med lite ålder (8-10 år) på, skulle smaka. Hoppas vi får en sådan möjlighet så småningom.

Bunnahabhain 23yo - Master of Malt 46%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Mon, 01 Apr 2013 15:58:03 +0000

Idag river vi av en till single cask från Master of Malts egna buteljeringar. Den här gången handlar det om en Bunna, lagrad i 23 år på en refill hogshead. Fatet fylldes den 20:e oktober 1989 och buteljerades den 28:e november 2012. Lite kuriosa på detta: det här är den tredje Bunnahabhain jag stöter på, som fylldes på fat just 20:e oktober 1989. Samtliga har legat på förhållandevis låg alkoholhalt. Den förra vi skrev om här var en buteljering för Bodafors whiskyklubb, som låg på drygt 43%. Nåväl, det är kuriosa som sagt, men man blir lite nyfiken på orsaken. Dags att hälla upp den väldigt ljusa whiskyn i glaset och se vad den går för.

Doft: Den bjuder på en härlig sälta med lätta inslag av sjögräs, tätt följt av vaniljkakor, citrus och en touch av spannmål. Här finns en pepprig nyans som tilltalar mig. Den känns både elegant och samtidigt lite oborstad. En spännande doft helt enkelt.

Smak: Den börjar sött och vegetalt, med toner som nästan påminner om Ruccola-sallad. Till detta lägger vi sedan snabbt till en blommig nyans, nektar, och lite mintpastill. Med en droppe vatten eller två kan man ana en diskret rökighet som lurar i bakgrunden.

Eftersmak: Den är lång och värmande med smörig kola och en tilltagande pepprighet. Även här kan röken anas.

Det var en härlig, kanske lite oslipad, men spännande whisky. Något under av komplexitet handlar det dock inte om, och jag gissar att fatet har använts ett flertal gånger innan den här fyllningen. Du finner den hos Master of Malt för 745:-

Glenturret 35yo 1977 - Whisky.dk 48.3%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Wed, 27 Mar 2013 17:36:10 +0000

Ikväll skall det handla om en whisky som är en av smakbärarna i blenden The Famous Grouse. Det kanske inte lockar en inbiten whiskynjutare att läsa vidare, men hav förtröstan - det här är bra grejer! Destilleriet Glenturret grundades redan 1775, även om det står rätt klart att man hade papper och skatter i ordning avsevärt mycket senare. Destilleriet ligger vid staden Crieff, precis intill floden Turret. Därav namnet. Produktionen är relativt blygsam, men besökarantalen hos destilleriet är enorma. Varför då, kan man undra. Jo, det beror på att man har The Famous Grouse Experience på området, såklart.

Kvällens testobjekt är en 35-årig utgåva från Whisky.dk, från en ex-bourbon hogshead, med fatummer 20. Totalt kramade man ut 234 flaskor ur fatet, och min har nummer 200. Naturligtvis är den varken kylfiltrerad eller färgad av annat än ekfatet.

Doft: Det är en stor, men för den skull inte tung, doft som möter näsan. Mogna, gröna äpplen, kladdig smörkola och kokosflingor. Här finns fina inslag av ek, men förvånansvärt återhållsamma med tanke på den aktningsvärda åldern på drycken. Söta nyanser av mörk sirap finns här också, samt en fin kryddighet.

Smak: Även smaken är mäktig, men samtidigt lätt på något vis. Den är präglad av tydliga fatkryddor, bränt smör, mörk sirap och friska, saftiga äpplen. Här finns även ett stråk av kanel och en smula riven ingefära.

Eftersmak: Den är lång och mycket behaglig med kola, vitpeppar och ljus frukt som huvudinslag.

Det här var en frisk och härlig whisky som känns vällagrad och fint avstämd. Vid en blindtest är jag tveksam till att jag skulle gissa på en så hög ålder som 35 år faktiskt. Snarare runt 20 år, skulle jag gissa. Du finner den här, och den är dessutom prissänkt till 999 Danska kronor för tillfället, noterade jag. Prisvärd!

Ben Nevis - Aflodals No 1 The First Dram 51,6%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Sun, 24 Mar 2013 17:50:27 +0000

Det skall erkännas direkt - jag har inte varit något större fan av Ben Nevis tidigare. De (i.o.f ganska få) oberoende utgåvor jag testat, har inte varit i min smak alls. Med detta i bakhuvudet var det kanske inte med skyhöga förhoppningar jag skruvade korken av ett sample av whiskyskribenten Henrik Aflodals "The First Dram", det skall erkännas. Det handlar om en single cask, från ett ex-bourbonfat med nummer 1868. Spriten destillerades i Mars 1986 och är således 26 år gammal. Styrkan är inte riktigt full fatstyrka då Herr Aflodal valt att vattna ned den till en nivå där han själv, och ett antal utvalda whiskykamrater, tycker att den gör sig allra bäst. Vi tackar såklart för att han inte vattnade ned den mer än han gjorde, för här finns fortfarande utrymme för eget laborerande med vatten.

Såhär beskriver Henrik själv historien bakom den här utgåvan:

"Det handlar om Ben Nevis som med sina 1344 möh är de brittiska öarnas högsta berg. Efter en mödosam bestigning som yngling sprang jag på destilleriet vid foten av berget. Rundvandringen ändade i lagerhuset där en ’dram’ i min egen ålder drogs ur ett fat. Smaken golvade mig, ett helt liv koncentrerat till några få ögonblick. Där började min livslånga kärlek till whisky. Den känslan vill jag nu återuppleva och dela med andra".

Doft: Här finns gott om ljus frukt och den känns väldigt frisk med syrliga citrusnyanser. Till detta lägger vi en näve hyvelspån av ek samt en lite mörkare ton som drar åt läder och lite svag rålakrits. Här finns tydliga influenser av gammaldags vaniljglass samt en touch av övermogna krusbär. Det finns en lite lustig, svag nyans långt bak som påminner om kokta morötter. Den var ny för mig, tror jag bestämt!

Smak: Smaken är också förvånandsvärt frisk, åren till trots. En skön oljighet täcker munnen och smaker som smördeg, rivna apelsinskal och lätt brända kokostoppar dyker upp. En förnimmelse av syltad ingefära samt vacker vanilj delar plats med stråk av örtkryddor och kaffe på vägen mot eftersmaken.

Eftersmak: Den är lite över medium i längd och förbaskat trevlig med en allt mer tilltagande kryddighet.

Detta var kul! Äntligen en Ben Nevis som föll mig i smaken. Det här var en fräsch, mycket välavstämd whisky. Du finner den för 779 spänn i beställningssortimentet.

Springbank 19yo cask #482 - Master of Malt 55,2%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Mon, 18 Mar 2013 18:04:55 +0000

Vi fortsätter som sagt med en till, också den på 19 år och lagrad på en hogshead. Den är destillerad i november 1993 och buteljerad samma månad, år 2012. Totalt blev det 250 flaskor från detta fat, med nummer 482.

Doft: Den här är lite rökigare, helt klart. Här finns även toner av tång, barrskog och tydlig mynta. En vacker bas av söt malt och en topp av kust-sälta. Läckert! Här finns något svagt metalliskt som påminner om tomtebloss. Dock inte att förväxla med svavel.

Smak: Även här är den söta maltbasen tydlig och på den bygger vi på med anis, ingefära och en tydlig ton av vitpeppar. Med vatten kommer en tilltagande fruktighet. Jag tänker på geléhallon. En torr ton av ek och sot, eller aska, finns här också.

Eftersmak: Den är lång med nyanser av träspån, vanilj och ingefära igen. Efter nästan en minut dyker en rejäl rökpuff upp.

Även denna var bra, men om jag måste välja så blir det nog fat 129 istället. Vill du testa den, då skall du leta här.

Springbank 19yo cask #129 - Master of Malt 57,8%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Mon, 18 Mar 2013 17:37:15 +0000

Nu var det ett tag sedan vi redovisade lite från våra tester av Master of Malts egna buteljeringar. Därför klipper vi till med två på raken ikväll. Båda är 19 år och destillerade vid Springbank Distillery i Campbeltown. Vill du läsa mer om själva destilleriet så rekommenderar jag att du kollar in vårt reportage från besöket där i våras. Den första whiskyn är destillerad den 7:e maj 1993, och har lagrats på en hogshead i 19 år innan den buteljerades, den 27:e november 2012.

Doft: Här finns tydliga, toner av apelsinchoklad och romrussin samt en läcker, avlägsen rök från en lägereld. Till detta adderar vi nyklippt, vått gräs samt en touch av bröstkaramellen "Kungen av Danmark". Jag misstänker att det är en touch av anis som leder tanken till dessa.

Smak: Detta är en kustwhisky, därom råder inga tvivel. Torvig rök, lite tjära och en tydlig sälta leder tanken till en sjöbod vid västkusten. Även här finns en touch av choklad samt mörka plommon. Det är nästan en lite vinös touch över smaken. Här finns även gott om vaniljkolor och en touch av vispgrädde.

Eftersmak: Den är ganska lång och erbjuder en tilltagande sälta. Här finns även en vegetal ton samt lite kanel. Kanske även en ytterst svag nyans av lavendel lurar där någonstans?

Det här var en riktigt bra whisky, och prislappen på drygt 700 spänn är att anse som billigt för en Springbank av sådan ålder tycker jag. Du hittar den givetvis hos Master of Malt, och när detta skrivs finns den fortfarande i lager.

Highland Park - Cask Strength 56%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Wed, 13 Mar 2013 19:03:50 +0000

Den första mars släpptes en whisky på systembolaget, som är något så unikt som en fatstark Highland Park som endast släpps i Sverige! Sverige är uppenbarligen en viktig marknad för Highland Park, med alla våra kunniga och intresserade whiskyfantaster. Faktum är att Sverige är det land som konsumerar mest Highland Park i världen per capita. Det ni! Denna fatstarka utgåva släpps för övrigt som halvflaska (350ml) vilket är något som vi anser att fler borde ta efter. Det är väldigt trevligt för oss som hellre dricker kvalitet, än kvantitet, att kunna prova flera sorter utan att behöva länsa lädret fullständigt. Se och lär, ni andra!

Doft: Den är till en början väldigt söt och fruktig, med anslag av bröd, flytande honung, lite sirap samt nyskalade äpplen. Till allt detta serveras vi en rejäl klick vaniljsås samt en avlägsen mintpastill. Här finns även en bränd touch, samt en avlägsen förnimmelse av rök.

Smak: Här finns en fin ton av granbarr eller kanske det är eukalyptus? Söta toner av malt får mig att tänka på varm, söt gröt. Den är härligt fruktig med både äpple och apelsinskal, i samklang med lite lätt bitter-torra ektoner. Här finns även en lite tydligare ton av torvrök än vad doften indikerade, samt lite russin och kaffebönor. Även här finns en touch av mint, samt lite pistageglass. Munkänslan är något tunnare än den feta, oljiga käft så många andra Highland Park-utgåvor skämt bort oss med.

Eftersmak: Eftersmaken klingar av lite för fort för att få full poäng kanske, men den är angenäm så länge den varar. Här växer röken ytterligare och en touch av riven ingefära visar sig för en liten stund. Den känns påfallande vegetal mot slutet och jag tänker på maskrosblad.

Det här är en skön whisky. Antagligen inte så förbaskat gammal, att döma av munkänslan som är lite tunnare än t.ex den fantastiskt fina 18-åringen, men vad gör väl det, om den är såhär god? För de 299:- som en 350ml flaska kostar så rankar jag den absolut som ett mycket bra köp. Du finner den på de flesta systembolagen i landet, ser det ut som.

Spirit of Hven - Seven Stars No.1 Dubhe 45%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Mon, 11 Mar 2013 19:33:13 +0000

Minns ni vårt reportage från Destilleriet Spirit of Hven i somras? Om inte, så kan ni läsa det här. Vid besöket provades även deras första utgåva, Urania, med fina omdömen. Under senare delen av 2012 meddelade destilleriet att man hade en ny utgåva planerad till Mars 2013, och att denna skulle hålla något högre ålder samt betydligt lägre prislapp. När den så till slut anlände var det givetvis med stor nyfikenhet som den vaxade korken öppnades.

Namnet Dubhe härstammar från en av de sju ljusstarkaste stjärnorna (dessa sju utgör för övrigt stjärnbilden Karlavagnen) i Stora Björn. Vi bör med största sannolikhet se detta som en första whisky i en serie om sju med andra ord, även om man inte uttryckligen har meddelat att så är fallet. Whiskyn är lagrad på inte mindre än tre olika fattyper: amerikansk, spansk samt fransk ek, allt under överinseende av Henric Molin som besitter rejäla kunskaper inom området ek, och dess påverkan på sprit. Utgåvan består av 10 250 flaskor, som samtliga har buteljerats och kontrollerats noggrannt innan korken vaxats igen, för hand. Den släpptes på Systembolaget nu i Mars, och den finns fortfarande att tillgå i många butiker. Priset är 795:- för en halvlitersflaska.

Doft: Den är härligt maltig, med tydliga inslag av rök. Här finns en viss örtig krydda, sval mynta, lite dova tobaksnyanser samt en touch av salmiak. En droppe vatten, eller två, lyfter fram frisk vanilj och lite svagt nötiga nyanser.

Smak: Munkänslan är överraskande mjuk och oljig med rökig maltsötma som första intryck, tätt följt citrus, lakrits och lite rökt fisk. Den visar även spår av eukalyptus, läder samt bivax-ljus.

Eftersmak: Relativt kort, men angenäm. Här möts man av en tilltagande sälta, tobak igen samt brynt smör. Jag tycker mig kunna skönja en äppelpaj, toppad med kanel, någonstans i bakgrunden. Mot slutet växer även vitpeppar fram.

Det är bara att buga och bocka - det är en mycket trevlig whisky man kokar ute på Ven, i synnerhet givet det faktum att den är så pass ung än. Bra jobbat!

Tormore 1995 - För Whiskyblogg.se 51,6%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Thu, 07 Mar 2013 20:36:43 +0000

Så var det äntligen dags! Med ett plopp rycker jag korken ur världens första whisky med en whiskyblogg.se-logga på etiketten. Det känns ganska mäktigt, om jag skall vara ärlig. Jag minns det härliga samplet jag provade när whiskyn skulle väljas ut, och det är med stor spänning och förväntan som jag låter det första dropparna rinna ned i glaset. Som tidigare avslöjats handlar det om en single cask från Tormore Distillery i Speyside, som fylldes på en ex-bourbon hogshead i September 1995. I September 2012 buteljerades den sedan, och vi har kommit över endast en andel av fatet, 62 flaskor närmare bestämt, tack vare Tommy och Peter på Svenska Eldvatten som hjälpte oss med buteljeringen. Tack grabbar!

Doft: Den är härligt fruktig med tropiska inslag som ananas och lite honungsmelon. Här finns även bränt socker, vanilj och härligt gräddig smörkola. En fin ton av mandel gifter sig vackert med diskreta ek-kryddor, eukalyptus samt lite daggvått gräs.

Smak: Munkänslan är fyllig och oljig med ljusa, tropiska fruktnyanser - det är mer melon än ananas i smaken. Mandelbiskvier och lite drag av svartpeppar lirar fint tillsammans med söt malt och svag ingefära. Här finns även en mycket svag touch av mint.

Eftersmak: Den är relativt lång och uppvisar en tilltagande kryddighet. Smält smör, bränt gräs samt en aning kokosflingor. Man kan även upptäcka lite lätt bittra toner av äppelskal samt en smula anis.

Det här är en whisky vi är stolta över, naturligtvis. Vill du prova den så finns den i beställningssortimentet för 1097:- och artikelnumret är 85580. Lägg gärna en kommentar om era intryck om ni testar den.

anCnoc 22yo 46%

teamet@whiskyblogg.se (Whiskybloggteamet) — Mon, 04 Mar 2013 16:50:30 +0000

Det var riktigt länge sedan vi provade en ny anCnoc utgåva från Knockdhu Distillery, och det var med förtjusning vi konstaterade att den senaste utgåvan var en whisky som fått mogna länge på fat. Sedan tidigare vet vi att anCnoc är en whisky som mår mycket gott av att lagras länge. Vi beskriver inte destilleriet närmare i den här artikeln, så du får istället läsa reportaget om min vecka på destilleriet för nått år sedan om du är nyfiken. Vi ger oss istället i kast med att prova 22-åringen som i huvudsak är lagrad på amerikanska ex-bourbonfat. En liten andel spanska ekfat som tidigare lagrat olorososherry i två år, har också blandats ned för att ge lite ytterligare komplexitet till whiskyn.

Doft: Den är söt och ljust fruktig. Nyskalade svenska höstäpplen, lätt citrus och en bärig touch - krusbär. Här finns även sockerkaks-smet, lätt anis samt lite romrussin. Man hittar även honungsmelon och lite bränt trä. Möjligen finns här en lätt rökstrimma i bakgrunden också. Möjligen.

Smak: Munkänslan är fyllig och nästan krämig. Här finns fin smörkola, kaffebönor och hasselnötter. En äpplepaj, toppad med lite kanel, visar sig tillsammans med en touch av choklad samt lite vitpeppar. Det finns en blommig ton där någonstans i bakgrunden. Här finns även hårt gräddade kokostoppar.

Eftersmak: Den är lång och mycket trevlig med toner av kokos, vanilj, nougat samt en klick kolagrädde. Lite brända ekspån kan anas, tillsammans med en smula riven ingefära.

Det här var, precis som förväntat, en riktigt trevlig och välbalanserad whisky. Ett inköp när den hamnar på hyllorna hos systembolaget anbefalles! Vi har i dagsläget inte någon mer information än att den skall släppas i sverige. Pris och datum får vi återkomma om. Dock är priset i storbritannien ett trevligt riktmärke: inte mer än 85 pund! Hoppas att den svenska importören, Berntson Brands, lyckas nå en liknande prisnivå här hemma.

Ardbeg Day 2013 - Ardbog Release

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Fri, 01 Mar 2013 11:15:58 +0000

Även i år vill givetvis Ardbeg fira Ardbeg Day, precis som vi gjorde förra året. Det har snurrat lite rykten om en ny release i anslutning till händelsen, och nu bekräftas detta från officiellt håll. Utgåvan kommer heta Ardbog Release, för att hedra torvmossarna (peat bog=torvmosse, därav namnet ArdbOg) på Islay, från vilka man bryter torven som ger Ardbeg dess karakteristiska, rökiga karaktär. Datumet för släppet är den 1:a Juni, d.v.s Ardbeg Day, och vi kan säkert räkna med att ett antal flaskor letar sig in i Systembolagets beställningssortiment. Vi återkommer när vi fått mer information om utgåvan såklart.

Whiskybloggs första buteljering i Mars - Tormore 1995

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Tue, 26 Feb 2013 17:22:18 +0000

Idag kan vi med glädje och stolthet avslöja att vi kommer släppa vår första Whiskyblogg-buteljering. Detta är något vi velat göra en tid nu, och vi har funderat lite på hur vi skulle kunna lösa det rent tekniskt. För en tid sedan diskuterade vi saken med Tommy och Peter på Svenska Eldvatten, och de gillade idén. Vi preciserade ungefär vad det var för typ av whisky vi ville ha, och givetvis lyckades grabbarna leta fram något som stämde väldigt väl med vår önskan. Valet föll på en bourbonlagrad 1995:a från Tormore Distillery. Som vi skrev i vårt test av en 28-årig Tormore härom veckan, är det ett destilleri som ibland kan kännas lite bortglömt.

Det är ett tag sedan jag provade samplet på utgåvan, så några exakta smaknoter kommer inte att ges här och nu, utan det återkommer vi med så snart vi fått våra egna buteljer. Dock kan vi berätta att det handlar om en härlig ex-bourbonlagring som uppvisar både tropiska frukter, mandel, vanilj samt knäck-kola. Att Svenska Eldvatten är skickliga på att finna de där riktigt fina faten, det vet vi sedan tidigare. Därför vill vi tacka Tommy och Peter för hjälpen med att finna denna fina whisky åt oss. Tack!

Utgåvan är ytterst begränsad då vi endast kom över en andel av fatet, så 62 flaskor är allt som erbjuds. Releasedatumet är satt till den 7:e Mars och Systembolagets artikelnummer lyder 85580. Prislappen är 1097:-

Uppdatering: smaknoteringar på den finner du här.

Black Bull 30yo 50%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Sun, 24 Feb 2013 18:39:27 +0000

Black Bull benämns av sitt moderskepp, Duncan Taylor, som en Deluxe Blended Scotch Whisky. Detta brukar kunna innebära en relativt hög andel maltwhisky, till skillnad mot enklare blends. Black Bull har anor ända bak till 1864, och det var den första blenden att säljas i USA i den rejäla styrkan 100 proof, vilket betyder lite drygt 57 volymprocent. I Black Bull-serien finns flera årgångar att välja mellan: den yngsta är 12 år och man ståtar med en 40-årig whisky som äldsta utgåva. Den 40-åriga har för övrigt släppts i ett par olika batcher nu dessutom. Jag har provsmakat den på nån mässa och minns den som oerhört fin, även om analysen inte var speciellt mycket djupare än så vid tillfället.

Idag skall det dock handla om den 30-åriga utgåvan som jag fått möjlighet att prova lite mer ingående. Det är en 50/50-blandning av malt, -och grainwhisky som blandades direkt efter destillationen, för att sedan fyllas på fina sherryfat. Naturligtvis har inga karamellfärger tillsats, och ingen kylfiltrering har den heller utsats för. Som det skall vara, således. Vi provar väl, och ser vad den går för.

Doft: Här bjuds på tydliga, nötiga sherrytoner samt en tydlig hint av mentol. Friska granbarr och lite kåda balanserar snyggt mot russin eller kanske t.o.m katrinplommon, samt valnöts-skal. Här finns också en läcker touch av apelsinchoklad samt något som påminner om bivax. Med lite tid i glaset, samt en droppe vatten eller två, växer det fram en hel kryddhylla: curry, chili samt muskot. Alltsammans inbäddat i diskret vanilj dessutom.

Smak: Den är direkt söt och lite uttorkande. Nötiga toner visar sig även här, men i form av hasselnötter nu. Till detta adderar vi apelsinmarmelad, möbelpolish, läder samt mörkrostat kaffe. Smakerna är fint balanserade mot varandra, och ingenting tillåts ta överhanden. Vackert så det förslår!

Eftersmak: Den är mäktigt lång, rund och värmande. Kryddiga toner - framförallt chili - hänger kvar allra längst, men även en torr, lätt sträv kakao-touch.

Detta var en mäktig blend må jag säga! Tack så mycket till Dennis Steckel för samplet som möjliggjorde testet. Nu är jag riktigt sugen på att prova 40-åringen under lite mer ordnade former...

Tormore 28yo - Master of Malt 60,2%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Sun, 17 Feb 2013 12:11:30 +0000

Tormore Distillery är enligt mig ett lite förbisett Speyside-destilleri. Det byggdes i slutet av 1950-talet, primärt för att säkerställa tillgången på maltwhisky till Long John´s olika blends. Den officiella 12-åringen kanske inte är något under av komplexitet, men de oberoende buteljeringar jag har provat har imponerat på mig. Svenska Auld Rare Whisky släppte t.ex en härlig, tropisk, 21-årig fruktbomb för något år sedan. Dagens utgåva kommer från Master of Malt och är ytterligare ett snäpp äldre - hela 28 år har den fått mogna i en bourbon barrel. Den destillerades den 24:e februari 1984 och buteljerades den 21:a november 2012. Alkoholhalten ligger på stadiga 60,2% vilket indikerar att man fyller sina fat vid full pannstyrka, utan att späda ned spriten med vatten, något som är relativt vanligt idag.

Doft: Den börjar med att bjuda på en smörig nyans som snabbt glider över i tropiska frukter: mango och ananas. Till detta bjuds mandelbiskvier och en dov ton av vanilj. Här finns även friska stråk av eukalyptus. Mycket vackert!

Smak: Munkänslan är relativt uttorkande och bär spår av torra hyvelspån av ek. Här finns även lätt bittra toner av mörk choklad med hög halt kakao. Kaffe, tobak och vaxljus är faktiskt lite oväntade smaker som dyker upp - detta var inte vad doften skvallrade om. När jag vattnar den så kommer dock de tropiska frukttonerna smygande igen, men mer i form av melon.

Eftersmak: Den är låg och väldigt värmande. Den uttorkande känslan hänger kvar, precis som den lite bittra kakao-tonen. En aning inlagd ingefära kan anas, samt vanilj.

Den här gillade jag skarpt. Det var en whisky som bjöd på många lager och flera små överraskningar, utan att för den skull upplevas som spretig. Ett inköp rekommenderas om du - precis som jag - gillar en härlig, till åren kommen bourbonlagring. Du finner den här, för en knapp tusenlapp. Efter att ha njutit av denna Tormore är det med glädje jag kan meddela att vi snart har anledning att återkomma till destilleriet. Watch this space, som det brukar heta...

Bowmore Batch 1 - That Boutique-y Whisky Company 48,7%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Thu, 14 Feb 2013 15:37:42 +0000

Idag har det åter blivit dags att prova en whisky från That Boutique-y Whisky Company. Vi har tidigare haft några av deras buteljeringar uppe för test här, och flera av dem har varit riktigt fina. Idag är det en whisky från Islay det skall handla om, nämligen en Bowmore. Som vanligt framgår ingen ålder eller fattyp på den komiska seritidnings-etiketten. Vi häller väl upp och kollar istället, helt enkelt.

Doft: Näsan möts direkt av något som påminner om asiatiska rökelser - rök och en viss blommighet, typ. Här finns även dova toner av barrskog, läder och torkad frukt. Att det finns en betydande andel sherryfatslagrad whisky i den här, det törs jag nog sätta en slant på. Här finns även en skön touch av söt malt, spannmål och kanske även lite myggspiral?

Smak: Munkänslan är rund och trevlig med smaker av söt, rökig malt, brända bildäck, grillade charkuterier samt lite tobak. En väldigt trevlig touch av sötmandel tilltalar mig mycket, precis som de spår av rivet apelsinskal jag upptäcker lite senare. På väg mot eftersmaken växer en salt, lite medicinal ton fram.

Eftersmak: Den är ganska lång och rökig. Cigarr-rökig, t.o.m. Här finns även lite brynt smör samt en avlägsen touch av viol. Ett uns av mintpastiller kan också anas.

Det här var en riktigt skön Bowmore tycker jag. Jag gillade speciellt de välbalanserade sherryinfluenserna. Du finner den hos Master of Malt om du är sugen på att prova.

Auchentoshan 27yo - Master of Malt 58%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Tue, 12 Feb 2013 18:48:06 +0000

I serien med single casks från Master of Malt har vi nu kommit fram från en lite äldre utgåva från låglandsdestilleriet Auchentoshan. Vi har faktiskt inte haft så många whiskies från dem uppe på testbänken, så det är sannerligen hög tid. Jag brukar uppskatta deras lätta, friska stil med tydlig citrus och ljus fruktighet. Jag kan inte minnas att jag tidigare provat en såhär pass gammal lagring tidigare, vilket såklart höjer förväntningarna ett snäpp. Whiskyn som destillerades i december 1984 har lagrats på en ex-bourbon barrel. Totalt buteljerades 209 flaskor av den.

Doft: Hoppsan, det här var betydligt blommigare än jag är van vid från Auchentoshan. Den är rent av parfymig i doften. Här finns en tydlig, men icke påträngande doft av viol och den får sällskap av citrusdoftande rengöringsmedel, svaga toner av melon samt något lätt mineraliskt. En ton av vanilj ligger i bakgrunden också.

Smak: Den är tydligt söt, och direkt märker man en dominerande touch av viol. Det är ungefär som en Bowmore från 80-talet, fast utan det rökiga inslaget. Bakom den kraftiga ridån av violpastiller finns det en trevlig, ljus fruktighet samt en touch av smörkola och vanilj. En touch av torrt gräs finns här också.

Eftersmak: Den är lång och till en början fortfarande dominerad av violpastiller. Dessa avtar dock ganska fort och lämnar plats för lite choklad samt något vegetalt.

Det här är nog en whisky som kommer dela folk i två läger: de som fullkomligt avskyr den, samt de som tycker om den ordentligt. Just den här viol-touchen är något som debatteras en hel del på olika whiskyforum, speciellt när det kommer till äldre Bowmore-buteljeringar. Den har t.o.m fått en föga smickrande benämning: FWP, som är en förkortning av French Whore Perfume (Fransk Horparfym). Japp - jag sa ju att det inte var så smickrande! Jag kan emellertid uppskatta detta, dock i måttliga doser och inte allt för ofta. Jag tycker att det här var en intressant whisky, och sällar mig - med viss tveksamhet - till hejarklacken. Testa den själv, vettja. Du finner den här.

Kornog - Taouarc'h an Hañv 2012 58,7%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Sat, 09 Feb 2013 10:29:29 +0000

För några veckor sedan presenterades här två tester av whisky från det franska destilleriet Glann ar Mor. En orökig whisky som går under destillerinamnet, samt en rökig utgåva som går under namnet Kornog. Idag skall det åter handla om en Kornog - en fatstark single cask-utgåva från ett bourbonfat. Totalt släpptes 263 flaskor av den här utgåvan. Jag imponerades ordentligt av vad destillerichef Jean Donnay lyckats krama ur sina pannor när jag testade de två första utgåvorna, så det var med viss iver jag hällde upp den här fatstarka versionen i mitt glas.

Doft: Den är söt och fruktig, som Dextrosol druvsocker nästan. Jämfört med den 46%-iga varianten så är den här klart fruktigare, faktiskt, och den upplevs inte heller som lika rökig. Här finns fin vanilj, tropiska inslag av mango och kokosflingor. Som bas ligger en fin matta av malt och brynt smör. Med vatten och en stunds vila i glaset växer det fram kraftiga nyanser av smörkolor. Kanske t.o.m knäck-kola?

Smak: De smöriga tonerna går vidare i smaken, tillsammans med den härliga maltsötman. Här finns även en välbalanserad men tydlig torvrök som sveper in gommen på ett skönt sätt. Vidare finns här citrus, halm och lite ekspån. I bakgrunden lurar en sälta som för tanken till en karg klippa vid havet. En ton av anis finns här också.

Eftersmak: Här tilltar anis-tonerna och går över mot något som mer liknar salmiak. Den känns väldigt värmande, men mjuk och rund i avslutet. Citrustonerna och torvröken är det som hänger kvar längst.

Jag måste upprepa mina lovsånger, minsann. Det här var riktigt, riktigt bra! Det som imponerar allra mest är hur fantastiskt harmonisk och väl avstämd den är, trots att den inte är speciellt gammal. Får du chansen att prova whiskyn från Glann ar Mor, så tveka inte - det här är whisky som definitivt kan konkurrera med de mest slipade skottarna. Jag kan knappt föreställa mig hur bra det här kommer vara när whiskyn dessutom har fått ligga lite längre på fat. Framtiden ser minst sagt ljus ut för Glann ar Mor.

Deanston 19yo - Master of Malt 53,4%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Tue, 05 Feb 2013 17:38:19 +0000

Vi fortsätter vår resa genom Master of Malts senaste releaser av egenbuteljerade single casks. Den här gången är det en whisky från Deanston Distillery som destillerades den 16:e december 1992. Efter att ha lagrats i 19 år, tappades 260 flaskor upp den 20:e november 2012. Sist jag testade en Deanston var det Folke Anderssons senaste utgåva i Part Nan Angelen-serien, och den var inte alls tokig. Klart bättre än den officiella 12-åringen. Nu får vi se vad den här utgåvan har att erbjuda.

Doft: Den bjuder initialt på en lite gräsig doft, som snabbt går över i litche-frukt. En sval ton av mynta finns här också, samt citrus, anis och en aning nymalet kaffe. En blommig ton lurar i bakgrunden. Det finns något smått unket här också, som stör mig lite.

Smak: Munkänslan är lätt uttorkande med toner av bitter kakao, krossade cashew-nötter och åter igen lite mint-pastill, precis som doften skvallrade om. Här finns också en syrlig touch, samt ett stråk av apelsinskal. En robust kaffesmak och en tilltagande kryddig ekton växer fram och räddar en annars lite halvtrist smakpalett.

Eftersmak: Mediumlång med torrt gräs, vanilj, romrussin och möjligen ett svagt stråk av fenol?

Jag tycker att den är en aning obalanserad, och jag störs även lite av den där svagt unkna touchen jag hittade i doften. Utöver det, så är den helt okej men inte mer än så. Prislappen ligger å andra sidan på under sexhundra spänn, så vad sjutton...

Braes of Glenlivet 21yo - Master of Malt 47,4%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Mon, 04 Feb 2013 15:31:22 +0000

Master of Malt är, som många redan känner till, en webshop som säljer whisky och annan sprit. En viktig del av verksamheten är buteljering under egen etikett, och vi har tidigare provat ett antal trevliga utgåvor från dem. Under de kommande veckorna kommer vi att göra en djupdykning i ett tiotal nya buteljeringar från dem, och först ut blir en 21-årig whisky från Braeval Distillery. Fram till 1994 gick man under namnet Braes of Glenlivet, men numera är det Braeval som gäller. Whiskyn destillerades den 23:e augusti 1991 och fylldes på en first fill bourbon barrel. Den 28:e november 2012 tappades den sedan upp på flaskor -251 stycken, närmare bestämt.

Doft: Näsan bjuds på en väldigt krämig doft, nästan som av grädde och vanilj. När en härlig ton av mandelmassa dessutom växer fram, kan jag inte undgå att tänka på semlor. Det finns även en touch av gräs där någonstans, samt ljus choklad, grapefrukt och lite smör. Doften lovar gott!

Smak: Den är precis lika krämigt fyllig som doften indikerade, och både grädde, mandelmassa och smör finns representerat. Här finns även chokladkolor, rostad ek och lite pärontoner. Päron med kola-grädde, kanske?

Eftersmak: Den är rejält lång, och fortsätter på samma tema som doft och smak. En viss pepprighet växer fram, tillsammans med en smula honung.

Det här var en whisky som jag uppskattade väldigt mycket. Sett till prislappen på knappt 650:- måste jag säga att den är ett fynd. En riktig whisky-bakelse!

Laphroaig 1998 - Svenska Eldvatten 52,1%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Thu, 31 Jan 2013 19:22:31 +0000

Idag har det åter blivit dags för ett släpp från Svenska Eldvatten, buteljeringsfirman som på bara några år har seglat upp som en tung aktör på den svenska whiskyscenen. Tommy och Peter har gång på gång visat oss vart skåpet skall stå när det gäller fin whisky. Den här gången handlar det om en whisky från destilleriet som väldigt många svenska whiskyfantaster håller som sin favorit. Jag talar naturligtvis om Islay-ikonen Laphroaig. Någon närmare beskrivning om destilleriet lär antagligen inte behövas så jag nöjer mig med att konstatera att det handlar om en whisky som brändes i maj 1998 och buteljerades i november 2012, efter att ha vilat i lugn och ro i en bourbon hogshead.

Doft: Den känns initialt ganska söt med inslag av mandelmassa och mörk honung. Den typiska Laphroaig-karaktären med tång, rök och medicin är inte så påtaglig, men den finns där i bakgrunden. En touch av citrongräs och en trevlig, pepprig ton finns här också. En fin vaniljnyans ligger i bakgrunden och lurar. En skvätt vatten lyfter fram citrustonerna ytterligare.

Smak: Smaken bjuder på en sälta som inte avslöjades i doften. Grillat kött, salmiak och torvrök lirar fint tillsammans med ett fruktigt inslag som jag inte känner igen från Laphroaigs egna buteljeringar. Jag upplever att lite vatten ger brända mandlar och kanske lite tjärpastill. Den känns väldigt mjuk och rund i munnen, nästan som skirat smör.

Eftersmak: Mediumlång med härliga rökslöjor, vanilj och sötlakrits. Munkänslan är lätt uttorkande. Här finns ett vegetalt inslag som leder tanken till salladsblad.

Med risk att låta tjatig så konstaterar jag att Svenska Eldvatten åter igen har lyckats finna ett exeptionellt fat för buteljering. Det här är en ruggigt välbalanserad, sofistikerad Laphroaig. Jag vet inte när jag provade en såhär bra whisky från destilleriet senast, faktiskt. Åter igen lyfter jag på hatten! Whiskyn släpps i morgon i beställningssortimentet och endast 147 flaskor finns, så det gäller nog att raska på om du vill ha en flaska. Du finner den här, och prislappen ligger på 1099:- vilket är prisvärt enligt mig.

Glenfarclas 40yo 46% (2010)

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Wed, 30 Jan 2013 19:25:28 +0000

Det har blivit några tester av Glenfarclas här nu, och ingen har hittills lyckats göra mig besviken. Allt från den billiga "Heritage" som säljs utan åldersangivelser, till den 58 år gamla 1953:an för 70 000 spänn har varit förnämliga bekantskaper. Huruvida 1953:an var prisvärd kan diskuteras, men bra var den iallafall! Idag skall det handla om deras officiella 40-åriga utgåva, buteljerad 2010. Det betyder att vi talar om sprit som lades på fat i slutet av 60-talet, vilket alltid får mig att känna en viss vördnad när jag häller upp dropparna i glaset.

Doft: Stor, mäktig och biffig! Här finns allt från vaxljus, läder och mörkrostat kaffe, till brända mandlar, fin vanilj och härliga sherryinfluenser. Det är så vackert så det tåras i ögonvrån. Strax växer en nougat-ton fram i sällskap av fin vanilj och en touch av cederträ och katrinplommon. Med vatten blir den lite kryddigare och lite curry kan anas.

Smak: Smaken är lika grandios som doften. Här finns körsbär och bitter kakao i samspel medpistagenötter, Läkerol Cassis och fin sherry. Choklad av den mörkare typen växer fram tillsammans med kaffe och valnötter.

Eftersmak: Den upplevs nästan som lite gräddig, som en cappuccino ungefär. Här finns eukalyptus och nästan lite mint, minsann. Jag får associationer till en otänd kubansk cigarr. Om den är lång? Jodu - den vill aldrig försvinna.

Det här var kort och gott inget mindre än en magnifik whisky. Jag vill ha en till!

Kornog - Single Malt Breton Tourbé 46%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Wed, 30 Jan 2013 16:23:39 +0000

Efter ett par veckors semesteruppehåll på varmare breddgrader är det hög tid att vi kommer igång lite här igen på Whiskyblogg. Innan uppehållet så testades en fransk single malt från det franska destilleriet Glann ar Mor, och vi fortsätter på samma tema. Dagens whisky är en Kornog, som är det namn under vilket man ger ut sin rökiga whisky.

Doft: Näsan möts direkt av en söt rökighet som får mig att tänka på en kvist-brasa. Här finns en fin maltighet, granbarr och piptobak. Till detta serveras ett fat med rökta, kryddstarka korvar samt sötlakrits och lite örtiga kryddor. Åter slås jag av hur mogen doften är, trots den unga åldern.

Smak: Maltnyanserna från doften är påtagliga även i smaken, precis som den kittlande rökigheten. Den är tydlig, men inte överdriven på något sätt. Här finns även brynt smör, toffee-kolor samt en touch av tång och rökt lax. Den känns väldigt spännande då den är både söt och salt på en gång.

Eftersmak: Här kommer det fram lite kaffetoner och kanske lite choklad också. Röken klingar av och lämnar spår av tjära efter sig. Jag tycker mig även kunna skönja lite pistage där någonstans.

Precis som med den tidigare, orökiga utgåvan, imponeras jag ordentligt. Det här är väldigt bra whisky. Prova den själv om du är nyfiken av dig. Den finns i beställningssortimentet för 795:-

Glann ar Mor - Single Malt Whisky Breton 46%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Mon, 14 Jan 2013 15:30:06 +0000

Idag tänkte vi bjuda på det första testet av tre, från det franska destilleriet Glann ar Mor. Destilleriet ligger i Bretagne, långt ut på en halv-ö i nordvästra Frankrike. Den gamla gården som numera är ombyggd till whiskydestilleri, har anor ända sedan 1668 och valdes ut just för sitt läge vid kusten. Den relativt jämna temperaturen, tillsammans med luftfuktigheten ansågs perfekta för att lagra whisky, och den marina influensen var också något man eftersträvade. Redan 1999 hade man satt upp en liten test-anläggning, men spriten från den utrustningen finner man nog bara hos whiskysamlare idag. År 2005 körde man däremot igång på den utrustning som används idag. Man har satsat på ett riktigt traditionellt hantverk, må jag säga. Vad sägs om direkteldade pannor - något som nästan alla skotska destillerier har övergett till förmån för mer effektiva och lättkontrollerade uppvärmningsmetoder. Man har även klassiska worm-tubs istället för kondensorer samt jäskar i rejäl furu.

Flera begränsade utgåvor har kommit från Glann ar Mor, och dessa har fått mycket fin respons bland whiskykännare runt om i världen. Man tillverkar två sorters whisky: en klassisk variant under destillerinamnet Glann ar Mor, som inte bär spår av någon torvrökning, samt en mer rökig whisky som bär namnet Kornog. Först ut vid provningen var givetvis den orökiga Glann ar Mor.

Doft: Den är väldigt fruktig till en början med dragningar åt det tropiska. Ananas, päron och kokosflingor lämnar sedan plats för en fin, söt ton av kornmalt samt en touch av anis och kanske en förnimmelse av en örtträdgård. Matbrödsdeg kan anas också.

Smak: Den är rund och härligt oljig. Anis finns även här, precis som sötman från malten. De vackra, ljusa frukttonerna balanserar fint mot ett tyngre drag av tobak och rostad ek. En liten touch av mandelmassa finns här också, tillsammans med en gräddig ton. Succesivt växer en spännande sälta fram på väg mot eftersmaken.

Eftersmak: Mycket behaglig och ganska lång. Nu dyker det upp ljus choklad och lite nötigare nyanser, samt vitpeppar och rostat bröd.

Jag är glad att äntligen ha fått möjlighet att prova whiskyn från Glann ar Mor - Tack Martine och Jean! Det här var riktigt, riktigt bra. Jag har inte fått några exakta uppgifter på hur länge whiskyn är lagrad, men jag vet så pass mycket att det handlar om en väldigt ung whisky - något man nästan betvivlar när man smakar den. Uppenbarligen stämmer teorierna man hade om att miljön runt destilleriet var optimala för effektiv lagring. Jag lyfter min hatt! Vill du veta mer om destilleriet så föreslår jag deras facebooksida. Vill du prova whiskyn så finns den i beställningssortimentet.

Bunnahabhain 40yo 41,7%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Fri, 11 Jan 2013 15:23:14 +0000

För drygt fyrtio år sedan fyllde man ett antal fat vid Bunnahabhain Distillery på Islay, som sedan verkar ha glömts bort genom åren. Nyligen upptäckte dock Master Distiller Ian MacMillan något intressant i destilleriets gamla lagerförteckningar och efter att ha letat ett bra tag, fann man ett litet antal fat som innehöll över 40 år gammal whisky. Av hög kvalitet dessutom, vilket är långt ifrån självklart när det handlar om såhär gamla fat. Risken är stor att spriten skall ha överlagrats och inte smaka kul alls. Anledningen till att faten utecklats så bra står antagligen att finna i att faten kom från tunnbinderiet J G Turney, en välrennomerad, sedan länge nedlagd firma i Glasgow. Givetvis hade faten förlorat mycket av sitt innehåll genom åren, och alkoholhalten är som ni ser inte så hög längre. Totalt lyckades man få ut 750 flaskor ur faten, och dessa släpptes i höstas på nyckelmarknader runt om i världen. I sverige kommer den antagligen inte listas på systembolaget, men om du är intresserad kan du antagligen privatimportera en genom att kontakta den svenska importören N57 Wine & Spirits. Prislappen beräknas landa runt 22.000:- för en 70cl flaska.

Det är naturligtvist en stor förmån att få möjlighet att prova en såhär exklusiv release, och det är med en viss vördnad jag skruvar av korken på den lilla sampleflaskan och låter den vackert kopparfärgade vätskan rinna ned i glaset.

Doft: Oj så vackert! Den är otroligt frisk och viril, med fruktiga toner som av äpple, mandariner och ett uns violpastill. Här finns även lite mörkare lager av t.ex vax, ekspån, ceder och lite piptobak. En dov vaniljton bäddar in det hela väldigt snyggt.

Smak: Munkänslan är stor och fyllig med en ganska söt smak initialt, som av bränt socker ungefär. Snabbt växer en hel värld av smaker fram med honung, mandarinklyftor, mörk choklad och lite macciato. Det finns också nyanser av fruktkaka som är fullstoppad med torkade frukter samt en touch av pistagenötter. Granbarr och kanske även kåda kan anas. Magnifikt!

Eftersmak: Den är väldigt lång, fruktig och inte alls så uttorkande som gammal whisky brukar kunna vara. Den snarare får munnen att vattnas. Här finns lite ingefära, päronsaft och kaffepraliner. Det finns en blommig nyans där någonstans också.

Detta är utan tvekan årets whisky för mig - inte så svårt att nå den platsen, den 11:e januari i.o.f, men jag skulle inte bli förvånad om jag fortfarande håller den som bäst 2013 när jag summerar mitt whiskyår i slutet av December.

Bowmore Weekend 2013 på Sundbyholms Slott

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Fri, 11 Jan 2013 10:44:21 +0000

Mellan den 8-10 Februari bjuder Philipson Söderberg och Bowmore in till fest på Sundbyholms Slott i hjärtat av Mälardalen. Som sig bör när det handlar om en fest på slottet, så pågår den i dagarna tre. Du kommer under dessa dagar umgås med likasinnade whiskyfantaster, äta god mat, deltaga vid intressanta seminarier och inte minst - prova en herrans massa fin whisky från Bowmore Distillery. Vad sägs t.ex om dessa:

-Bowmore 1985, limited edition om 747 flaskor

-Craftmen’s Collection, en 13 år gammal limited edition du endast kan köpa på plats i destilleriet

-Bowmore 100 degree’s proof och Bowmore Springtide, två nyheter i Taxfree-sortimentet

-Bowmore Small Batch Reserve som inte finns till försäljning i Norden

Priserna börjar på 3750:-/person och du finner all info på Philipson Söderbergs Facebooksida.

Wemyss Bygger Nytt Destilleri - Kingsbarns Distillery

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Wed, 09 Jan 2013 10:13:56 +0000

Idag kom en pressrelease som meddelade att familjen Wemyss, som vi bland annat känner igen som en oberoende buteljerare, kommer att bygga ett nytt destilleri i Fife, Skottland. Bara någon mil från S:t Andrews ligger Kingsbarns, och den charmiga East Newhall Farms Steading, vilken kommer att renoveras och byggas om till maltwhiskydestilleri. Man räknar med att påbörja arbetet tidigt i år, för att kunna påbörja destillation och besökscenter redan under 2014.

Såhär kommenterar William Wemyss själv projektet: -“This rare opportunity to distil our own single malt whisky and develop a new Scotch whisky brand to support our existing business as an independent bottler will secure the family interest in Scotch for the next generation. We are delighted to be working with the Scottish Government, Sir Peter Erskine and Kingsbarns Distillery founder, Doug Clement, to bring a new distillery and visitor centre to the East Fife area.”

Faktum är att vi kan se fram mot ytterligare tre destillerier i Skottland: Adelphi räknar med att sätta sitt Ardnamurchan Distillery i produktion under året, precis som låglandsdestilleriet Annandale som säger sig ha för avsikt att tillverka en torvrökt whisky, vilket kanske inte riktigt är vad man förväntar sig av en lågländare. Slutligen kan vi även berätta att Pulteney Distillery kommer få sällskap i Wick - Glenfarclas förre produktionschef, Shane Fraser, räknar med att starta pannorna i Wolfburn Distillery inom kort!

Det är ett spännande år framför oss, som sagt!

Foto: Kingsbarns Distillery/ John Giustina (tazama.com)

Laggan Mill - Cooper´s Choice 55,5%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Tue, 08 Jan 2013 17:09:53 +0000

Efter att precis ha sett filmen Angel´s Share, där ett fat från det mytomspunna destilleriet Malt Mill står i handlingens fokus, kunde det knappast passa bättre än att prova en Laggan Mill, med rötter i samma mylla. Malt Mill var namnet på ett destilleri som Lagavulins Sir Peter Mackie byggde 1908 för att göra en "kopia" på Laphroaigs whisky, genom att försöka replikera så mycket det gick av deras utrustning och tekniker. Man värvade t.o.m personal från Laphroaig för ändamålet. Whiskyn blev dock ingen succé, men destilleriet var faktiskt verksamt ända fram till 1962. Idag benämns Malt Mill som något av en "Holy Graal" bland whiskyälskare, och jag vet faktiskt inte ens om det går att uppbringa en flaska Malt Mill idag över huvud taget. Hos Lagavulin finns dock en liten flaska med new make från den sista destillationen att beskåda för besökare. Själva destilleribyggnaden är idag en del av Lagavulins anläggning på Islay, där den fungerar som reception.

Nu är det ju tyvärr ingen Malt Mill som står på testbänken, utan en Laggan Mill i serien Cooper´s Choice. I realiteten är det en relativt ung Lagavulin vi har i glaset, men destillerinamnet får helt enkelt inte användas, varvid man har varit lite fantasifulla och döpt den till just Laggan Mill. Lagavulin är egentligen en förenkling av namnet Lagganmhoullin, som betyder ungefär 'the mill in the hollow' och voila - Laggan Mill, fick det bli!

Doft: Till en början möts näsan av rökt lax, salmiak och grillat kött. Snabbt växer det fram lite sötare och lite kryddiga nyanser som skvallrar om att sherryfat använts (något som för övrigt etiketten också skvallrar om, skall erkännas). Jag får en förnimmelse av neopren som torkar i solen (ja, jag dyker ibland) och en touch av hav. Här finns en härligt kraftig ton av malt samt något lätt metalliskt. En touch av muskot och en smula citrus rundar av det hela.

Smak: Den är fyllig och härligt söt-salt. Här finns lakrits, havregryn och toner av grillkött igen. Torvröken finns här givetvis och den bär spår av tång och tjära, mot en bakgrund av vaniljtoner och apelsinskal. Med vatten ökar sältan en del samt örtiga kryddor och lite läder.

Eftersmak: Lång och fin med härliga tjärpastiller, citrus och lite nougat.

Det här var en härlig Islaywhisky som inte skäms för sig. För prislappen på 575:- så vill jag påstå att den var ett litet fynd, faktiskt. Dessvärre verkar den ha tagit slut på bolaget redan. Tack Joakim Stenborg för samplet!

Deanston 1996 - Part Nan Angelen 46,2%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Fri, 04 Jan 2013 15:05:46 +0000

Vi har tidigare testat två whiskies från Folke Anderssons serie Part Nan Angelen - en fullständigt lysande Glenugie samt en fin Glen Scotia. Idag har turen kommit till det senaste släppet i serien, den trettonde utgåvan i ordningen för att vara exakt. Det är en whisky från Deanston Distillery (som för övrigt är ett av destillerierna som medverkar i filmen Angel´s Share). Jag har bara provat en utgåva från Deanston tidigare och det är deras officiella 12-åring. Den var helt okej, men inget som jag skrev hem till mamma om, kanske. Folke har dock gjort sig känd som en man som vet hur man väljer och blandar fat, så givetvis är det med ganska högt ställda förväntningar jag ger mig i kast med denna 1996, buteljerad hösten 2012 efter drygt 16 års lagring. Totalt släpptes 1584 flaskor och den gick upp i beställningssortimentet den 1:a November 2012. Vad jag kan se finns den fortfarande kvar.

Doft: Söt malt blandas med intrikata sherrytoner. Här finns både läder och tobak samt en touch av vått gräs och jordgolv. En kola-nyans som drar åt knäck finns här också, toppat med vanillinsocker och torkade frukter. Jag kommer också att tänka på granskog och mintkarameller.

Smak: Romerska bågar (apelsinchoklad), romrussin och pistagenötter samsas om utrymmet med valnöt, kanel och lite kryddnejlika. Även här finns en touch av sval mentol - jag tänker på Strong! På vägen mot eftersmaken dyker det upp smöriga kolor igen, vilket uppskattas.

Eftersmak: Mediumlång och sval med en skön touch av rostade mandlar samt röda bär.

Tack till Anders Norlander, vars generösa sample möjliggjorde testet!

Bladnoch 1990 - The Golden Cask 49%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Thu, 03 Jan 2013 17:38:06 +0000

Årets första test blir en utgåva från House of MacDuff´s serie The Golden Cask. Vi testade för en liten tid sedan en härlig Strathmill i samma serie, och du kan läsa lite mer om The Golden Cask i den artikeln. Dagens objekt är en whisky från Skottlands sydligaste destilleri, nämligen Bladnoch Distillery. Destilleriet grundades redan 1817 och har precis som många andra destilleriet legat i malpåse periodvis. Bladnoch har faktiskt en liten koppling till Sverige också, då man vid ett av produktionsstoppen sålde sin utrustning, varpå kittelpannorna hamnade i vårt avlånga land för att koka Skeppets Whisky. Nåväl - dagens dram är en sprit som kokades 1990, för att sedan lagras fat CM176 ända till i år. Whiskyn är med andra ord ca 21-22 år, beroende på de exakta datumen som ej framgår av etiketten. Utgåvan omfattas av 308 flaskor totalt och den finns, tack vare importören Svenska Eldvatten, på Systembolaget för 1234:-

Doft: Initialt tänker jag på torra höstlöv, mandel och burk-ananas. Till detta serveras en klick vaniljgrädde och tropiska toner av kokos och svag banan gör sig påminda. Här finns en intressant, kryddig ton som drar lite åt nypon. Jag tycker även att man finner en touch av masonit i doften. Med vatten kommer härliga, lätt brända nyanser av rostad ek fram samt frisk citrus och litchi-frukt.

Smak: Ljusa, söta frukter delar plats med knäck-kola och kokoskakor. Den är värmande och lättsamt frisk, samtidigt som den ändå känns fyllig i munnen. Tropiska burk-frukter finns även i smaken. En söt ton av kornmalt och även något som påminner om cornflakes blir tydlig när man vattnar whiskyn lite.

Eftersmak: Lång och vackert avstämd med tilltagande toner av rostade kaffebönor, kola och kanske lite äppelskal. En touch av hyvelspån kan också anas.

Jag tyckte mycket om den här. Verkligen! Den var härligt frisk och samtidigt komplex när man gav den lite tid.

Gott Nytt År!

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Mon, 31 Dec 2012 11:11:07 +0000

Årets sista dag är kommen och vi kan summera 2012 som ett fantastiskt whiskyår. Vi minns all den ljuvliga whisky vi provat, alla mässor som besökts, alla härliga möten med likasinnade whiskyälskare, importörer, buteljerare, destilleripersonal etc. I minnet finns också besöken hos Springbank, Glengyle, Talisker, Lochnagar, Knockdhu, Smögen Whisky samt Spirit of Hven. Vi har också kunnat se hur whiskyblogg har vuxit sedan starten i April 2010. Nu räknar vi sidvisningar i femsiffriga tal per månad, vilket gläder oss enormt. Vi vill med detta tacka er för att ni följer oss och önska er ett Gott Nytt År 2013 och hoppas att ni hänger med oss då, när vi "fyller whisky" på riktigt - Whiskyblogg 3yo.

Det kommande året ser riktigt spännande ut, speciellt ur ett svenskt perspektiv, då flera av våra nya whiskyproducenter faktiskt kommer kunna lansera en 3-årig whisky under 2013. Om så kommer ske, eller om man väljer att lagra lite längre innan release, det återstår att se. De provsmakningar vi gjort pekar dock tydligt på att flera av dem kommer ha riktigt bra grejer klara, redan efter tre års lagring. Spännande som sagt!

Åter igen - Gott Nytt 2013!

Skål!

Clynelish 1996 - Svenska Eldvatten 57,2%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Sun, 30 Dec 2012 10:29:54 +0000

Att Svenska Eldvatten snabbt har blivit en buteljerare att räkna med, därom råder ingen tvivel. Faktum är att jag har imponerats av allt de buteljerat hittills. Att det är fler än jag som har fått upp ögonen för deras produkter, det framgår tydligt när jag kikar på vår besöksstatistik. Svenska Eldvatten släppte för ett tag sedan information om att man hade för avsikt att släppa en sherrylagrad Clynelish, och ganska snabbt så har just sökfrasen "Eldvatten Clynelish" seglat upp på vår topp 10 över söktrafik. Dessvärre har vi inte haft något test att bjuda på av den nämnda Clynelishen, förrän nu. Det handlar om en whisky som brändes i Oktober 1996, för att sedan lagras på first fill sherry butt nr 8780 i drygt 16 år. Buteljeringen skedde i November 2012 och det är en vacker, mörk dryck som rinner ned i mitt glas varpå rummet genast fylls av fina aromer.

Doft: Att det är en sherrylagring råder det ingen tvivel om. Sherryinfluenserna är vackert tydliga och här finns både valnöt, paranöt och romrussin. Till detta bjuds man även på chokladdoppad, torkad ananas. Det finns även en lite kryddig touch av kanel och kryddnejlika. Jag får även en överraskande association till flour (ni vet sånt där vi fick i skolan på 80-talet av en grinig flourtant?), på ett positivt sätt. Det ger en skön sval touch till det hela.

Smak: Den är varm och maffig med fina, diskreta tanniner som inramar smaker som t.ex apelsinchoklad (romerska bågar) och piptobak. Den är även tydligt kryddig med nejlika och kardemumma i snygg harmoni. Här finns även ett vist mått av mynta samt en spännande mix av sött, bränt socker och en diskret sälta. På väg mot eftersmaken växer det fram lite peppriga nyanser.

Eftersmak: Den är lång och värmande med peppartoner som hänger i. Den bjuder även på torr, lätt bitter, kakao samt en touch av kaffeböna. Vackert så det förslår.

Grabbarna har definitivt gjort det igen: det här är en fantastiskt trevlig sherrylagring i finfin balans! Ett köp kan absolut rekommenderas, och ni finner den i beställningssortimentet för 960:- om ni är snabba. 240 flaskor är allt som finns, och intresset verkar ju som sagt vara stort!

Aberlour Batch 1 - That Boutique-y Whisky Company 54,6%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Wed, 26 Dec 2012 10:46:04 +0000

Serieteckningen på etiketten till dagens whisky från That Boutique-y Whisky Company pryds av "The Mash Tun" som är en mycket populär och välkänd whiskybar i Aberlour. Whiskyn i flaskan kommer från destilleriet med samma namn som det lilla samhället. Jag brukar alltid uppskatta en Aberlour och många lovsånger har sjungits av olika whiskykritiker, kring bland annat deras väldigt trevliga, sherrypräglade A´bunadh-serie. Etiketten till dagens whisky förtäljer inte något om fattyper eller åldrar, så det är bara att sticka ned näsan i glaset och se efter vad det kan handla om. Färgen är vackert kopparfärgad och ser läskande god ut.

Doft: Den är, som färgen fick mig att misstänka, klart sherryinfluerad även om den inte är lika tung som en A´bunadh. Jag upplever att något stör - en touch av våt ull, faktiskt samt lite gummi. Den har även ett lite spritigt anslag. På den positiva sidan hittar vi kanderade nötter, mörk sirap och russin. En touch av glögg finns här också, samt apelsinchoklad.

Smak: Körsbär, lite gummi igen samt paranötter. Jag tycker nog att man kan ana lite choklad här också, tillsammans med råtobak, müsli och en touch av något pepprigt. Den känns lite oslipad.

Eftersmak: Här växer en tilltagande sötma fram som är trevlig. Eftersmaken ger faktiskt ett mycket mognare intryck än doft och smak. Nutella-creme och smöriga kolor. Ganska lång.

Det framgår nog att jag inte helt imponerades av den här. Jag tyckte den kändes lite oborstad och spretig och det fanns även några rent ut sagt oangenäma stråk i doften - våt ull är inte kul. Eftersmaken lyfte iallafall intrycket så att slutomdömet blir att den är okej, men inte mer. Du finner den hos Master of Malt.

God Jul Alla Whiskyvänner!

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Mon, 24 Dec 2012 08:46:33 +0000

Vi vill passa på att önska alla våra whiskyvänner en riktigt God Jul! Vi hoppas naturligtvis att det kluckar hemtrevligt om något av paketen ni får.

BenRiach Batch 1 - That Boutique-y Whisky Company 48,2%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Sun, 23 Dec 2012 15:07:38 +0000

Nu skall det åter igen handla om en whisky prydd av en serieliknande etikett. Det handlar såklart om en utgåva från That Boutique-y Whisky Company. En BenRiach närmare bestämt. BenRiach skulle kunna diagnostiseras som ett bipolärt destilleri, då man tillverkar sin whiskies enligt två modeller - en klassisk Speysidekaraktär, samt en rejält torvrökt variant som snarast för tankarna till de saltstänkta öarna utanför Skottlands västkust. Jag gillar båda personligheterna, skall tilläggas. Dagens testobjekt tillhör helt klart Speyside-karaktären och min gissning är att en del av whiskyn i den här batchen har uppnått hyffsat hög ålder.

Doft: Direkt när jag sticker näsan i glaset känner jag mandelflarn och smält smör. Sedan växer det fram en fin, blommig ton som får sällskap av gräs och lite kryddor. Muskot och kanel. Här finns även hyvelspån och en vaniljton som känns lite artificiell. Mer som vanillinsocker. Med vatten växer apelsinmarmelad fram.

Smak: Den är fyllig och bär spår av rostade kaffebönor, mörk kola samt rostade mandlar. Muskot finns även här, samt en nypa svartpeppar. Den känns både gräddig och uttorkande på samma gång vilket är lite spännande.

Eftersmak: Den är ganska lång och väldigt fin. Mandeln lever kvar här också, och det finns även en tilltagande ton av trä. Den är lätt bitter nästan, som kakao ungefär. Med vatten kommer kaffetonerna igen.

Den här var väldigt bra. En av de bättre jag provat från BenRiach, faktiskt. Inköp rekommenderas. Du finner den här om du är sugen själv.

Bunnahabhain 1989 for Bodafors Whiskyklubb (CWC) 43,3%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Sun, 23 Dec 2012 14:30:00 +0000

För en tid sedan startade en av våra trogna läsare här på bloggen, Micke Andersson, en whiskyklubb hemma i Bodafors. Det tog inte lång tid efter grundandet av klubben innan man beställde sin första klubbuteljering. Jag vet att Micke nosade igenom ett antal samples från olika buteljerare innan han föll för den här Bunnan från 1989, buteljerad av The Creative Whisky Company. Jag har provat en del andra buteljeringar från dem tidigare, och alltid konstaterat att det är bra grejer de buteljerar. När jag så fick möjlighet att haka på och beställa en Bunna, trots att jag inte är medlem i Bodafors klubb, så nappade jag givetvis. Spriten destillerades den 20:e Oktober 1989 och buteljerades nu i höstas. Den är buteljerad vid full fatstyrka, vilket i det här fallet inte betyder mer än 43,3%. Det är en ovanligt låg alkoholhalt för en whisky i den här åldern, tycker jag. Osedvanligt töstiga änglar verkar ha svävat över fat nummer 5680.

Doft: Tydlig citrus som drar åt grapefrukt samt en trevlig ton av ofiltrerad äppelmust. Jag tycker även att här finns lite mosad banan och kanske även lite nyslaget hö. Ovanpå detta har man strött ut ganska rikligt med kokosflingor och lite vitpeppar.

Smak: Hårt rostat bröd och tydlig vanilj visar sig först och följs sedan snabbt av en lite maritim, salt touch. Här finns även en diskret pepparton i bakgrunden. Efter en liten stund i glaset växer sötare nyanser fram, så som honung och bränt socker. Till detta kan man även skönja lite vaxljus, blommig nektar samt björnlim. Jag tycker också att man kan känna något som jag mest kan beskriva som stendamm.

Eftersmak: Den är mediumlång och värmande med en lite vegetal anstrykning. Här finns grönt te, svag eukalyptus samt en tilltagande sötma mot slutet.

Det här var en trevlig Bunnahabhain, även om jag kanske tyckte att doften var lite sluten. Smakupplevelsen vägde dock upp för detta.

Foto: M. Andersson

Old Pulteney 40yo 51,3%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Wed, 19 Dec 2012 19:19:55 +0000

I oktober fick vi en pressrelease från Inver House som förkunnade att man skulle släppa den äldsta officiella utgåvan från Pulteney Distillery någonsin - en fyrtio år gammal Old Pulteney! Som den luttrade whiskybloggare man är, var naturligtvis motfrågan: får vi möjlighet att prova den? Svaret var - om än något inlindat i bomull och väldigt artigt framlagt - nej, det kan ni nog glömma, tyvärr. Nåväl, det handlar trots allt om en whisky som kostar runt sexton tusen kronor per flaska, men det var ju värt att fråga iallafall, eller hur? Vi postade en liten blänkare om nyheten och gick vidare. Knappt två månader senare ringde FedEx på dörren, och ett litet paket levererades, innehållandes just ett prov på Old Pulteney 40yo. Hade det inte varit för en täppt näsa så hade jag antagligen nyfiket kastat mig över den samma kväll, men jag har vackert fått vänta på fria luftvägar. Nu var det emellertid dags, till slut.

Whiskyn kommer från tre spanska hogsheads som tidigare lagrat sherry, samt från en ex-bourbon barrel av amerikansk ek. Totalt släpptes 493 flaskor, och dessa är naturligtvis fyllda vid fatstyrka, 51,3%, och har varken kylfiltrerats eller färgats på konstgjord väg. Med viss vördnad låter jag den vackert färgade vätskan rinna ned i glaset.

Doft: Näsan möts direkt av en stor, komplex och väldigt frisk doft. Här finns fräscha, ljusa frukter. Jag tänker på nypallade äpplen om sommaren. Detta balanseras perfekt mot en bakgrund av russinkakor, svag mynta och barrskog. Här finns också pekannötsglass, cederträ och en touch av krusbärssylt. Efter en stund i glaset växer vaniljtoner fram, samt en spännande kryddighet. Kardemumma?

Smak: Den är mäktig! Den känns otroligt vällagrad, men samtidigt ungdomligt viril. Här finns en torr touch som påminner om skalen på krusbär. Tydliga toner av choklad och valnötter samsas perfekt med söt, torkad frukt och en touch av saltstänkt granit. Efter en liten stund tilltar fruktigheten och jag tänker på burkpäron, grädde och ett coctailbär. Till detta vill jag även addera kolasnören och mörkrostat kaffe.

Eftersmak: Den är lång och kraftig, med en friskt fruktig ton. Här finns också kola-nyanser samt mandel och lite vitpeppar. Myntan visar sig igen, tillsammans med cederträ.

Det här var en magnifik whisky. Så vällagrat mäktig och kraftfull, samtidigt som den lyckats behålla den friska destillerikaraktären genom alla år på fat. Jag tycker att Old Pulteney levererar i alla åldrar, faktiskt. Den yngsta jag provat (förutom deras new make) var bara åtta år, och redan vid så unga år gillade jag den skarpt. Den här är såklart sju resor bättre, men dessvärre lär den aldrig hamna i mitt skåp - prislappen ligger som sagt på runt sexton tusen kronor. Jag ser dock alltid till att ha en sjuttonåring hemma, då det är en riktig höjdare för en rimlig slant. Vill du veta lite mer om Pulteney Distillery? Läs isåfall gärna vårt reportage från besöket där förra året.

Craigduff 32yo 1973 - Signatory 53,9%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Wed, 19 Dec 2012 16:58:03 +0000

Det här är en, på flera sätt, lite märklig och annorlunda whisky. Först och främst så är Craigduff inget destilleri, utan namnet på ett whiskyexperiment som producerades för Chivas räkning i början på 70-talet. Den buteljerades inte officiellt som single malt, men det finns några oberoende buteljeringar som t.ex denna från Signatory Vintage. Från början hävdade Signatory att spriten destillerats vid Strathisla Distillery men senare har man reviderat den uppgiften, då efterforskningar visat att det faktiskt var vid granndestilleriet Glen Keith som den här utgåvan hade kokats. Spriten gjordes på rökt malt från Glen Keiths mälteri och till processen köpte man även in torvrökt vatten (!) från Stornaway, vilket skeppades in med hjälp av fiskebåtar. Googlar man på det här så ser man att detta är något som det snackats en hel del om i whiskyvärlden. Jag lyckades finna ett uttalande från Signatory hos Loch Fyne Whisky, om du vill läsa mer om det.

Doft: Den är behagligt mjuk och rund med fina kryddtoner. Kryddnejlika och apelsin får mig att tänka på den stundande julen. Den bär även spår av bär samt burk-ananas och mosad banan. Här finns även vått hö, russin och en förnimmelse av rök långt bak. Den känns robust och samtidigt väldigt elegant. Med vatten växer söta, maltiga toner fram tillsammans med vanilj och lite kokos.

Smak: Den fylliga munkänslan ger smaker som mandelkubb och kokos, mormors chokladbollar (så kallade vi dem inte när jag var barn, men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig..), brända hyvelspån och lite spannmål. Den har också en blommig dimension som ökar när man vattnar den. Vattnet släpper även fram ljus choklad och rivna apelsinskal. Jag anar även lite romrussin där någonstans.

Eftersmak: Den är lång och vacker med mandeltoner igen, även om de är lite bittrare nu. Kryddigheten tilltar och här finns även något mineraliskt som får mig att tänka på murbruk. En vegetal underton finns här också.

Det här var en riktigt spännande whisky. Den har så många dimensioner och lager att jag misstänker att jag, vid en andra provning, antagligen skulle hitta många nya noter. Tack till Pär C. för möjligheten att prova denna härliga whisky!

Ny Destillerichef hos Glenfarclas

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Wed, 19 Dec 2012 13:23:33 +0000

Idag meddelar det familjeägda Speyside-destilleriet Glenfarclas att man tillsätter en ny destillerichef; Callum Fraser. Han har tjugotvå års branscherfarenhet, då han började hos Deanston Distillery när de återupptog sin produktion år 1990. Där gjorde han karriär och blev destillerichef år 2006. Såhär kommenterar han själv sitt nya uppdrag hos Glenfarclas:

‘I first tasted Glenfarclas at a whisky festival in Ayr a fewyears ago, and since then I have followed Glenfarclas with interest. I am thrilled to be moving toSpeyside, the home of malt whisky, to work for an independent family owned distillery, with sucha long history.’

John Grant, Chairman of J&G Grant, kommenterar också rekryteringen:

‘It is my pleasure to welcome Callum Fraserto Glenfarclas. 2012 has been a record production year for us, and with plans to increaseproduction still further in 2013, he joins us at a particularly busy and exciting time’.

Vi säger grattis till Callum, och hoppas såklart kunna hälsa på någon gång och se hur han trivs på nya jobbet.

Callum Fraser - Foto: Glenfarclas Distillery

Stronachie 18yo 46%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Fri, 14 Dec 2012 16:05:37 +0000

Destilleriet Stronachie är sedan länge nedlagt och idag finns bara ruiner av stenväggarna kvar utanför det lilla samhället Forgandenny i Perthshire. Nu har dock buteljeringsfirman A. Dewar Rattray, som även på den tiden distribuerade Stronachies Whisky, bestämt sig för att försöka återskapa den mytomspunna whiskyn genom att söka fram ett aktivt destilleri som kan producera en whisky som är jämförbar med dåtidens dito. Man lyckades få tag på en gammal flaska som användes som referens, och sedan började man prova fat från olika destillerier. Enligt vad vi erfar så föll valet till slut på Benrinnes Distillery. Givetvis är det omöjligt att skapa en exakt replika, men enligt Tim Morrison på A.D Rattray har man kommit väldigt nära orginalet. Svensk importör är Clydesdale och den finns sedan 1:a December i beställningssortimentet hos systembolaget för 729 kronor.

Doft: Den är till en början lite sluten i doften men efter ett litet tag visar sig en jul-kryddig doft som drar åt kryddnejlika och glögg. Här finns även toner av havre och lite gurka (!). Jag tycker också att det finns en touch av gräs här, samt en tydlig sherryton som möjligen kan uppfattas som lite tung och mossig, även om den inte är dominant. Citrus-inslagen växer fram med några droppar vatten, med grapefrukt på första fiolen.

Smak: Här bjuds på mörk frukt, plommon och dadlar. En touch av kakao och vanilj delar plats med fint kryddiga fat-toner. Sherryn gör sig påmind även i smaken, och jag får en väldigt svag hint av något sotigt, nästan rökigt, också.

Eftersmak: Den är något över medium i längd med lätt vinösa undertoner, bitter mörk choklad och lite kartong. Mot slutet vilar tung vanilj kvar i munnen.

Strathmill 1993 - The Golden Cask 58,5%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Tue, 11 Dec 2012 18:43:35 +0000

I Keith, precis intill River Isla, ligger Strathmill Distillery. Det grundades 1891 i gamla kvarnbyggnader med anor ända från det tidiga 1800-talet. Från början hette destilleriet Glenisla-Glenlivet, på grund av just sin närhet till floden Isla, men år 1895 köptes det upp av W&A Gilbey som bytte namn till Strathmill för att knyta an till byggnadens ursprungliga historia. Strathmill betyder ungefär ‘kvarnen i den långa dalen’. Idag ägs destilleriet av Diageo, och producerar i huvudsak whisky för blendindustrin. Man släppte sin första single malt redan 1909 men sedan skulle det dröja ända till 1965 innan det var dags igen. I modern tid har den buteljerats som 12-åring i Diageos serie Flora & Fauna. I mitt glas har jag dock hällt upp en single cask-utgåva från The house of MacDuff i serien The Golden Cask. Till denna serie väljer whiskylegendaren John McDougall, med över 50 år i whiskybranschen bland annat som destillerichef på Springbank och Laphroaig, ut de finaste fat han kommer över, vilka sedan buteljeras vid full fatstyrka. Den här whiskyn destillerades 1993 och buteljerades 2012. Totalt 242 flaskor kramade man ut ur fat nummer CM173.

Doft: Härligt söta mandeltoner och tallbarr blandas med rostat bröd som fått rikligt med smör på sig. Till detta lägger vi apelsinkrokant och svaga toner av creme brullee. En fin honungston finns här också, med ett litet stick av damparfym.

Smak: Här dyker det upp lite jordgubbar på vaniljglass till en början men dessa får snabbt ge plats åt söt malt, en lätt bitter mörk choklad med hög halt kakao. Strax därefter dyker det upp lite ofiltrerad äppeljuice. Den är lite svalt mineralisk och uppvisar även spår av pekannöt. Här finns även spår av något som känns lite sotigt. Fatens kolning, månne?

Eftersmak: Den är lång och fin med lätt salta nyanser och kakao igen. Här finns även något vegetalt. Jag tänker på sallad eller maskrosblad.

Jag tycker att den här var riktigt bra, och det är roligt att Svenska Eldvatten förser oss med dessa buteljeringar i Sverige. Den finns fortfarande kvar att beställa på Systembolaget.

30yo Speyside 5th Edition - Master of Malt 43%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Fri, 07 Dec 2012 14:07:27 +0000

Master of Malt har en egen serie buteljeringar som man kallar för Secret Bottlings Series, där man släpper whiskies i olika åldrar utan att ange vilket destilleri som producerat den. Idag har jag fått ett sample på den femte utgåvan av deras trettioåriga Speyside. Till denna utgåva har man även premiär på en nydesignad flaska och etikett. Snygg enligt mig. Eftersom de är så hemlighetsfulla, så har jag inte så mycket mer data att bjuda er på i den här introduktionen. Vi smakar istället.

Doft: Det är en fyllig doft, präglad av toffee, havrefras, vanilj och lite gräs. Det finns ett djupare lager med toner av kakao, vax och lite tobak också. Jag tycker även att man kan ana lite krusbär och äppelpaj här, som måttfullt kryddats med kanel. Efter en stund i glaset växer en blommig ton fram, som vildrosor ungefär.

Smak: Rund, fin munkänsla som täcker hela munnen. Här finns kaffe med mjölk, bränt socker och hyvlad ek. Äppelpajen dyker upp även i smaken, med mer uttalad kanel samt en nötig touch. Något som påminner om vattenmelon, skymtar förbi innan en torr ton av kakao dyker upp.

Eftersmak: Den är lång och mycket behaglig med tilltagande kryddighet samt en touch av inlagd ingefära. Den har en lätt uttorkande känsla, och även här finns en smula kakao.

Det här är en trevlig och ganska komplex whisky. Lite synd är det att man valt att buteljera vid 43%, om jag skall vara petig. Det hade varit kul med en starkare buteljering där man hade kunnat prova sig fram lite mer med vatten. Jag kan dock rekommendera den varmt, och prislappen på 1380:- är ganska rimlig tycker jag. Du finner den här.

Aultmore Batch 1 - That Boutique-y Whisky Company 53,4%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Wed, 05 Dec 2012 05:46:58 +0000

Nu har vi kommit till del två i vår serie tester av whisky från That Boutique-y Whisky Company. Den första, en Benrinnes, imponerade ordentligt så förväntningarna är naturligtvis ganska högt ställda. Dagens objekt är en malt från Aultmore Distillery som ligger i Keith. Sist jag provade en Aultmore, var det en utgåva från Wemyss Malts, destillerad 1982, som jag gillade ordentligt. Hur gammal dagens whisky är, det vet jag faktiskt inte. That Boutique-y Whisky Company berättar inte hur gammal whiskyn är i varje unik batch, vilket på ett sätt är lite befriande. Man går ju in i det hela, utan förutfattade meningar när man provar whiskyn. En bra whisky, är ju en bra whisky, oavsett siffran på etiketten.

Doft: Den inleder på ett lite märkligt sätt med en ton som påminner om kokt jasmin-ris. När man hämtat sig från den överraskningen kan man njuta av färska kolasnören, vanilj och ugnsbakad banan. Här finns även en touch av kryddnejlikor samt en smula hyvelspån.

Smak: Kraftig kola och tydlig vanilj. Även här finns det där jasmin-riset, men inte lika kraftigt som i doften. Faten har bidragit med peppriga toner, både vitpeppar och chilipeppar. Till detta adderar vi lite tropiska toner av kokos och melon. Kanske även lite plommon?

Eftersmak: Ganska lång med gräs eller hö, sötmandel och en fin vaniljton. Även här dyker det upp peppriga nyanser.

Jag tyckte om den här också, även om jag har svårt att avgöra om den där ris-tonen var kul, eller ej. Vill du prova själv så finner du den hos Master of Malt.

McCarthy´s Oregon Single Malt Whiskey 42,5%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Tue, 04 Dec 2012 18:17:51 +0000

Idag vänder vi åter blicken mot det stora landet i väst, där vi normalt är vana att finna Kentucky Bourbon, Tennessee Whiskey och en och annan Rye på barhyllan. Idag är det dock en single malt som erbjuds. En rökig sådan, till och med. Det är destilleriet Clear Creek Distillery i Portland, Oregon som tillverkar denna whiskey, med hjälp av rökigt mältat korn som köps in från Skottland. Destilleriet grundades för snart 30 år sedan av Steve McCarthy som kom på att ett destilleri vore bra för att ta hand om all frukt från familjens fruktträdgårdar. Efter sina resor genom Europa hade han blivit inspirerad av de olika fruktdestillat som han stötte på. Man tillverkar idag både grappa, eaux de vie och brandy men den dryck som vi nu har framför oss, den rökiga maltwhiskeyn, har man hållit på med i ungefär fjorton år. Whiskeyn lagras i fat av lufttorkad Oregon-ek, och den nuvarande utgåvan är inte lagrad mycket längre än tre år. Buteljering sker vid 42,5% alkoholhalt och den är varken färgad eller filtrerad.

Doft: Direkt visar sig en söt, rökig maltnyans. Här finns gott om citrus och gräs men även lite mörkare toner av barrskog och torr jord. Här finns också en behaglig fruktighet som drar åt jordgubbar. Faten har givit en kryddig touch till det hela, med curry, vitpeppar och chili som tydligaste influenser. Lite Play Doh-lera kan anas när den stått en stund i glaset.

Smak: Den ger en mjuk och sval känsla, med en touch av mintpastill och eukalyptus. Här finns tydliga toner av spannmål men även ett glas apelsinjuice, bränt socker, lakrits samt mjuk torvrök. Här finns en lite märklig touch av tång också, fast utan havssalt.

Eftersmak: Ganska lång och åter igen sval. Vaniljkolor och marsipan delar plats med en tilltagande ton av vitpeppar igen, samt det där mint-stråket som visade sig i smaken.

Det här är bra. Med tanke på åldern så är det riktigt bra, till och med! Jag vet inget om fatstorlekarna man använder, men kanske en andel mindre fat används? Det skulle kunna förklara en del av att den känns så pass mjuk och mogen. Antagligen är klimatet i Oregon en ännu större anledning - vi har ju sett vad varmare klimat kan göra för whiskymognad, hos t.ex Kavalan och Amrut. Den svenska importören Clydesdale har sett till att den här går att få tag på via beställningssortimentet, och du finner den här sedan den första December, för 689:-

North British 50yo 1962 - Whiskybase Archives 45,2%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Mon, 03 Dec 2012 06:08:08 +0000

Idag har turen kommit till en riktig senior - en 50 år gammal grainwhisky från North British Distillery i Edinburgh. Vid destilleriet producerar man enbart grainwhisky som är avsedd att gå till blendingindustrin. Man återfinner deras whisky i många kända blends. Vad sägs t.ex om Johnnie Walker Black Label, Cutty Sark, J&B Rare och Famous Grouse? Man buteljerar däremot ingenting själva som single grain, men det finns ett antal oberoende buteljerare som gladeligen gör just det. Dagens testobjekt är buteljerad av Whiskybase, i deras Archives-serie och är alltså en whisky som destillerades den 31:a Maj 1962, för att sedan buteljeras 50 år senare, närmare bestämt den 24:e Juli 2012. Sist vi testade en North British här på bloggen handlade det om en 20-årig utgåva från Master of Malt. Den bedömdes som "intressant och märklig, men kanske inte någon höjdare". Det kändes därför spännande att nu få se vad ytterligare trettio år på fat kan göra för denna grainwhisky.

Doft: Den är söt och har en del drag som snarast leder tankarna till rom. Här finns söta toner av tropisk frukt som mango och ananas, kolasnören och fin, äkta vanilj. Den bjuder även på torrt gräs, skira blommor samt en touch av rabarberkräm med mjölk.

Smak: Precis som doften avslöjade är den rejält söt, med en nyans av romrussin, vanilj och en smula bivax. Här finns även något svalt som påminner om mynta eller kanske eukalyptus-pastiller. En trevlig ton av citrusfrukter delar plats med fräsch tropisk frukt och lite mandelmassa. En fin ton av ek ligger i bakgrunden hela tiden. Munkänslan är möjligen lite tunn för en så gammal whisky.

Eftersmak: Relativt lång och finstämd med vanilj, pekan, citrus och en touch av sträv mandel. Frukterna drar sig undan och ger plats för lite bittrare, torra toner.

Det här var en hemskt trevlig whisky. Precis som den 20-åriga jag nämnde tidigare, är även denna väldigt spännande och lite annorlunda. Däremot vill jag kalla den här för just "en höjdare", till skillnad från 20-åringen. Den oberoende buteljeraren Svenska Eldvatten har sett till att den nu går att få tag på via Systembolaget, och prislappen - 2494 kr - är närmast att betrakta som ett fynd för en så gammal whisky. Enligt Svenska Eldvatten så har även Viking Line köpt in några flaskor av denna till Cinderella Whisky Fair i Januari.

Benrinnes Batch 1 - That Boutique-y Whisky Company 48,9%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Sun, 02 Dec 2012 12:48:36 +0000

Detta är det första av en serie tester av whisky från That Boutique-y Whisky Company. Man har som affärsidé att buteljera små batcher om bara ett fåtal fat åt gången, från olika destillerier. Man anger ingen ålder på batcherna, och en stor variation kan väntas mellan olika batcher. Flaskorna är prydda av serietidnings-liknande etiketter med anknytning till whiskybranschen och dess personligheter. Jag har inte provat något från That Boutique-y Whisky Company tidigare, men alla lovord som cirkulerat i olika forum har gjort mig ordentligt nyfiken. Först ut är en Benrinnes, den första batchen närmare bestämt.

Doft: Den är fylligt fruktig, med både tropisk persika, Juicy Fruit och lite torkad frukt som russin och kanske fikon. Här finns en mineralisk ton som jag gillar mycket, samt en härlig ton av lätt bränd kokos. Den uppvisar också en kryddighet som drar åt curry. Med vatten ökar blommigheten och ger lite parfymiga inslag nästan. Vaniljen ökar också med vatten.

Smak: Den är oljig i munnen, men samtidigt lite eldig. Här finns gräs och sötma och en påtaglig kryddighet. Jag tänker på muskot, ingefära och curry igen. Till dessa lägger vi mango, ljus choklad och vaniljstång. Mycket trevlig och väl avstämd.

Eftersmak: Mediumlång med en spännande, lite bitter citrus-nyans. Blod-grape, kanske? Fina fatinslag och en läcker touch av mint.

Det här var en väldigt fin whisky enligt mig. Den kostar inte en förmögenhet heller, så jag rekommenderar den varmt. Kika här om du är intresserad av en flaska. Totalt 202 flaskor finns att tillgå.

Nikka - From The Barrel 51,4%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Thu, 29 Nov 2012 10:29:32 +0000

Vid Stockholm Beer & Whisky Festival tidigare i höstas, gick som vanligt en tävling av stapeln där den bästa ölen och whiskyn i en mängd olika kategorier utsågs. Utöver alla olika kategorier, delades även ett pris ut för "Festivalens bästa whisky 2012 - oavsett kategori". Detta pris gick till dagens testobjekt; den Japanska blendwhiskyn Nikka From The Barrel. Jag har smakat den tidigare och gillat den, men min egen flaska har fått stå oöppnad i skåpet en tid. Nu tyckte jag emellertid att det var på sin plats att rycka folien på den för att ge den ett regelrätt test här på bloggen. Whiskyn är som sagt en blend, gjord på whisky i olika åldrar från Nikkas olika destillerier. Malt och grain från Miyagikyo, malt från Yoichi och kanske en och annan skvätt från andra destillerier? Möjligen kan detta kanske utläsas av etiketten, men min japanska lämnar en del att önska, tyvärr. Whiskyn blandas sedan och läggs sedan på fat igen för att "giftas ihop" under en period, innan den sedan slutligen buteljeras vid fatstyrka.

Doft: Det är en fin, fyllig och väldigt len doft som möter näsan. Ljusa blommor, söta mandlar samt romrussin och vaniljglass varvas om vartannat. Här finns även rivna apelsinskal och någon slags druvsaft. En touch av torr ek lurar i bakgrunden. Jag tänker också på en fantastisk "sticky toffee pudding" jag åt i Skottland senast.

Smak: Det här är en av de krämigare whiskies jag provat i år. Mjuk och len som grädde - nästan kladdigt krämig! Här bjuds på grädde, smörkola, gammaldags vaniljglass, apelsin och romrussin. En halvsmält, mörk chokladbit bredvid en kopp mörkrostat kaffe. En viss närvaro av tanniner kan anas, vilket jag tycker förstärker upplevelsen ytterligare.

Eftersmak: Den är lång, krämig och vacker med grädde och kaffe som samspelar mycket väl med en tilltagande kryddighet.

Det finns en ganska vedertagen uppfattning (som jag själv säkert hjälpt till att sprida genom åren) att blended whisky inte kan jämföras med Single malt. Det här är en whisky som jag rekommenderar alla att prova. Kan du, efter att ha provat den, fortfarande hävda att blends inte är nått att ha? Jag har svårt att tro det - detta är ett litet mästerverk. Du hittar den här om du vill prova den själv.

Clynelish 15yo 1997 - Blackadder Raw Cask 57%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Tue, 27 Nov 2012 05:49:25 +0000

Det var inte så länge sedan vi testade en 97:a från Clynelish, med fina vitsord. Då handlade det om Wemyss Malts som stod för buteljeringen. Dagens objekt kommer från Blackadder och ingår i serien Raw Cask. För den här serien väljer Blackadder att buteljera whiskyn helt utan filtrering. -Jaja, kanske du tänker, -det gör ju de flesta med lite högre ambitioner idag. Nja, inte på det här sättet. Här handlar det inte "bara" om att låta bli kylfiltrering, utan man låter faktiskt bli all form av filtrering. Man låter alltså små sediment från fatet följa med ned i flaskan, allt för att bibehålla alla oljor och annat som ger whiskyn sin smak. Som det var förr i världen, kort och gott.

Doft: En vacker doft, präglad av citrus och marsipan, toppat av mjölkchoklad. Den har även ett lite tyngre stråk i bakgrunden med valnötter och nypon som ett par exempel. Det uppvisar också en lite söt, brödig touch - sockerkaka? Med vatten kommer en tilltagande blommighet upp till ytan.

Smak: Munkänslan är livlig och nästan eldig. Här finns limejuice, smörig sockerkakssmet med vaniljsocker i samt en skön ton av ljusa frukter. En lite pepprig nyans finns här också, samt en förnimmelse av russin och en ytterst svag rökslinga. Med vatten blir den lite saltare, och lite cashewnötter visar sig.

Eftersmak: Ganska lång med toner av tropiska frukter, citrus, lite kaffe och ingefära. En lätt pepprig ton finns även här.

Jag kan inte annat än stämma upp i lovsånger igen över en Clynelish. Det här är bra. Riktigt bra! Den släpps på bolaget den 1:a December och är värd varenda en av de 1098 kronor den kommer kosta.

Kilchoman 100% Islay - 2nd Release 50%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Mon, 26 Nov 2012 15:48:09 +0000

För inte alls länge sedan testade jag Kilchoman Machir Bay, som fick mig att fascineras av hur långt Anthony och grabbarna har kommit, trots att whiskyn får anses vara väldigt ung. Idag skall det handla om en mer begränsad utgåva, som går under namnet 100% Islay. Detta namn har den fått på grund av att detta är en whisky helt och hållet gjord på råvaror från Islay (förutom jästen, om vi skall vara petiga). Kornet har vuxit på ön och är sedan mältat på själva destilleriet, till skillnad från det korn man använder i sin övriga produktion. Man uppnår inte riktigt samma nivåer på torvrökningen när man gör det själva, varför en något mindre rökig karaktär antagligen är att vänta.

Doft: Precis som väntat möts jag av en något mer diskret rökighet. Jag tycker att den uppvisar tydliga toner av mynta och eukalyptus vid sidan av de vackra maltnyanserna som vi är vana vid från Kilchoman. Här finns även en touch av werthers-kolor och vanilj som samsas om platsen med en färsk bit sötlakrits.

Smak: Här bjuds bränd knäck, lite läder och tjära. Till detta lägger vi även torr halm, citronsaft och en lätt metallisk, bränd ton. Jag tänker nästan på tomtebloss. Rökigheten finns här absolut, men inte lika påtagligt som det brukar vara från Kilchoman. Jag tycker möjligen att den är en smula spretig och lite omogen om jag skall vara petig, men då skall vi komma ihåg hur ung den faktiskt är - något man lätt glömmer med Kilchoman.

Eftersmak: Mycket lång och med en tilltagande torvrök. Sälta växer fram tillsammans med mer lakrits, tjära och rivna apelsinskal.

Hur står sig då den här utgåvan, mot de vi tidigare provat här? Jodå, den är fin den här också men jag tycker faktiskt att Machir Bay känns mer balanserad, och tvingas jag välja så går jag nog på den istället. Dock är det kul och inte minst hedervärt att man tar sig an uppgiften att "go all in" på det här sättet tycker jag. Detta är givetvis en självklar pava i Islay-älskarens whiskyskåp. Prislappen ligger på 739:- och när jag kikar idag så finns det 71 flaskor kvar i bolagets websaldo. Läge att passa på, med andra ord.

WhiskyTV med Henrik Aflodal

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Sat, 24 Nov 2012 14:40:49 +0000

På Torsdag, den 29:e November sänds första avsnittet av en ny serie web tv-program med Henrik Aflodal. I serien kommer han tillsammans med olika personer prova olika utgåvor av sin egen whiskyserie - Aflodals Favoriter. Först ut som gäst blir den välbekante whiskypersonligheten Anders Gjörling, känd som både författare, skribent och provningsledare. Anders kommer tillsammans med Henrik få prova "The First Dram", som släpps på Systembolaget i December.

För att se programmet går man in på Bambusers hemsida, som du finner här.

Big Peat X-Mas 2012 Edition 53,6%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Wed, 21 Nov 2012 18:59:58 +0000

Även om många, precis som jag, försöker förtränga tanken på att julen snart står för dörren, så är det dock ett faktum. För att fira detta så kommer Douglas Laing & Co även i år släppa en Big Peat-utgåva. Vem är han då, denne Big Peat? Jo, det är en vatted (blandad) malt från ön Islay som består av andelar whisky från storheter som Ardbeg, Bowmore, Caol Ila och faktiskt även en skvätt från det sedan länge nedlagda, mytomspunna destilleriet Port Ellen. Denna julutgåva är buteljerad vid full fatstyrka och skall enligt importören Clydesdale innehålla whisky som är lagrad längre än förra årets variant.

Doft: En härligt rökig maltsötma får mig att tänka på müsli som någon strött sotflagor i. Till detta bjuds en fin citruston som mest drar åt lime-hållet. Här finns också fina lakritstoner, kanske det t.o.m är salmiak? Här finns även en dos av tjära, utspillt på ett jordgolv i ett gammalt båthus av trä, vid kusten.

Smak: Wow, det är en veritabel smocka av sot, aska och havrefras som fyller munnen. Den är eldig, men ändå rund och fin. Här finns smöriga nyanser, tillsammans med kola, lakritsal och lite kola. Det är helt klart en klassisk Islay-whisky och ingen som gillar sådana, lär bli besviken. På väg mot eftersmaken dyker tjärpastiller och sköna toner av havsskum upp.

Eftersmak: Lång och väldigt värmande med kraftiga rökslöjor.

Jag tyckte om förra årets utgåva och jag tror, utan att ha jämfört dem, att denna är lite bättre. En whisky för bryggan, sent på hösten eller kanske efter den där smällkalla vinterpromenaden? Big Peat kommer kosta 598:- och släpps den 1:a December. Mer info finner du här.

Templeton Rye - Small Batch 40%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Tue, 20 Nov 2012 15:32:14 +0000

Idag skall det handla om en amerikansk whiskey, med rötterna i USA´s förbudstid. Trots att det var förbjudet att tillverka och sälja sprit, så förekom det givetvis i stor skara, illegalt. Al Capone och hans hejdukar försåg landet med mer eller mindre ädla drycker, och just Templeton Rye som kokades i det lilla samhället Templeton, Iowa, blev snabbt en favorit. Den fick till och med smeknamnet "The Good Stuff". Det ryktas till och med att Al Capone var så förtjust i Templeton Rye, att han såg till att folk smugglade in drycken till honom när han hade placerats på Alcatraz. Idag, långt senare, kan vi för första gången dricka en Templeton som producerats lagligt. Detta tack vare en man vid namn Scott Bush, som lyckats få tag på de gamla recepten. För att en whiskey skall få kallas Rye Whiskey, måste minst 51% av sädesslagen i mashen vara råg. I Templetons mash används hela 90% råg och 10% mältat korn.

Doft: Den är väldigt söt till en början och har en ton som jag inte kan beskriva bättre än "ihåligt sval". Här finns tallbar och en ansenlig mängd örtkryddor som oregano och timjan. Den känns även en smula blommig och fruktig i bakgrunden, även om örtkryddorna helt klart lirar första fiolen. Jag tänker nästan på ett sånt där doftkrus av porslin, som farmor hade. En trevlig vaniljnyans finns här också, samt kanske en aning knäck.

Smak: Rund känsla, men kanske lite tunn. Här bjuds på brynt smör, tallbarr, vörtbröd och något som faktiskt ger mig en hint av Coca Cola (?). Vaniljen dyker upp här också, om än ganska återhållet. En svag förnimmelse av vit choklad, tar plats bredvid en (trevlig) touch av tapetklister.

Eftersmak: Avslutet är inte jättelångt, men trevligt. Här dyker även en vegetal touch upp, samt lite kola-toner.

Jag tyckte om den här faktiskt. Den är inget under av komplexitet, men som en trevlig variation till alla skottar man provar är den uppskattad! Importören Clydesdale har sett till att den kommer finnas i beställningssortimentet från den 1:a December, till priset 599:-

Foto: Templeton Rye Spirits

Glenfarclas 1973 - Selected for In Flames 58,8%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Mon, 19 Nov 2012 16:25:47 +0000

Det här är en whisky som jag ganska länge varit sugen på att testa. Jag var lite för snål när den släpptes, och eftersom det handlar om en single cask-utgåva om endast 189 flaskor så fanns det givetvis inte någon chans att komma på bätre tankar senare. Nu dök det emellertid upp en chans att prova den, då den samplades upp till försäljning i 5 centiliters prover via ett av alla de internetforum för whiskynördar som man hänger på. In Flames? Blytung hårdrock? Dricker inte sådana killar bara Jack Daniels, direkt ut flaskan? Jo, det är nog antagligen så att Jack är ett betydligt vanligare Rock n´ roll-bränsle än fina single casks från tidigt 70-tal. I fallet med In Flames är det däremot annorlunda. Frontmannen Anders Fridén är nämligen något av en whiskykonnässör, och tillika skribent i en av våra svenska whiskymagasin. Efter besök och samtal med destilleriet så beslutades att två In Flames-utgåvor skulle släppas, med denna 73:a som flaggskepp. Att fatet, med nummer 2578, var från 1973 är ingen slump - det är Anders födelseår.

Doft: Stor, söt med toner av kakao, mandelmassa och en touch av gamla textilier. Sherrytonerna är tydliga men vackert balanserade mot grov matbrödsdeg och svart te. En fin vaniljton väver ihop alltsammans och på toppen har man droppat på lite sirap.

Smak: Lika stor som doften var, är munkänslan fyllig och rund. En vänlig men bestämd eldighet leder mig med fast hand fram mot en skål russin och dadlar. Till detta bjuds en likörpralin med körsbär i, svag mynta och en aning sträva eknyanser. Den är mineralisk på ett vackert sätt. En kopp kok-kaffe med grädde.

Eftersmak: Ett långt, härligt avslut som fortsätter på kaffe-temat - en cappucciono med en otänd cigarr vid sidan av. Kanske en förnimmelse av rök, rent utav? Här finns även vaniljkräm och lite svaga toner av pekan.

Jag har provat några stycken Glenfarclas genom åren, och aldrig blivit besviken. Frågan är dock om inte detta är en av de allra bästa. Tack Magnus Rönnerup för möjligheten att prova den här.

Bunnahabhain 1973 - P. Caldenby 51%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Tue, 13 Nov 2012 19:33:37 +0000

Ikväll står en privat buteljering på agendan, nämligen en Bunnahabhain från 1973. Fatet är utvalt för buteljering i Skottland av Pär Caldenby, som driver Smögen Whisky. Det handlar om en ex-sherry butt med nummer 3466 som buteljerades den femte september 2011 efter att ha mognat ordentligt i drygt 38 år. Jag kan inte minnas att jag provat en så gammal Bunnahabhain tidigare, vilket givetvis ökar på nyfikenheten ytterligare. Totalt buteljerades 205 flaskor.

Doft: Näsan möts av en stor doft, präglad av mineraliska toner, mörka frukter, tobak och en smula möbelpolish. Allt är mycket vackert avstämt och även om åldern är tydlig så känns den väldigt livlig och viril. Här finns perfekt avstämda sherrytoner som alls icke tar överhand samt nyanser av choklad, dov vaniljstång och små stråk av mint. Jag tänker också på granskog - barr och kåda.

Smak: Munkänslan är fyllig med fina toner av mörkrostat kaffe, valnötter och ett mörkt bakverk med russin i. Här lurar även en sval nyans av mynta bakom kryddiga ektoner. Jag tycker minsann att man kan ana lite lakrits också, samt cigarrtobak och mörk choklad med hög halt kakao.

Eftersmak: Lång och värmande med lätt uttorkande tendenser. Kryddigheten tilltar och en fin nougatton växer fram.

Låt mig säga såhär - om Pär skulle tröttna på att koka sin egen whisky så har han med all säkerhet en lysande karriärmöjlighet som buteljerare istället. Näsa för bra fat att buteljera, det har han sannerligen. Men - jag hoppas att han fortsätter koka sin egen whisky istället, iallafall.

Tack till Pär för samplet!

Kilchoman Machir Bay 46%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Sun, 11 Nov 2012 12:02:16 +0000

Det var ett tag sedan vi hade en Kilchoman på testbänken. Kilchoman är det yngsta destilleriet på Islay, grundat på Rockside Farm år 2005 av en herre vid namn Anthony Wills, som tidigare varit verksam som oberoende buteljerare. Destilleriet, som närmast kan beskrivas som ett gårdsdestilleri, har en årlig produktion på endast 100 000 liter alkohol per år. Hittills har man släppt begränsade utgåvor av sin whisky, varav flera har testats här på whiskyblogg. I Februari i år släppte man för första gången en standardutgåva, med avsikten att den skall vara tillgänglig en betydligt längre tid än tidigare utgåvor, åtminstone under hela 2012 ut. Namnet på utgåvan är Machir Bay, och det är en vatting (blandning) av 3, 4 och 5-årig whisky som lagrats på ex-bourbonfat. Blandningen har sedan fått en 8-veckors finish på ex-olorosofat. Buteljeringen sker ofärgat och icke kylfiltrerat vid 46% alkoholhalt.

Doft: Precis som vid tidigare tillfällen imponeras man av en förvånansvärt mogen doft. Tydliga maltnyanser påminer om doften av en varm bovete-kudde. En härlig, torr, sotig nyans leder snabbt vidare mot kraftig citrus, en aning motorbana samt en touch av ladugård. Här finns även rökt renkött och en nytjärad fiskebåt.

Smak: Initialt dyker här upp tjärpastiller, rök och lite choklad. Sån där choklad med havssalt i, till och med. Lapsang-te, smält smör och müsli samsas fint med salmiaknyanser. I bakgrunden finns en härlig fruktighet som får kämpa lite för att komma igenom röken och tjäran. Det handlar om äpple och kanske en aning mango.

Eftersmak: En lång och värmande avslutning med citrus, hyvelspån, lakrits och en touch av motorolja. Maltnyanserna finns även här, och de får sällskap av ingefära, vitpeppar samt en diskret touch av mentol på slutet.

Jag kommer på mig själv med att fundera på vart detta skall sluta. Om man redan har nått så här fantastiska resultat vid så unga år, hur skall det då bli när whiskyn passerar 10-15 år? Eventuellt kanske det inte alls blir bättre, men jag erkänner gärna att jag är väldigt nyfiken på framtiden.

BenRiach mältar sitt eget korn igen!

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Wed, 07 Nov 2012 09:06:57 +0000

Från och med den här veckan är Speyside-destilleriet BenRiach ett av de få som har sin egen golvmältning. All utrustning för ändamålet har funnits kvar på plats, även om det inte använts på många år. Det senaste året har man utsatt de gamla grejerna för en hel del tester för att se om det vore möjligt att börja mälta igen, och uppenbarligen verkade allt vara i fin form.

Att ta det här steget innebär över huvud taget inga ekonomiska besparingar, tvärt om. Billy Walker, Managing Director, förklarar: -“From a commercial point of view, it makes no sense because the costs of producing malted barley are significantly more. The reason we’re doing it is because we had everything in place and in fantastic condition. Bolting the maltings onto BenRiach is a beautiful join-up.” Det är med andra ord något man gör för oss whiskyromantiker.

Det verkar även som om forna tiders destilleriarbetare uppskattar att man återupptar detta traditionella arbete på destilleriet. Steve Buchanan berättar om märkliga händelser: -“Re-starting the maltings has coincided with some strange events in the old distillery. As some of the boys worked late into the night painting around the steeps, footsteps and voices were heard over at the kiln area on the other side of the building. Thinking it was myself or Les, our engineer, they headed over for a blether…but found no-one! They thought we had left and went back to the job in hand. The second time they heard the noises they shouted over but no reply. And the third time, the paint brushes were dropped and a hasty exit was made! Perhaps it was the wind…or perhaps not!”

Glendullan 19yo 1991 - Signatory 46%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Wed, 07 Nov 2012 05:01:21 +0000

Från den oberoende buteljeraren Signatory, kommer denna Glendullan som destillerades den 12:e April 1991. Det är en utgåva i serien "Un-chillfiltered Collection", alltså whisky som förskonats från kylfiltrering. Destilleriet ligger vid River Fiddich, i Dufftown och har en ordentlig produktionskapacitet på närmare 4 miljoner liter alkohol per år varav merparten går till olika blends. Detta test handlar dock om en single cask som buteljerades vid nitton års ålder, den 12:e April 2010.

Doft: Direkt känns den väldigt parfymig, nästan påträngande så. Bakom parfymslöjorna döljer sig dock lite ofiltrerad äpplejuice, skumbananer och en klick björnlim. Här finns också färskt gräs och vanilj. Med lite vatten i glaset tar ned parfymen en smula, och efter en kvart i glaset växer en behaglig kola-ton fram.

Smak: Den är blommig och en aning syrlig, nästan med drag åt lingonbär. Här finns även ljus sirap, honung och vanilj. En lite mysko nyans som påminner om vitlök förbryllar mig.

Eftersmak: Den är mediumlång och värmande och åter igen kommer en ton av björnlim eller pistageglass fram. Till detta lägger vi sedan stendamm och en vegetal ton. Isbergssallad?

Jag tyckte den här var okej, men den ruskade inte om mig. Det var även lite för mycket damparfym för min smak. Tack till Micke Andersson för samplet.

Aultmore 1982 Sugared Almonds - Wemyss Malts 46%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Tue, 06 Nov 2012 17:52:50 +0000

I staden Keith, Banffshire, ligger Aultmore Distillery. Det grundades 1895 av en man vid namn Alexander Edward som även ägde Benrinnes Distillery. Ursprungligen drev man destilleriet med hjälp av ett vattenhjul, men detta ersattes senare av en ångmaskin. Man drabbades 1898 av den stora Pattison-krashen, och fick 1899 stänga i några år innan man körde igång igen 1904. Under åren som sedan kom har man lagt ned produktionen flera gånger, bland annat på grund av ett par världskrig och annat elände. 1970 satsades det dock stort och man installerade två pannor till. Detta gör att man idag har en produktionskapacitet på över två miljoner liter alkohol om året, varav det mesta går till Dewar´s olika blends. Den whisky som nu skall redovisas är dock en single malt, t.o.m en single cask, från Wemyss Malts. Den destillerades 1982 och buteljerades i år. Totalt 272 flaskor fick man ut från denna hogshead.

Doft: Ja här är jag med på hur man tänkte när man namngav utgåvan -tydliga mandeltoner visar sig. Jag tänker på mandelkubb och även mandelmassa. Här finns även söt, mörk honung samt en touch av solvarm melon. En torr nyans av träspån och kanske även lite sand eller grus, avslöjar att den här har en hel del år på nacken. På toppen av allt ligger en klick kolagrädde.

Smak: Varm knäck, vanilj, skållade mandlar och kanske lite hasselnötter får sällskap av kolasnören. Här finns ett lätt stråk av gummi, men det är inget som stör på något sätt. Här finns även en lätt bitter nyans som är spännande men svår att placera.

Eftersmak: Här växer lite blommigare toner fram tillsammans med fina fattoner. En touch av örtkryddor finns här också. Den är lite överraskande kort faktiskt.

Det här var en härlig gamling som absolut gav mersmak. Tur att det är en skvätt kvar i sample-flaskan. Jag misstänker att det här är en sån där whisky som kan bjuda på nya intryck, varje gång den provas. Releasedatum i Sverige är inte klart ännu, men håll koll på Clydesdales hemsida för detaljer om detta. Priset är klart: 1398:-

Caol Ila 1996 Lemon Smoke - Wemyss Malts 46%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Fri, 02 Nov 2012 12:24:16 +0000

Vi inleder helgen med denna single cask från Wemyss Malts. Det är en Caol Ila som destillerades 1996 för att sedan buteljeras i år efter att ha lagrats i en hogshead i ca 16 år. Efter att ha provat ett antal av Wemyss single cask-utgåvor ställer jag förväntningarna ganska högt. Man har hittills inte misslyckats med någon av de utgåvor jag har testat.

Doft: Jag möts initialt av sot och aska som snabbt följs upp av en bit rökt parmaskinka. Här bjuds även på tydligt maltiga toner som leder tankarna till solvarma halmstackar samt lite bulldeg. Till detta lägger vi även en förnimmelse av rivna citrusskal samt ytterst svaga toner av kryddnejlika.

Smak: Den är mjuk och ganska oljig i munnen och det första smakintrycket är salt, knaperstekt bacon och lite tång. Brynt smör leder sedan vidare mot citron eller t.o.m lime, för att sedan släppa fram vanilj och en aning kokos. En touch av anis finns här också.

Eftersmak: Avslutet är ganska långt och bjuder på rök från en kvist-brasa, lite tjärad eka samt en touch av citrus igen. Även här dyker det upp lite kokos, fast med mera brända nyanser.

Åter igen har man rotat fram ett bra fat att buteljera. Även den här kommer till Sverige inom överskådlig framtid. Håll ett öga på den här länken för artikelnummer och pris.

Laphroaig 7yo - Dr. Jekyll´s Expression 54,5%

teamet@whiskyblogg.se (Kjell Ivar Øvergård (Gäst)) — Thu, 01 Nov 2012 07:40:13 +0000

Laphroaig 'Dr. Jekylls Expression Of Laphroaig'.

Cask: first 4years in First fill am. oak bourbon, then 3 years in a Pedro Ximenez first fill hogshead, stored in warehouse 9, stow 028, level 1.

Nose: Kraftig animalsk røykpreg, sot og noe medisinalsk->jod, frukt (pære) bak all røyken, treoljer-> mynte, noe lakris. Med vann blir den mer fruktig-> aprikos og appelsin i bakgrunnen. Creme brulee og vanilje. litt av bestefars humidor og en gammel slitt skinnstol. Denne blir bedre og bedre med luft, gi den tid og 2-4 dråper vann!

Taste: Sot, røyk, kreosot, tjærebredd trebåt. Meget spicy munnfølelse, dieselolje og litt tanniner i en lang røykfylt ettersmak. Med vann blir røyken mer avdempet, mer mynte og friske treoljer, tonnevis med krydder -> pepper og nellik med noe vanilje. oljete munnfølelse

Notes: en kraftig og typeriktig Laphroaig som har godt av fatpreg. Meget bra whisky som alle peatfreaks burde ha i skapet. Slippes på Vinmonopolet i Norge i Januar 2013.

90/100

Blair Athol 1986 Autumn Berries - Wemyss Malts 46%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Wed, 31 Oct 2012 17:34:49 +0000

Destilleriet Blair Athol ligger i den södra delen av de skotska högländerna, närmare bestämt i det lilla samhället Pitlochry. En mycket stor andel av produktionen går till moderbolagets succéblend Bell´s, men den buteljeras även som en 12-årig single malt i den populära Flora & Fauna-serien. Destilleriet stängdes 1932 och fick sedan slumra under tiden för 2:a världskriget. År 1949 renoverades det emellertid ordentligt, och sedan dess har spriten flödat ur pannorna. Dagens testobjekt är en single cask från Wemyss Malts, kallad "Autumn Berries". Den destillerades 1986 och buteljerades i 268 flaskor år 2012, efter att ha fått vila på i en hogshead i ca 26 år. Den är nedvattnad till 46% och ingen färg är tillsatt.

Doft: Den visar direkt upp toner av malt samt en tydlig mineralisk underton. Här finns även smultron på ett halmstrå samt kokos och mango. Jag upplever tydligt kryddiga toner i den här, så som svartpeppar, curry och chilifrukt. Vi snackar om en ganska komplex doft faktiskt.

Smak: Den är fyllig och lite uttorkande i munnen. Det märks att den har några år på nacken. Här finns fina, kraftiga toner av bitter, torr kaffeböna samt en tydligt mineralisk ton igen. Jag kommer att tänka på murbruk(!), på ett positivt sätt. En klick hjortronsylt kan anas, men muskot och müsli är klart tydligare.

Eftersmak: Här kommer mer kaffebönor, lite jordgubbskräm, vanilj samt en aning ingefära och peppar. Den är lång och väldigt fint avstämd.

Det framgår nog av smaknoterna att jag gillade den här. Dock är jag inte helt överrens med Wemyss om namnet de valt. Visst, lite hjortron och jordgubbar visar sig, men jag tycker att kryddigheten och det mineraliska var mera påtagligt. Låt mig föreslå ett namnbyte - Spicy Concrete! Jag vet att den svenska importören, Clydesdale, kommer lansera den här i Sverige men exakt när, det vet jag inte ännu. Man har den dock upplagd på sin hemsida redan, så om du är sugen på att prova den själv så rekommenderar jag att du bevakar den här länken, för att se när releasedatum och pris presenteras.

Nikka Taketsuru 21yo 43%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Tue, 30 Oct 2012 15:36:48 +0000

Nu var det ett tag sedan vi hade en Japansk whisky uppe på test. Vi klipper därför till med en ikväll, nämligen en blended malt från Nikka Whisky. Själva benämner man den som "pure malt", men för att inte förvirra så går vi på den vedertagna termen "blended malt" som innebär att den är gjort enbart på maltwhisky, men från flera olika destillerier. Det är nog ingen vild gissning att det handlar om Nikkas egna destillerier (t.ex Yoichi och Miyagikyo) i första hand. Sist vi skrev om en Taketsuro så var det Tommy som gav fina omdömmen om den 17-åriga utgåvan.

Doft: Den bjuder upp ditt dans direkt med en fyllig doft, präglad av tung, mörk frukt och lite liljor. Här finns även vacker vanilj samt en touch av trä. Ett lite stick av svavelstickor finns här också, men inte så att det stör nämnvärt. Den upplevs som ordentligt söt.

Smak: Munkänslan är rund och fin med toner som gammeldags vaniljglass, toppad med grädde och körsbärskompott. Till detta får vi en guldnougat och starkt, mörkrostat kaffe. Den är även ganska nötig. På väg mot eftersmaken visar sig även lite lättare toner av röda äpplen.

Eftersmak: Rostade mandlar och kaffe är de tydligaste inslagen i den långa, fina eftersmaken.

Ja, Japanerna vet sannerligen hur en whisky skall blandas. Jag lyfter min hatt!

Svenska whiskydestillerier startar Svenskt Whiskyting

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Sun, 28 Oct 2012 20:24:11 +0000

Under whiskymässan i Stockholm för några veckor sedan fick vi lite inofficiellt höra talas om ett möte som skulle äga rum mellan våra svenska whiskyproducenter. Nu i dagarna ser vi resultatet av detta i form av Svensk Whiskyting. En branchorganisation för våra svenska destillerier. Följande meddelas i en pressrelease:

Sverige är numera ett ledande land i världen inom whisky. Svenska whiskykonsumenter är bland världens mest initierade och vi har flest whiskyklubbar i världen, relativt landets storlek. Nu är även Sverige bland de länder i världen som har flest whiskydestillerier; det finns i dag tio svenska whiskydestillerier där det droppar ur pannorna och fler är på gång. På kort tid har en svensk whiskybransch skapats och nu grundas ett branschorgan: Svenskt Whiskyting.

Detta sker samtidigt som maltwhiskytrenden fortsätter att öka i stora delar av världen. I många länder kan man också se en trend att det startar många små destillerier med nya spännande högkvalitativa innovativa uttryck som utmanar de traditionella varumärkena och whiskyländerna. Sverige ligger långt framme och många talar om "Det Svenska Whiskyundret" och att branschen går en intressant framtid till mötes.

– Nu när svensk whisky på allvar börjar säljas utanför Sveriges gränser kan en win-win-situation skapas om svenska destillerier samordnar sitt agerande i några väsentliga frågor. Till exempel att framhålla att Sverige ligger i frontlinjen av högkvalitativ innovativ whisky i världen och att svensk whisky har tuffare kvalitetskrav än de flesta andra länder, säger Magnus Dandanell, VD i Mackmyra Svensk Whisky AB, som under förra veckans whiskymässa i Nacka Strand sammankallade övriga svenska whiskydestillerier för ett första stiftande Svenskt Whiskyting.

Exempel på frågor som kommer att behandlas i Svenskt Whiskyting för möjligt gemensamt agerande:

Lyfta fram Svensk Whisky och dess innovativa höjd och kvalitet i Sverige och i världen
Definition av geografiska ursprungsbeteckningar för Svensk Whisky i EU:s whiskydirektiv.
Gemensam syn på myndighets- och lagfrågor, t ex gårdsförsäljningsfrågan.
Produktsäkerhets- och marknadsföringsfrågor för konsumenternas nytta
Tillhandahålla korrekt fakta och statusinformation om svenska whiskydestillerier
Övrig praktisk hjälp destillerierna emellan

Sammankallande och kontaktperson i startfasen av Svenskt Whiskyting är Magnus Dandanell. Stiftande whiskydestillerier och kontaktpersoner för respektive destilleri är:

Bergslagens Destilleri AB*, Mats Lihnell, vd, mats@bergslagensdestilleri.seGammelstilla Whisky AB, Per Ottnargård, styrelseledamot, per.ottnargard@telia.com

Grythyttan Whisky AB, Benny Borgh, vd, benny.borgh@grythyttanwhisky.com

Hven Whisky, Henrik Molin, vd, hm@hven.com

Mackmyra Svensk Whisky AB, Magnus Dandanell, vd, magnus.dandanell@mackmyra.se

Norrtelje Brenneri AB (Roslagswhisky), Kristina Anerfält-Jansson, info@norrteljebrenneri.se

Smögen Whisky AB, Pär Caldenby, vd, par@smogenwhisky.se

Ådalen Destilleri AB (Boxwhisky), Thomas Larsson, vd, thomas@boxwhisky.se

Gotland Whisky AB, Lappland Whisky* och Wannborga på Öland AB kunde inte närvara på mötet men kommer bjudas in till nästa Svenskt Whiskyting.

*ej on steam, d.v.s. destilleringen har ännu inte påbörjats

Källa: Mynewsdesk.com

Krogbesök - SMWS Society Bar Nora

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Sun, 28 Oct 2012 14:05:10 +0000

Nora – en vacker liten bergslagsidyll, känd för sina tre små gummor och landets kanske godaste glass. Nu finns här även något som lockar oss whiskyfantaster till att besöka orten. Sedan ett par år har Bergslagens Destilleri arbetat hårt, delvis i kraftig motvind av olika slag, för att bygga upp ett maltwhisky-destilleri med kapacitet att producera hela 1,3 miljoner litr om året, enligt Patrik Axelsson som är försäljningschef på företaget. I byggnaden har man även restaurang, uteservering och fina provningsrum, allt för att destilleriet skall kunna bedriva en omfattande besöksverksamhet.

Bolaget driver även den svenska filialen till Scotch Malt Whisky Society, som är en medlemsklubb med ursprung i Edinburgh, Skottland. Som medlem i klubben har man möjlighet att kunna köpa fina single cask buteljeringar som valts ut med omsorg av en särskild panel, bestående av ett antal riktigt vältrimmade näsor. Jag är själv medlem i klubben sedan ett tag och kan intyga att buteljeringarna i regel håller hög klass, med ett och annat sällsynt undantag.

Den här helgen hade man smygpremiär på landets första så kallade Society Bar, där man kommer hålla ett stort sortiment av klubbens buteljeringar på hyllorna för oss besökare att kunna avnjuta i mysig miljö. För mysigt är det i den gamla byggnaden, som nogsamt renoverats. Jag kan bara tänka mig hur perfekt det kommer bli senare, när det faktiskt kommer stå två stora kopparpannor och producera maltsprit på andra sidan väggen från baren, och man möts av de karaktäristiska dofterna redan ute på gården, på väg till whiskybaren! Nåväl, där är vi inte riktigt än men baren är iallafall öppen fr.o.m nu. Man har öppet fredagar 15-23 och lördagar 15-01. På hyllorna finns förutom bolagets egna blendwiskies ”Engelbrekt”, ca ett femtiotal buteljeringar från Scotch Malt Whisky Society, och betydligt fler skall det bli enligt Patrik.

Ingen bar är komplett utan lite schysst käk, såklart, och detta erbjuds i form av en ganska kort, men smart komponerad pubmeny. Allt från en stadig burgare, via en toast till en fräsch sallad finns på menyn. Jag provade Engelbrekt-burgaren, en stadig burgare gjord på kött från en närliggande gård. Frågan är om denna burgare inte tillhör de förnämsta i mellansverige? En stjärna i ”Guide Johan” får den iallafall. Till maten finns diverse öl och vin också såklart, samt givetvis även ett par alkoholfria alternativ (till chauffören du lyckats lura med dig till Nora). Jag kan verkligen rekomendera ett besök på Societybaren!

Slutligen vill jag rikta ett stort tack till gänget på Bergslagens Destilleri för det trevliga besöket och visningen av alla lokalerna. Jag ser fram mot att komma tillbaka snart och se själva destilleriet växa fram.

Foto: Bergslagens Destilleri AB

Vinn en resa till Islay med Bowmore!

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Thu, 25 Oct 2012 15:35:02 +0000

Har du, precis som jag, länge tänkt att besöka Islay men inte kommit iväg ännu? Då har du chansen att få göra det nu, tillsammans med Bowmores Brand Advocates Ken Hames och Colin Prior. Två lyckliga vinnare kommer att få ett fem dagars oförglömligt besök på Islay - The Ultimate Islay Experience! Under vistelsen kommer man få uppleva öns natur på nära håll genom diverse utomhusaktiviteter. Vad sägs t.ex om en naturfoto-kurs, eller en övernattning på den obebodda ön Scarba? Som om inte detta vore nog så ingår naturligtvis det allra viktigaste: Ett riktigt VIP-besök på Bowmore Distillery där man även kommer få en provning av ett antal riktigt unika drams.

För att tävla går du in på Bowmores hemsida som du finner här, eller på deras Facebooksida som du hittar här. Lycka till!

Old Pulteney 40yo - Den äldsta utgåvan någonsin från destilleriet

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Mon, 22 Oct 2012 22:00:01 +0000

Från den 1:a November kommer välsorterade whiskyhandlare över hela världen kunna erbjuda oss en 40-årig utgåva från Pulteney Distillery i Wick, det nordligaste destilleriet på det skotska fastlandet. Sedan grundandet år 1826 har man aldrig buteljerat en så här gammal utgåva. Whiskyn är buteljerad vid full fatstyrka, vilket innebär 51,3% och kommer från 3st spanska ex-sherry hogsheads samt en ex-bourbon barrel. Givetvis har varken kylfiltrering eller karamellfärger fått besudla spriten. Trots den höga åldern skall whiskyn, enligt destilleriet, uppvisa en fräsch, intensiv arom med en omisskännlig Pulteney-karaktär. Såhär uttrycker destillerichef Malcom Waring saken:

“Old Pulteney begins its life as spirit already full of character. Then we
mature it on site, here in Wick, we think its hugely important. With each
passing year the whisky takes on a little bit of Caithness, the initial
charisma is there but it develops more and more complexity. To see that so
clearly in a whisky matured for over four decades is extraordinary; we are
overwhelmed by the quality of this liquid and by how firmly it's anchored
here. The people, the process, the land and the sea are all in there.”

Whiskyn kommer i en vacker, blå, handblåst flaska från The Tudor Chrystal Design, som dessutom fått en kork av sten samt dekorationer i äkta silver. Denna är sedan förpackad i en vacker trälåda tillsammans med en bok, signerad av självaste Charlie MacLean. Prislappen landar på 1490 brittiska pund, och huruvida den kommer gå att köpa i Sverige är i skrivande stund oklart. Totalt får hela världen samsas om 493 flaskor.

Balmenach 18yo - Deerstalker 46%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Mon, 22 Oct 2012 19:52:28 +0000

Så har turen kommit till den tredje och sista utgåvan i vår serie tester av Deerstalker, den 18-åriga som precis som 12-åringen kommer från Balmenach Distillery. Tidigare har jag också testat den 15-åriga utgåvan från Braeval Distillery, vilken gjorde ett mycket bra intryck på mig. Nyfikenheten på 18-åringen var med andra ord stor!

Doft: Här bjuds på tyngre, lite dova toner som t.ex våta löv och julkryddor. Man kommer nästan att tänka på glögg och vörtbröd. Den är svagt nötig och visar även prov på vanilj och mörk choklad. En fruktighet är också närvarande och får mig att tänka på vingummi.

Smak: Munkänslan är rund och lite skönt oljig. Här bjuds rivna apelsinskal, lite anis samt en aning katrinplommon. I basregistret spelar läder, trä och lite möbelpolish. En touch av bitter, mörk choklad eller t.o.m kakaobönor tar mig vidare mot eftersmaken.

Eftersmak: Den är mediumlång och värmande med inslag av jord och ek. Här finns även en touch av gräs som man känner igen från 12-åringen, även om den är mer dämpad i denna utgåva. Här finns också lite mynta tror jag bestämt.

Det här är en fin whisky, även om jag nog faktiskt rankar 15-åringen nått snäpp högre vid provningstillfället. För dig som vill prova den själv så finner du den här. Prislappen ligger på 698:- vilket är högst rimligt, tycker jag.

Braeval 15yo - Deerstalker 46%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Sun, 21 Oct 2012 18:41:02 +0000

Till den 15-åriga Deerstalkerwhiskyn har man valt att använda whisky från Braeval Distillery i Speyside. Braeval hette tidigare Braes of Glenlivet, precis som många av de buteljeringar som gjorts genom åren. För att undvika förväxlingar med The Glenlivet valde man dock att byta namn till Braeval år 1995. Destilleriet är ett av Skottlands yngsta -det byggdes 1973. Det är även ett av landets högst belägna destillerier, även om Dalwhinnie hävdar med bestämdhet att de minsann ligger högre över havet.

Doft: Här bjuds en klart maffigare näsa än hos 12-åringen! Fina toner av Trocadero, grapefrukt, burkpäron och regnvåta sommarblommor får sällskap av grönt te, sval mint och söt malt.

Smak: Smaken är också klart fylligare. Fräsch pepparmint, vaniljstång och fina smörkolor leder vägen mot kryddigare toner. Här finns även sockerkaka och en touch av jordgubbar - Jordgubbstårta!

Eftersmak: Den är varm och lite längre än 12-åringen. Här finns malt, kola och en svag touch av pepparrot, gräs och eukalyptus.

Den här var en riktigt spännande whisky tycker jag. Speciellt gillade jag den där tonen av mint/pepparmint som gick som en röd tråd hela vägen. Testa själv, du finner den på bolaget för 628:-

Balmenach 12yo - Deerstalker 46%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Sun, 21 Oct 2012 17:53:53 +0000

Deerstalker var för mig ett okänt namn när Svenska Eldvatten berättade att man skulle börja sälja märket i Sverige. Lite efterforskningar gav dock vid hand att det handlar om ett företag med anor från 1800-talet. Ursprungligen höll man till i The Vaults, Leith, Edinburgh, där Scotch Malt Whisky Society numera huserar. Från början var Deerstalker en blend, men idag är det single malt från olika destillerier man buteljerar. Först ut på svenska marknaden är tre utgåvor; en 12 och en 18-årig från Balmenach Distillery samt en 15-årig Braeval. Vare sig Balmenach eller Braeval buteljeras, mig veterligen, alls som officiell single malt vilket gör dessa utgåvor lite extra kul. Först ut i vår testserie blir naturligtvis 12-åringen.

Doft: Färska, saftiga päron och frisk citronsaft i samklang med slaget gräs och något som påminner om lingondryck. Den är ganska lätt och frisk, men en liten touch av småsvettig parmesan-ost stör intrycket en smula. En liten hit av knäck-kola lättar upp intrycket igen.

Smak: Den har en ganska tunn kropp med syrliga päron-nyanser. Här växer fort fram ljusa vaniljtoner som passar fint tillsammans med den maltsötma som sedan dyker upp. En skvätt kallt kaffe kan anas, tillsammans med vispad grädde. Här finns också något blommigt/parfymigt som lurar i bakgrunden. Kanske en touch av lavendel?

Eftersmak: Här är grästonerna tydliga igen, och den ger en lite mjölig munkänsla. Citron och ljus sirap dyker upp innan allt klingar av, relativt fort.

Det här var en trevlig whisky, förutom den där ost-tonen i doften som jag personligen inte föll för. Det bådar gott inför de lite äldre utgåvorna!

Longmorn 20yo 1992 - Whiskybroker 55,7%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Fri, 19 Oct 2012 14:22:20 +0000

Det var inte så länge sedan vi provade en riktigt trevlig Longmorn här, så vi klipper till med en till. Den här gången skall vi avhandla en tjugoårig buteljering från Whiskybroker. Det är flaska nummer 29 av totalt 54 st, så man får misstänka att delar av fatet gått till nån annan buteljering. Det handlar om whisky som destillerades den 25:e Maj 1992 och buteljerades den 17:e Juli 2012, efter att ha vilat i drygt 20 år i en hogshead med nummer 71752. Jag har en oöppnad flaska från ett systerfat (71756) till denna, kokad samma dag. Jag återkommer om den, så snart folien har åkt av.

Doft: Här dyker direkt upp en fin kryddig ton med ingefära och vitpeppar. Den visar även upp tydliga ektoner, nästan så man tänker på en gammal träbåt. Till detta erbjuds också romrussin och kanske pekannötter. Vad passar bättre till detta än vaniljglass? Tack för det.

Smak: Den är lite uttorkande och sträv på ett härligt sätt. Jag kommer osökt att tänka på kartong, vilket kan låta "sådär" kanske, men det var trevligt! Romrussin-glassen lever kvar i smaken också, samt en fin maltsötma.

Eftersmak: Relativt kort, men intensiv. Toner av tobak, fudge och lite anis är de tydligaste inslagen.

En fin dram, kort och gott!

Ladyburn (Rare Ayreshire) 32yo 1975 - Signatory CSC 46%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Sat, 13 Oct 2012 07:38:28 +0000

När whiskyföretaget William Grant & Sons Ltd ville säkra tillgången på mycket grainwhisky till framförallt sin Grant´s blend, byggde man i början på 1960-talet det storskaliga grain-destilleriet Girvan, som är i drift än i dag. Snart bestämde man sig även för att bygga ett maltwhisky-destilleri inom Girvan-destilleriets lokaler. Sagt och gjort, år 1966 gick Ladyburn "on stream". Den stora merparten av whiskyn gick till blends, och avsikten var nog aldrig att buteljera Ladyburn som en single malt, i alla fall inte i någon större skala. Idag finns det inte särskilt mycket Ladyburn att få tag på längre, då produktionen lades ned efter bara drygt åtta års produktion. Detta gör Ladyburn till en eftertraktad whisky när det väl släpps en buteljering från någon oberoende buteljerare som lyckats komma över nått gammalt Ladyburn-fat. Dagens testobjekt buteljerades av Signatory, den tjugoandra mars 2007, under namnet Rare Ayreshire p.g.a att man inte får använda namnet Ladyburn för innehavarna av namnrättigheten (Grant´s). Namnet är taget efter platsen där destilleriet låg. Det är en whisky i serien Cask Strength Collection och den destillerades det sista året som destilleriet var verksamt, närmare bestämt den tjugoförsta februari 1975. Den är lagrad på ett ex-bourbonfat med nummer 556 och flaskan är nummer tre av totalt tvåhundrasextiofem.

Doft: En fyllig, mycket tilltalande doft möter näsan direkt med tydlig vanilj och rejäl blommighet. Röda rosor, tror jag bestämt. Här finns även tropiska inslag av ananas och kokosmjölk. En skön ton av vax lurar i bakgrunden samt nyanser av halm. Med vatten växer det fram nått som påminner om mandelbiskvier. Jag tycker också att man kan skönja lite Play-Doh lera.

Smak: Det blommiga förljer med i smaken och får sällskap av vacker fudge, kryddig ek samt en smula mentol eller möjligen granbarr. Här finns muskot, vanilj och en lite lätt bitter ton som jag inte har helt enkelt att placera. Den är så fint avstämd så man nästan blir lite andaktsfull.

Eftersmak: Den är inte superlång, men den är härlig så länge det varar. Mandel, lätt parfym och lite bitter kakao är de tydligaste inslagen.

Jag vill tacka Evert Holmberg som gav mig möjligheten att prova denna. Det här var bra, riktigt bra. Flytande religion, skrev jag i mina noteringar. Skönt att den fick mogna till sig och utvecklas till en sån här skönhet, istället för att blandas ned i en Grant´s nån gång på tidigt 80-tal.

The Irishman 70 40%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Fri, 12 Oct 2012 20:20:50 +0000

Nu är det dags för en irländare igen. Namnet är kort och gott "The Irishman 70", så ingen tvivel om ursprunget lär råda. Det här är en whiskey som det snackats en del om, antagligen för att Jim Murray satte hela 93 poäng på den i sin senaste whisky bible. Nu skall jag erkänna att jag inte alltid varit helt överens med nämnde Herr Murray i allt han tycker och tänker om whisk(e)y, men jag har hört från flera andra källor att detta faktiskt skall vara bra grejer. Som brukligt i Irland är den trippeldestillerad och lagringen har skett på ex-bourbonfat.

Doft: Tydliga citrusfrukter, framförallt grapefrukt. En skön maltighet finns här samt något som känns som en artificiell, ljus fruktighet. Det nästan allra tydligaste intrycket är dock nyklippt, fuktigt gräs och kanske maskrosblad? Till detta adderar vi lite kokosflingor.

Smak: Den har relativt tunn munkänsla med fin vanilj, smörkola och citrus. Här kan även anas lite cornflakes och lite frusen mango. Den känns mycket fräsch och trevlig.

Eftersmak: Relativt kort men behaglig. Vanilj, honung och fudge är tydligast men det klippta gräset dyker upp igen.

Alltså, den är god. Absolut. Men Jim, kom igen, 93 poäng? Smaken är som baken, helt klart. Dock skall sägas att för de 139:- som en halvflaska kostar, så är den förbaskat prisvärd! Finns på ett bolag nära dig om du vill testa själv.

Bästa whiskyn vid Stockholm Beer & Whisky Festival 2012

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Fri, 12 Oct 2012 15:40:54 +0000

Som vanligt gick en tävling av stapeln vid whiskyfestivalen i Stockholm där medaljer delades ut till de tre bästa produkterna i en mängd olika klasser, både inom öl och whisky. Här nedan redovisar vi vinnarna inom whiskyområdet. Värt att notera är att en Japansk Blend vann titeln "Årets bästa whisky 2012" oavsett kategori. Den står för övrigt oöppnad i skåpet så ni kan räkna med att vi återkommer till den inom kort.

KLASS 1 NORTH AMERICAN WHISKY
Guld Old Rip van Winkle 10 YO, 53,5% Arcus
Silver Old Rip van Winkle 10 YO, 45% Arcus
Brons Makers Mark Edrington

KLASS 2 A IRISH WHISKEY UP TO 10 YO
Guld Jameson Select Reserve Small Batch Pernod-Ricard
Silver The Wild Geese Single Malt Janake
Brons The Irishman 70 Stellan Kramer

Klass 2 B Irish Whiskey 11 YO-older
Guld Midleton Barry Crockett Legacy Pernod-Ricard
Silver Redbreast 15 YO Pernod-Ricard
Brons Cooley Kintra Single Cask 1999 Sv. Whiskyförmedling

Klass 3 A Japansk Whiskey up to 8 YO
Guld Nikka from the Barrel   Symposion
Silver Miyagikyo No Age   Symposion
Brons Nikka All Malt White   Symposion

Klass 3 B Japansk Whisky 9-12 YO
Guld Miyagikyo 12 YO   Symposion
Silver Yoichi 12 YO    Symposion
Brons Hakushu 12 YO   Philipson-Söderberg

Klass 3 C Japansk Whisky 13 Yo –older
Guld Hibiki 17 YO    Philipson-Söderberg
Silver Taketsuru 17 YO   Symposion
Brons Miyagikyo 15 YO   Symposion

Klass 4 A1 Scotch Blended up to 8 YO
Guld Islay Legend 8   Philipson Söderberg
Silver Compass Box Asyla   Symposion
Brons Grants Family Reserve   Nigab

Klass 4 B1 Scotch Blended 9 YO – older
Guld The Antiquary 21 YO   Galatea
Silver Grants 25 YO    Nigab
Brons Ballantines 21 YO   Pernod-Ricard

Klass 4 A2 Scotch Malt up to 8 YO
Guld Edradour 2003 Bourbon Matured Galatea
Silver Compass Box Oak Cross Symposion
Brons Glen Grant The Majors Reserve Nigab

Klass 4 B2 Scotch Malt 9-12 YO
Guld The Glenlivet 12 YO Pernod-Ricard
Silver Glengoyne 200, Cask 1181 Sherry Cask Sweden
Brons Glen Grant 10 YO Nigab

Klass 4 C1 Scotch Malt 13-20 YO
Guld Glenfiddich Rich Oak 14 YO   Nigab
Silver The Glenlivet 18 YO   Pernod-Ricard
Brons Laphroaig 18 YO   Edrington

Klass 4 C2 Scotch Malt 13-20 YO, Special Edition
Guld The Glenlivet French Oak Reserve 15 YO Pernod-Ricard
Silver Arran Kintra Single Cask 1995 Sv. Whiskyförmedling
Brons GlenGarioch 1998 Cask 985, Allt om Whisky Philipson-Söderberg

Klass 4 D1 Scotch Malt 21 YO – older
Guld Glenfarclas 25 YO Philipson-Söderberg
Silver Longmorn 1973, 39 YO, G&MacPhail Symposion
Brons Glenrothes 1969, Macphail Collection Symposion

Klass 4 D2 Scotch Malt 21 YO – older, Special Edition
Guld Glen Grant 1955, Gordon & Macphail Symposion
Silver Tomatin 1982, Single Cask Galatea
Brons Bowmore 21 YO, The Maltman Meadowside Galatea

Klass 5 A World Wide Whisky up to 8 YO
Guld Mackmyra Reserve Elegant Sherry Mackmyra
Silver Mackmyra den första Utgåvan Mackmyra
Brons Mackmyra Moment Solsken Mackmyra

Klass 5 B World Wide Whisky 9-12 YO
Guld Ardbeg Uigedail Moet-Hennessy
Silver None qualified
Brons None qualified

Klass 5 C World Wide Whisky 13 YO – older
Guld Glenmorangie Signet Moet-Hennessy
Silver None qualified
Brons None qualified

Klass 6 A Peaty Malt up to 8 YO
Guld Laphroaig Triple Wood   Edrington
Silver Longrow CV    Symposion
Brons Ballechin Bourbon Matured   Galatea

Klass 6 B Peaty Malt 9-12 YO
Guld Bowmore 12 YO Philipson-Söderberg
Silver Bowmore 1998, Coopers Choice Symposion
Brons Talisker 10 YO Diageo

Klass 6 C Peaty Malt 13-20 YO
Guld Laphroaig 14 YO, Svenska Mässor Sv. Whiskyförmedling
Silver Laphroaig 1998, 13 YO, Malts of Scotland Symposion
Brons Bowmore 1995, Silver Seal Symposion

Klass 6 D Peaty Malt 21 YO – older
Guld Bunnahabhain 1968, Silver Seal Symposion
Silver Bowmore 1989, Silver Seal Symposion
Brons Bowmore 25 YO Philipson-Söderberg

Festivalens Bästa Whisky 2012
Nikka from the Barrel

Banff 25yo 1980 - Whiskies of Scotland 50,8%

teamet@whiskyblogg.se (Kjell Ivar Øvergård (Gäst)) — Fri, 12 Oct 2012 05:05:13 +0000

Banff er en skotsk kystby som ligger på vestsiden av utløpet til River Deveron. Kun en liten steinbro skiller Banff fra Macduff som har vært den historiske rivalen til Banff siden middelalderen. Selv om de verste tilløpene til krig mellom de to skotske kystbyene nå utøves på fotballbanen så er det likevel et stort sår som fremdeles verker for innbyggerne i Banff – de har nemlig mistet sitt eneste destilleri, mens i Macduff er byens destilleri i full gang (det er veldig vanskelig å komme inn dit, men de produserer da i hvert fall whisky). I hvert fall så er destilleriet i Banff nedlagt, for godt. Den offisielle datoen for Banffs endelikt er den 31. Mai 1983. Så hva kan sies om Banff Distilery? Det ble i henhold til Alfred Barnard etablert i 1824 rett etter den nye lovgivningen (Distillery Act) som ga gode nok betingelser til at industriell fremstilling av whisky ble mulig i Highlands. Destilleriet ble bygd om igjen på en ny tomt i 1863. Den 9. mai 1877 brant hele destilleriet ned og det ble så bygd opp igjen på en ny og bedre tomt en liten bit vest for Banff sentrum – i et lite område som heter Inverboyndie. I 1886 var den årlige produksjonen til Banff hele 200.000 gallons (ca. 800.000 liter). Hvis man besøker Inverboyndie i dag vil man ikke finne noen tegn til Banff Distillery da det ble revet i 1985. Den siste bygningen på tomta ble ødelagt av en brann i 1991. Faktisk så har brann vært noe som har skjedd med Banff Distillery ofte – faktisk så ofte at Banff er det eneste destilleriet i Skottland som har brent fire ganger. Førte gang den 9. Mai 1877, deretter den 16. August 1941 hvor et tysk bombefly bombet whiskylageret som tok fyr og eksploderte. Visstnok rant det ut så mye whisky i River Deveron at kyr, ender og gjess ble så fulle at de ikke klarte å stå oppreist eller fly! Den 3. Oktober 1959 var det så igjen en eksplosjon som ødela store deler av destilleriet. Man kan kanskje si at den siste brannen i 1991 på mange måter var en forventet og korrekt slutt for destilleriet i Inverboyndie. I henhold til dagens klassifikasjon ligger Banff utenfor Speyside-området og whisky fra Banff kan/må derfor kalles Highland-whisky.

Når det kommer til selve whiskyen fra Banff Distillery så har det vært relativt lite tilgjengelig på markedet. Det har kommet en Rare Malts-tapninger fra United Distillers, (21 år, destillert i 1982) og utenom dette har nesten alt fra Banff vært utgitt av uavhengige tappere. Men skal man si noe om Banff så må det være at den ofte har et mineralsk preg som kan minne om kitt, modelleire eller tørr voks. Stilen er ganske avdempet på lukt (nesten rustikk) men har en kraftig munnfølelse. Smaken er har av og til innslag av torv (spesielt fra tapninger destillert før 1980), og har også hint av eksotiske frukter som mango, lichi og papaya (kan være på grunn av lang fatlagring i tapninger som er tilgjengelige i dag). Ofte er det også en noe maritim stil (sannsynligvis pga torvrøken). Banff står for meg som en av de typiske "old highland"-pregede destilleriene, fra når mange Highland-destillerier brukte en andel torvrøkt malt i produksjonen.

Denne tapningen som er omtalt nedenfor er utsolgt fra Whiskies of Scotland, jeg leter ennå etter mer av denne men har ikke vært heldig ennå. Hvis noen finner en slik eller har en slik flaske så gi meg beskjed, jeg vil gjerne har mer av dette.

Banff 1980, 25yo, 50.8% (Whiskies of Scotland)

Farge: Lys gul - dette er nok fra refillfat.

Lukt: Kritt og voks, lime og vanilje, hint av eksotisk frukt. En meget subtil nese som ikke gir deg hint om hva som venter når du smaker.

Lukt m/vann: samme som over med korn, sjø og hint av peat samt masse florale og fruktige hint.

Smak: Sitrus, mild toffee og vanlije. Kritt og støvete voks. Så sjø og litt salt så en bølge av massivt kornpreg som fader ut mot eik, så blomster->jasmin og fioler så eksotisk frukt, mer toffee og hint av peat. Ettersmaken avsluttes av søt lakris. Når man så tror at smaken skal dø ut kommer det bølger av sjø, korn og eksotisk frukt igjen og igjen. En gastronomisk orgasme som tar tid å bygge opp men som aldri slutter.

Konklusjon: Denne whiskyen har en enorm konsentrasjon og er samtidig balansert og subtil nok til å la alle smakene og luktene komme til sin rett. Skulle jeg gitt karakterer til dette ville jeg nok sprengt alle skalaer som finnes og endt opp med et primtall over 100… Dette er uansett det beste jeg har smakt…R.I.P. Banff…

Referanser
Barnard, A. (1887/2008). Whisky Distilleries of the United Kingdom. Edinburgh, Scotland: Birlinn
Udo, M. (2006). The Scottish Whisky Distilleries, new edition. Edinburgh, Scotland: Black & White Publishing.

Banff 38yo 1971 Old and Rare - Douglas Laing 53,4%

teamet@whiskyblogg.se (Kjell Ivar Øvergård (Gäst)) — Thu, 11 Oct 2012 19:56:50 +0000

Lukt: Røyk->den perfekte blanding av kreosot, kull fra tørr bjørkeved, hint av røyket kjøtt og sjø. himmel og hav.... røkte svisker og aprikoser, fruktsødme leker med nesen min, hint av mynte leker med nesen min, jeg er hensatt til et grillparty på en rullesteinsstrand hvor man til dessert griller mango, vanlijestenger og papaya med kull fra bjørkeved en varm sommerkveld. En kompleksitet beyond belief, denne er like maritim som havna i Banff... Og den slutter ikke å utvikle seg… å herre.... fruktigheten blir tydligere etter hvert. Om smaken følger opp dette er jeg i himmelen.

Smak: Meget mykt anslag med hovedvekt på sjø, kreosot og lett ren røyk, avdempet preg av mynte og tørket eksotiske frukter (papaya og mango-infused by smoke), røyket søtt maldon-salt (tro det eller ei..), så kommer en bølge av korn og stormer inn i munnhulen, ettersmaken er preget av korn, røyk og sjø. meget god lengde, fantastisk kompleksitet og bra konsentrasjon.

Konklusjon: Himmel og hav. Nordvestsiden av Deveron-dalen må være gudebenådet. Dette er det råeste jeg har smakt på lenge. Peat-nivået traff perfekt. I'm blissfully stunned. Trice. Destilleriet er dessverre nedlagt og dette er perfekt whisky . Noen som vet om Banff snart skal åpne igjen? Om noen lurer på hva de skal gi meg til når jeg fyller år så vet de det nå :-)

Banff 35yo 1975 Rarest Of The Rare - Duncan Taylor 42,5%

teamet@whiskyblogg.se (Kjell Ivar Øvergård (Gäst)) — Thu, 11 Oct 2012 15:10:52 +0000

Till vår glädje kan vi idag presentera en ny gästbloggare: Kjell Ivar Øvergård. Kjell Ivar är en mycket kunnig whiskyentusiast från vårt grannland Norge. Han är dessutom Chief of Whisky Science på Tunsberg Whisky Society. Vi har valt att publicera texterna utan att översätta dem till svenska. Om VI förstår, så är vi övertygade om att ni gör det också. Först ut från Kjell Ivar är denna Banff, där noterna definitivt får det att vattnas i munnen. Håll till godo.

Banff 1975, 35yo, 42.5% Cask#3352, ´Rarest of the Rare´(Duncan Taylor)

Lukt: Avdempet og subtil nese, lett sitrus, hint av peat, noe mineralsk->kitt, eik->lett mynte, frisk mango.

Smak: Stor munnfølelse!, Eksotisk frukt->mango, krydder og korn, hint av peat og sjø, balsamisk eik, frisk peppermynte, fet munnfølelse, meget lang ettersmak.

Ettersmak: Meget lang, peppermynte, lett peat og eik.

Balanse: Avdempet og subtil i stilen, en 'tenkewhisky', herlig balanse mellom nese og smak.

Dette er en fantastisk whisky, den ligger ganske nærme det som kan kalles "old highland style" med litt peat og en tydelig mineralsk undertone i retning kitt/kalk/modellleire. Jeg digger denne stilen som vanligvis ikke finnes lenger - man må til eldre Glen Mhor, Banff, Glenlochy eller Glen Garioch for å finne denne typen av whisky.

För dig som vill prova denna whisky så finns den för £199 här.

Old Pulteney WK217 - Spectrum 46%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Wed, 10 Oct 2012 05:55:35 +0000

Old Pulteney har de senaste åren lanserat whisky exklusivt för Travel Retail-marknaden i en serie utgåvor som skall hylla den traditionella fiskebåtsflottan i Wick. Först ut var WK499 - Isabella Fortuna och den följdes senare av WK209 - Good Hope. Vi har testat båda två tidigare och tyckte att i synnerhet WK499 var mycket trevlig. Den buteljerades vid 52% till skillnad från efterföljarna som ligger på 46%. Idag skall vi prova den tredje och sista utgåvan, WK217 - Spectrum. Det är precis som de tidigare utgåvorna en whisky utan åldersangivelse. Stuart Harvey, Master Blender hos Inver House Distillers har här valt ut ett antal både amerikanska ekfat, samt spanska sherryfat för att buteljeras i totalt 9600 flaskor. Du hittar den i Taxfreebutiker, speciellt på flygplatser i Storbritannien. Prislappen ligger på ca 40 pund.

Doft: En ganska kraftig doft möter näsan med toner av jordgubbskräm, övermogen banan, russin och kryddnejlikor. Här finns även ett stråk av indisk curry och lite sjögräs. Sherryfaten visar sig tydligt med en rödtjuts-touch som jag inte är helt säker på att jag gillar. Den ger ett lite spretigt intryck, och känns kanske inte helt färdiglagrad.

Smak: Den har en fyllig kropp och bjuder på söt sherry, lite vingummi samt bitter kakao. Den är påtagligt kryddig och visar även upp nyanser av mandel och banan.

Eftersmak: Här upplevde jag en kraftig smak av vitt vin, vilket jag inte tycker om. Som tur är bjuds jag även på salta toner av tång, kryddor och lite apelsinchoklad som plåster på såren.

Man skall komma ihåg att detta är en billig whisky utan angiven ålder. Som sådan skall den jämföras med t.ex Glengoyne Burnfoot (som är ett riktigt bottennapp enligt mig). Med det i minnet så är detta en helt okej whisky för pengarna. Dock skulle jag hellre lägga till ett par hundralappar och knalla hem med Old Pulteneys 17-åring istället, som är en sån ruskigt bra whisky.

Bunnahabhain 30yo 1978 - Murray McDavid 53,1%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Tue, 09 Oct 2012 15:52:46 +0000

Så var det åter dags för en single cask whisky från Islay-destilleriet Bunnahabhain. Den här gången är det en äldre buteljering, närmare bestämt en 30-åring som fylldes på ett olorosofat år 1978. Färgen skvallrar på tydligaste sätt om vad det handlar om för fattyp, med en djupt brun-röd-rosa ton. Whiskyn är buteljerad i serien "Mission Gold Series" av Murray McDavid år 2009 och är på 53,1%-ig fatstyrka.

Doft: Den är söt och kraftig med inslag av hjortronsylt, dadlar och chokladdoppade russin. Mörka, nästan lite "murriga" vaniljtoner finns här också.

Smak: Munkänslan är eldig och fyllig med kraftiga chokladtoner som nästan drar åt kakao. Snabbt växer det fram söta russinsmaker, tydliga ekinfluenser och en aning vaxljus. Med lite vatten upplevs den som betydligt krämigare, nästan så man tänker på hårt vispad grädde.

Eftersmak: Lätt syrlig och lite vinös med kaffetoner och ljus blockchoklad. Längden är påtaglig.

Laphroaig 20yo - SMWS 29.122 54,4%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Wed, 03 Oct 2012 18:24:38 +0000

Det är åter dags att prova en utgåva från Scotch Malt Whisky Society, närmare bestämt en Laphroaig från klubbens senaste "outturn". Det är en tjugoårig whisky som destillerades den 14:e oktober 1991. Alla år sedan dess har den fått vila på en refill sherry butt, innan den slutligen buteljerades för oss medlemmar. Prislappen på drygt 1200 kronor tycker jag faktiskt är riktigt billigt för en så pass gammal, single cask Laphroaig. Totalt blev det 568 flaskor från fatet och den har förutom sifferkoden 29.122, fått det korta, slående namnet "Cool as a mountain stream". Okej då.

Doft: Jag möts direkt av en fin, maffig doft som innehåller komponenter som mörka plommon, välavstämda sherrynyanser samt söt malt. Till detta adderar vi kryddnejlika och en touch av nått som jag närmast vill beskriva som salta klippor. En sval nyans av mint finns här också. Alltsammans sveps in en ganska typisk Laphroaig-rök som påminner om en lägereld på håll.

Smak: Den är oljig och fyllig med en snabbt tilltagande eldig känsla. Här finns bränt kött och sot. Eller snarare kol, kanske. En läcker honungssötma växer fram tillsammans med en maltig nyans som leder tanken till Havrefras. En fin sälta och en aning lakrits växer fram med lite vatten i glaset och får mig att tänka på Salta Katten-godis.

Eftersmak: Den är lång och vackert rökig med en lätt uttorkande karaktär. Här visar sig lite salta paranötter och vanilj. Mot slutet anas svag salmiak och en touch av mynta.

Som en bekant skrev när jag lade upp en bild av flaskan på Facebook -"Den kan knappast missa målet, den där...". En helt korrekt analys. Den satt mitt i krysset!

Longmorn 19yo - John Cor Whisky Society 48,7%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Wed, 03 Oct 2012 10:38:24 +0000

Som några kanske har sett har jag hänvisat till en provning hos en man vid namn Stefan Jansson i flera av mina senare tester. Stefan är bland annat känd i whiskysverige för att ha byggt upp den förnämliga whiskyklubben John Cor Whisky Society i Karlstad. Klubben grundades i December 1999 och har sedan dess släppt ett antal klubbuteljeringar till sina medlemmar, buteljeringar som varit eftertraktade även bland utomstående då de har hållit en genomgående hög klass. Den senaste utgåvan, den femte i ordningen, är en nittonårig whisky från Longmorn Distillery. Den är lagrad på en bourbon hogshead med fatnummer 86607 och endast hundra flaskor erbjöds klubbmedlemmarna, som ivrigt köpte upp allt i ett nafs. Fatet fylldes 1992 och buteljerades i år. Jag fick möjlighet att prova den hos Stefan, som ett litet "stickspår" vid en provning han höll i September.

Doft: Fin ljus fruktighet i form av burkpäron. Här finns en touch av limejuice, vaniljkräm och en smula kokoskaka. Ett uns örtkrydda finns där någonstans i bakgrunden också.

Smak: Pärontonerna är tydliga även här, men nu vill även en ananas vara med och leka. Här är kraftiga vaniljtoner och en fin ton av ek som även leder in mig på något pepprigt inslag. Jag anar även svaga toner av läder och vit, söt choklad.

Eftersmak: Ganska lång med inslag av päron (igen), banan och vaniljsås. I bakgrunden lurar lite tallbarr.

Detta var en whisky som i alla fall fick mig att önska att man vore medlem i klubben. Högklassigt.

Bowmore 23yo 1985 - Single Malts of Scotland 60,1%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Tue, 02 Oct 2012 18:04:13 +0000

Det var inte så länge sedan jag provade ett par 80-talsutgåvor Bowmore, och här kommer det en till. Denna gång en 23-åring, destillerad den 27:e September 1985. Den har sedan buteljerats den 1:a Oktober 2008 efter att ha lagrats drygt tjugotre år på en hogshead. Jag provade whiskyn blint, och innan vi gav oss i kast med den fick vi höra av Herr Jansson, som höll i provningen, att den som inte kunde berätta vilket destilleri som kokat drickan, den borde nästan skämmas. Hoppsan, -nu jäklar får man anstränga sig lite, tänkte jag i mitt stilla sinne. Det visade sig emellertid direkt att det skulle bli en ganska lätt nöt att knäcka.

Doft: Javisst, en sniff så spikade vi nog destilleriet allihop runt bordet. Den karakteristiska violpastillen fullkomligt vrålade 80-tals Bowmore. Bakom detta fanns även fina toner av salt smör och frukostflingor. Något som närmast påminde om björk-sav dök upp också, samt en lätt rostad ton.

Smak: Violtemat var lika tydligt i smaken och fick sällskap av Ferraribils-godis, söt malt och rostat bröd med smör på. En touch av nötter eller möjligen mandel visade sig efter en stund i glaset. Något fick mig att tänka på rökelse också.

Eftersmak: Här växte en viss rökighet fram tillsammans med Läkerol Orginal samt en fin eknyans. Den är lång och behaglig.

Om man uppskattar den Bowmore-typiska violtouchen så är det här en fin slurk. Jag gillade den! Jag misstänker att "andra laget", de som inte är så förtjusta i viol-temat, avskyr den...

Miltonduff 1987 Wild Berry Spice - Wemyss Malts 46%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Sun, 30 Sep 2012 13:41:08 +0000

Sist vi testade en Miltonduff var det en 41-årig rackare från Auld Rare Whisky som var väldigt trevlig. Idag är det en inte fullt så gammal utgåva som står framför mig, närmare bestämt en 1987:a som lagrats på en ex-bourbon barrel tills i år. Med andra ord är den i runda slängar tjugofem år. Detta är den sista i raden av single casks från Wemyss Malts jag testat senaste tiden. Den första oktober släpps dessa på bolaget genom Clydesdales försorg. Då både deras Bunnahabhain och Clynelish imponerade är det med nyfikenhet jag trycker näsan i glaset på denna Miltonduff.

Doft: En stor, fyllig doft möter näsan direkt. Precis som namnet antyder finns här en bärig touch. Krusbär och blåbär i en lite otippad kombo som serveras på en fin, rostad ekplanka. Här finns toner av vått gräs, dov vanilj samt en smula fudge. Muskot och en aning brända popcorn samt lite kanel leder vägen mot första provsmakningen.

Smak: Fylliga toner av vanilj, knäck och ljus choklad blandas med coctailbär och krusbär igen. Till detta lägger vi även till lite kokosflingor, björnlim samt en smula vitpeppar. Mycket fint avstämt alltsammans dessutom.

Eftersmak: Ganska lång med en snygg, lätt bitter ton av mandel. Ingefära och kanel finns det också gott om samt en lite örtigare kryddton. Jag tycker minsann att en rökslinga letar sig fram också, till min glädje.

Även denna buteljering håller bra klass enligt mig. Det enda jag möjligen skulle önska vore att man hade buteljerat vid full fatstyrka istället för nedvattnad till 46%. Vill du testa den själv så kan du beställa en pava för 1267:-

BenRiach 22yo 1989 - Virgin Oak Finish 50,6%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Fri, 28 Sep 2012 14:45:47 +0000

Ikväll skall det handla om BenRiach. Närmare bestämt en single cask buteljering från destilleriet, som ingick i deras åttonde släpp av single casks. Det är en whisky som destillerades 1989 och sedan lagrats på ex-bourbonfat innan den flyttades över till ett fat av ny amerikansk ek för en så kallad finish. Hur stor del av tiden den legat på detta fat framgår tyvärr inte av etiketten. Fatet, som hade nummer 5620, tappades upp på flaskor i Juli 2011 vid full fatstyrka.

Doft: Tydliga toner av rött äpple, tropisk frukt samt kanel. En nyans av kartong finns här också liksom kakao och fina ek-toner. Här kan också anas lite honung och en söt vaniljstång.

Smak: En härlig, lite smulig äppelpaj med kanel på. Någon har slevat på ordentligt med vaniljsås också, tror jag bestämt. Till detta adderar vi valnötter, päron och lite kryddiga toner av peppar och ingefära.

Eftersmak: Relativt kort men trevligt söt på samma gång som den är kryddig. Ek, vanilj och honung.

Jag gillade den här. Jag hoppas kunna få möjlighet att prova den igen då jag misstänker att det finns mycket mer som döljer sig där, om man ger den mer tid än vid min provning. Denna var en av sexton höjdarwhiskies som provades vid en mastodontprovning hos en whiskyvän för ett tag sedan. Med andra ord fick den nog inte riktigt den tid den förtjänade.

Glen Elgin 1976 Sherry Cask - Jack Wieber The Cross Hill 45,1%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Mon, 24 Sep 2012 15:47:26 +0000

Sist vi hade en Glen Elgin uppe för test här på bloggen var det Tommy som provat en 25-åring. Själv har jag en 91:a som fortfarande står oöppnad i skåpet. Den här gången skall jag dock avhandla en betydligt äldre utgåva. Det handlar om en buteljering från tyska Jack Wieber, i serien The Cross Hill. När jag var fyra år, 1976, fyllde man ett sherryfat med Glen Elgins new make och denna har sedan fått gotta till sig i runt trettio år innan den buteljerades 2006. Jag har aldrig tidigare stött på någon utgåva från denna buteljerare som enligt uppgift håller till i Berlin, men om man googlar lite så ser man att firman har släppt en hel del spännande sedan starten 1999. Något att undersöka noggrant framöver således.

Doft: Här bjuds en relativt lätt karaktär givet det faktum att det är en gammal sherrylagring. Burkpäron och Piggelin-glass, fudge och paranötter dyker upp till en början för att snart få sällskap av plommon och en touch av svavel.

Smak: Den är söt och fruktig med en skön touch av grapefrukt. Kanske även Litchifrukt? Här finns även kokta bönor samt ett lite tyngre stråk av piptobak och en aning vaxljus.

Eftersmak: Mediumlång med tilltagande vanilj och Rollo-kola. Möjligen ett spår av gummi också, men på ett helt okej sätt.

Hade det inte varit för den där svaveltonen i doften så hade den här varit snudd på fantastisk. Nu stannar den istället på att "bara" vara riktigt bra.

Glen Scotia 20yo 1992 - The Whisky Cask 57,6%

teamet@whiskyblogg.se (Johan Baeckström) — Fri, 21 Sep 2012 05:15:51 +0000

Vi har inte skämt bort er med tester av Campbeltown-whisky här på Whiskyblogg. Några Springbank-tester samt ett reportage därifrån har det blivit, och en härlig Glen Scotia från Folke Anderssons Part Nan Angelen-serie. Det är hög tid att vi bättrar oss på den punkten med andra ord. Det står ett par single cask Springbanks i kö för test redan, samt dagens test av en 20-årig Glen Scotia som lagrats sedan 1992 på en first fill sherry butt. Tack till The Whisky Cask som gjorde det kloka valet att buteljera vid full styrka; 57,6%.

Doft: Den börjar på temat "skog". Här finns både kåda och granbarr. Till detta adderar vi ett dammigt jordgolv i ett gammalt uthus, innan torkade frukter som russin och fikon dyker upp tillsammans med valnötter och en skvätt avslagen Coca Cola. En svag förnimmelse av brinnande tändsticka kan anas, men inte alls så att det stör. Någon tvekan om att det är en sherrylagring föreligger knappast.

Smak: Oj, den är eldig! Munkänslan är ganska uttorkande men samtidigt fyllig. Den har tydliga toner av ek, kanderade nötter samt russin och mörk choklad. Det är nästan lite Romerska Bågar över den. En hel del spice finns här också och det påminer om julens kryddor. Ett stråk av limstift dyker upp på vägen mot eftersmaken.

Eftersmak: En riktigt lång finish erbjuds med mörkt fruktiga toner, kakao och ek. Vackert!

I mina noter från provningstillfället står nedplitat i kanten: "Bra!!!". Och det var den. Riktigt bra till och med.