RSS feed for Artiklar Poker - Unibet

Julkalendern: 20 december

Sun, 19 Dec 2010 23:01:00 GMT

Bakom lucka 20 i Unibets Julkalender hittar vi ett erbjudande fr�n Poker. Vi bjuder in till en rebuy-turnering med €1.000 i garanterad prispott. Kl. 21.30 i kv�ll b�rjar turneringen. Mer info nedan.

Turneringsdetaljer
Namn: Xmas Special 2K Guaranteed
Datum: 20 december, 2010 kl. 21.30.
Inköp: €1
Rebuy: €1, obegränsat antal under första timmen

Vi ses vid borden!

Vinnare från tidigare luckor nedan:

Vinnare 3/12 - Varsin iPod Touch
Bigger
Rakas_10
Arviditi

Vinnare 5/12 - Varsin Valencia-tröja
Mikhem
Robeben
Roblind
Rasapaa
Virkia
Guyalord
Dinho127
Canjunior
rudiyiddo47
remiller

Vinnare 6/12 - 10x€100

hirviliivi

tocalagu

nelly_porto

gertje1989

nmfgoncalves

dthompa

DebeliJoza

e5k0n3

tasosopc

garancia

Vinnare 10/12 - Varsin iPad

worldan97
stigas27
cemcem96

Vinnare 11/12 - 10x€100

Gendarme
durietz
krabbe85
naoiquidam

magda711
hjartaaker
mscollee
kplatis
sandrisp
Suttogok

Vinnare i casinoturneringen 15/12

greppis	€1,000
elkamikaze	€500
ChrisTsiomplikas	€300
tybakken	€100
bernice444	€100
mortensen2	€100
Hammarn81	€100
zacke4343	€100
zaiden	€100
keikoloko	€100
Frazermint	€50
Big_Bear	€50
brissaleon	€50
SkowytDJ	€50
heutske	€50
18591206	€50
stroika	€50
panu1985	€50
cigersiz	€50
peikkolapsi16	€50

Staden som l�gger sig r�tt sent

Tue, 07 Dec 2010 10:37:00 GMT

Nej, det blev inget finalbord f�r mig, h�r i Unibet Open i London h�r den 6 december under dag 2; det blev inte ens en placering i pengarna, trist nog. N�, som tr�st innefattar "the Unibet Open experience" mycket annat trevligt, och en v�rldsstad som denna blir man nog aldrig tr�tt p�!

När jag kommer till Grosvenor Victoria Casino strax före 14 är det exakt tajmat för att kolla skärmarna på väggarna som listar lottningen inför dag 2, leta upp och glida ned på stol 9 på bord 3, hänga av kavajen över stolsryggen, slita upp plastpåsen och stapla upp markerna framför mig, och kolla in motståndet.

Ännu en gång är det ingen jag känner vid mitt bord. Vi är 81 kvar av de 273 som startade dag 1A och 1B. Chipleader är José Vicente Traigueros med 132.000, följd av Pantekis Pavlis med 121.200, Runnar Lindepuu med 107.700 och Tero Aho med 97.300. Bäst bland svenskarna är Andreas Näsvall på 11:e plats med 82.900, och Mats Rahm på 12:e plats med 82.100.

Själv ligger jag just nu på 58:e plats, med mina 28K exakt. Fortfarande kan jag känna besvikelsen över att ha förlorat den superkritiska slantsinglingen igår, med A-K mot fiendens Q-Q och blank bräda, och som kunde ha skickat upp mig till över 100K i stället för som nu ned till 35K - för att sedan tappa ytterligare 7K på händer som inte kom någon vart under återstoden av nivå 10. Vilken skillnad det hade varit att starta denna dag 2 som chipsexa eller så, i stället för långt ned i fältet! Nå, det är som det är. Med lite tur kan det ändå bli en lång dag på kontoret.

Det blir de vanliga välkomsthälsningarna från kasinoledningen och Unibet, och så är nivå 11 igång med mörkar på 600-1200 och en ante på 100 igång. De första två varven händer ingenting för min del utan jag får bara skräpkort, men däremot blir det flera all-ins från de två staplar vid bordet som är ännu mindre än min - och de vinner potterna, eftersom ingen anser sig ha något att sätta emot just då. På skärmarna börjar siffran över kvarvarande spelare att ticka nedåt: 80, 79, 78...

Nu har även prisstrukturen dykt upp på skärmarna, och det blir 31 betalande platser:

1:a: - £109,550
2:a - £72,685
3:a - £48,115
4:a - £28,665
5:a - £21,705
6:a - £17,610
7:a - £13,515
8:a - £10,240
9:a - £7,780
10:a - £5,735
11:e-13:e - £5,120
14:e-18:e - £4,095
19:e-20:e - £3,275
21:a-31:a - £2,865

Så hittar jag äntligen en hand som duger: 6-6. Jag höjer från UTG + 1 till 2900, ungefär standard vid bordet för pre-flop, men får en syn från stora mörken, en ung britt med kinesiskt ursprung som ser ut att misstänka mig för en bluff. Floppen är 4-7-8 som ger mig ett hålstegedrag; britten checkar avvaktande, och det vore tjänstefel av mig att inte beta ut här. Lugnt räknar jag upp 6100 och skjuter fram. Den andre tänker länge, men lägger sig till sist. Puuh, nu är jag uppe i över 29K.

Vi är nere i 74 spelare kvar när min utslagning dessvärre kommer. Från cutoff höjer jag till 3000 jämnt när jag hittat min andra anständiga hand för dagen, A-10 off, men nu kontrahöjer knappen till 6200 och mörkarna kastar sig åt sidan. Jag försöker analysera det lilla jag vet om spelaren på knappen; han har faktiskt lagt sig två gånger tidigare när han själv fått en kontrahöjning emot sig, och han har inte mycket större stapel än vad jag har, cirka 40K. Kanske fungerar en all-in från mig, kanske inte, men sitter han med något som 8-8 och upp till J-J borde han ändå tveka till då, tycker jag, så en viss fold equity tycker jag mig ha; fast A-10 är ärligt talat inte mycket till hand att kontrahöja med. Fold or all-in? Eller borde jag bara syna och hoppas på ett ess? Nej, absolut inte det senare: ska jag komma någon vart denna dag 2 så MÅSTE jag gambla någon gång, och varför inte nu? Jag säger "all-in", och fyrar in keramiken i potten. Go up or go home.

Han svarar blixtsnabbt "Call!" och vänder upp K-K. Ajaj, bättre än vad jag trodde - men mitt ess är åtminstone levande, och jag har aningen bättre än 1 chans på 4 att reda upp situationen och sitta med närmare 60K framför mig inklusive mörkar och ante, vilket faktiskt vore lite bättre än snittstapeln... men brädan blir blank. Suck. Bara att ännu en gång skaka hand som en gentleman, tacka för sällskapet och resa mig upp. Några av Unibetvännerna i publiken framför sina beklaganden.

Jag tar mig tillbaka till hotellet för att avsluta min krönika om gårdagen och mejla in den, men återvänder sedan till kasinot för att kommentera livestreamandet under nivå 13 och 14, större delen av tiden ihop med brittiska proffset Neil "Badbeat" Channing. Han är intressant att lyssna på och kör halvt på skämt en missbelåten stil där han framställer sig själv som en som alltid misslyckas i kritiska lägen och som alla jämnt vill låna pengar av - hade jag inte vetat att han har en lång rad tunga turneringsframgångar inklusive en seger i Irish Open hade jag missbedömt honom. Dessutom är han oerhört kunnig i att bedöma situationer, i att sätta folk på händer även när vi bara ser händelseförloppet på skärmen och i att inse hur relativa stapelstorlekar dikterar en hel del av strategin. På featurebordet sitter just då tre svenskar: Christer Airén, Mikael Johansson och en för en gångs skull shortstackad Mats Rahmn. Christer är ännu kortare och bustar dessvärre till sist, men Mikael och Mats är kvar bland de 36 som fortfarande återstår när det blir dags för middagsbreaken och man är fem off the money.

Klockan 19.30 träffas de svenska och norska kontingenterna i lobbyn på Hilton Metropole för att ta oss bort till en libanesisk restaurang för kvällens middag som Unibet bjuder på. Vännerna Micke Norinder och Tomas Brolin sitter vid var sin laptop i ett hörn av baren och spelar kvällens online-SM i shorthanded; Tomas har dessutom ett extra bord öppet, eftersom han också är kvar i Main Event i online-SM. Vi andra hugger flera taxibilar och åker till Levant på 76 Wigmore Street.

Maten är förstklassig; dessutom blir det underhållning i den fullsatta restaurangen av tre danserskor, alla klädda som hämtade ur Tusen och en natt och duktiga i traditionell magdans med förföriska höftrullningar och allt. Efter ett tag ansluter Micke och Tomas, bägge bustade ur online-SM; Tomas frestande nära pengarna i Main Event, för övrigt, men det blev ingen cigarr denna gång. Vi håller oss underrättade via sms: "bubbelpojken" blir bulgaren Atanas Georgijev som sticker in markerna på A-2 men får syn från unge landsmannen Jordan Mitrentsov... och som gör denna "hero call" med bara A-6 på handen, och för 40% av sin markerstapel! Sedan ryker Andreas Näsvall och Mikael Johansson men på rätt sida om pengarna, och detsamma gör till sist även Mats som ännu en gång disciplinerat spelat sig till en ITM-placering. Respekt, säger jag. Den svensk som går längst är Stefan Johansson, som till sist faller någonstans runt 20:e plats när han förlorar slantsinglingen med A-K mot den andres 10-10 och på en blank bräda.

När jag kommer tillbaka till kasinot är det för att tillsammans med Steve hinna livekommentera de sista 20 minuterna av dag 2, när det är tio spelare kvar - fem var vid två bord - i avvaktan på att finalbordsbubblan ska brista. Spelet är inne på nivå 18, med mörkar på 5K-10K och en ante på 1K. Den som faller där till sist blir Nicolas Irving, som hamnar all-in med A-Q i klöver med får syn av Simeon Najdenov som sitter på A-K off. Floppen blir nagelbitare, 10-3-5 med två klöver, turn spaderess... och riverkortet ruterknekten, som beseglar Irvings öde i vad som är den sista given av nivå 18, just som den tilltänkta breaken börjar.

Övriga skakar hand med varandra och gratuleras av sina supporters. Och så här ser listan över "the London Nine" ut, i chipordning:

Simeon Najdenov (1.061.000)

José Vicente Traigueros (506.000)

Paul Valkenburg (479.000)

Pantekis Pavlis (433.000)

Jordan Mitrentsov (390.000)

Johnny Hansen (389.000)

Dimitar Dantjev (368.000)

Kirit Patel (311.000)

René Freymann (169.000)

När jag promenerar hemåt mot Hilton längs Edgware Road är fortfarande många av servicebutikerna öppna, och en hel del av spelarna som är kvar i London med entourage har gett sig av till kvällens Unibetparty på Metra Bar & Club nere på Leicester Square. Måhända är denna stad inte som New York "the city that never sleeps", men London är åtminstone "the city that goes to bed quite late". Jag håller med, det är inte mycket till turistslogan - men måttlighet har alltid varit en sant brittisk tradition!

Ingen svensk på finalbordet denna gång - men nästa chans blir i Unibet Open i mars 2011 på Malta. Du är väl med och spelar satelliterna dit?

In a poker state of mind

Mon, 06 Dec 2010 10:37:00 GMT

N�r jag denna 5 december kliver in p� Grosvenor Victoria Casino h�r i London f�r att st�lla upp i dag 1B i Unibet Open, k�nner jag mig taggad och redo att bita arslet av en bj�rn. Finalbordsplaceringen kv�llen innan i online-SM i Omaha st�rker ocks� sj�lvf�rtroendet!

Kort sagt är jag "in a poker state of mind" när jag slår mig ned på stol 6 vid bord 8. Det märks direkt att vi här i dag 1B är betydligt fler än de 103 som ställde upp dag 1A. Vid bordet rakt framför mig i mitt synfält har jag Micke Norinder, snett bakom mig ser jag Tomas Brolin, och vid bordet till höger upptäcker jag Mats Rahmn - för att nu bara nämna några svenska vänner, i ett pokerrum där det dessutom kryllar av kända spelare som Neil Channing och Willie Tann.

Som vanligt numera här i Unibet Open startar vi med 15K i stapeln, och mörkar på 25-50 samt entimmesperioder. Precis som i går ska det spelas tio nivåer, alltså tio effektiva timmar; klockan kommer alltså med pauser och allt att vara närmare 02 för dem som överlever marschen genom dagens minfält.

Nivå 1

Det finns inga kända ansikten - inga för mig, åtminstone - vid mitt bord, som verkar domineras av danskar och britter plus att det sitter en ung finländare på stol 1. Eftersom lottningen om knappen gör att den hamnar framför stol 4 sitter jag direkt i stora mörken, där jag inte har några bekymmer över att lägga Q-3 osvidat efter att just finländaren höjer till 175, vilket ger honom potten.

Det blir en odramatisk första nivå; alla verkar försiktiga och det blir inga vilda chansningar. Jag vinner mörkarna två gånger, med höjningar på respektive 8-9 i klöver och A-Q osvidat, och med handen A-10 synar jag sedan när rumänen (?) på stol 2 höjer till 175. Floppen är A-8-9 för toppar och bakdörrsdrag till stege: jag betar ut och han synar misstänksamt. Turnkortet är en 6:a, och ännu en gång betar jag ut men nu lägger han sig, och jag kan avsluta nivån med 15.700 framför mig. So far, so good...

Nivå 2

Nu blir mörkarna 50-100. Det dröjer inte många minuter innan jag lyfter upp A-A! Dansken till höger om mig höjer till 275, och jag har bestämt mig för att det blir inget slowspelande i dag utan markerar med en kontrahöjning till 900. Det får honom att lägga sig. Sedan är jag på nytt uppe mot rumänen, som höjer till 250 före floppen och jag synar med 8-9 i klöver - andra gången i dag jag har den specifika handen. Floppen är K-4-9 regnbåge och vi checkar bägge misstänksamt. Turnkortet är ännu en kung; jag betar ut, men rumänen tar syn. Aj då, är han ute efter att sätta dit mig? Riverkortet är en anonym tvåa, så vi rundcheckar och lägger upp våra kort: han har 8-9 i hjärter för en delad pott. Jag skrattar gott åt det hela, men av någon anledning blänger han surt på mig. Vi tänker nog bägge att här hade man lätt kunnat beta hem potten efter rivern, men ingen av oss vågade trycka på avtryckaren. Några fler intressanta händer blir det inte, trots att jag är inne och rotar några gånger, och jag avslutar nivå 2 med 14.675 i stapeln och det får bli en bensträckare.

Nivå 3

Mörkarna är nu 75-150. I högtalarna annonserar man ut turneringens speciella badbeat-promotion: att den som förlorar med ett fyrtal i tvåor eller bättre, vinner ett paket till nästa Unibet Open på Malta.

Bara två händer av intresse utspelar sig för min del: i den första har jag J-J på cutoff och höjer till 450, men dansken till vänster om mig som har knappen synar. Floppen är A-3-4, och jag betar ut 725. Han tar en lång, lång funderare, men viker till sist. En stund därefter har jag A-K osvidat och höjer, får två syn, betar ut efter en esshög flopp men får inga intressenter utan vinner potten osedd. Med elva minuter kvar av nivån bustar dessvärre vännen Micke N, och får resa sig upp. Sedan avslutas nivån, och jag har 15.875 i stapeln.

Nivå 4

Mörkarna blir 100-200. I högtalarna annonserar man ut att maten kommer att serveras vid borden, halvvägs in i perioden. "Like f*ckin' prison food", mumlar den långe, äldre glasögonförsedde britten på stol 9. Under tiden har de äntligen fått fart på luftkonditioneringen, så till den grad att jag inte bara får sätta på mig kavajen utan även fälla upp skjortkragen, eftersom det drar kallt rakt mot nacken på mig. Borde ha haft en hoodie i stället, men är man känd som gentlemannaspelare så är man... :-)

Jag hittar A-K i spader och synar en höjning till hela 800; men floppen utgörs av tre låga kort utan något enda spader, och när fienden betar igen lägger jag handen. Strax efteråt kommer maten och vi börjar äta. Under tiden lyfter jag upp 9-9 och synar ännu en höjning, nu till måttliga 525 och från dansken på stol 3; dessutom har jag position på honom, och ingen annan vill vara med och leka. Floppen är 7-3-6 regnbåge. Han betar ut 1100, men nu slår jag om till 3100. Han blir uppenbart nervös och börjar riffla med sina marker; själv äter jag under tiden lugnt och metodiskt ur skålen med kyckling i tomatröra, förskansad bakom mina solglasögon. Till sist lägger han sig. Nu har jag 16.800 i stapeln. Vi är 150 spelare kvar av 170 startande denna dag 1B, enligt monitorerna.

Sedan får vi vår första all-in: det är den äldre britten på stol 9 som chockkontrahöjer all-in för sina kvarvarande nästan 10K, men den förste höjaren lägger sig. Så tittar jag från stora mörken ned på Q-Q efter att det höjts och en annan synat, men synar också avvaktande; alltid finns det chans att sätta dit någon optimist. Floppen är J-7-4, och eftersom jag talar först checkar jag och det gör de andra två också. Turn är en 5:a, och nu betar jag ut 775 som vinner potten åt mig.

Med A-Q i klöver tvingas jag ge upp potten i en annan giv. Jag höjer till 550 från cutoff, men nu slår lilla mörken om till 1600 och jag tar efter en funderare syn. Floppen är 8-8-10 utan någon klöver, och när lilla mörken betar ut lägger jag mig - men inte utan att ha övervägt ett omslag först. Man måste dock välja sina strider.

Så hittar jag K-Q i klöver och synar en höjning till 550; vi är tre i potten, och bägge mörkarna har lagt sig. På floppen K-3-Q checkar jag, och hoppas att tredje spelaren bakom mig ska beta så att jag kan slå om, men han checkar också. Efter en 10:a på turn och check före mig stoppar jag in 1375, och nu lägger sig de övriga och jag kan avsluta nivån med 16.900 i stapeln.

Middagsbreak

Jag går en promenad utanför kasinot, men med bara kavaj i vinterkylan blir det kallt och jag återvänder snart in igen för att gå en sväng på mellanvåningen bland roulette- och blackjackborden och inspektera. En policyändring - eller möjligen lagändring? - lägger jag märke till: på åtskilliga av borden står numera en diskret skylt med texten TIPPING OF ALL EMPLOYEES IS NOW PERMITTED AT THIS CASINO. Det innebär säkert goda inkomstförstärkningar för personalen, det är jag övertygad om.

På monitorerna i pokerrummet har man nu justerat ned siffran över kvarvarande spelare till 144, ser jag. Dessvärre är Tomas Brolin också bustad, får jag höra.

Nivå 5

Nu är mörkarna 150-300. Det blir för mitt vidkommande bara två händer att tala om under den här nivån: i den första har jag 10-10, och när finländaren på stol 1 höjer till 700 synar jag bara lugnt. Floppen är 9-7-4 med två klöver, han checkar, jag betar 1100 och han synar. Turn är rena våta drömmen, ännu en 10:a. Jag hoppas att han ska ha ett slowspelat (efter floppen) par i 9:or på handen, eller ett överpar och vara tillräckligt misstänksam, och betar ut 3250... men nu lägger han sig, och jag har 18.800 i stapeln. Sedan får jag på nytt Q-Q men nu i UTG, höjer till 825 och får överraskande nog tre syn. Floppen är 9-4-3 regnbåge: lilla mörken checkar, jag betar 2600, och de övriga lägger sig. Jag kan avsluta nivån med 21.125 i stapeln, och vi är 127 kvar i dag 1B.

Och att ställa upp i Main Event i online-SM här på Unibet är dessvärre inte att tänka på för mig, eftersom jag sitter kvar i den här liveturneringen och inte får ha en laptop vid sidan om mig - jo, jag har faktiskt frågat. Synd, men denna gång gick det inte att kombinera!

Nivå 6

Mörkarna stannar kvar på 150-300, men nu kickar anten på 25 in i varje giv. Det börjar kännas att sitta här, när varje spelvarv kostar 700. Vännen Anders Henriksson lommar förbi, bustad; jag kondolerar honom, och återvänder sedan till spelet. Det blir bara en vunnen hand för mig på den här nivån, med A-8 i klöver när jag höjer från mellanposition, får två syn, och sedan betar ut 2500 på floppen A-4-Q... men de två andra lägger sig. När nivån avslutas har jag 21.000 exakt i stapeln, och vi är 113 spelare kvar.

Nivå 7

Mörkarna blir 200-400 med en ante på 50; nu kostar varje varv 1100. Jag hittar A-K i klöver, höjer till 1100 från cutoff - och nu ställer shortstacken i lilla mörken. Jag tar syn, och han vänder upp futtiga J-10 i hjärter. En kung på turn spikar resultatet, jag skakar gentlemannamässigt hand med stol 8 när han ställer sig upp och ska lämna lokalen, och nu har jag över 31K i stapeln. Vi är 106 kvar, vilket gör att snittstapeln är 24.100. Det var bordets första utslagning, och jag kan konstatera att jag - med knapp marginal men dock - är bordets chipleader efter det.

Strax efteråt får vi bordets andra utslagning, när en dansk ställer in med 4-7 efter brädan 5-5-6-8-3 som gett honom straighten på rivern - men den andre dansken visar upp 5-5 för ett ointagligt, försåtligt spelat fyrtal! Strax efteråt får vi en ny spelare in på den tomma stol 8: ingen mindre än vännen Mats Rahmn, med hela 55K i stapeln! "Wow, this table just got interesting", säger jag högt.

Det tar inte många minuter innan Mats dessutom bustar finländaren på stol 1, med 9-9 mot dennes A-K och en blank bräda. Sedan hittar jag A-7 i ruter, höjer till 1100 - men får ett omslag till 2725 av dansken bakom mig på stol 7, och väljer att lägga mig. Det dröjer inte länge innan jag är uppe mot samme medelålders dansk igen, nu i lilla mörken efter att alla andra lagt sig; jag hittar spekulativa J-8 off men synar honom ändå, och han knackar ned det. Floppen är 10-10-6; check, check. Turnkortet är en tredje 10:a, och för ett ögonblick funderar jag på att beta ut på en så skrämmande bräda... men av någon anledning får mina pokerinstinkter mig att checka i stället. Turn är ett ess; ännu en gång checkar jag, dansken betar lite stillsamt... men jag lägger mig. Han visar upp sin hand: A-10!! Muttrande säger han till mig att han verkligen hoppades på att få ut mera av mig. Puuh, där kom jag undan billigt. Strax efteråt avslutas nivån, med exakt 100 spelare kvar: jag har 28.575 i stapeln.

Nivå 8

Mörkarna blir 300-600, med en ante på 75. Nivån hinner inte bli speciellt gammal innan jag är inblandad i den första av dagens två riktiga nyckelpotter för mig, mot britten på stol 10 som ser ut att ha indiskt eller möjligen malajiskt ursprung. När han höjer till 1650 från mellanposition tar jag från stora mörken en spekulativ syn med J-9 i spader, medan övriga lägger sig. Floppen är J-9-8 med två ruter och en klöver. Jag betar ut 6125 - men till min överraskning ställer han in.

Det blir en lång funderare för mig. Har han Q-10 för en färdig straight? Triss i knektar, nior eller åttor? Bara ett move med A-J? Sitter han på flushdraget och gamblar? Det är många tankar som far igenom mitt huvud, men vad tusan - det vore fegspel av mig att lägga topptvåparet här. Och har han straighten, så må så vara. Till sist säger jag "Hell, let's gamble" och ställer in och vänder upp mina hålkort.

Britten slänger upp A-7 i ruter för flushdrag och hålstegedrag. Det är många kort jag ska ducka här om jag inte ska bli utslagen, så jag håller andan inför turn... blank... och river... blank även där. Yippieee! Jag har dubblat upp till 58,5K. Britten har bara 4K kvar och ser missbelåten ut när han mumlar: "I forgot where you're from, I should not have moved all-in". Nå, det får man väl ta som en implicit komplimang när det gäller det svenska stålet.

Strax efteråt bustar britten i ett desperat move, och nivå 8 är över: jag har 56.575, efter en misslyckad chansning - men är rejält över snittet.

Nivå 9

Hela mitt bord flyttas till featurebordet inför dagens två avslutande nivåer. Det är som vanligt varmt i strålkastarskenet, kavajen får hänga över stolsryggen, bordskanten är obekvämt hög för att hålkortskamerorna ska få plats, och jag är glad att jag har solglasögon på mig i det obarmhärtiga ljuset.

Mörkarna är 400-800, med en ante på 100. Strax innan föregående nivå avslutades fick Mats och jag sällskap av ännu en landsman på stol 1, Viktor-någonting; ledsen, jag uppfattade inte ditt efternamn. Dessvärre blir det jag som slår ut honom, när jag höjer med A-J till 1900 och han ställer in. Nå, för bara cirka 13K är det värt det, och jag tar syn. Han lägger upp K-Q, floppen blir blank, turn är ett ess och rivern en dam, och Viktor är bustad och jag har över 69K i stapeln. Viktor ersätts av en medelålders britt. Under resten av nivån är jag dock kortdöd, och ligger lågt och avslutar med 66.400.

Nivå 10

Nu är mörkarna 500-1000, med en ante på 100. Med A-8 i hjärter vinner jag mörkarna med en höjning, men sedan får jag lägga mig när jag är inne och gamblar med 5-5 som inte kommer någon vart.

Så kommer dagens andra nyckelpott, och nu mot britten på stol 1. Jag hittar på nytt A-K i klöver och höjer men får ett omslag till över 6K från stol 10... och nu ställer britten på stol 1 in hela sin stapel, på lite över 30K. Till sist säger jag "Call". Stol 10 tvekar men lägger sig så. Det ligger runt 68K i potten. Britten vänder upp Q-Q, och jag min A-K i klöver. En klassisk coinflip, medan TV-kamerorna följer dramat. Jag håller andan: vinner jag den här potten har jag 100K och lite till i stapeln. Floppen är blank, turn blank, riverkortet... även det blankt. Britten mer än dubblar upp. Jag känner smaken av aska i munnen när jag räknar min stapel medan dammet lägger sig: 35.400. Mats skakar beklagande på huvudet.

Jag blir inblandad i två potter till, med A-5 i klöver och A-9 i hjärter, som jag i bägge fallen tvingas lägga efter att ha mötts av all-in som svar på min höjning. När nivån äntligen är slut och vi kan stoppa markerna i plastpåsar med våra namn på har jag exakt 28.000 kvar, inte mer. Av dag 1B har 49 spelare överlevt: sammanlagt 81 är kvar av 273 startande. Snittstapeln är 50.500. Så nära 100K i stapeln och en plats bland de översta tio inför dag 2, men pokergudarna ville något annat. Nå, kvar är jag, och kämpas skall det!

”Keep calm and carry on”

Sun, 05 Dec 2010 10:37:00 GMT

Det har blivit den 4 december och dags f�r dag 1A h�r i Unibet Open i ett kyligt London. Eftersom jag startar f�rst dag 1B, liksom f�r �vrigt Micke Norinder och Tomas Brolin, hinner jag dock med lite shopping i den julrusning som r�der i kvarteren runt Marble Arch och v�stra delen av Oxford Street.

En devis som man ser nästintill överallt här i staden, på vykort, t-tröjor, muggar och annat, är KEEP CALM AND CARRY ON. Något mera stiff-upper-lip-brittiskt är svårt att tänka sig. Originalet är en affisch, med röd bakgrund och vita bokstäver i stramt typsnitt, som trycktes upp under andra världskriget och då syntes överallt. Det gällde helt enkelt att hålla sig lugn, bita ihop och fortsätta göra det som göras måste för att vinna kriget, trots umbäranden och påfrestningar. Kanske sitter en del av den brittiska folksjälen i den attityden.

I dag har devisen (enligt uppgift ett citat av kung George VI som då satt på tronen) samt originaldesignen blivit i det närmaste ikoniska och både återges och travesteras överallt nu när de av någon anledning upplever en renässans - ett tidens tecken, i spåren på finanskris och terroristhot? På vykort och annat ser man också "Keep calm and carry on shopping" och "Keep calm, it's your birthday", för att bara ta två i högen bland många dussin exempel. Damsällskapet och jag börjar även vi skämtsamt och flitigt citera uttrycket, och jag säger att det får väl bli min "strategi" när jag väl ska in i elden dag 1B.

I en skobutik hittar jag ett snitsigt par lågskurna boots på rea, och slår till på dom - samt köper ett par ordentliga skoblock med, av bästa brittiska modell med mässingsknappar och allt. Numera har jag blivit oerhört noggrann på att mellan användningsvarven låta alla mina skodon stå med skoblock i, för att de ska hålla formen och vara prydliga till nästa gång de ska på. Tips till er andra gentlemen bland mina läsare: köp skoblock som formellt är ett nummer större än själva skorna, så spänns pjucken ut till perfektion!

Vid 16-draget kliver jag in på Grosvenor Victoria Casino, strax intill Edgware Road. Det är här på "The Vic", som stället kallas bland pokerns cognoscenti, som årets sista Unibet Open spelas. Kasinot är dessutom så nära helig mark som man kan komma när det gäller gambling och poker här i Storbritannien, och daterar sig tillbaka till 1960-talet; redan på 1970-talet arrangerades de första pokerturneringarna här, för övrigt. Till min glädje träffar jag också på svenske Patrick, som är manager för pokerrummet på The Vic.

Nivå 1 och 2 - nivåerna är en timme långa, som traditionen är här i Unibet Open - har redan spelats, och det är paus just då: av 103 startande denna dag 1A är 99 kvar. Jag har lovat att kommentera livestreamandet under nivå 3 och 4, och blir satt att göra det tillsammans med estniska Evelyn som också varit med på åtskilliga Unibet Open varför vi är bekanta. Under två timmar småpratar vi, pratar om poker och London och en massa annat med medan vi också kommenterar skeendet på featurebordet, och ser deltagarsiffran gradvis krypa ned mot 80-strecket. Det visar sig att Evelyn och jag bägge har såväl London som Hongkong på våra privata topp-fem-listor över storstäder: hon har faktiskt även bott flera månader just i Hongkong, eftersom hon tidigare jobbat som internationell fotomodell.

En sak vi gör reklam för flera gånger om är den freeroll som varje kväll nu under tiden 4-7 december hålls här på Unibet: du hittar den på "Turneringar" och "Special" under namnet "UO Live Streaming Freeroll", och lösenordet är "malta123". Så, nu har du fått tips om en daglig gratisturnering, med start 20.00 svensk tid! Vinner du den frirullen är du i veckofinalen, och vinner du en plats där ses vi på Malta för nästa Unibet Open, 10-13 mars 2011!

Det är åtskilliga kända namn vid borden: till exempel tidigare UO-vinnaren Dan Murariu, liksom J.P. Kelly som vunnit två WSOP-armband och haft fyra cashar i EPT. Och som alltid inne på The Vic sitter det grånade herrar med vid pokerborden: veteraner som har både 30 och 40 års erfarenhet av spelet, har lärt sig den hårda vägen och kan ta de flesta onlinespecialister till klippning och rakning när det i stället handlar om livepoker. Jag har spelat mot några av dessa förr, och har den största respekt för deras repertoar av tricks.

Efter att nivå 4 är slut blir det middagspaus. Jag hinner med lite mat och hastar sedan tillbaka till Hilton Metropole för att ställa upp i kvällens turnering i online-SM: Omaha. Eftersom den trådlösa uppkopplingen är bäst nere i hotellbaren - eller rättare sagt minst dålig - slår jag mig ned där, vid ett avsides bord.

Startstapeln är 5000 och startmörkarna 25-50. Vid ett annat bord sitter Micke Norinder - nej, vi kan inte se varandras skärmar - och hamnar redan i tredje given i en trevägs all-inkonfrontation som dock inte går hans väg, och kort därefter bustar han men beger sig tillsammans med ett gäng svenskar iväg på middag.

Själv glider jag inledningsvis en bit, men tar mig sedan via två stora konfrontationer där jag har den bättre handen upp till över 17K och ligger ett tag 4:a i turneringen - vi är för övrigt 161 startande. Jag trillar dock ned till under 8K ett tag senare: jag har K-K-10-x enkelsuited i en av mörkarna, och ingen höjer stora mörken utan det blir flera stillsamma syn. Floppen är A-K-x, och keramiken åker förstås in mot "SNAKYJAKY" som jag inte sätter på A-A-x-x (utan snarare på A-K-x-x) eftersom han trots sen position inte höjde före floppen - men faktum är att han har två ess och den bättre trissen. Nå - "keep calm and cary on", som sagt. Tur att jag hade en mycket större stapel än "SNAKYJAKY" där.

Med mellan 7K och 8K i stapeln för jag sedan en obemärkt tillvaro ett tag medan siffran över återstående deltagare rasar från runt 100 till nedåt 60. Min trådlösa uppkoppling är inte den bästa, utan jag tappar förbindelsen flera gånger; bland annat när jag sitter med A-K-A-Q dubbelsuited och har fingret på "höj pott"-avtryckaren, men får uppleva frustrationen att kopplas ned innan det blir min tur! Det är inte lika lätt att "keep calm" just då, det ska erkännas.

Handen A-6-7-8 som floppar tvåparet i 6:or och 7:or får mina marker att åka in mot ett flushdrag hos motståndaren, med det trillar för en gångs skull inte in och jag har 16K vilket gör att jag ligger på 17:e plats av 53 kvar. Sedan har jag J-J-x-x, är uppe mot "frekas" och floppen blir 8-J-10 och markerna åker in mot hans straightdrag, men min triss står och för ett ögonblick ligger jag 5:a med cirka 40 kvar. Omaha handlar mycket om att vänta in de viktiga konfrontationerna... och att förhoppningsvis vara smart nog att veta att man har den bättre handen i dessa.

Det är 20 betalande platser i kvällens online-SM, och när vi så småningom är på bubblan har inte mycket hänt för min del utan jag ligger på 13:e för att sedan ta mig upp till att vara 11:a när väl bubblan spricker. Jag får en lång serie skräphänder efter det och lägger dem disciplinerat, men hittar K-K-x-x som tar mig upp till 30,3K och 9:e plats av 14 kvarvarande spelare. Det blir ännu en irriterande nedkoppling, just när jag har A-10-Q-x med esset och tian i hjärter och brädan just då är 8-K-9-Q som ger mig drag till både nötflushen och nötstraighten; min motspelare betar och jag väntar på att en tredje spelare ska kliva åt sidan så att jag kan trycka in keramiken... men just då försvinner nätet igen, för typ tionde gången under kvällen, och jag tajmas ut och tvångsfoldas. Nu är jag på elfte plats bland de tolv som är kvar, och har bara cirka 10K i stapeln. Grrr... nå, keep calm and carry on.

Och som för att trösta mig för alla nedkopplingar ger mig pokergudarna strax efteråt årets flopp, när jag har A-A-x-x och har tryckt in och fått två syn... och floppen är A-A-x!!! Jag ber febrilt om att inte ännu en gång tappa mitt trådlösa nät, och tripplar upp till 31,6K. Strax efteråt är vi inne på finalbordet, och jag ligger sjua bland de tio. Jag tar mig upp till 34K med J-J-x-x och ännu en knekt floppar - inte mycket betalt där. Men så kommer slutet, när jag är uppe mot "Ayisien" och floppar tvåparet och trycker - men han har floppat stegen samtidigt och mitt kåkdrag trillar inte in, så jag ryker på 9:e plats och får 282 euro in på kontot. Jaja, en finalbordsplacering i online-SM ska jag väl inte klaga på. Tack för övrigt till alla er inklusive "ElinNilsson" som railade mig och skrev uppmuntrande kommentarer! Sådana uppskattar jag, det ska ni veta! :-)

Damsällskapet och jag ger oss av till puben Wargrave Arms några kvarter bort, och som Unibet hyrt för kvällen som sitt partyställe. Timmen är dock sen, och jag nöjer mig med två cider förutom det trevliga sällskapet. På hemvägen går vi förbi The Vic, där man just då är inne på slutet av nivå 9, med mörkar på 400-800 och en ante på 100; av 103 spelare är 43 kvar. I sidoturneringen, med 55 startande som köpt in sig för 300 pund var, återstår 5 nu när man är inne på nivå 14 med mörkar på 3K-6K med en ante på 500.

När dag 1A tar slut har 32 spelare av 103 startande överlevt. I toppen ligger estländaren Runnar Lindepuu med aningen under 108K. När jag skummar listan hittar jag bara ett enda svenskt namn, med reservation nu för eventuella missar: Mikael Johansson, som har 24.200.

Och i online-SM i Omaha vinner till sist Jonas "HU_SMGULD2lax10" Abrahamsson, före respektive "julleswe", "kggk" och "Ayisien". Grattis till Jonas för äran, titeln och de 4830 euro han tog hem!

In i elden här i London i morgon - håll tummarna!

St�ndigt dessa ankor!

Sun, 05 Dec 2010 08:37:00 GMT

I dag, den 3 december h�r i ett julskyltat London, skulle jag ha haft �nnu en arbetsdag med inspelning i TV-studio - men �ndringar i planerna g�r att jag �r ledig i st�llet. Och s�mre st�der �n London att vara ledig i finns det definitivt, i avvaktan p� att �rets sista Unibet Open ska dra ig�ng i morgon!

Innan jag ger mig ut från hotellet snabbkollar jag dock nätet. Disciplinen heads-up i online-SM visar sig ha vunnits av Gustav "gurre5" Ekhagen som därmed fick 3700 euro; starkt. Eftersom han var tvåa i samma event år 2008! Och låt mig inte glömma av Mattias "detGARbraNU" Andersson som vann den första disciplinen häromdagen, i Omaha Hi-Lo, och inte heller vännen och First Poker-journalissan Åsa "xcobra" Holmberg som tog hem segern i det första dam-SM online någonsin!

Fortfarande är det snöigt och småhalt på gatorna, medan Damsällskapet och jag promenerar ner mot Covent Garden: kvarteren runtomkring, förutom då själva marknaden, är bland de trevligare här i staden att gå omkring i. På Great Queen Street går vi förbi Frimurarnas imponerande engelska (inte brittiska, obs) högkvarter, med texten UNITED GRAND LODGE OF ENGLAND inetsat högst upp i den inglasade entrén. Och mittemot hittar jag till min överraskning en restaurang vid namn Wolfe's, vilket föranleder mig att gå in och fråga om det möjligen är samma Wolfe's som en gång låg på Park Lane på 1980-talet. Jo då, det är det!

Kul - just Wolfe's var en av mina favoritrestauranger då, när jag under hela 1980-talet arbetade som produktutvecklingschef på sällskapsspelföretaget Alga och rätt ofta var i London i affärer. Någon mat blir det dock inte denna gång, eftersom det är för tätt inpå efter frukosten. Och jag som trodde att den restaurangen lagts ned! Som av en händelse ringer min mamma strax efteråt: hon sitter med ett korsord i Hallandsposten framför sig, och en av ledtrådarna lyder "Dan Glimne-spel" (7 bokstäver). Wow, fame at last - nu är man till och med ledtråd i korsord. Irriterande tar det mig faktiskt över en timme att räkna ut att svaret måste vara Batavia.

På Covent Garden går vi förbi en restaurang med det ordvitsiga namnet La Crème de la Crêpes. Typiskt brittisk humor, där till och med rubriksättarna i dagsblaskorna alltid försöker hitta roliga vinklingar och anspelningar. På tunnelbanan har jag redan sett reklam för en belgiskinspirerad restaurang vars specialitet är musslor och pommes frites, och deras slogan lyder: "The moules the merrier". Jag överlåter åt läsaren att reda upp denna roande franskbrittiska ordvits!

Och på vägen upp mot Bloomsburyområdet runt British Museum går vi förbi puben Crown And Anchor på Neal Street: det får bli ett souvenirfoto av skylten, eftersom namnet är lånat från det tärningsspel som var det klassiska inom brittiska flottan på 1700- och 1800-talen.

Besöket i spelbutiken Playin' Games går om intet: den har till min sorg upphört eller flyttats, det finns ingen skylt som säger något om vilket. Bakom skyltfönstren ser vi att en renovering av lokalen pågår. Trist. Vi styr stegen vidare till skämtteckningsmuseet på Little Russell Street i närheten, där det denna gång bara får bli inköp av några kul vykort. Det med en apa som förbryllat kliar sig i huvudet intill texten WHAT IF THERE WERE NO HYPOTHETICAL QUESTIONS? blir ögonblickligen min favorit.

Via ett besök på ett Starbuckskafé för att dricka deras "toddylatte" (eggnog latte) så här i jultider - den är i sötsliskigaste laget - tar vi oss tillbaka till hotellet The Kingsley, hugger våra resväskor och ber conciergen ringa efter en taxi, och så åker vi i den tilltagande skymningen och den täta trafiken till Hilton Metropole, i närheten av kasinot Grosvenor Victoria där Unibet Open ska spelas. Vi får ett rum på 18:e våningen med bra utsikt, hälsar på Maja och Vera i Unibets välkomstdisk i lobbyn, och så tar jag min laptop varpå Damsällskapet och jag sätter oss i baren medan vi väntar på att kvällens online-SM i fixed-limit ska dra igång på Unibet. Jag beställer en "Casino Cocktail" (på Bombay Sapphire-gin, maraschinolikör, färsk citronjuice och orange bitters, med en skiva citron, om du nu undrar - smaken är dessvärre ganska karaktärslös), och så får vi strax sällskap av vännerna Magnus Engelholm och hans Therese som slår sig ned vid vårt bord. Han har ännu en gång elegant klarat av att kvala in till en Unibet Open - somliga är duktiga på det, det är bara att erkänna. Respekt!

Nätturneringen drar igång: mitt kapital pendlar från 5000 upp till 5700, ned till 4500, upp till 6450, ned till 2500, upp till 5600 igen. Två händer som jag har med några minuters mellanrum väcker munterhet och drar ironiska kommentarer från Magnus, Therese och Damsällskapet som följer mitt spel på skärmen: i bägge har jag 2-2, och lägger mig efter att det före mig i första satsningsrundan både synats OCH höjts, vilket är ett tecken på att man ligger i kraftigt underläge med bara ett "par i ankor", som handen ironiskt kallas. I det första fallet blir floppen 2-6-6, och i det andra 2-A-x! Naturligtvis skulle jag ha vunnit de potterna, men har man lagt sina ankor så har man... :->

Jag ligger ungefär mitt i det långsamt krympande fältet när vi efter cirka en och en halv timme bestämmer oss för att ta oss upp till den asiatiska restaurangen Minako at the Met högst upp i hotellet. Inte oväntat slocknar min trådlösa uppkoppling i hissen, men det var jag beredd på; vad jag däremot tiltar lite smått på är att det visar sig inte finnas något trådlöst nät alls där uppe på 23:e våningen! Frustrerat försöker jag med omstart av klienten och allt möjligt annat medan minuterna tickar iväg, och till sist ger jag upp snarare än att halvt bortblindad, utan tvivel, återvända ned till baren och försöka koppla upp mig igen. Det är bara att koncentrera sig på maten i stället. Jag väljer deras Beef Malaysian Style, medan de andra tre - givetvis, som för att reta mig - fastnar för Crispy Fried Duck. Ständigt dessa ankor! Nå, konversationen är trevlig och maten utmärkt, liksom den flaska chilensk cabernet sauvignon som vi väljer ur vinlistan. Sedan får det bli läggning i rimlig tid, i morgon börjar Unibet Open!