La french touch

Man laddar upp inför träningen

noreply@blogger.com (Sara) — Wed, 11 Nov 2009 19:05:00 +0000

Gick till simhallen och försökte simma efter trerätterslunch med en martini och två glas vin.

Jag höll på att sjunka till botten. Så jag gav upp det projektet, lade mig på en flytdyna i jacuzzin och filosoferade istället.

Man vaccinerar sig mot la grippe A

noreply@blogger.com (Sara) — Wed, 11 Nov 2009 18:57:00 +0000

En reflektion bara: Svininfluensarädslan verkar vara mycket mer utbredd i Sverige än i Frankrike. Vacciner, smitta, handspritande, och risktänkande verkar inte alls ha nått samma nivåer här hos oss. Och medierna har lite tröttnat på att rappportera om det, och man har liksom... passerat panikstadiet. I väntan på nästa pandemi.

Edit: Min nyvaccinerade syster säger att ALLA ska vaccineras i Sverige. Oj, vilket jättejobb. Hinner man? Är ni vaccinerade? Jag har inte ens ägnat detta en enda liten tanke.

Edit 2: Min hyperhypokondriske svärfar gick precis förbi mot middagsbordet, en linneservett över ansiktet och plågad gång. "Jag tror att jag har svininfluensan." Ah. Affaire à suivre.

L'armistice du 11 novembre

noreply@blogger.com (Sara) — Wed, 11 Nov 2009 08:18:00 +0000

Den 11:e november är röd dag, helgdag. Elfte november är l'armistice, vapenstilleståndet i Compiègneskogen 1918. Eld upphör. Klockan 05.10 den elfte november undertecknade den tyska delegationen kapituleringen.
Kapitulation. Nederlag. Seger för någon annan. Compiègne skulle drygt tjugo år senare bli skådeplats för den franska kapitulationen till Nazityskland. Ett annat krig, en annan historia. Revansch eller bara sorgligt?

Elfte november är även lunch entre copains. Vi ska luncha vid floden Lez med Fab, Christine, Jojo. Emilie och Manon. Jag ber en stilla bön för tårt-upphör. Börjar känna mig fluffig och rundnätt.

Vill gå som du, se ut som du, nuuuu

noreply@blogger.com (Sara) — Tue, 10 Nov 2009 20:20:00 +0000

Okej. Så min egentliga, veritabla bättre hälft, min tvillingssyster och idol har klippt sig. Och det här innebär att jag måste klippa mig igen. För att se ut så där, precis så där. Så fint. Jag vill. Fast min tvillingförbannelse är att jag har en virvel som gör att alla försök till liten lugg sådär misslyckas utan undantag. Den virveln har inte Frida.

På Ikeas parkering

noreply@blogger.com (Sara) — Tue, 10 Nov 2009 08:28:00 +0000

Han: Perfekt, så där! Nu går den in, och vi kan till och med stänga bildörren!

Hon: Bra... Fast, var har du tänkt att vi ska ha Véra? Och bilbarnstolen?

Han: Jävla skit.

Hon: Vi får lämna den.

Han: Vi har betalt 150 euro för en jävla affisch som vi sedan lämnar på parkeringen?

Hon: Jävla skit.Men 4 förpackningar Tindra värmeljus går in. Och då får vi dessutom med oss dottern. En sväng i matbutiken, älskling?

Han: Jag tar livet av mig.

Hon: Okej, då åker vi då?

Från Ikea

noreply@blogger.com (Sara) — Tue, 10 Nov 2009 08:17:00 +0000

Läslampa: Check. Fast den vi ville ha fanns inte så vi köpte en som var ful och dyr. Histoire d'en avoir une.

Smart förvaring: Nope.

Set med slev, stekspade och oidentifierbart köksobjekt som vi inte behövde: Check.

Ljus i fyra varianter som kommer brinna ned inom loppet av tre sekunder om de överhuvudtaget tänds: Check.

Besticklådor x 2 som förmodligen inte kommer att passa i våra ickenormativa kökslådor den här gången heller: Check.

Pepparkakshus som jag kommer att ägna en söndag åt att svära och gråta över: Check.

Kökshylla som vi var tvungna att lämna i kassan eftersom vi insåg att vi aldrig skulle få in den i bilen: Check.

Ett jumbopaket med julgranskulor, 50 stycken, med trådar att trä i i var och en av kulorna, en dröm för en närsynt juldekoratör: Check.

Servetter Fantastisk: Check. Hylla Lack: Check. Kuddar fjädrar: Check.

Alltså: Vi kommer därifrån med ingenting alls, som det tar en timme att få in i bilen, och som kostade 350 euro.

Se reveiller doucement

noreply@blogger.com (Sara) — Mon, 09 Nov 2009 07:27:00 +0000

Projektet: Ikea en måndagmorgon mitt i semestern. Crise de nerfs assurée.
Tidsram: Max två timmar.
Inköp: Läslampa. Täcke till Véra. Smart förvaring (om det ändå inte är bättre att skänka det tänkta förvarade till Röda Korset, så slipper man fundera sedan).
Ingenting annat.

Bon, allez. Jag laddar med comfort food. Innan. Kan behövas efteråt också.

Bebisar och modersmål

noreply@blogger.com (Sara) — Sun, 08 Nov 2009 08:24:00 +0000

Lyckligt sliten nybliven mor med Sockergryn skrikandes på svenska. Onekligen?

Ny forskning visar att bebisar, redan under de första dagarna, skriker på sitt modersmål. Franska bebisar har enligt studien ett stigande skrik, och tyska småttingar har ett skrik som börjar på en hög ton för att sedan sjunka. Föklaringen till de olika skriken är skillnaden i intonation i germanska och latinska språk, något som barnen redan i magen lär sig att höra skillnad på.
Véra är ju född i Frankrike, men jag har alltid tänkt att hennes modersmål, - langue maternelle, mother tongue, Lengua Materna - är svenska. Och enligt studien tycker bebisar bäst om de språk som har en betoning som påminner om den röst de oftast hörde när de låg i magen - mammans. Och genom att imitera mammans sätt att prata, söker bebisen kontakt med just henne. Och vi tycker oss skönja mer svenska än franska i Véras språkliga utveckling: Titta, Vovve, Nejnej, katt-katt...

Att dofta som Coco. Eller kokos.

noreply@blogger.com (Sara) — Sat, 07 Nov 2009 12:36:00 +0000

Madame Mazarin efterlyser en parfym, och jag kommer att tänka på alla parfymer jag någonsin haft. Ni vet, en doft, ett tillfälle. En parfym, en epok...

Och mitt livs mesta parfymmisslyckande: Chanel no 5. Parfymernas parfym, denna klassiker utan dess like utan vilken Marilyn Monroe inte kunde sova.

På mig luktar den rengöringsmedel och stark tvål.

I går provade jag Chanel no 19. För sakens skull. Resultat: Ett moln av desinfektionsmedel som följer mig resten av eftermiddagen.

Det var inte mig de tänkte på när de skapade chanelnumren.

Men jag tröstar mig med Coco. Den funkar. Och annars har jag en kokosdoft som jag gillar också, trots att C tycker att den doftar Pina Colada.

Nytto-marodörer

noreply@blogger.com (Sara) — Sat, 07 Nov 2009 07:50:00 +0000

Just det. Champagne och tårta. Igen.
Mitt nyttiga liv och alla goda intentioner bara: Krasch boom bang. Igen.

Oh, well, whatever. Lika bra att värma upp inför advent, jul, nyår och ett helt januari med rester av gåslever, champagneslattar och godsaker. Sedan påsk.

Men beach 2010 är fortfarande långt borta.

Gangstergrynet

noreply@blogger.com (Sara) — Sat, 07 Nov 2009 07:43:00 +0000

Vi ska fira Sockergrynets ettårsdag med Champagne, tårta och franska fastrar, farbröder och kusiner. Sockergryn är klädd i combatbrallor, grå t-shirt och fleecetröja.
Sockergrynets farmor tittar häpet på henne.
- Ska hon se ut så där?
Sockergrynet kvittrar glatt och häver ut samtliga kryddor ur kryddskåpet (nya intresset).
Sockergrynets mamma suckar över kaffeskålen och orkar inte ge sig in i någon diskussion efter diskussionen om att ge små sockergryn sötade kakor i tid och otid men farmor ger sig inte.
- Hon ser ju ut som en liten... amerikan!

Ojdå. Såpass.

Montpellier bit för bit

noreply@blogger.com (Sara) — Fri, 06 Nov 2009 19:57:00 +0000

Novemberväder

noreply@blogger.com (Sara) — Fri, 06 Nov 2009 14:25:00 +0000

Det kniviga är att bestämma sig för vad som är mest lämpligt i det lynniga Novembervädret: Chapka eller solbrillor? Kanske bäst att gardera sig med bägge delarna, så gummistövlar och solkräm på det. Perfekt.

Att uppfostra en klimatsmart, genusmedveten unge

noreply@blogger.com (Sara) — Fri, 06 Nov 2009 07:47:00 +0000

Syrran misströstar och känner sig som en usel genusvetare/miljömedveten sociolog/småbarnsmamma eftersom hon har misslyckats med sina genuspedagogiska och klimatkorrekta principer.

Till leksaksdagen på dagis vill Applecheeks ta med sig... Bilar!

Bara bilar. Och eftersom han inte får ta med sig mer än en så väljer han bilarnas bil, en monstertruck av stadsjeepsmodell. Inte ens en Prius, figurez-vous. Syrran vill dagisstrejka.

Multifunctionmode

noreply@blogger.com (Sara) — Fri, 06 Nov 2009 07:36:00 +0000

Vi trodde att vi sett allt som l'industrie de la mode hade att erbjuda i leggings-väg.

Icke. Nu finns - håll i er - Le legging hydratant. De fuktgivande leggingsen som utsöndrar mandelolja när man gnider benen mot varandra (sic!)

Hur många av oss föll för C-vitamintrosorna? Och hur många anammar mandeloljeleggingsen?
Personligen tycker jag att det låter kladdigt.

I mean please

noreply@blogger.com (Sara) — Fri, 06 Nov 2009 07:33:00 +0000

En mamma i lekparken till en annan (Yours truly):

- Er dotter är så ljus... Slingar Ni hennes hår?

Euh...? Klart jag slingar håret på min ettåring. Hon får sova med slinghätta och väteperoxid. Ni?

J'aime beaucoup qu'on m'appelle Mademoiselle

noreply@blogger.com (Sara) — Thu, 05 Nov 2009 20:23:00 +0000

Jag tycker om att man kallar mig Mademoiselle när jag kommer in i en butik, eller på posten.
Det smickrar mitt ålderskrisande ego, och har ingenting med mitt äktenskap att göra.

I Montpelliers botaniska trädgård

noreply@blogger.com (Sara) — Thu, 05 Nov 2009 13:26:00 +0000

Sockergrynet hade the time of her life i Montpelliers botaniska: Så mycket att upptäcka bland bambu, ginkoträd och höstfärgade kastanjer.
Kuriosa: Montpelliers Jardin des Plantes är Frankrikes äldsta botaniska trädgård, den är klassad kulturhistoriskt monument, och grundades på femtonhundratalet då läkarstudenterna vid universitetet odlade läkeväxter i parken. En av de mer kända medicinstudenterna i Montpellier hette för övrigt Nostradamus. På taket till tornet där de äldsta arkiven förvaras växer en liten vindpinad gran, den kallas Nostradamus gran, och legenden berättar att när granen dör... Då går världen under.
Jag kastar alltid ett öga uppåt tornet när jag går in i Jardin des Plantes. Bara för att försäkra mig om att den fortfarande står där...

Because you're in the world

noreply@blogger.com (Sara) — Wed, 04 Nov 2009 19:48:00 +0000

En vän till mig - smart, snygg, jobb på välkänd blaska - jag inte hört av på länge skrev till mig och sade att hon avundades min familj. Och jag tänkte att min familj är det finaste jag har.

Sedan jag blev mamma har jag funnit en tyngdpunkt som håller mig fast, förankrad, förundrad. Förtrollad.
Mitt liv kommer aldrig mer att sakna mening. Mitt liv kommer aldrig mer att bli den existensiella jävla katastrof det en gång kändes som. Mitt liv kommer aldrig mer att sakna glädje.

Och vilken utmaning det vore att försöka upprätthålla någon sorts existensiell ångest med ett Sockergryn i närheten. Nä, men alltså, I challenge you! Sockergrynet är drygt tio kilo ren och skär glädje. Hon nästan exploderar av lycka minst tjugo gånger om dagen. Hon vaknar med ett leende och jag och C går runt och ler med henne. Att vi har gjort det lilla underverket... Livet fick en annan mening.

Jag har vad som betyder något. Det som betyder allt. Och resten ordnar sig nog.

Place de la Comédie

noreply@blogger.com (Sara) — Wed, 04 Nov 2009 15:48:00 +0000

Montpelliers hjärta: Europas största öppna torg, Place de la Comédie. I förgrunden Yours truly, Operahuset som fond.

M som i Mia. M som i Macarons.

noreply@blogger.com (Sara) — Wed, 04 Nov 2009 15:26:00 +0000

Oj. Hjälp. Och alla mina goda intentioner bara: Kras.

Nemas problemas

noreply@blogger.com (Sara) — Wed, 04 Nov 2009 07:46:00 +0000

Jag har hjälpt min nièce Clemence med spanskaläxan. Ehum... Anniversario? Nää... Cumpleanos? Kanske?
Nu hoppas jag bara att vi får minst 10/20 i betyg, så att jag kan gå ur det här med hedern i behåll.

Place de la Canourge

noreply@blogger.com (Sara) — Wed, 04 Nov 2009 07:31:00 +0000

Mellan eleganta Rue Foch och katedralen Saint Pierre finns en liten oas av lugn. Det är vackra Place de la Canourgue som är en av mina favoritplatser i Montpellier. På våren fylls luften av rosendoft - även i november är det möjligt att hitta en envis, taggig, liten ros - och djupt koncentrerade studenter tar plats på bänkarna under platanerna. Om hösten prasslar löven och skuggorna är långa, djupa; platsen kantas av caféer och barer, konsulat och hôtels particuliers med 1600-talsfasader. Hit går jag ofta. Dricker varm choklad eller café au lait. Med trevligt sällskap eller en god bok. Ofta med kameran. Men ljuset... Ljuset är så svårt att fånga. Precis som stämningar.

Rue Foch et les Lions du Peyrou

noreply@blogger.com (Sara) — Tue, 03 Nov 2009 20:00:00 +0000

C-day

noreply@blogger.com (Sara) — Tue, 03 Nov 2009 12:44:00 +0000

Mannen i mitt liv fyller 30 + i morgon. Och har avböjt allt firande och vill inte ha några presenter. Och i motsats till yours truly så verkar han mena vad han säger. Men sådant kan man väl inte bara helt sonika utan vidare respektera?
I don't think so. Jag älskar att handla presenter.