Ha det så bra bland dina älskade fjälltoppar och ta hand om mormor!

Jag… ska göra vad jag kan för att försöka hålla löftena jag gav dig. Det jag var tvungen att lova dig, flera gånger.

Vi ses igen, morfar…….Kanske liknande:

Jag kunde inte komma igår, så jag åkte in i morse. Både för att jag ville och för att jag visste att du väntade. Och det gjorde du. Men idag blev du inte sådär “gladledsen” som du är ibland. Idag blev du bara glad. Och du talade om det. Flera gånger.

Jag hann inte in innan du var tillbaka i sängen efter frukosten. Jag hade hoppats på det men.. det blev inte så. Det tog längre tid än vanligt att köra. Annars hade jag hunnit. Kommit tidigare. Men nu blev det som det blev. Men det gör inget, vi skiter i det. För idag. Det är din första jul på många, många år utan mormor. Klart det gör ont. Klart det är jobbigt. Jag förstår det. Så jag tjatade inte. Om att du skulle komma upp. Jag hämtade stolen och satt bredvid dig. Hos dig…..

I över en och en halv timma satt jag hos dig. Med dig. Vi pratade om….. mycket. Om döden. Om livet. Om dig. Om mig. Om dig och mormor. Om mormor. Om mig. Om allt som varit sen du blev sjuk. Sen ni blev sjuka. Sen mormor dog. Jag berättade en del om begravningen. Om hur den upplevts av så många. Av SÅ många. Av nästan alla som var där. Och jag berättade inte av mig själv. Egentligen. Vi kom in på den. På begravningen. Eller.. du gjorde det. Och du hade en, fullt förståeligt, falsk bild av hela begravningen. Och kanske gjorde jag fel men.. jag valde i den stunden att berätta. Inga detaljer, inte för mycket, men jag gav dig en helhetsbild som mer stämde med verkligheten. Med hur så många av oss upplevde den.

Och du lyssnade. Och tog in.

Vi pratade om döden. Om livet. Om dig. Om mig. Om mormor.

Och vi grät. Båda två.

När jag grät som mest, grät du med mig. Och kramade min hand. Hårt. Du tröstade mig på det enda sätt du idag kan. På ett sätt du hittills aldrig gjort. Under våra 47 år tillsammans hittills har du nog aldrig tröstat mig så som du gjorde idag.

Vi vet båda att du ska dö. Att jag kan ramla på trappan på väg ifrån dig och dö.. är inte samma sak. Du ska dö. Det ska jag också, det ska vi alla. Men som det ser ut just nu är inte jag där. Än. men det är du. Vi vet bara inte när. Eller hur. Men att du ska.. vet vi. Båda. Det är svårt att acceptera att vi nu står vid slutet. Att ingenting nånsin kommer bli som förr.

Vi har pratat om det här idag. Att det snart är slut för oss. Att du inte kommer finnas längre. Och finge du själv bestämma skulle det redan vara över. Jag gav dig några alternativa sätt att möta döden. I motsats till de du själv pratade om. Du höll med mig om att “mina” sätt var bättre. Men du kan inte. Du vill inte. Men du vill….. Men du vet inte hur… Och du vill inte… Fast du vill…..

Du berättade och pratade en del om mig när jag var liten. Nyfödd. När mamma kom hem med mig. Saker jag hört förut. Men idag utvecklade du det en smula.

Du har aldrig pratat känslor. Du är en man av den gamla stammen. Jag har ändå alltid vetat att du tyckt om mig. Mycket. Förbannat mycket. Men du har aldrig sagt det. Idag berättade du om hur du kände. För mig. Både idag och då när vi bodde hos er när jag var nyfödd. När du gick och bar på mig. Du berättade hur du gjorde när du la ner mig. Försiktigt. För att jag inte skulle vakna. För att du inte ville störa mig i min sömn. Du berättade precis hur du gjorde.

Och jag grät. Och du grät. Satans jävlars helvete vad vi grät.

Vi har pratat om hur ledsen jag är många gånger när jag åker ifrån dig. Av olika orsaker. Du vill inte det. Att jag ska vara ledsen. Att vi ska vara ledsna. Nån av oss.

Såna här gånger när vi pratat innan du och jag, morfar, har jag alltid skött “avslutet” snyggt. Anpassat det efter dig mest. Idag gjorde jag inte riktigt det. Jag avslutade lite tidigare. Jag bröt. Inte hårt eller så men.. jag bröt. Och du hängde på direkt. Inga problem. Vi var ledsna men fortfarande var vi det tillsammans. Och överens om att vi ses ju snart igen. För jag kommer ju tillbaka. Och vi fortsätter prata en annan gång. Och vi valde att tillsamman ändå göra ett snyggt.. break.

Det tog en stund för mig att ta på jackan och pjucken. Vi småpratade lite under tiden. Sen sa vi vårt vanliga hej då. Sen ropade du på mig. Och sa att jag inte skulle vara ledsen. Att jag inte skulle åka hem och vara ledsen. Att du inte ville det. Att jag inte behövde vara ledsen. För att du har det bra. Du har det bra så jag behöver inte vara ledsen.

Och vet du, morfar, jag hörde på din röst och ditt tonfall att du verkligen försökte övertyga mig, få mig att tro dig på ditt ord. Och jag tror verkligen.. eller.. jag VET…… att du verkligen ville att jag skulle tro dig. Att det var viktigt för dig. Just då. Att jag trodde att du tyckte att du har det bra.

Men.. du ljög för mig. Men du gjorde det för min skull. Och att du gör så här.. är så stort. Det är så ovant. Det är så vansinnigt stort. Och jag är så jävla glad. Och så jävla stolt. Över dig. Att du gör så här för min skull. För oss andra. Det här går tvärtemot det mesta du visat under din levnad. Jag har älskat min morfar i alla år. Men den här morfar skulle jag gärna velat få lärt känna för länge, länge sen. Men jag är ändå glad att du kan visa det här. Idag…..

Men du ljög för mig.. det gjorde du. Och snart är jag igång och tjatar på dig igen. Men det vet du ju. För vi pratade ju. Om det. Också. Men jag har ju din tillåtelse att göra det.

I över en och en halv timma satt jag hos dig. Vi pratade. Jag grät. Du grät. Vi grät. Du kramade min hand och tröstade. Mig. Fast du var så ledsen själv.

Det gör så ont, så förbannat ont men ändå är jag så glad för idag……….
.
.
.
.
.Kanske liknande:

receptfavoriter.se: Mozartkulor, nougat och marsipankulor
.
.
.Kanske liknande:

Och eftersom andra säger vad jag vill säga, och dessutom fan så mycket bättre så.. några länkar och därifrån tar ni er vidare.
.

Ingrid Carlqvists blogg: Inte utan mina söner
Mynewsdesk: Blue Media/Blue Publishing: Vår författare får arbetsförbud
Resumé: Bloggande chefredaktör fick sparken
Monica Antonsson: Anonym häxa lyckades få bort Ingrid Carlqvist!
Daddys: Ingrid Carlqvist får sparken för att hon skriver sanningen
Pelle Billing: Extremister angriper Ingrid Carlqvist

.
.
.
EDIT
* Bland andra Ballingslöv, Nibe och IVF.
EDIT_2
På ett flertal ställen går nu läsa om att i allafall Ballingslöv felaktigt utpekats och Villalivs vd Fredrik Lindbladhs agerande ifrågasätts starkt.
Bl.a här:
Second Opinion: Ballingslöv drog inte in annonser

.
.
.
.
.Kanske liknande:

Husbesiktning: check
Energideklaration: check
Husförsäljning: pågående
Bilförsäljning: check
Staketlagning: pågående
Hårklippning: beställt
Promenader ute: check
Promenader inomhus: check
Fika/umgänge med övriga boende: check
REJÄL pushning för egen rörlighet: check

Bilnyckel: ??? (nyckelfetischism?)
Bankfacksnycklar: (nyckelfetischism?)
Diverse andra nycklar. ??? (nyckelfetischism?)
M*rm*rs handväska, med orört innehåll såsom kontanter o.dyl: ingen uppgift (inte kollat senaste tiden)
.
.
.
Och detta utan att “De pengagalna” alt. “Jävelskaparna” tagit ett öre i provision. Ej heller bensinpengar - fast vi har ju heller ingen mack som tar minst 500:-/liter. Och därmed har tidigare uttag på, styvt snittat, 10.000:-/mån nu minskats med ganska exakt 100%.
.
Numera redovisade uttag: 100%
Tidigare redovisade uttag: 4855:- av 56.200:-
Och jag föreslår att du - ni - med tanke på de ekonomiska (o)kunskaper du - ni - uppenbarligen besitter kontaktar en auktoriserad revisor för hjälp med att räkna ut att om 56.200:- ska redovisas och du - ni - lämnar uppgifter (UTAN kvitto) på 4855:- så FATTAS redovisning för 51345:- för vi tänker fan inte göra ALLT arbete åt er!

Åberopar ni [i er dumhet] summan 11.500:- ber jag er även i det fallet kontakta revisor; ska man redovisa (MED styrkande genom kvitton) 11.500:- och uppger ovan nämnda 4855:- (UTAN kvitton) saknas nämligen 6645:-. Hur gärna du - ni - än vill så blir inte 11.500 - 4855= 11.500!

Medgivande, bensinpengar= “efter åtgång” dvs RELEVANTA - ej egna privata.. - resor.
Uttag “bensinpengar”: 24.000:-.
24.000:-/132dgr (jun-okt)= ~182:-/dag
Bensinpris snittat på 12,50/liter ger vid handen en bensinförbrukning på ~14,5liter/dag.
FJORTONOCHENHALVMILPERDAG I HUNDRATRETTIOTVÅ DAGAR!!???
Dvs något enkelt räknat SJU resor mellan A och B VARJE DAG I HUNDRATRETTIOTVÅ DAGAR!!!
Jo, kyss mig i arslet!!!
.
.

*** !!! Siffrorna ovan används som exempel och är eventuellt tagna ur luften!!! ***
.
.
.
… och du - ni - sover gott, ja!!???
.
.
.
Övriga.. ha en bra bättre bäst december och var rädda om varandra där ute! Och mormor/farmor, vi tänker på dig.. jämt jämt jämt <3
.
.
.
.
.Kanske liknande:

Försök ALDRIG mer dra ner min älskade närstående i helvetet! Om det är av ren jävla dumhet, ren jävla ondska eller ren jävla hänsynslöshet bryr jag mig inte om.. ni kommer aldrig lyckas! Jag - vi - har plockat UPP honom igen! Det gick tack och lov ganska så fort ändå men det var fan ingen lek! Och det krävdes en jäääävla massa KÄRLEK för att genomföra det! Orden var hårda men kärleken genomsyrade vartenda ord. Han ville dö, hade ingen livsvilja längre, ville följa sin kära dit hon gått. Ville få sluta sitt liv här och nu. Nu vill han inte det längre! MIN röst hjälpte honom en bit på vägen uppåt, trots att man ju inte precis kan säga att JAG har *host*… sveriges skönaste dialekt….. *host*

Det kostade en jävla massa ork jag egentligen inte har för det här men jag skulle göra det igen.. tusen gånger om jag så vore tvungen så.. OM du - ni - försöker igen.. kommer ni inte lyckas.. då heller! Det ENDA det kommer medföra är att MÄNNISKAN du - ni - utsätter för det här kommer må sämre och återigen sjunka ner i dödslängtan! Det är inte JAG och/eller VI som drabbas hårdast.. det är den människan du kan tacka för att du själv finns och.. det här är ju oxå ett jääävla sätt att tacka på!

Han kommer heller inte DÖ av det här, tro för fan inte det.. vi är så många omkring honom nu som kommer kämpa med näbbar och klor för att hålla honom därifrån. Men visst,  ni kan ju öka på hans lidande.. visst visst.. men lyckas dra ner honom helt och fullt och få honom över på andra sidan i förtid blir det inget med, det ska vi nog fan se till!

TROTS att jag är så förbannat GLAD efter bl.a idag och allt som hänt och varit (där vår närstående människa varit närvarande och inblandad till 100%) säger jag ändå, till dig.. till er: fan fan faaaan ta er och dra så jävla långt som bara är möjligt!!!!!
.
.
.
Och.. PS. Om man själv går och dregglar och är beredd att gå över lik för ett arv efter sina föräldrar innebär väl det i förlängningen att man tänker på SINA EGNA barn? För då vill man väl lämna efter sig pengarpengarpengar i mängder till dom - så som man själv fått ärva av sina? Ska ena efterföljande ledet leva på ärvda pengar ska väl det andra? Eller……….
.
.
.
Ja, jag skriver i affekt…….. medvetet……….
.
.
.Kanske liknande: