Jag har sedan ett tag tillbaka fått tillgång till först en teknisk alpha och nu den stängda betan av Heroes of the Storm, nästa spel som Blizzard lanserar.

Jag måste erkänna att jag är ett fan av Blizzards spel, och har varit det sedan Warcraft: Orcs & Humans. Det är något de gör, som de gör så himla bra. Spelen är bra, enkla, polerade, komplexa. De utnyttjar alla tänkbara sätt att skapa beroende, att vilja spela lite till, bli lite bättre, komma lite längre. (Sen har Blizzard alltid varit noga med att alltid lansera både på Mac och Windows, vilket såklart gjort att jag som Mac-användare kunnat spela dem.)

World of Warcraft spelar jag stötvis. Ibland tar jag mig lite tid och spelar lite. Sen går det över. Så prenumerationen går lite av och på. Diablo III spelar jag sällan, men det är ju köpt och ligger där och väntar bara.

Starcraft 2 är kul. Det är också ett spel som hör till skaran spel det tävlas i inom e-sport. Det är lätt att förstå, men oerhört komplext. Strategi, taktik och snabba fingrar i ljuv harmoni.

Det verkar vara på linjen e-sport som Blizzard satsar framåt. Förra året lanserades Hearthstone, ett digitalt samlarkortspel likt Magic the Gathering. Men på Blizzard-manér förenklat, uppsnabbat och polerat. Enkelt att förstå, men väldigt komplext när man väl börjar fatta. Hearthstone är gratis att spela. Det vill säga, man kan gneta på och köpa boosterpack för intjänande in-gamevalutan gold (givetvis). Eller så kan man köpa boosterpacks för riktiga pengar. Alltså, inget köpa av spelet från början (som Diablo III) och ingen prenumerationsavgift (som World of Warcraft). Intressant.

Jag som casual-spelare tycker såklart det är intressant. Jag kan spela lite ibland och ändå tycka det är kul, men jag behöver inte köpa något från början, och jag behöver inte prenumerera på något.

Samma modell gäller för Heroes of the Storm. Det är gratis att spela, och man kan köpa nya hjältar att spela med med in-game valutan gold (även om det tar ett tag…). Eller köpa för riktiga pengar. Ingen prenumerationsavgift. Bara att lira!

Jag är bara i början, och har spelat upp fyra karaktärer så jag låst upp deras förmågor. Och, faktiskt, så har jag börjat vinna lite (med lagen jag spelar i såklart, alltid en laginsats). Mycket beror nog på att jag hittat en del karaktärer som passar med den spelstil som jag vanligtvis faller tillbaka på.

Det kommer komma ett par uppföljande poster om mina spelupplevelser av Heroes of the Storm. Jag tror jag kan dela med mig av några intressanta lärdomar, med ett perspektiv från en casual-spelare modell inte tonåring-utan-faktiskt-väldigt-långt-från-det.

Någon mer som spelar Heroes of the Storm och vill teama upp nån gång?

Pappa Johan - Om barnsaker och pappasaker.

När storebror spelar basketturnering så följde lillebror med och hejade.

Pappa Johan - Om barnsaker och pappasaker.

Jag kan inte låta bli. Vissa ytor och material är som gjorda för att bli bra med lite lofi-bildbehandling. En vattenpöl, delvis med is på, precis vid trottoaren.

Bildbehandlingen är inte lofi i sig (jo kanske lite digital-lofi), jag tweakar bilden i Google+ (Snapseed). Jag gillar att skita till det så det ändå blir fint. Eller åtminstone intressant.

Pappa Johan - Om barnsaker och pappasaker.

Igår kom det massa snö. Jag satt på kontor i stan, i möten nästan hela dagen. Det var mörkt när jag gick. På trottoarerna längs med Kungsgatan fanns det ingen snö (jag tror det är uppvärmda). Hoppade ner i tunnelbanan.

När jag klev av möttes jag av värsta vinterlandet. Den klibbiga snön hade, förutom att lägga sig på marken som snö ska, också fastnat på trädens grenar och kvistar. Så det blev så där extra snömysigt.

Så det var bara att gå ut med Otto i snön istället för att äta middag.

Idag töar det rejält. Säsongens första snö, men kanske också årets sista.

Pappa Johan - Om barnsaker och pappasaker.

Plötsligt en kväll deklarerar den här ettagluttaren att han minsann visst ska läsa själv ikväll.

Jag tycker det är så härligt att se den här killen krypa upp i sängen och ligga där och ljuda sig igenom några sidor. Han känner själv att det är en tillfredsställande känsla att kunna läsa, kunna tyda alla de där krumelurerna.

Förr eller senare när man lär sig något, kommer man till en punkt där det rullar på. Belöningskänslan av att klara något är så stark att vi bara vill ha mer av den.

Fint att se när det handlar om en så viktig sak som läsning.

Pappa Johan - Om barnsaker och pappasaker.

Just nu är det drakar som gäller. Rita drakar, kalkera drakar och färglägga drakar.

Brorsor kan få hjälpa till att klippa ut.

Pappa Johan - Om barnsaker och pappasaker.

En del dagar, som den idag, är riktigt grå. Så här såg utsikten ut från jobbet. Inte så lång sikt direkt.

Pappa Johan - Om barnsaker och pappasaker.

Jag hittade ett verk på trottoaren som tyder på att Harry börjat rita kroppar på figurerna. Kan dock ana viss tveksamhet över var armarna egentligen ska sitta.

Pappa Johan - Om barnsaker och pappasaker.

Häromdagen talade Tomas Tobé (M) om ett handslag med föräldrar för att få barn att spela mindre tv-spel och istället göra mer läxor. Detta skulle föreställa en lösning på barns, pojkars, oengagemang för skolan.

Min första reaktion var såklart att jämföra med andra fritidsaktiviteter, som till exempel titta på tv eller spela fotboll.

Men när jag riktigt tänker efter så vet jag att det inte stämmer: spel är starkare än sport. Spel är mer lättillgängligt, jag kan lätt hitta massor av andra människor att spela med. Jag behöver inte vara i en viss hall en viss utsatt tid med ett visst antal människor. Det är bara att köra, det finns alltid någon att lira med.

Spel ger också massor av bra feedback, utmanar mig lagom hela tiden och skänker bekräftelse. Till skillnad från fotbollen, som tidigt går ut på att sålla agnarna från vetet.

Jag vet också att i spel finns det många mekanismer som gör att det är kul och givande, och att jag vill spela vidare. Det är en del av det som definierar ett spel. De flesta blir tillfälligt beroende av det, och en del fastnar mer långvarigt.

Det behöver dock inte vara negativt. Och slutsatsen som dras, att man ska begränsa spelandet mer för att barn ska göra läxorna mer, är helt bakvänd.

Det är dags att inse att spel och spelmekanismer idag är en såpass stor del av vår kultur att vi inte kan bortse från den upplevelsen. Vi måste börja designa efter den verkligheten. Vi måste inse att våra hjärnor idag är vana vid likes, poäng och den berusande känslan av att ha klarat av något. Och ovana vid betyg man får i efterhand, långt efter man har möjligheten att påverka dem.

Ändra skolan efter verkligheten istället. Se till att barnen får bra feedback på vad de kan, hur långt de har kommit, vad de har för val. Se till att det för varje barn finns relevanta utmaningar. För idag konkurrerar skolan med spel.

Gör skolan mer engagerad. Det behövs bra lärare, men minst lika mycket behövs ett bra, lättfattligt regel- och feedbacksystem som eleven förstår att spela och som utmanar oavsett nivå.

Pappa Johan - Om barnsaker och pappasaker.

Att anlägga en brasa, ordentlig version:

1. Se till att riset, eller det du ska elda, är så torrt som möjligt. Inga färska grenar.
2. Lägg ordentligt med tidningspapper i botten, på vindsidan.
3. Lägg det mest lättantändliga i risväg ovanför det.
4. Spruta möjligtvis på lite tändvätska.
5. Tänd tidningspappret.
6. Gör om, för det funkade troligtvis inte på första försöket.
7. Kanske måste större delar av rishögen möbleras om lite, eftersom grenarna ligger lite för glest?
8. Ta lite med tändvätska (försiktigt!).
9. Och mer tidningspapper.
10. Och tänd igen.
11. Nu så, bra! Låt det upp i lugn takt, och kratta in grenar utanför elden vartefter det brinner av.

Att anlägga en brasa, kortversion:

1. Spillolja.

Pappa Johan - Om barnsaker och pappasaker.