Jag håller väl kanske inte riktigt med. Det hade varit roligare att dra upp ett par rediga abborrar eller kanske en liten sommargädda än att efter varje kast rensa bort ogräs och slemmigt sjögräs. Vi avlägsnade oss ganska snabbt och efter en liten runda i grannskapet begav vi oss hem för att ta hand om våra sommargäster.

Ungefär vid den här tiden varje år kommer de. Små, svarta och i mängder. Svartmyror pratar jag om. De tar över hela vardagsrummet och alla försök att bli av med dessa marodörer är fruktlösa. Vi har haft Anticimex här som har sprutat något hokus-pokus-medel både ute och inne. Vi har hällt ut allt från kanel till grovsalt på de små liven men de bara skrattar åt oss. Förra året fick vi ett par myrdosor per post som tycks ha gjort någon nytta iaf. Angreppet är inte lika stort i år.

Har ni något fiffigt tips för att bli av med kreaturen? Visserligen gör de ingen skada mer än att katterna jagar livet ur sig för att få fatt i dem men det är ändå ganska otrevligt att dela hus med så många på en gång.

Bloggar etiketter: anticimex, myror inomhus, semestergäster, skadedjur, svartmyror

Bokmärk

Jag har fortfarande inte lyckats placera min lekamen i något vatten annat än duschen. Ett besök till lämplig badplats står alltså på tapeten. Trädgården ska ha sitt och framförallt häcken. Ni minns hur det gick förra året. Den här gången har häcken inte riktigt växt lika mycket och tur är väl det. Motorsågen får stanna kvar inne i garaget.

Här kommer jag säkert skriva ett eller annat ord. Men några längre romaner lär det inte bli.

Trevlig semester!

Bloggar etiketter: häck, semester, sommarlov, trädgård, vila

Bokmärk

Missa inte:

1. En rullstol behöver inte vara ett hinder för en rolig semester
2. Ångest, kaos eller mittimellan
3. Värden i vardagen

Ni som följer mig på twitter eller känner mig på Facebook vet såklart redan om detta. Så även om ni har bemödat er med att leta rätt på mitt personnummer och sedan lagt till 1 + 1. Alla ni andra får helt enkelt reda på det nu. Det hela firades lugnt och behagligt och min familj har sedan länge kommit överens om att ett telefonsamtal räcker som en present.

Malin ville dock annorlunda. Det har viskats och ringts märkliga telefonsamtal i flera dagar innan födelsedagen och jag har försökt att inte försöka luska rätt på vad det handlar om. Ganska snabbt insåg jag dock att det hade att göra med en present av något slag.

När dagen så var kommen höll stackars Malin på att spricka av förväntan och hon mumlade ivrigt där hon satt i soffan. ”Du kommer bli så glad för din present, du kommer bli så glad för din present.” Jag började vid det här laget bli väldigt nyfiken och kände mig tvingad att be om en ledtråd. Ledtråden blev ”en sådan här behöver man inte ha……. på nordpolen!”.

Hmmmm, hann jag tänka och vågade inte gissa på något als. Sekunden efter dök presenten upp. En ny Klippo! Jag höll på att skita i byxorna och skrek snabbt att kalaset är över – jag ska klippa på gräset. Ingen trodde dock på mig utan skrattade istället gott när jag började pilla på gasreglage och lyssnade på den jäkligt tystgående motorn.

Min födelsedag var helt enkelt väldigt bra. Allt från viltsafari till jacuzzibad hanns med och jag somnade trött men lyckligt på min kudde när natten gjorde sitt intrång. Firandet på jobbet uteblev helt. Det är helt enkelt inte läge att slänga fram tårtor och prata kalas när 11 personer precis har blivit uppsagda.

Bloggar etiketter: 30 år, firande, födelsedag, pv enterprise, pve, uppsägning, varsel

Bokmärk

Midsommarafton har kommit och passerat och ni vet alla vad det betyder. Det är numera nedförsbacke ända fram till jul och nu dröjer det inte länge förrän vi springer omkull varandra under vår jakt på den perfekta julklappen. Långt bort är då minnena om den där första varma midsommardagen som för en gångs skull inte regnade bort.

Husdjuren trivs i värmen även om man lite då och då kan ana att de finner pälsen sin onödigt tjock och varm. Solälskaren Mandus ligger och jäser dag ut och dag in i de solfläckar han kan hitta och katterna passar på att se till att han mår bra och har allt som han behöver. Malin lider dock lite av värmen, inte helt optimalt att bilens AC-anläggning har packat ihop. En bil är varm utan AC och en bil med trasig dito är ännu varmare.

Vår midsommar tillbringades tillsammans med ett par goda vänner och deras familjer. Jag dricker som bekant inte och jag hade sällskap av Malin då hennes mediciner inte riktigt kommer överens med alkohol. Det spelades Kubb och kastades hästskor, vi åt och drack gott och skrattade åt diverse dråpliga historier. För 10 år sedan hade nog scenariot sett en aning annorlunda ut, i alla fall för min del. Det är väl så att man börjar bli vuxen. Lite väl snabbt kanske.

Mitt i kaffedrickandet tittar Malin på mig och nästan kastar iväg sin kaffekopp. Hon spänner blicken i mitt huvud och skriker NÄMEN! så högt att jag nästan ramlar omkull. Alla runt bordet har vänt sin uppmärksamhet mot oss och jag väntar med spänning på vad det är som hon har hittat egentligen. Har jag en spindel i håret, eller kanske en fästing som har bitit sig fast? Det visade sig vara mycket värre.

Malin börjar slita och rycka i mitt stackars huvud och tillslut avslöjar hon vad det är hon har hittat. Ett grått hårstrå. Sedär, det tog inte ens 30 år innan jag drabbades. Jag misstänker att jag hinner få både ett och två stycken till innan det är dags att krypa ner i enrummaren 6 fot ner.

Jag väljer att se det så här. Det skänker en viss vördnad att ha grått hår. Ungefär som ett miljonlån på banken. Det är bara att gilla läget och se till att göra det bästa av det. George Clooney klär ju i det, varför skulle inte jag göra det?

Bloggar etiketter: banklån, George Clooney, gråa hår, midsommar, semester, väder

Bokmärk

Missa inte:

1. Istället för mat – förvirring

Det här kommer chocka många men jag har faktiskt börjat träna. Ingen gång, cykling eller annat lallande. Jag har börjat styrketräna tillsammans med en vän. Den här vännen har bra mycket mer vana och färdigheter än mig och gör sitt absolut bästa för att jag knappt ska kunna gå efter varje pass. Hittills har han lyckats väldigt bra. Jag är inte allt för många veckor, eller träningspass kanske är riktigare att säga, in i träningen för att se något vidare resultat mer än att benen klarar mer och mer för varje gång så var det hela ska sluta är för tidigt att säga.

Förhoppningsvis slipper jag stå och uggla i vassen hela nästa år och istället för ett skyddande späcklager med tillhörande bilringar kanske jag hinner samla på mig en muskel eller två på vägen. Ont som satan gör det men det är ack så roligt. Bra mycket roligare än vad jag trodde att det skulle vara så motivationen är nog det sista som sviker. Ryggen har klagat högljutt ett par gånger men efter tillrättavisanden och påpekanden från den gymkunnige vännen har det hela rättat ut sig. Det går sakta men säkert att lassa på mer och mer vikter och det blir stadigare och stabilare för varje gång.

Slår man på teven tror man per automatik att man har fått tinnitus. Jaha, det är visst fotbolls-VM ser jag och att det är roligt att flåsa läppen av sig i en vuvuzela hör jag. Faktum är att jag har missat hela skiten och inte sett en enda match. Kronprinsessan och hennes groda/prins har visst också gått och gift sig. Detta såg jag av en händelse när jag zappade runt lite i TV-soffan. Jag hann märka att våra bröllop hade en sak gemensamt, psalm 201, men annars var det inte mycket som var likt vårat. Det betyder visserligen inte att vårt var sämre, vi var minst lika kära. Om inte ännu mer.

Någon bekymrad läsare hörde av sig och sa att min blogg skulle må bra av lite mer bilder. Ingen är snabbare än jag med att hålla med om det. Kameran används och bilder tas men någon redigering har det inte varit tal om på länge. Jag ska försöka ta itu med det också vad det lider. Malin mår förhållandevis bra och har kommit in i en period då hon både kan gå själv, även om det inte är några längre sträckor. Hon orkar återigen träffa lite nya människor och slipper sitta fram dumburken och uggla varje vaken sekund. Jag gläds med henne och hoppas för allt vad jag är värd att det ska hålla i sig. Trots att jag vet att hennes sjukdom går i skov och att vi nu mår bra tillsammans på lånad tid. Fånga dagen heter det ju – och det är vi för tillfället väldigt duktiga på!

Bloggar etiketter: blogg, fotboll, glömska, träda, träning, vm, vuvuzela

Bokmärk

Missa inte:

1. Sommaren för mig
2. Malin känner mig lika bra som jag själv gör

Malins stygn är nu också borta och det visade sig att jag inte riktigt har koll på läget. Det som jag tyckte var ”jättefint” var visst både en aning deformerat och till och med infekterat. Så Malin kom hem med handen i ett nytt paket. Detta paket behövde hon dock inte ha på sig i 14 långa varma dagar utan kunde ta av ganska så omgående. Någon medicin fick hon dock inte så jag antar att det var upp till kroppen själv att ta hand om bacillerna.

Den allmänna förkylningen som verkar gå Blekinge runt har nu också bosatt sig i min kropp. När jag stod på jobbet och började hosta så att jag nästan spydde insåg alla inblandade att det var dags att checka ut och jag hann inte mer än hem innan febern kom som ett brev på posten. Detta inlägg skrivs med bultande huvud, varm kropp och La Bamba i hörlurarna. Det är nästan så att man kan tro att jag sitter på Rivieran med en Mojito i näven.

Tänka positivt var det ja.

Bloggar etiketter: arbete, besiktning, bilprovningen, immunförsvar, jobb, sjukdom

Bokmärk

Missa inte:

1. Twitter räddade mitt brödbak
2. När en kille är riktigt förkyld
3. Rullstolen är nedmonterad och matsäcken är packad

Efter en trevlig kväll och eftermiddag i Karlshamn hos svärföräldrarna begav vi oss strax efter tolvslaget hem mot Mörrum. Bilresan gick bra, vi pratade i godan ro om huruvida vi skulle försöka oss på att införskaffa oss varsin cykel och om Malin klarar av att cykla om hon har en bra dag eller om vi ska lägga ner idén helt. Vi surrade vidare på ämnet och bestämde oss för att köra en omväg hem för att se efter exakt hur långt det är till min samåkningsparkering från vår ytterdörr och kom fram till att det är ungefär 1.4 mil ToR. Lite väl långt om du frågar mig men man vänjer sig vid allt tids nog. När vi skrattat lite åt min slapphet svängde vi upp mot vårt hem och såg en mystiskt bil glida runt utanför banken.

Vi hajade till då banken i fråga är ovanligt rånad för att vara belägen i en liten byhåla i Blekinge och vände runt för att kolla läget. Bilen körde iväg en bit och stannade sedan mitt på vägen. Vi tog bilnumret och tvingades sedan köra om när bilen (en SAAB av nyare årsmodell) körde av vägen för att sedan svänga ut efter oss igen. Jägarna blev jagade skulle man kunna säga. Vi tappade bort den suspekta bilen och ställde oss för att avvakta nere vid bensinmacken en bit bort. Precis när vi höll på att ge upp vårt lilla spaningsuppdrag dök bilen upp. Inte nog med det, den svängde snabbt ner på macken och stannade alldeles bredvid oss. I bilen satt en polis.

Hurra, hann jag tänka innan jag slutade med att låtsas tanka och halade fram körkortet. Det visades sig att vår bil precis hade fått körförbud. 1:a maj och allt. Efter ett mycket trevligt samtal där allt från gatubelysning till cykelturer behandlades slutade det hela med ett respass rätt hem till uppfarten och vi avkrävdes ett löfte i form av ”nu ger ni fan att köra bil i morgon” innan vi tackade polisen för ett väl utfört arbete och åkte hemåt. Ivrigt fnissandes stod vi sedan i fönstret och kollade om han skulle följa efter oss för att se om vi verkligen parkerade bilen som lovat eller om vi istället bestämt oss för att köra Vättern runt, men han kom aldrig.

Sedan skämdes jag lite. Orsaken till körförbudet var att bilen var obesiktad. Ridå ner så att säga. Vem glömmer att besikta bilen egentligen? Tydligen gör jag det. Vi rotade tillsammans runt hela huset efter en besiktningskallelse men hittade ingenting. Visst bör man ha koll på när man ska in till besiktningen men med allt som hänt den sista tiden med skador, akutbesök och fan och hans farfar har vi helt glömt bort det. Vi är två dåliga bilägare. Jag kan dock lova att det aldrig kommer hända igen. Nu ska jag bara hitta någon som vill köra mig till samåkningen på måndag. Frivilliga anmäler sig bland kommentarerna.

Bloggar etiketter: besiktning, hur var det här då?, körförbud, polis

Bokmärk

Missa inte:

1. Var finns alla modiga läkare?
2. Hur puttar man en rullstol genom 30 cm snö?
3. Nyckeln till glädje heter acceptans

Jag vet inte vilken vårdcentral jag ska välja. Ärligt talat så tror jag inte att jag kommer att välja något i dagsläget heller. Att välja läkare är också ganska svårt då jag endast kan namnet på en. Denne läkare var dock duktig när hon gick lös på mig och min hals med den stora vassa rostfria saxen för något år sedan. Att jag sedan glömde bort att gå tillbaka för att plocka bort stygnen och sedermera fick söka mig till akuten för att gräva fram dom är ju inte något som sjukvården kan lastas för. Det man inte har i huvudet får man ha i plånboken.

Min mor har dammsugit nätet efter anmälningsblanketter och information om den lokala avdelningen hos Neurologiskt Handikappades Riksförbund. Jag måste säga att det är obeskrivligt skönt att någon annan orkar gräva runt i skiten när jag själv har fullt upp bara med att försöka likna en människa. Om informationen jag fick stämde får vi passa på att göra slag i saken ganska så omgående. Göran Hägglund med anhang verkar vilja ta bort HSAN helt och hållet och istället låta socialstyrelsen ta över anmälningarna.

Huruvida det är bra eller dåligt låter jag vara osagt. Däremot säger jag att det liknar skit att man inte ska kunna överklaga beslutet om man är missnöjd. Jag är inte helt säker på att socialstyrelsen och jag delar synen på patientsäkerhet men vad vet jag.

Bloggar etiketter: Göran Hägglund, HSAN, NHR, Socialstyrelsen

Bokmärk

Missa inte:

1. Hur du bäst är ett stöd när en nära anhörig blir sjuk
2. Min fru är en kämpe
3. Rullstolen är nedmonterad och matsäcken är packad

Jag brukar inte vara speciellt bra på att ta hand om mig eller gå och lägga mig i tid eller så. Sömnapnén fördärvar större delen av nattsömnen ändå och jag tycker helt enkelt om att sitta uppe när det blir mörkt ute. Idag tänker jag dock försöka bryta mönstret och gå och lägga mig på rätt sida av 22.00-strecket. Innan sänggång tänker jag till och med trycka i mig en hel hög med alvedon och sedan checkar jag ut och låter kemikalierna göra sitt.

Förhoppningsvis är jag pigg och glad i morgon och halsen känns lika len och fin som vanligt. Antagligen så kommer det inte vara så, känner jag min kropp rätt så kommer det kännas som om en smedja har haft nattöppet i svalget och jag kommer vakna upp kallsvettig och gråtfärdig och kräva att alla i min omedelbara närhet tycker synd om mig. Sedan kommer jag bråka lite med Malin, som garanterat kommer tycka att jag ska stanna hemma från jobbet, om huruvida jag ska jobba eller inte innan jag mot bättre vetande åker iväg ändå.

Sedan upprepar mönstret sig ett par dagar tills skiten har självdött. Sedan säger ni att killar inte har någon självinsikt. Pyttsan!

Säg gärna till om ni hittar några märkligheter på bloggen den närmaste tiden. Jag ligger numera på nytt hotell och är inte helt säker på att jag fått till allt som det ska vara.

Bloggar etiketter: arbete, förkyld, sjukdom, smitta

Bokmärk

Missa inte:

1. - Jag känner inte min högra arm, viskade Malin
2. En helg med en vän kan vara lika mycket värt som en vecka på stranden
3. Gör succé med fisk till nyår

Anledningen till mitt funderande kom då jag ringde till min kära mor för lite konsultation. Malin har som bekant opererat sin högerhand och tydligen så ska bandaget sitta på plats i 14 dagar. Ovan nämnda bandage har nu suttit lite över halva tiden och börjar se allmänt muggigt ut och luktar lite suspekt. Jag blev tvungen och kolla läget och efter att ha fått det hela förklarat för mig på ett pedagogiskt sätt förstod jag tanken bakom det. Tänk om alla annan sjukvård skulle vara lika lätt att begripa.

Jag drog mig till minnes ett av alla besöken på sjukhuset där borta. Inte det lokala i Karlshamn, även om läkaren tyckte att vi gärna kunde åka dit istället då ”det faktiskt finns en neurolog där också”. Då läkaren tillsammans med många av sina kollegor kört slut på testar att utföra på Malin kom han fram till att det nog måste vara något annat fel. Sina tidigare uttalanden var inte längre aktuella och han valde att uttrycka sig något i stil med att hårdvaran är okej, det är mjukvaran som man måste starta om.

Mer är så minns jag faktiskt inte av det besöket för jag blev väldigt arg väldigt snabbt. Jag har letat länge efter en CTRL.ALT-DEL-funktion på Malin men utan att hitta något. Hade det varit så lätt så hade problemet varit löst sedan länge. Efter just detta besök har vi tvingats till två akutbesök med samma resultat. Ingen åtgärd, vi väntar och ser. Jag är trött på att vänta nu och jag gissar att Malin är det också. Om det nu är så att vi måste vänta för att en gång för alla ska kunna lista ut vad det är för fel kan vi väl ändå få göra det bland kompetenta människor som vet vad dom pysslar med?

Inte hemma hos oss utan någon som helst insyn från läkare och i total avsaknad av medicinsk utrustning. Lund har en toppenfin nerurologiavdelning, har ni missat det? Skulle vi kanske få boka rum i en eller kanske två veckor där, snälla? Min mor som har tröttnat på hela grejen sedan länge började raljera om HSAN hit och anmälningar dit. Jag skulle gärna ta itu med det men det är tyvärr så att för att orka vara sjuk måste man vara frisk. Jag väljer att lägga min tid och energi på att ta hand om Malin efter bästa förmåga än att begrava mig i papper och telefonsamtal. I alla fall för stunden. NHR kanske kan vara mig behjälplig när tiden är inne. Jag antar att jag inte är ensam om det här.

Bloggar etiketter: ansvar, HSAN, läkare, sjukvård

Bokmärk

Missa inte:

1. Tar livet slut för att man får ALS?
2. Planera för framtiden när du lider av ALS
3. När en kille är riktigt förkyld

Ett försök att rädda det som räddas kan har utförts av kirurgerna inne på Blekingesjukhuset i Karlshamn. Huruvida ingreppet blev lyckat eller inte vet vi inte riktigt ännu men om ytterligare en vecka blir handen fri från stygn och bandage. Jag håller tummarna men som vanligt finns det inga garantier. Läs mer om hennes operation och vedermödor inne på Ge Mig Livet Tillbaka.

Annars då? Det är en fråga som man brukar haspla ur sig i förbifarten och jag brukar svara lite olika beroende på vem som frågar. De flesta vill egentligen inte veta och då är det bara att mumla något jakande innan man skiljs åt och människan man pratar med kan återgå till sitt och sina egna bekymmer. Ni som kommer hit gör det förmodligen för att ni vill läsa om hur vi har det och vad vi hittar på, alltså en helt annan anledning och då blir svaret också ganska annorlunda. Här berättar jag utan att ni behöver fråga. Själv brukar jag inte fråga om jag nu inte verkligen vill veta. Jag vill ju tro att det uppskattas men antagligen uppfattas jag nog som en ointresserad kuf.

Bloggar etiketter: Blekingesjukhuset, gästblogga, Malin, operation

Bokmärk

Missa inte:

1. Rätt eller fel färg?
2. Julen – himmel eller helvete?
3. Jösses, ska man skratta eller gråta?

Har ni märkt att det börjar nalkas mot vår? Solen lyser oroväckande länge och det känns inte lika självklart att gömma sig bakom en datorskärm. Tittar man ut så möts man av en massa mystiska färgglada saker som sticker upp ur marken både till höger och vänster. Våra blommor tycks dock ha missförstått det här med rabatter, istället växer de precis var de behagar oavsett om det är mitt på gräsmattan eller ur en hög med grus.

Bloggar etiketter: benbrott, fotskada, påsk, Stockholm

Bokmärk

Missa inte:

1. Idag är det ingen vanlig dag
2. En hotellfrukost utan bacon är ingen hotellfrukost
3. Envishet är inte en dygd

Malin har ivrigt suttit uppe och räknat sekunder och vad det är hon har väntat på har ni säkert redan sett på hennes blogg. Idag fyller nämligen allas vår fröken Sörmlind 24 år gammal. Hon börjar knappa in på mig men då jag faktiskt fyller jämt nästa gång det vankas födelsedag ligger hon lite i lä fortfarande.

Nu sitter hon inne i kontoret och sjunger att ”idag är det ingen vanlig dag, idag är det Malins födelsedag” och det är väl bara att hålla med. Den ursprungliga planen höll inte, eller rättare sagt var det min fot som inte höll. Om allt hade gått enligt planerna skulle vi egentligen befunnit oss i Stockholm med ett inplanerat besök i en lämplig fotobutik men så blev inte fallet. Istället får vi försöka stappla oss ut i Blekinge med angränsande län för att försöka skramla fram en födelsedagspresent till flickebarnet. Tips mottages tacksamt i kommentarsform.

Vad ger man egentligen en nybliven 24-åring med ett stort intresse för foto och elektronik i största allmänhet?

Bloggar etiketter: födelsedag, Malin, present, tips

Bokmärk

Missa inte:

1. En dag är ingen dag
2. Polisen till Ludwig: Hur var det här då?
3. Försök göra varje dag till den bäsa i ditt liv

Eftersom jag arbetar eftermiddagsvecka denna vecka var fredagen en aning kortare än resten av dagarna. Klockan 19.30 stämplade jag ut och sedan bar det raka vägen hem till Mörrum via ett litet stopp i Vilshult för att hämta ut de nya däcken till röda faran (läs kombin). Med dessa däck i bakluckan for jag hemåt för att låta Mandus kissa av sig innan vi tillsammans begav oss iväg mot Karlshamn för en middag tillsammans med svågern och dennes bättre hälft och resten av svärfamiljen.

Ett par ruggigt goda crepes stod på menyn tillsammans med många och långa diskussioner om saker som renderar ganska många vuxenpoäng. För 10 år sedan kretsade mina diskussioner mest runt vilka nya ölsorter som kommit in på systembolaget och vilken mus som är bäst för att spela Counter-strike. Nu handlade stora delar av samtalet till bunden eller rörlig ränta på huslån.

Det är inte utan att man börjar känna sig lite till åren kommen.

Bloggar etiketter: crepes, familj, middag, vuxenpoäng

Bokmärk

Missa inte:

1. Gör succé med fisk till nyår

Sedan sist vi hördes har livet tickat på i sin gilla gång. Dagar kommer, dagar går medan jag och Malin består. Våren börjar göra sig hörd och i våra små rabatter tittar alla möjliga och omöjliga sorters blommor upp. Vad de heter vet jag inte, vem som har planterat dessa kan jag bara gissa men man blir glad av att titta på dem och det räcker för mig.

Om jag får tummen ur hålet och lyckas rensa upp bland allt gammalt visset gräs och annat mög som ligger där får ni kanske se en bild eller två. Jag tror att Malin har tjyvstartat lite och kravlat runt i de gulbruna gräset med kameran i högsta hugg. Själv väntar jag tills det blir torrt innan jag placerar min lekamen i en jordig rabatt.

Bloggar etiketter: kärlek, väder, vår

Bokmärk

Missa inte:

1. Ett år har gått
2. Karlshamn har mycket att erbjuda handikappade
3. De vanligaste problemen man ställs inför som rullstolsburen

Vi har passat på att gästa goda vänner och då togs tillfället i akt att testa på deras Nintendo Wii. Jag har hört talas mycket om konsollen men aldrig testat den i verkligheten. Det var nog lika bra för jag hade inte en suck mot veteranerna vi spelade mot. Bowlingkloten for all världens väg, likaså basketbollarna. När de började prata om vippbrädor och nunchucks vågade vi inte stanna kvar utan for hem för att slicka såren.

I takt med att solen skiner allt längre finns det mer och mer ljus för oss att fånga med kameran. Skönheten i att fotografera ligger, enligt mig, i att ingen kan se i efterhand om den som håller i kameran kanske inte är lika stadig på handen som någon annan eller om han eller hon inte har samma styrka i sina ben eller armar. Bakom linsen är vi alla lika och vi har nästan samma förutsättningar och kan visa alla andra just sitt eget sätt att se på sin omvärld.

Att vi båda två är barnsligt fortjusta i att ta kort är bara en bonus. Att ha en gemensam hobby är ren vardagslyx.

Bloggar etiketter: foto, konst, Malin, vinter

Bokmärk

Missa inte:

1. Lär dig att dämpa din vilja att hjälpa
2. Skäms inte för att du måste be om hjälp
3. Bryt ett beroende för att du måste

Tyckte du att det här var roligt kan du kolla in min Flickrprofil där jag publicerar det mesta som jag fotograferar. Än så länge finns det inte så mycket att titta på men det fylls på sakta men säkert hela tiden.

Bloggar etiketter: fotografering, HDR, systemkamera

Bokmärk

Missa inte:

1. Kostar handikappade för mycket?
2. Vaccinera dig för dina vänners skull
3. De 6 bästa julklapparna för honom

I torsdags tackade min kropp för sig nästan direkt när jag vaknat och när jag väl fått fatt i vederbörande chef på jobbet vände jag på klacken och gick och lade mig igen. Malin var ute på egna äventyr så jag begav mig på jakt efter gamla huskurer, mesmör, varm mjölk och diverse annan rappakalja innan jag insåg att ska det bli något av det här måste jag ta till den receptfria hyllan nere på macken. Huskurer i all ära men då jag varken nyttjar sprit eller homeopati sätter jag min lit till den moderna läkarkonsten.

Flera liter nässprej har passerat min arma snok och jag tror att jag håller på att lösa upp stora delar av min hjärna så som det formligen forsar ur kranen. Huvudet har bultat ikapp med plogbilarna som farit runt utanför fönstret och livet har sugit i största allmänhet. Den enda glädjekällan har varit Finlands hockeymedalj, även om USA-matchen är något som jag snabbt kommer försöka förtränga.

Under mina få vakna perioder har jag utforskat diverse dolda skrymslen på min dator och hittat lite bilder som jag nu försökt redigera. Inget ont som inte har något gott med sig, heter det ju. I morgon är det återigen dags för arbete och på mitt schema står utbildning i Hjärt- och lungräddning. Nyttiga saker som jag har nytta av både hemma och på jobbet. Frågan är väl bara vem som vill ställa upp på mun-mot-mun-metoden med en snorig Ludwig?

Bloggar etiketter: förkylning, Ludwig, nässprej, sjukdom

Bokmärk

Missa inte:

1. Hur du bäst är ett stöd när en nära anhörig blir sjuk
2. Vågar man skaffa barn när man lider av en neurologisk sjukdom?
3. När blir man en Internetveteran?

Helgen har bjudit på det vanliga helgslitet med tvätt, städ och så vidare. Malin har haft ett par bra dagar nu och hon har gjort sitt bästa för att få ut så mycket som möjligt av det. Jag gläds med henne och passar på att njuta av hennes fotografier och berättelser av snölandskapet. Om ett par månader är det försommar och då kommer vi alla ha glömt bort hur jäkla kasst vädret var under vintern.

Många människor har kommit fram till oss och sagt att det var ett väldigt bra reportage i BLT. Tack så mycket säger jag men all cred ska gå till journalisten. Vi bara är oss själva och lever efter bästa förmåga och om det är något som är bra med det är det hennes skildring av vår verklighet.

Bloggar etiketter: kaos, Mörrum, snö, väder, vinter

Bokmärk

Missa inte:

1. När hjärnan tar slut tar munnen vid
2. Välkommen hem till oss
3. Vintern nalkas

Den här gången var det ett proffs som fotograferade men inte hjälpte det. Visserligen ser jag inte ut som en lallande idiot och bara det är ett steg i rätt riktning. Däremot är det lite svårt att se att det faktiskt är jag. Kort skärpedjup kallar de som vet fenomonet – Ludwigsyndromet är min benämning.

Fotograf: Lena Ehring BLT.se

Allvarligt talat, artikeln hittar ni via länken längst ner på sidan. Vill ni fortsätta skratta lite till kan ni läsa vidare om mina oförmåga att se bra ut på kort.

Ludwig i en blå klänning

Jag har gjort något dumt

Artikeln som publicerats i Karlshamns Allehanda och BLT hittar ni här

Bloggar etiketter: blt, löpsedel, Ludwig, Malin, media

Bokmärk

Missa inte:

1. Malin och Ludwig – en berättelse tar sin början
2. Malin och Ludwig – fortsättningen
3. Malin och Ludwig – sagan fortsätter