Det var en tjej vid namn Lisa som fyllde år igår (ev idag) som hade önskat en födelsedagsång av Ola, tyvärr var han lite krasslig och hade tight schema men det finns en autograf och en liten personlig hälsning till dig. Så om det är någon som känner denna Lisa så kan ni maila mig så kan jag skicka den vidare till henne.

Annars har dagen bestått av jobb. Däckade i soffan när jag kom hem. Heeeelt död! Imorn bär det av till Växjö :)

Ååh så skrev Johanna så snällt om mig i bloggen sin. Underbaring!!!!! Är otroligt glad att vi befann oss på samma katastrofplåtning den där sommardagen. Du är bland det bästa som hänt mig!!

Fy fan va jobbigt det är att ha henne så långt borta. Hon far överallt och jobbar. Hon är en av få modeller här i Sverige som lyckats. Men hey titta på henne, vacker som en dag och personlighet som lyser stjärnglans lång väg! Är stolt över henne! Ni kommer att få se mer av henne snart :)

http://slitz.se/bloggar/johanna

 Jobb imorn och sen på söndag ska vi ner till min syster med familj. Ska bli mysigt att se lillen.

Ikväll kommer artisten Ola till Tranås, jag är lite av ett Ola fan, tror att det är skånskan :) En kille jag jobbade ihop med  under en musikvideo hörde av sig och undrade om jag kunde hjälpa en vän till honom gällande nån bra fotograf och filmfolk i Tranås då Olas fimteam behövde hjälp. Jag gjorde inte så mycket utan la bara ut lite krokar. De ville gärna ses och tacka för hjälpen, tyckte jag var väldigt trevligt av dom. Får se om jag rör mitt lata arsle ner senare. Skulle ju vara kul att se uppträdandet. Ska lätt tigga autograf och bild isf.

Våra grannar håller nog på att flytta…de bär runt grejer i lakan på huvudet (?) sen bär de ut det till en skottkärra som står utanför… mamma och pappa hade sett dom bära ut en soffa som dom satte på skottkärran och körde iväg med… Jaaa men visst. Alla sätt är bra utom de dåliga…

Kanske är dax att flytta snart… nej nu är det kaffedax

Jag gillar den butiken, alla fina färger och så luktar det gott. Personalen är så uppstajlade att man nästan måste känna på dom för att se om de är riktiga.

Sen tar man den här lilla burken/läppglanset/ögonskugga/glittret eller vad det nu än må vara och går fram till kassan. Där tar en kille (med mer smink på sig än vad jag någonsin haft) emot mitt visakort, han ler och frågar om jag fått deras  magasin? Jag svarar nej och blir själaglad när han tar fram en sån där blank svart påse och stoppar i ett magasin. Sen tar han omsorgsfullt upp ett sånt där krispigt silkespapper och virar det runt ögonskuggan och stoppar ner det i påsen.

Min dag är gjord…min dag är gjord…

Tvätta era hårborstar människor!!!

I med dom i handfatet och tvätta dom med shampo!

De samlar på sig massor med damm och döda hudceller och tvättar man dom inte drar man ju igenom sitt nytvättade hår med massa gammalt äckligt! Usch! Tvätta en gång i månaden…MINST!

Glöm för bövelen inte att tvätta era sminkborstar också…

Jag blev väldigt trevligt bemött av två killar i receptionen och de sa att de var en annan av dom som skulle tatuera mig och att jag kunde sitta ner och vänta. Alltså skulle jag inte ha samma tatuerare som Sandra. Efter ett tag så kom det fram en snubbe som var från usa och sa att det var han som skulle tatuera mig. Redan där brister det lite då jag inte ställt mig in på att förklara hur jag ville ha det på engelska. Men jag tog fram bilden jag ritat upp (en bokstav och två ord på latin) och sa att så här vill jag att den ser ut och att den ska sitta på revbenen. Han vände och vred på bilden och var allmänt dryg. Han sa att han tyckte inte alls att jag skulle placera den på revbenen. Han tyckte den var för liten. Texten skulle inte gå att läsa på tio meters avstånd…(nu är detta inte tänkt att va nån stor jäkla ryggtavle tatuering och jag bryr mig inte om att man inte kan läsa den från tio jävla meter…)

Jag började bli duktigt irriterad nu… Sen tittar han på mig uppifrån och ner, ”Du är väl modell så detta kommer ju inte se snyggt ut på bild…” Jag blev helt ställd och stod lite som ett frågetecken och bara kände att han placerade mig i nåt jäkla fack…att jag bara var där och inte fattade nåt. Fick fram att jag lagt den ”karriären” bakom mig och att det inte var något problem….

Jens som satt bredvid märkte att jag blev mer och mer irriterad och han sa efteråt att han tänkt. ”Snälla tatueraren knip käft nu annars kommer du gå härifrån utan framtänder…” mitt humör är lixom inte att leka med när jag blir arg och jag kände att jag snart nådde kokpunkt. Vi tyckte båda två att han var riktigt dryg och otrevlig. Fattade inte alls vad hans problem var.

När vi iaf kommit fram till att jag faktiskt var där för att tatuera det jag kommit med, att den skulle sitta på revbenen och att det faktiskt inte var min första så bad jag honom om han kunde hjälpa mig med att snygga till texten (det är ju så man gör, man kommer med en idé och sen ska den duktiga tatueraren fixa till den så att den blir bättre det är ju deras jobb…) då säger han på sig irriterande breda amerikanska att det kunde jag göra själv… VA???? va säger människan?? Jag skulle rest mig upp och gått… Tillslut hjälper han mig med att få till stilen och ändrar lite på bokstaven och så är han äntligen redo.

Själva tatueringen tog väl nån halvtimma. Han sa inte ett ord till mig under hela tiden och jag sa ingenting överhuvudtaget, rörde inte en min. Jag låg och tittade på stackars Jens som led långt mer än vad jag gjorde. Han var lite blek och mimade flera gånger ”går det bra?” och ”Aj aj…”

Så här i efterhand är jag nöjd med den, när svullnad lagt sig så rätade den ut sig och den ser ut som jag ville att den skulle göra. Men jag ångrar att jag lät honom göra den när han var så jäkla otrevlig. Men när man ställt sig in på att göra det och åkt en bit så ville jag ju såklart ha den fixad. Han frågade inte vad jag hette förrän den var färdig han frågade heller aldrig vad tatueringes innebörd var för mig. Han frågade aldrig om jag behövde en pause eller om det kändes bra…

Han var duktig det var inte det…och självklart ska han säga sin proffesionella åsikt men så som han gick på kändes det som att han inte tog mig på allvar, att jag bara lallat dit och var en blondin som typ ville ha en playboykanin i ljumsken. Att jag skulle ligga och gråta mig igenom hela tiden.

Jag är iaf nöjd med den och den betyder mycket för mig. Ett J och sen den latinska texten Amor fati som betyder kärlek till ödet eller kärlek till sitt/vårat öde. J står för Jens och resten förstår ni ju.  :)

Jag önskar bara att mitt besök hade varit lite trevligare…bilden togs samma kväll då den var rätt svullen. Ni får en bättre bild när den läkt ordentligt.

Mamma bjöd ut oss på mat idag. Pappa skulle också varit med men låg hemma och mådde inte allt för bra, stackars lilla pappa :(

Vi begav oss till Hästholmen för deras berömda schnitzlar. Min farbror och faster med respektive var också med. Jag åt så jag nästan sprack. Gott var det! Var en otroligt mysig liten liten stad, med massa fina hus och en liten hamn. Själva resturangen låg i ett jätte mysigt blått litet hus. Vi tog en promenad och jag hade självklart mina promenadskor på mig… Jens såg btw ut som Daniel Westling idag med backslick och glasögon…hans nya namn är numera wesslan.

Ikväll åt vi räkor med Aioli och dricker lite vin. Gott det med… Allt är gott! it’s all goooood

Sitter och dricker kaffe. Förstår inte hur mitt liv såg ut innan jag började dricka kaffe. Den där stunden med första koppen är guld värd! Sjukt att man faktiskt är beroende av kaffe… Men det är väl en ganska mild last mot mycket annat.

Kommer ni ihåg livet innan internet? Vad fasen gjorde man då? Fattar ni hur mycket tid man lägger på att sitta och dumglo på datorn… Hur många timmar har man inte lagt på Facebook lixom?

Djupa tankar så här en söndagsmorgon…riktigt djupa!

Då från ingenstans dyker en bild upp på mig, Matt och Tina från en fest i öknen i Palm springs.

Satt och tittade på bilden jätte länge och log för mig själv. Minnen värmer väldigt mycket! Fina vänner! Vänner för livet!

 Jag är en konstnärsjäl, men har bara haft en paus på några år. Jag får höra att jag är bra, att jag är mer än bra. Själv tycker jag att jag är kass…Jag är den mest självkritiska person jag känner. En herre som är glaskonstnär som har gjort otroligt vackra konstverk frågade mig i vilken konstskola jag gått i…När jag svarade ingen alls så blev han jätte förvånad och berömde mig. Glad blev jag och sträckte lite på mig :)

Ett litet möte är bokat i september så får vi se vad vi lyckas åstadkomma.

Ikväll har jag bara degat. Tänt lite ljus och tänkt varma tankar. Eftersom jag är själv så har jag haft tråkigt så då tog jag några bilder…på mig själv så klart…jag är så tråkig. Tråkig och töntig!