Är det ens möjligt att skapa en topplista som verkligen rankar de bästa till de sämsta filmer man någonsin sett? Det finns tiotusentals filmer att lista och hur kan man skapa en lista rättvist när man knappt kommer ihåg vad filmerna handlade om när det gått flera år sedan man senast såg den? Vad gör en film bra? Handlingen? Manus? Skådespelarna? Filmens påverkan? Helheten?

På 7filmer.se har man gjort en topplista på de sju bästa filmerna, IMDb har en annan lista som rankar de 250 bästa filmerna baserat på vad besökarna ger för omdömen. Här kommer mitt försök till en topplista med de sju bästa filmerna genom tiderna, enligt mig, utan inbördes ordning;

• Sagan om Ringen (- Härskarringen), 2001. Egentligen borde hela trilogin vara med på varje filmtopplista. En av tidernas bästa bokserie har kommit till liv och helt underbart återberättas av Peter Jackson. Nya Zeeland är ett magnifikt land och gör verkligen trilogin rättvisa när Tolkiens underbara miljöer spelas upp. Synd bara att så mycket ur Tolkiens böcker har fått ge vika åt filmens begränsningar när det gäller bland annat tid.
• Schindler’s List, 1993. En mycket bra filmatisering om den tyske industrimagnatens försök att rädda undan judar från förintelsen. Vissa historiker ställer sig dock kritisk till sanningshalten i filmen och den bok filmen bygger på, men trots det är det en film som alla borde se.
• Star Wars Episode III: Revenge of the Sith, 2005. Den må vara film nummer tre i ordningen, men nummer sex när det gäller inspelningsordningen. Den är mörk, magnifikt utsmyckad av John Williams musik och berättar om hur Anakin Skywalker slutligen ger efter för mörkrets krafter och slutligen förvandlas till Darth Vader, ondskan själv. Genom hela filmen kittlar det till i varje avgörande ögonblick, i varje strid, och speciellt när de sista avgörande sveken går upp för de överrumplade jediordern.
• The Godfather, 1972, den kanske bästa maffia-berättelsen någonsin på film, de två första filmerna är helt klart bäst på området och har varit förebilder för eftervärlden. Det sägs att det finns tre saker en regissör bör undvika; barn, djur och Marlon Brando, trots det lyckas Coppola helt perfekt – varje gång han gör film.
• EuroTrip, 2004. Sjukt rolig, tillsammans med extramaterialet på DVD-utgåvan så lovar jag att man kommer skratta tills det gör ont, verkligen ont. Fred Armisen, som italienaren på tåget, och Joanna Lumley, hotellreceptionist, är tokroliga.
• Borat, 2006. Utan hämningar någonsin, varken före eller efter. Även till denna film vrider man sig av skratt när man väl förstår att allting är på låtsas för att driva med andra. Även om det var nära så är det ett under att Baron Cohen fortfarande lever.
• Forrest Gump, 1994. En man ett öde, en sju helsikes berättelse på en parkbänk vid en busshållplats. Livet är verkligen som en ask choklad, man vet aldrig vad man får. Underbar berättelse om en mans liv, fyllt av händelser och närvarande vid olika historiska ögonblick. Bjuder på både tårar och skratt.

Detta var mitt försök till en topplista med de enligt mig sju bästa filmerna. Jag är inte helt nöjd utan saknar en rad filmer som borde finnas med så som minst en Hitchcock och en King, skräckens mästare. Tittar man på IMDb top 250-lista så skulle man lätt hålla med om minst hälften av dem.

Hur skulle din topplista se ut?

Både allianspartierna och socialdemokraterna överväger att plocka bort ”sommarlovet” och istället ersätta den med en termin, för landets högskolestuderande, och därmed göra om läsåret från två till tre terminer vilket kortar ner tiden det tar för en student att ta examen och därmed snabbare komma ut i arbetslivet.

Förslaget har fått kritik från både studentföreningar som landets högskolor. Patrik Andersson, ordförande för studentkåren vid Högskolan Väst, tror att det nya förslaget kommer att leda till mer stress och psykisk ohälsa för studenter. Lars Ekedahl, rektor vid Högskolan Väst, tror att risken finns för att resurserna blir sämre och att därmed kvalitén på utbildningen blir lidande av exempelvis att antalet lärarledda föreläsningar blir färre.

Bakom förslaget ligger tanken på att få snabbare få ut studenter i arbetslivet eftersom utbildningstiden kortas ner. Sverige är i dag ett av få länder med de äldsta studenter vid högskolor och universitet, vinklingen i medierna försöker få det att framstå som om detta beror på att studietiden är lång, när det snarare handlar om att en stor del väljer att läsa vidare när de kommit högre upp i åldrarna.

Om studietiden ändras så att det blir tre terminer per år finns risken för, precis som både Patrik Andersson och Lars Ekedahl framhäver, psykisk ohälsa och brister i resurserna. För studenterna försvinner möjligheten att koppla bort skolan under en längre sammanhållen tid, om nu de tre terminerna kommer gå, så som de gör i dag mellan höst och vår, direkt efter varandra. Förvisso ägnar många studenter sommaren till att sommarjobba, och inte vila upp sig, men ofta är orsaken till detta att bygga upp en ekonomisk buffert, något som på sikt att leda till att många inte har möjligheten att läsa vidare för att ekonomin inte tillåter.

Jag tror också på fördelen med att det går snabbare att komma ut i arbetslivet, men om resan dit påverkas negativt så hjälper det inte så mycket. Det tar tid att ta in och smälta det som lärs ut och pressen på oss studenter ökar då det blir svårare och tuffare att ta igen det vi ligger efter med från föregående termin och kurser.

Högskoleminister Tobias Krantz säger till Dagens Nyheter att ”sommarlovet är dock väl etablerat inom utbildningsystemet, det har visat sig svårt att förändra det”, sommarlovet har en viktig kulturell betydelse i vårt samhälle och har så varit i väldigt, väldigt många år, även om betydelsen av sommarlovet har olika innebörder beroende på vilken ålder man är i.

Nu är andra sommarjobbsveckan avklarad, tiden tycks gå fort och det lär nog inte dröja länge fören de resterande fem veckorna är gjorda, sommaren kommit till enda och skolan tar sig början igen. Sista året. Det känns lite otroligt men snart är verkligheten i fatt, skolan är passe’ och den ljusnande framtiden är förhoppningsvis på plats. Jag är verkligen nyfiken på vart jag kommer ta vägen.

Bingo är ett fenomenalt terapiverktyg inom äldreomsorgen. Den tränar koordination, hörsel, syn, tanken och så vidare. Dessutom inbjuder bingon till gemenskap både i spelet och i den tillhörande fikastunden. Alla kan alla känna sig delaktiga på sina egna villkor, de som behöver hjälp med att placera ut sina pluppar, allt eftersom siffrorna ropas upp, får hjälp av personalen eller så hjälper pensionärerna varandra.

Bingo har blivit ett enormt internationellt folkspel, en del spelar för spänningen andra för möjligheten att kamma hem storvinsten. Allt eftersom tekniken utvecklats har också också bingon flyttat ut i det elektroniska universumet och återfinns numera både som spelautomat och på Internet.

När jag var liten brukade vi spela på bingolotto i fyran, på Lokets tid, det var spännande och underhållande men sällan blev det några andra vinster än kanske en hundralapp. Med tiden har förhållandena ändrat sig och numera sägs det vara mycket svårare att vinna ens de lägsta vinsterna på bingolotto.

För ett tag sedan fick jag möjligheten att prova på och spela bingo på nätet, men det var inget jag fastnade för, sidan som erbjöd prova-på-spelet var tråkig och vinsterna låga i förhållande till vad man satsade. Jag fick tio gratisspel och vann en enda gång och då blev vinsten bara en femma, vilket räckte till ännu ett spel men som inte gav något.

Nya varianter på bingon dyker ständigt upp, hos Lotta på Liseberg har vi sett två stycken, förra året med ”levande” bingobrickor och i årets upplaga i form av gissningslek med högre eller lägre siffra. Jag tror att bingon kommer fortsätta att utvecklas, nya varianter dyka upp, men i dess mest grundläggande form så är det faktiskt både nyttigt och roligt tidsfördriv.

Det var svettigt, ryktet spred sig som en löpeld över Facebook, ni vet ”jag såg det på facebook” att rättningar och resultat var på gång i senaste kursen, Ledarskap och Organisation, sista kursen år två i programmet. Extra svettigt blev det när helt plötsligt statusuppdateringarna började gå tätt när klasskamrater blivit godkända en efter än medan jag själv stod där utan något studieresultat på studentportalen. Men så kom det till sist.

Till min otroligt stora förvåning kammade jag hem full pott på allting, trots att jag haft en viss kritisk inställning både i tal och skrift mot både delar av lärarlaget och tentamensformerna. Den sista tentan i kursen var verkligen svår och framförallt otroligt konstig konstruerad. Otydlig, förutsättningarna ändrades flera gånger, det gjordes tillägg och läraren delgav inte detta till samtliga i klassen utan verkade utgå från att det förekom någon form av kollektiv spridning i klassen. Men det var formen på tentan jag inte gillade utan jag hade hellre sett en tenta som mer direkt påvisade min kunskapsprocess, antingen genom ett riktigt PM eller en mer klassisk tentastruktur.

Inte blev det bättre av att jag inte förstod tentan, hur skulle jag skriva den, vad skulle vara med, och hur skulle jag få plats med allt. Men då kom två riddare på vita hästar in och gav mig en hjälpande hand och visade mig vägen, stöttade mig och petade mig i rumpan med sina lansar, utan deras assistans hade jag definitivt kuggat eller tvingats till en komplettering. Jag vill inte nämna några namn här men ni vet själva vilka ni är under era blanka rustningar.

I kväll ska jag fira detta avslut med inte en utan hela två magnumglassar, goda, söta och helt chokladiga. Motsatsen, om jag tvingats till komplettering, hade varit att dränka mina sorger med kolasås på tub. Så som ni ser, det är en vinn-vinn situation.

Det är så tråkigt att ha ett son-namn, ännu tråkigare att ha två, även om jag givetvis förstår dess identitetsvärde och arvsvärde, men son-namn saknar samma innebörd som ett anrikt namn som kanske har adlig bakgrund, även om son-namnet gått i arv i flera generationer.

Enligt Statistiska Centralbyrån, SCB, har ungefär var tredje svensk ett son-namn. Listan över de 100 vanligaste efternamnen i Sverige består i princip till hälften av son-namn där Johansson, Andersson och Karlsson är de populäraste namnen med ca 262 000, respektive 261 000 samt 231 000 bärare förra året.

Vidare består tio-topp-listan av Nilsson, Eriksson, Larsson, Olsson, Persson, Svensson och Gustafsson med ca 177 till 100 000 bärare förra året. Först på 21:e plats hittar vi det första icke son-namnet Lindström med ca 25 000 bärare år 2009.

Trots att listan rymmer hundra efternamn och att bärarna blir allt färre och färre ju längre ner på listan man kommer, under 10 000 bärare, så känns inte efternamnen varken unika eller ovanliga.

Bengtsson, som kommer från mammas sida, hamnade på 15:e plats med sina ca 35 000 bärare förra året medan Jansson, från pappas sida, kommer strax ovanför, 13:e plats, med ca 51 000 bärare. Kanske inte så många man delar efter namn med, om man nu tänker sig att Sverige har en befolkning på över 9,3 miljoner.

Jag vill byta till något ovanligt efternamn, helst med lite finare klang, och länge har jag funderat på att använda släktnamnet Örn, från mormors sida, som bas, kanske enkla Öhrn eller något lite mer avancerat som Silfweröhrn, Öhrnklo (alternativt med stavningen kloo och/eller örn)?

Som mellannamn har jag Erik, vilket jag tycker låter betydligt bättre än Kenneth, så det skulle jag kunna tänka mig att byta till, helst med lite brittisk stavning så som Eric.

Nästa gång jag är hemma i Trollhättan så tänkte jag dyka ner i släktforskningen för respektive familjesida och se efter vad som döljer sig där. Reglerna för namnbyte är lite kniviga men om jag förstått saken rätt så kan man ta ett familjenamn med viss reservation för skyddade namn som är adliga etc. så där rök chansen att ta ett namn från de närmsta kommande generationerna efter Erik XIV. Det jobbiga blir att sedan lära sig att skriva min namnteckning med det nya namnet.

Erik Öhrnson? Erik Öhrnvinge? Erik Öhrnbuske? Erik Öhrnvante?

Då var årets första ”riktiga” arbetsdag avklarat, det var inga problem att hitta tillbaka igen i rollen som undersköterska i hemvården. Jag kände mig lika välkommen som förra sommaren och fick dessutom möjligheten att lära känna en ny kollega, en ”legendarisk” kollega, som jag tror att jag kommer trivas mycket väl tillsammans med.

Som jag skrivit tidigare så har jag bestämt mig för att detta ska vara sista sommaren och sista året jag jobbar som uska, nästa sommar är jag klar med mina högskolestudier och förhoppningsvis lyckas jag få ett sommarjobb som biståndshandläggare, men egentligen hoppas jag på att kunna spendera hela nästa sommar till enbart ledighet. I dag fick jag tips av min kollega om whiskeyresor till norra Skottland, vilket lät väldigt lockande som examenspresent till mig själv. Helst skulle jag vilja göra den tågluff i Europa, som jag och min kusin planerat, men ödet tvingas skjuta upp den examenspresenten några år.

Vad som sker kan bara framtiden utvisa.

Jag är dålig på att uppdatera min blogg men jag skyller på att jag nu haft semester i tre veckor och valt bort datorn framför andra mer intressanta och roliga saker, så som att slappa. Så därför kommer jag så här i efterhand uppdatera bloggen så ni som finner det intressant kan se vad som hänt under de här tre veckorna.

I morgon måndag är det dock slut på semester och ledighet, då börjar sommarjobbet. I Sju veckor framåt blir det att ”slita” som ett djur med att pyssla om pensionärer. Det blir nog tufft. Jag har bestämt mig för att detta blir sista sommaren, på ett tag, som jag jobbar. Nästa år tänker jag vara ledig hela sommaren, bara slappa, ta det lugnt och fira min examen med en resa långt, långt bort (dock ej utanför Europa).

Mariestads marina

Vi var åter igen en tur till Mariestad för att hälsa på mamma, som sommarjobbar i denna lilla avsides, men ändå vackra stad.

Konstverk tar många uttryck

Mariestads äldre kvarter dateras tillbaka till 1700-talet

Det dansas i Karlstad

Passade på med ännu ett besök till Karlstad och min kusin där uppe. Denna gången höll Karlstad vad de lovade och solen sken, vädret var varmt och folklivet i full gång. Passade också på och shoppa lite nya sommarkläder, vilket behövdes.

Försökte övertala min kusin att åka ner till Trollhättan en vecka tidigare, men det fungerade inte, så när jag lämnar Trollhättan till midsommar så kommer han ner, för att passa katten när min faster åker till London. Små eventualiteter diskuterades för sommaren, vi har en inplanerat tripp till Oslo och funderingar på en liten biltripp genom ett medeltida Sverige, hoppas båda blir gjorda.

Ett gott avslut på en underbar dag