Andrea Reuters blogg

Muntur

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Thu, 10 Mar 2011 12:00:00 +0000

I februari var jag i Finland för att spela in mitt avsnitt av Muntur, en pratshowserie på FST (den svenskspråkiga statliga kanalen) i 10 avsnitt där varje del har en ny programledare. Jag fick själv välja tema och gäster för programmet och jag bestämde mig för att gå all in och flumma ut totalt. Mitt tema blev 2012, året då Mayakalendern tar slut och mänskligheten (kanske?) går in i en ny era. Hade mayaexperten Ola "Aniel" Petterson och numerologen AnninaKyrklund som gäster och på slutet kommer det in en överraskningsgäst som producenten valde och som jag inte visste vem det var. En helt galet bra överraskning var det! Tyvärr kan jag inte avslöja vem det är, men ni kommer inte att bli besvikna, det kan jag garantera.

Muntur började sändas för några veckor sedan, mitt program kommer att sändas måndagen 4 april kl 21 finsk tid. Tyvärr går det inte att se programmet i Sverige (damn you rättighetsskit på kanalens sajt). Har inte sett programmet själv än, väntar med stor spänning på att dvd:n ska landa i min postlåda. Misstänker att många kommer att tycka att jag rätt new age-utflippad, men det är jag ju. Nu får min skeptiker till brorsa Jonatan skämmas. Muahahahaha!

Har vi inte kommit längre??

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Wed, 09 Mar 2011 16:14:00 +0000

Läser på Resumés sajt att det blev en storm av hatiska kommentarer på fotbollskanalen.se när de publicerade nyheten om att Anton Hysén (Glenn Hyséns son) kommer ut som homosexuell i nästa nummer av Offside. Wtf? Jag är fan tillräckligt chockerad av att han är den förste (!!!) fotbollsspelaren som kommer ut i Sverige, att folk dessutom tycker att det är dåligt är över min förståelse. Vi befinner oss i Sverige. År 2011. Jag blir så trött och ledsen.

Portlandia

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Wed, 09 Mar 2011 15:42:00 +0000

Alex introducerade mig till Portlandia, en sjukt rolig sketchserie, i fredags (spanks, mannen). Den består av olika sketcher om folk som bor i Portland, Oregon (förresten samma stad som en av mina favoritrullar någonsin utspelar sig i, nämligen My Own Private Idaho). Tydligen är Portland ett centrum för ett slags nyhippisar, dvs folk som bryr sig om att maten är närodlad och ekologisk, att allting är jämlikt mellan könen m.m. En hardcore-version av sådan man själv vill vara alltså. Det finns en del återkommande rollfigurer, men det går bra att se avsnitten totalt hullerombuller. Har bara sett avsnitt 1 och 2, men är helt såld. Extremt kul! Ni känner säkert igen grymma Saturday Night Live-skådisen Fred Armisen nedan.

Spegel, spegel...

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Wed, 09 Mar 2011 15:39:00 +0000

Var på Radiohuset i dag för att spela in Popakuten som sänds i Morgonpasset Helg nu på söndag (vi snackar om skillnaden mellan genrerna skräck, rysare, thriller och deckare) och då gick jag på handikappstoan. Rätt kul att man ser handikappad ut när man går på den...

Om du har det tråkigt...

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Mon, 07 Mar 2011 18:18:00 +0000

... kan du ägna dig åt det här filmspelet på nätet där man ska gissa vilken film ett objekt representerar. Smart, roligt och lagom svårt. Tack till Joge för tipset.

Cyrus

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Mon, 07 Mar 2011 17:55:00 +0000

Ni vet hur det är med söndagskvällar. Man vill se en komedi som är "lätt" utan att den är usel. Ofta rätt svårt tyvärr. Vägen i går gick genom att kolla in Jonah Hills filmografi och se om det är någon film han medverkar i som vi inte sett. Och då hittade vi Cyrus. Den uppfyllde alla våra förväntningar, vilket i sig är en bravur, men den gick också vidare från det mest rudimentära (att vara rolig och inte dålig). Komplexa rollfigurer och ett konstant pendlande i handlingen (ibland svängde det markant mitt i en dialog) gjorde att man aldrig visste vad som skulle hända eller vad man egentligen tyckte om rollfigurerna. De var sympatiska ena stunden, obehagliga nästa, för att sedan visa helt nya sidor. Håller just nu på fräschar upp mina kunskaper i filmanalys och Cyrus manus fick mig att verkligen spinna igång, riktigt skickligt konstruerat. Kolla in den!

Ett tidigare liv

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Fri, 04 Mar 2011 15:21:00 +0000

Hamnade bredvid den kunnige och underbare filmjournalisten Jan Lumholdt (från bl.a. SvD) på planet tillbaka från Berlins filmfestival. Han är en av de sista gentlemän som finns i vårt land, bildad, höflig och intellektuellt stimulerande. En sådan som automatiskt undrar om han kan hjälpa dig med din väska samtidigt som han konverserar med en med en nyfiken och respektfull ton som gör att man känner att ens åsikter betyder något. Man känner sig alltid vederkvickt efter att ha samtalat med honom. Hursomhelst hade han en bild på sin telefon som han tyckte liknade mig som jag precis fick mejlad till mig. Nuförtiden har jag ju längre brunt hår med en mjukare lugg, men visst stämmer det att jag körde med den här stilen under min Filmkrönikan-period.

Oscarssnack i P3 Populär på måndagen

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Sun, 27 Feb 2011 11:59:00 +0000

Just det ja, jag ska vara med i P3 Populär i morgon kl 10-11 och snacka om Oscarsgalan tillsammans med Nina Johansson från Aftonbladet. När de mejlade mig och frågade om jag ville vara med var min första reaktion nej, jag kommer ju knappt att få någon sömn alls, men mycket snabbt insåg jag att det var ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. Sitta och tycka till om galan i en timme, så jävla kul! Så nu håller jag på kollar lite Oscarshistorik och gamla klänningar och allt som kan behövas. Och jag får chansen att än en gång hylla Filip och Fredrik. Vet ju inte hur de kommer att sköta sig, men med tanke på hur briljanta och roliga de nästan alltid är, så är jag rätt säker på att det kommer vara ett stort nöje att se dem. Nästa år ska jag sitta i studion och kommentera med dem. Målbilden är klar, så det kommer att hända.

Om ni av någon outgrundlig anledning missat Filip och Fredriks podcast så måste ni börja lyssna på den nu! De sitter "bara" och snackar om absolut allt. Intressanta och nya vinklar på dagsaktuella händelser, ett rikligt strösslande med populärkulturella anekdoter och ett sinnessjukt kul tugg. Baksidan är att de därigenom visar hur innehållslöst och ointressant och flamsigt det är med de flesta andra som jobbar på radio. Förutom Christer då, det är ett riktigt bra program som går varmt i min telefon.

Äntligen är käre Oscar här

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Fri, 25 Feb 2011 10:36:00 +0000

Och då menar jag inte bara att Oscar kommer hem från Hong Kong (om någon vecka, hurra!) utan att den lilla men ack så betydelsefulla statyetten äntligen ska delas ut igen. Vi har ju som jag tidigare skrivit om traditionen att vaka hela natten och dricka champagne tillsammans med ett gäng kvinnor från filmbranschen. Jag är extremt nöjd att det är Filip och Fredrik som ska vaka i rutan, vilken drömkombo med dem och Ossy. I år ska vi dessutom spela Ett filmspel innan, spelet som min mångsysslande kompis Alex satt ihop (ja, det är samma Alex jag skrev om nyss här). Med tanke på att han bollat rätt många frågor med mig innan och att jag kollat på frågorna en del sedan jag fick spelet av honom i höstas så känner jag mig självsäker. Lika självsäker som jag är på att vinna hela potten med vinflaskor i vår Oscarstippning, muahahahaaa.

Såhär har jag tippat (och det här hoppas jag):

Best Picture: The King´s Speech (Black Swan)
Best Director: David Fincher (Darren Aronofsky)
Best Actress: Natalie Portman (Natalie Portman)
Best Actor: Colin Firth (Javier Bardem)
Best Supporting Actress: Melissa Leo (Melissa Leo)
Best Supporting Actor: Christian Bale (Christian Bale)
Best Animated Feature: Toy Story 3 (Toy Story 3)
Best Foreign Film: In a Better World (In a Better World)
Best Original Screenplay: The King´s Speech (The Kid´s Are All Right)
Best Adapted Screenplay: The Social Network (Winter´s Bone)
Best Art Direction: The King´s Speech (The King´s Speech)
Best Costume Design: The King´s Speech (The King´s Speech)
Best Original Song: We Belong Together (ingen åsikt)
Best Original Score: Inception (Inception)
Best Documentary: Inside Job (Exit Through the Gift Shop, trots att jag inte sett den)
Best Film Editing: The Social Network (Black Swan)
Best Cinematography: True Grit (True Grit)
Best Makeup: The Wolfman (ingen åsikt)
Best Sound Editing: Inception (Inception)
Best Sound Mixing: The Social Network (Inception)
Best Visual Effects: Inception (Inception)
Best Documentary Short Subject: Killing in the Name (ingen åsikt)
Best Visual Short Film Animated: Day & Night (ingen åsikt)
Best Short Film Live Action: Na Wewe (ingen åsikt)

Just Kids

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Thu, 24 Feb 2011 20:05:00 +0000

Förra veckan läste jag klart Patti Smiths bok Just Kids om sitt och Robert Mapplethorpes liv som kämpande konstnärer i New York under sjuttiotalet. Den är fullkomligt magisk, skriven med ett språk som flyter lika lätt och vackert som det är inspirerande och imponerande. Smiths kärleksfulla beskrivning av deras speciella förhållande och deras kreativa och monetära strävanden är stundvis så gripande att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken och "själfullt" stirra ut genom fönstret och ponera livet. Seriöst. Nu är jag ännu mer övertygad om att New York under sjuttiotalet är den era jag helst av allt skulle vilja uppleva om jag fick resa tillbaka i tiden. Chelsea Hotel, punk- och gayrörelsen, enorma dragiga våningar med trägolv och badkar i köket, den pulserande kreativiteten överallt.

Min kollega Sara läste också precis boken och tipsade mig nere i Berlin (när jag var där på filmfestivalen förra veckan) om att CO Berlin just nu har en stor Mapplethorpe-utställning. Perfekt. Gick dit och avnjöt svartvita bilder av Smith, blommor och kukar. Tyvärr finns inte min favoritbild ute på nätet, den avbildar en liten staty av en djävul som hötter mot en erigerad penis. Galet rolig och snygg bild. Såg också en intressant dokumentär om hans liv som tyvärr visades med bedrövande risigt ljud i en mittgång där det var iskallt. Utställningen fortsätter fram till 27e mars, såå värt ett besök om ni befinner er nere i Berlin. Fan, det är t.o.m. värt att åka till Berlin bara därför. Kom bara ihåg att klä er varmt! Och att läsa boken innan.

PS. Första gången jag var på CO Berlin såg jag Annie Leibovitz där, den utställningen kom sedan till Fotografiska, så med lite tur kanske den här också kommer dit senare. Överhuvudtaget känns det som att Fotografiska vill ha samma stil som CO Berlin. Förutom att det förstås i Stockholm varken är kallt eller hål i kaklen eller annat som gör CO Berlin till just Berlin.

Ökenblomman

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Thu, 24 Feb 2011 15:10:00 +0000

Kollar in lite trailers för nya filmer och stötte på trailern för Desert Flower, filmatiseringen av Warie Diries bok Ökenblomman. Dirie är den somaliska kvinnan som växte upp som omskuren nomadkvinna som flydde från ett arrangerat äktenskap och hamnade i London där hon blev upptäckt av modefotografen Terence Donovan och blev supermodell. De flesta tjejer har läst boken och uppföljaren Ökenblomman återvänder, men de hade lyckats gå mig förbi ända tills jag hittade dem på en loppis i Nyköping för en krona styck i höstas. Böckerna är inte direkt någon storartad litteratur, men hennes öde är verkligen fascinerande. Det som påverkade mig mest var allting hon berättade om infibulation, den värsta form av kvinnlig omskärelse som finns. Jag har vetat hur vidrigt det är, men att få veta alla detaljer kring hur den går till och hur det är att leva med det var fasansfullt. Hur kan det fortfarande i vår tid existera något så hårresande? Det och att kvinnor stenas till döds för att de blivit våldtagna är det mest upprörande och svårförståeliga jag vet. Människor gör detta mot andra människor. Mot sina barn. Finns inga ord.

Ritualen

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Thu, 24 Feb 2011 14:40:00 +0000

Nästa vecka har Mikael Håfströms nya film Ritualen (The Rite) premiär. På galapremiären på tisdagen ska jag intervjua Håfström och huvudrollsinnehavaren Colin O´Donoghue på scenen innan filmen, så i kväll ska jag gå och kolla på den. Hoppas på en hisnande skräckisupplevelse!

Spelning på Fantastic på Världskulturmuséet

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Thu, 24 Feb 2011 14:01:00 +0000

Under sista helgen på Göteborgs filmfestival var det releasefest för boken Vad gör de nu? (läs mer här och köp den här), en bok med en samling fan fiction-texter, alltså texter om vad diverse filmkaraktärer gör just nu. Min vän och forne Filmkrönikan-kollega Alex "Alexander the Great" Kandiloros är redaktör för boken och jag en av ett antal skribenter. Min text är ett brev från Derek Zoolander till Kronprinsessan Victoria. Förstås. Som kuriosa kan jag berätta att jag skrev texten under en lång mellanlandning på Moskvas flygplats på väg till Shanghais filmfestival. En månad efter deadline. På min iPhone. Well well. Med tanke på omständigheterna är jag faktiskt riktigt nöjd. Har bevittnat hur flera av mina kompisar skrattat högt när de läst den. Å andra sidan stod jag ju bredvid som en hök och stirrade på dem som om de var min nästa måltid, så de hade inte direkt något annat val. Men ändå.

Hursomhelst så kom boken ut som det nya numret av Filmkonst (Göteborgs filmfestivals tidning) och på den stora releasefesten på Världskulturmuseet i Göteborg spelade jag skivor. Eftersom det var Alex och min kompis Patrik som ordnade festen fick jag välja tid själv och tog förstås fräckt prime tiden 02-03 för mitt techno set. Trots att jag ärligt talat var rätt packad då gick det hur bra som helst, flera var framme och ville se låtlistan och tackade för att det "äntligen spelas bra musik". Att det också var framme några tjejer (se bilden) och önskade att jag skulle spela Daft Punk "eller något av Britney Spears" (hur schizofrent är inte det?) gjorde inte stämningen sämre, jag gillar ju att säga nej. Förutom att jag minutiöst förberett setet med Oscars Best of 2010-låtar som bas så var jag uppkittad till tänderna med rosa Urbanears och skitfina kläder från 28Street. Tack Oscar och Sarah!

Här kommer låtlistan:

Paris Is For Lovers Fet et moi
Same Old Place Genius of Time
Push Push (Original remastered) Rockers Hi-Fi
Gospel (Super Flu´s Antichrist Remix) Format B
Mi Mujer Nicolas Jaar
Amor Amores Masomenos
The Morning Song Cabin Fever
No News Rhauder feat. Paul St Hilaire
Odessa Kanakas
The Swallow Nhar
Man of Wisdom - Original Mix Sect
Cross Country (Original Mix) Freedarich & Stiggsen
Let the Music Play Penner & Muder

PS. Festivallegenden och ryssen Sam Klebanov (som jag förhoppningsvis ska få avnjuta Moskva med i september) befann sig underbart nog på dansgolvet, vilket gjorde att det var ett helt sinnessjukt pepp att få spela Odessa. Tack Danroth för upptäckten av den låten och de fina såpbubbleminnena från midsommaren på Åliza (Åland, vårat Ibiza)!

Hej igen

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Thu, 24 Feb 2011 13:55:00 +0000

Ja, ja, denna ironi i att jag inte bloggar när det händer som mest. Det är ju just då jag ska blogga. Ingen idé att lova stort och brett här, ni känner mig och tyvärr gör jag det också. Men hoppet är det sista som överger människan, jadijadija... Så vad har jag gjort de senaste månaderna? Bl.a. firat nyår bland björnar på Berghain, fastat och funderat på livet, varit på Göteborgs filmfestival, varit i Finland och spelat in tv-programmet Muntur och varit på Berlins filmfestival. Mer om detta följer förhoppningsvis här snarast. Just you wait ´Enry `Iggins, just you wait osv.

Årskrönika i bilder för 2010

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Tue, 21 Dec 2010 13:39:00 +0000

Precis som alla tidigare år har 2010 varit det roligaste och mest innehållsrika året i mitt liv, ett år då jag samlat på mig nya erfarenheter och upplevelser, ett år då jag varit med om hur mycket bloggvärda händelser som helst, men även ett år då jag ironiskt nog inte bloggat så mycket. Så som plåster på såren kommer här en snabb genomgång av de gångna året. Enjoy!

En snömumin under julhelgen på lande.

Medverkan i Andre Wickströms talk show Lilla onsdag på FST.

Fördrink inför Guldbaggegalan.

En glad Ruben Östlund precis när han tagit emot Guldbjörnen i Berlin för sin kortfilm Händelse vid bank.

Med regissören Patrik Eklund och producenten Mattias Fjellström på Director´s Camp i Skellefteå i februari. De var precis på väg till Oscarsgalan med sin nominerade kortfilm Istället för abrakadabra, nu är de short listed även för 2011 med Slitage. Imponerande.

På väg till Kruthuset med Patrik och Lina.

Skolar in guddottern Svea i diskandets glädje. Det är det roligaste hon vet nu. Muahhahaaa!

Med berömda dragkingen Murray Hill efter att jag vann 100 dollar på transbingo i New York i april. I spent it all on booze and drugs, precis som Murray ville!

Horans P.A. första utomhusfest på Långholmen.

Spelning på Cinemas 1-årsjubileum i maj.

På filmfestivalen i Shanghai i juni.

Dagsfest på Oscars takterass i Hong Kong i juni. High life!

35 grader varmt dygnet runt i Berlin i juli. Tur att donnorna (Camilla, jag och Yandeh) får tillbringa tiden zippandes drinkar på Badeschiff.

Yandeh och jag i den egenhändigt gjorda paraplygrottan på Skankaloss.

Utfärd med familjens båt Undan strax utanför sommarstugan i Pargas.

Björnar på Pride i Stockholm. Det bor en tysk björn inuti mig och jag vårdar honom ömt.

Tango till Darya & Månskensorkestern på grymma festivalen Flow i Helsingfors i augusti.

Jury duty på Fantastisk filmfestival i Lund. Här med de andra medlemmarna i den internationella juryn, Philip Bergson och Kim Newman. The Loved Ones av Sean Byrnes korades till vinnare.

Min gudson Basti anlände 11 oktober.

Den nyaste familjemedlemmen, min älskade Macbook Air, 13 tum.

På tal om inställda flyg

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Tue, 21 Dec 2010 13:08:00 +0000

Alla som inte bor på samma ort som sin familj drabbas ju nu i jultider av tåg- och flygkaoset. Tur att man själv åker båt! Hur som helst så påmindes jag om hur det var när jag i samband med askmolnet i april hade svintur. Blev förvisso tvungen att vara kvar i New York i tre extra dagar (jättejobbigt...), men kom på ett flyg och landade välbehållen på Arlanda där jag tog denna bild.

En pina?

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Mon, 20 Dec 2010 16:04:00 +0000

Berlins filmfestival offentliggjorde de första tävlingsfilmerna förra veckan. En av dem som tävlar är Wim Wenders film Pina, en dansfilm i 3D med Wupperthal Dance Company. Låter som att titeln sannolikt beskriver upplevelsen när man ser filmen...

Händelse vid bank

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Fri, 17 Dec 2010 12:52:00 +0000

Nu kan man se Ruben Östlunds superba kortfilm Händelse vid bank på Aftonbladets hemsida. Filmen bygger på en riktig händelse när Ruben och hans producent råkade bevittna ett extremt misslyckat rån. I filmen har Ruben återskapat händelsen i en enda tagning (!) med nästan 100 statister. Skitkul, imponerande, svinbra. Se den! Filmen vann med all rätta Guldbjörnen i Berlin (ett av världens finaste festivalpriser) tidigare i år.

Kenny piñata

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Mon, 06 Dec 2010 12:26:00 +0000

Blev tipsad om den sjukt roliga sajten papapinata.se av min kompis Georg och var förstås tvungen att beställa en av killens pinatas, man vill ju inte att hans fru lämnar honom. Så i fredags fick jag ett mycket stort paket med Posten (har inte trott att det går att skicka så stora paket med posten, men bevisligen så är det fullt möjligt).

På tal om Posten hände det en rätt konstig grej förra veckan. Jag fick hem en reklam från Posten gällande julkort och längst ner till vänster på direktreklamen stod det "God jul önskar Tim". Och min kille heter Tim! Tim är ju ett rätt ovanligt namn i Sverige, så det kändes väldigt konstigt att de hade valt just det namnet. Kollade runt lite och hittade två andra som fått reklamen och även där var namnet Tim, men det som gör att jag ändå inte kunde vara säker på att det är samma namn på alla utskick är att dessa två personer också har en relation till namnet (ena har en son som heter det, den andra en kille som heter det). Brukar inte vara paranoid, men hade svårt att sluta tänka på det här i helgen... Antingen hade Posten gjort värsta övervakningssamhälle-via-Facebook-utskicket eller så var det en slump att de valt just det namnet. Jag tror ju på att slumpen inte alltid är en slump (ännu mer sedan jag läste den eminenta boken Slumpen är ingen tillfällighet av Jan Cederquist) och i dag fick jag veta att en person till (utan relation till någon som heter Tim) hade fått reklamen, så tydligen står det Tim på alla utskick. What are the odds? Med tanke på att jag träffade Tim fredagen den trettonde (plus en massa andra semimystiska grejer som hänt) så antar jag att universum gillar vår kombo. Najs!

Ja, just ja, vad var det i paketet? Kenny förstås!

Om lifestyle i City

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Wed, 01 Dec 2010 14:54:00 +0000

Om det är någon som missat det så säger jag det här i klartext: gratistidningen Stockholm City är sjukt jävla bra! Varje gång jag läser den hittar jag riktigt smarta och väldigt roliga artiklar och krönikor (det behöver kanske inte påpekas att detta inte händer när jag undantagsvis läser Metro). Älskar dessutom Jenny Dambergs spalt där hon tipsar om och svarar på frågor om Stockholm . I tidningen nu (den kommer ut måndagar och torsdagar) finns en helt fantastisk genomgång av vad begreppet lifestyle betytt i Stockholm de senaste tjugo åren. Tyvärr finns inte artikeln att länka till på deras hemsida, men däremot ligger tidningen uppe som pdf, så klicka bara här och gå till sidan 30 så hittar du den.

Ett litet smakprov (efter en skickligt satirisk sammanfattning av vad lifestyle är för något):
"De som anser sig ha högre intellektuellt än finansiellt kapital sysslar därför inte med lifestyle. Det är alltså aldrig någonsin lifestyle att dricka rödvin."

Vintergear

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Wed, 01 Dec 2010 12:37:00 +0000

I min fåfänga ungdom lyssnade jag varken på gympaläraren eller mamma (ni vet, "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder") men nu har jag blivit vis, och rikare, så i går var jag ute på stan och kittade upp inför vintern. På Playground (hörnet av Drottninggatan och Adolf Fredriks Kyrkogata) hittade jag en guldgruva och köpte fort på mig följande: varma vindtäta handskar som man kan använda iPhonen med (Marmot), en svinvarm vintermössa tillverkad av isländska märket North 66 degrees (som tillverkat vinterkläder för fiskare sedan 1924) och ett par vattentäta vinterboots som håller värmen till -32 grader (Sorel). Så nu kan vintern komma!

Sound of Noise trummar loss

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Wed, 24 Nov 2010 13:35:00 +0000

Höll i ett seminarium på Stockholms filmfestival i går (Swedes on the Intl Scene) och snackade då med producenten till Sound of Noise, den svenska filmen som hade premiär i Cannes (och vann pris) i våras. Filmen är en vidareutveckling av regissörerna Johannes Stjärne Nilsson och Ola Simonssons kultförklarade kortfilm Music for One Apartment and Six Drummers. I långfilmen är det samma sex trummisar som rockar loss, men nu med en hel stad som instrument. Sound of Noise hade svensk premiär på filmfestivalen i går och med anledning av det placerade de ut de sex trummarna över Stockholm där de iklädda rånarluvor ägnade sig åt gerillatrummande (läs Resumes grej här). De passade också på att göra en iPhone-synkroniserad trumsession som resulterade i ett "vykort" som visades på Kulturnyheterna i går. Kolla in det här. Billig och kreativ marknadsföring for sure. Filmen har svensk biopremiär på juldagen.

Tips på film2home.se

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Wed, 24 Nov 2010 13:26:00 +0000

VOD-tjänsten film2home.se har gjort om sin sida och passar på att låta några recensenter tipsa om filmer i deras utbud. Har tipsat om tre stycken, bl.a. Air Guitar Nation (se trailer nedan). Kolla in motivering samt vilka andra filmer jag tipsat om här.

Xavier Dolan roade på filmfestivalens invigningsgala

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Thu, 18 Nov 2010 12:31:00 +0000

Var på Stockholms filmfestivals invigningsgala i tisdags (ja, det var en galakväll, sprang direkt dit efter Harry Potter-jobbet). Filmen som visades var Hjärtslag av fransk-kanadensiska regissören/underbarnet Xavier Dolan (han är bara 21 år gammal men det är ända hans andra långfilm). Filmen var ordentligt hipsterpretentiös, men hans tal innan var sjukt roligt. Han började med att berätta att han och huvudskådisen Monia Chokri varit i Stockholm i några dagar och att allt var så vackert: arkitekturen, butiker, barer. För att inte tala om alla snygga människor. Han var helt knäckt över att allt var så perfekt. Men det roliga kom sedan när han välkomnade kungen till bion och låtsades att han hade en öronsnäcka "oh, I just heard that the King is not here, he is at home with his wife and kids. Or is he?". Hihi. Och så avslutade han med att inför en full publik på Skandia (inklusive Harrit Anderson, Gus van Sant, Stig Björkman, Anders Wendin, to name a few) säga "and there appears to be a dry season for pot here in Stockholm, so if anyone has any, please find me in the bar after the film". Bra mycket mer underhållande än något tråkigt tal av typ Lena Adelsohn-Liljeroth. Filmfestivalen fortsätter kännas ung och hip och oväntad. Najs. Extra kredd ska de få för att det på vägen mellan biografen Skandia och festlokalen Brunnsgatan 6 med ca 20 meters mellanrum stod volontärer med facklor i händerna som visade gästerna vägen. Väldigt mysigt i vintermörkret!

Red Riding Hood

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Thu, 18 Nov 2010 12:13:00 +0000

Var på pressvisningen av nya Harry Potter i tisdags (eftersom jag senare på kvällen på scenen inför galavisningen intervjuade skådisen Geroge Harris, som spelar Kingsley Shacklebolt). Filmen är otroligt mörk och hopplös, men klart sevärd. Det som dock slog mig mest var att jag inte kom ihåg ett skvatt av historien trots att jag läste boken när den kom. Eller gjorde jag det? För att citera Ted Dansons rollkaraktär i Bored to Death "I´ve been having some problems with my short-term memory. And my long-term."...

Hursomhelst så visades trailern till Red Riding Hood innan, alltså den upphottade Rödluvan i regi av Catherine "Twilight" Hardwick (även om jag hellre skulle kalla henne Catherine "Thirteen" Hardwicke eller Catherine "Lords of Dogtown" Hardwicke) med heta Amanda Seyfried i huvudrollen. Filmen verkade mest spela på samma undertryckta tonårsflickekåthet som Twilight-filmerna och intresserade mig inte direkt (fast Amanda var jävligt snygg i böljande röd kåpa), men när jag i SvD läste att Karin Drejer Andersson (The Knife, Fever Ray) har gjort musiken till filmen och även stilenligt uppträder i filmen med en skördemask av halm (!) blev jag genast mer peppad. Kolla trailern nedan: