Andrea Reuters blogg

Nollnolltalets 20 bästa filmer

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Thu, 29 Oct 2009 11:58:00 +0000

Fick ett mejl av min vän och branschkollega Emma Gray-Munthe där hon undrade om jag ville lista de 20 bästa filmerna från 00-talet för bloggen Nollnollfilm. Det ville jag givetvis, jag älskar ju att göra listor av alla de slag. Förra veckan skrev jag t.o.m. en lista på matinköp som jag sedan mejlade till mig själv på jobbet för utskrivning. Det är nästan lite sjukligt...

Men det var inte alls det jag skulle tala om, utan nollnolltalets 20 bästa filmer ju. Hade stora problem med att välja. Efter att ha gått igenom vad som egentligen gjorts sedan 2000, hade jag en lista på 68 titlar. Som skulle bantas ner till 20 titlar och dessutom rangordnas. Nåja, ettan var jag i alla fall på det klara med: Ulrich Seidls Import/Export. För att se resten av listan, kolla här. Jag skäms över att listan bara innehåller en kvinnlig regissör (Susanne Bier med Efter bröllopet) och en kvinnlig samregissör (Valerie Faris med Little Miss Sunshine) och att det inte finns någon svensk film med på listan, men när jag gallrade var jag tvungen att följa mitt hjärta, så enkelt är det. Listan innehåller i alla fall en finsk film (Fruset land) och hela fyra animerade filmer, samt endast sju amerikanska filmer. Och så är det rätt bra genrespridning på det hele. Alltid något...

Popakuten i Morgonpasset Helg

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Thu, 29 Oct 2009 09:43:00 +0000

Nu börjar jag bli lite varm i kläderna i mitt extraknäck på Morgonpasset Helg. Sitter med i deras Popakut ungefär varannan vecka och ger filmtips till olika personer eller grupper som har ett problem. Ett problem som givetvis kan lindras med hjälp av populärkultur. Första offret var Christer Fuglesang som jag politiskt inkorrekt nog bl.a. uppmuntrade att knarka (lyssna på det här), andra gången var det de stackars svenska fotbollsfansen som sjunkit ner i förtvivlan över EM:s icke-varande för Sverige (dem rekommenderade jag bl.a. att se film om förintelsen för att få perspektiv på allvaret i det hela (lyssna på inslaget här). Och söndagens program avslöjar jag förstås inte temat på än, men det kan ni lyssna på när det sänds 08.05-11.00 (tror Popakuten brukar ligga kring niotiden) eller senare på hemsidan här. Avslutningsvis vill jag ge en heads up till Soraya, som är en riktigt bra programledare (och fin människa)!

Fanatic på besök hemma hos mig

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Sun, 25 Oct 2009 17:32:00 +0000

Förra helgen var modebloggen Fanatic hemma hos mig och intervjuade mig och tog bilder. Givetvis superkul att få välja ut outfits och modella lite, men det bästa av allt var att jag kvällen innan städade min lägenhet och garderob så otroligt pedantiskt att det nu råder en preussisk ordning överallt. Klänningar som hänger i färgordning, I kid you not. Kolla gärna in resultatet här. Jag gillar alla bilder, men favoriterna är nog den ni ser här med paraply (och min supernygga tröja från 28Street) och den med regnrocken från Ivana Helsinki och mina glada stövlar från Kina.

Prinsessa på Roms filmfestival

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Sun, 25 Oct 2009 17:04:00 +0000

Tillbringade första delen av veckan i Rom tillsammans med temat bakom Prinsessa: regissören Teresa Fabik, producenten Sandra Harms och skådespelarna Zandra Andersson, Moa Silén och Christian Magdu. Det var min första arbetsresa som ensam representant för SFI och allt gick bra (trots att den italienska organisationsförmågan är ett skämt) och teamet var nöjda, så jag är glad. Jag orkar inte ens göra en utläggning om hur mycket jag ogillar Italien här, har tjatat tillräckligt mycket på alla mina stackars kompisar, men min förvåning över hur detta u-land får vara med i EU har förstärkts. Så jävla sweet att bo i Sverige där jag delar de mesta av värderingarna och där begrepp som solidaritet och samhälle (och infastruktur!) har en betydelse. Och där männen för det mesta är både jämlika och inte så fulla av sig själv. Och långa. Nåja, nog om detta. Om ni vill läsa en längre utläggning om varför jag ogillar Italien kan ni läsa mitt inlägg om Erik Gandinis dokumentär Videocracy här.

Vi hann i alla fall med en hel del sightseeing trots att vi bara var där två dagar, så tänkte dela med mig av lite bilder.

Moa och Zandra framför Fontana di Trevi, fontänen där Anita Ekberg badar i Fellinis Det ljuva livet. Vilka stjärnor!

Sandra och Moa framför Colosseum

Vatikanen

Rökt buffelmozzarella, bisarrt gott!

Äntligen!

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Sun, 25 Oct 2009 16:48:00 +0000

Ojojoj, vad mycket fantastiskt som har hänt de senaste veckorna. Man tackar ödmjukast universum för dessa ynnester. Förutom att jag fick min iPhone i fredags (vilket givetvis överskuggar absolut allting i pepp! Känner på mig att jag kommer att återkomma till detta väldigt många gånger...) så installerade jag med stor hjälp av min kära vänner (tack killar för att ni finns!) i förra veckan Oscars ljudsystem hemma i min lägenhet (får låna det medan han bor i Kina). Så nu har jag fett ljud både när jag tittar på film och tv och när jag spelar musik. Vilken lycka! Även om jag vet mycket väl att man klarar sig bra även utan uppstyrd teknik (vilket t.ex. var fallet i Börlin), så är det ju bara en så gigantisk tillfredsställelse att just nu sitta i soffan och blogga på tv-skärmen via trådlöst tangentbord, samtidigt som jag lyssnar på radio i högtalarna. Hög standard.

Och även i den sociala biten av livet har stora ting skett, jag har nämligen äntligen träffat min stora idol. Den svensk jag mest av allt velat träffa. Jag snackar förstås om mästaren Peter Englund! En grandios intellektuell, vars böcker är så utsökt skrivna att det är en ren njutning att läsa om 1700-talsslag eller gemets historia. Och hans insats i Världens modernaste land var bara så intelligent och rolig och full av pondus. Det enda tråkiga med att ha träffat honom är att det nu plötsligt inte finns någon svensk person som jag verkligen verkligen vill träffa som jag inte träffat. Men det dyker nog säkert upp någon snart.

Efter tio på Fyran i dag

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Mon, 12 Oct 2009 06:58:00 +0000

Nu är jag riktigt sent ute med den här posten, men så kan det gå. Ska vara med i Malou von Siwers program Efter tio i dag och snacka om Julie & Julia, matlagningsfilmen med Meryl Streep och Amy Adams med den oförglömliga pressbilden. Jag är med elvatiden enligt producenten om det är någon som vill kolla lajv. Till min stora glädje fick jag ett paket med kläder från min underbara sponsor 28Street för någon vecka sedan, så jag har en ny alldeles härlig klänning att ha på mig (gå in på sajten och sök upp klänningen Polina i den nya kollektionen). I kväll ska Camilla och jag gå på premiären av Ulf Malmroos Bröllopsfotografen, så då passar det extra bra att vara sminkad och uppfixad redan innan lunch. Kul för en nuvarande kontorsråtta med lite glamour, men herrigud vad glad jag är över att det här inte är mitt liv längre.

Uppdatering: se klippet där jag är med här. Och så kan ni kolla in min klänning nedan. Monica Ahlbergs chokladkaka lagad av Julia Childs recept var förresten helt makalöst god!

Morfars anekdoter

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Wed, 30 Sep 2009 16:12:00 +0000

Sitter och rensar i gamla mejl och hittade då ett där min kompis Viktor hade länkat till sidan Min morfars anekdoter, en hemsida där någon spelat in sin morfar när han berättar anekdoter om hur det var i Stockholm tidigare. Underbar direkt lokalhistoria! Jag, och säkert många med mig, är så otroligt ledsen över att inte ha någon kontakt med äldre människor. Alla mina far- och morföräldrar är döda och de flesta av mina kompisar kommer från andra ställen än Stockholm, så deras äldre släktingar befinner sig utspridda över landet. Det är så onödigt att inte få möjligheten att lyssna på erfarna kloka människor och det finns säkert hur många äldre som helst därute som känner sig ensamma och som bär på de mest fantastiska berättelser om sina liv och Sverige förr. Jag vet inte om jag är ett undantag, men nästan alla jag umgås med är mellan 25 och 45 år gamla, vit framgångsrik medelklass som bor i Hornstull eller Kransen/Aspudden och jobbar med media eller liknande, reser mycket och röstar på miljöpartiet. Jävligt homogent alltså. Det ligger ju i den mänskliga naturen att hålla sig till "de sina", men då möter man ju aldrig några andra åsikter eller erfarenheter. Kanske jag kunde stå till tjänst med t.ex. hjälp att använda datorn eller något annat och så kunde jag få livserfarenhet och mänsklig samvaro i utbyte. Kom gärna med tips om ni känner till något sätt att uppnå detta, det kanske finns någon välgörenhetsorganisation a la Röda korset som ordnar träffar med äldre? Jag vill ha en plastmorfar nu!

Breaking Away

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Tue, 29 Sep 2009 19:41:00 +0000

Kollade precis på cykelfilmen Breaking Away från 1979 (tack, Jonas för hjälpen!). Jag älskar verkligen looken i amerikanska sjuttiotalsfilmer, den där gryniga och soldränkta världen full med långa scener utan egentlig funktion annan än stämning. Filmen handlar om en arbetarklasskille som älskar att cykla och är därför full av skitfina italienska racingcyklar som skulle få vilken Hornstullskille som helst att komma i brallan bara vid åsynen av dem. Breaking Away är en klassisk "sista sommaren med killarna"-film a la Dazed and Confused, Farväl Falkenberg m.m (missa inte de superunga versionerna av Dennis Quaid och Jackie Earle Haley). Inte så mycket nytt under solen, men jag gillade den. Kolla in trailern nedan (och lägg märke till hur extremt mycket sättet att göra trailers har ändrats sedan dess).

I en scen sjunger huvudrollen en serenad för en tjej han är kär i utanför hennes fönster och det fick mig att tänka på det här med hur kärlek framställs på film. Hur många har egentligen varit med om ens någon av de kärleksgrejer som händer på film? Att en kille jagar en till flygplatsen för att säga att man inte ska åka, att folk runt omkring en applåderar när man kysser en kille, att ens kille överraskar en med en helg i Paris? Inte finns det där i min värld i alla fall. I min värld är det snarare så att man får vara glad om man då och då får ett fylle-sms av någon halvsnygg karl. Det tål verkligen att tänkas på hur mycket av vanliga människors missnöje och sorg som kommer från den massiva Hollywoodpropagandan vi utsätts för dagligen.

Combo av Blu och David Ellis

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Tue, 29 Sep 2009 12:27:00 +0000

Och nu något riktigt bra för att väga upp trailern nedan. Har skrivit om italienska gatukonstnären Blu på min blogg från Berlin tidigare (han har ju målat många väggar i Berlin), han är ett riktigt geni. I ett av de senaste numren av Wired (en av världens bästa tidningar as we all know) fanns det en användbar lista på hur man ska bete sig i vår moderna värld, instruktioner gällande ringsignaler, Facebookstatus m.m. Där skrev de att man kan blogga om ett klipp på Youtube i fall det har under 500 000 träffar. Som tur har Blus och David Ellis Combo mindre än det, så kolla in den här videon (tack, Joge, för tipset).

The Gold & the Beautiful trailern

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Tue, 29 Sep 2009 12:23:00 +0000

Kollade givetvis på Svenska Hollywoodfruar i går och höll på skratta ihjäl mig när de visade en del av trailern till Agnes-Nicole Winters film. Jag diggar faktiskt henne rätt mycket (hon är i alla fall den som klarar sig själv i serien), men nivån av usel B-film är ju bara helt otrolig på The Gold & the Beautiful. Hade redan förträngt det, så måste tacka Mia för påminnelsen!

Mia (hon som gjort Bittersüss)

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Sun, 27 Sep 2009 15:59:00 +0000

Mias spelning i går var så innihelvite bra, vilket lunk. Ställer var fullt, stämningen superb. Stockholms bästa klubb. Om ni inte vet vilken det är kan jag bara beklaga, det finns inget dansgolv som kan mäta sig med det i den här staden. Tack allra ödmjukast Gandalf och alla andra för att ni kör, mitt liv är så otroligt mycket bättre p.g.a. er. Danke!

Hong Kong och tjingtjong

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Sun, 27 Sep 2009 15:42:00 +0000

Var och hälsade på min bästis Oscar i Kina förra veckan, han bor i industristaden Shenzhen precis vid gränsen till Hong Kong. Först tillbringade vi en långhelg i Hong Kong, sedan hängde vi några dagar i Kina. Fantastiskt spännande. Vilken puls det är i Hong Kong, jag gillade staden omedelbart. Sjukt fett att det hela tiden är en skyline att kolla på när man sippar drinkar uppe i någon flådig bar i en skyskrapa, Hong Kong består ju av två delar med vatten emellan så då har man alltid utsikt över andra sidan. Fint. Vi hängde och lyxade och åt och drack drinkar och shoppade järnet. Väldigt najs för mig som hade min första sammanhängande längre semester sedan jag började på Filminstitutet. Här är några highlights!

På Star Ferry på väg från Kowloon till Hong Kong Island

Oscar på Ocean Park (där vi såg en säl balansera på en fena!)

Linbanan upp till Ocean Park

"Photos are only for reference". Så man kan inte äta dem?

Konstverk på väggen på 24/7 frukoststället The Flying Pan (Göteborgshumor i Hong Kong!)

Så galet roligt att bygga sandslott

Drakfrukt, världens mest praktiska frukt. Bara att skära mitt itu och äta med sked (och den håller sig i en vecka trots att den är uppskuren).

Den amerikanska mardrömmen: bakhållet mot kvinnorna

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Sun, 27 Sep 2009 15:15:00 +0000

Läste precis Susan Faludis bok Den amerikanska mardrömmen: bakhållet mot kvinnorna. Faludi är ju författaren som skrivit den klassiska feministboken Backlash och den fantastiska Ställd (om de amerikanska männens svårigheter i dagens samhälle). I sin nyaste bok analyserar hon hur USA mötte händelserna den elfte september 2001. Gissa två gånger om hon tycker de skötte det bra? Hon bevisar övertygande hur en massiv propagandakampanj sattes i gång med den nationella myten om den starke ensamme pionjären (mannen!) i fokus, en myt som inte bara ignorerar den faktiska situationen utan som även har som agenda att osynliggöra kvinnor och skicka tillbaka dem in i köket. fruktansvärt upprörande läsning, skrivet av en av vår tids främsta intellektuella. Read and learn!

Och när jag ändå är inne på ämnet USA, så rekommenderar jag er att läsa artikeln i Vanity Fair där Levi Johnston, Sarah Palins f.d. svärson, talar ut om hur hon är på riktigt. Givetvis ingenting förvånande, men skönt att än en gång få bekräftat att hon är en riktig dååålig människa.

Och sist, men absolut värst så är förstås klippet från demonstrationerna i Washington mot Obamas hälsovårdform. Skulle vara sjukt roligt om det inte var så djupt tragiskt. Amerikanerna förtjänar inte en så bra president som Obama, de hade fan förtjänat att ha Palin ett skott från platsen som världens mäktigaste. Måste försöka låta bli att tänka på det där skitlandet, jag blir bara så förbannad och ledsen och tycker så synd om alla de vettiga människor som bor där i en stackars minoritet.

Andre Wickström roastar Robert Gustafsson

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Thu, 24 Sep 2009 19:16:00 +0000

Längsta applåderna hittills i programserien vid tidskoden 03.36. Klassiker!

Sissela Kyle roastar Robert Gustafsson

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Thu, 24 Sep 2009 19:09:00 +0000

Så här ska det göras. Drottningen har roastat!

TV3 Play

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Tue, 15 Sep 2009 13:05:00 +0000

Försöker kolla på Svenska Hollywoodfruar på treans hemsida, men det är ju för fan helt osannolikt rackligt. Programmet stannar och buffrar varje minut i säkert 15 sek. Så jävla uselt! Och att de har mage att kalla det TV3Play dessutom, total rip off från SVTs briljanta sida som alltid funkar utmärkt utan att trean kan leverera överhuvudtaget. Det är 2009 nu, detta är inte okej!

Teresa Fabiks nya film Prinsessa

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Tue, 08 Sep 2009 09:22:00 +0000

Var på premiären av Teresa Fabiks nya film Prinsessa i går. Fabik är regissören som gjorde Hip Hip Hora (som jag gillade starkt), men mina förväntningar var ändå på normalnivå i går eftersom jag hört olika åsikter om filmen. Men den levererade definitivt! Jag grät, jag skrattade högt, jag kollade pinsamt berörd med händerna framför ansiktet och jag gick därifrån med ett gigantiskt leende på läpparna. Riktigt bra feelgood! Det är man inte bortskämd med i Sverige. Fabiks manus fungerade genom hela filmen och Zandra Andersson är underbar i huvudrollen. Rekommenderas starkt! Känns kul att pusha för en film utomlands som man verkligen gillar ända in i hjärtat.

På efterfesten hängde jag med Björn Stein (som klippt trailern ovan, han är så jävla bra på det!) och Måns Mårlind, duoregissörerna som är Sveriges nya hopp i Hollywood. Höll i work-in-progress på deras nya film Shelter (en psykologisk thriller med Julianne Moore och Jonathan Rhys Meyers) på Drömfabriken i våras, klippen de visade såg riktigt skrämmande och snygga ut. Filmen har premiär i USA i januari och i Sverige senare under våren. Killarna var lika glada och roliga som vanligt, förutom när Måns fällde den klassiska repliken "Det här med dagismöten, det är DÖDEN". Jag kan inte annat än tro honom...H ängde också med Lisa från Atmo, som hade varit Vincent Gallos barnvakt i Venedig (han gör en av rösterna i Metropia, som visades där). Inte så pjåkigt tydligen.

Glada killar

The Party (1968)

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Sun, 06 Sep 2009 20:24:00 +0000

Kollade nyss på The Party (1968) där Peter Sellers spelar en indisk statist som råkar bli bjuden till en fest hos producenten fast han egentligen skulle få sparken. Har inte skrattat så konstant sedan jag såg South Park-avsnittet (s13e01) med Jonas Brothers och Musse Pigg som elak chef, har riktigt ont i fejan nu. Under öppningsscenen fullkomligt vrålade jag av skratt, trots att jag kollade ensam och inte hade någon att bli hysterisk med. Det var fanimig total andnöd. Sedan fortsatte det bara. Peters Sellers har så sinnessjukt roligt kroppsspråk, hela tiden. Gör bort sig hela tiden och ursäktar sig hela tiden. Och vrider sig av kissnödighet. Bl.a. Kombinera det här med den obligatoriska betjänten som fyllnar till, mat som flyger och glas som krossas. Gags och slap stick at it´s best!

Myrstuguberget - Botkyrkas gömda pärla

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Sun, 06 Sep 2009 17:50:00 +0000

Var och käkade brunch på Fittjas Multikulturella centrum i dag och när vi gick därifrån bestämde vi oss för att gå bort och kolla på området Myrstuguberget, en del av Masmo. Det ligger uppe på en kulle och består av hus i varierande stil som påminner om allt från charterhus på Mallorca till fjällstugor i Alperna till sommarstugor i Dalarna. Svårt att beskriva, man måste se det helt enkelt. Anyway så är området fullkomligt underbart, fantastisk utsikt och otroligt gulliga hus och trädgårdar. Boende i alla åldrar och etniciteter och fullt med bystugor och lekparker och annat som gör att det verkar vara en superb grannsammanhållning. Det lönar sig verkligen att åka ut till och kolla in området, en riktig pärla.

Mia och Elin mitt i området

Utsikten från bastun i en av bystugorna

En av de kreativa tomterna (trådets stam är lilamålad)

Den lokala bastuklubben (kolla snubben längst till vänster!)

Rolig skylt på vägen mot området...

WIFT:s genusdag

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Sun, 06 Sep 2009 17:30:00 +0000

I lördags var jag på WIFT:s (Women in Film and Television) medlemsdag om genus i organisationer och retorik. Jag steg upp samma tid som en vardag och åkte samma väg mot jobbet (seminariet var i DI:s lokaler). Kunde ha känts drygt, men dagen var så otroligt energigivande och medvetandegörande att den kändes som en perfekt investering. Anna Wahl, professor i genus och organisation på KTH föreläste tydligt och roligt om de genusstrukturer som finns i organisationer. Det mesta hade man ju hört tidigare, men hon kom med flera påminnelser och ögonöppnare som jag verkligen tog till mig. T.ex. att man inte kan använda sina egna erfarenheter på individnivå till att uttala sig om hur det ser ut på strukturnivå. Själv har jag t.ex. aldrig blivit diskriminerad för att jag är kvinna (jag har tammefan aldrig ens hört en kollega dra ett sexistiskt skämt), men det hindrar inte att det finns vissa mekanismer som går igång när kvinnor tar sig till toppen i en organisation. Dessutom är det viktigt att vara medveten om vilka av ens egna handlingar som motverkar strukturella förändringar. Det är t.ex. viktigt att låta bli att snacka skit om andra kvinnor oberoende av vad man tycker om de individerna eftersom det spär på ett klimat där kvinnor konkurrerar och män håller varann om ryggen. Ja, det finns hur mycket som helst att säga om det här, men jag kan starkt rekommendera att gå och lyssna på Wahl om hon föreläser. Hon har också skrivit en bok som heter Det ordnar sig som är en bra översikt av kön och organisation.

Efter lunch höll Elaine Bergqvist ett föredrag om retorik och vad man behöver tänka på när man vill övertyga andra. Jag har givetvis läst hennes bok Härskarteknik tidigare (rekommenderas starkt!), så det var kul att höra henne. Hon är jävligt skicklig och dessutom supersympatisk. Härligt med lite lärorik mat för hjärnan! Och så får man inte glömma hur bra det känns att ha gjort något vettigt och intellektuellt under helgen, förra helgen låg jag mest på soffan eftersom jag dansade båda nätterna. Dansgolvet på Kruthuset förra lördagen var det bästa dansgolvet jag upplevt sedan jag flyttade hem från Bööörlin (Mike Shannon är ett geni!), så det var mer än värt att förstöra söndagen för att dansa, men det är grymt med variation. Både hjärtat och hjärnan kräver stimulans.

Långholmen race

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Mon, 31 Aug 2009 11:47:00 +0000

För några veckor sedan riggade min polare från Horans P.A. (ett dj-crew där de flesta bor i Hornstull= därav namnet) ute på Långholmen, så vi hängde där och lyssnade till musik och lekte. Vår kompis Sanna som är fotograf (kolla in hennes webbplats här) tog en del riktigt bra bilder som jag tänkte dela med er. Mintgrön/turkos är det nya svarta!

Birro parodierar Mogis

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Mon, 31 Aug 2009 11:05:00 +0000

Marcus Birro bevisar att han kan applicera sin genialitet på absolut vad som helst, t.o.m. Mogis-bruden. By the way såg jag henne på Berns på SMC i fredags. Hade tänkt skriva ett långt blogginlägg om hur kass det var där i fredags och vilket oskönt klientel som rörde sig i lokalen, men jag tror det räcker med att säga att hon var där. Jag antar att det inte finns någon som inte sett hennes inslag om ord, men postar det för säkerhets skull här ändå. Inte för att jag tycker att hon förtjänar mer uppmärksamhet, utan för att man bör ha sett inslaget för att förstå Birros pastsich. Okej, here it goes:

Och här är Birros inslag (som egentligen är en prolog till att han läser en text om Broder Daniel av Fredrik Strage (som ingår i Strages kommande bok "STRAGE TEXTER" som samlar det mesta han har skrivit under sin karriär som journalist):

Videocracy

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Fri, 28 Aug 2009 12:21:00 +0000

Var på galavisningen av Erik Gandinis Videocracy i onsdags. Erik har ju gjort Surplus och Gitmo innan (tillsammans med Tarik Saleh) och nu har han gett sig på den fullkomligt galna medieverkligheten i Italien (Erik är halvitalienare). Innan ni fortsätter läsa kan jag rakt ut erkänna att jag alltid ogillat italienska män. Nu för tiden hatar jag dem. Glöm Nordkorea, glöm Vitryssland, glöm USA under George W. Bush. Inget land kan mäta sig med Italien i hur jävla u-land det är. TV-utbudet består av brudar i stringtrosor som dansar bredvid äldre män, kvinnorna får givetvis inte säga något utan ska bara utföra den 30 sekunder långa dansen (stacceto) för att hålla kvar tittarna. Detta gäller givetvis även nyhetsprogram. Att bli en sådan brud, en "velina" är varje italiensk tjejs dröm. Detta är nivån landet befinner sig på. Plats 84 på en internationell jämställdhetslista, plats 79 i pressfrihet. En f.d. velina som jämställdhetsminister. Och bakom alltihop givetvis Berlusconi, som med sina militärparader, sina kampsånger och sina flaggviftande invånare inte ens försöker dölja sin totala fascism. Tummarna upp för Gandini, det kommer att explodera när filmen visas i Venedig. Nedan trailern som den statliga televisionen i Italien givetvis censurerat.

Höstens svenska filmer

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Mon, 17 Aug 2009 14:56:00 +0000

Tillbringade förmiddagen i Bio Victor där höstens svenska premiärer presenterades (21 st) med trailer och gäster. Ni kan läsa mer om filmerna på Filmnyheternas sida här (där kan man också se trailrar). Har förstås sett flera av filmerna redan och om man går efter dem så har vi en stark svensk hört framför oss. Då tänker jag speciellt på Man tänker sitt, Flickan, Apan, Videocracy och Behandlingen.

Behandlingen (som heter Guidance på engelska och gick under det namnet när jag såg den i Göteborg) är verkligen min favorit bland svenska filmer i år. Det säger jag ju förstås inte som representant för Utlandsavdelningen på Svenska filminstitutet utan helt och hållet som privatperson (och kritiker). När jag såg den i Gbg på festivalen var jag helt tagen, den är verkligen annorlunda i Filmsverige, spännande, mystisk, rolig. Och fantastisk musik av min kompis Axel Boman (som också är techno-DJ och musikansvarig på Morfar Ginko, en av mina favoritbarer i stan). Att se filmen var en fantastisk kombination av att inte ha någon aning av vad som kommer att hända näst samtidigt som jag var supernyfiken på att få veta just det. Filmen går upp 23 oktober och jag kan rekommendera den varmt. Tyvärr är trailern till filmen inte värst bra, så tänkte att jag behöver puffa för den lite extra här.

Det var Fredrik Sahlin som var moderator för presentation och han skötte sig som vanligt bra, men en sak gjorde mig så jävla förbannad. När Teresa Fabiks film Prinsessa presenterades kom regissören och producenten och två skådespelare upp. I alla andra fall presenterade Fredrik personerna på scen med efternamn och titel, men då sade han bara allas förnamn och vad de gjort i filmen. Det kan inte finnas någon annan förklaring till det hela än att alla var unga kvinnor. Vad fan? Jag blir så arg på omedvetenhet som det där. Det händer ofta att folk skriver bara förnamn när de hänvisar till kvinnor, men bara efternamn när de hänvisar till män. Tänk på det när ni läser allt från artiklar till mejl, det är supervanligt (och störande!). Tror knappast att Fredrik gjorde det med flit eller ens märkte att han gjorde det, men det hela blev ännu värre av att han bara frågade frågor om hur det kändes att göra filmen och om den byggde på personliga upplevelser. För kvinnor kan ju inte göra något som inte bygger på KÄNSLOR...

Man är bra liten på jorden

noreply@blogger.com (Andrea Reuter) — Mon, 17 Aug 2009 14:50:00 +0000

Min brorsa skickade det här klippet till mig häromdagen. Hubbleteleskopets fascinerande bilder av några av de 100 miljarder galaxer som finns i vårt universum. Tanken svindlar fysiskt, håren reste sig på mina armar och det sög neråt i magen. Check it out!