När jag började med kyrkLAN i december 2005 så var det med en idé och vision om att skapa en kyrklig mötesplats även för ungdomar som normalt sett inte hittade till kyrkan.

Sen dess har vi haft två-tre LAN per år och det här var faktiskt jubileumsLAN – det tionde i ordningen.

Alltsedan det tredje LANet har vi haft en egen LANbön som jag specialskrev utifrån nördperspektiv och devisen för LANet är: Så är vi fastän många, ett enda nätverk. Ty alla får vi del av en och samma switch.

Som LANgeneral känns det stort och kool att få vara del i nätverkandet. Hur spännande det varit att få möta de här  hundratals ungdomarna under de här åren.

Tidningen Dagen hade idag en liten artikel där de intervjuade dottern, som är en av LANstabarna och ungdomsledare i församlingen och hjälper till att arrangera kyrkLANen.

Foto: Joakim Holmström

-

I Überoperns, GMs och Tha Force namn, Enter!

-

/lmt

- tänk själv

Det hade inte ens slagit mig att det var ett vanligt förekommande fenomen, ergo, jag har inte själv kommit på tanken att göra det.

Så vilka klassiker och måste-ha-läst böcker ljuger folk om enligt listan:

1. “1984″ av George Orwell
Jodå, ett par gånger till och med, sett filmen och funderat på att skaffa t-shirten.

2. “Krig och fred” av Leo Tolstoj
Japp. Tolstoj är inte min favvoryss egentligen, men i svepet av alla andra jag knaprade i mig under slukaråldern så åkte han med av bara farten.

3. “Odysseus” av James Joyce
Det här är bestämt en av min yngste brors favoriter. Ingick inte originalversionen Ulysses i engelskalitteraturen på gymnasiet? Jag har i vilket fall som helst åtminstone läst ett par kapitel eller ett utdrag.

4. Bibeln
Framlänges och baklänges. Numera kräver ju jobbet att det blir ett par bitar här och där dagligen.

5. “Madame Bovary” av Gustave Flaubert
Icke sa nicke.

6. “Kosmos – en kort historik” av Stephen Hawking
Japp. Populärversionen av de riktigt tunga grejorna i tillvaron.

7. “Midnattsbarnen” av Salman Rushdie
Nej.

8. “På spaning efter den tid som flytt” av Marcel Proust
Ett kapitel eller nått sånt. Riktigt riktigt tråkig. Bara tanken på flera tusen sidor till av det fick mig att lägga ner.

9. “Min far hade en dröm” av Barack Obama
Nej. Men jag håller på med Hilary, förr eller senare kommer jag säkert fram till Obama.

10. “Den själviska genen” av Richard Dawkins
Det här låter jättebekant, men det måste vara urlänge sen i så fall. Men jag kan inte tvärsäkert säga ja, så jag säger; nej det vet jag inte om jag har.

/lmt

- tänk själv

Jag har kört fast vid en viss Hultin, han heter Olof (Jönsson) Hultin, och ska vara född 5 dec 1800. Runt 1832 dyker han upp i Lövsjöby, Föllinge med sin fru Brita Johansdotter och lilla son Pehr. I dödboken (han dog 20 sep 1859) står han som murare. Enligt en notis i hfl AI:6 är familjen inflyttad från “Helsinge”, och i en senare hfl (AI:9 s 173) står det att sonen Pehr är född i “Jättendals socken i Helsingland”. Jag har dock inte hittat varken Pehr eller föräldrarna i Jättendal, och ber nu om hjälp! Var kom familjen från?

Det är en sådär precis lagom småklurighet som jag inte kan låta vara. Tog itu med den nu ikväll och två timmar senare så är problemet löst.

Angående Olof Jönsson Hultin
Per Olof föddes i Bjuråker 1829-02-04 enligt Bjuråker C:3 son till Nybyggaren Olof Hultin och hu Brita Olsdotter i Kälkvattsmyran under Strömbacka. Föräldrarna inflyttade till Bjuråker 1827 från Bergsjö. Båda födda i Bergsjö och deras födelsedatum stämmer. Enligt Bergsjö E:1 så gifte de sig 1826-05-19 båda då boende i Fiskvik (Olof Jönsson, Brita Johansdotter). Hon står också som Brita Johansdotter Uddberg eftersom hennes far och farfar hette Uddberg.

Nu var det kanske inte så enkelt som det låter. Men lite hokus pokus måste man få unna sig. Faktum är att jag tog Familysearch till hjälp för att hitta en ingång. Jag hade tur och en lämplig Brita Johansdotters födelse fanns registrerad där. Fast det var ju först när jag hittade sonen Pers födelsenotis i Bjuråker och namnet Hultin dök upp som jag helt säkert visste att det handlade om rätt personer.

Alltså, testa gärna Familysearch för att hitta ingångar, men lita inte vare sig på namn eller datumangivelser där.

/lmt

- tänk själv

Skrattar bäst som skrattar störst

Såhär läckert kool blir man i schysst ny ninjakostym (design Lena Pettersson) och med värsta ninjasmilet kommer man långt i tillvaron.

.

Som ninjaterrier får man dock räkna med lite småskador som en bruten tass. Det kostar att ligga på topp.

Kisha
- Ninjaterrier extraordinaire

.

ps. Tack till Lena P för den tuffa jackan, specialsydd för mig.

Zager and Evans “In The Year 2525” var en av de första låtar jag lärde mig texten på för att jag tyckte den var så viktig. (Slutklämmen: Now it’s been 10,000 years, Man has cried a billion tears, For what, he never knew. Now man’s reign is through. But through eternal night, The twinkling of starlight. So very far away, Maybe it’s only yesterday.)

Moody Blues “Nights in White Satin” skulle vara så enkelt att välja, men ska jag vara sann mot mig själv så måste det bli “The Story in Your Eyes“.

Ola Magnell och Påtalåten. Om jag mot förmodan blir lite glad i hatten och MOT förmodan får för mig att jag faktiskt ska plåga min omgivning med min duktigt förstörda stämma så är det 99,99% chans att detta är vad jag stämmer upp i.

Supertramp var en av mina absoluta favoritgrupper i tonåren och jag lyssnar av och till fortfarande en hel del på dem.  Hade jag skrivit den här listan då, hade jag klämt till med “Dreamer”, “School” eller “Crime of the Century” sådär lagomt pretto, men retroperspektivt så inser jag att det måste bli “Even in the Quietest Moments”

Styx borde fått plats här någonstans, men jag kunde inte bestämma mig för vilken låt, så då var det antagligen inte meningen. Detsamma gäller Saga.

Kansas, nejnejnej det blir inte “Dust in the Wind”, det kunde blivit “Point of Know Return”, men nu är min alldeles egna pärla av Kansas “Closet Chronicles“.

Redan fem stycken och jag har inte ens kommit förbi sjuttitalet ordentligt. Får bestämt hoppa över Alan Parsons projekt helt och hållet också.

Jim Steinmans musik har alltid betytt mycket för mig. Jag har vinylare med både Meatloafs inspelningar av hans låtar, hans egen soloskiva (med Dodd), Ellen Fooleys samt Fire Incs i filmmusiken till “Streets of Fire – a rock’n'roll saga”.  Bonnie Tylers Steinmanlåtar har jag inte, men de är ju inte oävna. Det är de två Fire Inc låtarna som ändå hamnat längst fram hos mig. “Tonight is what it means to be young” får stå tillbaka för “Nowhere fast” eftersom jag kanske började känna mig äldre när filmen kom, eller för att “Nowhere fast” faktiskt funkar allra allra bäst med pellen i botten.

(Liten brasklapp för att det kanske borde vara “Paradise by the Dashboard light” egentligen… “Let me sleep on it, I give you one answer in the morning… I gotta know right, do you love me, will you love me forever”)

Enya gjorde i slutet av åttitalet “Orinoco flow“. Den var min första cd-singel. Min första cd överhuvudtaget faktiskt och anledningen till att vi var tvungna att köpa en cd-spelare. För att få absolut ljud som mitt x sa.

Sinead O’Connors “Nothing compares to you” skrek rakt in i själen på mig. Men det var istället Mike and the Mechanics som i mitten av nittitalet gjorde låten “Another Cup of Coffee“. Den blev min skilsmässa. Jag hittade bara en nyinspelning från 2008 med Paul Carrack.

Foo Fighters ger lite djävlar anamma i “I’ll stick around“.

Jag gillar inte rapp normalt sett, men Sweetbox “Everythings gonna be alright” funkar för mig. Kanske för att Air ligger i bakgrunden.

Jag gillar Enigma, Era, Vangelis och en hel hög av de som hamnar i New Age musikfacket (vad det nu är). Tar “Return to Innocence” som exempel.

Har inte en susning om vem som skrivit musiken. Men den är både lugnande, avkopplande, upphetsande, engagerande och har följt mig sen november 2003, om så inte dagligen så nära på. Musiken är inledningsmusiken till onlinespelet Dark Age of Camelot.

Jag skulle behövt alla 36 känner jag. Knappt en enda rocklåt med. Bland dödlåtarna finns ju ett par till som kunde varit här, men utöver det så känns det som det är en chatterad bild av mig som tagen i stroboskopbelysning.

Undrar om jag inte ska göra en femtio låtar ur mitt liv vid tillfälle. Kanske man äntligen skulle förstå sig på sig själv till slut.

/lmt

-tänk själv

Värre är det kanske att hitta de fem låtarna till min död, än mer att försöka skriva kommentarer kring dem.

1. Bach: Air

Bröllopsmusik, dopmusik, såklart den måste finnas vid begravningen också. Den är riktigt vacker på kyrkorgel.

2. Peter Gabriel: Solsbury hill

Närmare gud än så här kommer jag nog inte. Och det får bli på CD då – för Gabriels röst måste vara med.

3. Vangelis: Conquest of Paradise (1492)

Min alldeles egen sisuhörna i musiktillvaron. Mainstream – säkert, inte desto mindre får den mina celler att lyfta precis så mycket som behövs ibland.

4. Rod Stewart: Sailing

Måste spelas i original på anläggning. Även om den låter duktigt häftig på orgel också.

5. Barbro Hörberg: Med ögon känsliga för grönt

Då, när man som 10-11 åring gillade den här sången var man nästan lite knasig, men idag är det nog ingen som förundrar sig över att jag gör det. Jag har vuxit ikapp Hörbergs poesi och musik. =)

(reservalternativ – John Denver: Leaving on a Jet Plane

Mmm… )

Får återkomma med mina tolv avslöjande låtar framöver.

/lmt

-tänk själv

Gulligare än såhär blir det knappast.

/lmt

-

-

-

ps. Raja heter den svarta Sophinkslabben och Kisha den vita ninjaterriern.

När min äldre syster dog i cancer för snart tre år sen, så förfasade vi oss tillsammans över att så unga människor som vi ska inte dö. När jag för två år sen fick en stroke och hon cancer, så möttes vi efter nått år, båda slagna men på väg tillbaka, och förundrades över att livet fortfarande var vårt att leva.

Före jul fick cancern grepp om Marie igen och i tisdags dog hon. Våra liv har gått i och ur varandra sen jag var den där lilla skiten. När hon ville retas med mig påminde hon mig om hur de kallat mig puss-o-kram-lena när jag var 10. Inte så lite generande, men hon sa det med ett stort hjärta och glimten i ögat.

När jag fick min första småtting fick hon sin andra och vi delade mammagruppande och öppna förskolande. När min tvåa kom, var hennes trea bara några månader efter. Favorit i repris med småbarnsaktiviteter. Jag nasade plastburkar och hon värdinnade. Med den äran ska tilläggas. Även om hennes hem var samma galna kaos som mitt, så var hon ändå en hausfrau, något jag aldrig kommer bli. När Marie slängde ihop en tågtårta av några glasspaket och noblesse så hade hon min ohöljda beundran. Hon gjorde en kanintårta åt min äldsta en gång. Och vore det inte för henne skulle jag aldrig ens kommit på idén att försöka göra en björntårta till minsting.

Hon har alltid varit en generös människa i min värld. En som alltid haft rum för lite till. Nu felas hon världen, inte bara min, utan mångas.

Marie Silén 1958-2009

Vad jag kanske inte hade förväntat mig var att mina kommentarer skulle dyka upp som “bloggfrågor” på Aftonbladet utan någon som helst hänvisning till var de kom ifrån. Dessutom till viss del ryckta ur sitt sammanhang för att anpassas så att Kristina Ekblom skulle kunna svara på ett för tidningen önskvärt sätt.

/lmt

- tänk själv

Det oväntade var att jag i tankekedjan drog en massa snabba slutsatser och fann mig själv sitta och le åt annonserna. Log åt vad som i mitt tänkande och tyckande blev en oerhörd driftig affärsmässig dam som till och med passade på att göra sig några spänn i extraförtjänst vid sina Sverigeresor.

Jag har försökt hitta de här annonserna igen, men eftersom de var inlagda någon gång i oktober eller november så är väl prylarna sålda nu.

Det finns egentligen ingen som helst anledning att dra någon av de slutsatser jag gjorde. Inte heller att tycka något om annonsernas existens, ändå så är det så att i det myckna tyckandets flöde, så är det svårt att låta bli. I brist på information, så ersätter vi fakta med tyckande, och med ett överflöd av information så händer precis detsamma, för vi får svårt att sålla ut rena fakta.

Eller så slår vi bakut och slutar tycka. Låter andra tycka åt oss. Lättast är att bara luta sig tillbaka och följa tyckandeflödet lite på distans.

/lmt

- tänk själv

1. Vilken film har gripit dig mest?
Japp, jag erkänner. Jag såg Soldier Blue sju gånger på bio på sjuttitalet. Den kan tyckas banal och en massa saker i dag, men det var något med den som sög tag i nått inuti mig och bara höll greppet.

2. Har du somnat i någon film någon gång?
Eh.. *host*… Seven. 10-15 minuter före slutet. Jo, jag vet, det var säkert hur spännande som helst och upplösning på gång, men handen på hjärtat, den var inte Brad Pitts bästa heller.

3. Har du läst någon bok du inte kunde slita dig ifrån?
Det började när jag var en liten tulta på sju somrar med ficklampan under täcket och sen har det bara rullat på. Böcker är bäst när man kan läsa dem oavbrutet från pärm till pärm.

4.  Har du tyckt någon bok varit så hopplöst dålig eller illa skriven att du inte läst klart den?
Maja Lundgrens Myggor och tigrar. Efter stretsamma 70 sidor fick jag dispens av bokcirkelkompisarna att slippa läsa ut den. Maken till dravel har jag inte läst vare sig förr eller senare.

/lmt

- tänk själv

Var tvungen att läsa både en och tre sidor innan jag började få ett litet, litet grepp om det här med Pk. Jag har inte hängt med tillräckligt bra på det lite mer blödiga området för att inse att mina inlärda vanliga blodgruppssystem inte förslår någonstans alls längre. AB0-systemet och rhesus är väl bekant för de flesta, men P-blodgruppssystemet var i alla för mig något helt nytt.

Varför då detta intresse? Ett svenskt-kanadensiskt forskarlag har funnit att de med mycket hög Pk kan vara praktiskt taget resistenta mot hiv.

Om jag förstått saker rätt, så består P-blodgruppssystemet av fem variationer beroende på om man har P, P1 eller Pk antigen och då vilken typ av det ena eller andra. Sen hänger jag inte med så mycket längre, men det intressanta är ju om detta kan vara en väg att gå för att hitta ett skydd mot hiv och dess virusvarianter.

/lmt

- tänk själv

Ändå var det först idag som jag fattade att Twitter är web 2.0′s version av vad IRC var förr. Trots att jag registrerade mig i november för att kunna följa #mumbai precis som jag förr hoppade in i kanaler på IRC som #WTC år 2001 och liknande under andra halvan av 90-talet.

Det var först när jag såg förkortningsordlistor och kunde sätta likhetstecken mellan #sweden från IRC med #svpt på Twitter som poletten trillade ner.

Det betyder att jag måste akta mig för Twitter. Visst, det är en oerhört snabb källa till information, nulägesinformation, men samtidigt rycks man så lätt med i ordströmmen och vill vara delaktig. Då börjar det bli en tidstjuv, där man finner till slut att man har mer uppmärksamhet på flödena än på livet runt omkring och man ivrigt väntar på att det ska hända saker online istället för att själv uppleva det IRL.

Jag tog min första Internet timeout våren 1997, eller kanske mer korrekt, eftersom webben i sig inte var speciellt utvecklad, så var det en IRC och IM (ICQ et al) timeout.

Min tanke är att de som rynkar på näsan åt ungdomar som fastnar i gamermissbruket lätt kan trilla dit på en sådan enkel, lättanvänd företelse som twitter utan att ens förstå vad det var som hände.

Det finns en stor skillnad mellan då och nu. Idag är webben en del av det normala informationsflödet och det är satt i ett större socialt sammanhang. IRC var med nördar för nördar och hur kommunikativt det än var så ansågs man på den tiden som en aning socialt missanpassad om man hade större delen av sitt nätverkande online.

cu l8r 1337 m8s imho twitter 4thawin

/lmt

- tänk själv

Marcus Birros “Svarta vykort” låg här på jobbet och ropade till mig med sitt knallröda omslag. Så mycket ilska, så mycket frustration, så mycket sorg. När skrivandet blir till en sorgebearbetningsprocess kan det vara både obehagligt och välkänt för oss som läsare.

Marcus partner Jonna har cervixinsufficiens, vilket gör det helt obegripligt för mig att förstå hur de kunde bemötas på det sätt som skedde vid deras andra graviditet.

Undertiteln är: En bok om tröst. Den är inte tröstande. Den ger inte tröst. Men den är om tröst. För mig är det förtröstansfullt när Birro inte fastnar statiskt i sorgen utan ändå ger sig ner i den där fuktskadade källaren för att han “måste dit och pilla i mögelskadade väggar”.

Det här var en helt annan upplevelse än “Den lilla sorgen” och jag är normalt sett inte så förtjust i den här sortens ordbajsande, men det fungerade. Tack vare ilskan, tack vare angelägenheten i det Birro vill få ur sig.

/lmt

- tänk själv

Enligt artikeln kan så mycket som 80% av de sjukdomar som grasserar i området behandlas av utbildade barfotaläkare.

Om du shoppar på Amazon någongång, varför inte göra det via den sida som dessutom donerar en liten summa till CRHP-projektet för varje inköp. Hjälp till självhjälp.

/lmt

- tänk själv

Detta är mycket beklagligt. Det tar bort fokus från det som jag (och förhoppningsvis andra också) anser är viktigt – att inse hur individens rättigheter och integritet i Sverige och EU håller på att urholkas och lämnas öppen för framtida attacker av alla möjliga slag. Detta är det jag anser måste debatteras nu när dessa lagar och förordningar klampar in i vår vardag.

Jag ska nedan försöka skriva ned mina tankar kring de helt olika områden som tenderar att blandas ihop i det här. Som jag återigen tycker är oerhört beklagligt, speciellt då jag tycker att det är helt olika dignitet på frågorna.

Försörjning

Det finns ingen automatisk rättighet att få tjäna pengar på det man gör på dagarna. I en marknadsekonomi måste det naturligtvis finnas någon som vill betala för det man producerar, vare sig det är arbetsinsats, en fysisk produkt eller liknande. När marknadens vilja att konsumera och betala förändras måste man förändras med den.

Olaglig fildelning

I det mer specifika fallet där författares, låtskrivares och filmskapares verk läggs upp på nätet för fri nedladdning utan deras tillåtelse så är detta något som jag anser ska hanteras av polismakten. Precis som alla andra brott. Kan inte polisen hantera detta på ett bra sätt idag måste de naturligtvis få hjälp med det. Frågan är på vilket sätt och till vilket pris. Ändamålet helgar inte medlen. Här gäller det att göra saker och ting med måtta och fundera på framtida konsekvenser, på alla plan.

Laglig fildelning

Det är dock mycket viktigt att inse att det är en ny marknad som skapats och som just nu fylls av ganska yxiga “privata” lösningar. Det finns mycket pengar att tjäna på att skapa tjänster som gör detta på ett professionellt och smidigt sätt för kunden. Exempel på detta är Spotify, iTunes Store och så vidare. Men dessa är forfarande bara i början på sin produktutveckling. Det är allt annat än en mättad marknad.

Det kommer definitvit skäras bort företag som tidigare fått sin del av den här kakan, speciellt de som haft att göra med exemplardistributionen. Men så är det. Det finns ingen poäng med att satsa dyrbar tid hos produktutvecklare på att de ska fundera över hur man kan sälja fler fysiska CDs eller DVDs. Då missar man tåget.

Ska man lansera nya tjänster här ska man tänka på saker som automatisering och tjänst/produkt-transparens – dvs, skapar man en tjänst så kunden kan njuta av musik så kommer man vinna mycket på att se till att han kan njuta av den på alla möjliga sätt och via alla möjliga verktyg. Skapar man en tjänst som distribuerar TV-serie-avsnitt ska man tänka till på hur man får det att fungera med multimediaprodukter som Tvix och Popcorn Hour. Kan man på nåt sätt bundla det med programvara liknande XBox Media Center så finns det många sköna pengar att tjäna.

Fildelning som teknik (tänker främst på p2p-teknik här) är man bara dum om man vill förbjuda. Här finns oerhörda möjligheter, tjänster som Joost försökte använda det, jag tror Spotify till viss del använder det – men det finns många framtida möjligheter att förädla och skapa konkurrenskraftiga och kundvänliga tjänster. Som Johan Rheborg skrev den 13:e november:

“Kan inte Per Gessle lägga sin tid och sina pengar på utveckling av streaming istället för att gnälla i DN. Jag tror han skulle vinna mer på det faktiskt. Även jag skulle nog göra det.”

Jag förstår givetvis att “Pelle Nilsson”, kamerasnubbe vid produktion av en ny film, inte direkt kan påverka här, men precis som när fabriksarbetare vid Volvo påverkas när bilmarknaden byter profil så kommer “fotfolket” här också få åka på stryk – det är tragiskt – men en naturlig utveckling i en marknadsekonomi.

Integritet

I ett samhälle som mer och mer blir integrerat med internet och därmed hela världen så måste man ofta fundera både en och två gånger på hur, var och varför man syns. Vilka delar av ens person och privatliv exponeras för hela världen, eller för specifika grupper – och vilka konsekvenser får det? Som det är nu har man ett eget val. Man kan välja att ha ett kundkonto på den lokala livsbutiken, då medveten att varenda inköp man gör loggas med allt vad det innebär. Är man inloggad på sitt Google-konto när man söker på saker på nätet får man inse att det man söker noteras och ageras utifrån i framtiden. Men man har ett val.

Nu har det då lanserats en uppsjö med lagar och förordningar som på olika sätt gör ingrepp i individers integritet och privata liv. Lagar som låter privata intressen agera med en polisliknande makt. Vilket prejudikat sätter det? Vilka andra privata intressen kommer få tillgång till vilka metoder i framtiden, för att vissa fått det idag?

Andra lagar syftar till att centralt lagra information om varje individ i vårt samhälle, hur dessa kommunicerar, var de är, vem de pratar med. Detta utan att de själva kan välja. Jag vill på intet sätt misstänkliggöra våra politiker angående deras motiv här, jag är faktiskt tämligen säker på att de inte har någon som helst ond agenda där dessa lagar är ett steg på vägen – men jag är ungefär lika säker på att de inte tänker framåt.

När dessa data börjar lagras och dessa lagar är ett faktum. När man som individ är automatiskt spårad och loggad vad man än gör. Vad händer då om “fel” personer får tag i detta? För att ta ett exempel som alla förstår – om en organisation som Al-Qaeda inser vilken information som faktiskt finns samlad och vilka verktyg som kan komma åt denna information?

Vilka är morgondagens Al-Qaeda? Och vilka grupper kommer de vilja få information om? Hur kommer de enklast att kunna få tag på denna information?

Nedkokat

Då jag enligt min hustru har en mycket otrevlig tendens att prata och skriva swengrish så får jag väl göra det ordentligt här – vad det kokar ned till. Om jag försöker kort sammanfatta.

• Olagligheter som upphovsrättsbrott (i form av copyright-skyddade verk finns fritt åtkomliga på nätet) ska bekämpas. Görs det med för liten kraft eller effektivitet idag så får vi hjälpa polisen med att få till det. Dock är det polisens uppgift.
• IPRED och liknande lagar är inte ett effektivt verktyg för detta, det kan vi se i flera länder där dessa lagar redan är införda. Det är som att jaga baciller med hagelgevär.
• Även om det hade varit ett effektivt verktyg för detta är priset för att införa det inte värt det. Prejudikatet som lagen sätter är avskräckande i varje perspektiv som är längre än de närmaste 2 åren.
• Den gemensamma effekten av de lagar och förordningar som nu kommer slag i slag ger en skrämmande bild av vårt framtida samhälle.

Åtgärd

Med all respekt för nöjesindustrin och deras eventuella finansiella lidande så måste jag som individ agera när jag ser vilket sorts samhälle som börjar växa fram. I grunden tror jag gott om folk men vissa möjligheter till missbruk tycker jag inte ens vi ska skapa.

När jag nu, äntligen, i höstas fick upp ögonen för vad som höll på att hända så såg jag mig om efter någon jag kan ge mitt stöd till, någon som agerar och försöker få stopp på den ångvält som håller på att dra igång motorn. Tyvärr så fann jag ingen självklar kandidat. Jag trodde att det skulle finnas gott om drivna politiker i vår regering och riksdag som skulle slåss med näbbar och klor för att Sverige inte skulle gå i EUs ledband gällande de här frågorna. Så var det dock inte.

Den enda häst jag just nu känner jag kan satsa min och mina barns framtid på är Piratpartiet. Om inte annat för att med den aktionen så kanske någon av de etablerade partierna inser vad som håller på att hända och ser till att de också blir en trovärdig part att lägga sin tillit till i de här frågorna.

Det vore underbart om Partipartiet inte behövdes. Kan vi inte se till att det blir så? Så kan eventuella debatter om ideologi och nyansiering läggas till handlingarna.

/j – [intressant]

Den här julklappen är redan bortgiven, fast innan jag fick den, och det är själva idén med gåvan. Helt lysande och gjorde mig alldeles varm och glad.

Jag fick skolböcker i Etiopien. Jo, du läste rätt. En av mina kollegor fick en get i Mocambique, en annan en flicktoalett i Vietnam. Hälsovård och utbildning är det som är mest självhjälpande och att jag symboliskt är del av det genom julklappen jag fick, känns så rätt.

/lmt

SvD

Statistik är ett knepigt kapitel. Det finns regler och normer för när något kan anses statistiskt säkerställt, men inget är absoluta sanningar, utan just – statistik, uppskattningar.

Nästa knepighet är frågeställningar. Vad är det för skillnad på

Har du:

1. Laddat ner musik,
2. Laddat ner film,
3. Laddat ner dataspel
4. Använt fildelning

För att ens kunna besvara frågorna så behöver vi ha samma språk och nomenklatur. Det är inte ens säkert att den som laddar ner film förstår att den fildelar och om så är fallet, vågar man idag stå för det?

Tittar man på SCB’s statistik så står att 2 011 725 har laddat ner/lyssnat på musik, 1 355 251 har laddat ner/tittat på film och 538 593 har laddat ner dataspel.  Det är ju knappast lagligt i nuläget att ladda upp, men ladda ner för eget bruk kan man erkänna. Så om intervjupersonerna säger att de laddar ner så kan man nog ändå misstänka att de också står för viss uppladdning om de använder torrentprogram t ex.

Tidigare år har siffran för vilka som står för att de “någon gång” har använt fildelningsprogram varit kring 1,3 miljoner. Vilket snarare visar att den frågeställningen kändes enklare att svara på.

Att thePirateBay har 2,2 miljoner unika förmodade svenska IP adresser i sin tracker per vecka, säger inget om individer alls. SCB’s statistik må vara just vad den säger sig vara, statistik och inte en absolut sanning, men den räknar i alla fall med individer.

/lmt

Jag har ett halvt hus fullt med pirater. Minsting är för ung än för att ha någon uppfattning, bortsett då ifrån att han gillar att vara pirat, sån där vanlig en med lapp för ögat. Det övriga gänget här hemma har glidit över till piratiseringssektorn.

Jag tycker det är bra med engagemang och insikt. Jag tycker det är viktigt att man tar ställning och debatterar. Men nej, jag är nog inte pirat då i alla fall.

De viktigaste frågorna i mitt liv är något fjuttigare än mänskliga- och medborgeliga rättigheter och dito skyldigheter. Fast å andra sidan, så tar jag de senare för alldeles självklara eftersom jag alltid haft dem. De viktigaste frågorna för mig kommer att fortsätta vara; om jag kommer vakna upp i morgon till en ny dag – få leva vidare; om mina barn har allt de förtjänar och behöver, sen kommer en binge liknande krafs och först därefter kommer stora saker som datalagring och sånt.

/lmt