Både jag och Cliff har jobbat hårt sista dagarna. Sena kvällar och tidiga dagar. Kom hem sent igår kväll med mängder av filer från Icebar i Oslo och idag innan lunch levererade vi bilder till pressreleasen och invigningen av nya designen av baren i Oslo. Öppning i morgon 2:a februari. Fler uppdrag för Icebar by Icehotel blir framöver. Superkul och utmanande uppdrag.

Alvargalan på temat magiskt dokumenterades både med stillbild och rörligt. Från start till mål. Mina bilder från galan och på pristagare kommer snart att finnas här. Grattis alla pristagare och grattis till Dixie PR för ett bra arrangemang med rekordmånga gäster.

I morgon är en ny dag med ännu mera jobb. Men då mer stillasittande jobb i Lightroom & PS. Dax att sova med andra ord. God natt på er!

Jo då, det här yrkesvalet kräver en viss bredd på garderoben har Cliff (på danska även kallad Kleff) fått lära sig de sista dagarna. Onsdag åkte vi ner till Köpenhamn för att plåta för Icebar by Icehotel. Ett fantastiskt roligt uppdrag och så klart en ära att få jobba med. Bara tanken på att vi skulle jobba i minusgrader en hel dag, hade ju våra kloka huvuden räknat ut att underställ kan vara bra att ha. Att det sedan var fötterna som blev den svaga länken har vi nu lärt oss. Som tur var fanns matchande snowjoggings för Cliff att låna. Drinkarna hann vi ju också smaka, vad sägs om exempelvis Tequila med lakritsrot? Nästa Icebar uppdrag blir Oslo, nu på måndag och tisdag. Tror vi packar lite extra kläder. Och SKOR.

Hemma sent igår kväll och slängde underställen i tvätten kastar vi nu på oss kostymen för att dokumentera Alvargalan, Skellefteås stor näringslivsgala med prisutdelning och underhållning. I år blir det rekordmånga på festen. Så nog ska vi svettas en del innan vi får vår drink i slutet av kvällen. Hoppas vi ses i minglet!

I fredags packade jag och Cliff väskorna och drog till kungliga huvudstaden för en inspirationshelg. Anton var ju på besök :-)

1991, när jag bara var 16 år, släppte U2 albumet ”Achtung baby”. Som sann U2-fan köpte jag vinylplattan så snart jag hade råd. Omslaget var fantastiskt, vet inte hur många gånger man vred och vände på det och upptäckte nya bilder fotograferade av Corbijn. Det var precis just då jag bestämde mig för att bli fotograf. Jag började assistera och jobba hos en fotograf utanför studierna på gymnasiet. Om jag visste då, vad jag vet idag… Första gången vi träffades personligen var på Umeå flygplats en snöig dag i februari 2002 och vi har sedan dess träffats i både London och här hemma hos mig i Skellefteå. Anton är en av de mest ödmjukaste fotografer jag vet. Inte alls svårt att förstå hur lätt han får människor att slappna av framför kameran.

I helgen som var fick jag möjligheten att träffa honom igen, se utställningen ”Inwards & Outwards” och lyssna på hans artist talk under lördagen. Fantastiskt kul att få höra honom berätta sitt livs historia. Igen. Visst, en del saker har man hört tidigare, men många anekdoter fick fylla på historien. Inte minst för Cliff som inte träffat honom tidigare.

Bjuder på ett julkort som vi gjorde åt Hello Future dagarna innan vi gick på jullov. :)
Nu är vi tillbaka med ny energi, och ser fram emot ett nytt och spännande år.

Sedan i somras då vi gjorde uppdrag för Creative Summit och fram till idag har Cliff hoppat in och jobbat i olika rörliga projekt. Från och med nu så kommer han också att vara mer långsiktigt på stolen mittemot mig på #10mst. Cliff är en glad kille som länge engagerat sig för Skellefteå skateförening och jobbat med egna filmprojekt. Han får ofta frågor om sitt namn och om han verkligen heter Cliff på riktigt. Vilket han gör. Dock var det varken Barnes eller Richards som låg bakom namnvalet, det var en figur i ett barnprogram. Men sedan vet man inte om det är en slump att han delar födelsedag med Cliff Burton.

Cliff gör sitt bästa för att lära sig äta sushi. Gillar inte direkt kall mat eller glass. Men vem gillar inte glass eller sushi? Eller inte är intresserad av hockey och bor i Skellefteå? OK, han må kunna mycket, men än har han lite mer att lära sig..;-) Jag ska göra mitt bästa för att lära upp honom.

Han har också provat på skitigare jobb, senast med uppdrag att tömma slammbrunnar. Killen är inte rädd för skit. Smutsiga uppdrag i lera under Stockholms centralstation eller lite smuts under naglarna är inget som han räds för. Tvärtom, full glädje och engagemang rakt in i varje projekt. Kul tycker jag, som varit ensam i företaget en tid. Nu finns någon som lyssnar på mig då jag pratar med mig själv när jag sitter framför skärmen, står ut med mina musikval och ger mig feedback vid urval… och allra främst hjälper mig att göra uppdragen ännu bättre. Ta en titt i portfolion ovan. Nu har vi även lagt ut lite rörliga projekt där.

Annat nytt som hänt? Har under hösten undervisat CMID eleverna i Photoshop. Även hållit två dagars kurs i Lightroom och föreläst för ALMIs mentorsprojekt. Ingen har väl missat att jag varit i Italien på WTKA VM i Kickboxning där jobbet publicerats i Skellefteå Tidningen och nu senast i Finansliv. Boken som producerades för Medlefors finns nu att köpa och hoppas sprida julglädje i receptform. Nu räknar vi ner dagarna. Snart är det jul, vänner!

Boken ”Julglädje på Medlefors”. Maten och gosakerna, människorna och julen som jag har jobbat med sedan juni. Ett fantastiskt roligt projekt att jobba med, inte bara den goda maten man får smaka på, utan även alla goa människor man får samarbeta med. Kerstin, Elisabeth, Lotta, Monica och hela glada gänget i köket på Medlefors. Tro mig, maten på Medlefors byggs på glädje. Och alltid en ära att få jobba med Jonas Lundqvist som formgivare. För några dagar sedan fick vi se provtrycket och nu väntar vi med spänning på den färdiga RIKTIGA boken.

Ett litet julklappstips! Finns väldigt snart att köpa via Medlefors och i bokhandeln.

Första dagen var tung för Johannah. Hon hade ätit tonfisk och ris i en och en halv vecka för att komma in i rätt viktklass. På det ingen mat alls och smått uttorkad innan invägningen på onsdag afton. Hon klarade sig med ett kilo tillgodo. Torsdag första fighten. Johannah vann mot en Italienska med ett sprucket ögonlock till trots. Hon vägrade sy. Med stygn får man nämligen inte fortsätta fightas.

Jag gjorde mitt bästa för att plåstra ihop henne med hjälp och stöd från Dr Karin Bandling på telefon från Sverige. Efter den matchen stod det klart att hon är i final! Underbart! Det minsta hon tar med sig hem är alltså ett silver. Och så klart hoppas vi på guld i morgon då hon ska möta en tjej från Wales. Hon vann tydligen 5 titlar i fjol och är rankad som 8:a i världen i boxning. Tydligen har hon grym på kickas också. Tuff match i morgon alltså. Men Johannah har precis det som krävs. Vinnarskalle. Hon ser också alla möjligheter. Väldigt viktig en sån här gång kan jag lova. Håll alla tummar där hemma!!! I morgon gäller det! (I nästa nummer av Skellefteå Tidningen får ni se reportaget).

Idag tog vi paus från fighters och åkte till Pisa, både jag, Therese Eriksson och Johannah. Åt glass, risotto till lunch och kollade in det lutande tornet så klart. Wifi finns i hotellobbyn för både jobb, slösurfande samt hockeyabstinensen. God kväll från Marina Di Massa.

Smutsiga från topp till tå och med betongdamm ända upp i bihålorna. Så såg vi ut, jag och Cliff efter två hela dagar med filmning för Brokk på centralstationen i Stockholm. Cliff, min nya stjärna fick slita hårt sina första dagar på anställningen. Eller ja, han har ju jobbat tidigare (läs uppdrag Vodafone/Berlin och Creative Summit). Men nu kommer ni alltså få se mer av herr Karlsson på #10mst framöver. På en plats nära mig.

Just nu går vi genom allt material från Brokkjobbet och jag är också i sluttampen med korrektur för Medlefors bokprojekt. Julmaten som jag nu jobbat med sedan i juni, börjar nu snart falla på plats tack vare ett grymt formgivningsarbete av Jonas Lundqvist. Nästa vecka ska det allra sista plåtas, sedan är det dax för att göra hela boken klar för tryck.

I slutet av oktober bär det av till Milano tillsammans med Therese Eriksson på uppdrag. Vi ska på VM i kickboxning. Kommer också bli en spännande kontrast i den varierande vardagen som fotograf.

Just hemkommen från två dagar i Sthlm. Har haft kundmöten och rekat för ett uppdrag jag ska göra där nästa vecka. I går kväll var jag på Sanna Sjöswärds bokrelease på fina Galleri Kontrast. På Kontrast hänger just nu Fotografen Johan Bergmarks utställning ”Protrahere”, en fantastisk samling av Johans grymma porträtt.

Huvudperson för kvällen var så klart den alltid så fantastiska Sanna och alla hennes Eldsjälar. En av dem, Lennart Nilsson som kom till releasepartyt är porträtterad av Sanna i boken ”Eldsjälar”.

Boken består av fotografisk dokumentation och samtal med människor som brinner för något och som vågar ta strid för sina tankar och handlingar. De vill alla bidra till förändring och ett bättre samhälle. Det kan handla om kampen för lilla människan, mänskliga rättigheter, tillhörighet, identitet, solidaritet eller det konstnärliga skapandets villkor. Eldsjälar helt enkelt. Och den största eldsjälen av dem alla, är författaren själv, Sanna Sjöswärd.

En vecka solsken. En vecka fylld av utställningar, föreläsningar och bildvisningar på kvällarna. Nätter med bildsnack och umgänge med kollegor. Årets händelse för fotojournalister världen över, Visa Pour L’Image i Perpignan. Har precis kommit hem fylld till bredden av bilder och inspirerad till max. Kom igen hösten, jag är redo!

Ett av de bästa med årets festival var Barbara Davidson. Såg hennes utställning ”Caught in the crossfire” redan första dagen. Dag två fick jag lyssna på henne föreläsa om samma projekt. Fantastiskt rörande projekt som visar baksidan av gängvåldet i Los Angeles. Barbara jobbar som fotograf på Los Angeles Times och har under lång tid följt offren och deras anhöriga. Storys som vanligtvis bara fått små notiser i nyheterna har hon lyft fram och visar deras kamp om en normal vardag efter att ha blivit skadad i en skottlossning, eller att ha förlorat ett barn. Bara på grund av det meningslösa våldet. Hon kommer dem nära, väldigt nära. Inte konstigt att hon vann Pulitzer prize för sitt arbete.

Extra kul var att vi fick möjligheten att träffa henne och snacka under kvällen på Le Grand Café de la Poste (där alla samlas efter kvällsvisningarna i Campo Santo). Se bilden (© Tack Nicke Johansson, jag tror det var du som lånade min kamera). Tack alla mina kollegor och vänner för en underbar vecka. Vi ses ju igen, om inte förr, i Perpignan 2012.