Jag ser det som att jag klarat första steget av min utmaning och just nu funderar jag på hur jag ska gå vidare och vad jag ska lägga min energi på tills det är dags för nästa kliv. Det har varit glest mellan blogginläggen på senaste, och jag tror att det är lika bra att jag bestämmer mig för att låta Utmaningen vila tills vidare. Det kan hända att jag skriver något enstaka inlägg här eller där, men sannolikt kommer jag att lägga min energi på annat framöver.

Jag vill tacka alla som har läst och kommenterat mina små artiklar, det har varit jättekul att få respons och feedback. Jag hoppas att jag kunnat bidra med inspiration och kanske en och annan idé.

Läs gärna min personliga blogg (http://blogg.fjeldstad.se), följ mig på Twitter (http://twitter.com/Hihaj) och håll koll på vad mitt företag Fjeldstad Medieteknik har för sig (http://www.fjeldstadmedieteknik.se och http://twitter.com/FjeldstadMT).

Ha det fint och lycka till med era egna utmaningar!

Mitt största projekt var nog Fjeldstad.se, föregångaren till mina nuvarande bloggar men med den helt avgörande skillnaden att jag byggde den själv från grunden. Ett administrationssystem med stöd för flera skribenter, kommentars-anti-spam, bilduppladdning, WYSIWYG-redigering…jag utvecklade allt det på kvällar och helger och jag gjorde det bara för att det var skoj. WordPress (som denna blogg använder) fanns redan då (vad jag vet) men jag ägnade det inte en tanke; jag ville ju göra något eget. Och naturligtvis lärde jag mig massor. Senare startade jag Fjeldstad Medieteknik och tillsammans med David Andersson tog jag mig an webbutvecklingsuppdrag som extrajobb. Jag hade inte kunnat göra det om jag inte tidigare lagt så mycket av min lediga tid på att lära mig sådant som inte ingick i kurserna på skolan.

Snabbspolning till nutiden. Jag har lärt mig grunderna i ASP.NET MVC (ett ramverk för webbutveckling) men vill bli riktigt grym. För att bli grym behöver man göra, inte bara läsa och iaktta. Alltså funderar jag på vilket mitt första riktiga projekt som använder tekniken ska bli. Jag kommer fram till att jag ska blåsa liv i mitt att-göra-lista-projekt Dobedone.com och börjar skissa, designa och koda. Sedan tar det stopp. Jag har upptäckt att Google satsar lite mer än de tidigare indikerat på sin Tasks-applikation, och plötsligt tappar jag all motivation. Trots att jag sagt till mig själv att syftet med projektet är att jag ska lära mig ny teknik. Så fort jag tappade hoppet om att Dobedone skulle kunna bli populärt/användbart/etablerat så försvann drivkraften.

På många sätt var jag nog mer entreprenör för sex-sju år sedan än vad jag är nu. Jag tog mig an saker och fick saker gjorda. Jag blev inte rik på pengar, men jag byggde en kompetens som jag haft nytta av sedan dess. Idag känns det som att jag anstränger mig så mycket för att hitta den där idén som jag ska kunna leva på att jag hamnat i ett dödläge. Sådana idéer kommer ju inte flygande varje dag direkt, så det jag borde göra är nog att försöka sysselsätta mig med så vettiga saker som möjligt tills dess. Men gör jag det? Jag försöker fylla min tid med så mycket konsultande som möjligt, för jag vet att så fort jag sitter hemma i den tysta lägenheten med en helt fri dag mitt i veckan så slutar det ofta med att jag ligger på soffan och stirrar upp i taket.

Jag gillar ju teknik. Jag behöver hitta tillbaka till glädjen i att skapa saker, lära mig nya grejer förbättra sådant som redan finns. På något sätt känner jag på mig att inspirationen och idéerna kommer att dyka upp av sig själva då.

Först och främst vill jag säga att jag trivs. Det passar mig perfekt att kunna planera min egen tid, att ha lite olika uppdrag att jobba med och att faktiskt då och då kunna lägga rätt mycket tid på egna projekt eller ta lite extra ledigt när jag känner för det. Ekonomiskt har det gått bra, jag tror att jag har omsatt drygt 700000 kronor under 2009 (vilket är kanske 50% mer än jag hade räknat med) och jag har kunnat ta ut en vettig lön varje månad.

Sedan vill jag understryka att jag har haft tur. Det är inte självklart att man bara kan säga upp sig och sedan sätta sig och vänta på uppdrag. Ändå är det mer eller mindre det jag har gjort; jag har inte jobbat särskilt aktivt med att marknadsföra mig själv, utan har fått jobb via kontakter och levt på att göra ett bra jobb så att uppdragsgivarna kommit tillbaka. Underkonsultandet har dominerat min tid och det har fungerat bra. Överhuvudtaget tror jag att det är en arbetsform som kommer att bli allt vanligare – oberoende resurser som kan plockas in av företag på projektbasis och som inte är knutna till en specifik organisation.

De egna projekten har gått framåt även om jag inte publicerat eller lanserat något utöver ett ideellt experiment ännu. Det finns ett par idéer som jag jobbar på med mer eller mindre jämna mellanrum, vilket är kul. Jag ser inte att jag kommer kunna leva på någon av dem än på ett tag, men det skulle kunna vara en realistisk målsättning att i alla fall tjäna de första kronorna på ett eget projekt under 2010.

Jag har jobbat 1431 timmar under 2009. Det innefattar konsultande, administration, egna projekt – allt som kan kopplas samman med min företagsverksamhet. Det motsvarar ungefär 75% av en normal heltidstjänst och är alltså mindre än vad jag hade satt upp som mål, men det känns ändå helt okej. Jag har haft en del semester och sådant också, kanske fem-sex veckor eller så.

Ser man över hela året så har jag jobbat mer första halvan än andra, 861 jämfört med 570 timmar. Delvis berodde det på att jag hade semester under sensommaren men framförallt hade jag ett större, sammanhängande uppdrag om ungefär 300 timmar på våren som mer eller mindre sömlöst övergick i några mindre jobb. Efter sommaren var det lite trögstartat, vilket jag inte hade räknat med. Jag hade ett uppdrag under våren som inte blev klart innan sommaruppehållet och som det var tänkt att jag skulle göra klart efter semestern, men då jag ringde för att bestämma ett datum visade det sig att kunden hade fullt upp med flytt och annat och ville skjuta på resten av jobbet till “senare”, vilket slutade med att jag började i mitten av december. Sådant får man räkna med, alltså. Resultatet var att augusti blev väldigt lugn (mindre än en manvecka på hela månaden) trots att jag officiellt var på jobbet.

Jag har satt upp en del mål åt mig själv under året, och detta känns som ett bra tillfälle att göra en kort uppföljning. Arbetstiden har jag redan tagit upp – det har blivit lite mindre än planerat, men ändå helt okej tycker jag. Jag hade som målsättning att lägga 25% på egna projekt. I verkligheten har det nog snarare varit 10% och det är jag inte nöjd med. Det handlar inte om att jag prioriterat konsulttimmar framför eget utan snarare att jag haft problem med självdiciplinen ibland då jag faktiskt haft tid över. Troligen skulle det vara lättare om jag inte satt hemma då jag jobbar med egna projekt utan går någon annanstans så att det känns som att “gå till jobbet” trots att jag inte har ett uppdrag.

Träningen har gått okej, men inte mer än så. Jag kan inte säga att jag kört tre pass i veckan som jag hade tänkt, men jag har heller inte varit helt inaktiv. Formen kan bli bättre och jag känner mig peppad inför det kommande året. Sådant här går i vågor, ibland kan jag köra konsekvent i flera månader och sedan kanske jag knappt tränar alls på flera veckor, beroende på humör och tidsschema. Men jag antar att vad jag borde göra är att se träningen som en naturlig del av vardagen, ungefär som att man bör lägga undan sparpengar först av allt, innan man ens betalar räkningarna. Det är mycket man borde.

De tekniska målen innefattade att lära mig ASP.NET MVC och LINQ samt att uppgradera min certifiering till .NET 3.5. Det sistnämnda återstår fortfarande medan de första två punkterna kan prickas av med gott samvete. Jag har även gått någon ytterligare programmeringsrelaterad kurs och läst en del, så jag upplever att kompetensutvecklingen på det tekniska planet kan anses vara avklarad.

Jag hoppas att 2010 kommer att bli fyllt av nya utmaningar, både tekniskt och professionellt. Jag hoppas kunna tillämpa sådant jag lärt mig det senaste året och att kunna jobba vidare med kontakter jag skapat. Och jag skulle väldigt gärna vilja avtäcka åtminstone någon sak som jag själv varit med och byggt upp, från idé till affär.

Gott nytt år!

Som jag berättade i förra veckan så lyckades jag ta mig ur en väldigt stressad och okonstruktiv sinnesstämning genom att inse att jag stångade min panna mot fel vägg, så att säga. Nu har jag bytt frustrationen över de tekniska trösklarna i mitt “skarpa” projekt mot gottningen i att testa nya saker i ett mer prestigebefriat hobbyprojekt.

Även om man har helt fria händer är det inte alltid så lätt att komma på vad för semi-vettigt man ska hitta på när man sitter och knackar kod (eller motsvarande) på kammaren (eller på ett café). Faktiskt kan det vara precis tvärt om – får man ett uppdrag av någon så är det ju “bara att göra”, men om ingen har några som helst synpunkter eller önskemål så är man utelämnad åt sin egen fantasi, ve och fasa. Vän av struktur och ordning satte jag mig ner och skrev ner några krav och några önskemål, för att på det sättet kunna rama in vad det egentligen var jag ville göra. Så här såg det ut:

Okej, jag inser att min handstil troligen inte går att läsa. Jag översätter.

Teknik jag vill använda:

• ASP.NET MVC, själva grundramverket för webbapplikationen (för en sådan ska det bli). Man kan säga att det är en variant av ASP.NET som fungerar som ett alternativ till “Web Forms” och som uppmuntrar en design som följer Model-View-Controller-mönstret.
• YUI Library, ett Javascriptbibliotek utvecklat av Yahoo. Det heter egentligen “The Yahoo! User Interface Library” vilket väl säger det mesta. Innehåller färdiga komponenter som knappar och sliders men även nyttigheter som schyssta inställningar för teckensnitt och normalisering av standardutseende för HTML-element mellan olika webbläsare.
• jQuery, Javascriptbiblioteket alla talar om…eller började tala om för flera år sedan, kanske jag borde säga. Underlättar utveckling av en “rik” webbapplikation på många sätt.
• LINQ to SQL, ett slags ramverk som om inte suddar ut så åtminstone döljer gränsen mellan programkod och databas inom .NET – smidigt om man vill låta sin applikation lagra och hämta information i en databas. Vilket man vill. Hela tiden.
• RPX, en onlinetjänst som låter en utnyttja en uppsjö av OpenID:aktiga autentiseringstjänster utan att behöva interagera med dem allihop själv. Gör att man enkelt kan låta besökare logga in på ens egen webbsajt med exempelvis sitt Google-, Facebook-, Twitter- eller MySpace-konto istället för att skapa ännu-ett-användarnamn-och-lösenord-att-komma-ihåg. Win-win.

Övriga önskemål / bonus:

• Flashigt/kul att visa upp.
• Användbart, gärna även för andra än mig själv.
• Publikt.
• Kan fungera som en referens eller ett exempelprojekt.
• “Lagom” komplext.
• Överblickbart.

Det är udda att utgå från tekniska förutsättningar och bygga hela projektet på dem – oftast är ju situationen den omvända… Hursomhelst, några möjliga projekt jag kom att tänka på var i alla fall:

• Utmaningen, alltså den här bloggen. Det vore kul att göra en egen, särskilt eftersom den ändå har en del trogna/tappra läsare jag kunde experimentera med och få feedback från. Men den fungerar ju faktiskt bra som den är, WordPress fyller sitt syfte även om det kan vara frustrerande ibland. If it ain’t broke…
• Fjeldstad.se. Min “huvuddomän” skulle helt klart behöva styras upp och bli lite mer levande. Men jag vet inte riktigt vad jag skulle använda den till, och när jag inte ens kan hitta på något vettigt när jag verkligen försöker så känns det som upplagt för att jag skulle tappa sugen. Sedan vill jag ju jobba med en datadriven webbsajt som kräver inloggning (för att kunna testa LINQ to SQL respektive RPX) och det ser jag inte riktigt hur det passar in på en personlig hemsida.
• CV/portfolio, alltså en ersättare till min nuvarande presentation-av-mig-själv som gått i träda efter att jag faktiskt hittat sysselsättning(ar). LinedIn är dessutom smidigare att jobba med. Även här är det svårt att se var typ hälften av den teknik jag vill använda kommer in i bilden.
• Dobedone.com, domänen jag registrerade för min gamla ogenomförda idé till “världens bästa att-göra-lista”. Skulle gå ut på att låta mig och övriga användare skapa listor med aktiviteter (to-do:s) som man kan arrangera hierarkiskt för att återspegla de projekt man håller på med och sedan kryssa för dem allt eftersom man genomför dem. Behöver vara snabbt och smidigt att jobba med, vara möjligt att utöka med andra applikationer genom ett API och så vidare. Hmmm…

Direkt när jag kom att tänka på Dobedone så insåg jag att jag hade en vinnare. Det är ett projekt som innehåller alla de tekniska aspekter som jag vill utforska samtidigt som det faktiskt kan bli användbart för både mig och andra. Dessutom känns det precis lagom stort och lagom svårt. Jag avgränsar mig nog lite så att jag kan fokusera på ett webb-GUI till att börja med, men det är ju fullt möjligt att senare även exponera ett API så att eventuella entusiaster kan komma åt sina listor i alla möjliga miljöer.

Än så länge har jag inget att visa upp, men jag har satt upp en lösningsstruktur och börjat få ordning på RPX-integrationen. Idag ska jag försöka yxa ihop en trevlig grafisk design i mitt nyinköpta Photoshop CS4. Hela projektet känns grymt kul!

Det har varit en bitvis seg start efter semestern för mig. Jag har visserligen gjort min första riktiga tjänsteresa, vilket var kul, och dessutom fått ett nytt underkonsultuppdrag som jag bara väntar på att få sätta igång med, men framförallt har jag haft många dagar utan något schema alls. Det kan låta som en angenäm situation, men var går gränsen mellan att ha en lugn period och att helt enkelt vara sysslolös? Det är förstås upp till en själv att dra gränserna.

För min egen del har jag en ambition att på lång sikt starta upp något eget, något självgående som inte är beroende av kontinuerliga förfrågningar från en uppdragsgivare. Jag tror jag har upprepat det för mig själv (och för er stackars bloggbesökare) hundratals gånger vid det här laget, och nu inser jag att det har bidragit till en inre stress. Mer eller mindre omedvetet tänker jag att all tid jag “får över” inom ramarna för en normal arbetsvecka bör jag lägga på att jobba mot detta långsiktiga mål. Och så långt är allt gott och väl.

Nu när jag haft mycket egen tid på dagarna har jag tänkt för mig själv att “jag borde verkligen sätta mig och ta tag i projekt X så att jag kommer någonvart”. Och jag har gjort vissa försök, men jag har fastnat på någon teknisk detalj som jag behövt läsa in mig på och så har jag tappat moment. Och energin har tagit slut, med resultatet att jag till slut associerat projekt X med dess svårigheter (snarare än “utmaningar”) och känt mig allmänt omotiverad. Vilket i sin tur har lett till att jag uppgivet satt mig med TV-spelet eller bara lagt mig på soffan. Orakad och med sunkiga myskläder.

Långsamt har en mörk och ond aning tornat upp sig bakom soffans ryggstöd medan jag håglöst expanderat min fordonspark i Burnout Paradise:

Är jag en sådan person som drar igång nya projekt, snackar en massa och sedan låter dem dö ut, utan att någonsin verkligen slutföra det jag påbörjat?

Jag sa att jag skulle skriva en bok, sedan lade jag det på is. Jag hade visioner om en onlinetjänst för bostadsrättsföreningar, men det rann ut i sanden (till förmån för andra projektidéer).

Om det är något personlighetsdrag jag inte vill ha så är det just det: oförmåga att slutföra det jag företagit mig. Jag får erkänna att jag ibland ser ner på andra som beter sig just på det sättet (även om jag är fullt medveten om att en sådan person bara behöver kombineras med sin motsats för att vara extremt värdefull i vilket projekt som helst). Inte konstigt att jag börjat se ner på mig själv.

Det hade kunnat fortsätta så här, i en nedåtgående självdestruktiv spiral tills jag fick något vettigt att göra (läs: ett konsultuppdrag). I så fall skulle jag troligen blivit rädd för att få över tid till egna projekt, rädd för att inte kunna utnyttja den till någonting. Extremt dumt – då kunde jag lika gärna lägga ner direkt och gå tillbaka till en vanlig, trygg anställning. Men även om jag känt mig nere och självförtroendet har sviktat så har jag tydligen lite av min analytiska ådra kvar, för detta är vad jag kom fram till idag:

• Jag är stressad eftersom jag inte känner att jag utnyttjar den (lyxiga) tid som jag kan disponera som jag vill.
• Min egna tid bör användas till att föra mig närmare mina långsiktiga mål.
• Jag sitter fast i just projekt X som jag tänkt ta itu med när jag har tid över och som är en del av min långsiktiga strategi.
• Anledningen till att jag inte kommer framåt i projektet är dels att jag inte tänkt igenom det tillräckligt mycket rent konceptuellt och dels att det innehåller tekniska utmaningar av den kalibern att jag behöver göra omfattande efterforskningar för mer eller mindre varje steg jag försöker ta.

Och vidare:

• Projekt X är visserligen något jag vill fokusera på långsiktigt, men just nu behärskar jag uppenbarligen inte den teknik som krävs för att genomföra det.
• För att kunna genomföra projektet behöver jag alltså först skaffa mig kompetens inom ett antal för mig nya tekniska områden.
• Det jag borde lägga min egna tid på är att utveckla min tekniska kompetens, eftersom det kommer ge mig den verktygslåda jag behöver för att genomföra projekt X och andra långsiktiga företag.

I och med denna mycket enkla kedja av insikter och slutsatser försvann all min stress och uppgivenhet. Det kändes som att jag hade hittat nyckeln till en dörr jag stått och bankat huvudet mot i flera veckor. Inte nog med detta – jag kunde på bara 15 minuters skissande slå fast hur jag ska gå vidare med min kompetensutveckling. Titta in igen om några dagar så ska jag berätta mer.

Till att börja med ska jag ge lite kärlek till ett kundprojekt som jag med mycket dåligt samvete bara kunnat lägga strötimmar på under den senaste tiden. Förhoppningsvis kan jag genom en koncentrerad insats komma till åtminstone ett delavslut där.

Sedan har jag lite dokumentation att skriva för att bli klar med ett annat tidigare uppdrag. Skulle tro att det tar kanske ett par heldagar, så på det sättet passar det in i schemat. Och så har jag en belöning till mig själv som ligger och ruvar och som endast får inkasseras efter att just det uppdraget är slutfört – ett “spelpaket” med diverse godsaker till främst Playstation 3 som jag ska köpa till mig själv för att fira att ett långdraget och bitvis påfrestande projekt är klart.

Blir det tid över efter detta har jag ytterligare ett par smågrejer som legat och gnagt på samvetet och fyllt på stresskontot länge nu – ett visitkort jag ska hjälpa min pappa att producera från en pappersskiss och en ny version av mitt program som låter folk spara ner sina Lunarstorm-bloggar på hårddisken.

Där har jag en hel vecka! Även om det kan verka strängt att hungrigt kasta sig över varje frigjord dag med kalendern i högsta hugg så tror jag att det på ett väldigt tydligt och omedelbart sätt kommer att göra det lättare för mig att slappna av och (senare i sommar) ha en skön semester.

Parentes: Jag sitter i skrivande stund på Espresso House på Vasagatan, vilket jag nog måste räkna som mitt favorit-Espresso House – mycket tack vare takhöjden, ljuset och de helt galet stora fönstren ut mot en gata där en ständig ström av människor passerar.

Espresso House Vasagatan

Redan första gången jag var här konstaterade jag att själva caféet bara tar upp bottenvåningen – det finns både en loftvåning och en källarvåning som står tomma. Av nyfikenhet frågade jag baristan vad de använder övervåningen till, och tydligen är historien sådan att caféet tidigare låg där uppe, medan det fanns en butik på markplan. Sedan försvann butiken och caféet flyttade ner. Tydligen ska det vara möjligt att hyra övervåningen. Kanske skulle man starta en “frilanslounge” eller något, där folk som jag utan eget kontor kan landa mellan uppdrag för att ta en kaffe, jobba, spåna kring idéer och träffa likasinnade. Skulle vara skoj!

Jag var inte borta särskilt många dagar under min förra anställning, men ett par stycken blev det ändå. Jag hade då ingen möjlighet att jobba hemifrån eftersom kunden tillhandahöll datorer och inte tillät några konsulter att koppla upp sina egna via VPN eller liknande. Med andra ord gick sjukdagarna i princip ut på att…tja…vara sjuk. Och jag hade aldrig dåligt samvete för det – jag visste ju att det skulle göra mångdubbelt mycket större skada om jag smittade folk på kontoret.

Samma sak borde ju gälla nu. Kanske är det för liten skillnad mellan att vara hemma med feber och att jobba hemifrån? Det är en dum grej, jag har ingen särskild rutin som gör att jag kommer in i “jobb-mode” när jag är hemma, så gränsen är ganska flytande. Jag vet att vissa typ sätter på sig skjorta och slips eller helt enkelt har en separat del av bostaden som markerar att “nu är jag på jobbet”, men jag har inte kommit på något sådant som passar mig.

Det kliar i fingrarna, eller kanske i huvudet…jag känner att jag borde utnyttja den här “bonusdagen” till något riktigt vettigt som jag inte hinner annars, men samtidigt känns kroppen (och knoppen) rätt slö. Jag tror jag nöjer mig med den här ganska blygsamma att-göra-listan, tills vidare:

• Skriva ett blogginlägg (check!).
• Skissa upp en outline för en manual jag ska skriva till en integrationskomponent jag utvecklat åt en kund.
• Läsa (minst) ett kapitel i min nya LINQ-bok.

Bara av att skriva ner de här punkterna känner jag att stressen släpper – och ersätts av en lust att faktiskt ta tag i dem och få kryssa av dem.

(Sedan blir det kanske lite Playstation 3 också – jag har redan hunnit ladda ner och spela demoversionerna av Savage Moon samt Uncharted…)

Som egenföretagare ser det förstås lite annorlunda ut. Per definition har jag ingen mentor inom företaget. Jag skulle kunna – och borde nog – skaffa mig en extern person att rådfråga, men det har jag inte gjort ännu. Till att börja med borde jag i alla fall kunna identifiera några huvudområden som jag vill utvecklas inom.

Det första är självskrivet: teknik. Jag livnär mig på den kunskap jag byggt upp inom mjukvaruutveckling, specifikt .NET-programmering. Troligen kommer jag fortsätta leva på detta i någon utsträckning ytterligare ett antal år. Under min tidigare anställning mer eller mindre tvingades jag ta en Microsoftcertifiering, “Microsoft Certified Professional Developer: Enterprise Applications”. Jag tyckte att det var något av ett lidande när jag höll på med det, men nu i efterhand är det ett slags kvitto som säger att Microsoft intygar att jag har en relativt bred grundkunskap inom mitt område.

Kunskap i allmänhet, och inte minst inom teknik, har förstås ett bäst-före-datum. Min certifiering är till exempel knuten till en viss version av .NET-ramverket (2.0), och det har kommit en nyare upplaga som man kan ta om man vill visa att man håller sig uppdaterad. Och det vill jag. Jag trodde inte för ett år sedan att jag skulle känna så, men jag tror faktiskt att det skulle vara en lärorik investering att uppgradera min certifiering till den aktuella versionen. Uppgraderingsproven finns inte tillgängliga riktigt ännu, men de kommer och då ska jag göra en insats för att klara av dem.

Vidare på samma spår skulle jag vilja lära mig ASP.NET MVC, som är en variant av Microsofts webbapplikationsramverk ASP.NET. Det är inget som ingår i certifieringen, men ändå något som jag tycker verkar intressant och som skulle komplettera det jag redan kan inom “klassisk” ASP.NET på ett bra sätt. Och så vill jag behärska LINQ, som är ett slags data-API, eller vad man ska kalla det, som troligen täcks åtminstone delvis av certifieringen. Jag väntar faktiskt i skrivande stund på ett par böcker som handlar om just de här ämnena.

Om jag tittar bortom teknikområdet hamnar jag på det som rör yrkesutövningen mer generellt: professionalism kanske man skulle kunna kalla det. Att effektivt och proffsigt kunna driva- och delta i projekt, kommunicera med kollegor såväl som kunder, sälja in idéer och hantera min (och kanske även andras) tid. Naturligtvis går det här området att dela in i många underkategorier, men jag väntar lite med det.

Här är det lite svårare att hitta självklara utmaningar. Om jag hade jobbat kvar på mitt gamla jobb hade ett av mina mål för 2009 definitivt varit att framgångsrikt leda en mindre grupp av juniorkonsulter; att ha någon form av ledarskapselement som en del av min roll på de projekt jag deltog i. Efter att man jobbat ett par år med framförallt (programvaru)utveckling är det naturligt att gå vidare med att kanske bli lead för ett litet utvecklingsteam och på det sättet ta ett steg närmare att få större och större ansvar för utvecklingsprojekt. Det handlar om att bevisa att man klarar av en roll som egentligen kräver en lite större kostym, för att sedan på pappret bli uppflyttad ett snäpp.

Detta upplever jag som en av de större fördelarna med att jobba inom en stor organisation; det finns ofta goda möjligheter för ambitiösa personer att visa vad de går för och på det sättet öka sin egen utvecklingstakt. Men nu befinner jag mig ju i det minsta företag man kan tänka sig, så vad gör jag då för att klättra uppåt? Det finns inte ens några titlar, jag är helt enkelt “konsult” (och till slut förhoppningsvis “entreprenör”).

Jag tänker så här: om jag skulle söka jobb på en större firma om ett år, vad skulle de då värdera mest av det jag tagit mig för under min tid som egen? Vad skulle jag ha kunnat göra för min egen personliga utveckling för att inte bli inplockad på samma nivå inom storföretaget som när jag slutade? Om jag bara suttit och programmerat det någon bett mig att programmera så har jag kanske blivit bättre på det tekniska, men jag har inte några konkreta argument för att jag ska få något större ansvar inom den stora organisationen. Så vad är det som räknas som framsteg?

Jag tror inte att jag själv kan besvara den frågan. Jag tänkte därför göra ett försök att få några tips från en senior person jag lärde känna under min förra anställning. Förhoppningsvis kan jag göra upp en plan för personlig utveckling inom professionalism efteråt – jag återkommer hursomhelst i frågan. Tills vidare kan jag notera de tekniska målen för 2009:

• Göra ASP.NET MVC till ett naturligt verktyg i mitt arbete.
• Lära mig LINQ som ett alternativ till “traditionella” metoder för dataåtkomst.
• Uppgradera min MCPD-certifiering till .NET 3.5-nivå.

Nu gjorde jag en enkel googling och fann att Nutek Tillväxtverket Verksamt.se gjort tillhandahåller en jättefin “skattekalkylator” som är fri (och lätt) att använda. Så då slipper jag! Länken hittar du här nedanför.

Till Nuteks Tillväxtverkets Verksamt.se:s skattekalkylator »

Uppdatering: Nutek har upphört och hänvisar till Tillväxtverket. Skattekalkylatorn finns kvar men på en ny plats. (Tack “Off” för rapportering av den brutna länken.)

Uppdatering 2010-01-21: Tillväxtverket verkar ha övergått i Verksamt.se. Har uppdaterat länken.

Fördelar:

• Ingen transporttid. Exempel: jag vaknade för ungefär 45 minuter sedan (och var ruskigt trött). Nu sitter jag fullt påklädd vid datorn, peppad inför dagen efter att ha ätit frukost och tagit en kort men uppfriskande morgonpromenad. Okej, idag är det fredag och lite lugnare men alla andra vardagar är morgonrusningen en ganska tråkig best att tampas med – jag är glad att jag slipper lite då och då. Jag bor i Årsta och har oftast 30-40 minuter till jobbet då jag inte sitter hemma. Det är alltså i runda slängar 1-1,5 timme per dag som jag sparar när jag sitter hemma.
• Full flexfrihet – ingen kommer ens att höja ett ögonbryn om jag tar två timmars sovmorgon och sedan tar igen det på kvällen. Kan vara skönt, även om jag personligen tycker att det är skönt att komma igång så tidigt som möjligt (så att jag får sluta tidigt och utnyttja att jag har fem sekunder till soffan istället för 45 minuter).
• Närhet till Playstation 3.

Nackdelar:

• Allt man normalt har omkring sig på sin fritid finns ju i princip hemma, vilket innebär en risk då man ska jobba koncentrerat med något som kanske inte alltid är jätteroligt. Lätt att bli distraherad.
• Inga arbetskamrater att prata med (förutom möjligen Mållgan). Kan vara både skönt och tråkigt, oftast tråkigt. Har man möjlighet att, som jag gjort, planera hemmadagarna till slutet av veckan så har man kanske fått en tillräcklig social dos för att inte må alltför dåligt av det. Plus man kan ju träffa kompisar efter jobbet.
• Kan vara svårt att dra gränsen mellan jobb och fritid. Om jag är stressad på jobbet, hur undviker jag att fortsätta vara stressad då jag är ledig om enda skillnaden är vilka program som är öppna på datorn? Känslan av att resa sig och gå ut från ett kontor när man haft en tung jobbdag tycker åtminstone jag är väldigt skön och en tydlig början på ledigheten.
• Närhet till Playstation 3.

Allt som allt tycker jag att det kan vara superskönt att jobba hemma någon dag då och då, men så länge jag jobbar helt själv då jag är hemma håller jag det helst till någon enstaka dag i veckan.