Pust. Det händer en hel del just nu. Det känns att det är höstupptakt på alla plan. I fredags till exempel. Då firade vi på jobbet med bubbel och jag fick ett fint förkläde av mina arbetskamrater. För numera har jag inte bara en matblogg fylld med recept, utan också en blogg för Photoshoprecept! Ja recept finns det till mycket här i världen.

Jag arbetar som bekant med att lära ut Photoshop och bildbehandling på min arbetsplats. Ja jag vet, det känns knappt som arbete ibland för det är ett av mina största intressen. Och nu var det dags att hitta på ett nytt projekt.Därmed Sannas Photoshoprecept där jag kommer att posta massor av effekter i Photoshop och hur man skapar dem själv i sina bilder. Effektfrossa helt enkelt och inspiration i massor.

Så välkomna och hälsa på mig även där. Gillar ni inte Photoshop och hela den faderullan så går det ändå bra att säga hej med en kommentar. Då blir jag hemskt glad!

Nu ska jag återgå till att fixa världens bästa köttfärssås som jag ska vräka i mig. En bra tisdag helt enkelt!

Hujeda mig. Tack och lov att det snart är helg igen så jag får chans att komma ikapp och vila lite. Det är nog något som går tror jag. Fortfarande trött i kroppen och framförallt i huvudet när jag traskar hem efter jobbet – där det hostas och snörvlas i varje hörn för övrigt.

Och det är lite ledsamt när jag helst av allt skulle vilja sitta ute i septembersolen och njuta. För oj vilken fin vecka det har varit hittills! Chrille sa till och med att det solades friskt nere på Vätterstranden häromdagen. Sensommar som heter duga.

Idag ville jag pigga upp med lite comfort food efter en flitig dag. Jag traskade ner till Matvarufabriken och skaffade mig en påse med kantareller, bulligt bröd, en krämig italiensk ost och en flaska äppelmust. Sen invigde vi vår smörgåsgrill och torsdagsmyste lite. Att komma hem och få en varm kram av Sven + en smörgås är fint som snus.

Först blev det självklart en kantarellsmörgås med ost och därpå en variant med skinka, ost, pesto och ruccola. Lite av varje. Äppelmusten Jus de Pomme är bland det godaste som finns!

Nu ska jag varva ner och peppa för fredagen (hur man nu gör det på samma gång?!) så att jag sedan kan gå hem och ta helg med gott samvete i morgon eftermiddag. Jag är för övrigt fast i Hells Kitchen med Gordon Ramsey. Fasligt roligt. Ibland leker jag och Sven Hells Kitchen hemma i vårt kök. Men det slutar mest i asgrav. Ingen av oss passar särskilt bra som Chef Ramsey…

Sitter hemma och kurerar mig. Jag hatar att vara dålig. För jag får så enormt långtråkigt efter bara ett par timmar i sängen. Det kittlar i benen och jag får panik för jag måste göra något. Vad som helst. Men sedan ids jag inte ändå för jag blir så trött. Dilemma.

Nu dricker jag strakt kaffe, tänker på all mat jag skulle vilja laga och peppar på att vara på benen i morgon. Det blir ju inte bättre av att solen skiner ute också. Det känns sådär höstmysigt så att man helst av allt skulle vilja ta en eftermiddagsfika med en god vän. Eller ta sig upp till Sommarbo och gå längs stranden och andas in hösten som står och stampar.

Oj, oj, oj.

Jag sitter här i pyjamas och gäspar. Lördagsmornar är något alldeles visst. Jag har druckit nymalt kaffe och slukat en stor tallrik med kantarellomelett. Det om något är lyxigt så det svänger om det.

Jag har lovat mig själv att äta minst ett ton kantareller nu när de finns att få tag på nere på torget. Ja och i skogen förstås. Men det är knivigare, även om jag mer än gärna skulle gå ut på en tur iklädd stora gummistövlar och med korgen över armen.

Kantarellerna som hamnade i omeletten blev över sen igår. Vi bytte fiskfredag mot köttfredag och det blev alldeles underbart. Oxfilé med ugnsbakad potatis och grönmögelostkantareller. Receptet på kantarellerna knep jag från Elle Mat & vin - en tidning som annars mest bjuder på fina bilder men recept som inte tilltalar mig. Men detta var en höjdare. Jag kan nog äta det direkt ur pannan.

Nu är det så här. I oktober åker jag med mitt jobb till London i tre dagar. Frågan lyder: Var ska vi äta?

Jag vill ha massor av tips på mysiga, häftiga, übergoda och roliga ställen att käka på. Allt är välkommet. Gärna små krypin som man kanske missar om man inte vet om dem. Överös mig!

Har jag förresten sagt att jag har en ny kompis i köket. En fin pressokanna som jag plockar fram till mina helgfrukostar och till lördagseftermiddagsfikat. Något större än vad jag hade tänkt mig men det fungerar fint ändå.

Och så mysigt det är!

Ibland är det så sjukt tråkigt att komma på en matsedel för veckan. För ibland vill man bara att den ska komma på sig själv. Men det händer sällan. Enormt sällan.

Igår blev det i alla fall denna tonfiskpasta, som faktiskt resulterade i en vardagshit! Det såg inte så mycket ut för världen men det blev kanongott med lite riven cheddar över (parmesanen var slut). Bra söndagskväll och en finfin matlåda till idag.

Ps. Tina på Pickipicki skrev ”Sanna är kung på att fota mat, så enkelt är det.” när hon tipsade om matbloggar igår. Det blev jag så hemskt glad för, tack! Dagens bild är dock inte kungligt fotograferad. Men man får ha sina svackor, särskilt när man är hutlöst hungrig och mest av allt bara vill äta upp det som är i pannan…

I lördags var det äntligen dags att få kalasa på alla kräftor som vi fiskat upp i Viken. Pappa har vittjat burarna titt som tätt under de senaste veckorna. Det blev ett rejält lass efter lite om och men.

Egentligen börjar de först nu bli riktigt stora och bra för att fiska. Många vi åt igår var ganska mjuka i skalet, med det gjorde ingenting för smaken. Det blev ju bara lättare att bita igenom klorna.

I Fridhem var höstkänslan ganska så påtaglig. Det låg fullt av små sura äpplen i gräset och ruttnade, vilket gav en multnande doft av höst. Landet såg dött ut och någon hade lämnat en stol mitt i växtligheten. Getingarna var arga som bin och stack så fort de kom åt. Och lilla Sigge satt olycklig i hundgården och ylade medan Billan löpte i hundgården bredvid.

Det var familjen samt mormor och morfar som satt runt bordet och njöt. Först kräftor, aioli, rostat bröd och massor av ost samt en och annan nubbe med sång.

Pappa är den som kokar kräftor i vår familj. Och det gör han fantastiskt bra varje år. Det kluriga är att han inte går efter recept. Kräftorna kokas såklart i vatten, salt, socker, porteröl och krondill. Men hur mycket av allt beror helt på. Det gäller att smaka av och smaka av för att hitta rätt balans. Och sen blir det så härligt goda och salta kräftor så man storknar.

Efter det hade vi bakat Västerbottenpaj – efter klar majoritet i era tips till mig. Det är en klassiker men konstigt nog har vi aldrig gjort det på våra kräftskivor. Mycket gott såklart!

Mamma hade varit ute i området kring stugan och plockat massor av lingon. Perfekt om man ska göra lingonparfait till efterrätt. Så gott och inte för mastigt. En fin avslutning på kräftskivan 2010 med familjen Lund.

Det här har ingenting med mat att göra. Eller ja på sätt och vis. Idag vaknade jag upp och insåg att jag och Sven firar åtta år tillsammans. När vi båda var 16 år bjöd jag hem Sven på kräftor och lasagne en kväll. Sen blev vi ihop. Och det är jag glad för varje dag, för ingen är som Sven.

P.s. De flesta bilder på oss två tillsammans är helt knäppa. Oftast ser vi ut som stryk eller så är de felkomponerade och taskigt tagna. Det är något man får ta. Vi är ju bra i hop ändå.

Sven kom hem med matkassarna fyllda av nyttigheter i går innan lunch. Jag var nästan så hungrig så att jag skakade. Med lite inspiration från Green Kitchen Stories ville vi göra en supersallad som satte fart på knopp och kropp.

I kassen fanns bland annat amerikanska blåbär och nyttig spenat. Helt i min smak. De amerikanska blåbären är lite större och färgar inte av sig som våra svenska bär. Perfekt för sallader med andra ord. Och sen inte att förglömma den salta fetaosten som får fart på hela kalaset.