Judith - kaos och annat

Nu drar jag

2009-07-13T07:08:00.002+02:00

Jag och pappa i bilen i 5-6 timmar, han som ska lotsa mig runt in i stan dit han ska bo och sedan till dit jag ska bo och sedan..... Oh sweet Jesus. Två ADHD personer i samma bil så länge!

Jag fnittrar lite nervöst. Min Concerta har inte hunnit verka ännu.

Har varit ute en runda i skogen och samlade kraft så nu satsar jag fullt ös och det kommer bli skitbra.
Det som blir det blir.
Jag ska försöka njuta i fulla drag.
Komma hemifrån några dagar och samla kraft.

Sedan blir det till att hitta nytt boende snabbt som ögat.... för nu har jag inte ens råd bo kvar här!

Men det tar jag då. Det är väl någon mening med det med säkert.

Vi hörs om ett tag igen. Ha det så gott alla goa.

See ya later.

Och flera dagar utan att blogga!!!!

2009-07-12T17:57:00.003+02:00

Men .....Oh my God hur ska det gå?

Kommer inte blogga på flera dagar när jag är i Stockholm och mobil blogga har jag inte den blekaste aning om hur man gör.

Kommer jag överleva?

Någon som annars kan ge mig en snabb kurs?
Funkar det ens när man bara har kontantkort?

Lugn men utan sexlust....no, no, no

2009-07-12T17:37:00.005+02:00

Jag är rätt så lugn även om jag är stressad.
men jag har nog rätt bra ändå fått fixat en jäkla massa idag under lite mer ordnade förhållanden vilket ju normalt varit ganska svårt för mig. Vimsat runt och duttat lite här och lite där och tappat tråden och velat.

I dag har jag tvättat, strukit, packat, planerat, åkt och kollat bilens olja bla. suttit minimalt vid datorn, rensat ogräs på uteplatsen, ringt en vän i Stockholm (bara det...WOW, JAG har ringt någon...och faktiskt två personer till och med!), dammsugit, diskat och ja...dagen har flutit på.
Planerar att gå iväg på ett möte sedan också. Behöver komma ut och gå lite och få lite frisk luft.

Jag är lugnare, mer organiserad men...... det jag saknar och som jag inte gillar med detta är ...... JAG. Känner mig inte speciellt glad och fortfarande det där mer noll läget, känner mig till och med mer avtrubbad vad gäller sexlusten och det gillar jag inte heller. Även om jag är ensam så vill jag för sjutton bullar ha den kvar.
Concerta brukar många få ökad sexlust med ju. Så varför svalnar min då av?
Men som sagt, i övrigt är jag mer fokuserad och lugnare inombords och inte massa tankar som far hit och dit utan jag kan göra något utan att tappa tråden och glömma vad jag höll på med.

Jag hoppas åter igen att det bara är en mellanfas jag är i och att som sagt pillren ska "sätta" sig i kroppen och att sexlusten återkommer för annars vete rackarn om jag vill fortsätta.
Det är viktigt för mig att ha den. Den får mig att känna mig levande och kvinnlig och att ens ha en dragning och attraheras åt det manliga hållet. För utan sexlust tappar jag intresse för män totalt. Och det vill jag ju för sjutton inte. Då stänger jag ju dörren även för Prinsen!

Är det någon som har erfarenhet av detta?
Är det en biverkan som ger med sig eller blir det bestående?
Är det så kanske att dosen ännu är för låg så att jag inte får den rätta dopamin"kicken" som jag behöver ännu?

Jag agerade idag

2009-07-11T22:33:00.003+02:00

Jag har gjort något idag. Något som inte jag brukar göra.
Jag har umgåtts med människor.
"Människor som inte använder, som har funnit ett nytt sätt att leva."

Jag tog mig för något och sökte mig ut trots att jag mådde så dåligt. Jag tog mig först ut i skogen och sprang och blev dyngesur men slog mitt PB i spåret trots allt och med några minuter.

Innan jag sprang ut messade jag också min förra sponsor för det var meningen några i gruppen skulle kolla in en ev. ny lokal för våra möten som vi söker. Jag tänkte att jag hänger på så kommer jag hemifrån och slipper massa oljud.
Efter det föreslog jag fika! Har aldrig hänt att JAG har föreslagit det. Jag som alltid velat hem och isolera mig så fort som möjligt. Så vi var tre som fikade och jag fick chansen att prata av mig och på så sätt också se vari min oro kom i från.

Jag är helt enkelt skraj för att åka till Stockholm. Det är första gången jag åker iväg på någon resa så här och utan att då använda lugnande piller eller dricka öl osv.
Klart det blir en oro i mig då. Då kommer tankarna att fly. Och att då ta till det som avtrubbade mig så jag slapp känna.
Men idag vet jag annat. Jag kan få ångestkänslan och lusten att dricka fast egentligen är det inget sug. Det är ju bara själva flyktkänslan jag är ute efter så det kan lika gärna vara att köpa ett berg av ostbågar att frossa i. Det är min sjukdom det med. Att börja med ostbågarna kan få mig att gå vidare. Samma beroende och min sjukdom gör ingen skillnad på ostbågar, alkohol eller piller, sex eller vad som. Dom är alla en flyktväg.

Och jag vet att jag inte vill dit igen men lik förbaskat försöker beroendet hela tiden locka mig in i fördärvet.
Listig, stark och falsk är sjukdomen. Lockar och pockar hela tiden.
Och detta var ett försök att få mig att falla. Men jag sökte mig till dom jag kunde berätta för och som kunde spegla mig och förstå vad jag gick igenom. Alla var underbara människor som gått före mig och som visar mig vägen. Och som tror på mig!!!

Och jag ska klara att åka till Stockholm och trotsa min rädsla och möta några bekanta men också nya underbara människor.
Bilen är besvärlig och krånglig men det ska gå bra det med. Den ska ta mig och pappa dit på måndag och mig tillbaks vilken dag det nu blir.

Sedan ska bilen få träffa farbror Mekanikern och även den få bli helad.

Jag har sug

2009-07-11T11:56:00.003+02:00

Jag har sug. Sug för att fly.

Jag mår inget bra och jag tänker på att supa skallen av mig.

Nu spikar dom och grejar här också i huset.

Inte fan hjälper Concertan!!

Inte mot ljudkänsligheten.

Egentligen vill jag inte ha radion på ens, eller musik alls men måste för annars fixar jag inte att vara här. Öronproppar hjälper inte. Det bara dämpar lite men får inte allt att bli tyst.

I dag gråter jag för första gången på några veckor nu.

Hur fan ska jag fixa att åka med pappa i bilen i så många timmar upp till Stockholm....och han som körguide!!! Oh my God.

Jag funderar skarpt på att hoppa av allt nu.

Supa skallen av mig istället.

I dag fixar jag inte livet!

Regnkläder?

2009-07-11T10:16:00.003+02:00

Hur klär man sig om man vill ut och jogga fast det regnar?

Man blir ju snabbt dyngeblöt och fuktig och mascaran rinner och skorna klafsar!
Funkar det med keps kanske för mascaran i alla fall!?
Det är tunga frågor det här.

Hur gör man undrar en nybörjar joggare som hittills lyckats pricka in mina joggar stunder till uppehållsväder?

Och så var det ju det där igen

2009-07-11T09:32:00.002+02:00

Det där med tålamodet.

Berg och dalbanan i mitt mående kommer ju fortsätta men det jag behöver verkligen hjälp med vad gäller Concerta eller den typen av behandling är ju inte bara lugnet utan även att få igång mig. Dom senaste åren har jag ju varit mer handlingsförlamad än hyperaktiv och jag behöver något som sätter igång mig. Får mig mer aktiv och att jag känner mer glädje.

Jag gör inte det nu.
Jag är lika handlingsförlamad ännu och får tvinga mig till att göra något som tidigare.
Jag känner ingen större glädje eller liknande heller.
Är fortfarande ljudkänslig och ett nytt dovt ljud har också börjat här i huset. Vet inte var det kommer i från och det startar och ökar för att sedan avta och sluta.
Det gör mig tokig. Letar först och främst i min egen lägenhet men kan inte komma på var det kommer ifrån. Lyssnar på kylen men kan inte leda det dit heller.....
På morgonen innan Concertan börjat verka är det ju som värst men jag orkar ändå inte med det sedan heller.
Jag tror jag snart blir galen. Alltså nu menar jag allvar. Det är inget skämt. Jag orkar ta mig fan inte med alla dessa ljud. Något bättre har jag kunnat hantera det då verkan av Concertan sitter i men störningen är ändå där och jag mår jätte dåligt på det.

Jag måste flytta. Men det är just det. Handlingsförlamningen! Jag får ännu ingen energi av Concertan och jag vet inte om det kommer heller.

Fortfarande bara det där lite lugnare men ändå liksom likgiltiga jag.
Jag trivs inte alls med det.

Jag mår som allra sämst direkt på morgonen och vi pratade om det i går, syster Bo och jag.
Tydligen så kan man också göra så att man sätter in Ritalin som är mer snabbverkande att ta en dos direkt på morgonen för att en stund senare ta Concerta som verkar mer över hela dagen då.

Men åter igen....tålamod. Nu får jag avvakta detta till nästnästa tisdag då jag ska åter till syster Bo. Hoppas jag hinner åka till Sthlm innan jag mördar grannen ovanpå bara och att grannjäveln har dött eller nåt när jag kommer tillbaks.

Näe, fy vad hemska jag var nu.....

Jag är visst lugnare

2009-07-10T13:07:00.004+02:00

Det sa syster Bo idag. Han märker en väsentlig skillnad sa han. Jag var mycket lugnare i hela min hållning men jag kan inte påstå jag märker det direkt själv så mycket ännu men det var också rätt normalt sa han. En liten frustration och man tycker man inget märker av och han beskrev flera kvinnor han också möter som sagt det samma.
Så åter igen...jag måste ha tålamod och ge det tid för det ska liksom "sätta" sig nu i kroppen.
Denna dosen ska jag ha nu åtminstone 2-3 veckor för att sedan se vad som händer under tiden och vilka förändringar vi ev. ska göra sedan.

Och faktiskt så känner jag mig lite bättre idag. Lite piggare trots att det regnar och är skit tråkigt väder. Idag ser jag fram emot att åka till Stockholm

Sedan så är ju inte Concertan så fungerande att jag ska gå i något slags lyckorus hela tiden utan bara lugna ner mig lite. Min personlighet kommer inte förändras och jag kan fortfarande verka virrig och lite smågalen ibland men just att hastigheten i det jag gör och alla tankarna blir lite lugnare. Jag kommer och ska fortfarande vara i mina upp och nedgångar så som livet är men jag kommer kunna handskas bättre med dom.
Jag börjar märka små skillnader nu. Jag kör bil lite lugnare. Inte som en vansinnig rallyförare som jag annars gjort. Gasen i botten och snabba växlingar och jag har retat mig på bilen som är lite trög.
Jag mår prima och yrsel och det är borta. En anings huvudvärk men inget mer.
Dom första timmarna efter intaget på morgonen kan jag känna mig lite stissig och hyperstressad i kroppen men det lugnar ner sig senare. Jag har ju alltid varit ute i skogen förr på morgonen men bytte till kvällen nu när det var så varmt men jag ska återgå till morgonen igen för då kan jag ta tabletten innan jag sticker ut och så hinner den verka medan jag joggar varvet runt och så blir kanske mitt morgonhumör lite bättre också. Jag är visserligen inte längre som jag var som barn men alla tankarna finns där ju på högtryck på morgonen och i skogen kan jag slappna av och fokusera bättre. Jag älskar skogen på så sätt. Så helande.

Syster Bo beskrev mig som glad och social, en person som det är lätt att prata med och allt detta har inte jag känt själv. Så har andra också beskrivit mig som men jag har mest känt mig butter och tråkig och stel. Det var bara när jag drack mig berusad förr som jag vågade släppa lös men då gick det ju till överdrift i och med att jag inte kunde dricka måttligt. Så många gånger jag gjort bort mig totalt istället för att jag inte kunnat säga stopp.
Men nu är det stopp som gäller. Jag vill inte ha mer sånt gift i kroppen. Och jag tänker inte längre slänga mig i famnen på första flörtande karl bara för att få bekräftelse. Jag ska bekräfta mig själv nu. Men visst, flörtande och visat intresse från män stärker min än så länge lite stapplande självkänsla. Det är ju också lite ett bevis på att jag mår så mycket bättre.
Jag utstrålar något som andra ser och jag vill och vågar visa upp mig. Dom säger det på mötena också....att jag liksom blommat upp det senaste.

Nu är jag laddad för stora Hufuvstaden i nästa vecka och jag ska ha så kul jag kan. Ut och åka ångbåt med pappa och vän och gå på jazzfik med pappa och träffa kusiner och andra goa människor. Och jag ska spana....jösses vad jag ska spana. Flörta om jag vågar. Jösses jag har ju varit helt död i så många år nu. Avstängd från allt var heter män. Rädsla, tillit, utnyttjande, bara för att behaga, sexobjekt osv. Sällan för min egen skull. Mest för att få bekräftelse.
Men nu vill och har jag större krav. Jag vill ha kärlek och tycker att jag är värd det nu.

Men fram tills Prinsen kommer så ska jag öva. Öva i att våga se på män, våga flörta, våga ha tillit igen. Alla män är inte dåliga eller har baktankar. Det finns bra män. Riktigt bra män.
Inte lätta att finna men jag letar inte heller och jag fortsätter tro att han kommer ridandes och sveper med mig den dagen han lärt sig rida.
Och jag tror också som jag minns en av er kära bloggare en gång skrev till mig.....den rätte Prinsen kommer inte att ge upp mig så lätt. Han kommer kämpa för mig och för att vinna mig.

Jo...

2009-07-09T14:16:00.002+02:00

Lite gråtmild och down e jag nu.

Precis som syster Bo sa det ju kunde bli....ändå blir jag så frustrerad av det.

Men lugnet är större dock. Det där tjafset i skallen är lite lugnare men det pågår ännu det ska Gudarna veta. Den kackafonin stoppar man inte så lätt tydligen.

Men det är inte många droppar regn det kommit så jag åker ut i blåbärsskogen hos min mor i alla fall. Sa jag inte mådde så bra och då var jag så välkommen....men hon är som hon är men jag kan rätt bra säga till henne nu hur jag funkar och vad som funkar för mig.

Och i blåbärsskogen går jag ändå för mig själv.

Inget bra just nu

2009-07-09T12:00:00.004+02:00

Näe, vad är nu detta?

Jag är nog inte ADHD i alla fall för det här verkar inte funka på mig.

Inte så mycket yrsel och lite mindre huvudvärk men mitt humör!
Jag är totalt likgiltig känns det som.
Blaha.....lugnare visserligen i sinnet men trött, håglös, ingen glädje, har ingen lust att göra något mer än som vanligt helst försvinna hemifrån men idag regnar det och ut i blåbärsskogen blir det inte.

Just nu känns det inte heller så där fantastiskt kul att ens åka till Stockholm längre.
Jag har ju egentligen inte råd och är ju idiot som gör det så nu börjar tankarna istället att skita i allt och istället bädda in mig i isoleringen igen istället.

Fast samtidigt så behöver jag verkligen ut och träffa människor och röra på mig och UNNA MIG något även om jag inte ens vet om jag som sagt har mer pengar än till hyran nästa månad för F-kassan strular igen.
Jag försöker ta det med ro och tänka att allt ordnar sig men ångesten kryper ändå in på skinnet då och då.

Får se vad syster Bo säger i morgon bitti. Just nu går i alla fall tankarna på att eftersom det inte verkar funka och jag inte känner mig så mycket mer annorlunda nu än tidigare så kanske jag inte är en ADHD person i alla fall.
Dom säger ju det att man inte reagerar då på Concerta om man verkligen inte har det.

Men jo....jag vet syster Bo nog har sagt jag kan bli nedstämd också....men just nu känns det inget kul alls kan jag säga....jag vill vara GLAD. Jag vill känna glädje....inte vara lugn och likgiltig.

Det är inget bra just nu.

Käre lille syster Bo

2009-07-08T08:19:00.002+02:00

Han ringde precis och vi resonerade oss fram lite...igen. Han är så bra för han pratar aldrig över huvudet på mig som läkare alltid gör utan vi resonerar oss igenom och jag får vara med i tankegångarna och svara på vad jag tycker också.

Och när vi pratat oss igenom lite så kom vi fram till att min yrsel faktiskt liiiite mer kunde luta åt att det berodde på att jag slarvade väldans med maten igår....åt knappt något och slängde i brådrasket i mig en liter jordgubbar på kvällen och sedan frostade av frysen och rensade blåbär och......så jag glömde äta!

Och visst är jag yr idag med men bättre ändå än i går kväll. Och effektern av pillret sitter inte i heller så länge sa han så yrseln borde vid sena kvällen inte bero på Concertan.

Jag litar på syster Bo

Jag litar på honom och jag tar mitt piller och så ska vi höras av lite senare idag igen och så fortsätter jag med 54 mg och så träffas vi på fredag. Skulle jag då inte vara bättre så sänker vi till 36 mg igen och så får jag fortsätta på den dosen en eller två veckor ytterligare.

Yr av Concertan

2009-07-08T07:51:00.002+02:00

Klockan 04.40 spydde katten.
Efter det kunde inte jag somna om så klart.

Har en jäkla rsel idag med och akn inte riktigt fokusera och stava och få till det märker jag.

Det blir liksom vingligt .

Jag ringde syster Bo redan kl 7 och pratade in ett medddelande så han förhoppningsvis ringer upp sedan. Väntar med att ta ett piller tills ajg pratat med honom.
Antingen om vi ska gå ner igen till 36 redan idag eller om jag ska härda ut och vänta och se om det blir bättre dill på fredag.
Jag vill ju itne må så här när jag åker till Stora sStaden. Det fnknar inte alls.

Men jösses så jag stavar och mina fingrar vill iten alls vara med....

Äter en skål med blåbär och dricker koffeinfritt kaffe och är trött som satan.

Jäkkla katt!
(Min älskade pssuesnutta som fyllder 13 år nästa fredag)

Yr i bollen och blåbär på väg

2009-07-07T23:23:00.003+02:00

Men oj vilken yrsel jag har nu....
Beror det mån tro på Concertan och ökningen i går?

Eller.........

.........på att jag kl 23 på kvällen börjar frosta av frysen efter jag rensat ca 4 liter plockade blåbär idag som ju ska in i frysen.....Det är såååååå mycket blåbär i skogen nu så jag måste ju förbereda för en snart smockfylld blåbärsfrys!

4 liter är ju bara en liten dutt av det hav av blåbär som finns.

Men yr som fan är jag och har svettningar.
Och det är nog faktiskt en biverkan så det är bara att härda ut. Snart blir det bättre.
Pratade med syster Bo idag igen och han stöttar mig så bra. Peppar mig att stå ut.

Tack o lov för syster Bo.

Tack Genrep

2009-07-07T09:47:00.003+02:00

Fick länken till detta underbara YouTube klipp från snälla Genrep!

Och hon har så rätt. Jag är så glad dom dagarna jag faktiskt lyckas skratta åt eländet. Ibland går det inte och då är jag helt klart inte så som spindeln.....Då är jag VANSINNIG.
Men när jag som nu blev påmind om att skratta åt allt i dag så känns det genast lättare att leva idag när ljudkänsligheten är närvarande i allra högsta grad.

En vikt(ig) fråga

2009-07-06T22:08:00.002+02:00

Jag var ju hos syster Bo idag och fick min ökning av Concerta och då kollar han ju alltid mitt blodtryck som ligger jämt och fint hela tiden och min puls går neråt under 60 hela tiden.

Vågen som har varit den roligaste men mest skräckfyllda att ställa sig på gick vi också till.

På 6 dagar hade jag bara gått ner 3 hg!!! Enligt hans våg ja!

Men min våg hemma den visar istället jag gått ner 1,2 kg!

Vilken våg tror ni jag denna vecka tror mest på?

Bättre och bättre dag för dag....tralla la

2009-07-06T13:42:00.003+02:00

Skulle precis bege mig ut till min mor och plocka blåbär men så kom regnet.
Då blev jag puttig.

Men idag är jag glad ändå.
Jag tog tag i telefonen i morse och ringde syster Bo och sa hur jag mådde på telefonsvararen och strax efter ringde han upp. Jag fick en tid genast så på 10 minuter lyckades jag sminka mig och snabbt välja outfit för dagen och ge mig iväg.
Tror jag till och med lyckades se rätt hot ut också! (men Oh my God att jag kan ens tänka så positivt ändå om mig själv nu?)
Men stressnivån var skyhög! Och att jag lyckades köra dit utan missöden var en bravur!

Berättade för syster Bo att helgen varit tung och tröttheten total och igår fanns även tankarna om att skita i träningen i fortsättningen och att jag skrivit ilsket brev till styrelsen om alla ljud och mat som fortfarande slängs ut osv. men att jag tack o lov bara än lämnat brevet på hallbordet....igen.
Irriterad och sur och grinig och inte alls glad eller nåt längre.

Och det som var så bra att få komma och prata med honom var att han också berättade att detta kan vara just en biverkan av tabletten. Att humöret kan bli väldigt labilt under upptrappningen och att man kan bli både aggressiv och gråta för minsta lilla sak men att det är just en biverkan och går över efter ett tag men att man behöver ge det lite tid.
Men det var 50-50 % chans att det också var så att jag redan blivit så van vid den låga dosen att jag behövde gå upp till 54 mg redan nu. Annars hade han velat vänta ytterligare en vecka.
Men vi resonerade oss fram och jag har from i dag går upp till 54 mg och vi ska hålla telefon kontakt och om jag blir sämre i humöret så går vi ner igen och låter mig stå kvar på det i en vecka till så biverkan går över innan vi gör höjningen igen.

Jag är ju också rädd det inte ska funka så därför vill jag så gärna att det ska gå rätt till men han kramade till och med om mig och sa att det var bra jag ringt och att vi kunde prata oss fram till och komma överens om och hålla kontakt. Och att jag fick svar på varför jag var som jag var i humöret!
Att det kan vara just en biverkan som ger med sig men man behöver ha lite tålamod.

Tålamod har jag ju inte så gott om men som sagt.....hellre står jag ut nu när jag vet vad som kan hända och att jag vågar ringa honom när jag undrar över något än att leva det liv jag gjort.

Men jag har känt så tydligt hur jag tappat under helgen. Tappat orken, energin, glädjen, gick inte på möte i går, konfliktbenägen, arg, irriterad. Och nu sedan jag känt på hur bra livet kan vara så blir återgången ner i detta än värre i känslan.

Och att jag också vet att jag inte är dum på något vis utan jag har en brist av dopamin och allt vad det nu är som jag är så dåligt insatt i men som jag nu äntligen får hjälp för.
Och det är det jag kände dom där dagarna förra veckan. Jag gillade mig själv!!!

Herre Gud, jag gillade mig själv!!!

Och nu har det återkommit under dagen mer och mer....

Blev visserligen förbannad på dammsugaren nyss som inte gick dit jag skulle och sladden som fastnade under en dörr men svordoms harangen var något kortare.... ;-)

Men ändå....
Bättre och bättre ska det bli! :-)

Kastat är kastat

2009-07-06T09:08:00.004+02:00

Läste hos Sus det här om att hur mycket hon skulle kunnat tjäna på att sälja på loppis allt det hon nu istället kastat.

Jag har hört så många som sagt till mig också att samla och gå till loppis för det bla. ger energi att få in lite pengar för prylarna än att slänga. Spelar ingen roll om det så bara är en femma för grejerna var så blir det i alla fall energi.
Sån där energi som man får kraft av typ.

Men jag är som Sus i det läget.
För mig känns det som ett allt för stort energikrävande arbete att samla i hop allt och rensa och utse det som ska till loppis och det som ska slängas, att packa, att boka bord på säkert inte bara en loppis utan flera, stå där en hel dag, packa in det som inte blev sålt och var fan ska man sedan göra av skiten fram till nästa loppis?

Nej, det där kräver så mycket mer energi av mig än att lasta in i bilen allt jag inte längre vill ha och köra till tippen och slänga skiten en gång för alla och sedan kan man aldrig ångra sig.
Kastat är kastat. Borta och jag är utan allt det som tyngt mig.

Men gör jag det?

Näe, inte ens det.

Men jag ska..... någon dag..... när jag har fått energi.

Tillägg: Det är för mig minst lika jobbigt om inte jobbigare med annonser som man måste svara i den förbannade telefonen med. Jag gillar INTE telefoner. Fortfarande inte!
Så den energin är det adjöss med!

Livet enligt.....

2009-07-05T08:46:00.003+02:00

Min dag är skit....ingen verkan what so ever av Concertan. Mår totalt skit.
Men fann detta och det fick mig skratta i slutet så jag snodde det rakt av och ger er det med.

Livet som det bör levas... ...by George Costanza(Seinfeld)

Det som är mest orättvist med livet är sättet det avslutas.
Jag menar, livet kan vara ett sant helvete.
Det tar upp det mesta av ens tid och vad får man ut av det?
Döden... Vad är det för bonus?
Jag tycker att livet borde levas baklänges.
Först borde man dö, få det avklarat.
Sedan kan man leva på ett ålderdomshem tills man kastas ut
därifrån för att man är för ung.
Man får en guldklocka och börjar jobba.
Man jobbar 40 år till man börjar plugga.
Man dricker sprit och sätter på brudar och förbereder sig för
högstadiet.
Man går mellan och lågstadiet, blir ett barn, man leker,
har inget ansvar, blir baby, kryper in i mammas mage,
flyter runt i 9 månader och avslutar som en orgasm!
Amen...

Det enda jag har att vända mig mot är att sätta på brudar!
Jag satte hellre på karlar!
Men sättet att sluta livet på.....wow!

Va?

2009-07-04T08:22:00.004+02:00

Jag skrev inget igår!

En hel dag?

Fast det gjorde jag, skrev alltså, men inget som blev något vettigt.
Det kanske inte är så jäkla vettigt det jag annars skriver om heller men å andra sidan är detta min blogg och här skriver jag vad jag vill så det är skit samma om det är vettigt eller inte faktiskt.

Jag var bara så loj på något sätt att det liksom bara stod still.
Jag kunde känna att jag till och med var för lugn!
Va? FÖR lugn?

Jo, men det blev en saknad över den där virrpannan men idag känner jag något annat.
Och i går kväll kom irritationen.
Jag hade teven på högsta volym en stund för att jag var vansinnig på grannjäveln ovanpå som hela tiden slamrar så in i helvete. Nu med. Det jävla svinet!
I såna här lägen hatar jag verkligen att vara så ljudkänslig som jag är.
Det är så oerhört smärtsamt. Inte i öronen utan i mitt inre. Min stressnivå skjuter genast i taket. Jag blir nipprig och har mord i tanken.

Och i dag liksom visserligen dom andra morgnarna också så är skallen i gång redan innan jag slagit upp dom blå. En jäkla massa tankar och jag skriver inlägg efter inlägg i skallen och jag diskuterar med andra och har en hel massa att säga. Allt i mitt huvud.

Känner den där välbekanta ilskan och irritationen växa inom mig. Då känner jag att det där lugnet var så mycket bättre att ha. Även om jag i går kände mig FÖR lugn så hellre det är all denna ilska och irritation.

Just nu avskyr jag dom där bokstäverna...A D H D.

Tog min dos för två timmar sedan vid 6 och känner tyvärr ingen verkan idag....inte ännu i alla fall.
Det var skönt dom första 4 dagarna alltså men nu är det nog dags för höjning redan på tisdag igen. Jag har inga som helst biverkningar som jag ser det ännu i alla fall så det tror jag är fullt möjligt.
Jag har ingen huvudvärk, ingen yrsel, inget illamående, kan känna vissa andra små saker som står med i FASS men inget som jag tycker är besvärande.
Ja, det är ju det här med sömnen då men det tror jag också kommer bli bättre. Får väl lära mig när jag ska ta dosen. Ju tidigare desto bättre verkar det som. Typ kl 6 på morgonen eller så.
Får väl prova mig fram.

Så idag är jag glad det är fint väder ännu så jag kan åka ut till stranden en stund igen för att slippa höra den där slamrande människan ovanpå....och som jag med min sjuka skalle då slamrar tio gånger mer för bara för att "hämnas" och påtala att nog sjutton stör du mig så nu ska jag störa dig!!!

Jösses så barnsligt....jag vet.... men å andra sidan så funkar det inte om jag går upp och säger till heller för i mitt ilskna tillstånd så kommer det bara att förvärra allt och jag kommer snarast fly från lägenheten för alltid för att jag skäms för att jag inte kunnat stoppa mig själv och min ilska.
Jag måste helt enkelt sansa mig och istället ge mig av hemifrån eller sätta på musik.
Och jag som fullständigt älskar tystnaden!!!!

Det är inte lätt att vara jag då ska ni veta. Att älska tystnaden men aldrig få uppleva den. Det som andra bara hör på avstånd och ändå tycker är tystnad, är för mig skit jobbigt.
Och även om musik är ljud så är det i stället något jag måste ta till då för att överrösta det andra eftersom inte ens öronproppar kan dämpa allt det jag hör.

Men jag vet det är mycket oväsen på stranden också och på båtarna men jag måste bort i alla fall en stund. Ut i naturen ändå. Ut och bort härifrån.....och ikväll ska jag jogga min runda också.

.............. och som grädde på moset så startade precis torkfläkten också!!!

Svetten rinner

2009-07-02T21:26:00.002+02:00

Så trött jag är.
Sov kanske 1-2 timmar bara i natt. Kunde inte somna....klockan blev 02....vet inte när jag somnade men vaknade igen vid 04 .

Det kan visst också vara en effekt av Concertan så jag härdar ut.
Kommer säkerligen sova som en klubbad i natt istället.

Har varit lite mer irriterad på ljud idag och lite små irriterad men det har varit helt ok och jag mår ändå bra. Trivs ändå.
Stunderna i livet när jag mår så bra har inte varit många så därför är det så skönt just nu.
Men jag har nog varit lite mer ofokuserad idag....om och vad det beror på skiter jag i just nu också.

Orkar inte analysera. Och allt måste inte analyseras.

Har i alla fall sprungit min runda. Fruktansvärt varmt och vindstilla och jag har huvudvärk och är koma trött men det lättade upp lite när jag mötte tre fina pojkar.
Dom livar liksom upp en gammal tant som kommer flåsandes med svetten rinnande.

Så oooootroligt

2009-07-02T09:22:00.002+02:00

Fan, jag fattar ingenting....eller så gör jag det ....men jag skiter i att analysera.

Just nu mår jag nästan skrämmande bra. Helt jäkla fucking ooooootroligt.
Ursäkta alla svordomar men det liksom måste förstärkas.

Det känns som att det här är JAG.

Jag är glad, uppåt, sprallig, vill träffa massa folk, vill lära känna.......

........och ändå känner jag mig lugn och tar inte åt mig av varje stavelse någon säger och omvandlar allt till negativt även fast dom menar positivt.

Är till och med skit trevlig (tycker jag själv i alla fall).
Jag har ju haft kontakt med gyn under hela året till och från men nu ringde jag akut och så är det ju semester i Sverige. Och då vet ju alla hur det är! Stängt överallt och man får ringa först dit men sedan bli omdirigerat dit och så får man ett nytt nummer att ringa ett tredje ställe.....så nu ska det framläggas till jourläkaren istället som får ta beslut!!!

Har ju fått lite problems i den nedre regionen igen trots att det nu är över 1 år sedan jag opererade bort livmodern. Det verkar inte ha läkt helt ändå!!!! WTF!

Ska jag inte ens få ha lite roligt i sängen med mannen i byrålådan utan att det krånglar?
(Dom där andra männen, levande sådana alltså, finns ju inte mer än i fantasin ännu).

Det är ju så typsikt. Alla jag hade pratat med innan operationen och som jag också läst om var alla så positiva och inga problem.
Nähä, så jäkla bra då tyckte ju jag och jag slipper ju den där månads skiten för resten av livet och kan kalasa i sängen när sjutton som helst (har ingen huvudvärk att skylla på om det inte förstås skulle vara riktigt huvudvärk vilket jag nästan aldrig har). Men för mig? Nähä, så klart det ska krångla. Och ont med. Ibland.

Men inte ens det kan få mig deppig idag.

Kunde inte somna i natt och låg vaken länge och vaknade kl 04 och kände mig en aning grinig både i går kväll och i morse och tusen tankar.....ville inte ta min dos för tidigt för att den ska hålla så länge som möjligt under dagen. Men nu mår jag super!!!
Sprallig och glad men ändå lugn i skallen! Kan det vara möjligt?
Det är underbart. Jag kan liksom resonera med mig själv.

I går kväll på mötet som vi var många på så träffade jag åter igen en tjej som jag kommit att tycka jätte mycket om. Hon har varit borta en månad nu men igår var hon där. Hon är 25 år och så go. Hon är som min lilla syster faktiskt. Det känns som det är ett speciellt band med henne. Varje gång vi sitter bredvid varandra på mötena så har jag lust att hålla henne i handen. Fattar inte varför. Inget lesbiskt eller nåt utan bara kärleksfullt. Som en syster som sagt.

Jag berättade det för henne i går. Jag ville hon skulle veta. Hon blev jätte glad och så berättade hon sin nyhet....hon var gravid i 8-e veckan! Så himla kul. Jag blev så glad för hennes skulle och hennes killes.
Och hon sa att det glittrade om mig! Och att jag blivit så smal och fin och det syntes lång väg att jag trivdes. Vågade till och med ha tajta kläder på mig och visa mig!
Hon skulle stött på mig sa hon om hon var kille.
Det är sånt som stärker en sargad självkänsla!

Och just nu så gillar jag riktigt hyfsat det jag ändå ser i spegeln.
Och jag har ju fortfarande mitt mål.....10 kilo till så är jag nöjd sedan.
I kväll blir det spåret igen.....tänker inte hoppa över oavsett.
Härom kvällen åskade det som attan men sedan blev det tyst och jag stack ut. Kvavt och varmt som attan men jag vill inte hoppa över för jag vet i dag hur jag funkar. Hoppar jag över en dag så hoppar jag över två dagar osv.

Men på något sätt är det också som om jag presterar bättre i spåret under sämre förhållanden.
Det var klibbigt varmt och dom första stegen var urjobbiga men trots allt så sprang jag mer än någonsin. Nästan allt på hela varvet. Bara några mycket korta steg emellanåt av snabb gång då värmen höll på ta andan ur mig.
Fenomenet att prestera mer vid sämre förhållanden har jag upptäckt några gånger tidigare också. Säkert något psykologiskt men jag vet inte vad så jag lämnar även det där hän och skiter i att analysera. Huvudsaken är ju ATT jag presterar mer och bättre hela tiden.
Och det ger ju härligt resultat! Nästan två kilo under förra veckan.
Med den takten har jag nått mitt mål redan i augusti! Och sommaren är inte slut då!

Och Ps.....jag har inga biverkningar!!! :-) Ds.

Nu ska jag ut till stranden igen.....det var såååå härligt i går. Inte en kotte mer än jag och där låg jag i sval bris och såg stora båtarna glida förbi. Tre baddare. En i timmen....det märktes jag bor i en hamnstad. Mer fart än på länge....Hamnen blomstrar visst!

Drömmar behövs

2009-07-01T09:01:00.002+02:00

Det är helt sjukt så bra jag mår just nu.
Länge sedan jag kände mig så här glad och att jag faktiskt även gillar mig själv just nu.
Gillar att se mig i spegeln till och med även om där finns en hel del skavanker och bilringar och kramhandtag och allt vad det nu heter.

Men jag ser ju resultat efter allt slit nu också.
Jag ska skippa min egen våg här hemma och bara väga mig en gång i veckan hos syster Bo nu under sommaren fram till augusti i alla fall då han går på semester.
Jag ska minnas mina vikter.

Tränar lite här hemma också med lite vikter och gör lite rumpövningar men i övrigt så är det löpningen som just nu är mitt prio ett. Jag är lite orolig bara över min sträckning men med stretchning ska det nog gå bra. Även där gäller positivt tänkande och att jag tar det lugnt.

Va? Hör ni? Ta det lugnt? Att jag ens skriver så! Helt oootroligt som Linda Isaksson säger.
Helt oooootroligt!

Vet inte hur mycket jag kan tacka Concertan för detta redan vid 18 mg och från och med i går nu då 36 mg men just nu är det skitsamma. För jag mår så bra. Jag blir inte upprörd som förut. Jag känner mig bubblig och glad och sprallig men ändå lugn. Hur kan det gå ihop?

Och jag och syster Bo resonerade lite angående tex. min lägenhet.
Att jag redan tagit beslutet att oavsett så ska jag inte ta några förhastade beslut angående den. Mycket av min vantrivsel härrör ju så klart till också att jag aldrig fått ordning här. Att jag sedan snickaren var här har kaos och bara vill bort.
Men jag har bestämt och det pratade vi om och syster Bo var väldigt stöttande där, att jag ska vänta lite och se vad Concertan ger mig för verkan och hjälp för det är ju förhoppningsvis så att jag också kommer få ork och energi och kan organisera så jag får ordning här och ordning skapar trivsel. Så är det ju!

Och jag kan ändå inte släpa hit en mäklare så som det ser ut nu. Jag måste ha ordning innan dess.
Så att just nu ett tag framöver istället sticka ut till stranden eller skogen eller vad som....för att hämta andan. Känna efter, vänta lite.....inte göra något impulsivt, är nog det bästa.

Det är ju ändå en rätt stor grej och mycket pengar det handlar om och jag kan ju egentligen knappast bo billigare om jag inte förstås tar lägenheten jag blev erbjuden av bostadsbolaget jag står i kö hos. En etta med kokvrå på 19,5 kvm och med en hyra på 1550 kr!

Jo, nog sparar jag pengar då.....men 19,5 kvm!
Jag som vantrivs bara av att bo i lägenhet och vill bo i hus. Igen!

Tänk er en liten avlägsen stuga utan nära grannar så man slipper all insyn.
Där kan man gå i vad naturen skapat åt mig och släppa alla behagen ut i friheten och inte behöver man då åka på naturist campingar eller sånt!
Jag kan rocka loss på högsta volym och shejka rumpan och yla bäst jag vill. Ingen som hör, ingen som ser. Det är min dröm det.
Och så en till där också. En till som också går där med mig och rockar loss och dansar och älskar vilt och hett och innerligt och viktigast av allt, kärleksfullt!

Men dah.....vilka drömmar jag spånar ut i nu. Men dom behövs dom också.
Något att sträva efter då.

Det var som fan.....

2009-06-30T19:12:00.003+02:00

Det börjar åska ute nu!

Men jag ska ju ut i skogen och jogga!

Himlen kan vänta tycker jag!

Sprittande känsla

2009-06-30T14:38:00.004+02:00

Kan ju inte påstå jag känner mig så himla mycket lugnare för det liksom spritter i mig men något är det nog ändå för att luncha med pappa gick tusan så mycket bättre idag än det brukar göra.

Pappa har ju alltid en förmåga att prata väldigt högt och det har alltid stört mig.

Hmmmm.....undrar var jag har varit med om det hos någon annan? Hmmmmmm.....

Jag? Moi? Näe, kan inte vara möjligt?
Prata högt?

Men idag så brydde jag mig inte så jäkla mycket. Jag frågade hur det var med min käre pappa och han malde på om sina båtar och ångmaskin och bla. bla. och sånt som jag som vanligt fattar nada av. Men för en gångs skulle så irriterade jag mig inte så. Visst kom tanken. "inte nu igen, har hört så många gånger och fattar fortfarande ingenting". Men jag lät han hållas.
Och det är ju hans liv. Hans största intresse och kanske sista sommaren nu. Ev. har dom nu efter 15 år hittat någon annan maskinist och det är kanske på tiden. Pappa fyller ju faktiskt 81 i augusti.

Och det är 15 år sedan jag och en kompis var uppe och åkte med båten till Mariefred och även sov ombord en natt så nu har jag mer eller mindre bokat med pappa att åka upp hans sista vecka där upp och åka med en tur och gå på jazz hak på kvällen och förhoppningsvis träffa andra trevliga folk däruppe och kanske kvarta hos någon islänning eller så! ;-)

Jag har ju två kusiner i Stockholm också och pappa är ju född där så det är väl dags igen att besöka den där hålan som vissa kallar huvudstaden men som vi här på Bästkusten mycket väl vet egentligen det är Göteborg som är men vi låter dom hållas. Dom där på andra sidan. ;-)
Puss på er ändå!

Känns som om det är en sommar som jag vill ut och göra nåt på. Träffa folk och se nya ställen.
Komma ut ur min bubbla. Dom säger det på mötena också att jag har börjat blomma upp.
Gott att höra faktiskt och jag känner mig sådan också.
Just nu mår jag skitbra faktiskt. Super bra.
Och fast jag inte har råd så unnade jag mig ett par fina skor till....låga denna gången men halva priset igen och även en jätte söt liten kofta också den på rean.

Ibland så har jag sådan ruggig tur.

Men Guuuud vad det är gott i dag. Känner mig på riktigt gott humör.
Så härligt. Jag njuter för jag är liksom inte van vid det.

Ökning idag

2009-06-30T09:54:00.003+02:00

Idag känner jag inte minsta lilla verkan av Concertan. Det är helt galet i min skalle idag och jag är hur jäkla speedad som helst. Kryper i mig som tusan.

Har dock precis varit hos syster Bo och nu fått ökat dos och fick en till redan när jag satt där så jag har redan idag fått öka till 36 mg.
Så tidigt ännu att ingen verkan hunnit sätta igång och jag är hur ofokuserad som helst och så stressad.

Och vet ni vad?????
Jag har på en vecka gått ner 1,8 kg!!!!!!!
Fattar ni!
Jag blir så glad. Och det är tack vare motionen. Äntligen.
Och baske mig att det syns och idag gillade jag faktisk lite mer att se mig i spegeln. Men än är det lite mer att ta av.

Och min pappa..... Jösses jag blir speedad bara av honom.
Jag är glad dom dagarna jag kan skratta åt honom och bara låta han vara som han är men allt för ofta gör han mig tokig.
Allt mer förstår jag hur viktigt det är för mig med planering. Han ringde i går och ville fika och jag föreslog som idag. Han skulle bara snacka med sin lika virriga sambo och återkomma.
Jo tack, inte gjorde han det. Som vanligt.
Han planerar och tänker sig och bestämmer sig för i sitt eget lilla huvud men att rådfråga mig om planerna funkar även för mig är helt borta ur hans tankar.
Så har han alltid varit.
Och så blir han puttig om inte mina planer då sammanfaller med hans.

Hmmm.....känner jag igen det där ifrån någon? Hmmmmmmmm

Inte jag väl? Moi? Skulle jag...?

Och så kan jag ha en tendens att låta sur när jag inte får svar direkt utan det velas runt fram och tillbaks. Men jag ringde honom nu och till slut efter en del tjöt så bestämde vi i alla fall en lunch kl 13. Strax efter...... la han till.

Och jag vet....han har aldrig kunna passat tider. Hur sjutton han fixar åka tåg och buss så mycket som han gör fattar jag inte och han kan stå lugnt hemma innan avgång för tåg fem minuter senare och säga "jamen det tar bara 2 min. ner till stationen!"

Själv är jag ju tvärtom. Jag kommer i tid.....nu snackar vi verkligen i tid. Här gäller minst det omvända vad gäller den där akademiska kvarten som brorsan alltid skyller på när han är sen och som oftast brukar blir tre kvartar i stället.

Jag å andra sidan brukar helst vara tre kvartar i tid!
Kollar gärna läget om det är första gången redan dagen innan.
Fast nu på senare år har jag börjat slarva och kommer sent mer och mer.
Men att komma i "lagom" tid.....Vad fan är det?

Men som ADHD är det inte alltid man alltså kommer för sent....det kan vara den direkta motsatsen också. Och när dom två möts....vilket ju så är fallet i min familj....då blir det konflikter.

Pappa kommer för sent och är glad i hågen och jag står och hoppar av ilska för att han aldrig är i tid.....
Och även om jag själv drar fötterna efter mig och medvetet gör mig sen inte fan hinner han före mig för det. Han är ALLTID sen. Oavsett hur sen jag än är! Knepigt det där.
Men jag får verkligen träna mitt tålamod och tolerans.

Verkligen alltså.....verkligen.