Högbergs tankar

Ny bloggadress! hogbergstankar.se/

noreply@blogger.com (Anonymous) — Fri, 31 Jan 2014 07:30:00 +0000

I fortsättningen finner ni mina tankar på Högbergs Tankar där jag fortsätter mitt bloggande, men kommer bli lite mer reflekterande över vardagshändelser, kultur och självklart nedslag i den politiska värden.

Jag hoppas ni följer mig över till den nya sidan. På nått sätt så känner jag att det behövs en nystart i mitt skrivande och börjar söka en ny tanke kring mitt skrivande. Ni kan finna skrivningar om redan om Centern, försvaret, dolda talanger mm Tar gärna emot respons på utformning (ska erkänna att jag inte är en mästare på det tekniska) och ämnen mm.

Mer av intresse finns på Opinionsverket. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle,

SD-bidragsfuskarna med järnrör

noreply@blogger.com (Anonymous) — Tue, 28 Jan 2014 08:11:00 +0000

Bidragsfuskarna… Sverigedemokraterna har gjort sig kända för att ösa galla över alla, och då främst invandrare, som missbrukar skattemedel, så kallade bidragsfuskare… Men nu är de där, kan Aftonbladet avslöja med fusk i miljonnivån… Men de är väll bara missförstådda av etablissemanget, ty martyrer kan väll aldrig fuska med bidragen eller springa med järnrör på stan?...

I Aftonbladet så får vi idag en detaljerad redogörelse över hur Sverigedemokraterna fuskat till sig pengar med påståendet att de har ett kvinnoförbund. Kan för historien skärpa informera om att den fullmäktigelista som de ställer upp med i Västervik innehavs bara av män, enligt Vimmerby tidning… Så var det med kvinnor i detta parti, även om toppnamnet till EU-valet är en kvinna. Undantaget som bekräftar regeln…

Det intressanta är att fusket inte handlar om några lägre aktiva ute i en håla i Sverige utan det spiller inte bara på partiledningen utan de är direkt inblandade med Jimmie Åkesson som direkt medverkande enligt uppgifter i Aftonbladet.

Från att jag läste Jimmie Åkessons bok ”Satis polito” (recenserad här) så är bilden av ett grabbgäng som tillsammans får en ide om ett parti och leka politik något som jag burit med mig. Sedan har de en mörk agenda kring invandrings och flyktingpolitiken där allt för många uttalanden kommer som visar på deras människosyn. Man ska noga lägga märke till att när dessa uttalanden kommer bland partimedlemmar så tar inte partiledningen avstånd från dem utan påpekar att de uttalande sig lite dumt. Med andra ord så kunde de lindat in orden lite mer fluffigt…

Men idag så visar det sig att grabbgänget körde ekonomin i botten i valrörelsen 2010 och nog inte hade räknat med en plats i riksdagen. Desperat sökte de intäkter och kunde konstatera att kan man inte få dem lagligt så kan man fuska till sig dem. 1,4 miljoner skäl kunde de finna att hitta på ett kvinnoförbund i riksdagens mest patrikala parti. Jag har under mina år i politiken inte träffat en enda förtroendevald kvinna för SD. Jag ser bara medelålders vita män.

Vad som nu kommer hända både politiskt och juridiskt blir intressant att se. Kommer Jimmie Åkesson även att reda ut denna storm och kunna sitta kvar. Kommer väljarna än en gång ha överseende med SDs beetende? Vi var många som trodde de skulle knäckas av ett järnrör men de gick stärkta ut av den krisen. Jimmie Åkesson har tidigare överlevt förnedrande sånger i en hytt på finlandsfärjan. Det är en partiledare som klarar sig ur mer än någon annan. Kanske just på grund av att de flesta inte ser honom som seriös men ändå tänker rösta på dem. Detta gör denna fråga så svår att förstå för oss andra politiker. De följer inte de ramar och regler som vi andra förhåller oss till mellan varandra och till våra väljare. Men som Aftonbladet pekar på så är de bidragsfuskare och har snott pengar från dig och mig, Kanske är det denna fråga som kan få fäste?

Till sist så blir det lite skrattretande att man i Expressen kan ta del av hur en kvinnlig medlem utesluts då hon köpt privata prylar för partiets pengar. Frågan är nu dock om det verkligen var partiets pengar eller?...

Media mm: Ab, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, SvD, DN, SVT, SVT2,
Mer av intresse finns på Opinionsverket. Intressant? Ta del av nya Högbergs Tankar. Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, sverigedemokraterna, SD,

Den borgerliga verkligheten?

noreply@blogger.com (Anonymous) — Fri, 24 Jan 2014 08:00:00 +0000

I tidningar kan man notera att det är kraftiga brister i välfärden och dess verksamheter och att det saknas resurser för att klara uppdragen från politiken och medborgarna. Samtidigt på ledarsidorna försöker man måla bilden att det finns så mycket mer resurser nu att klara välfärden, tack vare de kraftiga skattesänkningar som den sittande borgerliga regeringen gjort. Medborgarna ser inte ekvationen utan ser enbart de brister som de dagligen stöter på i skolan, vården och omsorgen.

Likt att reda ut den gordiska knuten försöker borgerliga ledarsidor, idag SvD, påtala att det finns så gott om resurser i välfärden att det inte finns problem. Med en dåres envishet driver de på att det är någon annanstans som problemet finns utan att kunna peka på vart? I undertexten så finns en beskyllning på den gamla S-regeringen och att de gjort fel och det går inte att ändra på. Samma argument hör vi av utbildningsminister Jan Björklund när det gäller skolan. Krasst så är det få ute i verksamheterna som köper denna bleka retorik.

Jag ser i min egen kommun och landsting där sparpaket är vardagen. Jag ser hur landstinget tappade 200 miljoner på att statsbidrag inte räknas upp och det nya utjämningssystemet som ger de moderatstyrda Stockholms kommunerna 1 miljard att dela på. Jag ser en åldrande befolkning med fler krämpor och lägre inkkomster som inte kan bidraga med skatteintäkter på samma sätt som förr. Alla dessa dynamiska effekter syns inte i Vimmerby. Ett Vimmerby som sedan 70-talet styrts av Alliansen i oftast med Centern som chaufför, men sedan senaste valet moderaterna. Rankingen av skolan sjunker stället för att stiga. omsorgen och socialtjänstens underskott ökar istället för att minska. Dåligt skött underghåll och taskig planering leder till nya stora investeringar i nya äldreboenden och dagis. en i grunden skötsam kommun får det allt svårare att klara de basala uppdragen som de är satta att sköta då intäkterna räcker till. Utvägen med att staten, regeringen inte skjuter till mer pengar är skattehöjningar, men även där är taket nära för vad kommunen klarar av. Landstinget höjde vod årsskiftet skatten med 50 öre för att kompensera de 200 miljoner som försvann med de statliga förändringarna som jag redovisat ovan. Verksamhetsmässigt så ligger det socialdemokratiskt ledda landstinget i topp på många områden som jag redogjorde i går i mitt svar till Filippa Reinfeldt.

Så det som kan verka bra på ett papper på en ledarredaktion ser inte så ut i verkligheten som medborgarna möter. Vi politiker oavsett sida kräver mer eller mindre stöttning för att klara av de uppdrag vi är satta att skötta. För det som staten, regeringen gjort under åren är att lägga över allt mer verksamheter och ansvar på kommuner och landsting utan att ta hänsyn till att finansiera detta. Ett påtagligt exempel är flyktingmottagandet och integrationsarbetet. Ett annat exempel är de försämrade social- och arbetsmarknadsförsäkringarna som skjuter över kostnader på kommunernas försörjningsstöd. Arbetsförmedlingen som skickar tillbaka pengar till staten vilket leder till att kommuner får bygga ut sina arbetsmarknadssatsningar för att möta de behov som finns bland de 400 000 arbetslösa.

Mer granskning av de borgerliga ledarsidorna finner ni på Ledarsidorna.se
Media mm: Exp, SVT.
Mer av intresse finns på Opinionsverket. Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, sjukvården, landstinget i Kalmar län, Vimmerby,

Svar till Filippa Reinfeldt

noreply@blogger.com (Anonymous) — Thu, 23 Jan 2014 07:38:00 +0000

Likt nålstick så plockar Filippa Reinfeldt ut områden som inte fungerar i Socialdemokratiska ledda landsting. Samma visa kan göra i det borgerligt styrda. Inte en framgångsrik debattmetod. Istället borde man se på modellerna. Pratet om valfrihet är inte det överhängande för patienter. De ser valmöjligheter mellan olika behandlingsmetoder, valmöjligheter mellan olika former av rehabilitering, valmöjligheter i hur omsorgen görs som det viktigaste inte vem som äger inrättningen. Där skiljer sig Filippa Reinfeldts och mitt sjukvårdssverige.

Idag kan man ta del av en debattartikel från moderaternas främsta företrädare inom sjukvårdsområdet. Sjukvårdslandstingsrådet i Stockholms län. För mig så är den moderata sjukvårdspolitiken inget annat än att öppna upp för sjukvårdsföretag att göra business på skattepengar framför en omsorg om sjuka medborgare. Systemen som sjösätts handlar hela tiden om företagens konkurrensmöjligheter och patienten sätts i det andra rummet.

Landstinget i Kalmar län är sedan valet 2006 styrt av Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det jag lätt konstaterar är att vi i de jämförelser som görs mellan landsting ligger en bra bit före det moderatstyrda Stockholms län. I de flesta undersökningar intar vi pallplats och när det gäller ekonomi så har vi under alla år gjort plusresultat vilket är historiskt i Landstinget i Kalmar län. På socialdemokraterna i Kalmar län kan man se en rapport vad som gjorts.

Här klipper jag in 21 punkter om förbättringsarbetet som gjorts och görs:

1. Landstinget i Kalmar län har varit ett av de landsting som har haft landets bästa tillgänglighet till vård, både när det gällde besök och operation/behandling.

2. På en rad medicinska områden har sjukvården i Kalmar län förbättrat sina kvalitetsresultat. Det visar årens rapporter Öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet. Inte minst inom de prioriterade områdena diabetes-, hjärt-, stroke- och cancervården har resultaten förbättrats i ett flertal av de indikatorer som förekommer i rapporten. Den medicinska kvaliteten för både diabetes- och strokesjukvården i länet är nu bland den bästa i landet.

3. Landstinget i Kalmar län har lyfts fram som ett föredöme i landet i en rapport från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) där landets landsting har jämförts utifrån ett 30-tal jämförelsetal och indikatorer. Det handlade bland annat om patientsäkerhet, tillgänglighet och kostnader.

4. Kalmar Länstrafik (KLT) har gått över i landstingets regi som egen förvaltning. Samtidigt har den största satsningen på kollektivtrafiken de senaste 30 åren för att göra det kollektiva åkandet med buss och tåg snabbare och smidigare. Kollektivtrafikbarometern har samtidigt visat att resandet ökar.

5. Linnéuniversitetet, Lunds universitet, Landstinget i Kalmar län och Region Skåne har undertecknat en avsiktsförklaring om samarbeta kring läkarutbildningen. I förläng-ningen är det tänkt att delar av läkarutbildningen vid Lunds universitet ska förläggas till Linnéuniversitetet och Landstinget i Kalmar län.

6. Patienterna i Kalmar län ger höga betyg till hälsocentralerna och de privata mottagningarna inom primärvården. På flera av frågorna hamnar Kalmar län i den absoluta toppen. Det framgår i den Nationell patientenkätem.

7. De boende i Kalmar län tillhör de mest nöjda i landet när det gäller tillgången till vård. Bara hallänningarna är mer nöjda. Det har framgått av befolkningsundersökningen Vårdbarometern.

8. Landstinget har fått en egen forskning och utvecklingsenhet med tillhörande kliniska träningscenter på Länssjukhuset i Kalmar, Oskarshamn och i Västervik. I centret får medarbetare, studenter och andra intressenter förbättra sina färdigheter med hjälp av olika simulatorer.

9. Ett omfattande förbättringsarbete inom måltidsverksamheten olika delar har inletts. Landstinget ska nå målet om att erbjuda Sveriges bästa sjukhusmat 2014.

10. Betydligt fler cancerpatienter får nu sin behandling på hemmaplan i Kalmar län än för fyra år sedan. Förklaringen är främst att cytostatikabehandling numera också kan ges fullt ut vid Västerviks sjukhus tillsammans med att en länsövergripande onkologisk klinik skapats.

11. Länsinvånarna är nöjdare med sina tänder än svenskarna i allmänhet. Det visade de första resultaten från den stora studien ”Munhälsan i Kalmar län”, som genomfördes under 2011-2012.

12. Den stora om- och tillbyggnaden av Länssjukhuset i Kalmar, vid Oskarshamns sjukhus och Västerviks sjukhus har blivit klar.

13. Ett första steg har tagits mot att bygga upp pendeltågstrafik i sydöstra Sverige mellan Karlskrona, Kalmar och Växjö/Alvesta togs när landstinget beslöt att köpa in tio tågsätt.

14. Utveckling av e-tjänsten Mina vårdkontakter på landstingets webbplats. Den nya möjligheten att lista sig var en del av landstingets satsning på e-tjänster för att förbättra servicen till invånarna i länet.

15. Vårt mål är att det ska finnas familjecentraler i varje kommun eller kommundel. Under 2014 kommer det att etableras familjecentraler i Färjestaden, Borgholm, Smedby och Kalmar.

16. Vi har bemannat alla våra hälsocentraler så att de har tillgång till psykolog för att kunna ge en vardagsnära psykiatri.

17. Modellen med Hälsoval Kalmar län, landstingets vårdvalssystem, har startat. Fokus är förebyggande hälsa och ersättning efter behov och vårdtyngd.

18. Stort arbete vid samtliga länets sjukhus för att få patienterna rökfria före en operation. Rökning är en riskfaktor på samma sätt som högt blodtryck och

19. 16 av länets hälsocentraler ska eller har rustas upp för en sammanlagd

kostnad av 25 miljoner kronor. Samtidigt har nya lokaler för hälsocentralerna i Borgholm och Färjestaden samt en om- och tillbyggnad av Kristinebergs

hälsocentral i Oskarshamn och i Emmaboda fattats beslut om.

20. Landstingen i Kalmar, Östergötland och Jönköping har byggt upp ett regionalt

cancercentrum med syfte att ytterligare förbättra vården för patienter med cancersjukdomar.

21. Landstinget i Kalmar län är ett av de landsting som kan ge barn och unga en tid till första besök inom barn- och ungdomspsykiatrin inom 30 dagar.

Visst finns det områden som inte är bra och cancervården är en av dessa som vi nu aktivt arbetar med. Politiskt har vi fattat ett antal beslut för att komma tillrätta med vården och jag hoppas att under året få se klart mycket bättre resultat.

Avslutningsvis så känns dagens debattartikel från Filippa Reinfeldt lätt desperat. I sak finns inget att komma med. Socialdemokraterna har inget emot att patienterna får välja. Men det som skiljer är vem som väljer och på vems villkor.

Mer av intresse finns på Opinionsverket. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, sjukvården, landstinget i Kalmar län,

Inte så maxat av Max [UPPDATERAT] Lööf tar till orda

noreply@blogger.com (Anonymous) — Wed, 22 Jan 2014 15:01:00 +0000

Hamburgerkedjor verkar ha en särskild läggning åt politiken. Vi vet hur McDonalds stöttat den borgerliga regeringen och nu kommer Max ur garderoben som en trogen valarbetare åt Moderaterna och de andra borgerliga partierna.

Visst har privata företag rätt att kampanja för partier som de tycker företräder en politik som gör det bättre för dem. Men frågan är om de har rätt? Det förs en diskussion kring om hur många jobb dessa skattesänkningar egentligen lett fram till. bara att man inte ens kan finna en siffra som köps av alla visar på vilken osäkerhet som finns i åtgärden. Men en sak vet vi. Nästan 400 000 människor är idag arbetslösa med dåliga ersättningar som gör att de inte räcker till värst många burgare hos Max. Så receptet för lönsamhet hos Max och andra inom resturang-branschen vore en politik som satte folk i arbete med bra lön som de kunde förbruka på Max goda hamburgare. Ja, det ska erkännas att Max är min favorit bland hamburgerkedjorna när det gäller smak. Men visst blev smaken lite bittrare idag. Men ska ett företag ge sig in i den politiska debatten så bör de tänka till. För de riskerar att förarga ca 50 procent av sin kundkrets om det inte sköts smart. Idag så var nog inte Max så smarta. Hur de kommer se ut i försäljningssiffrorna vet jag dock inte.

Samtidigt så kan jag inte låta bli att le åt de brösttoner som finns i brevet "Det är valår och om oppositionen (S+V) vinner valet vill de höja både restaurangmomsen och arbetsgivaravgifterna för unga. Det vore fullständig katastrof för oss och branschen och det kommer få stora konsekvenser för vår tillväxt." Jämfört med innan sänkningen så kan jag då inte se en märkbart skillnad. I alla fall inte en katastrofal skillnad. Nä det är nog dags för ägarna att dra ner på Chili Cheesen, som i och för sig är god men i lagom mängder.

Men dagens brev visar på att valet i september är viktigt. Allt fler aktörer gör sin röst hörd. Dagens slutsats är att det får bli en korv i den lokala korvmojjen och en röst på Socialdemokraterna och handen på hjärtat så är mina burgare på egen mald högrev bra mycket bättre än Max med flera...

[UPPDATERAT]

På Twitter ger sig centerledaren, tillika näringsministern, Annie Lööf ärendet med att inte klara av att hålla isär frågorna. Hon menar att en intresse organisation som LO inte ska uttala sig politiskt om inte en privat näringsidkare får göra det. Två problem. Ett företag är fri att i media påtala saker som kan underlätta för sitt företagande, men det är inte lämpligt att göra på det sättet som Max gjort gentemot sin personal som är i direkt beroendeställning mot sin arbetsgivare. Dels så har Max sina intresseorganisationer som ska sköta de politiska utspelen likt de anställda har sina organisationer.

Hotell och resturangfacket ger på sin blogg ett bra perspektiv på frågan!

Det visar sig också att det inte direkt går dåligt för Max-kedjan och dess ägare. Vi kan se att de har plockat ut betydande vinster till ägarna. Inte så mycket att säga om det om det inte var så att det luktade skattemedel om utdelningen...

Media mm: Ab, Ab2, Exp, SvD, Alliansfritt Sverige, Politism, Ledarbloggen på Ab, DI,
Mer av intresse finns på Opinionsverket. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle,

Maranata-feminister, maranata-politiker

noreply@blogger.com (Anonymous) — Tue, 21 Jan 2014 15:32:00 +0000

I spåren av programmet ”Fittstim- min kamp” så ser vi åter hur de som anser sig veta bäst reagerar. Maranata finns i partierna, det finns inom klimatområdet och det finns nu också inom feminismen. Frö mig är så reagerar jag med att vända och gå åt ett annat håll. Enkelt så har jag svårt för den svart-vita människan som inte ser livets gråa nyanser som finns på fler ställen än mitt skägg.

Förr var jag säker på vad jag tyckte och visste att jag och mitt parti alltid satt på sanningen. Även om de andra partierna lade fram förslag som lät vettiga så hade de fel för det kunde bara finnas en sanning. Min eller möjligen mitt partis. På ett sätt var det enkelt. Det svart-vita var en ledstjärna som gjorde att jag inte behövde tänka allt för mycket själv utan bara plugga formulären från partiet och så ge sig i kast med motståndarna och de som ännu inte var troende. Men sakta så har jag allt mer förbyts i en tvivlare, grubblare. Ibland kan jag vara orolig att det gått för långt åt det hållet också.

Men nu är det valår och då kommer de fram allt mer. De svart-vita, Maranata-politikerna. I mitt eget parti så finns vad vi kallar Häst-sossar som skulle rösta på partiet om så partiledaren var en häst. Frö mig handlar det om att vara trogen de idéer och den socialdemokratiska ideologin, men det är inte detsamma som att vara trogen partiet. Men det ska idag sägas att det parti som företrädet de socialdemokratiska idéerna bäst är just socialdemokraterna.

Men dessa individer av att se världen i svart eller vitt finns i alla grupperingar. Ibland kan det starta en fråga som inte funnits på agendan, men samtidigt få bort den om de inte lär sig att backa in i gråskalan. Enkelt så lever vi i en förändrig värld med många idéer om hur utvecklingen kommer att ske och hur den bör ske. Om man är trygg i sina egna värderingar är det inga problem att bejaka lösningar som är bra oavsett var de kommer ifrån. Jag fortsätter i grubblarnas tid utan att ge svar, bara formuleringar...

Media mm: Sydsvenskan,
Mer av intresse finns på Opinionsverket. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle,

Tänka vidare och stega vidare

noreply@blogger.com (Anonymous) — Tue, 21 Jan 2014 06:45:00 +0000

Sakta så ser jag de sista stegen tas. Nått nytt ska skapas men den gamla invanda stigen som dag efter dag tagit oss fram i tankarna är alldeles strax över. Det får en att grubbla över ens egna tankar. Känner hur det blir allt svårare att tänka och att få ner dem på papper. Hur jag känner en oro över att bli en åsiktsmaskin som uttrycker det som sätts in utan att reflektera…

Jag läser Johan Westerholms testamente över sin blogg idag och känner en viss avundsjuka av våga avsluta och gå vidare. För min blogg har blivit en del av det dagliga livet och genom mitt bloggande så har jag blivit ett namn och fått inflytande och framförallt nya vänner. Vänner som jag kommer bära med mig resten av livet. Sakta så väcks tanken om att ta mig vidare. Att som Johan lämna det som finns och ta det där steget vidare. Johan tänker inte längre vara mitt i, utan någon annanstans. Jag känner att mina tankar är kända och att varje dag fortsätta dela mina tankar känns inte längre så enkelt och självklart. Ni som följer mig vet att jag just nu lever i grubblarnas tid. En tid som både handlar om min politiska ådra, men också min vardag och vart den kommer leda mig. En tanke att gå på som de senaste fyra åren är den senaste tanken/grubbleriet… Men ändå så känner jag mig inte tillfreds… Johan stegar vidare medan jag fortsätter grubbla… Tack för dina tänkvärda inlägg under denna tid och våra samtal kommer ändå att fortsätta. Vem vet vart de kommer bära oss…

Mer av intresse finns på Opinionsverket. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle,

SD är inte en diskriminerad folkgrupp...

noreply@blogger.com (Anonymous) — Mon, 20 Jan 2014 14:00:00 +0000

Tycker Oisin Cantwell i Aftonbladet har en tydlig bild av våra lagar och vad som är tänkt "Vita, heterosexuella toppolitiker med penis tillhör inte samhällets svaga"Så att åklagare backar och friar krogen är inte svårt att se. Möjligen att han ens tog upp frågan eller att säkerhetspolisen inte kunde mer om lagarna?...

Visst är det många av SDs medlemmar och sympatisörer som upplever dem som diskriminerade. Men enligt lagen så är inte fallet och ska inte heller vara. Att man som politiskt parti är inget brottsligt. Att det därmed inte finns ett skydd mot politker är en annan fråga. Hot och förtal är två exempel på användbara lagar som kan användas om man finner sig hotad som politiker, men inte diskrimineringslagen. Även om man ibland kan uppleva att det är en hetsjakt på oss politiker så gäller inte diskrimineringslagen mot oss.

Kent Ekeroth är inte en minoritet. Han är en välbetald vit man med inflytande, som sitter som beslutsfattare i Sveriges riksdag. Han sitter i ett parti som inte är så populärt bland andra partier och ledamöter i riksdagen. Men mellan 10-15 procent av väljarna anser sig stödja honom och hans själsfränder i SD. Att då fortsätta med detta martyrskapet om utanförskapet och etablissemangets mobbing gentemot dem blir inte gångbart. någonstans så är det dags att inse att man är en av de valda och börja uppföra sig så också... Pojkstreckens tid är förbi när man med järnrör rusar runt på stadens gator och tror att man är nån Socker-Conny, som ska slå världen med häpnad...

Media mm: SVT, SvD, DN, Exp, Exp2, Ab, SR.

Mer av intresse finns på Opinionsverket. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, rättsväsendet, diskriminering, sverigedemokraterna, SD,

LO och vinster [UPPDATERAT]

noreply@blogger.com (Anonymous) — Mon, 20 Jan 2014 07:27:00 +0000

Någonstans så gillar jag det jag ser. Det finns hos LO en sund syn på hur man ska ta sig fram i frågorna. Först markerar man vad man står ideologiskt för att sedan söka sig fram och se var man kan finna framkomliga vägar för att komma så nära målet som möjligt.

Idag kan vi i DN läsa om hur LO vill att marknadens partner ska komma fram till spelregler när det gäller vinsterna i välfärden. LO genom sitt kongressbeslut och påverkan på det socialdemokratiska partiet lyckas svänga opinionen och att det nu finns en stark majoritet för begränsningar av vinster och framförallt vinstuttag. Även långt in i de borgerliga leden är nu det en bred majoritet om att de senaste årens vilda vinstuttag inte är förenligt med syftet med privatiseringarna.

Jag har hela tiden förhållit mig till frågan på det sättet att ett rent vinstförbud inte är framkomligt då vi kommit så långt i privatiseringarna med allt för marknadsliberala inslag. Vi måste styra med andra sätt. Dels att sätta upp bättre kvalitetsnormer vid upphandlingar, eller LOV. Vidare så måste vi ser över prislapparna som gör att det finns möjligheter till stora vinster. Det offentliga måste bli bättre på att ta reda på vad ens verksamheter kostar. Åter så lyfter jag Vimmerby som inför införandet av LOV uppskattade sina kostnader för hemtjänst till en bit över 600 kronor medan en privat utförare skulle göra samma uppgift för 300-350 kronor. Om vi skickat iväg 600 kronor och undrat varför det blev vinst är vi bara naivt dumma. Om nu en privat kan göra likvärdigt arbete för nästan hälften av summan borde kommunen kunna göra det än billigare med stordrift fördelar mm. Så ur detta uppvaknande har Vimmerby blivit bättre att ha koll på kostnaderna och också bokföra dem på rätt konto så att man kan jämföra äpplen med äpplen. Sedan kan man inte kalla LOV en succé i Vimmerby. Åter så är det bevisat att valfrihet inte är en utförarfråga utan handlar mer om innehållet i tjänsterna oavsett vem som levererar dem. Här har många kommuner mycket att hämta då det inte för inte upplevs som fyrkantigt och bökigt att finna möjligheterna för den enskilda att påverka tjänsternas innehåll. Både gällande när de utförs och hur de utförs och av vem. För när det kommer till personlig omvårdnad så vill jag kunna vara med och påverka vem som torkar mig i arslet.

Så dagens besked från LO att man vill vara pragmatisk och finna lösningar som håller över tid är bra och tillfredställande. Att ett hårdnackat nej likt det som vänsterpartiet står inför kommer inte föra några positioner framåt utan bara leda till låsningar som ingen är bekänt av. Nu är frågan hur motparten kommer agera. LO har sedan ordförandeskiftet åter tagit på sig rollen att vara en aktiv, drivande samhällsdebattör och det gillar jag. Kanske inte alltid ense men det behövs en stark röst på vänsterkanten som påpekar hur politiken slår och vad förändringar behöver ske.

[UPPDATERAT]
Genom den debatt som det blev har LOs ledning genom Tobias Baudin skrivit en debattartikel i Aftonbladet där han förtydligar LOs ställningstagande i frågan. Inget nytt förutom att de vill se om det finns vägar framåt istället för att stånga pannan blodig. Jag gillar detta pragmatiska synsätt från LO-ledningen! Vilket är viktigast att lösa problemen eller stå där på barrikaden utan att röra sig en millimeter framåt?

Media mm: Ab, DN, Exp, SvD, DA, Joakim Jonsson, Peter Johansson, Arbetet,

Mer av intresse finns på Opinionsverket. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, LO, Valfrihet, vinster, Välfärden, Vimmerby,

Lämnar (S), gör inte jag

noreply@blogger.com (Anonymous) — Fri, 17 Jan 2014 07:44:00 +0000

Så missade de tåget med ett par 38 sekunder… Ilskan var stor hos paret som blev stående på perrongen… Samtidigt som jag betraktade det kunde jag också konstatera att få herrar passar i mössa och det gjorde mig lite smånöjd.

När jag väl är på tåget kan jag konstatera att min tanke om den bakvända akademiska kvarten är skön att ha. Läser i tidningarna att en av de socialdemokratiska ”profilerna” , Björn Fries, lämnar S för att gå till Vänsterpartiet. Vet inte om det är nått att slå på trumman för men media känner det som ett nålstick mot Stefan Löfven. Det leder mig in på tanken om partierna och det allt viktigare delen med personer. Det finns en jakt som det inte talas högt om att få de där namnen som inger förtroende att ställa sig bakom den ena eller det andra partiet.

Innan jag fördjupar mig i frågan om personval så blir dock Björn Fries byte av parti intressant och bygger på frågan om trianguleringen i mitten. Jag har tidigare hur Vänsterpartiet kan vara en vinnare på det då det ställer sig på sidan om och utmärker sig bland de andra partierna. Det andra partiet som utmärker sig är Sverigedemokraterna och de lockar nu till sig missnöjda moderater. Det kan vara så att de gamla stora etablerade partierna inte längre orkar förnya sig eller rättare sagt anpassa sin ideologi till dagens samhälle utan kortsiktiga kampanjvinster är det som söks. Det är inte bara väljarna som får allt svårare att finna ett parti att ställa sig bakom, utom även inbitna medlemmar som känner en allt större vilsenhet med vart partierna är på väg. Men jag har kunnat skönja en sväng åt vänster i mitt parti, men den är inte tydlig och det gör att det är arbete som väntar för partiledningen att tydliggöra vart man står i de olika politiska frågorna och våga ta striden och inte titta så mycket på vart motståndarna positionerar sig. Det får bli en fråga när frågan kommer till beslut och det är dags att förhandla. Nu sker jämkningen långt innan dess och väljarna ser inte skillnaderna om de ens finns. I veckans partiledardebatt så var det Vänster som var tydligast på den frågan medan Mikael Damberg höll sig inom ramarna i sina angrepp på moderaterna

Att Björn Fries med sitt sociala engagemang lämnar S är på det sättet en förlust, men jag kan samtidigt förstå honom då Socialdemokraterna inte längre har en socialpolitisk profil. Med uttalande om att villaägarna i Nacka inte ska behöva känna en oro vid maktskifte sänder en konstig signal till väljarna. Inte kan det vara det primära med en socialdemokratisk ledd regering. Vi måste väll ändå ha starkare frågor som vi vill ändra på vid en valseger. Behållandet av det femte jobbskatteavdraget som kostar 12 miljarder är det svårt att bedriva en rättvisare politik. När nästa stora fråga för att få loss pengar är att söka i den statliga administrationen, som i sak är riktig, men det kan inte lösa det långsiktiga reformutrymmet som vi behöver för att åter föra Sverige på en bättre och jämlikare väg. Irene Wennemo skriver bra på ämnet i dagens ledarekrönika i Aftonbladet.

Åter till frågan om personvalet. Det positiva med detta är att vi som är valda eller som kan tänka oss bli valda måste på ett tydligare sätt ta ett mer personligt ansvar för vårt handlande och kan inte bara gömma oss i kollektivet. Det är bra. Men på andra sidan finns risken att karismatiska personer med liten eller obefintlig politisk vilja kan ta sig fram genom populismens väg till uppdragen. Jag kan tydligt se att de inte klarar sina uppgifter över tid utan oftast landar i att de sviker dem som valt att kryssa dem. Partierna har här ett viktigt uppdrag att se till att deras kandidater kan hantverket som de kommer bli valda till. Politik är inte alltid sexigt utan oftast rätt grått och vardagligt med ett gnetande som metod.

Valåret är här och jag sitter på tåget till Stockholm och grubblar vidare på om tråden jag ryckte loss i skjortan kommer leda till att den faller samman under dagen och hur omgivningen kommer hantera mig i bar överkropp? Konstaterar att vissa frågor mår bäst av att inte få ett svar…

Media mm: Ab, Ab2, Exp, SvD, DN, SVT, Johan Westerholms gästbloggare.

Mer av intresse finns på Opinionsverket. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, skolan, Demokrati, jobben

Dags att begära kollektivavtal nu, Vimmerby?...

noreply@blogger.com (Anonymous) — Thu, 16 Jan 2014 13:21:00 +0000

EU har nu antagit ett beslut som gör att myndigheter måste ha med kollektivavtal i upphandlingar. Vi, Socialdemokrater och Vänsterpartiet, har drivit frågan i Vimmerby med motioner och genom interpellationer men moderaterna vägrar att ta i frågan. De skyller på att de inte får men vågar inte ens testa de modeller som andra kommuner kör med eller utmana domstolarna för att ge de anställda sin rätt till trygghet och att alla entreprenörer får samma konkurrensvillkor.

Hos Peter Johansson läser jag detta "I den nya texten, framförhandlad mellan Europarådet, EU-kommissionen och EU-parlamentet står det att beställarna måste ställa krav på att utförarna …”… lever upp till tillämpliga åtaganden när det gäller miljömässiga, sociala och arbetsmarknadsmässiga lagar så som de fastställts i Unions-rätt, nationell rätt och kollektivavtal””. Arbetet

I Vimmerby har man förhållit sig till att "Konkurrensverket säger", men det argumentet håller inte längre och jag kommer på nästa kommunstyrelse åter väcka frågan om att detta skrivs in i upphandlingsreglementet. Vill höra hur det moderata kommunalrådet, Micael Glennfalk kommer agera eller om han ger med sig? Vi vet att Fredrik Reinfeldt sagt att moderaterna numera älskar kollektivavtal och jag vill nu se om det är så också i verkligheten.

Till sist lite om missuppfattningarna som råder i debatten. Man behöver inte ha kollektivavtal om man inte har anställda. Kollektivavtal är inte fördyrande utan ger de anställda ett bra skydd och försäkringar vid sjukdom mm. Vidare så är det också ett sätt att se till att småöretagare på mindre orter får en chans att var med i budgivning och även kunna vinna det. Idag så är det många gånger svårt när kommunen gör upphandlingar att vinna då det idag är lägsta pris som gäller i de allra flesta fall om det inte finns synnerliga skäl... Så seriösa företagare har bara att vinna på att det skärps upp med kollektivavtal. Ibland så gillar jag EU lite mer och idag är en sådan dag!

Media mm: Ab, Calle Fridén,
Mer av intresse finns på Opinionsverket. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, jobben, Vimmerby, kollektivavtal,

Dagen efter dagen före

noreply@blogger.com (Anonymous) — Thu, 16 Jan 2014 08:23:00 +0000

Tendensen är tydlig. Ledarsidorna har nu skiftat fokus. Från att det funnits en behärskad kritik gentemot regeringen så är det nu efter gårdagens partiledardebatt är det valkampanjande som är gällande. Men det är väll som det ska vara, även om det blir lite trist och förutsägbart. Och så några rader om en ny rapport från Opinionsverket.

Men jag kan ge de rätt på en punkt att det finns en oro i att Mikael Damberg avlossar den stora salvan kring underskotten då vi accepterar de flesta åtgärder som lett till underskotten. Peter Akinder fångar upp det bra i sin ledare och pekar på att det inte behöver vara fel med underskottspolitik i sämre tider om åtgärderna är de rätta. I detta fall har skattesänkingar bara lätt till underskott och inga jobb.

Åter till själva ämnet. Jag tror att det borgerliga ledarsidorna kommer förlora på att gå i ett så tydlgit kampanjläge. En styrka som opinionsbildare att även kunna kritisera den hand som föder en. Att utifrån ett eget perspektiv ge kritik. Jag vet själv detta. Det finns flera aspekter kring som man kan belysa. Den viktigaste är ändå att påverka inriktningen på politiken. Lite enligt devisen att spotta på en sten. Partierna är tröga och det tar lång tid att förändra politiska mönster. Det andra är att vara relevant för läsarna. Det är man endast om man upplevs som fristående och inte sitta i någons knä. vi ser hur de som är rena kampanjbloggar aldrig får upp sin läsarnivå och inte heller får en relevans i debatten. För enkelt så är det att kritiken mot motståndarna först tas på allvar om läsaren vet att man också riktar kritik mot de egna om man inte är nöjd.

Så det bästa sättet att få sitt lag att vinna valet är att ge dem en dos kritik för att kritiken gentemot motståndarna ska bita desto hårdare.

Samtidigt som jag skriver detta inlägg så kommer det ett mail från Opinionsverket om vad svenska folket vill prioritera. (Läs hela rapporten här)
1. Utbildning/skola, 27 procent
2. Sjukvård, 25 procent
3. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 16 procent
4. Äldreomsorg, 11 procent
5. Socialförsäkringar (exempelvis A-kassa), 6 procent
6. Vägar och järnvägar, 3 procent
6. Bostäder, 3 procent
6. Sänkta inkomstskatter, 3 procent
6. Annat, 3 procent
10. Mer pengar till barnfamiljerna, 1 procent
11. Barnomsorg, 1 procent
12. Vet ej, 2 procent
Bilden är relativt samstämmig med den som presenterades för ett par dagar sedan och vad man hör på gatan. Kanske lite förvånande att vägar och järnvägar kommer så långt ner när en undersökning som är gjord denna tid på året då media fylls med alla problem på vägar och räls. Men ändå kan man vara frågande till vad folket säger i en undersökning och hur de sedan agerar i sin vardag och hur mycket detta kommer styra vad de läger sin röst i september. För rent politiskt så verkar Vänsterpartiet ligga folket närmast men i röster så är de en bra bit ifrån. Så undersökningen ger en fingervisning om färdriktning för det politiska innehåller men presenterar definitivt ingen sanning eller facit. Men vi kan dock se att skattesänkningar är vid vägens ände nu.

Så valåret år igång. Fyra val ska avhandlas. Ett EU-val som blir ingången i maj. Många pratar om att det blir ett träningsläger inför de "viktiga" valen som sker i september. Jag anser att det är livsfarligt att se på EU-valet. PÅ något sätt så signalerar man att det inte är på allvar och det kommer bara gynna och öppna upp för de antidemokratiska krafterna i samhället. Ett Europaparlament med en fjärdedel rasistiska partier är inget som jag ser fram emot. En sådan stor del går inte heller att negligera i debatten eller i hur politiken kommer utformas. Det kommer få effekt rakt in i de nationella parlamenten och påverka Europas utveckling i fem långa år framöver. Så valet till EU är av högsta vikt och det gäller att partierna presenterar en europapolitik som vinner väljarnas förtroende.

Några rader om politik, opinionsbildning och inget om dagens väder!

Media mm: DN, Exp,
Mer av intresse finns på Opinionsverket. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, skolan, Demokrati, jobben

#pldebatt står för plakatdebatt

noreply@blogger.com (Anonymous) — Wed, 15 Jan 2014 15:44:00 +0000

Då var partiledardebatten klar och jag kan konstatera att det är valår. En kanske något partisk bild men Damberg kändes piggare än Reinfeldt. De som var mest alert på borgerliga sidan var Björklund men hade missat i faktakollen gällande (S) förslag om att spara på myndigheter.

Bilden som etsas fast är kampen om valaffischerna. Enkelt så torskade både då de inte föll väl ut och få utanför den innersta svären såg humor i detta. Att använda attiraljer i debatter har blivit allt vanligare men det är ytterst få som klarar av att hantera det och få fram den punchline som är poängen med det hela.

Det jag hörde av Annie Lööf (var tvungen att fixa lunch, vilket fick anses viktigare) var endast tal om vad oppositionen ville och väldigt skralt om den egna politiken. Generellt så var det så hela resan. Partiledarna för den sittande regeringen tog inte ansvar för den egna politiken utan jagade oppositionspartiet för deras förslag och satte samman dem utan att de fanns något att sätta samman.

Slutsatsen är att Socialdemokraterna känner en framgångskänsla medan den styrande Alliansen känner ett svaj om makten. Bilden stämmer med situationen som vi har här i Vimmerby, med skillnaden att de inte verkar särskilt bekväma tillsammans här i Vimmerby... Tja, valåret är här och nu kommer det tänkas mindre och målas fler plakat...

Media mm: Martin Moberg, Ab, Ab2, SvD, SvD2, DN, DN2, SVT, SR.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, skolan, Demokrati, jobben,

inför #pldebatt: Bra av Damberg, men...

noreply@blogger.com (Anonymous) — Wed, 15 Jan 2014 07:07:00 +0000

Idag så presenterar Mikael Damberg inför årets första partiledardebatt ett förslag om en utbyggd och förstärkt Yrkeshögskola (YH) det är ett konkret och bra politik som ger resultat både för den arbetslöse som får en relevant utbildning för arbetsmarknadsläget och arbetsgivare som får utbildade arbetslösa att anställa. Men tiden på två år måste ses över från början.

För mig så är YH ett av de bästa verktygen för att fixa till den missmatchning som finns på arbetsmarknaden. Utbildningar som bedrivs av privata eller offentliga arrangörer i nära samklang med näringslivet. Min bild är att många av de som gått YH utbildningar kring Vimmerby har kommit i arbete och arbetsgivarna kunnat höja kompetensen på arbetsplatsen. Att Socialdemokraterna då vill bygga ut denna utbildning är klokt och bra. Det är också bra att man i förslaget ser på möjligheter till att starta med mindre grupper då det ibland kan vara mer av nyckelperson karaktärer. För mig är detta en landsbygdssatsning då det många gånger är svårt för mindre företag ute på landsbygden att locka till sig kvalificerad arbetskraft och då är detta en väg att gå för att företagen ska kunna finnas kvar och utvecklas. Men det finns områden där Dambergs förslag behöver spetsas...

Idag så får man tillstånd att driva YH i två år och sedan måste man göra en ny ansökan. Det är tidskrävande och en orolig tid både för utbildningsanordnare och de anställda pedagogerna på utbildningarna. Som ansvarig politiker för Vimmerby Folkhögskola så sitter jag med frågan i knät. Vi har en mycket populär Behandlingspedagog utbildning som har högt anseende både bland studerande och i branschen. De studerande får jobb och nya arbetsplatser ökar på trycket på utbildningen. Men det finns en osäkerhet med att kunna rekrytera och behålla pedagogerna då de inte vet längre än två år. Så när Mikael Damberg föreslår att man ska kunna få en förlängning med ett lättare förlängningsmöjligheter. Visst är det en förbättring gentemot idag men bäst hade det varit om man redan vid ansökningstillfället kunde få en längre tid då man lätt ser om en utbildning har en bäring som håller en längre tid eller om det en väldigt kort och intensivt utbildande inom en sektor som behövs.

Idag så kommer Damberg säkert få skit för förslaget i riksdagsdebatten, men om en vecka kommer Björklund att lägga ett motsvarande förslag. Allt i trianguleringens tidevarv.

Media mm: DN, Roger Jönsson, Ab, Exp,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, skolan, Demokrati, elever, allvar.se,

Jag är en del av motorn i svensk skolpolitik?

noreply@blogger.com (Anonymous) — Tue, 14 Jan 2014 21:27:00 +0000

Idag fick jag ett mail från min ordförande Stefan. Han påstod att jag var en del av motorn i svensk skolpolitik. Konstigt för jag känner inte så. Känner mig rätt utanför faktiskt. Visst gick jag med i vårt partis satsning allvar.nu, men motor? Ska möjligen vara lite av de sura avgaser som läcker ut...

Såg i ögonvrån att en undersökning gjort skolan hetare än jobben när det gäller prioriteringarna. Politiken försöker slåss om skolan och lägger samma förslag och väljarna som har ett reellt intresse för frågorna bli inte klokare. För en vecka sedan så skrattade borgarna ut sossarna som ville ha en kommission och idag lägger de ett likvärdigt förslag. Inte konstigt att väljarna blir frustrerade. Jag blir det själv också. Ska sägas att jag inte är skolpolitiker utan kultur- och fritidspolitiker i kommunen och då även har frågor som berör barn och ungas inflytande och barnkonventionen. Detta gör att jag ofta träffar elevråden och får höra kring skolans brister från de studerandes håll. Jag saknar den rösten i skoldebatten. Någonstans så kan jag känna att det verkar finnas ett misstroende mot de som studerar. Min bild är att de vill lära sig. Att de en majoritet vill lämna skolan med bra kunskaper för att ta sig vidare i livet. Men någonstans på vägen så försvinner deras synpunkter och önskningar på skolan. De har idéer om pedagogiken, klassernas sammansättning, lokalernas funktionalitet. De vet vilka lärare som fungerar i klassrummet och vilka som är en katastrof. De har koll på skoledningen och vet om de är en stöttande funktion till det som sker i klassrummet eller om de är en hindrande del. De har kunskap om den sociala miljön och vilka stödfunktioner som de behöver för att klara den del som de vistas utanför klassrummet. Men någonstans så försvinner de i debatten. Någonstans så lyssnar man inte på dem som är motorn.

Så Stefan Löfven ge dig tid att lyssna på eleverna, ty det är för dem som skolan är till. De finns där idag och har inte tid att vänta på en kommission som om ett antal levererar en rapport som sedan ska styckas ihjäl innan det blir en tummetott kvar. Skolan är idag kommunal och i varje kommun sitter det socialdemokratiska politiker med ansvar för skolan i majoritet eller opposition som kan göra de där små förändringarna som gör vardagen bättre för eleverna och med det ger dem förutsättningarna att tillgodogöra sig undervisningen och kunskapen som de behöver sin fortsatta färd i livet.

Så Stefan jag är inte en motor i skolpolitiken utan det är de unga som vistas i skolan dagligen. De är inte bara motorn utan också de bränsle som borde elda på skolpolitiker att agera. Så lite sura avgaser var vad som kom från mig idag.

Tidigare på skolfrågan: Grubblarnas tid: Hela Sverige ska kunna räkna
Media mm: Ab,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, skolan, Demokrati, elever, allvar.se,

I nöd och lust

noreply@blogger.com (Anonymous) — Mon, 13 Jan 2014 07:37:00 +0000

Jag ser två strider som utvecklar sig efter helgen. Den ena om vinsterna i välfärden och den andra om försvaret. Försvarsstriden handlar inte om att vinna valet för sakfrågan, utan om förmågan att leda landet i nöd och lust. Men den första är det själva sakfrågan som är viktig och inte heller med det troligt att valet vinns med denna. Om så var fallet hade Vänsterpartiet varit landets största parti och det är de inte…

Så när helgen är över kommer ännu en undersökning där de stora partierna ligger rätt stilla. Generellt är det små växlingar som man inte kan dra för stora växlar på. Visst finns det bland hästsossarna en begynnande segerdans men jag tycker att partiledningen har lärt sig läxan från 2010 och håller huvudet svalare än då. Men om de sedan klarar av att formulera en politik som upplevs som trovärdig och ett ledarskap som upplevs som stabilt för väljarna är en annan fråga. Stefan Löfven är enligt undersökningar nästan i kapp Fredrik Reinfeldt i popularitet, men min bild är mer att Reinfeldt sänker sig själv än att Löfven lyfter på egen hand.

Så vad är det som avgör valet? Dels är det konkret hur stort stöd Sverigedemokraterna får. Det andra är vilka partier som kommer finnas kvar i riksdagen efter att valet är klart. De parti/grupp som på bäst sätt klarar av att presentera ett regeringsalternativ som upplevs trovärdigt av väljarna kommer också få deras stöd. Här ska jag vara tydlig med att väljarna inte köper den sittande Alliansen som trovärdig med en till två partier klart under fyraprocentsspärren. Det rödgröna alternativet är inte heller självklart. Men för den delen söker jag inte ett blocköverskridande alternativ som första val utan att de rödgröna blir tydligare med vad de kan erbjuda. Visst har Löfven gjort klart att han efter valet formerar ett lag som får bäring i riksdagen. Ett lag som får ett stabilt underlag att regera under den kommande mandatperioden. Att den socialdemokratiska politiken ska lysa starkt i detta lag. Sunt kan jag tycka, men frågan är om väljarna kommer nöja sig med det. För sedan 2006 så har blockpolitiken förstärkts både i retoriken och det praktiska vardagliga politiska arbetet. Väljarna har sett utvecklingen och kan vara mer fast i den än vi anar.

Så jag började med försvaret och vinsterna i välfärden. Genom att partierna inte verkar ligga så långt ifrån varandra i dessa frågor, inte som de upplevs i alla fall och i skolan så knuffas de på samma ruta verkar det som om det inte blir sakfrågor som avgör valet. Allt kokas ner till ledarskapet. Vem klarar av att leda landet i nöd och lust de kommande åren?

Media mm: Ab, DN, DN2, SVT,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, Vimmerby, Centern, Demokrati, oppositionen,

Att styra Vimmerby...

noreply@blogger.com (Anonymous) — Sun, 12 Jan 2014 14:35:00 +0000

Efter dagens första inlägg om ungdomsdemokratin och kommunalrådets utspel om ungdomsparlament så har en grubbling följt mig genom skottandet. Hur osynkad den styrande Alliansen i Vimmerby är. Den brist som han påpekar slår direkt mot ordförande i Barn- och utbildningsnämnden och ordförande i Kultur- och fritidsnämnden. Två partikamrater till det moderata kommunalrådet.

Det blir allt mer uppenbart att de fyra borgerliga partier som bildar Alliansen i Vimmerby och också med det majoritet i kommunfullmäktige, endast är en majoritet på grund av valsamverkan. För politiskt så är det hund och katt mellan och inom partierna. Vi vet aldrig vad som kan förväntas på mötena i stadshuset. Att Centern känner en besvikelse att inte längre få vara nummer ett bland de borgerliga partierna är uppenbart. Kristdemokraterna är ett lydigt stödparti till det moderata kommunalrådet. Folkpartiet ses mest som ett skämt (ursäkta men så är det idag, ingen tar dem på allvar, tyvärr) Inom moderaterna är det en klar spricka mellan de "nya" och de "gamla". Det är så uppenbart att det inte kommuniceras inom det ledande partiet. Det är en klart knackig borglig majoritet som vi har i Vimmerby...

Vi har fått vara en mycket ansvarstagande opposition som sett till att föra frågor framåt. Vi har fått bjuda till på praktiska lösningar på de problem som kommunen ställts inför. Visst hade vi kunnat luta oss tillbaka och se på när de fyra partierna i majoriteten skulle bli ense för att komma vidare. Men vi har klivit in med lösningar som fått accept och majoritet. Problemet är att vi har svårt att få cred för det arbete som vi gör. Att vara i opposition är en ständig balans mellan ansvar och populism. En skör avvägning. På ena endan så vill man synas och bli populär för på något sätt så är det ju det bristande förtroendet som gör att man är i opposition och inte majoritet. Men samtidigt som man vill vara väljarna till lags så söker man också rollen att ta ansvar och visa på regeringsduglighet. Åter så landar jag vid min mentor, Inge Schultzs (vår gamla oppositionsledare) ord om att man ska bedriva en oppositionspolitik så får man makten i morgon, ska man kunna genomföra den. Det är inte så lätt som det låter då det ofta kliar i fingrarna att lova det där lilla extra som kanske ger de där extra rösterna i kommande val…

Men frågan är vad som är rätt. Hur får vi ut att de sittande inte är riktigt kapabla att styra kommunen ensamma utan stöttning från oss? Vinner vi röster på detta ansvar som vi tar? Är det så att vi är alldeles för seriösa i vårt oppositionsarbete? Jag vill inte tro det. Från mitt arbete i majoritet i landstinget ser jag hur en splittrad opposition med Kristdemokraterna som rena populister inte belönas för det utan tvärtom tappar. Någonstans så belönar väljare politiker som tar ansvar och inte bara kör med överbudspolitik. I september så går Vimmerbyborna till val och hur de tänker rösta vet jag ej. En sak är jag dock säker på. Populism kommer inte att belönas utan det parti som ser väljarnas problem och behov och kan presentera en realistisk lösning på det kommer vara en vinnare.

Media mm: Martin Moberg har också grubblar kring demokratin...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, Vimmerby, Centern, Demokrati, oppositionen,

Mötesplatser inte problemet, utan att politikernas skiter i de ungas frågor!

noreply@blogger.com (Anonymous) — Sun, 12 Jan 2014 09:56:00 +0000

Läser i lördagens Vimmerby tidning att kommunalrådet, Micael Glennfalk (M), lovar ännu en mötesplats med de unga i kommunen. Vid en första anblick kan det verka bra men sedan så faller det platt. Det finns ett antal mötesplatser som är under utveckling. Så bristen på mötesplatser är inte den centrala utan att politiken skiter i det som sägs vid dessa träffar. Så fler mötesplatser kommer inte att ändra på det utan det är en förändring som vi politiker måste ta i själva!

Kultur- och fritidsnämnden som ansvarar för ungdomsfrågorna och barnkonventionsarbetet har tagit fram en modell som kallas ”Globträdsmodellen” för arbetet med ungas inflytande. Med träffar, utbildningar och uppföljningar ska de ungas frågor väckas och följas upp. De ansvariga i nämnder och förvaltningar träffar där representanter för Vimmerbys unga. Oftast så är det de elever som finns som förtroendevalda i elevråden och ungdomsrådet som politiken träffar. Det är bra och givande möten som utvecklas för varje möte som sker. Listorna med synpunkter är långa och varje år så får politiken en budkavle med saker som behöver åtgärdas. Det är allt från små frågor till nya anläggningar. Mycket av det som framkommer handlar om vuxenvärldens attityder till unga. Vidare så är LUPP-undersökningen en viktigt redskap i att forma en bättre kommun för unga att växa upp i.

Så kunskapen om de ungas behov är inte dålig. Mötesplatser finns där vi organiserat träffar de unga flera gånger per år. Det som är problemet är att politiken, ursäkta språket, skiter i vad som framkommer. För varje möte som vi har så är det samma frågor som kommer upp. Vi politiker lyckas inte på nått sätt fixa, ge svar eller åtgärda det som framkommer. Det innebär inte att alltid göra som de unga vill, men ge tydliga svar på varför det inte är möjligt att genomföra det som de vill.

Så vi behöver inte mer mötesplatser i första hand utan vi behöver få de mötesplatser som finns att fungera och framförallt det som sker mellan dessa möten. Vidare så verkar inte de ansvariga majoritetspolitikerna i Kultur- och fritidsnämnden vara informerade. Vi har presidieträff i morgon och jag kommer fråga ordförande Annika Carlsson om hon kände till detta och hur hon ser på det och om ansvariga tjänstemän visste om det. Kommunalrådets egna korståg ställer ofta till mer problem internt i organisationen än löser de faktiska problem som finns. För visst ser det fint ut i tidningen med ett leende moderat kommunalråd bredvid de unga, men är inte frågan förankrad, så blir det inte bra. När han sedan ska ha tjänstemän ur sin egen förvaltning istället för de som har ansvaret för ungdomsfrågor i kultur- och fritidsförvaltningen blir det mer oordning än löser problem. Åter så skapar han hela havet stormar med slutsatsen att åter de unga blir gisslan och deras åsikter inte kommer fram och får de bemötande som de är värda...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, Barnkonventionen, Vimmerby, ungdomar,

Grubblarnas tid: Fred är inte gratis, utan det är smutsigt.

noreply@blogger.com (Anonymous) — Sat, 11 Jan 2014 14:15:00 +0000

I Stockholm bor kungen och jag bor i Vimmerby. Enligt ÖB så är det viktigare att skydda Kungen än mig. Må så vara, men frågan är om varken Kungen eller jag är värda att försvara om vi lyfter blicken lite högre. Johan Westerholm är inne på detta idag när han skriver om detta. Jag fortsätter att grubbla och idag då på försvaret.

Den årliga försvarskonferens "Folk och försvar" börjar i helgen och där samlas alla som har nått att säga, klokt eller min oklokt, om landets försvar och säkerhet. Det var där som Håkan Juholt, nog slog sin spik i kistan som partiledare. Det var där som ÖB fick akut sjukdom och fick resa hem. Nu uttalar sig ÖB om att han bara kan förvara huvudstaden. Som vanligt spetsas argumenten inför denna konferens. Så vart leder de oss?

Alla är nog ense om att vi i dagsläget inte har kapacitet att stå emot ett fullvärdigt anfall mot oss. Att vi då måste bestämma vilka områden som ska prioriteras är rimligt. Men är då huvudstaden det främsta att försvara? Visst finns det ett starkt symbolvärde med att faller Stockholm så faller Sverige. Däremot om vi ser på resurser så är inte Stockholm av strategisk vikt utan det finns som också Johan Westerholm pekar på i sin bloggning en massa andra platser som nog är av större vikt och intresse att försvara.

Försvarspolitik är inte nått enkelt skit utan riktigt komplicerat. Så många intressen finns att ta hänsyn till. Mycket av den svenska försvarspolitiken handlar om regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik mer än själva försvar och säkerheten. Vidare så är det en fråga om vilken roll Sverige ska spela på den internationella arenan? Vilka ska vi samverka, samarbeta med och vilka organisationer ska vi vara medlemmar i? Nato är en av de organisationer som med jämna mellanrum kommer upp på agendan. Nu är det tydligen dags igen. Svårt att se varför vi ska vara med? Någonstans så lever nog den där drömmen om "fria" Sverige som slåss på de svagas sida mot allehanda dumma stater och så... Ibland är jag nog lite naiv, men samtidigt så vet jag att man måste ge stater något för att få något. Fred är inte gratis, utan det är smutsigt.

Jag erkänner mig som pacifist men erkänner samtidigt att vi behöver ett beväpnat försvar. Jag gjorde inte lumpen, utan lyckades få frisedel med allehanda knep som jag då lärt mig. Idag så kan jag grubbla på om jag gjorde rätt. I SSU så hade vi en delad diskussion om det militära som ansågs vara höger. Men om alla med hjärtat till vänster inte gjorde lumpen så lämnade vi flanken fri för krafterna till höger som stod på kö för att försvara nationen. Samtidigt så visste vi att det fanns en framväxande kraft ännu mer till höger. Nynazisterna som fick lumpen som en skola i att störta samhället. Någonstans på vägen så insåg vi vikten av ett folkförsvar där vi alla var delaktiga. Genom mitt motstånd mot vapen blev min inställning att jag kunde vara med i det civila delen av landets försvar. bygga, vårda med mer. Någonstans där landade jag och står än idag. Kan dock grubbla på om det var rätt att ta bort den allmänna värnplikten? Nånstans så gjorde det att många fler kände ett engagemang för frågorna. Både på gott och ont.

Vill ni läsa mer och få en bild av historiken kring försvarspolitiken ska ni läsa Brix Ski som gör en otroligt bra sammanfattning av det hela.

Media mm: SvD, SvD2, Ab, Annika Nordgren Christensen, DN, Exp, Exp2,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, Grubblarnas tid, folk och försvar, försvarspolitik, säkerhetspolitik,

Grubblarnas tid: Jag kan inget, om allting...

noreply@blogger.com (Anonymous) — Fri, 10 Jan 2014 11:44:00 +0000

Ordens betydelse. Tänker på det idag när jag slog upp den lokala tidningen och mötes av rubriken ”Onödig skadegörelse”. Direkt började jag grubbla på vad som är nödvändig skadegörelse? Hur ett ord kan ta fokus från själva innehållet. Samtidigt så grubblar jag på vad lite jag kan eller rättare sagt vad fel saker jag kan. Varför kan jag inget om datorn som inte funkar som jag vill, varför är jag inte ekonom och kan alla dessa begrepp och orsaker, varför är jag inte språklärd och kan ta till mig litteratur på det skrivna språket, varför läser jag inte mer ord?

Att kunna skilja på att veta, tycka eller tänka är av yttersta vikt i dagens samhälle. Jag får mig en tankeställare när jag läser Donald Boströms gästtbloggning hos min vän Johan Westerholm. Han påpekar vikten av att skaffa sig kunskap på de ämnen man tänker sig avhandla. Sluka den litteratur som finns tillgänglig, se till att söka den fakta som behövs för att ge belägg åt din teori. Men tänker själv också våga släppa om man ser att det inte finns något bakom det som man trott. Inte dikta den egna faktan bara för att ha nått att skriva. Just detta med kunskap känner jag som en av mina brister. Självklart kan jag det som finns i min vardag. Jag klarar mina politiska uppdrag på ett, som jag upplever det, bra sätt. Kan till och med vara mer kunnig än många andra politiker kring mig. Tja nu var inte Jante på plats, jag vet…

Men jag kan känna saknad av en mer teoretisk utbildning som givit mig verktygen att kunna göra lite djupare analyser, tänka lite vidare. Se de där som jag inte ser (misstänker nämligen att det finns mer att se, andra lösningar som jag är begränsad att skåda). Mitt problem är att jag är alldeles för rastlös att verkligen försjunka ner i ett ämne. Jag finns där på ytan och skummar fram över de flesta ämnena utan att bli kunnig i något. Jag kan inget om allt och mycket om ingenting. Visst kan det säkert finnas styrkor i det också, men jag känner mig inte helt nöjd med det. Nått måste jag ta i… Frågan är dock hur jag ska ta mig vidare? Tja, det är ju fredag nu så jag startar med #fredagsmys

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, Grubblarnas tid

Ingen unge blev klokare idag

noreply@blogger.com (Anonymous) — Wed, 08 Jan 2014 10:51:00 +0000

Triangulering firar idag stort då Alliansen lägger ”nya” förslag på skolans område och ledande socialdemokraterna med valgeneralen Jan Larsson i spetsen påtalar att det allt är våra förslag som de snott… Idag finns inte en enda unge som är vinnare utan endast trianguleringen.

Alliansen presenterade idag på förmiddagen ett antal förslag som skulle se till att ungarna lämnade skolan med mer kunskap än idag. Kort är det mer betyg och längre skoltid. Är inte säker på att det är den rätta medicinen, även om skolstart vid 6-års ålder inte är helt tokigt. Men det är väldigt lite fokus på den pedagogiska processen i klassrummet. För mig grunden till inlärning. Att se alla barns olika behov i inlärningen. Där är mitt eget parti närmare en lösning än Alliansen som har ett mer straffande. Det liknar en lärare som jag hade i matte. Förstod man inte så höjde han rösten och sa samma sak igen. Förstod man inte även denna gång så höjde han rösten än en gång och skällde ut samma förklaring. Inte blev vi klokare av en kokande lärare. Lite så är det med Alliansregeringen och deras skolpolitik. Om ungarna inte lär sig med nuvarande pedagogiska form så ger vi dem ett eller två år till med samma och mitt parti är emot men samtidigt vill man ta på sig äran att Alliansen tar ”våra” förslag…

Nä, idag vann ingen unge mer kunskap utan dagen gjorde bara väljarna allt mer förvirrade om vem som de ska rösta på.

Media mm: Ab, Ab2, Exp, Dn, SvD, SvD2, SVT, SR

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, skolan,

Grubblarnas tid: Rasister och väljarna

noreply@blogger.com (Anonymous) — Wed, 08 Jan 2014 08:32:00 +0000

Man måste skilja på jönsarna som är medlemmar i Sverigedemokraterna och de väljare som valt att lägga sin röst på partiet. Jag vill hävda att det finns en stor skillnad. De väljare som väljer att rösta på ett rasistiskt parti är inte rasister rakt av, utan missnöjda med samhällets utveckling och söker felen och finner dem i invandring, då ingen annan förklaring gives.

Åter så visar ledamöter från SD sin kunskap, eller brist på densamma. Någonstans så finner jag det svårt att ta representanter för SD på allvar. Samtidigt så är de det som jag måste göra med ett väljar stöd som pendlar mellan 10-15 procent. Men jag måste inte göra det på grund av medlemmarna i detta rasistiska parti, utan av hänsyn till deras väljare. Samtidigt är det också så att medlemmarna i detta rasistiska parti också är medmänniskor till mig fast det står för åsikter som ligger så långt bort från mig.

Fick ett påpekande (av som jag upplevde goda skäl) att en av de som är vänner med mig på Facebook är sverigedemokrat. Jag påpekade att jag även hade en vän på FB som varit medlem i Nationaldemokraterna. En kille som är riktigt trevlig, men så jävla fel politiskt. Vet inte idag hur långt ut på högerkanten i den nazistiska rörelsen han finns. Ibland så hör han av sig i chatten för att ställa en fråga och jag svarar. Någonstans så har jag ett kämpigt förhållande med dessa individer. Kan gilla dem som individer, men samtidigt känna en så fruktsamvärd avsky för vad de står för och kämpar emot.

Minns de där första fullmäktige sammanträdena under denna mandatperiod där de plötsligt satt sverigedemokrater bland oss förtroendevalda. De var plötsligt inte en hord med skränande skinnskallar på gatan, utan sittande i plenisalen med lika mycket värda som oss andra som fått väljarnas förtroende att leda en kommun/landsting. Skulle vi negligera dem, låta oss inte se dem? Ta debatten, men på vems villkor? Eller möta dem på vår planhalva där vi kände oss hemma? Alla åsikter fanns där. Men ser vi till politiken så var det där två längst ner rätt harmlösa. Visst kom det en och annan interpellation och motion som kunde andas av den rasistiska grunden som partiet vilar på. I omröstningarna så var de oftast på den borgerliga majoriteten, utom när vi drev pengar till omsorgen eller liknande. Ser vi på sammanträdena så har det infunnits en ton av förståelse och de finns med i samtalen om väder och vind när det fikas eller är paus. Politiskt är de fortfarande isolerade och det finns ingen ambition från något parti att bjuda in dem.

Personligen så vet jag inte var sverigedemokraterna i Vimmerby egentligen som personer står när det gäller SDs politik? Delar de sin partikamrats åsikt om som citeras i Kvällsposten idag ” När ska ni journalister inse att det är djupt inrotat i Islams kultur att våldta och misshandla sådana kvinnor som inte rättar sig efter Islams lära. Finns ett stort samband mellan våldtäkter i Sverige och antalet invandrare från MENA länder”? Denna åsikt är helt legitim i SD och passerar tydligen med marginal nolltoleransen. För mig är detta rasism och det finns enligt "Professor emeritus Jan Hjärpe, islamolog vid Lunds universitet som läser koranen på arabiska, avfärdar bestämt påståendena: – Vilka dumheter. Det står inget sådant i koranen. Det är en myt, närmast en fabel som uppstod på medeltiden, säger han till BLT."

Men det är ändå mellan 10-15 procent som kan tänkas rösta på dem i valet 2014. 10-15 procent som påtalar att vi andra partier inte står för en politik som ger svar på deras problem. Tror inte de är rasister, men de känner ändå en tillhörighet med SD och andra rasistiska och nazistiska partier. För mig är det skrämmande. Det håller mig grubblande.

Jag är i grunden för öppna gränser och att vi ska kunna resa vart vi vill i världen och att mångkulturen är viktig för att utveckla samhället. Jag tror att vi berikas av andra kulturer och det är så vi utvecklas som samhälle och individer. Visst finns problem, allt är inte skinande rosenrött och det måste vi jobba med. Visst kan det bli för mycket på sina ställen, men landet är stort och vi är inte för många. Men allt kan inte göras på en gång. Inget snack om att det finns utmaningar som vi måste ge svar på. Idag finns det ett stort antal väljare som anser att vi inte ha svar, eller något bra svar. Jag fortsätter i grubblarnas tid…

Media mm: Ab, Ab2, SvD, DN, SVT, SR, BLT.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, Sverigedemokraterna, Grubblarnas tid,

"För Sverige- i tiden"?

noreply@blogger.com (Anonymous) — Mon, 06 Jan 2014 13:37:00 +0000

Snyggt jobbat kungen. Om du ändå ska vara kung känns det ändå rimligt att då deltar i vårt kära grannlands 200-års jubileum. Nä det blir lite pinsamt över det hela och det känns inte som din fingertoppskänsla finns kvar (Om den nu funnits?).

Jag är ingen vän av kungahuset utan ser gärna att vi snabbt byter till republik för att få till ett demokratiskt ledarskap av landet på alla nivåer. Men så länge vi har kvar kungen så bör han ändå fungera som den statsman han är satt att göra. Att Kungen inte besöker andra länders nationaldagar är okej, men ingen regel utan undantag. Att vårt brodersland i väster fyller 200 år är ett sådant undantag som han och drottningen borde göra.

Så skärp till dig och ring till kompisen Harald och säg att du ångrat dig och att du tar med familjen på lite schysst party som också kan ha bra betydelse för våra relationer och om inte annat för att vi har så många ungdomar som jobbar hårt för att sörja för våra grannars välgång.

För mig blir det allt mer klart att kungen inte längre är "För Sverige- i tiden" utan lever kvar i gångna tider. För mig finns två alternativ. 1 som jag tidigare sagt lämna monarkin, men stödet i samhället inte inte tillräckligt starkt för det än. 2 att lämna över till Kronprinsessan Viktoria. Att dra sig tillbaka till en liv med glamour ute bland Europas kungliga jetset och inte behöva ta ställning till firandet av grannens 200-års jubileum. Det vore nog det smartaste idag om du (ja jag tänker dua dig, kungen) frågar mig!

Media mm: Ab, Exp, DN,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, kungahuset, kungen, monarkin, republikan, Norge,

Grubblarnas tid: Hela Sverige ska kunna räkna

noreply@blogger.com (Anonymous) — Mon, 06 Jan 2014 09:24:00 +0000

Allvar.nu säger Stefan Löfven om skolan och jag håller med. Men ser jag på de fem punkterna så känner jag inte direkt bäring på skolan i Vimmerby. Var finns problematiken kring landsbygdens skolor. Det speciella svårigheten med rekrytering, byskolor och bristande underlag.

Mycket av den svenska skoldebatten har handlat om segregeringen i storstäderna och de problem som de ställer på skolan. Men på landsbygden finns helt andra problem som vi måste ta med i debatten. Där elever blir gisslan i kampen om en levande landsbygd istället för en motor för utveckling. Där elever inte har en möjlighet att få tillgodose sig bra pedagoger. För handen på hjärtat hur många nya pedagoger vill flytta till en skola där de är mer eller mindre ensamma. Vi har en segregation även här som som partier som vill bli framgångsrika i bygget av en av världens främsta kunskapsnationer måste ta med i beräkningarna. Jag vill inte ställa stöder mot landsbygden mot varandra utan få in lite mer i grubblerierna. För det räcker inte med slogan som ”hela Sverige ska leva” utan det behövs också ”Hela Sverige ska kunna räkna”

Media mm: Ab, DN, DN2, SvD, SVT, Roger Jönsson.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, Grubblarnas tid

Slösaktig eller seriösa försök?

noreply@blogger.com (Anonymous) — Sat, 04 Jan 2014 16:11:00 +0000

Så jäkla lätt att säga när man sitter på läktaren och tittar på, men när man är på spelplanen med trycket att utveckla kommunen och se till att de kommer en jädra massa arbetstillfällen är inte det inte lika lätt att avgöra vad som är en fantastisk satsning eller vad som är en felsatsning. Expressen kör hårt på alla felsatsningar som gjorts i kommuner, men kom samtidigt ihåg att det finns lika många succéer som misslyckande och att döma från läktaren har alltid varit en populär sport när man inte själv törs ner på spelplan.

Självklart måste det finnas en egenkritik på kommunala satsningar som gått fel och där bör den kommunala revisionen öka sin självständighet att våga ge den kritik som är befogad. Men om landar tillbaka i den primärkommunala vardagen på en liten kommun i Sverige. Vi kan säga Vimmerby, av slump…

Vimmerby kommun får ca 50 000 kronor för varje inflyttat själ. Det gör att alla satsningar på inflyttning upp till 49 000 kronor/person är lönsamma. Där ligger jakten på företagsetableringar högt på den kommunala agendan samt att hindra företag att lämna kommunen. Ett nytt industriområde tars nu fram till en kostnad av 70 miljoner kronor för att vara redo den dagen företagen knackar på porten. Det går inte att säga att vänta i fem år så har vi en färdig tomt. Den måste stå klar precis när de knackar på annars så går de vidare till nästa kommun. I denna jakt som 290 kommunen sysslar med så går det ibland överstyr. Fel satsningar görs i jakten på lokal tillväxt.

I Vimmerby har kommunen satsat hårt på besöksnäringen med grunden i Astrid Lindgrens Värld och övriga delar som här till Astrid Lindgrens författarskap. Det finns ett starkt stöd bland skattebetalarna för denna verksamhet och det går bra. Så ingen skugga faller på kommunens agerande i detta. I grannkommunen Hultsfred satsas det vilt på musiken och speedways. Samma där det finns ett starkt stöd även om Hultsfredsfestivalen fått sig ett knäck så är stödet för satsningar relativt intakt. Men vem vet att man satsar rätt? Ett konserthus i Skara och vi skrattade och nu står det där och är en succe…

Om vi går vidare i den primärkommunala vardagen i Vimmerby och lyssnar av vad skattebetalarna vill med sina pengar som de lägger i skatt så är, förutom vård, skola, omsorg, ishall, idrottshall och simhall de frågor som drivs hårdast. Så det som liberala debattörer kallar slöseri med skattebetalarnas medel är i alla fall i Vimmerby ett av de hårdaste kraven som de driver. Det finns en otakt. Här kommer vi också till mitt förra inlägg kring det kommunala självstyret där politikerna, särskilt i mindre kommuner, gör precis det som skattebetalarna/väljarna vill Det finns. Visst kan det verka märkligt för en liberal tankesmedja som inte varit en aktiv deltagare i den primärkommunala vardagen utan endast en flitig besökare på det övre läktarplanet…

Visst görs det galna satsningar i kommer, landsting och regioner. Men det behövs ingen straff utan väljarna väljer sina företrädare vart fjärde år. Är det brottsligt så finns redan ett regelverk för detta. Som lokal politiker så vet jag vems uppdrag jag har och vems resurser jag har att göra med. Det är mina väljares skattepengar som jag måste handskas varsamt med, samtidigt som jag, med deras medgivande, måste ta en risk att förränta dem så att vi i slutändan kan få mer för varje krona. så Sakine Madon du är fel ute.

Media mm: Exp. SvD.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014,