Taxichaffisgläfsandet från Mount Narcissus

Det nya rikets mitt.

noreply@blogger.com (SHQ) — Mon, 09 Jan 2012 03:23:00 +0000

På tal om Strindberg ja....

Det här är en text från en 10 år tillbaka i tiden som jag rensat fri från en simpel nybörjares värsta fel och obegripligheter. Det är egentligen en text som starkt influerats av Guillous Östermalmsångest från 80-talet och han i sin tur skrev om Strindbergs "Det nya rikets mitt".

Läs gärna om en stadsdel som inte längre finns. Inte ens vandrarens egna observationer, om än bara tio år gamla, känns redan som historiens hägringar.

********************************

Vi står på Medborgarplatsen. Här känner alla varandra sägs det. Här stod bara för ett par år sedan en tråkig staty vars enda underhållningsvärde var att man kunde frysa fast tungan i den under vintern. Den är nu flyttad.

Byggnader har rests och en av byggnaderna ser ut som en fallos och med all sin makt blickar den ned mot pilsnertorget. Här spelas boule, åks rullskridskor, det tiggs, fyllona slåss om den sista droppen och vid uteserveringen samlas nyinflyttade landsortsbor, anarkister, fotbollsåskådare, förortsbor och statsråd i en enda sörja.

I ena hörnet av torget står en tjej och säljer sex.Men för en dryg mansålder sedan, alldeles nyss, så stod här lastlokaler och järnvägsräls som bildade en artär av försörjning. Men nu är den borta och det som skedde på Strandvägen vid sekelskiftet har skett här. Strindbergs ord vägleder oss:

"...palatser som Rehntraktsborgar / milliardhus / Berlinserstil/ torn och spiror och järntrådskorgar/ gallerfönster som trotsa fil."

Det sotförsedda tyska stålet fick dock ge vika för orange cement och romersk konst som vid den Bufuska bågen. Som en hyllning till de romersk välde som här råder.

Misströsta icke Broder. Vi går in i Söderhallarna. Vid delikatessdisken säljs det ankbröst för 129:- och filet de champagne (skall förmodligen vara campagne). Titta på de som jobbar vid charken. Känn deras anletes svett och se de vita kläderna. Se dem i ögonen där de mellan visslande sågar och med blodstänkta förklän skall vara charmiga mot Mannen i de ljusa Armanishortsen, mot den riktigt busy Internettjejen i klänning från Kenzo Djungle. Föreställ dig att du ser allt i som ur en svartvit kamera så är steget till 1800-talet inte långt.

Vi sätter oss i fiskbaren broder. På det närmaste hundratalet minuter kommer vi att möta Stellan Skarsgård, Per Cussion eller Henrik Schyffert. Åtminstone helger verkar det omöjligt att inte stöta på Skarsgård.

Vi går ut igen broder och vänder oss mot Tjärhovsgatan. Titta på Kvarnen. Här satt ett par generationer söderbor. På söndagen serverades det äkta söderströmming och under en striktare alkoholpolitik så var man tvungen att beställa en macka som åkte ut och in från köket när "två bruna och en vit" beställdes. Nu går vi in och tar en öl utan macka.

Lyssna ett tag på folks röster. En värmlänning, en hallänning, en göteborgare och en Stockholmare från Rimbo. Titta nu på deras kläder, deras vana att röra sig i lokalen och deras frisyrer och du undrar hur man kan likna en stockholmare men så tittar vi noggrannare och du ser de kreutsbergska dekorationerna tydligare. Se i deras ögon och lyssna hur obesvärat och övertygat de rör sig i ämnen från fotboll till folkvilja. Vår diskussion kan dem inget lära.

Ute på gatan är det varmt och vi går förbi skateboardungarna, den gamla rasistbutiken och den sjövilde kioskägaren bara för att stanna vid Katarina Norra. Bara för tjugo år sedan gick Jesper från Sandbacksgatan, Petter från Folkungagatan och Sanna från Färgagårdstorget här. De kom och var uppväxta från Söder. Nu bor de inte här längre. Hoppa över de sotsvarta staketet och klättra upp på brandtrappan. Vi smyger nu broder.

Lyssna på elevernas accenter och berättelser. Se där, se där. En från Åtvidaberg, en från Örebro och två från Malmö. De är barn eller yngre syskon till de på kvarnen, i fiskbaren eller de på uteserveringen.

Vi går igenom den upplivade kyrkogården och upp över Kapellgränd där vi stannar på Björns Trädgårds topp. Här ville många boende inte ha en moské när pratet kom på tal. Stadshuset sade att södermalmsborna var rasistiska och som för att garantera ett bråk så ställde man alltså en moské bland alla rasister. Inget bråk kom och den vackra moskén orsakar i dag bara lite parkeringsbrist.

Parkeringar skall vi titta på: Vi står här en halvtimme och tittar på lapplisor. Se hur noga och frenetiskt de sätter lappar på rutor men likväl struntar i alla bilar som kör mot enkelriktat i hög fart. Olyckor har skett men inget skall ändras: Papperslappar för människoliv. Polisen ingriper inte utan kör istället mot enkelriktad själva och sätter riktvärde.

Sitter du dock riktigt länge och tittar på gräsmattan vid de röda husen, blickar ned på gräsmattan i trädgården och vidare över den som pryder allén mellan torget och stationen så ser du mycket narkomaner. Här finns sommartid, som regel, kopiöst mycket narkomaner.Lämnar de boende sina fönster öppna på bottenvåningen klättrar de in. Polisen kanske kommer. Kanske inte.De har inga pengar säger dom och de får inga för utjämningsskattande och demokratiskt sabotage.

Vi går ned mot Högbergsgatans korsande av Götgatan. Här fanns inom 150 m bara två krogar för tjugo år sedan. Nu är det runt tjugo här. Den gamla möbelfirman orkade inte med hyrorna och här är nu Waynes. Här inne sitter folk som är konstnärer eller kändisar eller som vill bli detta eller tror att de är detta eller vill bli sedda tillsammans med dessa.

Från Folkuniversitets lokaler mittemot och från konstshopparna strömmar folk in för att få en plats. Vi går ut broder och tittar på götgatan. Den är likformig. Men för en halv mansålder sedan, alldeles nyss, så var skyltfönstren fulla med kläder, serietidningar, blommor, musik och mat. De var dåligt belysta och dåligt putsade. Nu är här barer, barer, barer och ett fik.

Skyltfönstrens är putsade och dess stela skyltdockor har ersatts av stela skyltmänniskor som vill synas. Som genom ett trollsag kom denna trend när dagisgenerationens uppmärksamhetstörstande affärsmän tog kommandot.

Titta ned mot Globen och titta på den omänskliga skattebyggnaden som tittar ned på de andra husen och alla de som den när sig av. Här på Götgatan så ville ungdomar utan tillstånd festa, det var bara det att de hade vapen och då kom polisen och bjöd på efterfest. Ungdomarna vill göra det som deras föräldrar eller storasyskon vill göra: Dom vill ta staden. Inte återta den. De vill dock inte betala utan bara stjäla den eller förstöra den delvis. Reclaim kallas det.

Från taken så hänger här istappar vintertid som flyger ned bland shoppare, turister, kroggäster och urbana quisslingar som får slänga i skydd mellan tomglas och spyor. Vi hämtar en macka för 45 riksdaler i den gamla musikaffären och vi svänger av på St. Paulsgatan i rask takt och går över Bellmansgatan mot Mariaberget. Titta på bostadsrätternas prislappar. En miljon eller ibland fem.Sen skall det betalas bostadsavgifter och ingen får knappt hyra ut och vinstskatten skall betalas. Du kan köpa ett svartkontrakt broder. Har du ett kontrakt har du svärdet excalibur i din hand och kan få allt.

Vi sätter oss på en parkbänk med överblick mot Norrmälarstrand, Stadshuset och kajen. Där borta tonar maktens fasader upp. Hötorgsskraporna, Soliden och Stadshuset och om några timmar vaknar de till liv. Då kommer de hit för att festa eller leka kultur. Sitter vi här tills mörkrets inbrott och kastar mackan tar det inte mer än ett tio minuter innan råttorna kommer fram och äter.Dom slår alltså tiggarna på ren tid.

Gå över Hornsgatan och gå upp över Swedenborgsgatan mot Södra Station och avsluta på den stora trappan vid Medborgarplatsen. Se värmlänningarna, de inflyttade politikerna, kändisarna, låtsaskändisarna, fyllona, bostäderna och skattebyggnadens hotfulla fasad som tycks se oss alla. Se byggnaderna bilda väggar. Detta är inte maktens korridor, det är maktens kammare.Du står där med mig.Jag är inte - som Nils Ferlin skrev - barn av min stad.Jag är barn av någon annans stad.

Nu kommer flickan från gathörnet fram och vill sälja sex.Se inte i hennes mun.

Du ser då vilken ekonomi hon har. Se inte i hennes ögon.
Risken finns att du känner igen henne.

Södersjukhuset: SHQ blev DJÄVLIGT kränkt.

noreply@blogger.com (SHQ) — Mon, 19 Dec 2011 07:37:00 +0000

SöS Akuten ja. Jag har besökt den många gånger och sett hur system efter system packar ihop. Numera skickar fallskärmsjägarskolan sina sjukvårdare på utbildning eftersom lördagsnätterna på akuten är ett slagfält med allsköns intoxer och tomtar är så nära riktiga krigsskador man kan komma. Under våra 10 timmar där i Lördags fick jag äran att hindra en epileptiker att kvävas när han fick ett anfall i entrén och dessutom, mer eller mindre, fånga en fyllskalle som borde fått galler på sin säng och var på väg att ramla ur. Budskapet man kan skönja under kvällen och natten när köttbilen fyller triageområdet till max är glasklart även för en lekman: Dom har för lite folk. På tok för lite folk. I lördags hände det dock något som får ovanstående problem att blekna.

Nu i lördags åkte jag in med morsan i ambulans och efter en timme vid triaget så såg jag en äldre undersyrra jag känner igen från tidigare. Jag log och hon frågade efter mitt namn.

"Ja hej, Du stal 500kr från en patient tidigare och vi har polisanmält dig. Hennes anhöriga polisanmälde dig. Du ska åka dit"

Vafan står fanskapet och säger? Tankarna rusade. Det här måste vara ett skämt.
Jag tror inte jag blivit förvånad eller lite chockad i år men nu blev jag helt överrumplad.
Jag började då och fråga ut henne vad i jösse namn hon klämt ur sig men då tog hon bort sin namnbricka och sa "Jag vill inte diskutera det här". Hon springer sen iväg. Jag blev upprörd och pratade med en "koordinator" som skulle hjälpa mig och jag fick peka ut undersyrran. Hon försöker då släta över det hela att det blivit ett missförstånd, att hon förväxlat mig med en annan.

Men så var det inte. Vi får gå tillbaks i tiden för att få något som ska tjäna som förklaring:

I Juli påträffade jag en nymisshandlad dam i 85+ åldern på gullmarsplan och henne eskorterade jag till SöS akuten. Jag dunkade mig på bröstet rejält för det kändes skitbra i flera veckor att hjälpa en äldre människa, att för en gång skull behövas och visa min son Kieyon, som var med, att man ska ta hand om de äldre kändes som ett bra budskap.

Vi satt med henne en två timmar i väntan på läkare och hjälpte henne när helst vi kunde. Till sist blev hon omhändertagen och när vi ska säga adjö tvingar hon, mer eller mindre, på mig 500sek. Jag nekar och nekar och förklarar att min hjälp kommer från hjärtat och jag kan inte ta emot den. En scen håller på att utvecklas där vi är i korridoren och till sist så tar jag 500lappen och ger till min son. Det kändes inte rätt men hon var kompromisslös på just det.

Därefter har alltså en undersyrra troligen bevittnat detta och tydligen fått det hela till att jag plockat den gamla damen på pengar. Kanske inget att väsnas om på en blog eller på fejjan men för mig som hade en styvfar som tillhörde hennes generation så är det den gamla skolan som gäller när man möter äldre. Att då plocka pengar av en gammal dam som dessutom är skadad står i vidrighetskvot strax under mord och våldtäkt i min bok.

Den gamla skolan innebär även att man ber om ursäkt när man ställt till det för någon annan men någon sådan har jag inte erhållit. Undersyrran var själv en bit över 50 gissar jag.

Att personalen på SöS har genomfört karisma By-pass operationer på sig själva, att dom snäser, fräser, klappar patienter på huvudet och begår små tjänstefel är inget jag ens tänkt tanken på att anmäla eller skriva om under mina 50 besök de senaste 10 åren. "It comes with the territory säger amrisarna.. Det bara är så och att jobba på SöSakuten är ytterst påfrestande. Min respekt för folk som ser det här yrket som ett kall är mycket stor och floskeln "allayrkenharjurötägg" kan man säkert klistra in som förklaring.

Men vad fan är det som händer egentligen?

Mera TV

noreply@blogger.com (SHQ) — Sun, 23 Oct 2011 19:35:00 +0000

Skulle jag välja en av alla mina dokumentärer så väljer jag BBC Horizon What is Reality

http://torrents.thepiratebay.org/6111847/Horizon.What.Is.Reality.HDTV.XviD-FTP.6111847.TPB.torrent

Det här programmet gjorde mig riktigt rädd, fick sömnbrist och hela paketet. Den är dock djävligt bra men kommer med en varning: Risken finns att flera av dina fundamentala uppfattningar om "vår värld" kommer ryka.

Så det är bara ladda ned.

TV - Serie Alert ! (och ett filmtips)

noreply@blogger.com (SHQ) — Tue, 04 Oct 2011 13:35:00 +0000

Summering av veckans snabba stänkare på fejjan om aktuella filmer och serier.

Sebastian Jungers bok "krig" har fått en hel del uppmärksamhet och jag har skumläst halva den och sure tummen up. Junger skriver bra men just när det gäller besök inom speciella sfärer som krig eller avskilda urinvånare så blir kameran bästa medium för att exakt fånga Känslorna, kängorna och käftslängandets egna lilla värld.

Restrepo är deras provisoriska framskjutna bas som döptes efter deras omtyckte sjukvårdare som var först med att stryka med. Inget krig har blivit så mycket dokumenterat som kriget i Afghanistan. Särskilt de som tillåter att ta med kameramannen på patrull. BBC och främst Ross Kemp. Problemet är bara att det hela blir väldigt enformigt. Kemp hänger på en patrull, patrullen blir påpangade och Kemp slänger sig i skydd och talar viskande om varifrån elden kommer. Så ser 50% av den programserien ut. Restrepo skildrar mer. Kameran gör jobbet och låter det vara tyst i bland och trötta blickar får svepa in i kameran. Detta är dokumentär. Detta är bra dokumentär.

Veckan som gick hade två angenäma överraskningar, Sammanlagt startade eller återupptogs minst 10 TV-Serier. Dexter och Fringe plöjer vidare och sedan en hel hoper med premiärer. Två som absolut fastnade var "Person of Intrest" och "Terra Nova". Att Person of Intrest har JJ. Abrams stämpel säger inget längre men det som nästan säger allt är att Jim Caviezel spelar sönderbränd f.d Ranger/Airborne/Delta/värsting . Rollfiguren är dock inte av omnipotenta typen magnifik narcissist som Carl Hamilton utan mer en plågad Jason Bourne som besitter en faslig massa färdigheter och erfarenheter han inte vill ha. På gränsen till att kröka ihjäl sig kontaktas han av en mystisk miljonär. Upplägget är uttjatat till förbannelse sedan Night Rider och Snobbar som Jobbar men sättet att behandla storyn helt sevärt. Kan bli en succé

På tal om stories vi sett tidigare: I Terra Nova har vi pajat jorden samtidigt som vi kommit på att skicka folk bakåt i tiden. 75 miljoner år närmare bestämt och där ska människan börja om på nytt. Som ledare för lägret kunde man inte valt bättre: Stephen Lang ! Ni har sett honom som potent militär ledare i "Avatar" och "Men who stare at goats" men det är framför allt hans tolkning av Stonewall Jackson i Gods and General som gjort att han måste vara den mest underskattade skådisen i staterna. Jag tror inte på upplägget av Terra Nova även om första episoden visar att det finns stålar och storie, Jag tror dock Stephen Lang ensam kan hålla upp den här serien. Ni som såg BBC's Outcast kommer känna igen er.

TV-Serie Alert !

noreply@blogger.com (SHQ) — Thu, 22 Sep 2011 00:20:00 +0000

TV-Serie Alert ! !

TV-SERIE ALERT ! ! !

Lite äldre grejjor (typ från i somras och bakåt) men i slutet ska du få lite gott att suga på i form av något som inte ens haft premiär i staterna än. Derö.

Häromdagen biktade jag av mig om hur sjukt länge jag hänger framför notebooken och kollar in filmer och TV-Serier. Jag skrev detta på fejjan och bekände dystert att jag minsann hunnit börja på en 30-tal TV-Serier i år och av dessa var det bara elände alltihopa utom "Game Of Thrones" och BBC's "The Shadow Line" som jag såg klart. Det är iofs möjligt att jag i mitt snabba provsmakande avfärdar maskerade mästerverk som nya "Secret Circle" där den originella plotten är att en tonårstjej återvänder hem till sin bygd på östkusten och upptäcker att hon och ett gäng andra minsann är häxor men jag vet inte. Hmn... Något säger mig att det liksom inte tar fart där. Vet inte vad det är.

Den tredje TV-Serien jag vill slå för är iofs inget originellt eller nytt med den heller och den har gått på fyran. TV-Kanalen AMC (som bland annat kör "Breaking Bad") tog sig an den danska Förbrydelsen och gjorde den fan så mycket bättre än originalet. Jag älskar förvisso Joel Kinnaman men just i den här rollen som f.d pundande white trash länspolis har han en del kvar att jobba på. Han är exempelvis inte i närheten av samma klockrena accent som fellow söderkis Alexander Skarsgård. Det här är en mörk historia där regnet och molnen har fått en egen roll och där realistiskt, malande, grått och beprövande polisarbete blir något underbart i sin bjärta kontrast mot praktamerikansk eldstrisepilepsi och forensiska feberfantasiier till blått bakgrundsljus . Har du läst några av GW's polisromaner eller sett AMC's andra masterpiece "Rubicon" (som fick fyra av fem hjärnproteser förra månaden) så känner du igen dig. Joels kollega heter Mirelle Enos och ser ut som en Sculder fast med en riktig attityd. Hennes kyla, besatthet och nästan totala oförmåga till humor eller charm vållar mig rätt påtagliga obehag. Hon må bara vara fem skitar lång men jag tar nog hellre ett tjekisttjärvt förhör med farbror Gunvald än en fika med fröken Linden.

Castingen är inte direkt namnstark men skaparen Veena Sud - som låg bakom Cold Case - får ut absolut max av det hon har vilket är tecken på bra filmskapande. Michelle Forbes visar att hon är lika bra på att spela trasig och låg som de alfahonor hon gestaltat i "Battlestar Galactica" och "True Blood". Brent Sexton ser ut att gå igenom en blodtrycksvådlig bakfylla och precis som i BBCs remake av Wallander så börjar man undra varför utlänningar blivit bättre på att filmatisera skandinavisk ångest än vad vi själva är. Tror du att du kan förutsäga handlingen? Tänk om.

Den andra oktober har den nya serien "Homeland" premiär och den är helt klart värd en chans. Den söndertorterade och möjligen omvände prickskytten återvänder hem efter åtta år hos bombskäggens motsvarighet av Gitmo. Han råkar ut för en case officer från CIA som lider av old school neuroser. Hon tror inte på hans debriefing. Storyn pekar nu så glasklart åt ett håll så vilka turns man tror kommer nu kan bara inte användas. Damian Lewis från "Band of Brothers" tar här sin förmåga att spela försluten och tormented militär till nästa nivå. Morena Baccarin är självklart skitsnygg fruga och här kommer en lite mer mänsklig skönhet fram på ett bättre sätt än i "Firefly" eller remaken av "V "där hon spelar galatisk geisha respektive ödledrottning. Bekanta ansikten ja. Bekant story..nej. När handlade en TV-serie om en krigsfånge eller om CIA sist?

Förutom filmen "Hurt Locker" så görs allt, precis allt om den moderna militären av "pang och puls gänget" men Michael Cuesta är utpräglad dramaskapare med en svaghet för stilistiska och action som krydda och inte huvudrätt. Under Cuesta var bland annat "Dexter" som absolut bäst och det var hans pilot i "Blue Bloods" som gjorde att jag trodde den serien hade mer att erbjuda annat än nuttig svågerpolitik, familjefascism och same old same old..

Bara han inte låter Lewis lipa för mycket i "Homeland".

Då läggs även denna serie ned snabbare än en förundersökning mot en snut.

Filmtajm

noreply@blogger.com (SHQ) — Thu, 15 Sep 2011 04:05:00 +0000

Funderar på att börja recca TV-serier och filmer här. Jag provsmakar typ allt nytt som kommer och har pågrund av mitt ihärdiga men fruktlösa arbetssökande en del fritid över. Detta kombinerat med sömnbesvär gör att jag trots allt hinner med att kolla saker du inte har tid med.

Hösten är ju som sagt här och höst utan bra TV kan man icke ha.

Jag har sett en 300 filmer de senaste 6 månaderna och det mesta har varit nytt. Två som helt klart sticker ut är "The Veteran" från i år och som kom i våras och som tillika nämnts här tidigare. Här finns mörker, realism, en fullt cynisk konspiration och en precis lagom avancerad handling. Castingen utmärkt med Brian Cox i bakgrunden som muttrar och maler som den irländske maltgalt han är. Nye stjärnfyndet Toby Kebbel som du minns från knarkande rockstjärna i RockRolla spelar i ett nafs in sig i brittiska skådespelar eliten som emotionellt tom krigsveteran. Miljöval och kamerateknik gör att jag nu helt har slutat sakna mitt andra hem Södra London. Mer än så förtäljs icke.

I Australiensiska Animal Kingdom från 2010 återfinns samma perfekta casting och rollprestationer. Unge Josh morsa dör i en överdos och när han flyttar hem till mormor så blir det andra bullar. Hon skuggstyr nämligen ett helt knarkgäng och att Australien har varit en fångkoloni och har stenhård gränskontroll förstår man när man ser resten av Josh släkt. Guy Pearce har förvisso en formsvacka nu men Joel Edgerton som du kan se i huvudrollen till kommande "The Warrior" och Ben Mendelsohn är formidabla som förbrytare.

En sorglig och mörk historia men som lämnar dig med så mycket mer frågor än svar och en märklig, märklig känsla.

Alla dessa sakletare

noreply@blogger.com (SHQ) — Tue, 06 Sep 2011 11:08:00 +0000

I en kilometerdjup gruva i Minnesota ränner det runt en gubbe i tunnlarna med ett äkta tomteskägg och tjoar. Han letar efter mörk materia med hjälp av nedfryst germanium. Han har inte hittat något.

I den stora partikelblendern nere i Schweiz letar man efter nyckelpartiklar som avgörande för våra kunskaper om materians massa och gravitation.
Dom har inte hittat något

I en träskmark nere Louisiana har man byggt två kilometerlånga cementrör som korsar varandra innehållande laserstrålar.
Dessa ska hitta så kallade gravitationsvågor...och dom har alltså inte hittat något.

Enligt de flesta fysiker så har fysiken ett rejält "number one problem" och dessa tycks variera från att man inte vet vad "mörk energi" är till att man inte kan få de två fundamentala teorierna kvantmekanik och den speciella relations teorin att fungera ihop. Budskapet är dock solklart : Fysiken och Kosmologin har lite problem. Lite problem.

I en artikelserie som här pubbas i sitt hela format återupptar jag den postjournalistiska metoden undersökande arrogans, så ska jag nu beskriva varför jag misstänker att man har en del pågående och dyra sökanden som är på väg att sluta riktigt, riktigt illa och att detta kan vara infarten till än värre problem. Även om du inte ens begriper mycket om fysik eller är intresserad av fysik eller bägge av dessa så kommer jag inte att hålla mig med alltför mycket avancerade termer och undvika att loda de statsskuldsdjupa farvatten i förklaringsneurosens hets utan lovas läsaren en riktigt angenäm resa.
Det blir en resa med seriefigurer, pukor, psykfall, popband från manchester och idel märkliga personer och som röd tråd har vi den där mystiska kraften gravitation men i potten ligger inget mindre än den eviga frågan om vårt verkliga ursprung. Hur vår verklighet ser ut, vad den består av.

Dessa frågor må vara alltför långt borta för beröring och en protest som ofta hörs från människor att det "inte går att tänka på universum för det är så stort", "man blir nästan galen" och vad berör det här mig? Räds icke, attitydatleten SHQ ska fint ledsaga dig och låta den rätta informationen skina som de stjärnor där atomerna i din kropp skapades. Du är i universum min vän men universum är också i dig.

Men vad är det jag säger egentligen om dessa sakletare? Att experiment som antas bli resultatlösa inte hör hemma i forskning eller att jag kommit på något som världens samlade partikelfysiker och kosmologer missat? Att teoretiska fysiker inte ska få teorisera? Inte alls men även om det kan vara bra att överge sunt förnuft och logik om man studerar kvantmekaniken så finns det klara signaler och rökpuffar att forskningen som ska förklara vår omvärld och ursprung har slagit in på en väg som leder till uppåt väggarna och allt, ja precis allt är en trebarnsmammas fe!.

Även om årtiondena sent 60- och tidigt 70- tal andades förändring och jämställdhet så hade det i vart fall inte nått universitetens elit. 1948 hade hon sökt till Princetons astronomprogram men nekats inträde för hon var kvinna. Hon har ett självklart namn och hon heter Vera Rubin. Hon ville alltså forska men helst inte konkurrera med killar som just älskar att konkurrera då dessa körde över akademitjejer på autopilot. Så det gällde att hitta ett område som ingen riktigt hade rett ut. Sexig kosmologi under denna tid hette svarta hål så Vera valde att studera något nästan förbisett: Andra galaxer.

Hon började titta på vår granngalax Andromeda och med lugn metodik "plottade" hon stjärnornas rörelser med sitt lilla teleskop. Även om man inte då visste att det i mitten på nästan varje galax sitter ett supermassivt svart hål så var tanken att stjärnorna i en elliptisk galax skulle följa gravitationens konstanta lag. Alltså att de stjärnor längst ut hade långsammare hastighet än stjärnorna i mittenfilen.

Det hade dom inte.

Faktum var att stjärnor längst ut i spiralgalaxer håller nästan samma hastighet som stjärnor mycket långt in och detta kan endast ske om det finns mer materia i galaxen än det vi kan se. Antingen det eller så uppträder gravitationen på ett sätt vi inte känner till än. Som tur var för Vera så slapp hon argumentera mot Newton och Einsteins milstolpar utan det fanns det mer materia.
Längre ned på gatan faktiskt. I en skrubb på Princetons universitet närmare bestämt.

Där huserade nämligen en genial piprökande schweizisk matematiker under 30-talet. Nej, inte han.

Med ett namn som ett hurtigt gymnastikmoment och ett utseende som en Harry Potter-skurk så ansågs Fritz Zwicky vara en genial matematiker och astronom som föreslagit brillianta teorier men han ansågs även vara borderbindgalen. Betraktar man Zwicky på bilder så kan man faktiskt se galenskapen glöda subtilt i ögonens bakgrund samt med pipan riktad mot betraktaren som en osäkrad pistol. Bakom pannan finns dock ett fullkomligt formidabelt intellekt som bland annat förutspådde tillkomsten av neutronstjärnor. En av dessa teorier svarade dock mot Rubins observation av stjärnornas mystiska hastighet och den hade legat i arkivet sedan 30-talet då Zwicky härjade som mest och förvandlade Princetons källarlokaler till det Hitlerbunker-labb varje galen vetenskapsman med tillräckligt mycket självaktning måste ha.

Hans teorier stöttes ofta bort och kanske inte så konstigt då denne man av förklarliga skäl var svår att jobba med men nu fick den nytt liv med Rubins observation. Knappt han hon få den ära som hon förtjänade för denna upptäckt. Hon stötte på den skepsis nya upptäckter ofta orsakar då ett paradigmskifte står för dörren och dogmatism får ge vika för något som kan vara svårt att föreställa sig och ännu svårare att konceptualisera.
Nu kom dock männen in i bilden. Riktiga forskarkarlakarlar. Alfahanar & Betaslanar. Killar med stora, stora teleskop. Ännu längre teleskop och ännu större budgetar. Det hade blivit dags för männen att hoppa på det nya tåget som nu hette Dark Matter.
Bara dom inte gör något så där typiskt manligt av det hela, börjar konkurrera och prestigedebattera, suckade Rubin. Sen vore väl det inte helt fel om vi kunde få in lita annat i det här arbetet än alla dessa schweizare.

Jeremiah Ostriker hade sedan - med hjälp av sina idel manliga kollegor på de ledande universiteten och lite tid - delat in mörk materia i kategorierna MACHO och WIMPS.

Vi kan inte se, höra, lukta, röra eller känna dessa men den finns där. Den reagerar inte på elektromagnetism eller radioaktivitet men de påverkar gravitationen och det var ingen liten del av kakan de hade: Sex gånger mer än vanlig materia och så måste det ju vara. Andra forskare letade och letade. Man räknade in månar, gasmoln och allt man kunde se men man fick inte ihop mer. Alltså så måste det finnas mer materia där ute. Faktum är att den ligger med en gigantisk MACHO runt hela galaxen som en badring och håller denna och dess teori på plats. Tar man bort MACHOS så glider alltså hela galaxen och teorin isär eftersom mörk materia (som egentligen borde kallas osynlig materia) ger extra gravitation och sånt är viktigt.
Utan gravitation så slungas du ut i universums kalla regioner där du kommer att frysa ihjäl som ett miserable schwine.

Så var det gjort. Dörren till mörkret var öppen och många forskare världen över tittade nu ovetande ned i den Nietzhiska abyssen. Teorin om mörk materia var född och den plockades in i kosmologins standardmodell men det gick inte helt oemotsagd. "Som att klistra ihop en seriefigur" skrek en kritiker.

Kritikern vid namn Mike Disney är professor värstus vid Cardiffs universitet och han plus ett tjugotal andra "tunga gubbar" inom forskningen motsatte sig teorin om mörk materia och detta på en god grund: Eftersom denna materia aldrig kan observeras med nuvarande teknik så är ett experiment eller annat praktisk arbete omöjligt och då har man övergett en av fysikens grundprinciper. Ja, genom att rota i mörk materia så positionerade man sig på en diametral motsats till den traditionella fysiken. Det kallas ju inte teoretisk fysik för inget men denna är, å andra sidan, inget flumläger utan det är här framsteg görs. Einstein, Hawking och ett hundratal andra tunga namn kan räknas som teorietiska fysiker. Samtidigt får man hålla med Disney och hans seriefigurer: Största hindret för framsteg inom forskning är_illusionen_ av kunskap och funktionen mörk materia har rent akademiskt och intellektuellt påminner inte så lite om en illusion.

Men sen blev det värre ändå.

"Vilken djävla smäll"

-Dynamit-Harry

Enligt Big Bang-teorin skulle universums expansion sakta ned men 1998 upptäckte astronomen och dark matter-teknikern Saul Pearlmutter (Jo han....oops) att så inte är fallet utan tvärtom! Den stora smällen smäller alltså fortfarande.
Universums expansion accelererar och kraften som driver detta fick namnet Dark Energy eller mörk energi.
Den svenske kändisfysikern Max Tegmark beskriver denna energi som "energin av ingenting fast det egentligen är inte ingenting".

Ju mer mörk energi som expanderar universum desto mer tycks tomrummen fyllas med mer mörk energi och därav expansionens accelererande.
Det finns alltså någonting i ingenting. De flesta enas om att Mörk energi är alltså beskrivningen av ett problem och inte en teori.
Likt förbannat visar kosmologer upp mörk energi i sin standardmodell som en förklaring. Så sammanfattningsvis så består universum av mörk materia som ingen har sett eller uppmätt 25% men som håller ihop galaxerna då den påverkar gravitationen. Mörk energi som ingen vet vad det är men som drar isär avstånden mellan galaxerna och verkar som en slags antigravitation och denna får hela 70%. Vanlig materia som du, jag, nattmössor, schweiziska pukor, hjärnproteser eller meteorer är bara 4-5%.

Nej, det här går inte. Risken finns att standardmodellen måste rivas om och samtidigt måste vi förmodligen skrota Big Bang-teorin för när det räckte och blev över med mörka saker i kosmologin så drällde det bara för ett år sedan in en tredje mystisk mörk sak som halvt uppgivet, halvt roat fick namnet Dark Flow.

Denna upptäckt - som gjordes av astrofysikern Alexander Kashlinsky - indikerar att galaxer och hela kluster av galaxer dras ihop (samtidigt som universum alltså expanderar och dras isär) och är på drift i en riktning. I normala fall hade Kashlinskys vetenskapliga hädelse kunnat orsaka allt från indragna medel till nekad teleskoptid till utfrysning till akademiskt gatlopp men till saken hör att Kashlinsky jobbar på NASA och underlaget han har använt för detta påstående är inget mindre än samma data som kosmologins standardmodell är baserad på:
Den så kallade CMP kartan som en särskild satellit skapat och detta ger oss insikt i universums början. Den kallas "babypicture" och datan som satelliten samlat in har alltså varit underlag för kosmologernas standardmodell som brukas kaxas upp i tid och otid men en man bestämde sig att loda djupet i datan mer noggrant och vips har vi ett tredje mörkt fenomen.

"Ingen ville ha dark energy, ingen bad om det men den är är här" säger kändiskosmologen Carlos Fronck när han ser hur trasig, asymmetrisk och lapptäckt standardmodellen är. Men annat är det med matten skrockar han och drar pekpinnen i katedern så ingen ska våga säga emot. "Mattematik ger en viss elastisitet och flexibilitet i ditt arbete" säger han till BBC Horizon. Själv tycker jag det påminner om något annat: Nämligen att mattematiken, som är fundamentet i vår syn på kosmos, blivit ett redskap för selektiv varseblivning. Finns det flera val, redskap och svar väljer man nog det som passar in på ens eget arbete de senaste 25 åren.

När milleniskiftet tickat av och en större del av världens datorer inte gått upp i svampmolnet "millennium bug" så lutade sig Frenck över en dator och konstaterade att denna äntligen var kraftig och snabb nog. Han tog ett hundratal "tunga datorer" och häktade ihop dessa till en dator i vad som kallas en "array". I källaren står denna domedagsmaskin och förverkligar Frencks dröm: Att bygga ett eget universum i en dator eftersom det vi har uppenbarligen inte duger. Frenck har förutom en underbart vacker 3D modell av vårt universum även snickrat galaxer i datorn och gjort samma upptäckt som Rubin, Oestriker och andra: Det var när man smög in mer materia än det vi kan se i galaxen som man fick simulationen att likna verklighet. Sex gånger mer närmare bestämt. Men består den inte av någonting alls då? Trots allt ska den limma ihop galaxer och allt detta ur ett totalt osynligt tillstånd.

Det vet vi inte exakt.

Nej, men jakten på mörk materia har inte varit helt resultatlös. Indicier finns och då handlar det mest om hur gasmoln runt galaxer formas av mörk materias gravitation, likt fotstegen i sanden av en osynlig man. Utöver dessa få smålarm ser det bistert ut för de största experimenten som CDMS, DAMA, och CoGeNT. Kilometer under jorden, nere i Soudangruvan i Minnesota har vi vår tomte med trollmålarens namn Bauer. Bauer leder ett av dessa där man fryst ned germanium nära nollpunkten. Ämnet formar sig då på molekylnivå i ordningsfyllda kolumner och om mörk materia som tros kunna passera igenom jorden krockar med dessa, likt flugor krockar med en husvägg och fastnar på hårt betraktad och torkande målarfärg, slår datorn larm. Två smålarm under flera år är det man lyckas skrapa ihop och det är alldeles för futtigt utan skrevs av rätt hårt av vetenskapen. I Sientific American kan man läsa om att jaken på WIMP's nu även innefattar en ny teoretisk partikel vid namn Super WIMPS och denna ska minsann. . .
Näe, jag pallar inte mer om partiklar och det gör inte läsaren heller.

Frågan är om det ens finns någon plats för dessa för i tomrummet mellan näsan på läsaren och skärmen ska vi alltså ha mörk energi farandes, mörk materia, neutrinos, dolda dimensioner, gravitationsvågor, vanlig strålning och små vibrerande strängar enligt strängteorin för att nämna ett par få. Det mesta av detta är alltså direkt inhämtat från den teoretiska fysiken och jag är rädd för att av dessa kommer nog mörk materia i sin nuvarande teoretiska form inte överleva alls och ryker även gravitationsvågor kan det bli riktigt roligt för då kan en lösning och en ny inriktning påbörjas av inte bara mavericks och motvalsande rebeller utan av hela fysikfältet.

Gravitationsvågor jagar man nere i Louisiana. Inte långt ifrån New Orleans så har man byggt en svindyr, gigantisk mackapär och leksak som ska bli sista legobiten i Einsteins generella relativitetsteori. Maskin vid namn LIGO (Laser Interferometer Gravitational-Wave Observatory) består av två korsade laserstrålar som bägge är kilometerlånga inne i stora rör. Mycket av det Einstein spådde som svarta hål har också visat sig vara sanna. I det här fallet ska gravitationsvågor uppstå när två neutronstjärnor får spelet och börjar spinna runt varandra med våldsam hastighet och detta orsakar alltså "vågor" som skickas ut i rymden och resultaten påminner om de från skägget i gruvan; lite rök och ingen eld. Professor Brian Cox (han med manchester popfrillan och popbandet) har snart ensamrätten på fysik i BBC och i ett av hans många program är han positiv till detta experimentet när han pratar med LIGO's mackapärmaster Joe Giamani (han med normalt namn och utseende) i programmet "What on earth is wrong with gavity?".

Frågan är dock en högst adekvat för det är något lurt med den där gravitationen.

Exempelvis är den till skillnad från de tre andra kända grundkrafterna lika svag som en europeisk valuta.
Det vet en av Harvards bättre matematiker heter Lisa Randall och tidigt 2000-tal fick hon en fantastisk lösning på detta fenomen. Trots att hela jorden drar på den går det att lyfta upp ett euromynt med en vanlig magnet. Lisas förklaring var att den inte är svag, den bara verkar vara svag och den läcker in från en annan dimension så när gravitationen når oss är den perfekt för att forma runda saker men väldigt, väldigt utmattad. Hon var inte ensam, flera forskare hittade lösningar på urgamla problem genom att helt enkelt använda mer dimensioner än de 3+1 vi har. Allt enligt M-teorin som helt enkelt måste ha 10+1 dimensioner för att fungera och är det enda teoretiska alternativet som kan förklara de fyra grundkrafterna. Parallella universum hade gjort entré.

"Schweitz är inget land, det är en sekt"

- Michael Torneving.

Nu skriver vi 2007 och vi är i Schweiz där man förvandlat delar av staden Genève till en helt läger för allmänt tuffa fysiker med partikelsmasharen LHC. Fysiker som åker runt på rullskridskor, fysiker som spelar i manchester popband, fysiker som vilar hängandes i knävecken och helt vanliga fysiker med konstiga diagram på dataskärmen. När LHC skulle kopplas på spreds en oro via massmedia att ett svart hål bestående av antimateria skulle uppenbara sig och sluka vår jord vilket är en orgie av den okunnighet man behöver om man vill sprida urbana spökhistorier med löpsedeln som proxy. Här blottgjordes det avstånd som finns i samhället mellan folk som inte kan prata som forskare och forskare som inte kan prata som folk.

En av de partiklar man efterlyste är den s.k gravitonen, alltså den hypotetiska elementära partikel som bär gravitation. Det gick inte bra men sedan hade det blivit värre ändå. Man fick nämligen lika mycket tji i jakten på den lika hypotetiska och elementära partikel som ger "materia sin materia". Det är den enda partikel som partikelfysikens standardmodell saknar. Allt annat man förutspått har man hittat och man har helt klart gjort bättre ifrån sig än kosmologerna. "Hittar vi inte Higgs Bozon eller något liknande som gör dess jobb får vi verkligen, verkligen, verkligen tänka om en väldig massa vi trodde vi visste" säger Frank Wilczek, en av världens bästa partiklejägare, i en dokumentär. Jag tror på honom.

Som bekant så skrev jag att antingen så finns mörk materia eller så har vi inte begripit gravitationen till fullo och som bekant står inte hela fysikerkåren oreserverat bakom teorin om mörk materia. Ty många forskare som nöter i sitt intellektuella utanförskap vill bli den som skjuter ned en stor etablerad och vedertagen teori. Kruxet med kosmologins standardmodell är att flera misslyckade försök att stjälpa den gjort att modellen stärkts ytterligare. Fysiker vill dessutom ge skenet av att det dom håller på med är mycket, mycket svårt. Halvguden Leonard Susskind (mannen som fick Stephen Hawking att veta hut) berättar i senaste Sientific American om ett övertydligt exempel där han undervisade i en Quantum Mech-sfär som heter QCD. Ingen trodde att de skulle lyckas, att teori och arbete skulle bli framgångsrikt men i fallen om exempelvis multiversum eller mörk materia så beror det helt enkelt på att vi inte känner till något annat. Fysiker vill ge skenet av att det man pysslar med är svårt, eget, outsider men det är alltså en attityd som uppgivet sammanfattas
"Men det finns ju inget annat",

Man vill alltså gärna tuta i sig att man kan ställa sig upp och påpeka att kejsaren är naken medans man i själva verket sitter man och syr hans kläder. Samtidigt är det värt att komma ihåg att man bör ha något på fötterna om man ska ge sig i kast med gravitationen där Einsten och Newton, fred över deras minnen, är profeter och frälsare. I takt med att dessa "Inconclusive" experiment publicerats i papper har dock något skett som inte jag tror de som bevakar forskningen är medvetna om: Istället för att teoretikerna blivit mer granskade med hälsosam skepsis så har dom fått fritt spelrum. Det hela är något jag känner igenom från politiken; När länder misslyckats med att införa fria marknader och annan liberal politik så tar inte liberalerna ansvar utan menar helt enkelt på att det måste införas mer och bättre av samma dos medicin, man har helt enkelt inte begripit den teori som de själva är experter på. Likadan kan fysiken vara.

Trots att man vill ge sken av intellektuell mångfacettism och nyanstänkande så slutar det hela ibland på ett svart/vitt tavletänk. Om man nu ska studera något som helt enkelt inte låter sig ses med vanliga medel så bör man konstant ha noggrann självkritik och perspektiven kalibrerade. Du kan exempelvis inte se ett svart hål men du kan se dess fotavtryck men det är just med sådana indirekta observationer, med rymdens frågetecken och mörkerbäcken, du kan gå vilse. I fallen med mörk materia har man hittat lite rök och utan eld, det var beräknat, men man har direkt börjat tillskriva alla anomalier i observationerna till mörk materia i den mån hela observationen kanske inte har med mörk materia att göra alls. Exempel:

I Sientific American eller i Morgan Freemans "Through the wormhole" menar man på att det starkaste beviset för mörk materia är det s.k silverbullet cluster. Det är två galaxer som kolliderat och där man kan se hur gasen och damm följer något som ger gravitation vidare ut ur kollisionen vilket alltså är två Machos som rykt ihop, Inga andra förklaringar tycks sökas. Man tittar gärna på hur ljus böjs på långt avstånd men hur ljus uppför sig när den kommer farandes genom rymdtid.verkar vara långt ifrån utrett med Einsten. En av NASAs många astrofysiker, Julie McKennery, konstaterade nyligen att hög- och lågenergi partiklar som färdats över hela universum anländer samtidigt (som att åka parallellslalom där den ene vallar med smält schweizerost)

Folk som följer kosmologins standardmodell programenligt har motståndare: Folk som forskar på kanten av kanten av fysiken och detta är inga lysmaskar som predikar sina rants om och om igen tills ingen orkar lyssna. Joao Mageiju pekar exempelvis på att ljusets hastighetsbegränsning inte varit konstant (vilket löst ett gammalt kosmologiskt surdegiskt problem lika väl som rådande nomenklatura) eller varför inte Mordehai Milgroms modifierade gravitation som totalt förintar behovet av just mörk materia.

Få saker kan hjälpa så bra att förklara vår fysiska verklighet, ursprung som standardmodeller. De två jag varit inne på är kosmologins och partikelfysikens. Den ene ett lapptäcke och den andra har en grundbult utan dess like. Dessa modeller är viktiga men bör nog akta sig för att sätta för stor tilltro att göra något svårt så begripit för gemene man. Einsteins underbara insikt om energi och materia ledde fram till världens mest kända ekvation som lyder E=M2 och sedan honom har det funnits en önskan att förklara universums regelverk med en enda ekvation, gärna en rad och inte längre än 10 cm. Einstein spenderade resten av sitt liv att jaga en sådan men även han var lite ställd över gravitationens egentliga natur och det kan även vara ännu värre.

Vi kanske inte kan begripa verkligheten alls. Vi bör dock aldrig ge upp men ha en nykter inställning till att det inte finns någon mållinje, funktionell modell eller enkel ekvation. Utveckling är en resa och inte bara ett resmål men har vi någon rätt att få veta vad biljettpengar går till? De experiment jag listat har kostat skjortan och lite där till. Det kommer självklart alltid finnas andra områden att lägga forskningspengar på men det är inom samma forskningsområde allokeringen framträder lite konstig. Av kostnaden att bygga CERN's partikelaccelerator så har forskningen om fusion fått runt 5% och detta i en tid när såväl miljöproblem och energikriser duggar tätt.

Det som främst verkar tjäna som tecken på att vi inte har den mentala arkitekturen att begripa hela verkligheten är att studera de områden fysiken är på väg att bena upp. Multiversum, parallella universum, svarta hål och till sist M-teorin med sina 11 dimensioner visar universums komplexitet samt våra begränsningar bortom allt tvivel. Parallella universum var en teori som Hugh Everett lanserade på mitten 50-talet och denna bemöttes på precis samma sätt du själv skulle bemöta någon om en person trädde in i lägenheten med höga knäuppdragningar och pratade om att det finns fler universum än de du kan se. Hans första kollega och vän beskrev hans idé som "work of a raving lunatic". Detta torde ha varit allt men under slutet på 60-talet, när universitetsungdomar i USA börjat peta i annat än tobak i piporna, så fick hans teorier nytt liv och detta ledde fram till att vi nu har ett överflöd av förklaringar om parallella universum inom media.

"Physics tends to be dictated by fame and fashion. There are the gurus who dictate the direction in which new ideas grow"

- Michael Duff och allmänt tuff strängteoretiker.

Det andra skälet är svensk och heter Max Tegmark. Han anser att Everetts arbete var lika viktigt som Einsteins och han tycks ha svårt att prata om något annat och pratar gör han. Av de dokumentärer som finns att ladda hem om parallella universum så förekommer Tegmark i 90% av dessa och här finns ytterligare ett problem inom fysiken eller rättare sagt de som bevakar den: Ett fåtal språkrör som lider av massmedial exhibitionism och strävar efter en enstämmig kör och position som debattdespåt.

Värst är Michu Kaku. Av de 30 tal dokumentärer jag laddat ned inom partikelfysik, kosmologi, astronomi, Einstein eller varför inte schweizisk psykvård så förekommer Kaku i 70% av dessa där han åker konståkning, kör turkosa sportbilar och dricker kaffe ur suspekt små koppar. Kaku tycks kunna en massa inom en större massa ämnen varav en av hans favoriter är att knyta ihop sience fiction med verklig forskning. Det räckte inte med att ge karln en egen programserie där han ska göra allt från att teleportera till färdas snabbare än ljuset hastighet i sin jakt på att knyta ihop sience fiction med fakta. Det är sorgligt. I dem verklighet jag så innerligt vill veta mer om så finns det kanske en och annan fråga som är viktigare än hur fysiken/kosmologin framställs i media. Kanske det är en överreaktion men detta hittar man inte vart som helst. Det vore som att vara fotbollsintresserad och bara få lyssna på Erik Niva.

Fysikfältet har dock fältherrar av högaste klass.

Nobelpristagaren Steven Weinberg, mannen som var med och bildade partikelfysikens standardmodell, är en av få som anser att kommunikation mellan forskarfältet och allmänheten är viktigt. Weinberg är absolut en av de människor som vi behöver se mer av. Han färdas obehindrat genom traditionell fysik och de nya domänerna och dessutom med ett underhållande och lättbegripligt språk där överdrifter undviks. Leonard Susskind är en av stringteorins skapare och har även löst den helt omöjliga Hawking paradoxen om svarta hål med något så abstrakt som den holografiska principen. Han tvivlar i dag på att vi någonsin kommer begripa verkligheten.

Det är dock inte samma sak som att sluta försöka. Ett paradigmskifte kommer och det kommer snart men det innebär inte att vi erhåller en ny klarhet. Det kan innebära att mörkrets väg bara fortsätter. Rakt ned i abyssen.

Homage till två fallna hjältar

noreply@blogger.com (SHQ) — Sat, 13 Aug 2011 00:27:00 +0000

Varför smakar ordet krigshjälte så konstigt på det svenska språket?

Häromdagen fick jag syn på försvarets nya reklamfilm och det visade sig vara 180 grader på stället i sin finaste form. Bara för ett år sedan så ville man locka svenska pojkar och flickor in i fördärvet genom praktamerikansk hjälteromantik. De tre reklamfilmerna var i tur och ordning direkt influerade av filmerna Top Gun, Navy Seals (Patrullbåt till vänster) & Backdraft. Men nu driver man med amerikaniseringen istället (grodman härunder) och frågar lugnt och fint om du har det som krävs. Jag tror Svenska karlar har precis det som krävs och lite därtill. Svenskar har genom årtionden varit lysande fredssoldater och även om de nya utlandsuppdragen har andra titlar och utseende är mycket av det praktiska arbetet mycket likt.

Så vad är det då som krävs? En egenskap man självklart inte kan ta med i reklamen är den som håller en soldat i livet under rejäla skarpa lägen och som gör att han ändå är beredd att riskera sitt eget för att hjälpa en kamrat. Den egenskapen kan man kalla vad man vill men det är inget man varken kan ha med i en reklamfilm eller börja rota efter under grundutbildningar.
Det jag nu ska beskriva är ett historiskt exempel på denna egenskap och hur den är central över det som läderfåtöljens krigshistoriker kallar för "hjältens dådkraft" när konjakskupan är nytömd.

Den fjärde oktober 1993 vaknade USA upp till bilder som fick magen att vända sig på de flesta. Somalier drog runt döda och lemlästade kroppar på gatorna och hoppade runt i segerfirande. Clinton satt i TVn och talade om för amerikanska folket att "today I wanna talk about Somalia". Den första fråga som jag undrade över, trots att jag var hyfsat påläst om landet, är varför dom lyckats hata amerikanerna så mycket. Trots allt var det ju så att de amerikanska Rangers och Deltas man skickat ditt inte hade några humanitära uppgifter till skillnad från US Marines (Operation Restore Hope) som senare avlöstes av en multinationell styrka (FN) men dom var där för att gripa klanledaren Mohammed Farar AIdid vars hejdukar raidade och stal matleveranser och svalt ut befolkningen.

Hela intentionen var humanitär. Man ville försöka få ett stop på den svält av bibliska mått som drabbat landet. Att gå en match mot US Marines hade Aidid ingen lust med. Trots allt hade han ju en son som var US Marine och deltog i operationen men när Marinkåren drog sig tillbaka hade Aidid bidat sin tid och under våren och sommaren 1993 började han slå till mot de vekare FN soldater varav mest vidrigast var bakhållet som dödade 24 pakistanska FN soldater. Så mycket för att skicka in muslimska trupper in i muslimska länder.

Borta i Washington hade Clinton och hans principaler med tiden kroknat. Först kom en begäran av Amiral Howe om att få dit Delta Force men den avvisade Clinton. Inte långt därefter så beslöt Clinton - med den där subtila ambivalensen karln hade utvecklat till en konstart - att skicka in en separat styrka bestående av 400 man. På så vis så såg det ut som om Howes initiativ var hans eget. Styrkan bestod av US. Rangers, 30 tal operatörer från Delta Force och fem från det numera ökända SEAL Team Six och det hela kallades Task Force Ranger (TFR).

Deltas och SEAL's var där för att dom är inte bara experter på inbrytning för gisslanfritagning. Samma teknik kan du använda för att gripa, bortföra eller eliminera personer vilket årets härjningar i Pakistan visade glasklart. I styrkan ingick även piloter kallade något så tufft som "Nightstalkers" och som tillhörde ett förband vars förkortning 160 SOAR. Dessa bör nämnas för de fick spela en avgörande roll i Gordon och Shugharts öden. Sist men inte minst ett par pararescuemen vars utbildning i det närmaste kan liknas en kombination av fallskärmsjägare och ytbärgare.

.
Sex veckor in i försöken att få tag på Aidid var man frustrerade för det hela hade gått bra och det hade gått dåligt. De flesta uppdragen hade utförts nattetid och det hade varit en fördel eftersom somalisk milis inte har någon IR-utrustning. Aidid visade sig dock vara svår att gripa. Då ändrade man taktik. Man plockade fram så mycket intel man hade om hans gäng med hejdukar och identifierade något som man kallade för "tier 1 personel" alltså hans närmaste underchefer. Det hade gått bra och det hade gått dåligt för trots allt hade man fått tag på en nyckelperson i Osman Otto. "US Rangers Seize Aidid's Top Assistant" skrek rubriken från NY times och det var en liten framgång som ska vägas mot ett stort misslyckande. Man hade nämligen även gripit 9 st FN arbetare av misstag.

Att jaga Aidids personal än honom själv var en ny taktik och den var framtvingad av Washington som lade sig i de operativa och taktiska procedurerna på en förbluffande detaljerad nivå. Chef för denna styrka var en General William F Garrison. Han beslöt på förmiddagen den tredje oktober efter att ha fått god underrättelse att gripa två stycken av dessa Tier 1 underhuggare. Det här uppdraget skulle utföras på dagen.

Det var det första misstaget.

Garrison hade även begärt att få dit två stycken Herkulesplan ombyggda till flygande artilleri- och kulspruteplatformar som kallas "spectre gunships". Han ville även ha bepansrade fordon efter två soldater nästan fått huvuden avskjutna på ett tidigare uppdrag. Det avvisades av Washington.

Det var det andra misstaget.

Trupperna gjorde sig redo och bland de yngre Rangers hade man skaffat sig en praktamerikansk överlägsen attityd mot den somaliska milisen man kallade "skinnys" och denna attityd och tidigare lyckade uppdrag gjorde att man underskattade sin fiende grovt. Rangern Mike Goodale berättar i en intervjuv :"We felt so overpowered that we thought the somalis could not even touch us". Denna inställning var det tredje misstaget för även om grundutbildningen inom den somaliska milisen på den tiden varade en halvtimme så hade den genomsnittlige somaliern, ofta en tonåring, långt mer stridserfarenhet än de mest härdade operatörerna inom Delta. Skjuta bra kunde man inte men dom saknade inte mod.

När helikoptrarna och markfordonen började rulla på eftermiddagen var det inte en käft som visste att de snart skulle vara inblandade i den tyngsta eldstrid amerikanska förband deltagit i sedan Vietnamkriget. Föga kunde de ana att 19 av styrkans medlemmar snart skulle vara döda. Att upp till 1000 somaliska milismän skulle vara döda eller skadade.

Den somaliska milisen i staden Mogadishu hade under tiden som gått inte legat på latsidan utan funderat på vad man skulle göra åt de stora Black Hawk helikoptrarna som dels hade givit TFR ett rejält övertag och dels var rent skrämmande. Här behövdes ingen Wagnermusik utan ett par stora, svarta helikoptrar var läskiga nog som dom var när dom mullrade fram över hustaken. Dom hade även eminent beväpning i form av kulsprutor och prickskyttar och det är alltså om två av dessa prickskyttar detta handlar om.

På Bakara-marknaden i Mogadishu kan en milisman köpa det mesta inom handeldvapen. Här finns AK-47 i alla dess former och mycket annat smått och gott men utbudet innefattade inga luftvärnsmissiler så det gällde att sikta noga med de raketdrivna granater man kunde skjuta från axeln från vad som kallas RPG-7. Så långt hade man missat.
Helikoptrarna nådde under eftermiddagen sitt mål. Inom TFR var det snabba och raka puckar man omringade byggnaden, man grep de man skulle och var på väg att åka därifrån när allt, precis allt förändrades.
.
En Black Hawk helikopter träffades av en raket, störtade och knappt hade general Garrison fått ändra hela uppdraget vilket gjorde att soldaterna fick gå djupare in i västra Mogadishu till fots eller i obepansrade Jeepar. In i en stad där man var man omringad från i stort sett varje hus av en fiende större i antal än vad all underrättelse hade och då man hade gått in under dagsljus hade man sett helikoptrarna i tid vilket gjorde att överraskningsmomentet var borta och med en nedskjuten helikopter visste milisen vad TFR tänkte göra härnäst. Det är nämligen ingen hemlighet att Rangers även håller sig med ett motto som lyder att ingen ska lämnas bakom och detta är för dessa män ingen tom fras.
En fullkomligt vansinnig eldstrid hade brustit ut och uppe i luften började prickskyttarna Gordon och Shughart bli frustrerade för även om man tillhör eliten är det svårt att träffa från en rörlig helikopter och att skilja fiende från civil då all fiende saknar uniform från ett kikarsikte är inte lätt. Det blev inte lättare av att en helikopter (Super six four) som styrdes av Mike Durant sköts ned. Vidare hade folk inom TFR börjat dö som flugor vilket Gordon och Shughart hade hört över radio. De såg kraschlandningsplatsen från ovan och den folkmassa som hade börjat närma sig vraket. En man hade överlevt och det var Durant själv. Garrison visste att han förlorat stridens initiativ och att låta mer helikoptrar innehållande räddningspersonal börja flyga in lågt hade bara följt trenden och mer helikoptrar hade skjutits ned.
.
Förvisso hade en lättare helikopter flugen av Keith Jones flugit in och fått ut en person från de första vraket under heroiska omständigheter men att den kom undan har nog endast guds försyn som förklaring. Garrison var ovillig att skicka in räddningspersonal och klargjorde detta via sina ställisar över radion.
.
Gordon begärde dock att få åka ned till Crashsite 2 och sätta upp en "perimeter". Denna avslogs.
Då tröttande han och när de från sin helikopter såg att en folkmassa började inringa vraket så tog Gordon igen upp mikrofonen och ett kliv in i historien. Han och Shughart anmälde sig frivilliga att gå in och säkra vraket och att sätta upp ett skyddsområde (perimeter). Garrison svarar direkt till Gordon och ber honom att bekräfta sin begäran högt och tydligt. Garrison förklarar att han inte kan tala om att när dom i sådant fall kan evakueras och frågar även om dom fortfarande önskar få sättas ned på marken. Gordon svarar ja och inte långt därefter dyker deras helikopter ned mot platsen och de bägge hoppar av fort.

.

Inne i helikoptern satt nu Durant och han var omtöcknad av kraschen. Som alla människor i kris och chock så agerade han sig inte logiskt. Han hade tagit av sin klocka och lagt den på instrumentpanelen. Till sin lättnad hör han helikoptern och ser de bägge prickskyttarna. Durant har för en dokumentär även berättat att de bägge säkrade en sida om helikoptern var och började få den annalkande folkmassan att hålla avstånd helt enkelt genom att skjuta de som försökte komma nära med effektiv punkteld. Detta fungerade under en kort tid men till slut blev folkmassan alldeles för stor och Durant tror att det var Gordon som träffades först och dog direkt. Shughart sprang då över till helikoptervrakets vänstra sida och tog upp posto då all fiende kom därifrån. Shughart tog upp radion och begärde ett sista rop på hjälp men insåg nog att han inte ensam kunde försvara vraket och Durant ute på öppen gata.

Durant släpades ut ur vraket av Shughart och till en säkrare position. Shughart fortsatte helt ensam och med lite ammunition att tappert hålla fienden på avstånd men till sist blev scenariot honom övermäktig och även han stupade. Deras kroppar lemlästades och visades barbariskt upp inför kameror och hela företaget att hoppa in mitt i striden kan tyckas meningslöst om man bortser från en detalj: Piloten Mike Durant överlevde.

Han var själv så övertygad att han skulle dö att han lade sina händer i kors över bröstet och vapnet. Han misshandlades men denna avbröts av milisledare, hans dogtags slets av och en av somalierna skrek åt honom att "Ranger, ranger you die Somalia". Men han skonades och hölls istället fången i två veckor. Hade ingen hjälp anlänt hade det blivit hans lik som matats till massan. Gordon och Shugharts liv var alltså icke förverkade för inget. De blev de första soldaterna som tilldelats kongressens hedersmedalj postumt sedan Vietnamkriget och denna medalj är USAs högsta utmärkelse.

Så varför detta hysteriska hat mot amerikanska trupper? Jo, månaden innan den här räden hade klaner som var rivaler till Aidids haft ett möte om just situationen. USA eller FN var förvisso inte inbjudna men man dök upp ändå i form av två cobra helikoptrar som med TOW sina missiler hade ihjäl upp till 50 personer.
.
Över en natt hade Aidids gäng fått flera tusen allierade som hatade amerikanerna för allt det var värt. Radio lyssnade man på och den lokala stationen varnade alla för att USA var här för att ta deras förstfödda söner och allt möjligt trams. Kruxet var bara att i allt rus av hat och i brist på annat trodde man på propagandan. Lägger du sedan till drogen katt så blir den uppretade folkmassan som lemlästade kropparna nästan logisk. Denna delas ut av lokala milischefer och ofta till barnsoldater för att bota hunger. Man börjar tugga runt lunch och lagom till eftermiddagen är man i ett uppjagat tillstånd som i det närmaste kan liknas en snedtändning på amfetamin. Det räcker med att kasta en läskburk åt fel håll för att milismän ska öppna eld.

Så vilka erfarenheter kan vara brukbara för de soldater som nu fått provanställning och med det krav på utlandstjänst? Är Black Hawk en dålig helikopter och har försvaret handlat in den på grund av dess filmromantiska laddning och marknadsföring som en skribent i Aftonbladet antydde i April?
.
Jag anser att om vi nu ska skicka folk in i fara behöver vi inte ens rangers motto om att inte lämna någon man bakom. Vi behöver bara använda logiken att sker det värsta så måste resurser finnas som gör allt de kan för att sätta piloten i säkerhet. Detta för att i krigets dimma sker en djävla massa saker som aldrig ingått i planeringen.
.
Shughart och Gordon flög inte ned till Durant för sitt lands skull, inte för pengars skull eller för medaljen skull. Dom flög ned för att en av deras bröder satt i knipa. Svårare än så är det inte. Soldater som fått utstå tortyr har fått prova olika sätt att motstå denna. För landets skull, för sin monarks skull fungerar lika dåligt som för guds skull.
.
Men för kompisarna, för sina vapenbröder. Ja, där funkar det.
.
Det är nog den kvalitén man är ute efter men sånt kan man inte eftersöka via reklam. Är du beredd att dö för att rädda din kompis? Vi har svenska flaggor att klä våra kistor i, börjat avsätta miljoner för eftervård av hemvändande veteraner och vi minns numera de stupade då och då med hyllande reportage i kvällstidningar och gnällande sådana när vi tvingar de skadade till arbetsförmedlingen knappt innan såren läkt.

Men vad ska vi i Svedala ta oss till om vi får en livs levande krigshjälte på halsen?

Morse Cåte?

noreply@blogger.com (SHQ) — Mon, 08 Aug 2011 18:19:00 +0000

Trist att man brände pridefestivalen i år också. Jag är politisk korrekt och en av de mest politiskt korrekta sakerna är att börja yla om politisk korrekthet.

Så till mina vänner inom HBT-rörelsen skänker jag denna bild föreställande den allmänt hårde skådespelaren David Morse i rollen som en överdjävligt tuff SWAT team chef från filmen The Negotiator.

Sug på tanken att ha ett SWAT team som sköter säkerheten under pride-dagarna. Det skulle liksom vara färdigknackat i Humlegården då.

Jag är på g igen

noreply@blogger.com (SHQ) — Sat, 06 Aug 2011 06:22:00 +0000

Jo, vi öppnar snart här igen. Sommaren på väg mot sitt slut, man är på väg att bli 40, hänger för mycket på fejjan å sånna krejjer.

Men jag har en del tunga texter på g så mina fem läsare ska få lite gott att suga på under sensommaren och hösten.

Jag kommer ut . . .

noreply@blogger.com (SHQ) — Mon, 28 Mar 2011 19:54:00 +0000

För många år sedan blev jag kallad ”Ufo-Stefan” på ett forum av någon och det tog det. Det var ju inte menat som grov förolämpning men jag låg och tjurade och surade i sängen i flera dagar. Att bli sammankopplad med ”dom där” hejdukarna som tror på allt från "alien abductions" till konspirationer med män i svart. Fy farao !

Men okej. Jag kommer ut. Jag är väl en UFO-fantast och samtliga som är inne på ämnen vi kallar för "det okända" håller sig med en dementi och jag är inte annorlunda:

For the record: Jag tror inte på ett pillevitt tills jag sett något med egna ögon som verkar hålla ”ground” och så har inte skett. Men ändå; har man sett 50 dokumentärer om UFO’s och den nya bakomliggande och mer sofistikerade ”tron” som kallas ”Ancient Aliens”..Ja, då finns det ju något i knoppen som inte vill slå sig till ro. Då finns där en nyfikenhet. Jag gissar att det beror på frågan om vi är ensamma i universum vilket verkar helt omöjligt rent matematiskt. Det är väl det som driver mitt intresse. Nog om mig. Either way, ska vi se om mina erfarenheter kan vara till nytta. Kan mitt omdöme om dokumentärer och böcker betyda något? Kanske, vi ska se.

Enligt mig finns det tre incidenter som är intressanta och där konventionell vetenskap inte håller som förklaringsmetod eller i vart fall får sådana problem och motsägelser att den efterföljande och obligatoriska debatten är adekvat och sund. Därmed inte sagt att där finns utomjordingar som är tre skitar långa med grå hud som spakar ett tefat.

Oh, nej. det jag hävdar är att det är bara intressant. Så den här postningen går ut till alla er som är intresserade, som har lite nyfikenhet av UFO observationer men länge inte orkat ta reda på mera för att där ute finns en gigantisk djungel fylld av lysmaskar, tokpellar, konspirationsteoretiker, lögner och verk gjorda av rent psykiskt instabila personer. Jag menar: Den som verkligen vill sätta sig in i UFO observationer kommer behöva slipa de sinnen i knoppen som bedriver källkritik och den personen kommer dessutom behöva en djävla massa ork. De tre observationerna värda att komma ihåg och granskas ytterligare är:

1. RAF Bentwaters. 26 December 1980

…brakar det loss. Ett ljusföremål närmar sig en flygbas och 20-talet beväringar med befäl går ut på patrull och bevittnar det hela mycket nära. Första kvällens incident finns på band. Jag har hört bandupptagningarna och vittnesmålen till leda. Förutom en soldat som jag tror överdriver med att han ser binär kod framför sig så talar dom sanning. Dokumentationen som finns kvar är solid och den som vill förklara det hela med ett ljussken från det närliggande Orford Ness fyrtorn kan ta sig där bak. http://en.wikipedia.org/wiki/Rendlesham_Forest_incident

2. Shaq Harbour. October 1967.

Den här incidenten kallas ”Kanadas Roswell” men har till skillnad från roswell inte blivit en underhållningsindustri och det här fallet har lite kött på benen. Samma sak som Bentwaters. Det finns för mycket vittnesmål från för många normala och trovärda personer som inte tjänar ett dugg på att ljuga. Hur man än vrider och vänder på det så_hände verkligen_någonting djävligt skumt i den där hamnen. För den som vill posta en logisk förklaring så välkomna jag det. Inte för att fnissa och överbevisa utan för att det behövs. Läs mer på http://en.wikipedia.org/wiki/Shag_Harbour_UFO_incident

3. Phoenix Lights. 13 Mars 1997.

5 till 6 lysande och glödande prickar glider in över stan och orsakar lite panik. Jag har sett vittnes mål hävda att de sett ett V-format föremål - stort som en fotbollsplan – vara det som låg bakom ljuspunkterna men dom struntar vi i. Den här incidenten känner nog dom flesta till och här har vi vittnes i tusentals. Har man sett videofilmerna blir man lite konfunderad. Här skulle det vara kul att höra vad flygfantaster har att säga: Kan "flares" verkligen flyga så länge utan att bryta sin formation?

Den frågan är viktig eftersom det är flares (alltså lysraketer som ska avleda värmesökande robotar) som gäller som den officiella förklaringen. I den här soppan finns det, milt uttryck en djävla massa frågetecken. Allt från hur flygvapnet bytt position i frågan, till hur de lokala politikerna uppträtt till efterforskandet av ljusen natur. Eftersom det är en sådan väldokumenterad händelse har man haft en hel del filmer att gå på och nej...Det kan bara inte ha varit flares men därmed inte sagt att det var utomjordingar etc etc... http://en.wikipedia.org/wiki/Phoenix_Lights

Dessa är de tre som jag tycker är intressanta. Jag har alltså sett ett 50-tal dokumentärer som handlar om UFOs eller har närliggande teman. Jag har sett hundratalet fall tas upp och alla kan man skriva av för det mesta är hörsägen och den som studerat hur vi människor hanterar starka upplevelser, trauman eller för den delen minnen blir inte bara skeptisk utan rentav bittert skeptisk. Hursomhelst har jag nu kommit ut som UFO fantast så published and be damned.

Den där Niva

noreply@blogger.com (SHQ) — Sat, 12 Mar 2011 18:29:00 +0000

Erik Niva är en kul kille. Han både ser ut och låter precis som den där typen av plugghäst som snabbt kunde läsa in en stor mängd kunskap och sen återge den i föredrag eller på prov. Titt som tätt har jag klockat denne fotbollsexpert (som anses vara landets bästa) på en del småfel men när fanskapet hävdar att Dennis Irwin spelat högerback i Man U i "årtionde" är det nog dags att ta pojkvaskern i örat eller låta P1's public service göra en imitation av honom.

Då ska vi se.

Erik var elva år gammal när Irwin kom till Man U och hade han varit en "riktig fotbollsskribent" med tipsextra-fostran och inget mediabakad pladderpalt så.hade han reflexmässigt placera Irwin på vänster sida.

Det här är fanemig viktiga grejjor.

Hur vi hamnade i Afghanistan

noreply@blogger.com (SHQ) — Tue, 09 Nov 2010 21:32:00 +0000

I skuggan av den ganska vaga och intetsägande uppgörelsen mellan alliansen, s och mp så har jag suttit och funderat på det där med Afghanistan och varför det går som det går där. Bloggaren Martin Ezpeleta ställde nämligen en fråga varför vi är i Afghanistan, jag funderade lite, jag läste vad andra skrev, jag skrev men det ville sig liksom inte. Det en del jag missade. Något jag hade glömt så marsch tillbaka till källarkivet.

Den här särskilt långa texten blev dock kanske inte så mycket svaret på Martins fråga som det blev en analytisk orgie i bästa hindsight anda över hur vi hade kunnat undvika att vara i Afghanistan in the first place. För det här är berättelsen om Bin Laden, en stackare vid namn Richard Clarke och världens sämst skötta manhunt sedan en viss Svensk länspolismästare började jaga kurdiska fåraherdar 1986.

Sveriges roll i det hela verkar dock ganska solklar. Jag tror skälen är två.

1. Det ligger något i det som Robert Egnell på FHS hävdar. " ”Ett av de främsta skälen till den svenska militära insatsen i Afghanistan var att vi ville uppfattas som en trovärdig aktör inom internationell säkerhet, inte minst i USA:s ögon.” som är ett av argumenten bakom den debattartikel som lite spöksossar hävdar i en artikel.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/bildt-smyger-in-sverige-i-nato_5613081.svd

Jag tycker det är lite magstarkt att komma från (s) om man tittar på storpotätens flåsande för Blair och Bush och hans svammel om att vi skulle vara "obrottsligt lojala" osv. Han var väldigt mycket "gung-ho" månader efter den elfte september och han hade Bodström med sig som i det närmaste hade en autistisk syn i på det här med krökta och kränkta lagar i kampen mot terrorismen.

2. Försvaret vi hade då var inte försvaret vi har i dag. Utlandstjänst var då något som många ville göra. Det var bra betalt, ballt och lite bang. Försvaret har ju dessutom inte haft ett riktigt gig sedan 50-talet i Kongo och varför ska just SSG få ha monopol på allt som är tufft? De sista åren har det börjat hetta till i runt Mazaar ar Shariff och dom soldater vi nu har hemma i Sverige tar sig nog en funderare eller två om det där med utlandstjänst som är indirekt krav i nya kontraktet numer.

Men det här med USA och varför man härjar och har härjat så länge i Afghanistan...

Vi får gå tillbaka i tiden en bit. Mer än 10 år faktiskt. USA hade nämligen en oplockade gås med BL. Det var inte bara sprängningarna av ambassader och attentatet mot örlogsfartyget Cole som spelade roll. Det var alla missade tillfällen att fånga BL.

Jag har läst en hel del om underrättelse- och säkerhetsmässiga misstag som USA begick innan 9/11 men om det är någon som vet det mesta om detta så är det Richard Clarke som var counter terror boss under tiden 1992 - 2001. Först hade man läge att haffa BL när han satt och tryckte i Qatar under beskyddande bombskäggsvingar. Då frågade Clarke CIA om de helt sonika kunde gå in och kidnappa honom och CIA upplyste en "flabbergasted" Clarke att det inte var möjligt vilket ändå måste vara en rejäl missbedömning från CIA:s sida.

Clarke vände sig då till militären och då främst SOF (Specialförbandens dåvarande paraplyorganisation) och där rådde det rejäl misstro efter Operation Gothic Serpent i Somalia 1993 där typisk hands on micromanagement och ambivalens från demokraternas sida hade genererat rejäl misstro och rent politikerhat. Detta efter att man just lagt sig i operationer på detaljnivå istället för att delegera ansvar och mandat till fullo till militären och sedan dragit sig ur konflikten när just nämnda vanstyre genererat bodybags och andra misslyckanden. För militärer kan sådana kovändningar vara oförlåtliga. Att först offra vapenbröder för ett mål som senare tydligen inte varit värt att försvara eller uppnå. Främlingslegionens revolt mot Frankrikes reträtt ur Algeriet är ett övertydligt exempel på detta.

Militären var i vart fall inte sugen på mer sådant så dom återkom därför med något stort och idiotsäkert som påminde om en mindre invasion och Clarke rev sig i huvudet och den där misstron jag nämnde verkade nu ha blivit ömsesidig. Då valde Clinton och Albright att helt enkelt fråga bombskäggsregimen om dom snällt kunde lämna ut BL och det vore jättebussigt om dom inte kunde varna honom. Inom en vecka var BL i säkerhet i Afghanistan.

Nåväl. 1998 tog Talibanerna makten rejält och BLs skydd ökade därefter även om Mullah Omar var lite orolig att det nyformerade bombskägssgänget Al Queda höll på att bli en stat i staten. CIA gjorde här en insats att börja samla information om var BL höll hus någonstans. Det visade sig att vara väldigt lätt.

BL åkte nämligen mellan träningscentret och Kandahar, lunchade och mätte skägg med Mullah Omar och åkte tillbaka som vilken commuterknegare som helst. CIA fick då uppdraget att kidnappa BL här och nu visade det sig vara lättare. Man nyttjade gamla kontakter från Mudjuahedin-tiden och under överseende på distans av ett par gröna baskrar och CIA:s avdelningschef i Islamabad så fick man fram 40 st Afghaner som hade tillräckligt mycket hår på bröstet att genomföra kidnappningen. BL roterade mellan tre byggnader men man skulle raida alla tre, smuggla ut honom genom en tunnel och sen turistklass till La Guardia. Det var en realistisk och helt genomförbar operation och den 23:e Juni 1998 hade man tänkt klippa till. Den valda styrkan var då redo med AK-47, handfängsel och ljuddämpade skäggtrimmers men då kom nästa skur med micromanagement, ambivalens och fingerspitzgefuckups:

Timmar innan börjar principalerna debattera om antalet eventuella dödsoffer som kunde tänkas uppstå. Man beaktade alltså antalet eventuella dödsoffer hos motståndarsidan i ett träningsläger för terrorister. Vid det här laget hade Richard Clarke drabbats av tics i ögonbrynen och det blir inte lättare att förstå denna plötsliga försiktighet för blivande bombskägg i ett terroristläger om man håller i åtanke att det var samma administration som tyckte det var ok att bedriva ett indirekt folkmord i Irak genom att sanktionsvälta ihjäl Irakiska barn i tusentalet.

Efter attackerna mot ambassaderna i Nairobi och Dar es Saalam i augusti samma år kunde vita huset i alla fall enas om att det var nog ok att döda lite tillbaka även i Afghanistan så försvaret fick en shoot to kill order på BL. Man Tomahawkade tillbaka in i Afghanistan och missade med liten marginal men man skulle dock få ett nytt läge.

Principalerna reverserade sin strategi nu och undrade om man kunde försöka kidnappa honom igen men BL hade, av någon dunkel anledning, ökat sin säkerhet så Clintons criscis management team ville då prova att Tomahawka igen. I december 1998 fick fältoperatörer (UAV var inte i bruk då) solid underrättelse om att BL skulle besöka Kandahar. CIA:s sektionschef i Islamabad upplyste om att man nog inte skulle få ett sånt här bra läge igen så det var bara att trycka på knappen och...

Den här gången oroade sig Clintons administration om att man kanske skulle skada en näraliggande moské och kanske ha ihjäl 200 pers så man blåste av även denna ägglösa omelett lagning. Clarke måste vid det här laget ha börjat knarka för någon annan förklaring finns det inte varför han lyckades arbeta med en ledning som denna hela vägen till 2001.

Under 2000 flög den första predatorn över Afghanistan och det dröjde inte länge innan man fick in filmer på vad som med största sannolik var BL och om man nu häktade på Hellfire raketer (precisionspang som skjuts från Apache helikoptrar i vanliga fall) på denna nya UAV så hade Clinton & co & co ett vapen som inte skulle orsaka det som på den tiden lät så kryptiskt : Colletaral Damage. Den här gången lyckades CIA ställa till det genom att gnälla med hårklyverier att dom inte ville betala för Predatorn med sin budget trots att dom ville använda den direkt som man gjorde med U2 planen på det onda 50-talet. Clarke använder uttrycket "flabbergasted" igen men hela kroppsspråket skriker undertryckt raseri när han berättar detta för CBC.

2000 tog GWB makten och Clarke som nu i åratal varnat för BL och AQ hoppades på att GWB, Cheney och Powell skulle ha lite mer dådkraft.

Då blev det ännu värre. Trots att Clinton till GWB öppenhjärtigt erkänt att hans misslyckade försök att knäppa eller kidnappa BL var ett av de största misstagen under hela hans tid i vita huset så verkade GWB mer eller mindre frånvarande i det här som med så många andra ämnen. Däremot var han redan här sur på Irak och Nordkorea. Clarke blev till sist vad man på snobbengelska kallar för handed your hat. Han avgick tidigt 2001 och hoppades på att om en efterträdare skulle vurma och varna lika mycket som honom så då kanske någon vaknar och....

Pang. Vi är framme vid den elfte September 2001 och vad som hände efter den dagen vet alla men vad som inte är känt hos en del är att de första egentliga militära planerna som GWB & co ville driva igenom under kvällen den elfte och under dagen den tolfte var inte att anfalla Afghanistan. Nej, Rumsfeldt samt andra från försvarsdepartementet ville anfalla Irak! Enligt Clarke skulle Rumsfeldts motivering vara att "there arent many targets to bomb in Afghanistan". Clarke är numera känd för att under GWBs tid i vita huset vara den kritiker som kanske var mest initierad och hans bok "Against all enemies" är rena kverulanskavalakaden. Förvisso är Rumsfeldt den mest inkompetente försvarsminister USA någonsin skådat men det här resonemanget är så uppseendeväckande vansinnigt att man tar sig för pannan i allt dubbelkollande av källor.

Vad Clarke hävdar är att man visste vem den skyldige var, vart han fanns och vilka som härbärgerade honom: Ja, alltså. Han heter Bin Laden, bor i världens fattigaste land Afghanistan och syns här på bilder från ovan. Den ende i vit särk och mobiltelefon. Här om någonstans kan man prata om den slam dunk dom CIA chefen George Tenet uttryckte det om chansen att hitta WMD i Irak bara man skyndar sig.

Då ville alltså Rumsfeldt, hans buttboy Wolfowitz och ett par hejdukar till istället angripa Irak.

Marc Garlasco arbetade fram till 2003 som Senior Iraq Analyst på försvarsdepartementets egen underrättelsetjänst DIA och han blev direkt efter den elfte september ombedd att leta efter "any relationship between Saddam och AQ" och dom hittade inte något samband men hade Garlasco och hans kollegor kommit fram till att BL och Saddam Hussein var buksvågrar hade det nog förmodligen räckt. Det faktum att den globala opinion och de sympatier USA hade kort efter 9/11 skulle blåsas bort vid ett oprovcerat anfall på Irak verkade lämna herrarna Rumsfeldt och Wolfowitz helt kalla.

Tack vare interna påtryckningar från rådgivare med dåvarande försvarsminister Powell i spetsen (Den ende i GWBs närhet med solid militär erfarenhet ) lyckades man enas om vad som kallades "Afghanistan First program". Alltså en uttalad ambition att Afghanistan bara är en uppvärmning och more to come. Om vår dåvarande statsminister Storpotäten hade känt till denna idiosynkrasi som utspelades i Vita Huset under dessa kritiska timmar direkt efter den elfte september hade han nog valt andra ord än att "vi ska respektera amerikanernas handlingskraftighet".

Det kanske mest paradoxala är att det längsta och segaste krig USA någonsin utkämpat aldrig har fått ett motsvarande fokus eller någon ekvivalent hängivenhet. Den i all hast hopkomna planeringen, avsaknaden av politiker med militära erfarenheter och ett dussin tal andra fel och åkommor kan dras upp och listas och så har också gjorts men i just denna kavalkad av antiamerikanskt gnäll har i mångt mycket själva urpsrungsskälet till angreppen på Afghanistan fördunklats rent medialt:

Jakten på BL.

Den modige franske journalisten Eric de Lavaréne och hans kollega har gjort en lysande dokumentär som få känner till. De bägge valde att inte operera "embedded" med ISAF-styrkor utan kuskade runt i landet 2006 efter egen vilja. Han har helt enkelt, för att använda en massmedial klyscha, gått dit storyn är. I närheten av Jalabad och Tora Bora träffar han Pachir-Agam regionens kommunalråd Haji Abdullah. Denne är f.d Mudjahedin och hyser ett särskilt ont öga till BL och han hävdar något märkligt.

Att USA tillät BL att fly.
Att BL:s entourage med 70 personer omöjligen har kunnat gå oupptäckta med sattelit och luftspaning.
Att han bad om klartecken och resurser att själv gripa BL och att han hade till 99% lyckats med detta eftersom han kan terrängen bättre än någon annan.

Därefter träffar de Lavaréne den nu framlidne polischefen och f.d krigsherren Haji Zaman. Denne hävdar något ännu märkligare.

Att trupperna inne i Tora Bora ville ge sig den 12:e December och komma ut dagen efter vid 0800
Att USA. tre månader efter den 11:e September, hade endast sex personer närvarande (en standard sexmannagrupp från Special Forces)
Att denna grupp endast koordinerade luftangrepp och detta ett försenat anfall med B-52 (näst intill verklöst mot grottsystem). Det här kan förklara varför BL lyckades undvika faror på rena Lara Croft Nivån.

Sätter man detta i kontrast till det frenetiska massgripande och vilt vevande fångstarmar som bland annat grep tre oskyldiga brittiska medborgare och pressade dessa på information om BL på en helt annan plats i landet blir det hela ännu skummare.

Till sist kommer ändå ett skäl till denna letargi som verkar vettigt: Hade man gått kol på BL hade detta kunnat förvandla den pakistanska islamska fanatin som har sin hemvist i gränstrakten till något mer otäckt. Trots allt vet man om att pakistansk säkerhetstjänst ISI både motarbetar och stödjer talibaner numer och Pakistan är en kärnvapenmakt.

Ett annat skäl varför jakten svalnat efter tid är även detta vettigt. Den tillfångatagne Khalid Sheikh Mohammed, som var den operativa chefen för attackerna den elfte september, är en som verkligen fått uppleva det nya fascistoida USA up close. Under tortyr har denne erkänt sitt brott, golat och bland annat gett USA en bild av AQ man inte hade tidigare. En "goldmine" så att säga och vem behöver då BL?

Nog om denne BL och tillbaka till nutiden. Tillbaka till skälet varför man är kvar i Afghanistan:. Svaret kommer inte som någon överraskning och nog inget att försöka föreslå för den mängd cyniker, dogmatiska vänsterskribenter och konspirationsteoretiker.

Just Konspirationer som förklaringsmässiga arketyper inte intellektuellt hedervärt. Konspirationen är en slapp och förenklad modell man bygger med symmetri och proportion som begränsningar och genom att stapla indicier på hög och ställa väl valda frågor till sig själv: Vem gagnar det? etc... Just i fallet med USAs inkompetens i jakten på BL och hanteringen av Afghanistan inledningsvis så har jag full förståelse hur dessa och andra märkliga berättelser tjänar som bränsle för ovanstående konspirativa antidialektik. Jag gillar inte Michael Moore men om bara 10% av hans påstående om vänskapen och samarbetet mellan Bin Ladens familj och Bush familj så blir översikten över konspiratorernas antidialektik glasklar.

Vänstern exempelvis sitter fast i de dogmatiska anti-imperalistiska tongångarna att USA är i Afghanistan för att de vill verka i hegemoni med naturtillgångarna medans de mest hejdlösa inom bombhögern faktiskt tror på att det primära skälet är att skapa fred och demokrati. I samband med att president Karzai gavs makten av CIA så påbörjade amerikanska brännvinsadvokater att hjälpa till med att skriva landets konstitution och denna sattes på prov när man grep en Afghan som blivit kristen konvertit. Han fick en chans att ändra sig därefter avrättning och då uppdagades det att prästerskapet, enligt den nya konstitutionen, kan ingripa i de flesta ärenden och köra över grundlagar.

För att lösa problemet Afghanistan behöver vi först lösa problemet Pakistan därifrån Talibanerna opererar och detta är inte lätt då Pakistan är en allierad till USA men landet håller i omgångar på att slitas i slamsor av interna stridigheter och lägger du till det faktum att landet har kärnvapen så förstår man att detta kommer ta tid. En ISAF beväring jag pratade med nyligen sammanfattade det hela ganska bra.

"För oss på marken så spelar civilbefolkningens rättigheter och deras önskan om fred stor roll. Vad politikerna än må ha velat eller känt innerst inne när man invaderade 2001 är helt ointressant".

Enligt denna beväring är inte insurgenternas framgångar så stora som media rapporterat eller landets säkerhet så kroniskt instabil. Man har börjat göra framsteg med att träna upp den afghanska polisen och militären men den stora frågan är således när dom kan lösa sin uppgift och försvara sig mot Talibanernas maktbegär. Möjligen skulle en internationell styrka bestående av soldater från muslimska eller närliggande länder (dock inte Pakistan) kunna ersätta ISAF om nu USA åker hem 2014.

Det finns väldigt många personer som vill dra tillbaka trupperna från Afghanistan men hur många har egentligen tänkt på vad som kommer hända i maktvakuum som uppstår. Det är inte bara ISAF soldaters och civilbefokning som då inte bara fått sina liv förverkade utan även förkastade. Talibanerna är dessutom ett djävla rövarband förklädda till religiösa extremister. Dom förtjänar ett rejält nederlag.

Det dock går inte att ympa in en demokrati på det sätt USA gör men det innebär inte att demokratiseringsprocessen inte har någon framtid.

*********************************

Hulliganismens mentalitet slutgiltligen kartlagd utifrån ett socialpsykologiskt perspektiv

noreply@blogger.com (SHQ) — Sun, 07 Nov 2010 07:44:00 +0000

Efter ett par decennier av debatt och forskning så gjorde idrottspsykologen Peter Hassmen en revolutionerande entré inom detta forskningsfält. .

I en kompetenskompakt djupgående analys klargör han sina rön baserade på åratal av vedertaget fältarbete och intellektuell skärpa långt bortom de förklaringsmässiga stereotyperna som vi som fotbollsfans vant oss vid.

Det vore näst intill föraktfullt att ens våga tänka tanken att försöka summera detta i ett simpelt bloginlägg så därför hänvisar jag till P1 programmet "Studio Ett" vars redaktion fått ynnesten att facilitera denna gigants närvaro och känna nämnda närvaro lägga sig över mikrofonmembranet som en våt filt.

Studio Etts intellektuellt förgrumlande och sedvanliga kanaldraggning gör att man snabbt förstår att programmet saknar både vett och värdighet att ställa de rätta frågorna.

Men jag, blott ett simpelt kärl, en budbärare, en ark i fotbollens stora och svårbegripliga tidsresa har gjort en insats och kan nu presentera rent ordagrant någonting som kommer bli känt som :

"Peters punkter"

(de extra radbryten är något jag fogat in på eget bevåg för att betvinga dig kära läsare till dialektisk digestive)

* Idrott väcker känslor.

* De starkaste känslorna vi har är rädsla, aggression och hat

* Fotbolll och Hockey har mest manlig publik.

* Två klubbar som på planen ska göra upp skapar ett "motsatsförhållande"

* Med detta blir det risk för att det blir lite kärlek och lite hat.

* Människor är sociala människor och man känner att man är en del av en grupp.

* När vi är en del av en grupp så tillåter vi oss saker som vi på egen hand aldrig skulle tillåta oss.

Jag har transkriberat så absolut noggrant jag kan de första minuterna och mer kommer senare i veckan när jag besökt bibloteket, universitetet och CERNS partikelkrockare i Genevé men trots detta lilla reningsbad av kunskap så får man förmoda att trumpeterna i statdshuset gäller extra högt vid nästa nobelfest.

Er ödmjuke SHQ.

Om Liverpool

noreply@blogger.com (SHQ) — Sun, 17 Oct 2010 15:22:00 +0000

Det finns något barnsligt över rapporteringen om Liverpool.

För sakta men säkert så sjunker nu Liverpool. Laget som alla duttat med i 200 år. Jag sade innan säsongen att Roy H kan bli den som slutlgiltigt sänker Liverpool en gång för alla och jag tror jag kommer få rätt. Jag menade även på att Roy H kändes som ett väldigt märkligt val av tränare. Han var helt under dom krav och ambitioner som en kubb som Liverpool ska ha och jag påstod att han arbetar på interimsbasis och att de nya ägarna, som blev klara i Fredags, kommer att skaffa en ny tränare. Även här verkar det som om jag kommer få rätt igen. Tyvärr.

För det här är en utomordentligt sorglig historia. Jag har en bekant som jag brukar debattera med på en lista. Vi kan kalla honom för Zur-Johnny för när han sitter och hatar PL och Chelsea så kan man koka ned zurerierna till':

"för dom är så rika och Abramovic har en massa pengar åsso köper dom ett lag och det är fuskigt och José Mourinho är jättedum".

I princip Ingen (förutom en skarpsynt reporter för World Soccer) nämner eller skriver om det faktum att B-Rafa köpte en 50 spelare eller något på, mer eller mindre, vinst och förlust. Köpte, provade, häpp det gick inte och nästa tack. Chelsea har nu en hel hoper spelare som spelat i klubben väldigt länge med PL mått mätt. Essien, Ashley Cole, Mikkel, Carvalho är veteraner och tittar man på veteranerna Lampard, Terry och Peter Cech så är antalet sammanlagda säsongen i Chelsea hela 21 stycken.

Varje generation har sina kultllag. Jag vet inte hur många gånger jag hört gamla vrak sitta och prata sig varma om dom där sena TV-sändningarna från Europacupen under 70-talet innan dom gick ut och spelade på grusplan och lekte att dom var Cruyff och Neeskens. I dag heter kultlaget Barcelona men under 80-talet var det Liverpool där klassens stjärnor turades om att vara Keegan eller Daglish.

Jag tror det är förklaringen varför Liverpool år efter år besparas nödvändig kritik och får ena hyllningreportaget efter det andra. Om det finns en överrepresentation av bajare inom media är det precis samma sak med Liverpool. Enligt en undersökning så är Liverpool det mest populära engelska laget hos oss Svenskar. Detta trots att klubben inte vunnit ligan på 20 år eller ens konkurrerat om guldet på allvar.

Förra året slutade man sjua och förvisso skulle det vara en ren lögn att påstå att det tystades ned men den sakliga kritiken mot det resultat i liga och bokslut uteblev helt. Man hade amerikanska ägare som gjorde ett seriöst försök att ta något slags rekord i minus-siffror. Nu har man nya ägare men denna gång kan det mycket väl bli så att man inte kan köpa sig ur krisen. Det kan mycket väl bli så att man inte återfår den där typiska fjärdeplatsen med CL-kval och

Liverpool har, märkligt nog, alla förutsättningar och humankapital att kunna konkurrea på riktigt men om det är något dom kommer klara av dåligt så är att vara och överleva som mittenlag. Laget är ett typiskt cuplag vilket man ser om inte annat i pokalskåpet.

Nåväl, sista ordet är nog inte sagt om den här klubben så "more to come" får man anta.
..bara fotbollsfolket inom massmedia kan släppa sin röda lilla snuttefilt.

Vad är liberaler?

noreply@blogger.com (SHQ) — Sat, 02 Oct 2010 22:58:00 +0000

Jag har ju inget mot liberaler. Bara dom är tillbaka i kistorna innan solen går upp så blir det bra.
En liten sammanfattning om detta parasitära skrå som upphöjt likgiltigheten och skenheligheten till livsprinciper hittar du här under.

- Dom ogillar första majtåg.
- Dom ogillar SJ tåg.
- Dom tycker illa om lagar som begränsar rörelsefriheten, som tyngdlagen och boyles lag
- Dom tycker att rörelsefriheten inte gäller romer.
- Dom älskar sin frihet mer än andras.
- Dom är vidskepliga och tror på osynliga händer
- Vill absolut bildge profeten Muhammed samtidigt som det ska duttas med profet Norberg.
- Älskar demokratin så länge den respekterar de marknadsliberala principerna.
- Dissar bidragsglada sossar och lirar gärna i samma band som The Stimulanspaketers & The white house.
- Vill göra sin idelogi till först vetenskap sen grundlagar sen naturlagar.

Tack till Martin E som jag rippat detta från. Kände för att hata lite.

Holmqvist on Blomqvist

noreply@blogger.com (SHQ) — Wed, 08 Sep 2010 13:42:00 +0000

Jag kommer ned till Årsta och ser att Linus och Castro övar avslut. Från mittcirklen. Jesper kommer gående mot mig på utsatt tid och vi tar plats på en bänk.

SHQ: Du kanske fått denna fråga förrut men jag frågar ändå: Hur känns det att tagit över Bajen?

Jesper Blomqvist : Ja, om nu kan säga det hehe. Näe men det känns ju skö..asså sådär om jag ska vara ärlig. Ja, tråkiga omständigheter och ja asså det är ju bara tillfälligt nu så får vi se vad som händer sen så att jag har väl inget riktigt svar där.

SHQ: Näe, men inget svar är ju svar det också. Vi är ju inte direkt vana att byta tränare så ofta vi har ju trots allt inte haft så många sedan guldet 2001, åtminstone om man jämför med stockholmsklubbarna men vi är många som nervöst och ödmjukt undrar: Hur länge blir du kva?

Jesper Blomqvist : Ja, bra fråga. Det är som jag sa. Vi får se vad som händer helt enkelt de närmaste veckorna.

SHQ: Det här kanske en dum fråga men hur påverkar hotbilden mot Michael Borqvist dig? Hur känns det?

Jesper Blomqvist : Näe, det är klart att det inte är kul. Det är inte kul men det är värre för Micke. Han har fått stå längst fram och ta smällarna men det är klart att det påverkas också men inte lika mycket som (en vindpust blockerar fem sekunders prat - Min anmärkning SHQ) ....

SHQ : Sen en kanske filosofisk fråga, inte en om ditt privatliv men om dig som person och sådär: 1994 begick jag dödssynden för jag följde nämligen IFK Göteborg i Champions Leauge och så såg jag en yngling slita sönder Alex Feurgersons högerkant där med grymma tempoväxlingar. Vad hände med den killen?

Jesper Blomqvist: Vad som hände? Ja, han förblev väl ganska ung länge och försöker nu utveckla sig till en bra tränare.

SHQ: Ja, då ska vi se. Det är Parma, det är Milan, Everton, Charlton och det är Manchester United. Det är ingen dålig CV. Vilka är de viktigaste erfarenheterna du tagit med dig från de här stora klubbarna?

Jesper Blomqvist : Ja asså, det är svårt att peka på en exakt grej men det är snarare mer att jag fått erfarenhet av fotboll och det hur fungerar som jag tror det är svårt att skaffa sig genom att läsa eller på något annat sätt. Det är bara genom erfarenhet och just se hur man jobbar i de riktigt stora klubbarna.för att vinna saker. Det är liksom den erfareneten sen är ju nästa grej att kunna omsätta det i praktik. Det kanske inte ens går att kunna ta det till föreningar som har riktigt samma..men det är ju utmaningen att få med sig så mycket gott från dom erfarenheterna.

SHQ: Ja, det var väl nästan min nästa fråga om du kan omvandla dom erfarenheterna till praktik som tränare. Det kanske är ett svårt steg.

Jesper Blomqvist: Men det är ju det. Det är ju klart att det är svårt, absolut men jag lär mig hela tiden och då är så man måste jobba: Fortsätta och jobba hårt liksom. Ingen, ja klart att någon föds till tränare då som ingen föds till fotbollsspelare då. Det är ett hårt jobb som kräver att man förstår att den dag man tror att man kan allt och vet allt då är man riktigt illa ute. Då stannar man helt i utvecklingen. Jag är fullt medveten om att jag har mycket att lära mig men det känns kul och stimulerande att vara tränare och det tror jag är det viktiga.

SHQ: Du har väl träffat en och annan spelare, tränare och personal i dina dagar är det något där som kan resultera i något nyförvärv hit?

Jesper Blomqvist: Inte i dagsläget. Vi har inte haft dom pengarna eller behov här i Hammarby men det är klart att skulle den dagen kunna komma så. (en vindpust blockerar fem sekunders prat - Min anmärkning SHQ)

SHQ: Vi har ju en ung man från norr som är på väg bort härifrån mot Italien. Kan du lära honom något? Ett och annat hur man lyckas där nere?

Jesper Blomqvist : Ja, även om Linus har kommit en bra bit på vägen så försöker jag dela med mig några små tips som kan bli nyttiga för honom och hans vidare resa ut i fotbollsvärlden.

SHQ. Vilken taktik föredrar du att spela rent formations och bollmässigt.

Jesper Blomqvist : Ja, formationsmässigt har vi spelat 4-4-2 och jag är väl inte fast bunden på något sätt egentligen men jag tror det är ganska viktigt att har man ett system så kör man det så ska man inte byta för mycket för då tappar spelarna tryggheten i systemet som man får om man jobbar med något länge. Sen kan man göra förändringar i systemet istället. När det gäller att spela en attraktiv fotboll så är det fina ord. Man kan inte bara spela korta bollar efter backen. Man måste kunna ha en bra varation, man måste kunna överraska motståndaren för i bland är det dom som backar hem och då måste man kunna slå en längre boll och sen kunna spela lite kortare passningar så lite variation där men att hålla bollen på marken så mycket som det går.

SHQ: "Attraktiv fotboll är fina ord". Vad menar du med det?

Jesper Blomqvist : Näe, men det låter så snofsigt och alla kanske säger det och tycker det men sen gäller det att få det att bli någonting bra, där man vinner matcher också. Där inte motståndaren kan förutsäga allt man gör och spelar efter det.

SHQ: Hur ser det ut på assisterande tränarsidan, för du har väl blivit befodrad nu?

Jesper Blomqvist. Näe det där vet jag inte utan det där är terminologi så at . .

SHQ:Ja, just ja det var fråga ett ja. Om du skulle summera ett par bra egenskaper som fotbollstränare . .

Jesper Blomqvist: För mig?

SHQ: Nja, utan mer generellt sett.

Jesper Blomqvist : Ja alltså det finns otroligt många aspekter men en är att man får ihop en bra grupp och att alla drar åt samma håll och där är en otroligt stor utmaning där man inte får något gratis bara för att man varit spelare. Det är sånt som kommer med tiden och där har jag mycket kvar att lära. Så att man kan skapa en grupp där alla drar åt samma håll. Fotbollsmässigt har jag väl mer på fötterna.

SHQ: När du coachar spelare i omklädningsrummet inför matcher, vad det gäller motivation, vad har du för egenskaper då?

Jesper Blomqvist : Då tror jag nog att jag är ganska... eller, ja en och en är lite lättare att förstå eftersom där har jag varit så många gånger själv. Det är svårare att ta hela gruppen och prata där.

SHQ : Så det är inga tekoppar som åker in i betongen då?

(Bägge av oss småskrattar)

Jesper Blomqvist : Näe, det är inte så ofta. Det händer någon gång då och då.

SHQ: En personlig reflexion: Du har alltid slagit mig som en lugn person, på gränsen till blyg, så kan du då gå in och slå på den "engelska stridstrumman" i halvtid?

Jesper Blomqvist: Ja, hehe du får fråga spelarna.

SHQ: Jag ska fråga spelarna

Jesper Blomqvist : Nej, men det kan jag. Om jag känner att det är nödändigt. Det är ju inte så ofta som det är det men i bland så kommer det ändå.

SHQ : Så vinner Bajen cupsemin mot Kalmar....

Jesper Blomqvist: Det får vi verkligen jobbar för och kämpa för och det siktar vi på och vi har alla möjligheterna i världen. Det har vi ju visat hittils när vi mött de allsvenska lagen men det är klart att det blir en tuff motståndare Kalmar, dom är ett av de segare lagen att möta tycker jag. Dom har en verklig grundtrygghet i sitt försvarsspel tycker jag.

SHQ : Kan du berätta lite om träningen. Hur skiljer sig den sedan tidigare?

Jesper Blomqvist : Nja, det blir samma där. Jag och Micke jobbade tight så jag gör inga förändringar där alls nästan. Ingenting nytt så.

SHQ: Då tackar jag för pratstunden.

Jesper Blomqvist: Tack.

*********************

SHQ Summerar. Om ni tycker att en del av mina frågor är lite märkliga så har ni säkert helt rätt eftersom jag utgått från att Blomqvist var det automatiska valet som förstetränare men här svävar frågan alltså i oklarhet.

Om Jesper däremot torgfört sina (och även mina) åsikter om att attraktiv fotboll är fina ord inom föreningen så är risken att han skaffat sig meningsmotståndare och om dessa, gud förbjude, fortfarande har något att säga till om så är risken stor att han inte får bli den utmärkta tränare jag tror att han kan bli. Erfarenheterna finns där men bara för att dom kommer från storklubbar ute i Europa innebär alltså inte att samtliga av dessa erfarenheter inte går att överföra som tränare.

Om vi hypotetiskt sätt skulle ha en ny tränare i morgon så får jag väl ta åka ned igen till Årsta.

Om bråket med Linus övergång

noreply@blogger.com (SHQ) — Fri, 03 Sep 2010 12:41:00 +0000

Vad är det som händer?

Vad är det som händer i Hammarby och varför börja det kännas att sälja en spelare som tidigare var hyfsat problemfritt har nu utvecklats till något som gör att när det rycks i en hammarbyspelare och agenter, klubbar, så får man samma känsla som om man på riktigt skulle få delta i TV-serien True Blood när Erik, Sookih och Bill ska ha trekant?
Det kommer borras, blödas och bråkas.

Förr i tiden var transfermarknaden och "ägandeskap" genomsyrat av FIFAs feodalism. Ja menar, det var inte alltför länge sedan FIFA tyckte det var helt ok att Jean-Marc Bosman inte skulle få arbeta för någon annan klubb trots att hans kontrakt gått ut. Han var mer eller mindre livegen, förvisso med en f.d godsägares inkomst, men likväl förhindrad att lämna sin klubb.

Agenterna var på denna tid som vasaller som fick gälda tribut för att få licens och verka inom sina områden .Transfermarknaden då var mer hierarkisk och strukturerad. Speglad av FIFAs strikta regelverk och en inställning som fortfarande får katolska kyrkan att framstå som en progressiv kommunalklubb i jämförelse.

I dag är bilden en annan: Det finns en djävla massa tredjepartsaktörer som lägger fingrar, tår och slipade inissiver i blöt. Fria marknadsregler pressade tillbaka ett strikt regelverk och en faslig massa personer som stått och dreglat över de gigantiska beloppen på transfersummor som tog fart i början på 90-talet fick tillträde till affärer de aldrig borde ha fått.
Personer som inte bryr sig om denna ädla sport och företag som inte har där att göra.

Ett bra exempel på det är Carlos Tevez och Javier Mascheranos övergång och vistelse i West Ham inte hanterades av klubben och så här dags fick självaste FA nog och tog i med hårdhandskarna.

Men hur svårt ska det vara? Transfer ska ske mellan två klubbar via deras agenter. Thats it. "Externa finansiärer", svågerpolitiska svartvattens-sammansvärjningar och alla andra former av företag som vill allokera kapitalen på sina sidor om bolagsborden has to go.

Vad händer här näst? Ska vi få legoleasa spelare från anställningsfirmor i stället för att plocka upp dom från HTFF?

En sak är ju säker. Det har ju inte varit sådant här liv inom Bajen på mycket länge, kanske inte sedan GPs, av facklor väl upplysta, högglansdagar i slutet på 90-talet. Det här gör att alla forum om Hammarby Fotboll IF FF WTF inte handlar om fotboll utan mer om vad som händer inne i klubben.

Frågan är bara: Om man skulle bugga hela kansit med email och allt och verkligen skulle veta vad som sägs och görs in i minsta komatecken (med ett m) .. då skulle väl hälften av alla inlägg och artiklar vara onödiga? Men mängden av inlägg där man oroar sig för nya uppdagade saker - som höljts från dunkel - skulle väl ändå fredubblats.

Ja menar, om man då verkligen VISSTE vad som hände.

"Helt oavsett om sanningen är absolut eller relativ och helt bortsett från att många av oss ständigt söker den är den till sist ändå förborgad för dom flesta av oss. I regel som nödvändighet om inte annat av omsorg för de som ändå inte skulle förstå"

- GW Persson.

Jag tror inte jag vill veta mer om vad som händer inne i klubben. Jag vill inte förstå.

The Zlatan Transfer Cirkus

noreply@blogger.com (SHQ) — Thu, 26 Aug 2010 13:42:00 +0000

As the rain falls and the forthcoming autumn shines its arrival with clarity we close the window to keep the cold out. Same thing with the transfer window but with Zlatan Ibrahimovic who, according to media, been freezing half to death in the cold since May, no clarity can be found.

No, this will be a drama that might close on the last day and in the end we will be none the wiser. The yearly Zlatan-transfer cirkus is Swedish tabloids perhaps most endeared tool in the box. For tabloid Aftonbladet it’s a win-win situation but with no quarterly statement. Regardless if you are employed on a summer vacancy – whom Zlatan won’t talk to – or if you are quasinquisitive blogger Robert Laul – whom Zlatan definitely won’t talk to – you have a he span of freedom and fantasy to compensate for facts; Zlatan avoids talking to Aftonbladet, except a few occasions, because mentioned blogger had the audacity to post a advert in Zlatans name where he was looking for a girlfriend. Its a win-win indeed because Zlatan is not going to deny or confirm something in a paper he dont talk to.

When reading this and other 100 articles you get the impression that Zlatan seems to be a grumpy one. Poisoned personal rows seems to leave a trail in his footsteps. The strained relationship with former national manager Lagerbäck serves as litmus. Fights with Van Der Vaart in Ajax, with Ljungberg in the national team, with half of Juventus, Materzzi and a few more proves all of this but what media often mention but forget to take into account for real is that Zlatan has, like his way of playing, undergone some major development of maturity. The father of two children still has his cocky, working class, immigrant attitude intact when you look on his posture and gesture. His choice of words, his judgment and actions are no way near flawless like his predecessor to Swedish team captain Patrik Andersson who probably could fall out of an aircraft with the same sedative tone of voice as always.

The captains armband was not handed to Zlatan because of his efforts in the chicken yellow jersey, because of his sheer class or achivements. It was given to him because he is a mature person and like all adults he has flaws. No, the explanation needs to be found elsewhere. The yearly Zlatan transfer circus has but one organizer, beneficiary and spectator: Agent Milo Raiola. Milo Raiola – who definitely will talk to Aftonbladet – will of course make a buck or two out of this and if the transfer collapses it would not surprise me if the commission from Aftonbladet will be enough for food and potatoes until next summer.

If Zlatan moved away from dropping preposterous oneliners to actual jokes then it would be unfair to the say the same thing about Mentor Mino. “Father figure” is an empty phrase in the football community and it would be to reach to say that Mino has played such a role for Zlatan but that he should not have contracted him with his Berlusconingitis arrogance-virus is not a stretch at all . The agent and the player met when Zlatan was young and when he seemed to absorb any lesson. Perhaps even the bad ones? Perhaps you don’t need to go to the psych ward if you purchase a player for €75 M Euro and don’t use him fully, like Raiola hinted to Guardiola.

He did however scratch a nerve of relevancy with that statement or yesterday’s outburst that the Catalan club is not “FC Guardiola”. The tarnished relations with Zlatan and the club can, of course, not come down to just the player and his agent or in this case.

How come a player who was captaining a side with both arroganceapostels Romario and Stoichkov in attack seemed to have learned nothing of managing egos from his shadow mentor Cruyff?

More to come on that topic and other thoughts arbout Barca. Soon.

End of part 1

Bloggen kapad

noreply@blogger.com (SHQ) — Sat, 21 Aug 2010 21:12:00 +0000

Bloggen kapad eller något. Massa FB postningar som jag inte vet hur dom kröp in. Hösten är snart här och skriva det tänkte jag.

Dom små bebiskatterina

noreply@blogger.com (SHQ) — Mon, 14 Jun 2010 18:12:00 +0000

Måste skaffa mig en bättre kamera eller ta med mig rejäla doningar. Tills dess får man njuta av dessa suddiga rackare.

Veckas bästa

noreply@blogger.com (SHQ) — Wed, 09 Jun 2010 13:18:00 +0000

Kommer nog från Thomas Gür som sågar Ohlys planer på att bli finansminister så här:

"Ohly tänker och uttalar sig som vilken dussinsplåtniklasdiktator in spe som helst. Han vill straffa de rika, ”gynna folket” och ge favörer till de grupper som han gillar – och som för många med envåldshärskarläggning är det i hans fall idrottsstjärnor. "

Hail to the king baby och lilla vågen (vänster skinka lyfts innan den höga) för TG.

Ohly som finansminister är som Bono som generalsek. för FN.

Fy fan.

So whats up with you man?

noreply@blogger.com (SHQ) — Fri, 28 May 2010 15:49:00 +0000

Jag brukar inte gnälla offentligt om mitt privatliv men med tanke på hur jag har det är det nog ganska befogat.

Min arbetsträning har gått ut och min chef och handledare som behöver hjälp att handleda sin egen penis när han ska urinera (han pissar för övrigt just med öppen dörr) tycker att jag ska jobba ändå. Jag påpekade att jag nu inte har något avtal och kanske ska ha lön (som dom andra där) antingen i lön eller konsultform. Jag har, märkligt nog, inte fått något svar.

På mitt slutmöte två veckor tidigare med AF fk grupp / FK / kompetenstorget så pratade man om att låta min arbetsträning få gå över till en praktik och det skulle kontaktpersonen fråm AF fl grupp upplysa AF om. Alltså AF skulle prata med AF om hur mitt läge är. Det enda viktiga var att jag måste anmäla mig till AF den 26:e på morgonen eftersom det var min första arbetsslösa dag (om praktiken inte blev godkänd eller blivit handlagd) vilket jag gjorde.

Innan jag gjorde det så pratade jag med min kontaktman på AF fk team (som vi av barmhärtighetskäl inte ska namnge) och det hon berättade för mig skiljde sig en hel del från det som vi pratade om på mötet. Nevertheless fick jag träffa med en jourhavande handläggare på AF Globen. Min nya handläggare där (alltså en femte kontaktman bara i den här texten) gick inte att få tag på.

Hon kände inte till någonting om någon praktik.
Hon kände inte till någonting om min "typ" av case. Alltså utförsäkrade som ska arbetsträna i samverkan med en rehabpartner/AF fk grupp / FK
Hon kände inte till någonting av värde om mig alls.

Efter en halvtimme började hon se lika ångestladdad ut som jag och jag påpekade att jag skulle till min naprapat om en timme. Hon sa "gå du så emailar jag dig när jag tagit reda på vad som händer".

Det kom självklart inget email. Man får hoppas att mitt bökiga fall inte var det som skickade henne ut i långtidssjukskrivning så en till får genomlida det här.

Vid det här laget hade möglet och betongdammet från stambytet börjat slamma igen mina luftrör rejält så jag gjorde, trots att jag ville fajta på, sjukanmälan. Jag har aldrig gjort en egen sjukanmälan över webben tidigare och det krävdes tre emailvändor för mig att hitta den på FKs hemsida. Värt att notera är att min kontaktman på FK vägrade länka direkt.

Jag började vackla och se gränsen för vad jag orkar närma sig fort. Om jag skulle sjukskriva mig skulle ett sjukintyg även från Årsta/Vantör ÖppenPsy vara bra men väl där gjorde psykakuter det psykakuter alltid gör nuföritden: Ingenting. Man skriver inga intyg. Eftersom jag dessutom inte vill ha mediciner så kunde dom inget göra. Ja, en av dom bjöd på en cigarett och det var faktiskt uppskatt.

Min handläggare på FK, som vi av pedagogiska och personutvecklande skäl ska namnge, Victoria Hagman gjorde det hon alltid gjort. Ett absolut minimum av hjälp och ord. Om du ber om det that is.

Normalt sett uppskattar jag personer som minskar antalet ord för att själva budskapet ska få gå fram när man skriver över nätet men i Hagmans fall är det så illa att om jag inte träffat människan eller blivit personligt provocerande hade jag varit övertygad om att människan inte är just det utan en mailrobot. I fallet med min sjukanmälan fick jag pressa mig och henne för att hitta rätt på hemsidan. Sista emailet var från mig och löd "Om du högerklickar på länken i fråga och väljer kopiera genväg så kan du klistra in det emailet direkt". Det var ett seriöst tips eftersom jag hoppas kunna få hjälp av henne snabbare i framtiden.

Tidigare i månaden erhöll jag rehabersättning vilket innebar mer än en fördubbling av mina inkomster per månad men det beror på att jag träffat en kurskamrat som upplyst mig om det. Hagman har aldrig upplyst mig det eller någon annan valmöjlighet trots att hon känt till att jag får runt 4000 sek i månaden och riskerat att bli vräkt.

När jag väl frågade lite försiktigt för två veckor sedan om jag också kunde få rehabersättning så var svaret lika kort och likgiltigt som alltid och budskapet var: Ja, du får skriva på papper.

Det som är negativt är att FK valt att börja betala ut pengar till mig plus ett bostadsbidrag. Man har betalat ut Rehab/Ersättning för hela April/Maj men inte utan att man blir återbetalningsskyldig på nästan fem tusen så klart.

Detta lagom till att jag ska få träffa försörjningsstödet som jag försökt få träffa sedan Januari. Tilläggas bör att jag brände ett möte men trots det ska det väl inte ta sex månader att få till stånd ett sådan möte?

I dag sov jag elva timmar trots att de sturska stambytarna borrar rakt i vånigen under. Jag känner mig en aning trött ändå.

Vad nu det kan bero på.

Stambytesångest

noreply@blogger.com (SHQ) — Fri, 21 May 2010 12:49:00 +0000

Jag vakande i morse 07.30 av att ett insatskommano från stambytesbolaget kom in i min lya. Fy fan så där ser ut förresten. Det hänger så mycket plast på väggarna att man tror att har Dexter som inneboende.

En av tjommarna ville hacka sönder toan direkt men efter dialog med någon som måste vara deras hostage negotiator så fick jag använda bad och toa en sista gång. Sen klippte dom vattnet och sen drog jag hem. Nu är det ransoner och utetoa som gäller.

Bring it on.

Klart Zlatan är homosexuell

noreply@blogger.com (SHQ) — Mon, 10 May 2010 16:23:00 +0000

Han kvalar in som dagens citat eeeasy. Ett citat man själklart robbar från "The Fiver" :

"Kom till mitt hus så ska du få se att jag är gay och ta med dig din syster"

Zlatan rockar loss till en kvinnlig reporter angående ett foto taget på honom och Gerard Piqué

Han är sådan Class Act i bland att man inte kan sluta fnittra. Tänkte såga Drogba i dag men Zlatan kom före.