Efter ett tag insåg jag dock att jag antagligen var inne på rätt spår sen innan. Det här med att lära sig allt som har med hemsidor att göra verkar vara min grej. Det verkar vara det som intresserar mig.

Det allra senaste jag har insett är dock att “allt som har med hemsidor”, hur mycket det än stämmer med vad jag vill göra, är lite väl brett. Jag har länge haft ambitioner att lära mig både ren PHP, ett urval av s.k. CMS och bloggmjukvara, något fräsigt framework för att göra egna applikationer, AJAX och javascript för att få det att fungera fint och sedan fördjupa mig på allting samtidigt som jag försöker åtminstone bli en hyffsad designer. Det är ganska mycket.

Jag har alltså insett att jag aldrig kommer lära mig någonting om jag inte begränsar mig. Istället för att lära mig allting på en gång, så måste jag ta en, max två saker åt gången. Det är nog bland de jobbigaste insikter jag gjort sen jag började fördjupa mig med alla de underbara tekniker som finns på nätet. Problemet är att min självdisciplin när det gäller inlärning aldrig har varit den starkaste. Jag har på intet sätt svårt att lära mig saker, problemet är bara att jag tycker att det går alldeles för sakta. Jag har växlat så många gånger mellan olika saker för att jag tycker att jag åtminstone har en bra basuppfattning om vad det handlar om, att jag inte fått något riktigt fast grepp om det jag försökt lära mig.

Vi kan ta PHP som exempel, för det är antagligen det som jag gett mig på flest olika gånger. Vanligtvis börjar det med att jag hittar på någonting jag vill göra, låt säga en filmdatabas (ett projekt jag gett mig på många gånger). Jag börjar med att ta reda på ungefär hur man skulle gå till väga för att skapa en “applikation” som kan spara, uppdatera och ta bort någon sorts bank som innehåller filmer jag sett, vill se och kanske t.om. filmer jag vill undvika. Nästa steg är att ta reda på vad som behövs och vad jag behöver lära mig för att få det att funka.

Så långt går allting bra. Jag kommer oftast t.om. så långt att jag programmerar någon sorts prototyp efter några tutorials och tekniker jag hittat på nätet. Allting är handkodat, så lite som möjligt klippt och klistrat. Det kanske tar mig en eller ett par dagar. När jag fått klart den hra jag en klar uppfattning om hur man gör för att koda någonting som kan lägga till, uppdatera och ta bort poster i en databas, något av det mest basala när det gäller dynamisk webbprogrammering.

Nästa steg brukar vanligtvis bli att jag vill rensa upp i koden, ändra lite på det så att det funkar som jag tänkt från början eller förbättra min grundidé. Här börjar jag experimentera med koden på egen hand och testa hur mycket jag klarar av utan andra skyddsnät än PHPs och MySQLs officiella dokumentation.

Sen är det bra, för den gången. Jag går vidare och börjar på någonting nytt, kanske försöker jag lära mig hur man gör templates till Drupal eller Joomla, eller hur man gör Wordpress-plugins.

När jag sedan ger mig på PHP-koden igen, så har jag helt plötsligt glömt bort hur man gör allting. Jag har en grunduppfattning om varför jag skrivit den raden kod där och varför jag gjorde så och jag har inga problem med att läsa koden. Problemet är att jag bara lärt mig att göra en filmdatabas och sedan hoppat vidare. Jag har egentligen inte lärt mig särskilt mycket om hur man programmerar i PHP. Det finns så mycket att när jag väl tror att jag kan någonting, så upptäcker jag bara hur mycket jag inte kan. Det hade inte varit något problem om jag bara fortsatt att försöka lära mig PHP, istället för att hoppa vidare.

Just nu håller jag på att lära mig CodeIgniter, som jag verkligen gillar. CodeIgniter är ett s.k. framework, som, utan att bli för teknisk, är en uppsättning funktioner skrivna i PHP som gör det lättare att göra egna applikationer. Det är lite av en genväg, ett sätt att slippa varenda rad kod själv som fortfarande gör friheten att skriva en applikation som kan göra vad som helst. Man är inte låst till ett område.

Problemet i det här fallet är att jag samtidigt försöker fördjupa mina Wordpress-kunskaper (som, frånsett HTML och CSS antagligen är det jag kan bäst), förnyar min gamla kärlek för Textpattern och tittar närmare på vad man kan göra med CSS3. Jag lär mig lite CodeIgniter ena stunden, stylar det jag gjort med lite CSS3 och gör sedan en ny portfolio i Textpattern innan jag hjälper polaren med ett problem i Wordpress som jag gör svårare bara för att jag ska ha en ursäkt att lägga en timme på att läsa i wikin om temafunktioner.

Vad jag borde göra är att koncentrera mig på en sak i taget, antingen CodeIgniter eller CSS3 t.ex. Men det är svårt, så svårt. Jag vill ju lära mig allt.

Det kan vara ganska bra läsning, och det är tydligen uppmuntrat att få så många som möjligt att läsa det.

F.ö. så hoppas jag att det kommer ge positiva resultat för hur jag sköter den här bloggen med – ju effektivare och produktivare jag blir, desto mer kommer jag slå slag i saker jag planerat en längre tid.

Sidan har varit seg, den har varit rörig och den har varit, i ren allmänhet, ganska jobbig att använda. Men den har varit helt underbar, främst för att det alltid finns färgpaletter och, nu, mönster. Det finns en bred användarbas som genererar innehåll, så man kan i princip aldrig tröttna på att bläddra runt där.

Nu har de fixat de flesta av de större problemen. Sidan är fortfarande inte den snabbaste, den är ganska rörig, men nu går det att söka och sortera och det är lättare att söka bland färger, paletter och mönster.

Men nu börjar jag nästan bli lite full i skratt. Jag kan inte låta bli att fnissa varje gång jag går in på sidan. För de verkar nämligen ha översatt hela sidan genom någonting som påminner om Google Translate eller Altavistas Babelfish. För inte fan kan det ha varit någon med baskunskaper i svenska språket som har översatt sidan.

Ja, alltså, de har översatt sidan till en hel drös med språk. Och varje gång jag går in på sidan så hamnar jag på den svenska översättningen, eftersom jag har svenskspråkig översättning av Firefox. Antagligen kan jag stänga av översättningen på något vis – men det är inte min poäng.

Min poäng är, att sidan är helt knasigt översatt. En del grejer funkar ganska bra – medans andra blir helt keff. Ta det här som exempel:

På COLOURlovers hittar du över 854.423 användare skapat färgpaletter att inspirera dina kreativa projekt. Hämta RSS feed av de senaste paletter skapats eller använda vår Pro palett maker för att skapa och dela med dig av dina favorit färgkombinationer med tusentals andra älskare i vår växande kreativ gemenskap.

Palettsökning på Colourlovers

Första meningen funkar ganska bra. Förutom lite grammatikfel, som man inte direkt tänker på när man läser texten lite sådär snabbt när man gluttar igenom sidan. Men särskrivningarna. Och “hämta rss feed av de senate paletter skapats eller använda [..]“, jag menar, det går ju liksom inte.

Jag bara undrar -är det så smart att maskinöversätta en hel sida? Är det bättre eller sämre än att använda originalspråket genom hela sidan? Jag kanske är ganska bortskämd som älskar och har lätt för språk, men vore det inte bättre, åtminstone från en svensk synvinkel, att ha en engelskspråkig version av sidan istället för att konfundera användaren med uttryck som “3 vyer” för någonting som uppenbarligen ska betyda att sidan visats tre gånger. Singularversionen av samma uttryck blir “1 visa”. Ett annat exempel är i sökformuläret – det finns ett fält för “ledamot”. Vafan!? Vad ska det betyda?! Jag fattar ingenting. Och deras fält är ganska komplicerat som det är – det är antagligen byggt av någon som uppenbarligen kan mycket om färg – men för mig som är helt vilsen när det gäller färgteori, så är det en röra som gör att det blir skitsvårt för mig att hitta rätt.

Tanken är antagligen att det ska underlätta för de som inte kan engelska sådär överdrivet bra. Men hjälper eller stjälper den här översättningen? Blir det verkligen bättre? Är det likadant för de spanska, tyska och, bevare mig väl, ryska (med kyrilliska tecken!) översättningarna? Funkar de överhuvudtaget?

En enkel demo över hur man slänger ihop en enkel layout med 960 Grid System.

Egentligen ska man lägga till en clear i slutet med, men det missade jag. Jag missade nog en massa andra saker med, så jag slängde upp den i 200% för att ni inte ska hinna se ;)

Resultatet:

På tal om temat, så ändrade jag lite på sidebaren. Lite mindre färg, lite annorlunda struktur. Jag är inte helt nöjd med den än, men jag måste fundera lite på hur jag ska göra för att det ska se ut som jag vill. Främst kanske jag borde skissa lite på hur jag egentligen vill att det ska se ut.

F.ö. såg jag att någon kommenterat att han föredrog “grid-grejer”, vilket jag undrar lite över. Jag har faktiskt utgått från en grid, men det är inte så markerat i själva utseendet. Allting är baserat på 960, ett css-framework som ska göra det lättare att implementera grids. Nu är ju inte den här bloggen bästa exemplet på vad man kan göra med 960, eller med grids över huvudtaget, främst för att jag inte har fantasi eller designsinne nog för att skissa upp en riktigt fin gridbaserad hemsida. Tro mig, jag har försökt.

Däremot kommer jag antagligen att slänga upp lite andra projekt som är väldigt gridbaserade, och där blir det lite lättare att använda sig och visa upp att det är en grid. Jag har lite svårt att tänka mig hur jag skulle använda en grid bättre, även fast jag sett flera riktigt jävla fina exempel på hur man kan göra. Hade jag haft en lite mer fokuserad blogg hade jag kanske försökt mig på någonting med grids och wp_query(), någonting liknande ett tidningsliknande upplägg, t.ex. Men nu har jag ju ingen direkt fokus på skrivandet här, så det känns inte riktigt som rätt ställe att leka med det på. Kanske om jag börjar skriva en lite mer nischad blogg.

Hade jag varit lite bättre på det här med design hade jag kanske övertalat Martin att låta mig göra någonting med MMANytt…

På tal om ingenting så kommer snart Wordpress 2.8, jag läste någonstans att de siktar på att släppa det 10 juni. Det blir spännande att se hur mycket bättre det egentligen blir. Såvitt jag förstått så är det mycket fokus på själva adminpanelen och mindre på vad som händer på framsidan. Största nyheten för vanliga användare är väl att det ska komma en automagisk temainstallation, medans jag främst ser fram emot kodhilight i tema- och plugineditorn, samt uppsnabbning av adminpanelen.

Det var inte lätt, men nu är det gjort. Framöver ska jag försöka finputsa IntenseDebate-stilen, eftersom den är jävligt rörig och inte ser alls så bra ut som den kan göra. Kanske ev. kolla lite på att byta till det där andra, vadetnuheter, som gjorde sönder den förra designen. Vi får se.

Nu tänkte jag vara så skojig att jag ska slänga in en omröstning. Nu har ni chansen. Anonymt och bra.

Önska mig lycka till!

Click here to view the embedded video.

Click here to view the embedded video.

Låtarna är klippta med musik och ljud från diverse filmer. Överst är “Alice”, 95% av låten kommer från Alice i Underlandet. Därefter “Alohomora” vilken består till 90% av musik/ljud från någon av Harry Potter-filmerna. Sist men inte minst är det “White Magic”, också den består till större del av ljud från en film, nämligen Svärdet i stenen.

Artist är Pogo som har sin musik upplagd på Last.fm för gratis nedladdning. Jag kan inte få nog av en del låtar.

Så, för den som inte märker det, så kör jag Intense Debate för att hantera mina kommentarer. Intense Debate funkar snuskigt fint, så jag har inte brytt mig om att hålla på och fippla så mycket med det. Dessutom är jag lat.

Men nu när jag håller på att slänga ihop ett nytt tema som kommer bryta sig ganska hårt med Intense Debate både färg- och typografimässigt, så kändes det som om man kanske borde ta itu med att leka med stilmallarna lite.

Dock kan det vara ganska segt att börja. Dels är själva dokumentationen för att ändra på Intense Debates stilmallar ganska rörig och, tycker åtminstone jag, svår att sätta sig in i.

Så jag bestämde mig för att göra den lite mindre rörig, på mitt sätt, och slänga ihop en stilmall med alla selectors etc, men utan några stilar. Sen insåg jag att jag lika gärna kan slänga in ett par enkla reset-regler, för att nollställa större delen av de gamla stilarna. Sen började jag sortera, indentera och kommentera de olika selectors som fanns, efterhand att jag slängde in dem i stilmallen och förstod mig på vad de gjorde etc.

Jag är inte HELT klar. Dessutom gjorde jag det, mer eller mindre, live här på Supermumin, och lyckades skriva över min gamla stilmall gällande Intense Debate, så om du vill se hur resultatet av reset-reglerna blir, så är det bara att kolla på mina kommentarfält.

Så, jag presenterar en liten, liten insats; idb-reset.css!

Om du undrar mer om CSS-reglerna och behöver mer dokumentation, titta efter i Intense Debates egna hjälpsidor.

Däremot fick jag ett pressrelease-liknande mail från teamet bakom Clicky. I mailet så presenterar de en tjänst som heter “Contenture“, som ska vara ett alternativ till annonser och reklam på hemsidor. Kort sagt så är det ett samlat ställe där man kan betala för att få tillgång till olika tjänster på olika hemsidor. Om jag förstod det rätt, så ska det vara någon sorts blandning mellan Paypal och annonser, dvs, en besökare sätter in en summa pengar, som sedan fördelas bland de Contenture-anslutna sajter man besöker. Ju mer du besöker en sajt, ju mer av dina Contenture-pengar går till sajten.

I mailet föreslår de att man t.ex. sätter upp premium-tjänster som Contenture-användare sedan kan få ta del av. För att ta ett exempel, så skulle jag istället för att betala 25 dollar för att få Flickr Pro, kunna sätta in pengarna på Contenture, och sedan komma åt pro-delarna av Flickr via dem.

Först och främst är det en ganska bra idé. Du bestämmer – antagligen – hur mycket du tar betalt, och en användare har ett sätt att samla olika betaltjänster, ett ställe som samlar alla olika prenumerationer, abonnemang etc etc.

Samtidigt undrar jag lite om sajter, företag och skapare kommer att haka på det här, när de helt enkelt kan göra som tidigare nämnda Flickr eller tutsplus, bara ta en periodavgift för tjänster eller innehåll. Abonnemang och prenumerationstjänster får in en stadig summa pengar, blir lättare att förutse vinster på och får en stadigare ström pengar. Det spelar liksom ingen roll hur många gånger jag besöker eller använder flickr – de har redan fått mina 25 dollares för det närmsta året. De behöver inte locka tillbaka mig.

Oavsett, så är det ett riktigt häftigt alternativ till annonser och reklam. Som det står på sajten, 50 cent per tusen besökare är kanske inte riktigt skäligt för vissa sajter, jag vet flera stycken som förtjänar bättre, men inte har riktigt rätt publik för att tjäna in det på stora reklamavtal, sponsorer eller abonnemang/prenumeration.

Det har sina skäl. Första är att jag tröttnat på att inte ha något mål med allt det här. Målet från början var väl att bara ha en hemsida uppe, sen blev det att lära sig Textpattern och hipp som happ blev det Wordpress.

Efter lite drygt.. jag vet inte, fyra-fem år, så börjar det bli dags att hitta något nytt att göra här. Jag lärde mig mycket av Textpattern och det känns som om jag lärt mig minst lika mycket, om inte mer, av Wordpress nu. Jag har börjat leta mig vidare i hopp om att hitta ett lite mer riktigt CMS att bygga riktiga sajter i, jag har börjat koda mer seriösa projekt på egen hand, och det känns som om jag lär mig mer och mer om saker som är utanför den här sajtens område, som det är nu.

Därför känns det som om det är dags för en nysatsning. Som vanligt, för att liksom markera en ändring och hur långt jag känner att jag kommit, så har jag börjat skissa på lite teman, köpt block och börjat skriva utkast till artiklar etc.

Om sanningen ska fram så händer det här lite jämt och ständigt. Jag får ett ryck, får för mig att jag ska bli stor skribent inom något ämne, och börjar skriva utkast som till slut bara ligger och skräpar innan de hamnar i den bildliga – och den bokstavliga, för den delen – skräpkorgen och jag kommer fram till att jag inte orkar.

Men nu känns det som om jag har hittat lite rätt. Främst för att jag har hittat personer i min närhet som faktiskt är uppriktigt intresserade av ämnet och som faktiskt skulle kunna vinna lite på att jag började skriva om det.

Vad är det det gäller? Det jag egentligen alltid haft närmast hjärtat, det som gjort att jag blivit intresserad av allt det här, det som sparkade igång hela mitt intresse runt programmering och allt som hör till – HTML/CSS.

Ja, jo, jag menar det, jag hade börjat inrikta mig mer på HTML. En del av mig säger att det är det bästa att börja med – om jag ska göra en seriös satsning – främst för att det är vad jag känner mig säkrast på – det är vad jag verkligen kan. Men också för att jag tror att jag har en del att hämta där. Allt som saknas är att jag börjar gräva på den riktigt djupa nivån – den där som man inte tror finns. Jag har varit där och nosat, jag är där lite smått och tittar nyfiket mot avgrunden när jag slänger ihop någon ny template till något projekt som ligger på ritbordet (och som vanligtvis inte kommer därifrån). Det riktigt nördiga.

De som kan HTML och som är inblandade i kretsen vet vad jag menar – att söka sig till den där nivån som man till slut sitter och läser arbetsutkast från W3C, kommer med synpunkter etc.

Så, därför ska jag nu försöka, så gott jag kan, att hålla mitt intresse uppe runt det här. Först ska jag få klart en riktig design, som tillåter mig att uppmärksamma de mer seriösa bitarna ordentligt. Jag är nöjd med hur det ser ut nu, men jag behöver fokusera om allting lite. Det är för allmänt nu.

Så, inom någon månad eller så, beräknar jag, kommer det börja dyka upp lite nybörjarartiklar (på mer än ett sätt, sett hur det är första gången jag skriver någonting seriöst med inriktning på något “tutorial”-liknande) om HTML, CSS och allt som hör till.

Hoppas det är någon annan än de där snälla kompisarna som kommer med uppmuntrande ord om varje ord som skrivs här som är sugen på att läsa!

Då kan jag lika gärna dela med mig av koden jag använde för att lägga in bannern både här och på (markus) lassinniemi-sidan.

Därefter lägger du följande CSS-snutt, antingen i din stilmall eller inom


-taggar innanför -taggen.

#ppeu {
	position:absolute;
	top:0;
	right:0;
}

Lite mindre, lite snyggare, och framförallt, mycket mer Markus-aktig kod!

Alla som är intresserade av att hjälpa till, är mer än välkomna till Stora Torget, Borås kl. 18.00 den 23:e april vid Rådhustrappen.

Vi kommer planera in övriga aktioner längre fram när vi väl samlas. Efteråt tar vi ev. en fika på något café.

Jag misstänker starkt att jag kommer vara där, så det vore kul om någon som ska dit hör av sig.

Har du inte gått med som aktivist hos Piratpartiet är det nog hög tid att göra det nu, annars kommer du antagligen vara den sista i sverige att inte göra det ;)

Och läser man sedan någonting som är lite enklare, men handlar om samma sak, mer eller mindre, så blir det lite luddigt. Då hänger man inte med längre.

Problemet är väl mest att det är svårt att hitta egentlig fakta. Det är stycken hit och stycken dit, någon säger att “det innebär det här”, medans någon annan säger “jo men senare så står det ju såhär”, vilket någon tolkar som att båda två betyder samma sak fast de inte gör det. Eller något sånt.

Fast den här gången ska jag inte bara ge upp. Det börjar kännas som om man behöver veta mer om hela det här kalaset. Som om man inte kan låta andra strida för sin sak hur länge som helst, iaf inte utan att veta vad de strider för.

MMA är ett ämne som har ganska många trogna fans. Om man ser till vilka det är som ser på det, så är sporten såpass mycket i startgroparna, att den minsta gruppen av tittare/anhängare, är s.k. casual fans. De som bara glor en match lite då och då. Visst finns de, och de är väl ganska många, men de är fortfarande den minsta gruppen. Framförallt för att MMA inte är för alla. Det är ju samma sak med boxning, det är knappast alla som sett en hel boxningsmatch. Jag vet att jag bara sett ett par från OS och liknande, men aldrig en riktig proffsmatch.

På så sätt, så får vi på MMANytt in ganska många trogna läsare. Det är folk som hänger på sidan och kommenterar och diskuterar. Jag känner mig minst sagt mindervärdig ibland när jag skrivit ett inlägg, och det är folk som börjar kommentera. Det känns som om alla de som hänger i kommentarfältet är bra mycket mer hängivna, pålästa och genomtänkta än vad jag är i mina inlägg.

Ändå får vi nu reda på att vi är en lite torr sida, faktafylld och med svåra begrepp (jag tycker mest det är synd att vår hårda kamp för humor i samband med rapporteringen inte uppmärksammades – om jag och Martin gick in i “TORR”-mode, då skulle ni få se på torrt), och det känns lite som att vi blir anklagade för att inte rikta oss mot en tillräckligt stor publik.

Jag spenderar inte hiskeligt mycket tid med sidan. Jag är nere på ett par inlägg i veckan, mest för att Martin verkar ha patenterat en maskin som upptäcker vad jag tycker är intressant och sedan postar det. Martin däremot jobbar arslet av sig för att sidan ska gå så bra som den faktiskt gör. Vi har många nya läsare och får tydligen t.om. lite uppmärksamhet utanför den riktiga MMA-kretsen.

Men fortfarande, vi är en torr, faktafylld hemsida med svåra begrepp som inte alls är nybörjarvänlig.

Så jag och Martin diskuterade lite nu. Och jag är lite av åsikten, vafan, jag vet inte om jag riktigt kan ta mig till det.. Det enda jag kan komma på, som skulle göra det lättare för nybörjare, det är att skriva en kort guide eller introduktion om vad det är vi pratar om. Men i det stora hela så är det faktiskt en blogg för de som är intresserade. MMA-intresse får du inte av att läsa en blogg som våran. Det får du av att se på MMA.

Och du, Johan, vlog(g) är en förkortning av videolog(g). Det är inte ett slarvfel.

Eight police officers serving with Scotland’s largest force listed their official religion as Jedi in voluntary diversity forms, it has emerged.

Tänk dig känslan. Du står vid en blockad. Hundratals poliser. Åtta av dem använder inte batongen.. de kör med light sabres istället.

Att driva igenom lagar som Ipred och de andra pirat- och “antiterroristlagar” som makthavarna har gjort, är att köra hela den unga befolkningens förtroende i botten. För att sedan demonstrera just hur långt de kan gå för att trycka skiten i ansiktet på oss, så dömer de fyra privatpersoner till ett års fängelse och 30 miljoner kronor i skadestånd, för något så jävla trivialt som “medhjälp till mot upphovsrättslagen”, dessutom med en motivering som visar att tingsrätten tydligen fått hela tekniken bakom foten, trots upprepade förklaringar och försök att undervisa nämndemännen om vad det egentligen är som händer. Jag syftar givetvis på följande citat, från en rådman som hade del i beslutet:

– Det har gjorts möjligt på Pirate Bays sajt för datoranvändare att ladda upp och lagra upphovsrättsskyddat material. För att tillhandahålla det har de åtalade främjat brott mot upphovsrättslagen bland annat genom välutvecklade sökfunktioner, säger rådmannen Tomas Norström på en efterföljande pressträff vid Stockholms tingsrätt.

Det är åtminstone så jag känner, och jag vill åtminstone tro att jag är på ungefär samma nivå som större delen av de som är i min ålder, om inte kanske t.om. lite under de övrigas nivå. Om man letar efter tecken på hur det här påverkar folk, så kan man ta en titt på piratpartiets statistik. Ända sedan rättegången mot Pirate Bay inleddes, har det strömmat in medlemmar i såna antal att partiets storlek mångdubblats. Ung Pirat har samtidigt blivit ett av de största ungdomspartierna i landet. Det är reaktioner, mina vänner.

Jag “råkade” precis bli en av de där som gör att det idag är över 15 tusen medlemmar i Piratpartiet. Nu blir det en röst för PP, åtminstone i Europaparlamentsvalet.

Men vad löser det? Om man inte säger emot när de kommer med befängda uttalanden, hur ska det komma fram att det är just vad det är, befängda uttalanden.

Om man bara låter dem svamla i all oändlighet, hur ska man få folk, som uppenbarligen väljer att lyssna på dem, att förstå hur pass idiotiskt mycket av det de säger egentligen är?

Man kan inte lösa problem genom att liksom blunda inför de. Även om du inte ser problemen – så är de där, alltjämt.

Och nu är det Quake Live.

Hela tanken är att det enda jag egentligen har att jämföra med när det gäller onlinespel är CS-tiden, och det var ett par år sen jag var riktigt aktiv, så det är inte mycket att jämföra med.

Men nu kommer fler och fler insikter till mig medans jag spelar.

T.ex, om det finns en snubbe på servern som är riktigt bra – sådär spöar-alla-andra-utan-att-försöka-bra – så är snubben som är näst efter honom i fråga om madskillz OSVIKLIGEN ett riktigt rövhål. Det är en lag, verkar det som.

Lika givet är det att det alltid kommer finnas en snubbe som inte kan engelska ordentligt, men som ändå ska envisas med att försöka förolämpa precis alla som är inne på servern – vare sig de spelar MED eller MOT honom.

Sen finns det ju alltid undantagsspelen. När man har hamnat med ett gäng jämnbra spelare, som bara är tysta och spelar med undantag från när de berömmer dig och varandra när du gör någonting snyggt eller bra. Då vill man bara fortsätta spela i timmar. Hur länge som helst. Bara fortsätta och fortsätta.

Men till slut visar Han sig. Han. Han dyker alltid upp efter ett tag. Den där snubben som du inte verkar kunna komma undan.

Har du en snygg frag på gång, så sabbar han den. Om du blir jagad av tre pers och verkar ha klarat dig – så är han där, runt det sista hörnet, och väntar på att få trycka en rail i nyllet på dig så att du blir köttslamsor som flyger överallt.

Och du kommer alltid hata honom – varje gång hans nick dyker upp i spelarlistan.

Strippa CSSen – för separationen av innehåll och stil!

“Jag har tröttnat lite på dig. Det är bara så.”, ungefär så hade man fått säga om han frågade. För att det hade känts fuskigt att inte säga det. Sån är han, tycker jag. Fast jag hängde så mycket på hans forum att jag antagligen läst mer han skrivit där än han övht producerat standupmaterial.

Men nu – nu jävlar. Jag har fått lite av en nytändning. Varför?

Betnér har varit i NYC i tre månader och kört standup på engelska. I början var det lite knackigt, liksom, det mesta var lite översättningar av svenskt material och sedan lite skämt om hans ståuppkarriär och lite skitsnack om Sverige – utöver sånt där upprörande prat han alltid snackar om, ni vet, sånt där som verkar bli “a pink elephant in the room” så fort Betnér är inblandad. Sånt som man älskar honom för.

Men nu, det senaste han postade, det var så jävla bra. Jag tyckte det var något av det bästa han gjort på länge, tror jag, och jag är inte ens riktigt säker på att han var på topp. Men bra var det. Se själva istället, och ta inte mitt ord om det. Han är sån, den där Betnér, man tycker absolut inte om allt han säger, men jävlar om man inte respekterar honom för att han respekterar en för att man säger det.

Click here to view the embedded video.

Tydligen så håvade programmet förra lördagen in omkring 1,8 miljoner tittare och gjorde rätt bra ifrån sig i andra mätningar, vilket de flesta verkar ta på ett “folk är bara nyfikna av nostalgiska skäl – de drar inte in hälften så många nästa avsnitt”. Fast jag tror ändå att det kommer lyckas. Robinson var jävligt populärt på “sin tid”, och jag misstänker nästan att det egentligen aldrig blev mindre populärt, det blev bara för mycket dokusåpa. När Big Brother, Baren och Villa Medusa började satsa på hela den där “supa-knulla-bråka”-delen av publiken, så började Robinson bli mer ansträngt. Det var fel, tror jag.

Det här verkar dock gå tillbaks lite till vad det egentligen är. Att slänga folk i en utsatt miljö och se vad som händer. Och det tror jag folk är intresserade av.

Vad jag önskar inför morgondagens avsnitt:

• Att deltagarna “skärper sig”, eller hur jag nu ska formulera mig
• Att den dära Beatrice blir utröstad
• Att den dära Mika inte får grina för mycket över snubben med “de perfekta bröstvårtorna”
• Att vinnarna i den där tävlingen åker till en riktig jävla lyxstrand, som driver träskfettera till VANSINNE!

Annars skulle jag gärna slippa Christine Kaspersen eller fan hon heter. I övrigt tycker jag premiäravsnittet verkade tyda på en helt okej säsong. Och jag har saknat lite lördagsunderhållning.

Jag hade från början tänkt byta till Vista – och gjorde så för några timmar. Det var massa smågrejer som strulade, bland annat betedde sig ljudet lite som det ville i olika program, och jag hade svårt att hitta ett program att fixa mina konstiga partitioner med, eftersom Partition Magic inte funkar.

Vista var smidigt och fint, så länge jag nu hann köra det, men det var för mycket småstrul jag inte hade lust att fippla med. Jag tror jag kommer köra på med XP till Windows 7 kommer, eller tills jag fixar en ny dator (vilket lär dröja). Det är väl kanske lite tråkigt, men XP vet jag åtminstone var jag har.

Ja, iaf, jag ångrade mig. Så idag, efter att jag tryckt in RAM-stickan som posten hade levererat från Webhallen, lite drygt 24 timmar efter att jag beställt det, slängde jag in en slimmad version av XP. Och nu har jag snart slängt in alla uppdateringar Windows Update tycker sig behöva truga på mig, och så fort det är klart ska jag slänga in Partition Magic och fixa mig en lite bättre struktur på hårddiskarna. Tidigare hade jag ett behov av att ha alla program installerade på en annan partition än C: – men det tycks inte vara lika viktigt nu. Det blir mest jobbigt.

Änyhao, därför har jag inte varit online på MSN eller varit aktiv på andra ställen – när jag inte har varit ute och ränt eller smugit runt alla råttorna i flickvännens lägenhet så har jag försökt få ordning på min dator. Och om ni ursäktar, så ska jag mumsa lite godis framför monsterdokumentären om Josef Fritzl medans Windows trycker in mer bloatware. 300 mb uppdateringar via Windows Update går plågsamt långsamt det känns som att bli grillad över öppen eld.