http://www.youtube.com/watch?v=xiZxVl2diNA

Interview with Jeremy Hunter | Mindfulnessbloggen…

Jag tror också definitivt det kommer att märkas i utfall hos klienten om behandlaren har en kärleksfull, altruistisk intention. Min personliga upplevelse är också att det är något jag kan träna upp hos mig själv genom att om och om igen fokusera mot en altruistisk intention och bort från mindre gynnsama dito (vara en duktig behandlare, få klientens erkännande, eller vad det nu kan vara).

Vad gäller risken att bli moraliserande tror jag det är viktigt att inte tala om specifika former av beteenden, utan just hålla sig till intention och dessutom på en på klienten lämplig nivå. Jag tror jag till alla de klienter jag haft sagt saker i stil med att ”det kommer allt mer forskning som visar att det leder till psykologiskt välbefinnande att bry sig om andra”, eller lett guidade övningar i kärleksfull vänlighet och medkänsla. Jag upplever inte att någon klient upplevt detta som moraliserande.

Risken för pliance är intressant. Många tycks ha regler som spårar negativa konsekvenser kopplade till exempelvis att vara snäll. Det är inte heller ovanligt att ha regler som spårar positiva konsekvenser av att agera egoistiskt (det finns ju till och med en tidning som heter ”Ego”), kanske ett arv från Socialdarwinismens travesti av Darwins idéer (”survival of the fittest”).

Ju mer man fokuserar på att tillfredställa sig själv, desto mer fokus hamnar ju dessutom på de konceptualiserade jaget. Att bry sig om andra och att agera på detta förefaller vara ett bra sätt att komma i kontakt med direkta förstärkande kontingenser och släppa det krampiktiga fokuset på ”jag, mig och mitt”.

”Ett sätt att bena lite i det här och förhoppningsvis öka psykologisk flexibilitet kan vara att ”testa att göra tvärtom”. Om jag väldigt ofta frivillig-arbetar och nästan alltid sätter andras behov före mina egna kan det vara nyttigt att testa motsatsen en vecka eller två.”

Angående att göra tvärtom för att öka psykologisk flexibilitet tror jag det är en ypperlig idé. Inte minst för att många människor som sagt gör en massa saker som till sin yttre form ter sig generösa, men som handlar om helt andra saker. Det mest medkännande och generösa man kan göra mot andra människor är också ofta att ta hand om sig själv. Hur ska man kunna vara till nytta för någon om man inte gör det?

Vikten av intentionen och avsikten bakom handlingar blir hela tiden central. Att ge någon en present kan vara generöst, men det kan också vara ett försök att vinna fördelar eller att manipulera. Att ägna sig åt sig själv kan vara egoistiskt och självcentrerat, men det kan också vara medkännande och generöst. Funktion, funktion, funktion.

Sedan tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att vi inom ACT arbetar med att hjälpa klienten till ökad Psykologisk flexibilitet. Det är inte ovanligt att ett beteende drivs av både negativ förstärkning (t.ex jag gör ”goda” saker för att jag känner mig som en hemsk människa) & positiv förstärkning (t.ex det känns tillfredsställande att att jobba frivilligt för Röda Korset). Ett sätt att bena lite i det här och förhoppningsvis öka psykologisk flexibilitet kan vara att ”testa att göra tvärtom”. Om jag väldigt ofta frivillig-arbetar och nästan alltid sätter andras behov före mina egna kan det vara nyttigt att testa motsatsen en vecka eller två. Då kommer man sannolikt att komma i kontakt med en hel del känslor som ger ledtrådar kring i vilken utsträckning dessa beteenden drivs av negativ förstärkning & positiv förstärkning. Och om du sedan väljer att återgå till ”göra-goda-beteenden” efteråt så kan det förhoppningsvis vara mer baserat på att du väljer detta, dvs. mer baserat på positiv förstärkning, dessutom med ökad psykologisk flexibilitet.

Jag berör det här ämnet i en färsk artikel i Amelia, ”Maxa din modighet”, som hittas på http://www.livskompass.se/?page_id=70

Allt gott!
/ Fredrik

För det första är inte dessa känslor, utan just intentioner. Min hypotes är ju att dessa intentioner åtföljs ofta vissa appetativa känslor, men dessa känslor är i sig inte exempelvis medkänsla (även om ordet ”känsla” ju bedrägligt ingår i ordet).

”Min” (tagen från buddhistisk psykologi) definition av medkänsla skulle vara ”önskan att en annan varelse ska bli fri från sitt lidande”, medan definitionen av kärleksfull vänlighet skulle vara ”önskan att en annan varelse ska få uppleva tillfredsställelse och lycka”.

Jag skriver medvetet ”kärleksfull vänlighet” istället för ”kärlek”, eftersom det senare är ett klurigt ord som betyder mycket skiftande saker i olika sammanhang. Man kan ju älska hamburgare och man kan lida oerhört på grund av ”olycklig kärlek” (dvs. fastklamrande). Möjligtvis skulle ”villkorslös kärlek” komma nära det jag syftar till.

Medkänsla ska heller inte blandas ihop med medlidande, som utgår ifrån ett jämförande där jag känner mig bättre eller förmer i något avseende än den jag hjälper. Som i ”stackars dig”.

Generositet slutligen handlar om en total villighet att släppa taget om något för att någon annan kan vara betjänt av det. Det behöver absolut inte bara vara materiella ting, utan kan exempelvis vara vår egen ansträngning. Att ge något för att vi känner att vi måste, eller för att vi vill framstå i god dager eller liknande är inte ”äkta” generositet. Äkta generositet är en total öppenhet som inte kräver något i gengäld. En intention som i ren form sannolikt är tämligen ovanlig (många skulle till och med säga att den inte existerar). Men vi kan definitivt ha den som värderad riktning.

Uppskattar speciellt dina rapporter från Hamburg-konferensen!

Med Vänliga Hälsningar

Lars-Erik Wallner ”living plain, aim high”