Vårhallarna mellan Baskemölla och Simrishamn håller på att bli min favoritstrand efter två besök. Ganska grovkornig sand och inte så mycket folk. Mycket roligt som blåst och skvalpats omkring.

Den här bilden är en sådan där bild som jag inte blir klok på. Bör den slängas på en gång eller ska jag skriva ut den jättestort och sätta upp på väggen? Har inte beskurit den någonting, det går inte. Men den skaver, som om den behöver beskäras …

En lite vit sten som håller balansen.

Och vad är det här för något litet djur eller …

Gräskalligrafi.

Här kommer ett litet reportage från fotokursen förra helgen. Lördagen var vi på Österlen, bland annat ute på Ravlunda skjutfält bland fåren och hästarna – tacksamma motiv.

När vi skulle hem från Eneskog var det några som hade synpunkter … vi hoppades att tjuren var snäll och Christel var modig och hoppade in i sin bil trots att korna stod och speglade sig i sidospeglarna.

Eneskog i Anderstorp är väldigt speciellt med sina enorma enar.

Min favoritövning – Trädet. Kan göra den  hur många gånger som helst, ser alltid nya saker.

Strandfyndsfotografering vid Vårhallen.

Stativmotion i Skäralid.

Har tillbringat en härlig helg på skånska smultronställen tillsammans med fyra norska damer och två svenskor. Alltid lika roligt att få dela med mig av mina tankar och kunskaper kring foto, särskilt när kursdeltagarna är så positiva och goa, tack ska ni ha!

Bilden ovan är från stranden söder om Vik på Österlen. Det är inte helt lätta att få ner huvudet tillräckligt långt i sanden för att kunna bedöma horisonten genom sökaren … och frågan är vad som är viktigast här i livet – gravitationen eller strävan uppåt?

Fler bilder från helgen kommer …

.

När mina föräldrar var på besök så lockade jag ut dem i min lilla dunge och så lekte vi.

Jag är ingen stor vän av grönt och inte heller av att fota i svartvitt. Helst vill jag ha vinterns vackra färgskala, eller höst, eller himmel, eller is, eller träytor, eller stenytor eller vad som helst som inte är grönt ;-)

Var ute häromdagen i en synnerligen grön skog. Insåg att det enda som var spännande var  strukturer och former. Bestämde mig för att gå hela vägen och ta bort färgen helt. Efter en del letande i menyerna fick jag kameran att visa svartvitt på displayen, så jag fick direkt färglös feedback.

Vet inte riktigt vad jag tycker … men jag ska jobba med det ett tag, så får vi se vart det tar vägen … alltid lär jag mig något!

.

Var ute på Österlen häromdagen. Hittade en ny strand – Vårhallen.

En dag med både moln och sol, lite blåsigt så jag fick ha stranden nästan för mig själv.

Älskar alla dessa små stilleben som ligger utspridda på stränder. Vinden fyller fotspåren i sanden med tång och pinnar och annat smått och gott. Bara att tack och ta emot!

Tänker på en lindansare när jag ser den här …

Och så en bild med en annan karaktär som avslutning.

Häromkvällen var det en fantastisk solnedgång över hagarna här på Holma. Sprang in och hämtade kameran och satte på 70-300 objektivet. Alla bilderna är tagna under 20 intensiva minuter.

Det är lätt att stämpla solnedgångsbilder som kitsch. Det brukade jag göra. Men nu försöker jag bortse från alla färdiga åsikter om saker och ting och bara se med öppna ögon. Och då ÄR solnedgångar  helt fantastiska. Tänk om jag hade kunnat måla så här!

Igår var det avancerad fotokurs på Stinas vis i Fulltofta. Vädret var perfekt, mulet och det regnade medan vi åt lunch inne på Naturcentret!

Första övningen var ”Trädet” att undersöka ett träd med kameran. Hitta allt det där vi inte ser när vi bara tittar som vi brukar. Den här övningen har jag gjort många gånger och det blir bara roligare för varje gång. När jag tror jag sett allt så öppnas en ny dörr.

Oändligt många perspektiv har jag skrivit om flera gånger här på bloggen. Att ta en punkt på något och så röra kameran runt om och fotografera ur alla möjliga vinklar. Den översta bilden hittade jag på det sättet, det var inte mitt förstahands val, utan det var ett perspektiv jag hittade eftersom jag tog mig tid och böjde benen och undersökte oxelblommorna från alla håll.

Gjorde också övningen med örnbräken och hittade väldigt olika bakgrunder.

Här har vi helt gått ifrån det där med motiv och bara tittat efter färger och former. Struntat i alla idéer om vad som är vackert och värt att se på och vad som inte är något. Ser vi utan åsikter är världen fylld av skönhet!

Sprallig! – Ett sätt att hitta nya motiv är att bestämma sig för en känsla, se sig omkring och  hitta detta uttryck på olika ställen. De här roliga lönnbladen hade jag gått förbi om jag inte öppnat mig för spralligt.

När det gäller komposition så är riktning ett av de mest grundläggande elementen i en bild, det finns ungefär tusen andra …

Här har fotografen en väldigt tydlig riktning, stigen förstärker den och stubben bakom fotografen stödjer också den riktningen. Sen har vi granarnas vertikaler och kullens horisontal som också går ihop med stigens böjning. Dessutom är det en liten triangel som pinnarna och stenen på stigen bildar tillsammans med granen mitt i bilden.  Och jag kan slå vad om att det finns linjer jag inte ser – nu kom jag på en till: grankvistarna som också är horisontala och det två gröna stråken i skogen som bildar en triangel ovanför gren- och stentriangeln och ger ett djup in i bilden.

Balans – hur kan man balansera linjer så bilden inte faller, eller så den faller lagom mycket, så det kliar lite skönt …

De här två översta bilderna är väldigt lika och väldigt olika. Hur många likheter hittar du och vad skiljer dem? Vad är det som gör att de har så olika känsla trots att de är ganska lika? Är det motivet eller kompositionen. Hmmm det där behöver jag fundera på …

En likhet är att det är bilder som bygger på utsnitt och inte på motiv. Det är ett tema som jag tänkte att kursdeltagarna på den avancerade kursen på söndag i Fulltofta skulle få arbeta med. Det finns plats kvar om det är någon som vill hänga på …

De två bilderna ovanför och under det här stycket, är tagna i lilla dungen här på Holma idag.

Ska visa bilder i Vårgårda på Naturfotofestivalen i November och då blir det bland annat en serie med bilder från dungen – Oändligt många perspektiv!

Kommer du till Vårgårda? Det brukar vara väldigt roligt!

Blodboken bakom huset går inte att låta bli … den är så grann vid den här tiden.

.

Håller på och coachar en fotograf och igår gav jag honom en ganska detaljerad uppgift kring riktningar och stämningar. Var ute en timme idag och tänkte att jag får väl anta utmaningen själv också … inte helt lätt.

Bilder vars riktning är i läsriktningen, från vänster till höger uppfattar vi oftast som mer harmoniska. Här har jag förstärkt det harmoniska med att ha en bakgrund med mest ljus uppåt i blommans riktning och en ganska vilsam vinkel på kvisten, samt att bakgrunden är ganska suddig och neutral.

Fortfarande läsriktning, men nu en vinkel nedåt. en betydligt sorgsnare bild, har förstärkt det med en liten underexponering och matta färger i bakgrunden. I övrigt har jag gjort som i förra bilden och har en suddig bakgrund med ljuset uppåt som gör det hela ganska harmoniskt.

En helt annan komposition och känsla. Motivet rör sig mot läsriktningen vilket skapar en spänning. Har förstärkt den känslan med en ganska rörig bakgrund. Den ljusare figuren i bakgrunden har formlikheter med motivet och rör sig tvärs motivet. Formlikheten skapar en viss struktur i bilden, det är inte bara rörigt, men visst spretar den!

En bild till på samma tema – mot läsriktningen. Det blåste ganska mycket och jag lät rörelseoskärpan förstärka känslan av  vildhet, liksom färgprickarna i nedre delen av bakgrunden.  Det ljusa i bilden är överst i riktningen så det ger ett litet harmoniskt inslag.

En dyster bild med riktning neråt mot läsriktningen, dessutom har jag förstärkt det lite dystra och tunga med att bilden är mörkast upptill.

Och så avslutar jag med en bild med fyra riktningar – grenen snett uppåt höger, nya knoppen strävar rakt uppåt, gamla blomställningen slokar rakt neråt och så bakgrundens tre horisontella fält. Mycket luft i läsriktningen för att ge en lätthet, vilket också det ljusa överst hjälper till med.

Det är kul med riktningar – inte alltid jag tänker så medvetet kring dem. För det mesta är det bara en del i verktygslådan som jag använder utan att reflektera så mycket. Jag ser ett motiv, får en känsla och så fotar jag tills jag är nöjd.