Beelzebjörn - out and proud

BRB

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Sun, 27 Jan 2013 06:11:00 +0000

Okej, den här bloggen har varit i vila ett tag, vilket de flesta som brukade besöka den redan lär ha listat ut.

Det finns flera orsaker till att jag inte skriver här just nu, varav den viktigaste av dem är tid. Jag har sedan jag tog paus här engagerat mig i bland annat Solrosuppropet.se, ett partipolitiskt obundet gräsrotsinitiativ som arbetar mot utförsäkringarna och Fas 3, där jag halkade in på ett bananskal för en tid sedan. Besök sidan, för all del, den som är nyfiken.

Det går numera inte en dag utan att jag funderar på att dra igång bloggandet här igen. Det har inte direkt varit brist på saker att skriva om som fallit inom ramen för det jag brukar skriva om, om vi säger så: vapenaffärer med Saudiarabien, SD-tomtar som knallar runt på stan med järnrör, EU-initiativ att införa nationella råd som ska kontrollera att media håller sig inom ramen för 'europeiska värderingar' - vad nu det är - och annat smått och gott.

Tro mig - det har kliat i fingrarna en del, och jag kommer troligen att falla för frestelsen inom kort.

En av de saker som håller mig tillbaka är att jag inte vill pytsa iväg ett inlägg här och där, utan dra igång och skriva hyggligt regelbundet. En annan är det faktum att bra inlägg kräver en del arbete med länkningar, research och tid att sniffa runt efter den där storyn som behöver berättas.

Det här har fått mig att fundera över om jag behöver tänka igenom mitt gamla, något ospecificika fokus lite grann, innan det är dags att återuppta bloggandet, och det är i den fasen jag är just nu.

I övrigt är jag precis lika aktiv som tidigare, bara inte just här. Enklaste sättet att nå mig är via kontaktuppgifterna här intill, i det där 'om mig'-fältet, eller på twitter (@Beelzebjorn).

Under tiden rekommenderar jag alltid ett besök hos Opassande, Farmor Gun eller Magnihasa, samt alla de där andra ni finner via bloggrollen.

På återseende ;)

Rättsliga Besvärligheter

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Fri, 15 Jun 2012 16:26:00 +0000

Läser lite överallt på nätet att Simon Lundström frias av HD.

Utmärkt. Och nu då...?

"Den åtalade Simon Lundström konstaterade torrt på domarens fråga om ersättning för inkomstbortfall, att hans översättningsfirma inte går särskilt bra längre. Bland annat slutade Bonniers att använda hans tjänster efter tingsrättsdomen."

Det där är ett citat ur Expressen jag använde i ett tidigare inlägg om mangamålet. Samma skribent, Expressens kulturchef Karin Olsson, kallar den friande domen mot Simon Lundström för en seger för yttrandefriheten.

Jag är böjd att hålla med om det, även om det inte känns som om det går att sitta nöjd. Karins krönika redogör för en del av de relevanta frågorna som återstår att reda ut, och från justitieministerhåll kommer det föga överraskande uttalandet från Beatrice Ask att "i den stund vi börjar dela upp vilken form som kan accepteras eller inte accepteras så kan det bli väldigt besvärligt".

Besvärligt, alltså.

Mårten Schultz kommenterar domen i DN genom att understryka något viktigt - nämligen att de tidigare domarna inte var felaktiga i lagens mening, men att HD "skickligt lyckats vara lojal mot barnporrlagen och ändå kringgå orimliga konsekvenser." Man skulle kunna läsa det som att HD lyckats rättfärdiga en rimlig dom trots en vansinnig skitlagstiftning, utan att begå tjänstefel, trots att det säkert varit mycket besvärligt.

Att det där med rättssäkerhet, rimlighet och proportionalitet i lagstiftning är besvärligt för Bea är nog inte en nyhet för särskilt många. Frågan är om det inte kan vara värt lite besvär för att se till att de som sprider dokumentation av verkliga övergrepp på riktiga barn skiljs från de som innehar skildringar av kränkningar mot fantasifoster?

Beatrice gillar att göra det lätt för sig, vilket synts i åtskilliga förslag från henne under den senaste mandatperioden, som t ex den där idén om kulörta små brev hem till misstänkta sexualförbrytare så att dessas familjer skulle kunna se och förfasas. Det är bara ett exempel på Beas syn på det här med hur en rättsstat ska fungera. Det finns deprimerande många fler.

Precis som Anna Troberg, kan jag tycka att en annan besvärlig fråga är vad som händer med Simon Lundström nu? Han har alltså friats, men betyder det att han kommer att kunna gå tillbaka att arbeta som vanligt? Kommer kunderna tillbaka? Vad med all den tid han tillbringat stämplad som en barnporrförbrytare?

Jag tror att Simon Lundström haft en väldigt besvärlig tid (även om han faktiskt säger till Expressen att han "inte haft så fantastiskt besvärligt på sluttampen", och det är ju alltid något), och jag skulle gärna se att andra i framtiden besparas den här typen av besvär orsakade av, tja, till exempel politiska partier som utser inkompetenta justitieministrar med noll rättsmedvetande.

Eller som Karin Olsson uttrycker det:
"Dessutom är själva barnporrlagstiftningen, som bryter mot grundlagens förbud mot förhandsgranskning av material, problematisk och ett resultat av en riksdag som inte förmått att stå upp för grundläggande principer gentemot lobbygrupper som använder sig av argument om barnens bästa."

Det kanske vore minst besvärligt av allt om vi slängde justitieministern på samma soptipp som lagstiftningen, innan hon och hennes parti gör mer skada än de redan lyckats med?

-------------------------------------------------

Domen finns här, och HD har även släppt teckningarna i en PDF, som kan hämtas här.

Lake, Svensson, Kulturbloggen, Hax, Tianmi, Motpol, Anders Lindbäck, Oscar Swartz, Humblebee, Röda Malmö, Peter Harold

På Flykt

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Fri, 15 Jun 2012 12:21:00 +0000

Tänk om svältkatastrofer och krig kunde väcka hälften så starka känslor som ett gäng miljonärer som sparkar på en boll? Visst vore det fantastiskt? Medan hela Sverige följde Zlatan och hans tio bihang i premiärmatchen i EM, såg jag hur en aktivist i Homs i Syrien sände artilleriattacker mot staden live via bambuser. Inte många lär ha släppt matchen för det.

Inte för att missunna er er fotboll. Alls icke. Att behöva koppla bort hjärnan och släppa allt elände ett tag är något jag också behöver emellanåt. Men visst är perspektivet tänkvärt?

För dig som inte har gissat, handlar detta om UNHCR:s kampanj inför internationella flyktingdagen, vars mål är att samla in medel för att hjälpa 500 familjer på flykt. När jag klickar möts jag av Michael Nyqvist och Angelina Jolie...

Alltså, bland alla de där grejerna jag retar mig på kan nämnas när någon organisation sätter en kändis på sitt budskap. Utom möjligen när KD använder sig av Gert 'Jucko' Fylking - då istället stor komik uppstår.

Jag vet ingenting om Michael Nyqvist. Jag bryr mig föga om Angelina Jolie, och vill gärna se så lite av henne som det bara går. De är möjligen sjyssta och bra människor, men hela idén med att ställa upp någon paparazzi-magnet som säger "gör som jag" får mig instinktivt att känna hur trovärdigheten för vad de än promotar sjunker ett rejält hack.

... Och jag känner mig faktiskt lite förolämpad. Tilltalad som ett lågintelligent flockdjur som förväntas tanketomt följa och imitera Det Vackra Folket. Bär dina argument kan du övertyga mig utan att gömma dig bakom en Hollywood-nuna. Gör de det inte struntar jag i om Elvis återuppstår från de döda för att göra reklam för dig.

Men det kanske fungerar?

Det kanske är så att det behövs någon med höga skvallertidningspoäng för att locka Kreti och Pleti till att engagera sig? Jag vill ha högre tankar om mina medmänniskor än så, men vad jag vill är ju inte nödvändigtvis vad jag får. Det är ju rätt uppenbart att smygtagna strandbilder på kändislår med celluliter säljer, och kan man använda det fenomenet för att rikta uppmärksamhet mot saker som faktiskt är viktigare än vem som ligger med vem på Stureplan, så har det åtminstone kommit något gott ur det.

Dödade barn, våldtagna kvinnor, skövlade byar och städer och artillerigranater som slår ned i bostadsområden verkar ju inte direkt få hela befolkningen på fötter, och en störande hög andel svenskar verkar avfärda världens flyktingströmmar som bidragsturister som bara kommer för att plundra vår välfärd. Ibland blir jag nästan avundsjuk på människor som kan göra det så lätt för sig.

Hur mycket jag än ogillar kändistramset, landar det till slut i att det handlar om människoliv. 500 familjer är en försvinnande liten del av världens flyktingströmmar. Att avstå ett par hundralappar för att hjälpa en av dessa familjer är en pytteliten insats. Det vore för jävla futtigt av mig att låta mig hindras av en ovidkommande bagatell som Angelina Jolie.

Därför har jag för avsikt att lägga en summa jag kan avvara, och stödjer UNHCR:s kampanj med det här inlägget. Nedan följer den text och bild som UNHCR själva skickar ut till bloggare som mig för spridning:

Tänk om det här var jag. Att jag tvingades fly undan krig och konflikt. Att jag och min familj måste gå flera dagar i extrem värme utan mat och vatten. Hur skulle vi klara oss? Jag kan knappt föreställa mig hur det skulle vara. Men jag vet att varje minut flyr åtta människor. Varje dag tvingas 1 440 familjer på flykt mot en osäker framtid.

Jag är lyckligt lottad. Jag måste inte välja mellan att stanna och riskera livet, eller fly och riskera våldtäkt och tortyr. Jag kan istället välja att rädda liv och skydda familjer på flykt. Det här blogginlägget stödjer FN:s flyktingorgan UNHCR:s kampanj: Skydda en familj på flykt!

Vill du också vara med och hjälpa familjer på flykt? Sprid UNHCR:s kampanj via din blogg, Twitter eller på Facebook. Gå in på www.unhcr.se för att ta del av och sprida historier om verkligheten som flykting eller för att ge en gåva. Vårt mål är att skydda 500 familjer på flykt inför Internationella Flyktingdagen 20 juni!

FN:s flyktingorgan UNHCR ger skydd och räddar liv världen över. Just nu pågår flera stora flyktingkriser samtidigt och de humanitära behoven är enorma. UNHCR finns på plats i till exempel Sydsudan för att ge skydd och förnödenheter till de 150 000 människor på flykt undan våldet i Sudan.

-----------------------------------------------------------

Bland andra Frihetssmedjan, Absolute Banana, Juan Mella, Camilla Rågfors och Maria Jern har hakat på UNHCR:s kampanj, som även finns på Fejjan.

Från Falköping intet nytt

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Wed, 06 Jun 2012 11:26:00 +0000

På förekommen anledning:
När jag twittrade ut länken till det här inlägget formulerade jag det felaktigt som att det handlade om 'åtalen kring Hanna Wigh'. Det ska naturligtvis vara 'anmälningarna', då inga åtal ännu väckts, och kanske aldrig gör det heller. 140 tecken är ett trubbigt format, helt enkelt - särskilt i den hastigheten. Det tog ett tag innan jag la märke till det själv, och jag kände att det inte var jätteviktigt att korrigera just då för att a) det framgår tydligt av inlägget vad det handlar om, b) att lägga ut en korrigerande tweet är som att kasta ut konfetti i en snöstorm och hoppas att någon märker det.

Nå, igår ringde iaf Hanna Wigh mig och var lite bekymrad över just detta, och frågade om jag kunde tänka mig att twittra ut ett förtydligande om att hon alltså INTE står åtalad för något, utan bara anmäld. Detta gäller för övrigt alla andra som berörs av de sex polisanmälningarna också, varför jag petar in denna lilla rättelse här, hellre än på twitter. Faktum är att det faktiskt aldrig skadar att vara tydlig, eftersom folk gärna ser vad de vill se i en text... Det är ju faktiskt lite av inläggets tema.

Tack förresten för feedback, Hanna och andra som har hört av sig. Alltid trevligt att veta att man nått ut ;)

------------------------------------------------

Ännu en gång Sverigedemokrater då...

Det var ett tag sedan Camilla Rågfors uppmärksammade förtalsanmälan mot Hanna Wigh (ordförande för SD Skaraborg) och bloggen Sweden Confidential, efter det påstådda angreppet mot henne vid ett torgmöte i Falköping. Camilla är i princip den enda som uppmärksammat detta, verkar det - åtminstone råder total tystnad i media.

Huruvida anmälan mot Hanna Wigh och Sweden Confidential äger någon substans eller inte, vet jag inte, men vi kan väl titta lite på den andra sidan. Låt oss börja med en titt på Sweden Confidentials blogginlägg om händelserna.

"Syndikalisterna, SSU och vänsterpartiet visar återigen sitt fula tryne. Sverigedemokraterna hade i dag planerat ett torgmöte och ett fikabord för de nyfikna. Väl på plats i Falköping så dök syndikalisterna upp och började störa mötet med glåpord och allmänt störande beteende."

Okej... för att ge lite perspektiv angående tonen på Sweden Confidential, kan jag saxa lite mer ur inlägget:

"Utöver dessa vidrigheter, där spottande invandrare som kanske har HIV, gick ett gäng invandrare förbi och ropade att de minsann skulle ha skjutit SD:arna om de hade haft sina vapen."

(Hej 'KK'. Fräscht att dra upp den gamla klassiska associationen mellan invandrare och HIV. Jag känner hur förtroendet för er stiger.)

På Avpixlat beskrivs det såhär:
"Nytt våldsdåd mot SD-politiker. Den här gången var det Hanna Wigh på ett torgmöte i Falköping som drabbades av dessa krafter. Det var spott, okvädingsord och direkt fysiskt våld som närvarande fega antidemokratiska vänsteraktivister hängav sig åt."

Det är inte direkt något nytt att det vid SD-samlingar brukar dyka upp motdemonstranter. Det finns många sätt att markera missnöje, och att föra ett jävla oväsen är inte direkt en metod jag gillar. Att kasta saker, eller som här i Norrköping senast jag besökte ett SD-möte som åskådare, springa efter dem och starta bråk, är inte okej. Majoriteten av den grupp som rusade efter SD den gången såg för övrigt ut som vanliga snorungar, snarare än hängivna politiska aktivister. Jag vågar sätta en hel del på att nio av tio av dem aldrig dykt upp på politiska möten eller tagit sig tid till att dela ut flyers.

Jag vågar också lova att idiotmanövrer som att kasta saker på SD, hota dem, ta till våld eller förstöra deras möten, bara ökar sympatierna för SD. Lite smartare motdemonstrationer vore trevligt att se.

Avpixlat skriver:
"När ska det övriga politiska etablissemanget på allvar börja ta avstånd från dessa attacker på Sverigedemokrater och på demokratin, så som man skulle göra om något annat parti drabbades i samma utsträckning?"

Jag kan ta avstånd från politiskt våld direkt, om ni vill. Inte för att jag är en del av det politiska etablissemanget, eller något, men ändå.

Men:
Allt jag ser på Sweden Confidential är bilder på människor som står stilla med flaggor, och en leende Hanna Wigh som samtalar med motdemonstranter. Det är lite konstigt, eftersom en annan sak man snabbt märker om man besöker ett par av SD:s torgmöten, är att de i regel är mycket måna om att dokumentera med foto och video.

Nog borde någon ha en bild på stimmig, skrikig 'våldsvänster' med långfingret utsträckt?

Via kommentarsfältet under inlägget hittar jag den här bilden:

Kravallstämning i Falköping

Och i själva inlägget finner jag alltså bilder som den här:

Jag tänker inte kalla Hanna Wigh lögnare. Det är inte hennes trovärdighet det här inlägget handlar om, och det finns ingen som helst anledning att sitta här och spekulera kring hennes utsaga. Hon har såvitt jag förstår polisanmält händelsen, och nu är det bara att vänta på om åtal väcks. Det är också viktigt att understryka att såvitt jag vet, har Hanna inget med blogginläggen på Sweden Confidential eller Avpixlat att göra. Vore jag Hanna skulle jag nog betacka mig för den typen av stöd, faktiskt.

Vad vill jag då?

Efterlysa lite eftertanke, kanske? Både Sweden Confidential, och betydligt större Avpixlat som inte sällan framställer sig som en nyhetssajt (snarare än ett propagandaverktyg för SD) har till synes inget annat att gå på än hörsägen och bilder som inte visar några som helst tecken på orolig stämning. Ändå rapporterar de båda om det hela som om händelseförloppet är ställt bortom allt tvivel? Ska man gå på hörsägen har jag pratat med människor som var på plats som varken är sverigedemokrater eller vänster, som ger en helt annan bild av händelseförloppet, men då är vi där igen - hörsägen.

Så här är det:

Vi vet att Hanna Wigh polisanmält ett överfall.
Vi vet att socialdemokraten Alex Bergström var på plats, och att han sannolikt pratade med människor, vilket inte gör honom delaktig i eller medskyldig till eventuella brott som kan ha begåtts.
Vi vet att samtliga bilder från platsen visar människor som står still eller samtalar.
Vi vet att en anmälan om förtal är inlämnad mot Hanna Wigh, och att även Sweden Confidential polisanmälts för förtal och brott mot PUL.
Vi vet att objektivitet inte är något som vare sig Avpixlat eller Sweden Confidential har som sin högsta prioritering.
Vi vet inte om någon av ovanstående polisanmälningar ens går till åtal.

Vi vet inte vem som eventuellt angrep Hanna Wigh, eller vilka motiv denne i så fall hade.
Vi har inte sett några bilder på uppkomna skador, folk som beter sig hotfullt eller något som tyder på orolig stämning.

Under tiden har massmedia varit upptagna med att skriva ett par meter artiklar om att Björn Söder understått sig gnälla på Eurovision och Loreen. Klumpigt av Söder, kan man tycka, men kom igen...? Förutom Falköpings Tidning (som tyvärr inte lägger upp alla artiklar på nätet, men var vänliga nog att låta mig läsa deras artikel om SD:s torgmöte efter att jag ringt redaktionen och frågat) är det bara Nyheter 24 som har skrivit om händelsen, och de senare har inte gjort ett särskilt mycket bättre jobb än Sweden Confidential. Det finns inte en enda hänvisning till andra källor än SD i artikeln, nämligen, trots att man rimligen borde ha sökt en kommentar från till exempel Falköpingspolisen eller de närvarande motdemonstranterna.

Nå...
Hoppas detta kunnat ge lite mer kött på benen. I nuläget ligger sex polisanmälningar inne efter SD-mötet i Falköping, och mig veterligen är frågan om de överhuvud taget kommer att gå vidare till åtal inte avgjord än.

#Freekurdistan

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Fri, 25 May 2012 14:00:00 +0000

Vad har dessa två bilder gemensamt?

Gissade du "Turkiet" hade du helt rätt. Bra där.

Det var ett tag sedan jag skrev något om semesterparadiset Turkiet. Med anledning av att taggen #Twitterkurds fyller ett år idag, känns det som om det är dags. #Twitterkurds är en kampanj i sociala medier, främst twitter, som syftar till att informera och skapa debatt kring det kurdiska folkets villkor, inte minst i just Turkiet. Läs mer om dem på Kurdistan Commentary, eller hos initiativets skapare, Hevallo och alltid episka @xoshink.

(...Och särskilt tack till @absoIutebanana, för förvirringen med rättelser fram och tillbaka. Håll mig på tårna - det behövs ;) )

Dessutom blev domen mot Leyla Zana fastställd i dagarna, vilket kan vara värt att uppmärksamma.

Är namnet Leyla Zana bekant, förresten? Inte det?

Det brukar inte vara det, trots att Leyla nominerats till Nobels Fredspris två gånger. De flesta av oss hör inte sådär otroligt mycket om kurder eller kurdiska politiker. En del kanske minns Sadam Husseins angrepp med nervgas och andra kemiska stridsmedel i norra Irak mot kurder under Al Anfal-kampanjen, då 182000 kurder uppskattas ha dödats. Medialt påminns vi ibland om detta vid årsdagen av massakern i Halabja. De dagliga övergreppen mot kurder i till exempel Turkiet försvinner för det mesta i nyhetsbruset.

Ibland dyker ett undantag upp, t ex i december efter Roboski-massakern som fick några dagars uppmärksamhet efter att 35 människor, varav flera minderåriga, dödades i ett Turkiskt flyganfall. Märkligt nog har ingen ansvarig dömts till 10 års fängelse för den incidenten.

En presentation kan alltså vara på sin plats:

Leyla Zana är en kurdisk politiker och journalist, som 1994 blev invald i Turkiets parlament. När hon skulle sväras in sade hon ett par ord på kurdiska, och bar dessutom vid tillfället ett hårband i samma färger som kurdistans flagga, vilket var förbjudet vid tillfället. Hennes parlamentariska immunitet upphävdes, och hennes parti förbjöds (vilket senare bedömts vara ett brott mot artikel 11 i Europakonventionen), och hon åtalades och dömdes på anklagelser om att ha band till terroristorganisationer - detta på stöd av uppgifter som tvingats fram under tortyr.

Europadomstolen underkände rättegången 2001, men det tog fram till 2004 innan Leyla släpptes.

Berättelsen är betydligt längre än så, och för den som vill fördjupa sig kan man hitta en bra start på svenska Wikipedia.

Det är hursomhelst dags igen. Leyla Zana anklagas åter för att ha spridit propaganda för PKK, som klassas som en terroristorganisation. Hon har nu dömts till 10 års fängelse, vilket dock inte kan verkställas då hon åtnjuter parlamentarisk immunitet... Om nu inte den hävs igen och hennes nuvarande parti förbjuds.

Vad det handlar om är tal hon ska ha hållit mellan 2007-2008. Ett decennium i fängelse för att hålla tal, alltså... Verkar rimligt? Nej, det tycker inte jag heller, och dessutom får trovärdigheten hos ett land som använder sig av tortyr, tillämpar strikt censur, förbjuder politiska partier och begår ständiga brott mot de mänskliga rättigheterna betraktas som mycket låg, när det gäller politiska rättsprocesser av det här slaget.

Ta till exempel gärna en titt på Shilan Saidis blogginlägg om hur Newroz-firandet bemöttes av Turkiska myndigheter tidigare i år, för lite perspektiv.

Jo just det, apropå censur?

Eftersom svenska medier inte ägnar särskilt mycket uppmärksamhet åt kurdfrågan, är räddningen för oss nyfikna inte helt sällan internet och sociala medier. Ett varningens ord kan vara på sin plats här, eftersom Turkiet inte bara censurerar i inhemska medier. Regeringen har tydligen på något sätt lyckats pressa självaste Facebook till att anta en särskild policy för censur mot sådant som kan uppfattas som kurdvänligt. Var sålunda lite försiktig med att publicera "terroristpropaganda" såsom kritik mot landsfadern Kemal Atatürk, eller annat farligt, som kartor över Kurdistan eller kurdiska flaggor.

Nej, det är inget skämt.

Hur den här policyn tillämpas rent geografiskt vet jag inte. Det skulle vara intressant att få veta mer om ifall svenska konton blockerats av Facebook för Kurdiska flaggor och liknande, men gissningsvis är tillämpningen något mer sparsam utanför Turkiet. Policyn gäller dock internationellt. Åtminstone sägs inget annat i dokumentet.

Twitters censurpolicy är hursomhelst mer restriktiv, och uppbyggd på ett sätt som kräver att en nation som önskar censurera en viss tweet måste lämna in ett klagomål där de visar hur en tweet bryter mot landets lagstiftning. Förutsatt att klagomålet bedöms vara i enlighet med lagstiftning, tillämpas censur enbart i den berörda nationen. Mer om twitters policy (engelska) finns i ett tidigare inlägg.

Jag hyser därför gott hopp om att få uppleva ännu en födelsedag för #Twitterkurds, och vill uppmuntra alla som har tagit sig tid att läsa detta att ta sig tid att besöka taggen ibland.

#Freekurdistan

---------------------------------------------------

Uppdaterat:
Sakine Madon skriver en utmärkt krönika i Expressen om Leyla Zana. Läs!

Idiot

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Tue, 22 May 2012 22:48:00 +0000

Jag brukar försöka undvika att kalla människor idioter på nätet i onödan. Brukar försöka spara det till de som i mina ögon verkligen gör sig förtjänta av det, som befinner sig skyhögt ovanför mig i egenskap av makthavare, kändisskap etc. En justitieminister som konsekvent ignorerar proportionalitet och principer om rättssäkerhet är en bra kandidat, för att ta ett exempel. En regering som via skumma fasadföretag går bakom ryggen på sina väljare och exporterar krigsmateriel till Saudiarabien är ett annat exempel.

Klart, jag är inte alltid konsekvent i det där, och är lika dödlig och känslostyrd som vem som helst. Ibland lite mer, och ibland lite mindre. Men jag försöker bemöda mig om att sparka uppåt, efter de förnuftsgåvor jag begåvats med. Någon annan får avgöra hur bra jag lyckas.

Ibland gör dock någon det väldigt lätt för mig. Eller för svårt att låta bli.

Det här hittade jag via Frihetssmedjan, som gjorde mig uppmärksam på att "SebbeKartellen" tydligen jobbar på Fryshuset med antivåld och att 'hjälpa utsatta ungdomar'. Hade det inte varit för det sista hade jag nöjt mig med twittersvaret, och sedan fullständigt ignorerat människan, men med det arbete han tydligen har kommer ett visst ansvar som jag tycker motiverar ett inlägg.

Jag hoppas förresten de utsatta ungdomarna inte råkar vara homosexuella om det värsta Sebbe kan komma på att kalla någon är 'bögen'. Underbart sätt att bekämpa fördomar på, verkligen. Jag menar, här har vi alltså någon som vill stå upp mot SD för att... tja, jag får ju gissa, men kan det ha med att göra att de driver en politik som är inhuman, auktoritär, bakåtsträvande och diskriminerande.

Vad bättre sätt att göra det på än att publicera lite tortyrfantasier och avsluta med "jag vill döda bögen"...?

Sebbe har förståeligt nog fått en del kritik för detta på Twitter ikväll, vilket han besvarat med att hånfullt fråga om någon tror att han bryr sig om vad de tycker.

Nej, det är han alldeles för tuff och självständig för.

Om vi bara dödar alla Sverigedemokrater blir Sverige ett vackrare och humanare samhälle att leva i, eller hur Sebbe? Är det vad du lär de utsatta ungdomarna du jobbar med? Vem dödar vi sen som inte passar in i din värld?

Till Sebbes försvar har en del förstås skyndat med argument om åsiktsfrihet, och att hans kritiker sympatiserar med SD. Herre gud, var fan har det brunnit någonstans?

Vet du vad du påminner om, Sebbe?

Now...

Jag vet att jag inte är särskilt pedagogisk. Min reaktion är nog lite mer mänsklig än konstruktiv, men för vad det är värt är vi ett par människor härute som inte heller är rasister, som inte heller gillar SD och som tror på det här med demokrati, yttrandefrihet, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Vi gillar inte politiskt våld eller uppmaningar till politiskt våld, av den enkla orsaken att i en sund demokrati har alla människor - oavsett ras, religion, åsikt eller sexuell läggning - samma okränkbara människovärde, och orättfärdigt våld mot en människa är våld mot oss alla.

Vill man bekämpa de som vill villkora det värdet efter till exempel nationalitet funkar det liksom rätt dåligt att lägga sig till med en MER hatisk retorik än de använder. Man måste försöka vara bättre.

Det är lite som det där Norges statsminister sa efter Breiviks dåd för något år sedan. Du vet, det där om att svara med mer frihet, mer öppenhet och mer demokrati? Åtminstone jag tror på det. Våld är en sista, desperat åtgärd i självförsvar när allt annat är prövat och kört.

Jag tror visserligen inte att Sebbe är allvarlig med att vilja tortera ihjäl Åkesson. Jag tror hans tweets är pubertalt machotrams av internet tough guy-typ.

Men jag kan inte vara säker, eller hur? Det är lite väl riskabelt att inte ta någon på allvar som inte verkar fatta vad det innebär att vräka ur sig sådana där saker i offentliga rum. Antingen är man ungefär lika smart som en ost, har någon eller annan form av störning, eller... så menar man allvar.

Dessutom:
Att det troligen bara är snack, förhindrar inte att någon stackars korkad jävel därute kanske tar det Sebbe säger på allvar, och agerar på det.

I det fallet, om någon faktiskt agerar våldsamt mot Aåkesson eller någon annan människa som hen uppfattar som ond, inspirerad av dig, Sebbe, kommer du att få leva med det rätt länge.

Jag hoppas verkligen du slipper.

Strax innan tortyrfantasierna twittrade nämligen Sebbe något om 'respekt till Magnus Betnér' som hade just Jimmie Åkesson som gäst. Nu stängde jag av Betnér Direkt ganska tidigt på kvällen eftersom jag tyckte att Betnér gjorde soloshow av det hela snarare än höll en debatt som tillförde något, så jag såg inte allt, men jag är säker på att Magnus Betnér inte spöade skiten ur Jimmie eller började skrika 'jävla bög, jag vill döda dig' åt honom?

Så snälla, söta, rara Sebbe...?

Ta en funderare över exakt vad det var du respekterade så mycket, och vad du häver ur dig i framtiden?

Jag är förutsätter att åtminstone Fryshuset kommer att ta sig en funderare om ifall de verkligen vill ha dig i sin verksamhet med ungdomar framöver. En time-out vore nog en bra idé.

Jo... en sista grej?

Min tweet var en aning färgad av att jag var förbannad när jag skickade den, så ta den inte för allvarligt. Det är nämligen så, Sebbe, att med den attityd och de åsikter du ger uttryck för, kan vi aldrig vara på samma sida, så det är jag faktiskt inte orolig för, egentligen.

Tack för mig.

-------------------------------------------------------

Uppdaterat:

Camilla har bloggat om detta, och Jerlerup skriver på Newsmill. I övriga media är det skralt, än så länge, men Nyheter 24 har publicerat en artikel, och även P3 tar upp nyheten.

(Och nu på torsdagmorgonen även Anders Lindberg på AB:s ledarsida)

Sebbes tweets är nedtagna från nätet, och Fryshuset har följande på sin hemsida:
"Sebbe är en förebild för tusentals ungdomar och har varit det långt innan Fryshuset började arbeta med honom. Just för att han är en förebild är det viktigt för Fryshuset att stötta honom i att bli en bättre och positivare förebild.

Resan mot förändring är aldrig rak, Sebbe befinner sig i en utvecklingsprocess och har nu gjort ett misstag. Fryshuset fördömer inte människor men vi fördömer handlingar.

Att vända ryggen mot Sebbe nu vore ett stort misstag. Vi kommer tvärt om intensifiera vårt arbete med honom.

Fryshuset tar avstånd från alla former av hot, våld, personangrepp. Vare sig det gäller enskilda individer, grupper så som HBTQ eller religiösa och politiska åskådningar.

Vi tar fullständigt avstånd från Sebbe Staksets uttalanden men inte från honom som person.

Fryshuset"

Sebbe själv har bloggat om det hela nu, och skriver:
"Detta ihop med Jimmie Åkessons utspel fick min bägare att rinna över. Jag hatar rasism, fascism och nazism av hela mitt hjärta, don´t get it fucked up! Men som jag tidigare skrivit i bloggen har jag andra sätt att kommunicera nu och ett helt annat ansvar. Jag vill be om ursäkt till min mamma och pappa samt till min chef över det klumpiga ordval jag använde på twitter."

Slutligen, två till urklippta tweets som uppföljning och avslutning.

Värre än man tror?

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Mon, 21 May 2012 14:34:00 +0000

På förekommen anledning:
Att länka till en artikel är inte detsamma som att ställa sig bakom artikelns innehåll, och än mindre allt som står i dess kommentarsfält. Detta är sant vare sig det är en Timbro-anställd eller en Sverigedemokrat som skickar länken.

Aktuellt exempel:
”Kan man inte bussa ut ett gäng muslimer av valfri ras/art till X så kan de få tända eld på folks villor och bilar där istället? ... Det vore så underbart att få se journalisternas bostäder och bilar brinna som omväxling. Gärna med journalisterna kvar inne i husen.”

Detta kommer från signaturen 'Bloggo' i en kommentar till en artikel i Fria Tider. Roland Poiriér Martinsson (som FT-artikeln handlar om) gör en poäng av att denna artikel har länkats till honom av en Sverigedemokrat anställd av partiet i riksdagen. Det är inte direkt någon brist på kommentarer av det slaget på FT, liksom hos Avpixlat eller liknande sajter som ofta länkas av SD:s twittrare.

...Och det är det inte heller under dagstidningarnas artiklar, även om det blivit lite mindre sedan man började filtrera och ta bort möjligheten att kommentera anonymt. Hade det varit hot att länka till artiklar med sådant i kommentarsfälten skulle lika gärna jag kunnat anklagas för att hota både den ena och den andre, då jag länkat till t ex Expressen och Aftonbladet ett gäng gånger.

Flera som har läst Rolands krönika om detta har nog uppfattat det som att hotet kommer från den SD-anställde själv. Jag tyckte det verkade en smula vagt, och frågade mig om han ville hävda att han hotats av denne SD-anställde, eller menade något annat. Roland själv gav svar på twitter för en stund sedan:

Gott så.

På frågan om varför SD:s folk i riksdagen fortsätter länka till sajter som Fria Tider och Avpixlat är en öppen fråga. Det enklaste svaret är väl att sajter av det slaget i stor mån bekräftar och stödjer SD:s politik, samt agerar samlande forum för många av deras supporters, samtidigt som de förstås kan hävdas vara fristående från SD. Det där med fristående kan man förstås ifrågasätta, men som vanligt kommer vi då att landa i den vanliga diskussionen om 'PK-media', och om hur SD inte bär något ansvar för någonting...

I disciplinen att fjärma sig från alla typer av ansvar för i stort sett allt som upplevs ge negativ klang har SD jobbat hårt för att kunna mäta sig med sina kollegor i andra partier.

För att hålla mig till ämnet återgår jag till Rolands krönika och konstaterar att det är bra att vara övertydlig med var man pekar när det gäller hot. Rolands krönika avslutas med "länken skickades till mig av en person anställd av SD i riksdagen" vilket alltså är väldigt lätt att tolka som att personen som skickade länken även står bakom hotet. Detta i sin tur leder till att en massa människor reagerar mot det de antar var ett hot från en riksdagsman, vilket sedan kan slå tillbaka mot Rolands trovärdighet och spela SD i händerna då de än en gång får chansen att peka på hur det utsatts för smutskastning, guilt by association och osakliga påhopp.

Således bra att Roland åtminstone tydliggör exakt vad han menar via twitter, även om det nog inte når alla som läste SvD idag, och inte lär hindra diskussionen från att röra sig bort från de frågeställningar Roland på twitter försökt punkta upp. Jag hade kunnat önska att de frågeställningarna kommit fram direkt i ursprungsartikeln. Jag menar, har man utrymme i SvD...?

Angående huruvida SD är 'värre än man tror' gör man nog klokt i att räkna med att allting politiker (i alla partier) vill inte står skrivet i 100% rättfram klartext i de PR-material som är deras valmanifest och partiprogram. Förhållandet mellan yta och substans varierar lite, men det är väl självklart så att det t ex inte är Tuve Skånberg (riksdagsledamot för KD och bl a författare till lagförslag om förbud mot att häda) som säger sitt hjärtas innersta mening i KD:s partiprogram, eftersom det sannolikt skulle kosta fler röster än det gav. På samma sätt är SD tvungna att balansera sin retorik på ett sådant sätt att de inte blir för extrema för att röstmaximera, ett arbete som har pågått länge.

Jag förhåller mig lika skeptisk till att rakt av köpa den politik SD marknadsför som hela sanningen, som jag gör till KD, men faktum är att det de (i båda fallen) redan visar öppet är tillräckligt goda grunder för kritik för att det ska vara värt att bemöda sig om att inte grumla diskussionen med osakliga påhopp eller otydligheter.

Det tjänar nämligen bara de på.

UG-Debatten - ett par dagar senare

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Fri, 18 May 2012 20:52:00 +0000

Först, ett kort förord:
En snabb titt på twitterflödet avslöjar att skrikmatchen från gårdagens SVT Debatt fortsätter på nätet. Jag gillar er, men fan vad trött jag blir just nu.

Ja, jag har gjort hela den där grejen med twitter-rage ett gäng gånger. Inte helt sällan tittar man tillbaka och tar sig för pannan. Påminner sig om att det kanske kan vara bra att inte bara tokreagera ibland, men här är en grej: där ute är jag faktiskt en amatör. En vanlig nolla som råkat halka in på ett bananskal och få följare, kontaktnät och lite exponering. Jag är varken journalist eller representant för en rörelse eller en superetablerad mediavan übermench som gett ut tretton böcker om det samhällsfenomenet eller den trenden, så jag fuckar upp titt som tätt.

Jag lär göra det igen.

På ett sätt är det väl lite av en lättnad att även ankdammens gudar och gudinnor kan fucka upp precis som jag, men just nu skulle det kännas bra att se lite godliness. Ämnet är liksom viktigt, ni vet? Å andra sidan är det inte ankdammens gudar och gudinnor jag vill lyssna på idag, så jag lämnar scenen för kvällen.

Knock yourselves out om ni behöver släppa ut ånga, men ikväll får ni göra det utan mig.

Så över till det jag hade tänkt - att helt kort lyfta lite text som relaterar till Uppdrag Gransknings valraffande (jo, jag vet att det stavas 'wallraffa') i svenska moskéer, eftersom jag berörde det rätt kort sist. Precis som en stor del av Sveriges journalistkår sitter jag och plockar upp intressanta länkar på twitter, och stämningen var sådär sansad i mitt flöde idag. Därav ordspyan ovan.

Anyway:

Har man tid och lust för sådant som inte är i formatet 140 tecken och inte vill pina sig igenom debatt-program på Jerry Springer-nivå, finns det lite längre texter som förtjänar att läsas lite nogrannare.

Cherin Awad har lagt upp en artikel på Ajour. Hon påpekar en del små men viktiga detaljer om Gransknings reportage som inte ursäktar det männen sa, men rätt ska vara rätt - långt ifrån alla påstådda imamer i reportaget var egentligen imamer. Nu är det ju så att kvinnorna i reportaget gick till moskén och pratade med den de blev hänvisad till, så imamer eller inte var detta ett bemötande ur verkligheten, men det ÄR ett faktafel, lik förbannat.

Cherin säger:
"Det spelar roll för oss, om du som utomstående får bilden av att dessa mäns åsikter, som de framställdes i Uppdrag granskning är en del av islam. Att vi nöjer oss med att bli representerade av personer som tycker det är okej att slå och våldta sin fru."

Av precis den anledningen efterlyste jag det igår - att få höra de där andra muslimerna som INTE var i reportaget.

Observera: jag vill inte höra dem berätta för mig varför det inte är okej att sitta och tala om för misshandlade kvinnor att de inte ska gå till polisen. Jag vill vara en fluga på väggen och lyssna när den diskussionen förs mellan svenska muslimer. Det får gärna vara de som inte har si och så många tusen följare på twitter och en spalt någonstans.

Det där leder naturligt vidare till Nima Dervish, som lagt sina fem cent på Newsmill, och efterlyser något liknande:

"Problemet i Sverige idag är att för mycket fokus läggs på tveksamma muslimska aktörer medan solklart progressiva muslimer hamnar i skymundan."

Lite så känns det särskilt just idag, ja.

För min del som befinner mig i en invandrartät betongförort är det egentligen ganska lätt att få ett annat perspektiv - jag kan gå ut och prata med lite folk i kvarteret. Träffar jag bara en massa progressiva muslimer som tar avstånd från saker som det som sas i Uppdrag Granskning? Nej, men de finns där, de också, och rätt många brukar verka smått förvånade över att jag faktiskt vill veta vad de tycker. En del vill inte snacka religion alls, för att det är känsligt. Orsakerna kan vara många. Överens med varandra är de hursomhelst inte, go figure, så varför måste jag ut och göra fältresearch för att få höra den diskussionen?

Nima har även ett par råd till medier och makthavare, bland annat:

"Släpp idén om 'muslimska representanter' som ni tvångsmässigt ska gå till varje gång något händer. Sveriges Muslimska Förbund, Sveriges Unga Muslimer eller vad de må heta, är inte representanter för de otaliga muslimska individer (ja individer) som bor i Sverige. Muslimer är inte utomjordingar. Sluta säg: 'take me to your leader'"

Avslutningsvis ett inlägg av Stefan Bergmark som förutom att det är ett läsvärt inlägg, upplyste mig om något jag hade missat:

"2009 fastslog Broderskapsrörelsen ett 'Manifest för kristen vänster'. I en paragraf om jämlikhet står det att organisationen 'strävar efter en värld utan över- och underordning, utan klasskillnader, utan etniska och religiösa klyftor, utan ojämlikhet på grund av kön eller sexuell läggning'… Men när broderskaparna tog fram ett liknande 'Manifest för muslimska socialdemokrater' så togs orden 'sexuell läggning' bort."

Vad i helvete hoppades man åstadkomma med detta, undrar jag?

------------------------------------------------

Uppdaterat
Jag blir så satans jävla förbannad:

Fega.
Jävla.
Råttor.

Lite tankar om Granskning och Mangamålet

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Thu, 17 May 2012 02:00:00 +0000

Det var förmodligen inte helt oväntat att jag skulle skriva något om kvällens Uppdrag Granskning nu, där man med dold kamera gjort ett reportage om hur en kvinna som söker råd i några av landets moskéer bemöts.

Jag tänker dock bara beröra det helt kort, av ett par orsaker: jag smälter fortfarande intryck, det kommer att vara en miljon bloggar som skriver om det imorgon, och framför allt - jag är mer intresserad av att höra reaktioner från de ca 400000 svenska muslimer som inte var med i reportaget, vilka nu har guldläge att få mediautrymme för sina reflektioner om detta. Intressantast av allt vore faktiskt att få se en bred och ordentlig debatt mellan svenska muslimer om vilka problem och lösningar som finns.

Jag vet redan vad SD har att säga. Jag vet redan vad diverse politiker i de övriga partierna kommer att säga, på ett ungefär, och det finns ytterst lite jag känner mig nödgad att tillföra som inte kommer att sägas av någon annan. Det ska till exempel bli intressant att läsa Nimas kommande artikel.

Ett par saker:
Jag nickade gillande åt den man som inför dold kamera och med vad som för mig verkade som uppriktig indignation uppmanade kvinnan i reportaget att polisanmäla att hennes man slog henne, och att det inte spelade någon roll att maken riskerade fängelse men jag tycker inte det gör att han förtjänar medalj för att konstatera det uppenbara.

Jag tycker frågan om religion är jävligt enkel:

Staten och lagen ska vara sekulär och inte gynna eller misgynna något särskilt religiöst samfund.
Man ska ha rätt att tro på vad man vill.
Man ska ha rätt att utöva sin religion.
Den rätten upphör när det innefattar tvång, kränkning, hot eller våld mot en annan människa.
Barn ska inte påtvingas religion i någon form utan ska få välja själva när de blir vuxna.
Varje individs rätt till personlig integritet och frihet ska garanteras av lagen före rätten att utöva religion.

Nog så.

Hoppas däremot att få lyssna en del, framöver.

And now for something completely different...

Det finns en annan grej som jag återkommit till emellanåt på bloggen, och som är aktuellt idag, nämligen mangamålet. Idag har det behandlats i Högsta Domstolen efter fällande dom i de lägre instanserna, och dom meddelas om någon vecka eller så.

Lagstiftningen innehåller en hel del märkligheter.

Visste du att det är helt i sin ordning att skriva en detaljerad litterär skildring av sex mellan minderåriga, så länge det inte illustreras, men att det däremot råder tittförbud på visuellt material som klassas som barnpornografiskt i Sverige? Låter märkligt? Så är det faktiskt. En bild korrumperar tydligen mer än tusen ord.

Vi kan för all del göra det enkelt för oss... *

Detta verkar enligt mina rätt lekmannamässiga efterforskningar inte gälla om jag "bland barn eller ungdom sprider en skrift, bild eller teknisk upptagning som genom sitt innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran".

Ja det står så: deras "sedliga fostran" och åtalsrubriken är i det fallet "förledande av ungdom". Det är inte utan att man undrar om lagtexter tvunget måste författas på ett språk som för tankarna till KD:s partiprogram anno 1964? Hursomhelst, i det fallet verkar även text vara straffbart. Räcker det med en åldersgräns på omslaget?

Definitionen av vad som är barnpornografiskt enligt svensk lag är dessutom rätt intressant, eftersom domstolen har att avgöra om syftet bakom bilderna är främst att orsaka sexuell upphetsning. Låter inte alldeles kristallklart, eller hur?

Jag vet inte om det blir klarare av detta:
"En bild är pornografisk om den är utmanande och som syfte har att påverka betraktaren sexuellt. Om däremot dess syfte är att vara och används i vetenskapliga, exempelvis medicinska, eller konstnärliga syften så är bilden inte pornografisk."

Allt domstolen behöver göra är alltså att hitta en rättssäker definition av 'konst', samt på rättssäkert sätt bedöma uppsåtet bakom alstret? Tar man hänsyn till om det är en dålig konstnär som menat att skapa provocerande konst men varit så kass att resultatet bara blev pornografi?

Av vad jag hört och läst om rättegången i HD hittills har det blivit mer än en smula farsartat. I just detta fall har dock Aftonbladet intervjuat upphovsmannen av bilderna, som den här gången klargör uppsåtet.

Jag kommenterade det här på twitter lite tidigare med att kalla lagstiftarna för idioter, och kan ju lika gärna utveckla det här. Det är förresten trevligt att se att Mårten Schultz tänker i ungefär samma banor som jag, nämligen att det inte är domstolen som ska ha skit för att de har som uppgift att tolka lagstiftarnas galenskaper efter bästa förmåga, utan politikerna. Rent känslomässigt är jag liksom inte heller helt immun mot att reagera med visst äckel inför även tecknad barnporr, så det är skönt när en jurist som jag respekterar och håller för att vara både klok och kompetent delar min åsikt.

För det är så, för min del - jag hatar inte på den här lagstiftningen för att jag gillar tecknad barnporr. Det här är inget försvar, för jag skiter faktiskt i vad ni tror, utan mer av en bekännelse av att jag har jävligt svårt att vara vidsynt kring det här, och att försöka se på frågan på ett sätt som inte grundas på min instinktiva olust inför hela grejen. Det finns flera perspektiv här, och vi kan inte när vi lagstiftar helt bortse från att det nog är en rätt stor majoritet som inte skulle gråta blod över att tecknad barnpornografi gick och självdog imorgon.

Så hur tänker jag?

Förutom att vi talar om ett brott med tecknade och fiktiva offer i fallet med mangamålet, är det mest anmärkningsvärda att tittförbudet i sig själv skapar ett avsteg från en del rätt viktiga principer i svensk rättstradition, nämligen det att vi inte kan granska domslutet. Bevismaterialet är nämligen olagligt att titta på, och således kan endast de av staten utnämnda betrodda anförtros att titta på bevismaterialet, och bedöma det.

Med risk för att vara lite raljant: det är helt enkelt så, att endast Den Heliga Inkvisitionen kan anförtros att handha dessa Djävulens bilder, varför dessa ej kan tillåtas beskådas av allmoge, då de i sin själva natur kan verka korrumperande på svagare sinnen. Ej heller får Den Heliga Inkvisitionens omdöme och integritet ifrågasättas, eller processens integritet. Inkvisitionen är dock alltid vaksam internt på tecken på korruption i de egna leden, och således granskas Inkvisitionen noggrannt - av Inkvisitionen.

Jag ska tillägga att tittförbudet inte gäller om man tittar på en bild på en skärm, utan enbart om man sparar bilden, vilket alltså innebär att viss granskning kanske kan tillåtas i Inkvisitionens låsta bibliotek.

Är det bara jag som tycker att allt detta är att ta saker en smula för långt?

Det verkar som om polisen hellre skulle utreda brott begågna mot icke-fiktiva barn, hursomhelst.

För övrigt kom jag via ovan länkade Karin Olsson över ett citat från rättegången som visar på vilka konsekvenser den här lagstiftningen kan få för den enskilde även innan domen fastställts, och varför det just därför är så in i helvete illa att rättssäkerheten åsidosätts:

"Den åtalade Simon Lundström konstaterade torrt på domarens fråga om ersättning för inkomstbortfall, att hans översättningsfirma inte går särskilt bra längre. Bland annat slutade Bonniers att använda hans tjänster efter tingsrättsdomen."

Avslutningsvis konstaterar jag att det finns åtminstone en grupp som till skillnad från mig tycker att den här lagstiftningen är en alldeles lysande idé. Jag citerar från Techdirt:

"Child pornography is great," the speaker at the podium [Johan Schluter] declared enthusiastically. "It is great because politicians understand child pornography. By playing that card, we can get them to act, and start blocking sites. And once they have done that, we can get them to start blocking file sharing sites".

"One day we will have a giant filter that we develop in close cooperation with IFPI and MPA. We continuously monitor the child porn on the net, to show the politicians that filtering works. Child porn is an issue they understand."

Ja du, Johan Schlüter... Det där låter ju alldeles fantastiskt. Jävla galning.

(* En parentes: Dreadnallen gjorde mig uppmärksam på att bilden lämnar utrymme att tolkas som ett inlägg i debatten om islam eftersom jag tog upp Granskning i början. Så listig var jag dock inte kl 4 i natt när det här skrevs att det gick upp för mig, så det var inte ursprungstanken. Bilden är enbart tänkt som en ironisk kommentar på vilken konst som är 'säker' för svensk lagstiftning. Jag har inget emot att diskutera frågan, men det var alltså inte det det handlade om denna gång.)

----------------------------------------------------

Fler åsikter: Lake, Lando, Livbåten och No Size Fits All

Shame Uppsala?

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Mon, 14 May 2012 13:25:00 +0000

"Jaha och hur tänkte de nu...?"

...Är en stilla undran man kan ha om man läser rubrikerna på till exempel Nyheter24 idag om Uppsala Prides beslut att porta Folkpartiet och LUF.

På Folkpartiets hemsida kan jag läsa att de fått beskedet via e-post:
"Hej! Samordningsgruppen tog tyvärr beslutet att LUF och Folkpartiet inte får gå med i paraden för att era ståndpunkter strider mot vår vision. Men som privatpersoner är ni hjärtligt välkomna!

Mvh Uppsala Pride"

Även vissa uniformer tycks krocka med visionen, vilket utesluter åtminstone två medlemmar i Village People.

Nyfiken som jag är (och därtill tipsad av en god vän som hörde av sig för att pysa ut lite ånga) måste jag ju förstås kolla upp exakt vad den där visionen är.

De första raderna säger egentligen det mesta om dilemmat:

"Uppsala Pride är en organisation som bygger på en socialistisk och queerfeministisk värdegrund. Uppsala Pride vill vara en plattform för möten, aktivism, gemenskap och förändring. Uppsala Pride vill upplösa all diskriminering och förtryck baserade på kön, könsidentitet, könsuttryck, klass, ras, etnisk tillhörighet, funktionalitet, ålder och sexualitet."

Jaha men då så? Det är alltså inte ett Pride som vi vanligen tänker på dem, utan ett socialistiskt evenemang för de renläriga.

Har man en socialistisk värdegrund som fundament är det väl kanske självklart att man inte vill ha organisationer representerade som har en annan värdegrund, lite som att MUF-fanor inte vanligen välkomnas i majtåg? Fair enough, även om jag kan tycka att det känns lite allmänt off.

Jag minns t ex Stockholm Pride förra året när Caroline Szyber i egenskap av kristdemokrat talade för ett slut på den ovärdiga tvångssteriliseringslagen vid könskorrigering. Det hade förlorat lite udd om hon inte tillåtits vara där i egenskap av partirepresentant.

Men okej, jag är bara en heterofjolla som tycker en massa grejer. Vad vet jag, egentligen?

En fråga bara?

Varför i så fall gå under namnet Pride som i resten av landet är en inkluderande och öppen tillställning som välkomnar alla att manifestera mot diskriminering, oavsett partibok? Är det en avsiktlig trollning av varumärket, ett försök att ta över det, eller finns det en annan idé?

Jag ser att Folkpartiet tar initiativ till ett eget Pride, kallat Uppsala Prideparad för alla, som alltså verkar bli lite mer troget idén som de flesta Pride-evenemang i övriga landet anammar.

Så kan man förstås göra, om man inte vill byta namn på en av paraderna till SKÄMS, men vi kanske ska hålla det namnet ledigt om Livets Ord någon gång vill hålla en parad enligt sin vision.

För övrigt måste alla läsa Annika Hamrud på Newsmill idag, apropå det här.

Det är våra makthavare som är Stasi-svenskarna

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Sun, 13 May 2012 11:02:00 +0000

Sitter och går igenom lite gamla bokmärken innan jag går ut i solen, och fastnar i en artikel i Fokus om Saudiaffären. Jag slås av insikten att om jag skulle få bjuda EN människa i Sverige på en öl i solen idag, skulle det vara läckan på FOI.

Jag förutsätter nämligen att denna människa vid något tillfälle använt sig av elektronisk kommunikation för att meddela sig med pressen i något läge, vilket innebär att hen gjort sig spårbar för staten. Modiga människor förtjänar en öl och en klapp på axeln, och denna läcka har genom sitt mod placerat sig på en massa mäktiga människors shitlist, som vet vem hen är.

Va? Jo jag vet att vi har ett grundlagsstadgat skydd för källor i Sverige, och att det är olagligt för staten och dess myndigheter att ens efterforska dessa, men var inte så naiv, tack? Vi vet att staten och dess myndigheter kringår eller bryter mot dessa lagar när det passar, och särskilt idag när den politiska trenden går emot att förflytta dessa brott från det tysta och in i lagstiftning känns det skyddet jävligt tunt. Vi vet också att våra makthavare ljuger en hel del.

Här har vi alltså två regeringar - den förra och den nuvarande - som väl medvetna om att det inte finns stöd hos deras respektive väljare, har valt att inleda ett militärt samarbete med en skurkstat, och som använt sig av bulvanföretag och annat för att hålla oss i mörkret. Den militära underrättelsetjänsten har varit inblandad i förflyttningen av pengar, myndigheter har utfärdat tillstånd att sälja krigsmateriel utan att göra ordentliga kontroller, och tjänstemän som hjälpt till med affären har råkat få välbetalda jobb hos företagen avtalet gynnat.

... Men de skulle alltså vara för goda för att bryta mot ett grundlagsstadgat källskydd de jobbat dag och natt med att erodera genom lagstiftning?

Jag skulle våga påstå att SÄPO och FRA med flera redan satt i system att göra lite mer än de får, sedan länge, och varje gång vi flyttar gränsen, drivs också dessa övergrepp ett steg längre.

Här är lite självklarheter:
Varje gång du kommunicerar elektroniskt, passerar din trafik en av FRA:s kontrollpunkter. Varje gång du kommunicerar elektroniskt, lagras uppgifterna om var, vem, när och hur länge för att kunna hämtas ut av myndigheterna. Hur du än skyddar dig, förfogar staten över de teoretiska möjligheterna att knäcka ditt skydd, och genom att stadigt ha flyttat gränsen för hur mycket övervakning som ska tillåtas, har de också deklarerat sina intentioner att använda dessa verktyg.

För att använda en absurditet för att tydliggöra det hela ännu mer:
Om staten ville placera en kamera i varje hem, men lovade att ingen skulle titta, tror du verkligen att kamerorna inte skulle missbrukas då? Det skulle börja smygtittas direkt, och med tiden skulle små lagförslag börja dyka upp, som undantog större och större grupper från sin lagstadgade rättighet att övervakas, tills det inte längre fanns en lagstadgad rättighet att inte övervakas.

Du skulle förstås kunna hänga något över linsen, vilket skulle få vissa makthavare att föreslå förbud mot att försvåra övervakningen. (Jamen kolla här: "Johan Pehrson är folkpartistisk riksdagsledamot i justitieutskottet. Han kan i dag inte säga om nästa steg blir att förbjuda krypteringstjänster"...)

Men hey... Det gäller ju inte dig. Du har inget att dölja. Det gäller bara terroristerna... Ja, och pedofilerna. Fast nu gäller det förstås också den organiserade brottsligheten... Ja, och sedan la man förstås till det där med grov brottslighet i allmänhet... Ja, och så har man förstås låtit det utvidgas lite till till att gälla även vissa brott som bara bestraffas med böter, som fildelning... Och imorgon...

Ändamålsglidning, you say?

Precis så har det ju varit med datalagringen. Det började i EU under sossarnas tid, efter bombdåden i Madrid, med att man började diskutera möjligheten att lagstifta i EU om att övervaka människors kommunikation och rörelse via mobiltelefoner för att kunna använda datan för att spåra terrorister. Ivrigt påhejat av bl a Thomas Bodström, kom snart lagförslaget att omfatta organiserad brottslighet, sedan grov brottslighet, och nu alltså, ett par år senare är vi nere på brott som t ex immaterialrättsbrott - dvs fildelning.

Lex Warner.

Låter jag som en foliehatt nu? Som om jag närsomhelst hoppar upp på en pall med en bunt flygblad från Sanningsrörelsen och skriker POLISSTAT!

Förklara då gärna för mig hur datalagringsdirektivet låg som färdig lagrådsremiss före valet, vilket regeringen förnekade när dokumentet läckt ut, för att några år senare alltså öppnas för jakt på fildelare? Bara ett sammanträffande?

Det finns djup och systematisk korruption i Sverige, vilket Simoom-affären bara är ett exempel på, och vi borde faktiskt ha insett detta igår. Jag säger inte att alla riksdagsmän och myndighetspersoner i Sverige är inblandade i en gigantisk sammansvärjning - en stor majoritet vet sannolikt helt enkelt inte vad de sysslar med, och gör sig till nyttiga idioter av lojalitet, okunnighet eller andra skäl.

Se förbi den förkrossande insikten att det bara är tre pyttepartier - Mp, V och SD - som har betänkligheter inför storebrorspolitiken. Studera siffrorna ovan ett tag. Det är bara en av de omröstningar i kammaren som hölls härom dagen. Notera hur skarpa skiljelinjer som finns mellan partierna? Ser ni hur få som går emot partiets linje? Det är som om frågan vore självklar för alla om att använda verktyg mot fildelande tonårsungar som ursprungligen togs fram för att bekämpa terrorister. EN moderat (Karl Sigfrid, är du där?) har gått emot partilinjen, och så även en folkpartist (Mathias Sundin, som registrerats som avstående här, men som ensam riksdagsledamot röstade emot hela paketet av ändringar i ett yrkande han själv lagt).

Tror du att alla som tryckte på en knapp gjort sin hemläxa och satt sig in i frågan?

Jag kan med rätt stor säkerhet säga att det finns kunskapsluckor i kammaren, och att ett stort antal av våra folkvalda företrädare helt enkelt har följt partilinjen. Att man är lojal mot sitt parti i vissa frågor är förstås något jag kan acceptera, men det får faktiskt finnas en gräns för hur viktiga frågor man kan tillåta sig vara lojalist i.

Talar man med de som röstat ja till lagen, hävdar en del att detta handlar om att säkerställa rättssäkerheten. Det gamla 'ja men innan var det ju oreglerat'-försvaret. Som om det inte möjligen kunde finnas andra, bättre sätt att säkerställa den genom att till exempel säga "fan heller att medel som utvecklats för terroristbekämpning ska användas för att jaga en miljon tonårsungar".

Hade våra ledamöter haft en smula personlig och professionell integritet, hade det åtminstone varit ett par människor till som åtminstone avstod, särskilt bland de påstått liberala partierna, och inom socialdemokratin. Man kan möjligen läsa det som att frånvaron ska tolkas som en protest, men jag tvivlar på att det är sant mer än i något enstaka fall.

Och ärligt talat förväntar jag mig mer av mina företrädare än att de bara låter bli att gå till jobbet när det röstas om att ge polisen möjlighet att använda samma verktyg mot fildelare, som vi just skällt ut Telia för att sprida i Vitryssland.

Det här skulle kunna bli hur långt som helst, men kan egentligen sammanfattas i en liten mening som dök upp i huvudet nu medan jag skrev, och som får bli inläggets rubrik:

Just nu, är det våra makthavare som är Stasi-svenskarna. Skillnaden mellan Sverige och DDR är att vi har valt dem själva här.

Egyptisk nekrofilanka

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Fri, 27 Apr 2012 13:28:00 +0000

Hej internet.

Jag hade tänkt bryta en månads bloggtystnad med ett inlägg om våra politikers entreprenörsskap i död- och eländebranschen, men nu dök något upp som förtjänar en kommentar, så #Saudivapen-skandalen får vänta. Det är ju inte så att det inte finns god chans till ytterligare avslöjanden till dess, om man ska döma efter den senaste månadens följetong.

Nu handlar det istället om media, och en källkritisk flopp som även jag föll för.

Ett av mina favoritexempel på globala mediahaverier kommer från början av 2000-talet, när nyheterna verkade skrivas av JRR Tolkien. Exemplet jag tänker på är en sprängskiss av ett urholkat berg (Gundabad) i Tora Bora-regionen (Moria) i Afghanistan (Mordor). Detta berg ska ha urholkats av taliban-terrorister/Al Qaida-kämpar (orcher) och fyllts med vapen och förråd för att agera centrum för den globala konspirationen mot Väst. Längst ned i komplexet satt väl Usama bin Ladin (Balrogen) och klappade en katt framför stora skärmar med sikten låsta på amerikanska dagis och kyrkor, medan en timer räknade ned mot Domedagen.

Den här storyn föll omedelbart på sin egen ofantliga orimlighet, men cirkulerade lik förbannat runt i massmedia som en sanning. Jag menar, kom igen - fattar ni vad svensk gruvindustri skulle kunna åstadkomma med ett par arbetskraftinvandrade talibaner om detta var sant? Nej, ska man bygga underjordiska anläggningar åt galningar, är det faktiskt hit till Sverige man ska vända sig.

Storyn visade sig mycket riktigt komma från en konservativ tankesmedja i Washington, som släppt sprängskissen enligt principen "låt oss krydda sanningen lite för att försäkra oss om att vi får vårt krig".

Rule by fear.

Ett tidigare, liknande exempel kommer från tiden då det första gulfkriget skulle säljas in, när medierna skrev om Saddams enorma armé som sades ha kapacitet att ockupera sig långt upp i Europa. Även detta föll redan vid en ytlig granskning på sin egen orimlighet, men passerade ändå medias granskning och dök upp i tidningsrubriker här och var. Iraks enorma armé förintades på ungefär 100 timmar när koalitionen väl gick till angrepp. De amerikanska förlusterna under kriget uppges vara 114 dödade av fienden, 145 döda i olycksfall och 35 dödade i friendly fire-incidenter. Fler dödade i olyckor och av de egnas eldgivning än av Saddams fruktade krigsmakt, alltså.

"Ockupera Europa" my ass...

Var kommer den här typen av virala felaktigheter från? Är det en medial konspiration för att hålla oss i mörkret? Jag drar mig lite för att tro alltför mycket på sådant, även om jag själv sett en hel del exempel på hur media avsiktligt verkar förvränga saker som svårligen kan förklaras på annat sätt än redaktionella politiska intressen. Oftast tror jag dock det handlar om tidspress. Om ivern att vara först ut med en kontroversiell nyhet. Vi såg det i samband med Breiviks dåd, när sk terroristexperter basunerade ut att en islamistisk grupp tagit på sig dådet, vilket snart visade sig vara en bluff. Jag tror faktiskt inte det fanns någon konspiration bakom det.

Now - igår dök en fullkomligt vansinnig nyhet upp i mitt twitterflöde. Det rapporterades att ett lagförslag lagt av Egyptens salafister skulle föreslå att en man skulle ha rätt till 'farväl-sex' med sin avlidna hustru upp till sex timmar efter döden. Vem som helst som vet något om muslimska seder kring begravningar och respekt för de döda slår instinktivt till bromsen och reagerar med "say fucking what?"

Så även jag.

Men, döm om min förvåning när jag hittar storyn i Al Arabiya, Daily Mail och även DN här i Sverige. Jävligt skeptiskt börjar jag läsa, och finner till min förvåning utförliga artiklar, som med namn nämner representanter för kvinnorättsorganisationer som protesterar mot lagförslaget, som enligt uppgift ska ha lagts i parlamentet.

Börjar... ana... oråd.

Jag vet att detta knappast har stöd i ens den mest sinnessjuka tolkning av Koranen, men det har ju å andra sidan inte den i Egypten brett praktiserade kvinnliga omskärelsen heller. Dessutom är det alltså en mängd stora nyhetsmedier som rapporterar om det, och det handlar om ett lagförslag i parlamentet.

I det här läget är det ju uppenbart för mig att det första en journalist bör ha gjort är att lyfta en telefonlur och kolla att förslaget faktiskt lagts i parlamentet. Att så många medier skulle skriva artiklar om ett så vansinnigt påstående utan att först kolla när källkontroll är så enkelt, slår mig som nästan lika osannolikt som själva artikeln. Det är ju så elementärt att till och med en bloggare som jag fattar det, så visst bör jag kunna räkna med att journalisterna kollat källan?

Nej då.

Efter en stunds funderande antog jag alltså felaktigt att kontrollen var gjord, och att det handlade om någon enstaka dåre som lagt ett förslag som inte ens salafisterna skulle drömma om att rösta för - lite som en skräckversion på förslag om butlers i Stockholms tunnelbana. Trots allt blir jag vanligen obehagligt överraskad när jag antar att det finns en gräns för människors galenskap.

"Nu öppnar väl Kent Ekeroth champagnen och börjar knattra på en debattartikel om hur 'muslimer' vill skända döda kvinnor", tänkte jag, väl medveten om att även om det handlade om vad jag förmodade var en enskild dåres förslag, skulle det snart heta att alla muslimer stödjer detta genom sin blotta existens och nu vill få undantag i svensk lag för det. Twitter gav mig rätt i åtminstone halva det antagandet rätt fort.

Det var inte förrän idag Annika Hamrud (tack för att du finns) visade att det var en hittepånyhet som undkommit ordentlig faktagranskning, och DN publicerade en rättelse. (Den ursprungliga artikeln är nedtagen, men kan ses i screenshot här.)

Det var också via Annika jag hittade informationen om var den här myten hade sitt ursprung: hos en Mubarak-lojal talk show-värd vid namn Tawfik Okasha, som i den här texten beskrivs som en 'Egyptens Glenn Beck.'

Så...

Vilka fördomar belyses av det här? Fördomar om islam?
Njae, alltså förutom att The Usual Suspects var snara att haka på detta som ett bevis för att precis alla muslimer vill skända sina bortgångna makor, tycker jag snarare att det säger något om massmedia.

Mind you, jag gör felaktiga antaganden ibland. Det kommer liksom som en följd av att jag inte skriver avlönat, inte är journalistutbildad, och inte har redaktionell uppbackning. I det här fallet slog min vana att kolla källor tillbaka på mig, eftersom jag instinktivt avfärdade nyheten, men sedan såg mig tvingad att acceptera den tvärt emot vad jag tyckte verkade rimligt, eftersom så många medier bekräftade nyheten.

Ironiskt, eller hur?

Men massmedia har ju alla de där resurserna och utbildningen, så hur kan det bli så satans fel? Helt osökt kommer jag att tänka på ett blogginlägg på Fredrik och Medierna för en tid sedan. Inlägget har inte direkt med det här att göra, men sätter ändå ett finger på något som har varit ett växande problem för oss mediakonsumenter en tid nu: gammelmedias svar på den växande konkurrensen i och med bland annat nätets framväxt, har blivit att försöka publicera snabbare nyheter, snarare än bättre, och det blir svårare och svårare att omedelbart se vad den ursprungliga källan är.

Jag skulle VILJA ha tid att dubbel- och trippelkolla varenda nyhet som intresserar mig, men det har jag inte. Jag skulle VILJA kunna lita på att artiklar i DN inte är okontrollerade re-writes på andra mediers lika okontrollerade artiklar, men det kan jag inte heller.

Samtidigt fattar jag att det inte är lätt att sitta på en redaktion som måste publicera x antal artiklar på y antal timmar för att locka tillräckligt många läsare och annonsklick för att aktieägarna ska bli glada, vilket är synd, för som bloggare är jag faktiskt beroende av bra tradmedier för att ha bra material att länka till. Jag kan nämligen inte finansiera mina egna utrikeskorrar eller gå på presskonferenser.

Så, sammanfattningsvis: jag blev blåst, Jag är i gott sällskap med ett gäng professionella journalister världen över, och jag skulle önska att de stora mediebolagen satsade på kvalitativ journalistik snarare än snabb sådan, för de kan aldrig tävla med twitter i hastighet - bara i djup.

15 Mars

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Mon, 12 Mar 2012 12:49:00 +0000

Den 15:e mars är det ett år sedan Arabvåren nådde Syrien.

Facit hittills når mig via twitterkontot @SyrienNyheter:

STATISTIK #SYRIEN EFTER 362 DAGAR 10553 DÖDSOFFER 441 IHJÄLTORTERADE 754 BARN 633 KVINNOR +100.000 FLYKTINGAR #Syria #سوريا
— Syrien Nyheter (@SyrienNyheter) March 11, 2012

För nästan ett år sedan la jag första gången märke till ett twitterkonto som hette @SyrienNyheter, och skickade ut en ström av uppdateringar om ett våld mot civila som var svårt att riktigt tro på.

Sedan dess har jag sett saker som kommer att bli svåra att glömma bort, bland annat genom @SyrienNyheter.

Det fanns en händelse dock, alldeles i början, som på något sätt känns lite träffande. Ni ser, man skulle kunna tro att regeringar som mejar ned sin befolkning på öppen gata borde vara på allas läppar, men just denna dag var det Marcus Birro alla talade om.

Då jag skiter i Birro, vilket alla som retar sig på honom borde göra lite oftare, tänkte jag inte så mycket om saken, förrän jag såg hur några twittrare anmärkte på att just @SyrienNyheter lagt ut en uppdatering om Syrien, och taggat uppdateringen med just 'Birro'. Jag fick förklarat för mig att det var något som gjordes medvetet, lite i desperation, då inte särskilt många verkat bry sig efter en tids försök att dra uppmärksamhet till massmorden.

Diskussionen, som jag lade mig i, handlade om huruvida det var okej att använda en underhållningstagg för att få ut ett budskap om systematiska övergrepp mot en hel befolkning. Jag kan fortfarande tänka tillbaka på det här och tycka det är smått fantastiskt att det ska behöva vara så.

Tagga inte #folkmord om du vill få folk att reagera - tagga #Birro.

Idag är dock @SyrienNyheter betydligt större än mig på Twitter, vilket är skönt - så viktig är nämligen inte jag. De följs numera av över 3000 twittrare, vilket är en helt okej siffra i lilla Sverige. Självklart är detta inte i närheten av riksangelägenheten @AlexSchulman, med sina 82000+ följare, varav säkert tiotusentals är riktiga människor.

Vi prioriterar ofta så.

... Och under tiden jag skrivit detta har troligen någon dödats i Syrien, och lagts till de över 10000 som uppskattas (och det är svårt att säga en exakt siffra) ha dödats av regimen. Upproret har pågått sedan den 15:mars 2011, och först för några månader sedan, lyckades Migrationsverket förmå sig avbryta utvisningar dit.

Hur lång tid det tar innan trycket stiger till sådan nivå att någonting görs - och nej, jag förespråkar inte nödvändigtvis NATO-bomber nu - får klokare människor än jag gissa, men något kanske händer om @AlexSchulman börjar twittra om det?

Du och jag kan inte göra så mycket. Donera en slant, skriva ett inlägg eller en insändare, eller skicka vidare en av de många videor som läcker ut. Å andra sidan är inget av det särskilt ansträngande heller. Ingen begär att du ska vara de två människorna bakom twitterkontot, som förutom att behöva leva med det som händer 24/7, också fått utstå hot och trakasserier från regimvänliga här i Sverige.

För många av oss andra handlar det om att offra första halvtimmen av Bonde Söker Fru, eller att vi får prioritera bort en länk till Björn Ranelids senaste världsnyhet.

Jag kan leva med den förlusten.

Det finns en sak till du kan göra:

Den 15 Mars kl 17:00 till 19:00, hålls en manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm, för att hedra offren för Bashar Assads årslånga massaker på sitt eget folk.

Det är två timmar, och inte ens bästa sändningstid. Det vore väldigt trevligt att se medborgarplatsen fylld av människor.

Ett dilemma kring sakers rätta namn

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Fri, 09 Mar 2012 13:36:00 +0000

Saxat från SvD Brännpunkt:

"Följande klargörande är här på sin plats:
1. Det finns ingen svensk vapenfabrik eller missilfabrik i Saudiarabien.
2. Det pågår inte någon byggnation av sådan fabrik.
3. Regeringspartierna är överens om att det inte heller skall byggas någon svensk vapenfabrik i Saudiarabien och avser att vidta nödvändiga åtgärder om något sådant skulle stå inför att utföras av svenska myndigheter."

Ser ni att något av dessa tre "klargöranden" motsäger att en saudisk vapenfabrik planerats med svensk assistans? Nej, det gör inte jag heller. Mycket tyder på att det är Sten Tolgfors som får bli Alliansens bondeoffer.

Jag tycker inte det räcker, men känner mig lite tveksam inför hur jag ska redogöra för mina tankegångar idag.

Såhär är det:

Jag vill försöka bemöda mig om att inte lacka ur totalt här på bloggen. Det har egentligen inget med ängslan för mitt 'personliga varumärke' eller oro över hur jag uppfattas att göra, utan mer med det faktum att jag tror att de som läser här kommer hit för information, inte för att höra mig kalla diverse makthavare för lögnaktiga svin.

Så vad göra när makthavarna allt tydligare framstår som lögnaktiga svin? Tona ned? Sila snacket? Gilla läget?

Jag har följt härvan om Projekt Simoom sedan ett par dagar nu. Mitt i smeten fann vår statsminister det för gott att via pressmeddelande annonsera att han separerar med Filippa, vilket kvällstidningarna tydligen tyckte var värt åtskilliga sidor.

Jag tänker inte hävda att pressreleasen var ett försök att rikta om uppmärksamheten. Det vet jag inte. Jag tänker inte hävda att Expressen och Aftonbladet hade politiska motiv till att blåsa upp en nyhet om statsministerns privatliv på bekostnad av viktiga nyheter om hur regeringen i hemlighet hjälper Saudierna utveckla sin vapenindustri. Jag vet inte vad som pågår i Mattsons och Helins huvuden. Jag är inte ens säker på att jag vill veta.

Så jag hävdar inte att det är så.

Men vad fan vill de att jag ska tro? "Det är något lurt här", skriver HAX, och kvalificerar sig därmed till årets underdrift.

Det enda jag är säker på, är att de lögner, glidningar, blå dunster och bortförklaringar vi hört, INTE är de sista. Tvärtom verkar bara just den här specifika härvan bara växa. Tvivlar någon på att det finns fler små hemlisar av det här slaget i den svenska vapenexportpolitiken? Tvivlar någon på att de visste?

Lyssna här:

Lyssna: Svensk vapenfabrik planeras i Saudiarabien 17-timmen

Jag skulle vilja passa på att rikta ett stort tack till Sveriges Radio, förresten. Granskande journalistik som fått ta tid och sannolikt en del resurser. Bravo.

Va? Ville ni ha mer? Varsågod, här är en uppföljning från idag som visar att Reinfeldt, Odell, Leijonborg, Hägglund, Tolgfors med flera verkar ha vetat mer än de låtit påskina:

Lyssna: Reinfeldt gav FOI uppdraget om Saudivapen

Så...

Är det att ta till för starka ord om jag kallar de inblandade (vilket börjar se ut som synonymt med 'alla') för 'lögnaktiga'? Måhända är 'svin' lite starkt, eller...?

Det finns en poäng där. Det ÄR väldigt lätt för mig som inte suttit med all information i handen att gå ut och fördöma besluten om att beväpna en vedervärdig fundamentalistisk mördarregim, samtidigt som våra allierade manar till krig mot en annan, lika vidrig mördarregim? Ja, ni vet? Iran, som vi inte hjälper med missilteknologi eller vapenfabriker?

Kanske en av geopolitikens realititeter är att man måste välja en mördare, och hoppa i säng med denne? Kanske det är fullt rimligt att i det läget välja den som är rikast och har mäktigast vänner, och som är mest tjenis med de terroristgrupper som kanske eventuellt möjligen hotar oss?

Kanske är det bättre att Saudierna får missilteknologi via oss än via Kina?
Kanske vi är mer okej med att Saudiarabien skaffar sig kärnvapenkapacitet än att Iran gör det, och kanske är det så att vi i så fall måste stödja deras strävan att nå dominans i regionen?

... Och kanske är det också så att vår stackars regering stått bakbundna av ett beslut som sossarna fattade 2005, vilket tvingat dem att i hemlighet och med största motvilja hjälpa en regim som avrättar människor för häxeri på 2000-talet?

Kanske.

Men jag tycker det låter som skitsnack.

Kanske vi ska fråga medborgare i länder där vapnen används vad vi bör kalla våra politiker?

Project Simoom - an apology

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Tue, 06 Mar 2012 17:23:00 +0000

Time for another post in English. The occasion merits it, I think.

I just said it on twitter, but I'll say it here to:

I am really fucking sorry about the Swedish arms sales to Saudi Arabia. We already knew our country has been arming them, though it's not something they mention in political campaigns.

Go figure... I wonder what keeps them?

One could almost see a pattern here, as if it was a carefully planned strategy to mention tax cuts, and talk about 'responsibility' a lot, while shutting up about ACTA, the Data Retention Directive, extended government-sanctioned surveillance of the people and other things that would trouble the poor voters.

Yeah, that would make them two-faced, lying bastards, wouldn't it?

We DIDN'T know about the secret plans to help building an arms factory in Saudi Arabia though. That little sparkling gem of hope in Mankind just hit us this morning.

An article I just read (Swedish, linked in as 'SVT' at the bottom of this post) tells how the coverup was supposed to protect the government. When entering the deal, the Saudis wanted the state-run institute for defense-research, FOI, to coordinate the project. As that was deemed politically risky, a private company was funded instead - Swedish Security Technology and Innovation (SSTI). Said company just happened to be run by Dick Sträng, a head researcher of FOI, and the Swedish-Saudi project was run by the same people who had been working with it under FOI.

We probably should have expected it.

A (not so) funny thing is that while I was ranting about this on twitter, our Foregin Minister, Mr Carl Bildt tweeted this:

Funny guy, right? A large part of Sweden is outraged by the affair revealed this morning, and he tweets goofy pictures of him and Santa? Some would call that arrogance. To most of us, it's just business as usual for Mr Bildt, who isn't exactly known for his sense of subtlety and finesse:

I know... the guy's a fucking riot. Hilarious.

Mr Bildt seems to be scheduled for an interview tomorrow morning, and we'll see what he says. It will most likely have something to do with 'stability'. As if arming dictators in the Middle East would have the long-term effect of somehow preventing them from using it to kill innocents and opress their own people. We've already seen Saudi snipers at work killing protesters in Bahrain.

Oh, and Mr Bildt's party released a new campaign over Valentine's by the way. The tagline was: "we love people"...

You can't make this shit up.

Either way, as a Swede, I just wanted to tell you again: I'm sorry. I really wish I could promise you the people behind this will be out of politics permantently after 2014. Sadly, I can't. I can promise you there are a lot of us working to that end though.

--------------------------------------------------------

Lastly, for the Swedes, or people wanting to take their chances with Google Translate (it sucks at Swedish), here are some bloggers and articles to read:

Camilla Rågfors, Kommunalarbetaren, SVT

Simoom

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Tue, 06 Mar 2012 08:21:00 +0000

Alltså... Det här är ett av de där inläggen som man får en smått overklig känsla av att skriva.

Allvarligt, projekt Simoom?

Jag har ifrågasatt det här med att vi säljer vapen till Saudiarabien och andra diktaturer tidigare. Bara det är ren galenskap, men att FOI sedan 2007 hemliga planer på att bistå i utvecklingen av egen saudisk vapenindustri???

Fan, är ni fullkomligt spritt språngande jävla galna?

Normalt när jag stöter på en historia som verkar fullkomligt jävla galen, brukar det kunna resultera i en textvägg här, men idag...

Saudiarabien.

Landet där människor enligt medeltida lag kan halshuggas för 'häxkonst', medan oljemiljardärerna som styr landet skickar trupper för att slå ned demonstrationer i länder som Bahrain.

Behöver jag skriva mer? Jag tycker inte det.

SR, Expressen, TV4, Nyheter24, DN, SVD, Aftonbladet
Annarkia, Anna Troberg, Svensson, Ipse Cogita, Ajour

Premiär för Ett Barns Hjärta

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Fri, 02 Mar 2012 12:27:00 +0000

(Uppdatering: Finns även på SVT Play nu.)

Det har varit lite tyst här en stund, på grund av Livet och allt det där. Återkommer inom kort.

Just nu tänker jag bara sticka upp huvudet och påpeka att "Ett Barns Hjärta", av Nima Dervish och Shilan Saidi går på SVT2 ikväll, kl 21:30 (fler sändningstider i bannern ovan).

Skamlös reklam?

Jodå, men den här dokumentären är definitivt en väl spenderad halvtimme, kan jag intyga. Verkligen. Jag fick chansen att se den förra helgen, och var lite orolig att jag hypat upp mina egna förväntningar en aning för mycket, eftersom det är mina vänner som ligger bakom projektet. Det visade sig att jag oroade mig i onödan.

Jag ska inte leverera någon utförligare recension eller några spoilers här utan nöjer mig med att citera Nimas korta beskrivning:

Filmen “Healing Hearts” handlar om den jerusalembaserade kristna organisationen Shevet Achim som sedan 2003* hämtar hjärtsjuka barn från Kurdistan och Irak till Israel. Barnen, som saknar adekvat vård i hemlandet, opereras gratis av israeliska läkare i Tel Aviv.
(*Shevet Achims historia går egentligen tillbaka till 1994. Läs mer här.)

Så, är du i närheten av en TV halv tio ikväll, se den.

Kommissionen: "protesterna mot ACTA är FÖRMENT demokratiska"

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Wed, 22 Feb 2012 17:35:00 +0000

Antidemokrater i GBG

Det är inte bara lobbyister som vill ha det till att protesterna mot ACTA är ett angrepp på demokratin, verkar det som. Via Jens Odsvall fick jag just en länk till en artikel i Techdirt som jag blev tvungen att läsa två gånger för att ta in vad som egentligen står där, läckt från ett av kommissionens möten till tyska Netzpolitik:

"... i slutänden kommer att bli svårt att övertyga det civila samhällets organisationer [om fördelarna med ACTA]. Representerade bland dem är intressen som inte speglar samhället i stort. Specifika aktiviteter observerades som inte alltid lever upp till de förment demokratiska avsikterna."

"De förment demokratiska avsikterna", alltså?

Detta är kommissionärerna som till exempel har myglat igenom ACTA som jordbruks- och fiskefrågor för att navigera runt alla försök att genomlysa processen. Som har flyttat möten fram och tillbaka för att förvilla kritiker, och som belagt mötesdeltagare med munkavleorder.

Är det inte dags att Sveriges kommissionär Cecilia Malmström träder fram och förklarar för oss hur man menar att ihållande protester med bred folklig förankring är förment demokratiska, i motsats till hur den gravens tystnad som rått (och i stor mån fortfarande råder) kring ACTA är ett föredömligt exempel på gott demokratiskt förfarande?

Att lobbyfolk tar till magstarka formuleringar om att det är antidemokratiskt att demonstrera och opinionsbilda mot ACTA är illa, men när EU-kommissionen gör det är det rent skrämmande.

Så, jag ser fram emot att kommissionen nu gör en pudel. Cecilia Malmström, förment liberal och representant för oss, Sveriges medborgare och vår folkvalda regering, har faktiskt en jävla skyldighet att visa att hon inser allvaret i det hon håller på med.

Det vore inte en dag för tidigt.

----------------------------------------------------------

Relaterade nyheter:

HAX skriver om hur Kommissionen lämnar över ACTA för behandling av EU-domstolen. Särskilt i ljuset av vad som framkommer ovan har jag svårt att se det som annat än ett försök att förhala. Kommissionen hoppas kanske också kunna få lite politisk ammunition från ett domstolsutlåtande, genom att ställa frågor till domstolen som på ett sätt som ger ett önskat utfall. Kan man presentera ett domslut som får ACTA att framstå i lite ljusare dager, blir det kanske lättare att få majoritet i parlamentet. Viktigt att hålla trycket uppe nu. (Även DN)

Carl Schlyter (mp) skriver ett svar till lobbyns brev till parlamentarikerna: "I am willing to discuss how we can increase innovation, new models for getting paid for creative works and protect EU-citizens from dangerous false goods, in public! But scrapping ACTA first is a necessary condition for a useful dialogue about mechanisms for promotion of creativity."

Word.

Apropå skrämmande skriver IDG om hur nästa försök att kväva internet sker under FN-flagg. Förslaget kallas International Telecommunication Union (ITU), och har lagts av bland annat Ryssland och Kina. Jag tänker återkomma till det vid senare tillfälle.

Konsumentmakt: radera och pausa din Google-historik före den 1 mars

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Wed, 22 Feb 2012 03:11:00 +0000

Apropå det förra inlägget påmindes jag via Electronic Frontier Foundation om något viktigt.

Det förra inlägget handlade om hur de appar och tjänster på nätet stjäl data (såsom hela telefonboken i din iPhone, till exempel) och spionerar på dig, vilket i förlängningen innebär att vi konsumerar ett internationellt övervakningssamhälle i form av olika företags tjänster.

Jag pekade på att konsumentmakt är en viktig del i hur vi bromsar den oroväckande utveckling vi i allt högre grad ställs inför. Företagen som vi placerar vår information hos, måste lära sig att vi inte vill köpa deras tjänster om de inte handskas med vår privata information ansvarsfullt.

Att vi inte tänker sponsra dem om de försöker angripa vår demokrati genom att lobba för inskränkningar i våra rättigheter med argument som att fredliga demonstrationer mot t ex ACTA utgör "angrepp på våra demokratiska institutioner".

Lär vi dem inte det, kommer det aldrig att sluta.

Här är därför ett enkelt och konkret tips på något du kan göra:

EFI pekar på Googles nya säkerhetsavtal som gör att sin samlade Google-historik efter den 1 mars kommer att kunna samköras med dina användardata från andra Google-tjänster, som G+, YouTube-konton, med mera.

Jag pekar inte på någon stor sammansvärjning eller något här, men om du inte har någon särskild anledning att vilja att ett företag som Google skaffar sig ett enormt register över alla sökningar du gjort, alla webbsidor du klickat in på, alla videor du tittat på och allt du delat eller +1:at på Google+, så är det hög tid att radera och stänga av din Google-historik nu.

... Och varför ska de ha det, egentligen?

EFI:s artikel visar enkelt och pedagogiskt hur du går tillväga, i fyra enkla steg. Det tar inte mer än två minuter.

Uppdaterat: Full Mental Straightjacket har ett utmärkt inlägg på samma tema som jag vill rekommendera.

The Beast File: Google (HUNGRY BEAST) from Elmo Keep on Vimeo.

Att köpa övervakningssamhället

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Tue, 21 Feb 2012 13:26:00 +0000

Vad är det för skillnad på spyware och trojaner, och en app till din smartphone?

Jo, medan de förra smyger sig in oinbjudna för att stjäla din data, dina lösenord, kontakter eller vad annat som avsändaren är intresserad av att stjäla, är en app en tjänst du installerar självmant.

Har du otur är det den enda skillnaden.

Ett aktuellt exempel är twitter-appar för iPhone som kopierar och skickar alla dina kontaktuppgifter till Twitters servrar, för att användas till... Tja, vad vet jag? Det brukar vanligtvis handla om kartläggning av användare för att använda till riktad reklam, men det öppnar även för andra möjligheter.

... Något som berättelsen om amerikanska telefonjätten AT&T och NSA lär oss.

Det är snart dags för riksdagen att återigen ta upp det bordlagda datalagringsdirektivet, som liksom andra spionlagar av rang har sitt ursprung i ett EU-direktiv och har drivits av både den tidigare socialdemokratiska regeringen under Bodström, liksom den nuvarande alliansregeringen.

Det kommer att bli kamp om datalagringsdirektivet , precis som det har varit och är angående ACTA, men det kan vara bra att hålla i minnet att åtskilliga av de tjänster du köper på nätet, fungerar på precis samma sätt. Våra telefoner, program och operativsystem har i många fall funktioner som liknar datalagringsdirektivet inbyggda, och om vi inte ökar medvetenheten och tänker på vad vi sponsrar när vi använder dessa produkter, bygger vi övervakningssamhället alldeles själva.

Vi köper det, som en tjänst.

Om vi vill bevara vårt fria nät och vårt privatliv räcker det inte med att slåss mot övervakningslagar - vi behöver även använda vår konsumentmakt för att tala om för företagen att vi inte accepterar att de spionerar på oss - vare sig för egen räkning, eller någon annans.

Kanske dags att ta initiativ till en krav-märkning för sociala medier och IT?

ACTA i media, aktivismens problem och ett brev från lobbyn

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Sun, 19 Feb 2012 16:23:00 +0000

Jag börjar bli trött på artiklar som den Åsa Schwarz skriver i Computer Sweden, angående ACTA. Just den här eviga tendensen att vilja 'skingra myterna' som om avtalstexten skulle innehålla klara svar om intentionerna från parterna bakom avtalet... Suck.

Att hänvisa till den välvilligaste tänkbara tolkningen av avtalstexten som något slags sanning är sådär lagom begåvat. Det är inte bara förvirrade aktivister i Guy Fawkes-masker som oroar sig, Åsa, eller är du beredd att kalla Kader Arif som lämnade sitt uppdrag som europaparlamentets rapportör i ACTA-frågor i protest för opåläst? Gäller detta i så fall även alla de övriga politiker och hela länder som nu backar från avtalet? Nu senast är det Polens premiärminister Donald Tusk som backar från sin tidigare position och medger att han "varit fånge i ett föråldrat tankesätt kring upphovsrättsskydd". Även Österrikes inrikesminister Johanna Mikl-Leitner sällar sig till den växande skaran som motsätter sig ratificeringen av avtalet.

Oinformerad och opåläst? Johanna Mikl-Leitner

Det oroande med otydliga skrivningar och att material som är nödvändigt för tolkning fortfarande är hemligstämplat, är att det inte går att säga vilken den rätta tolkningen är. Vi kan säga vad som står skrivet, spekulera i hur det kan tolkas, och lyssna på vilka avsikter som deklareras öppet. Sedan kan vi fråga oss om vi litar på makthavarnas goda avsikter när de helt uppenbart gjort rent löjliga ansträngningar för att omge hela processen med tystnad.

Lotta Hördin skriver en ledare i HD, som mynnar ut i de flesta inte förstår:
"Men de som är för borde berätta varför de stödjer avtalet. Som det är nu blir det här helt obegripligt för de som inte är specialintresserade. Och frågan berör betydligt fler än avtalsförhandlarna och demonstranterna."

Jag kan instämma, men det räcker inte längre. Vilket förtroende är det meningen jag ska känna för de förespråkare som begravt hela processen i sekretess och mediatystnad, vilket förresten blivit en oroväckande vanlig taktik.

En låg nivå höll även den korta debatten i riksdagen mellan Beatrice Ask och Jens Holm, som sändes timman före lunch i fredags - en arbetsdag - och varade ca en halvtimma. En av de intressantare sakerna i den debatten var hur Beatrice Ask försvarade att större delen av världens länder lämnats utanför avtalet. Hon menade att man gått förbi organisationer som WIPO eftersom det var omöjligt att komma överens med länder som t ex Brasilien. Att 'förhandla' i Asks värld betyder tydligen någonting i stil med att alla parter går villkorslöst med på den ena sidans villkor, annars går man förbi dem och försöker tvinga igenom sina villkor bakvägen, efter ett par år av hemliga möten mellan näringsliv och de rikaste ländernas representanter.

Jag kan förstå viljan att skydda sin näringsgren, Åsa Schwarz, och jag är inte oförstående inför oron från kulturskapare inför utvecklingen på nätet. När vi talar om kostnader, räcker det dock faktiskt inte med att titta på de eventuella ekonomiska konsekvenser det fria nätet har för dig och dina kollegor, utan vi måste också se till konsekvenserna för det öppna samhället. Först då kan vi ha ett balanserat och konstruktivt samtal om hur vi ska bygga framåt på bästa möjliga sätt. Chris O'Brien har skrivit en bra artikel på det ämnet på Mercury News, (tack för delningen, Kjell Holmstrand).

Som konsument av kultur, är jag nämligen också intresserad av kulturskapares villkor. Inget skulle göra mig gladare än att se ett rikt kulturliv skörda fördelarna den nya tekniken erbjuder. Hur det ska gå till kan inte jag svara på, lika lite som ett enskilt politiskt parti eller en lobbyorganisation. Detta måste ske på marknadens villkor, kanske med statligt stöd genom en övergångsperiod tills en god balans har uppnåtts. Enligt mitt sätt att se på saken har vi inte den balansen idag.

Åsa Schwarz har ett par poänger:
Det är hennes val att avgöra vilken distributionsmodell hon vill använda. Enligt principen tillgång och efterfrågan har hon emellertid inte rätt att bestämma vad hon ska tjäna på en given modell. Det är kunderna som avgör vad hon kan tjäna - finns det inga intresserade köpare, är det bara att ge upp. Hade det varit upp till producenten enbart, kunde jag ju kräva en femhundring per läsning på den här bloggen, och stämma alla som kopierar texten.

Att många är missnöjda med svensk lagstiftning, är också helt sant. Det handlar här inte bara om fildelning. Jag har personligen ett mycket svalt intresse för fildelning av upphovsrättsskyddat material i sig. Vad jag har problem med, är konsekvenserna den helt galna lagstiftningen får för principer om rättssäkerhet och proportionalitet, vilka är helt centrala för en demokratisk rättsstat. Kulturskapare är en av de grupper som utnyttjas för att rättfärdiga en mycket bred internationell trend av övervakningslagstiftning som har mycket tunn demokratisk förankring.

Låt oss titta på nätet och se om vi hittar ett svar på frågan i O'Briens rubrik: "After SOPA defeat, how can we move the piracy debate forward?"

David Seaman skriver i Business Insider, och vill rikta uppmärksamheten på lagförslaget H.R. 1981, som han menar är nästa viktiga kamp efter att SOPA gått i graven. Enligt Seaman - som haft mycket intressant information om både SOPA och NDAA tidigare - är H.R.1981 precis lika illa som SOPA om inte värre, och är dessutom författad av samma upphovsman.

Kanske det kan tolkas som ett av svaren på O'Briens fråga? Nu gäller det visserligen SOPA och USA, men är högst relevant även här i Sverige. Funkar inte ett lagförslag, tar man fram två till, och sedan två till, och sedan två till... Det här är aktivisternas verkligt svaga punkt - att vi hela tiden förvisas till att vara så förbannat reaktiva. Vi slåss mot en hydra, som har näst intill obegränsade resurser för att dränka oss i lagtexter och avtal, varav vi om vi har tur hinner sätta oss in i och stoppa några innan det är för sent. I all information och desinformation riskerar vi dessutom att göra oss till nyttiga, lättmanipulerade idioter åt diverse särintressen, då det inte alltid är helt självklart vem avsändaren till informationen vi agerar på är, eller vad agendan bakom är.

Har vi en utmaning framför oss, så är det att samla oss och fokusera på att definiera vad vi jobbar för. I det arbetet måste även kulturskapare och upphovsmän inkluderas. Politik och förändring handlar i grund och botten om att vinna stöd för berättelsen om det goda samhället, och det är först när vi gjort det, som vi hamnar i ett läge där vi verkligen kan förändra saker. Det är förresten kul att Piratpartiets Anna Troberg verkar vara inne på de tankarna på allvar också.

En sista sak som hör till ämnet...
Detta nådde mig i mailen, och cirkulerar tydligen på Facebook. Vad jag kan förstå, kommer detta från Piratpartiets representanter i EU-parlamentet, och kan vara intressant att ta en titt på. Jag vill särskilt rikta blicken mot inledningen:

"Over the past two weeks, we have seen coordinated attacks on democratic institutions such as the European Parliament and national governments over ACTA. The signatories to this letter and their members stand against such attempts to silence the democratic process."

Är det på riktigt? Demonstrationer mot ett handelsavtal är alltså 'koordinerade attacker mot demokratiska institutioner' och att kräva att makthavare lyssnar på befolkningen i en demokrati är 'försök att tysta den demokratiska processen'...? I demokratins namn kanske vi bör förbjuda demonstrationer? 'Koordinerade attacker'... Ja jävlar. Vem är foliehatten här, egentligen?

Allvarligt talat är denna retorik, backad av intressenter med gigantiska ekonomiska reusrser, rent samhällsfarlig. Jag ska inte dra Breivik-paralleller, men hur ansvarsfullt är det att plöja ned miljoner Euro i kampanjer som går ut på att misstänkliggöra fredliga demonstranter i ordalag som 'koordinerade attacker mot demokratiska insititutioner', som om det handlade om terrorism och inte den grundläggande demokratiska rätten att samlas och protestera?

Här nedan publiceras hela brevet, komplett med undertecknande organisationer och företag. Vad jag förstått har det gått ut till samtliga EU-parlamentariker. Christian Engström eller någon annan MEP kan säkert berätta mer om det. Sprid det gärna.

(Uppdaterat: såg nu att Hanna Fridén också skrivit ett inlägg om det här brevet)

------------------------------------------------------

Dear Member of the European Parliament,

Over the past two weeks, we have seen coordinated attacks on democratic institutions such as the European Parliament and national governments over ACTA. The signatories to this letter and their members stand against such attempts to silence the democratic process. Instead, we call for a calm and reasoned assessment of the facts rather than the misinformation circulating. A considered reaction is more important than ever at a time when many outside of Europe doubt the ability of the European Union institutions and its Member State governments to act together.
The signatories of this letter represent thousands of European companies of all sizes and millions of workers in dozens of sectors crucial to the European economy, which are eager to get Europe out of the current economic crisis by promoting innovation and growth-enhancing measures. We are all dependent on intellectual property.
ACTA is good for Europe. Without changing EU law, it establishes common procedures for dealing with IPR infringements across countries accounting for 50% of world trade. The framework set up by ACTA will have a positive impact on protecting Europe’s industries, jobs and people. ACTA will have no negative consequences as it does not depart from EU law – as confirmed by three opinions of the European Parliament’s Legal Service as well as the European Commission. It is important to show that Europe is united and has trust in its institutions and government processes. That is why ACTA is supported by all the organisations and companies below, as well as 22 European Member States who joined the EU in the first step towards ratification.
We therefore urge you to focus on the facts and not the misinformation and to support ACTA. ACTA is an international cooperation project that will protect Europe’s rights and people and will confirm the EU’s global importance as a responsible trading partner. For Europe to have a successful knowledge economy and manufacturing base it must protect its workers, creators and the innovations of its manufacturers and industries abroad. The ACTA treaty sends an important message to third countries and to Europe’s workforce that our rights must be protected in practice, and that Europe will not fall behind other countries in this regard. This is a crucial moment for Europe’s governments and institutions in their effort to safeguard Europe’s jobs and economic future. Failure to do so will irrevocably affect Europe’s credibility as a trusted global trade partner.

We thank you for your support on this crucial issue:

ACEA - European Automobile Manufacturers Association
ACG - Anti-Counterfeiting Group
AIE – Associazione Italiana Editori
AIM – European Brands Association
Alliance Against IP Theft
ANDEMA – Spanish Association for Defence of the Trademark
APM – Aktionskreis Deutsche Wirtschaftgegen Produkt – Und Markenpiraterie
AFP - Associacao Fonografica Portugesa
AGPP - Association of Greek Producers of Phonograms
BAMP – Bulgarian Association of Music Producers
BASCAP - Business Action to Stop Counterfeiting and Piracy
BBB - Börsenverein des Deutschen Buchhandels
BEA - Belgian Entertainment Association
BIEM – Mechanical Rights Societies
BPI - British Phonographic Industry
BREIN - Protection Rights Entertainment Industry Netherlands
BBA – Bulgarian Book Association
BVA - British Video Association
BVMI – Bundesverband Musikindustrie
BVV – Bundesverband Audiovisuelle Medien e.V.
CELC - European Linen and Hemp Confederation
CIE - Consejo Intertextil espanol /Spanish Textile and Clothing Industry
CIPR - Coalition for Intellectual Property Rights
EACA – European Association of Communications Agencies
ECTA - European Communities Trademark Association
EIBF - European and International Booksellers Federation
EGEDA – Spanish Audiovisual Producers
EPC - European Publishers Council
EURATEX - European Apparel and Textile Confederation
EUROCINEMA – Association of Film and Television Producers
EUROCORD - European Liaison Committee of Twine, Rope and Netting Industries
EUROCOPYA - European organisation of movie and television producers' collecting societies
EUROCOTON - Federation of the Cotton and Allied Textile Industries of the EU
FAMA - Fachverband der Film- und Musikindustrie
FEP-FEE - Federation of European Publishers /Fédération des éditeurs européens
FER - Federation of Romanian Publishers
FESI – Federation of the European Sporting Goods Industry
FFE - Filmforgalmazók Egyesülete
FGEE - Federación de Gremios de Editores de España
FIAPF - Fédération Internationale des Associations de Producteurs de Films
FIAD - International Federation of Film Distributors Associations
FIMI - Federazione Industria Musicale Italiana
GESAC – European Authors and Composers Societies
GESAMTVERBAND TEXTIL + MODE - Confederation of the German Textile and Fashion Industry
ICC DEUTSCHLAND - Internationale Handelskammer (ICC) Deutschland
IFPI – Representing the Recording Industry Worldwide
ILEC - Institut de Liaisons et d’Etudes des Industries de Consommation
IMPALA – Independent Music Companies Association
INDICAM – Instituto di Centromarca per la lotta Contraffazione
INTA – International Trademark Association
IRMA - Irish Recorded Music Association
ISFE – Interactive Software Federation of Europe
IVF – International Video Federation
MAHASZ - Magyar Hanglemezkiadók Szövetsége
MARKENVERBAND - German Branded Businesses Association
MODINT – Trade Association for Fashion, Interior Design, Carpets and Textiles
MVKE - Magyarországi Videókiadók Egyesülete
NV – Nederlands Uitgeversverbond
NVPI - Nederlandse Vereniging van Producenten en Importeurs van beeld
PRODUZENTENALLIANZ – German TV and Film Producers Alliance
PROMUSICAE - Productores de Música de España
SACG - Swedish Anti-Counterfeiting Group
SNE - Syndicat National de L'Edition
SNEP – Syndicat National de l'édition Phonographique
SROC – Sports Rights Owners Coalition
TIE - Toy Industries of Europe
TABD - Trans-Atlantic Business Dialogue
TUOTOS - Finnish Audiovisual Producers
UFIH - Union Française des Industries de la Mode / French Association of Clothing Manufacturers
UIT - French Textile Industries
UK PUBLISHERS ASSOCIATION
UNIFAB - Union des Fabricants
UNIVIDEO - Italian Union of Audiovisual Publishers
VKE – German Cosmetics Manufacturers
ZPAV – Polish Audiovisual Producers

------------------------------------------------------

Mer om ACTA och relaterade saker:
AB Kultur, Viktualiebrodern, Magnihasa, Christian Engström, Amelia Andersdotter, HAX

Alarmism och tillitstorka

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Thu, 16 Feb 2012 14:10:00 +0000

Det blir länktätt idag, men förhoppningsvis står texten för sig själv för dig som inte orkar med klickfester. Jag har försökt bemöda mig att länka till relevant information, för jag ser det lite som en del av det jag tagit på mig att göra. Se det som extra godis till dig som vill fördjupa dig lite.

(Uppdaterat:
Jag glömde sticka in en viktig sak - Kommissionen diskuterar ett 'taktiskt tillbakadragande' angående ACTA enligt EDRI. I klarspråk betyder detta troligen att de kraftfulla reaktionerna har fått dem att inse att demokratin kan komma ivägen, eftersom parlamentarikerna som måste ratificera avtalet är folkvalda, och nog gärna vill bli omvalda. Christian Engström (pp) kommenterar på Europaportalen.)

Ja, jag är alarmist.

I dagsläget tillhör Polen, Tjeckien, Slovakien, Lettland, Bulgarien, Holland, Tyskland och Rumänien de länder som inte vill ratificera ACTA-avtalet. Sloveniens ambassadör i Japan gick ut och bad offentligt om ursäkt efter att ha undertecknat avtalet på sin regerings uppdrag. Talmannen i Europaparlamentet, Martin Schulz, har framfört skarp kritik mot avtalet, och ni kanske minns hur Kader Arif lämnade sin post som rapportör för EU-parlamentet angående ACTA i protest mot avtalet?

Minns ni hur Guy Fawkes invaderade Polens parlament?

Under tiden, i Sverige heter det att ACTA inte är något att oroa sig för, sekretessen kring avtalet är normal, och att ingenting kommer att förändras.

Cirkulera. Här finns ingenting att se.

Att förhandlingsdokumentationen som är nödvändig för att vi överhuvud taget ska kunna tolka avtalstexten fortfarande hålls bakom lås och bom är alltså inte något att oroa sig för, och inte heller att avtalet innebär att en ACTA-kommitté ska tillsättas som när som helst kan göra tillägg till avtalet, med de undertecknande nationernas godkännande.

Jaha, hur vet vi att de inte kommer att börja arbeta med att lägga till ännu värre saker till avtalet, efter att det ratificerats? Ändamålsglidning tycks ju ha blivit lite av en etablerad arbetsmetod när det gäller lagstiftande och avtalsverkstad: få ramverket på plats med de mest impopulära delarna borttagna, och lägg sedan till dem i efterhand.

Fråga ur regeringens 'Frågor och svar om ACTA': "Har den ACTA-kommitté som inrättas genom avtalet möjlighet att ändra ACTA-avtalet?"

Svaret: "Nej, kommittén kan bara föreslå att avtalet ska ändras. För att en ändring ska komma till stånd krävs att parterna till avtalet ingår ett nytt avtal om detta."

Jaha, så det funkar bara med regeringarnas samtycke, som till exempel USA:s eller Sveriges? Nu blev jag ju jävligt mycket lugnare... En alarmist som jag själv skulle kunna se det senare som anledning till oro, med tanke på hur trenden i de berörda länderna ser ut, och trenden i Sverige:

Videon torde ge en indikation om vilken tillit jag tycker man kan fästa till 'parternas' vilja att skydda mina intressen som medborgare.

"Alla tjänar på om debatten lägger sig" sa vår statsminister för ett par år sedan om ett annat impopulärt förslag som han och hans regering ville snacka om så lite som möjligt. Flera av oss trodde säkert inte våra öron - vem vinner på tystnad i en demokrati?

I ljuset av det, och tidigare galenskaper politikerna drivit igenom, vill jag mena att alarmism är en sund reaktion, särskilt när tystnad blivit en huvudingrediens i taktiken. Även om man kan läsa ACTA välvilligt, är det nämligen viktigt att vi läser avtal och lagtexter illvilligt. Att vi ställer oss frågan vilka möjligheter avtalet innehåller, och varför de finns där.

Varför överhuvud taget skriva en avtalstext på ett sätt som möjliggör godtycklig tolkning, om man inte tänkt använda det utrymmet till något?

Förresten...

Regeringen vill göra det lättare för polisen att komma åt fildelare, även om det bara gäller en enstaka film. Minns ni att Reinfeldt talade om att han inte ville "kriminalisera en hel ungdomsgeneration"? Minns ni att han efter IPRED-lagens införande försvarade sig med att han menat att polisen inte skulle jaga fildelare, men att det var frid och fröjd om upphovsrättsindustrin gjorde det? Så varför läser jag ständigt om polistillslag efter polistillslag mot fildelare?

Regeringen vill ändra regelverket för hemlig avlyssning, så att till exempel "interimistiska" beslut ska kunna fattas om att avlyssna en person, utan att behöva en domstolsorder. Det ska också gå att avlyssna personer som inte är brottsmisstänkta. Givetvis talar man sig varm för att värna integritet och rättssäkerhet, och om granskning och tillsyn. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag hört dem säga det, och sedan bortförklarat sig när det visar sig att det bara var tomt prat.

Ser du också en trend här?

Hur kommer det sig att politiken min regering driver alltid kommer som en överraskning i sista sekunden, varför jag tvingas bli reaktiv i mitt engagemang, och slåss mot en vansinnig förkortning i taget snarare än att jobba för en helhetsbild i ett inkluderande och öppet samtal om hur vi bygger Det Goda Samhället? Hur rimmar det med den påstådda respekten för folkviljan och kärleken till demokratin? Om jag är alarmist, hur tycker de själva att de arbetar för att skingra mina farhågor och mina tvivel?

-----------------------------------------

Mer länkar, för dig som inte kan få nog:
Anna Troberg, Opassande, Värmlandspiraten och Gothbarbie om ACTA och den utökade jakten på fildelare, med mera.

Out and proud

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Thu, 02 Feb 2012 21:48:00 +0000

Ni vet...

Jag känner mig lite skyldig.

Sedan jag började blogga under undertiteln 'out and proud', har jag fått något dussin uppmuntrande mail från människor, som låtit lite såhär, i sammandrag:

"Tack för ditt mod, och tack för att du har integriteten att inte bli ännu en homoblogg. Jag har inte sett ett enda inlägg där du gör en grej av din sexualitet, och det är bara så häftigt."

"Bra blogg, men det känns som om du skyggar lite för hbtq-frågorna? Är det utanför ditt fokus? Skulle vara kul om du skrev lite om de frågorna i framtiden. Du behövs!"

Nu känns det lite märkligt att medge att jag faktiskt är straight.

Det lär ha framgått i en del tidigare inlägg redan för den som är en regular här, och nu syns inte undertiteln i headern längre, men det händer fortfarande ibland att någon undrar över min läggning baserat på just 'out and proud'-grejen.

Jag låter dem vanligen fortsätta tro vad de antagit, och svarar vänligt att jag inte kommenterar mitt privatliv, men tack för de vänliga orden.

... Och det har alltid varit uppriktigt menat. Tacket, alltså. Ni har stärkt min tilltro till mänskligheten.

Till mitt försvar vill jag säga att jag tidigt bestämde mig för att mitt privatliv inte skulle ha med mitt bloggande att göra. Dessutom skulle det liksom kännas lite fånigt att fara ut i något slags försvar i stilen 'nej men herregud jag är inte bög'. Jag menar, varför skulle jag bry mig eller ta anstöt av att någon tror att jag är bög? Varför skulle jag ändra på något om jag vaknade imorgon och var bög?

Nå, förlåt mig, hursomhelst, om jag gör er besvikna på något sätt nu.

Jag har kikat lite på taggen #homoriot idag, och verkligen känt att jag inte har mycket att tillföra. Det känns tråkigt att behovet av taggen ens finns. Det är mycket jag skulle önska inte behövde finnas, i Sverige år 2012.

Alla typer av jämställdhetsrörelser borde ha absolut ingenting att göra nu. Vi satte för fan en gubbe på månen för 50 år sedan, och det finns fortfarande folk som tycker att homosexuella eller transpersoner är en stor grej, eller till och med ett hot? Kom in i matchen, ffs...

Tyvärr är jag väl medveten om att behovet finns och är stort, och att många, många människor mår otroligt dåligt av det tryck de som avviker från normen utsätts för. Jag hatar det, men vet att det är sant.

Mycket mer än så har jag, en vit heteroman i 35-årsåldern, inte att tillägga. Vill man ha ett annat perspektiv är Anna Troberg bättre läsning.

Egentligen borde vi slå samman samtliga organisationer som driver jämställdhetsfrågor till en enda stor anti-idiotlobby.

I ett semesterparadis nära dig - Turkiet och de mänskliga rättigheterna

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Thu, 02 Feb 2012 13:16:00 +0000

Bloggupprop idag.

Det handlar om Turkiet, och deras behandling av den kurdiska befolkningen. Det finns en hel del jag skulle kunna säga om ämnet. Om massarresteringar, censur, förtryck, rasism och rena avrättningar under förevändningar om 'kampen mot terrorism'.

Jag tänkte låta historien berätta sig själv istället.

Videon nedan berättar historien om flyganfallet i december 2011 som dödade 35 människor, varav flera minderåriga. Videon efter är ett tal i det turkiska parlamentet strax efter massakern, av BDP-ledamoten Gultan Kisanak. Hon är väl värd att lyssna på.

Vill man ha lite perspektiv på vad det innebär att Kisanak säger det hon säger i den turkiska maktens centrum, ska man veta att en annan parlamentariker - Leyla Zana - fick 15 års fängelse för att ha burit ett kurdiskt hårband, och talat kurdiska i parlamentet.

Det här är landet vår statsminister och många andra svenskar semestrar i om somrarna.

”Bästa sättet att kontrollera ett folk är att få det glömma sin historia” skrev Mustafa Kemal Ataturk, skaparen av nutida Turkiet, en gång i tiden. Tesen kan diskuteras, men den formar politiken än idag i det moderna Turkiet. Att vara etnisk kurd där har inneburit en avsaknad av rättigheter som vi i friare samhällen har tagit för givna

Ända sedan 1930-talet har den kurdiska befolkningen i landet utsatts för en tvångsassimileringspolitik i syfte att hålla landet monokulturellt och monoetniskt. Detta har tagit sig uttryck i form av förbud av och motstånd mot alla former av avvikande kulturella yttringar, i synnerhet kurdernas. Detta har gällt språket, rätten till utbildning på det egna språket, och kurders rätt att organisera sig och stödja de politiska rörelser de själva vill.

Kurdiska reaktioner mot denna politik har bekämpats med kraftig brutalitet. Systematiska massarresteringar (även av minderåriga), förföljelse, tortyr och fängslande utan rättegång är skrämmande exempel på detta. Turkiet är det land som under 2011 fått i särklass flest domar mot sig i den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter.

Till detta kommer etnisk rensning och massmord. Ett exempel på detta är förstörandet av mer än 3000 mindre samhällen och tvångsförflyttning av närmare 400 000 civila kurder under 80-talet. Den värsta enskilda incidenten som hänt har nog varit Dersim-massakern på 30-talet, som snarast bör betraktas som ett folkmord eftersom det kostade mer än 60 000 människor livet.

Vidare har staten genom skuggoperationer och öppna militära aktioner genomfört summariska avrättningar av kurder. Antalet offer för dessa uppskattas till minst 40 000. Dessutom har vi under flera år hört rapporter om användning av stridgas, napalm och vit fosfor mot kurderna.

Denna terror har inte upphört än idag.

Massarresteringarna fortsätter, likaså de militära attackerna och de summariska avrättningarna. Under senare år har man upptäckt över 30 massgravar i den kurdiska delen av Turkiet, och folkrättsorganisationer befarar att antalet massgravar kan vara upp mot flera hundra. Ett antal har hunnit grävas upp, bland annat en i dagarna där man hittills hunnit identifiera 23 skjutna individer. Vidare fortsätter militära aktioner, ofta över gränsen till Kurdistan i norra Irak, där attacker har urskillningslöst ägt rum. Detta föranledde bland annat Roboski-massakern i kurdiska delen av Turkiet, där 36 civila – varav 20 var under 18 år – dödades i en flygattack.

Turkiets politik drabbar även barnen. I nuläget antas 3000 kurdiska minderåriga sitta i turkiska fängelser.

Detta är ett axplock av övergrepp som bryter mot FN:s universella deklaration för mänskliga rättigheter och mot Europakonventionen. Dessa övergrepp är oacceptabla och strider mot den humanism och moral som den demokratiska människosynen står för.

Vi som deltar i detta bloggupprop vill att Sverige och EU ställer respekt för de mänskliga rättigheterna som ett krav för ett turkiskt inträde i EU. Vi vill att regeringen använder alla tillgängliga demokratiska påtryckningsmedel för att få Turkiet att respektera människors rättigheter. Dessutom vill vi att Turkiet får klart för sig att de måste släppa de fängslade barnen omdelbart.

Stöd vårt bloggupprop för att få Turkiet att släppa minderåriga som arresterats av politiska skäl. Delta i debatten för kurdernas mänskliga rättigheter i Turkiet och mot den turkiska statens brutala politik. Sprid informationen vidare till berörda och intresserade.

Tillsammans kan vi kan skapa förändringar som garanterar de mänskliga rättigheterna och som leder till att de gemensamma konventionerna efterlevs.

Absolute Banana
Alveolarplosive
Amanda Brihed
Aningen Udd
Bawar Ismail
Camilla Rågfors
Cherins
David Bergström
Enligt Min Humla
Emma Opassande
Frihetssmedjan
Hanin
Johan E. Johansson
Kurd.se
Louise P
New Renaissance
Nima Dervish
Patrick Baltatzi
Savaism
Svarten
Taking Over Your Mind
Torbjörn Jerlerup
Yami och Pandorna

Thoughts on #twittercensored

noreply@blogger.com (Beelzebjörn) — Wed, 01 Feb 2012 19:29:00 +0000

Yay, I'm famous!

... Or not.

It's not like the NY Times called me in the middle of the night and asked me for an opinion. I remain only one obscure activist in a vast ocean of voices online. Still though, it's nice to be noticed.

After all, I am an activist, and activism is about bringing attention to causes. Thus, attention makes me happy, especially when it comes to a topic like the one in question: online censorship.

Now, it's been a few days, while I've been busying myself with a way bigger beast than the Twitter policy on censorship, namely ACTA. I won't go further into that here, other than recommending anyone who cares about the internet they sign this petition on Avaaz.

Instead, let's stay on the censorship-issue.

Let's all agree first that censorship is an ugly, ugly thing. Can we do that? Pretty please?

I guess not.

Part of what makes Twitter so great, is the way it connects us to other parts of the world, where our journalists can't or won't go, like Syria, and how it connects us with people that aren't journalists or politicians, and gives us a chance to hear their voices too. You no longer have to turn to a publisher like NY Times to get word of your opinions out.

This has been a very important tool over the last year, not only in the Arab Spring, but also for movements in the West, such as the Occupy-movement. The Person of the Year for 2011 would have been a significantly less strong candidate without tools like this.

It's only natural that powerful people that wish to remain in power wishes to take this fine new tool away from us, or at least acquire the means to control and tame it. This was the case with Gutenberg's printing press, and naturally is the case with twitter today.

And let's not forget that it's not only Syrian president Bashar Assad that would want to silence his population forcibly. Remember a guy called David Cameron from last year? Yeah, that's right - let's not be naïve here - our own democratically elected governments here in the west aren't exactly thrilled about losing their power over who gets what information.

I could go on and on, but by now it should be clear that this issue is one I feel strongly about. That's also the reason why I chose to use a somewhat aggressive tone. The states mentioned would probably very much like to see Twitter shut down or heavily censored, and any measure of accommodating their wishes is sure to please them.

What's Twitter's responsibility in all this? Well, it's hardly their job to defy and bring down every authoritarian regime in the world.

See, I'd have loved to see Twitter say something like "There will be NO censorship unless you shut us down, so GTFO and take your FAIL with you!", but I could hardly expect that from a private company, could I? After all, it's not Twitter's idea to censor certain tweets, but the governments of the world.

A comment in the same article I was quoted in says it pretty well:
"I’m defending Twitter’s policy because it is the one I hope others adopt: transparent, minimally compliant w/ law, user-empowering."

Took me a while to find the cited tweet by Zeynep Tufekci (follow her btw - she's brilliant), as the link in NYT is missing, but I finally managed to dig it up. I also read the post on the subject on her blog.

She's right, you know? Key words here are "minimally compliant with law".

Now, I want to see the policy implemented before I decide what to think, but I have to admit it's pretty clever. "Sure, we'll abide with local law, of course, and censor unlawful content upon request. You just tell us, and we'll look at it."

This means that Twitter will censor things locally, but not unless they get a complaint and deem the complaint valid.

Now tell me what state has the time and resources to constantly monitor the flow of tweets, and report each and every tweet deemed unlawful to Twitter? See how the volume would increase the more restrictive laws a country has? There's a beautiful simplicity in this, and used properly, it indeed will be as user-empowering and transparent as you can hope for from a company that actually is in business to make money - not primarily to defend our democracy.

That's our job.

I'll still be watchful, of course. Even if the policy looks ok right now, how Twitter chooses to handle the complaints from various states will be what determines if this is acceptable or not. I'm not ready to break out the pom-poms yet and become a cheerleader for Twitter's new censorship-policy.

I'll write something nice when I'm convinced.

Something tells me it's not the Sauds I'll be watching to make up my mind. I know that regime are bastards already. The interesting thing to watch will be the West, for example how requests from DHS to shut down occupiers, whistleblowers and Anons will be handled.

One of the places that evidently has the resources to pay people to sift through Twitter for dangerous tweets, is the US. Maybe it's because of the crumbling economy they can't afford to hire people with a working brain to sift out the real threats from the harmless?

If I didn't know better, I'd say they're trying to scare people by sending half-wits to harass tourists, to create the impression that they see and hear everyone, so we better behave.

That's not Twitter's doing.