En av de mest rasistiska tidningarna i Israel, har i en längre artikel försökt förklara varför Japan stoppat den islamiska invandringen och konverteringen. Man tar upp saker som att man är extra rasistiska mot just muslimer, och att man försvårar för muslimer att invandra eller att få uppehållstillstånd.

Man har även gjort det omöjligt för dem att invandra illegalt eller att få rättsligt hjälp i landet – man ser alltså ner på just muslimer. Av över 120 miljoner japaner, är inte ens 10 000 muslimer, och det är en mycket liten minoritet.

Eftersom minoriteten är så liten, så har det lett till att de inte kunnat konvertera japaner i samma höga grad som muslimerna lyckats med att konvertera engelsmän i till exempel England. Vidare har den negativa bilden japanerna haft på muslimer, lett till att japanerna inte vill befatta sig med dem eller veta något om dem.

Vin

Abbassidernas tyrann, Mansoor, bjöd in Imam Jafar al Sadiq a.s, till Irak hela tiden. Han var rädd för en revoltution, startad av shiiterna, därför ville han ha Imamen a.s under sin uppsikt.

Under en av dessa besök till Irak, bjöd generalen över Mansoors trupper, in Mansoor och Imam Jafar al Sadiq a.s, man skulle fira generalens sons omskärelse.

Man dukade bordet och alla gäster satte sig, maten lades fram och alla började äta, en gäst bad om ett glas vatten och man gav honom ett glas vin. Så fort Imamen a.s såg vinet, ställde han sig upp och gick ut. Medan han var på väg, ombads han komma tillbaka men hans svar var:

”Den heliga Profeten saw har sagt att den som sitter vid ett bord, där vin serveras, åkallar Allahs förbannelse på sig själv.”

Imam Musa al Kadhims a.s mor och Imam Jafar al Sadiqs a.s fru, Umme Hameeda, satt i sitt hem och sörjde sin älskade mans död. Hon märkte en mycket nära vän och anhängare till Imamen a.s bland de som gav sina kondoleanser, alla grät hårt men tyst. Umme Hameeda vände sg till Abu Basir och sade:

”Under de sista ögonblicken av hans liv, öppnade Imamen a.s plötsligt sina ögon och insisterade på att see alla sina släktingar, vänner och nära samarbetspartners, snarast möjligt. Vi var mycket oroliga över hur hårt han krävde detta, som en slags befallning.

Alla de som kunde, kom omedelbart, när han såg dem, sa Imamen a.s:

”Vår förbön (tawassul) kommer sannerligen inte nå dem som inte bryr sig om bönen.” Dessa var hans sista ord till alla dem som älskade honom.

Moral: Glöm mycket i ditt liv, men aldrig din bön…

——————————————————————–
Den större tillbedjan

Imam Jafar al Sadiq a.s märkte en dag att en av åhörarna, som alltid var närvarande, inte hade visat sig på länge, så han frågade sin vän om personen ifråga.

”Oh son till Profeten saw, han går igenom en kris, av ekonomiskt slag och är på randen till fattigdom.”
”Vad gör han åt saken, undrade Imamen a.s”

”Ingenting, han ses befinna sig i konstant bön, i ett hörn till huset.” Svarade vännen.

”Hur klarar han sitt uppehälle?” undrade Imamen a.s
”En av hans vänner, tar hand om honom och hans familj.” Fick Imamen a.s till svar.
”Vid Allah, hans väns dåd är mycket mycket större i tillbedjan än hans egen tillbedjan.”

Ljudet av musik

Ljudet av musik och dans kunde höras ända ut till gatan, man kunde ana vad som skedde i huset, vin och kvinnor tillfredsställde de lägre drifterna av män.

En man, vars hela presens, visade att han var en Gudfruktig man, en man som inte sov på nätterna men var upptagen med att be många timmar och många böner, gick förbi. En tjänarinna gick ut ur huset för att slänga ut soporna på gatan, mannen stoppade kvinnan och undrade:

”Ägs huset av en fri man eller en slav? Fri svarade hon. ”Han är sannerligen fri! Hade han varit en slav, då hade han inte varit olydig mot sin Mästare, Skaparen av universum på det här kaxiga sättet, och bjudit in till en sådan här syndfull samling. ”

Denna diskussion fick tjänarinnan att komma tillbaka till huset försenat, och därför frågade ägaren av huset varför det tog henne så lång tid. Hon återberättade allt som hade skett och orden:

”Hade han varit en slav hade han respekterat sin Mästares önskningar, ” ljöd kvar i hans öron. Han blev skräckslagen och sprang mot dörren ut på gatan, han hann inte ens ta på sig skorna, han ville se den person som hade yttrat dessa ord.

Andfådd nådde han till mannen, i slutet av gatan. Till sin förskräckelse stod han inför mannen – Imam Musa al Kathim a.s, han började gråta och bad om förlåtelse för sina synder, och lovade att aldrig befinna sig på såna fester eller befatta sig med sådana synder.

Aldrig igen satte han sin fot i någon sko eller sandal, han ville vara kvar i denna situation där han var ångerfylld, för all framtid, den situation han befann sig i när han befann sig inför Imamen a.s.

Hans namn före denna händelse var Bashir ibn e Harris ibn e Abdur Rahman Maruzi, men efter denna händelse fick han namnet, den barfotade, som senare gick samman med hans förnamn så han kallades för: Bashir Barfotade.

Aldrig igen föll han för synderna och aldrig bröt han sitt löfte. I början ansågs han vara en av de rika och välbärgade, de som hade ”allt”. Dock för resten av sitt liv, var han en av de gudfruktiga och religiösa…

Imam Jafar al Sadiq a.s hörde talas om en man, som hade fått rykte om sig att vara troende, ärlig, nobel, och gudsfruktig. Han hade hört så mycket gott om honom, att Imamen a.s kände att han ville träffa denne man. Han gick till den mannens möten, och såg en stor samling av människor, som alla samlades runtomkring mannen, Imamen a.s såg snart att alla de som var där, var okunniga människor.

Plötsligt reste sig den religiösa mannen upp och lämnade församlingen och gick ut ur huset, Imamen a.s följde efter för att förstå vad som var så storartigt med den mannen. Mannen stannade till vid ett bageri, stal två limpor bröd när bagaren inte såg det och gömde dem under sin mantel. Imamen ville inte döma honom, så han intalade sig att den mannen måste ha betalat för brödet i förväg eller att han senare skulle komma och betala för brödet. Dock förstod han i så fall inte varför han dolde allt för bagaren.

Medan Imamen a.s följde efter honom, observerade han att mannen stannade till vid ett fruktstånd, och tog två granatäpplen och stoppade även dem under sin mantel och gick vidare. Fruktförsäljaren såg inget och fick inte heller betalt för sina varor. Plötsligt såg Imamen a.s att den religiösa mannen stannade till vid en tiggare och gav honom bröden och granatäpplena. Imamen a.s gick då fram till mannen och sa, jag har följt dig en längre stund, och finner ditt beteende mycket märkligt. Kan du förklara dig?

Mannen tittade stint på Imamen a.s och sa:

Du är Jafar ibn Muhammed, inte sant? Ja det är jag, svarade Jafar al Sadiq a.s.

”Jag erkänner att du är barn till Profeten saw, och därför förtjänar du respekt, men jag måste tyvärr också erkänna att du inte bara är okunnig utan dum.”

Imamen a.s undrade varför mannen sa så till honom.

”Din fråga är bevis för din okunnighet. Du kan inte ens förstå den enkla matematiken i religionen. Har du inte läst Koranen som säger:
Varje god dåd kommer multipliceras med tio, medan ett ont dåd bara kommer räknas som en? Så lyssna, jag stal två limpor bröd och två granatäpplen, jag begick alltså fyra synder. Samtidigt gav jag alla fyra till en behövande, så multiplicera fyra med 10, då har jag alltså fått 40 goda dåd. Jag begick fyra synder, så om jag tar 40 -4 synder, så har jag ändå 36 goda dåd till in fördel. Så enkelt är det, så säg mig, är inte din fråga dum?

Imam Jafar al Sadiq a.s svarade:

”Må Allah straffa dig med döden! Du är den som är okunig, du verkar ha missat versen i den heliga Koranen som säger: Allah accepterar enbart de dåd som begås av de Gudsfruktiga.

Denna enkla matematik visar hur fel du räknade. Du erkände 4 synder själv, sedan delade du andras egendom, stulna av dig själv, som almosor, det lägger till 4 fler synder och inte en enda god dåd. ”

När Imamen a.s gick därifrån, såg den ”religiösa” mannen dum ut. Imamen a.s berättade den här händelsen till sina anhängare och förklarade:

”Personliga förklaringar och tolkningar utan tillräckliga kunskaper och förståelse, leder inte bara er själva åt fel håll, utan även vilseleder andra.

Somrarna hade blivit stekheta, stor torka härjade i landet. Ingen räddning fanns i sikte, Medinas befolkning sågs ofta titta mot himeln, i hopp om att se några moln, men de var alltid besvikna. Maten och vattnet blev svåra att hitta i staden.

Utöver alla dessa problem, fick Profeten saw, reda på att Bysans, med sin stora romerska armé, hade planer på att invadera det muslimska riket. De hade börjat samla sig i Syrien och Profeten saw, tyckte det var bäst att möta dem just i Syrien, alla muslimer skulle delta.

Muslimerna, trötta, svaga pga all törst och svält, var knappast entusiastiska. Några av hycklarna försökte hitta på ursäkter för att slippa följa med, de ville vänta tills man fått in skörden, men ingen fick nåt uppskov, alla skulle med. Man var rädd att provianten skulle ta slut innan man ens kom till slagfältet, men Profeten saw, bestämde att man ändå skulle gå möta fienden.

30 000 muslimer, vandrade norrut i den stekheta ökensolen, några med svag tro, lämnade armén och gick tillbaka till Medina, plötsligt såg man Kaab ibn e Maalik, vända sin häst, och rida tillbaka till staden, folk skrek ut hans namn, men Profeten saw var inte upprörd han sa bara:
”Låt honom gå, ifall det finns en uns av godhet i honom, kommer Allah skicka honom tillbaka till er. Om han inte kommer tillbaka, var då säkra på att Allah skyddade er för hans onda avsikter.”

En stund senare, skrek männen ut igen:

”Karrarah ibn e Rabei har lämnat oss åh Profet”.

Och än en gång hörde man Profeten saw säga:
”Låt honom gå, ifall det finns en uns av godhet i honom, kommer Allah skicka honom tillbaka till er. Om han inte kommer tillbaka, var då säkra på att Allah skyddade er för hans onda avsikter.”

Någon stund senare, hördes männen skrika:

”Hillal ibn el Ummayya har lämnat oss!”

Profeten repeterade samma ord igen. Under tiden stannade Abu Dharrs kamel upp och ville inte röra på sig. Han försökte med alla medel att få den att röra på sig, men inget hjälpte. Han ville inte stanna bakom dem, så han tog sina saker och började gå efter hären, till fots. Solen och tröttheten och den packning han bar, fick honom att förlora all energi. Han kände att han inte kunde längre, men han gav inte upp.

Plötsligt stötte hans fot till en sten, och när han tittade till stenen, såg han en liten pöl av vatten under den, med färskt vatten. Han smakade bara vattnet och då han fann det uppfriskande, fyllde han sin vattensäck med det. Han var angelägen om att hinna ikapp hären, så han gick snabbare, även då tyngden på hans axlar blivit tyngre.

Profetens saw, anhängare skrek ut igen:

”Abu Dharr kan inte ses någonstans oh Profet. Han verkar ha lämnat oss oh Allahs Profet.”

Profeten saw, suckade och sa samma ord som tidigare:
”Låt honom gå, ifall det finns en uns av godhet i honom, kommer Allah skicka honom tillbaka till er. Om han inte kommer tillbaka, var då säkra på att Allah skyddade er för hans onda avsikter.”

Abu Dharrs mun var torr av törsten, men han tvingade sig framåt, han såg till slut arméns bakre led och började få ny energi av glädjen åt att se dem. Då de såg honom stannade soldaterna till och skrek: ”En av dem som lämnat oss, håller på att komma!”
Profeten saw hördes säga: ”Oh Allah, låt det vare Abu Dharr.”

”Det är Abu Dharr skrek männen, det är Abu Dharr”.
Abu Dharr nådde Profeten saw och föll ihop inför honom av tröttheten och utmattningen.
Profeten saw sa:

”Hämta honom lite vatten; Abu Dharr sa, jag har vatten med mig. Profeten saw undrade då varför han inte hade druckit från vattnet:

Må mina föräldrar vara lösen för dig oh Allahs Profet. Jag slog till en sten och under den fann jag färskt och uppfrsikande vatten, när jag smakade på det och kände att det var gott, tänkte jag på dig och lovade mig själv, att inte dricka av det förrän du hade druckit ur det.”

Källa:
Anecdotes of the Ahlul Bayt

Written by
Shahid Ayatullah Murtadha Mutahhari

“I am European, I am Muslim. This is my identity,” she said. The hijab “is what you see on the outside. But the strength is what’s inside, not to do bad deeds. To live my life in honesty, and not to speak the language of hate.”

Allt fler tar slöjan på sig, i det fattiga Bosnien, ett Bosnien som än idag inte helt återhämtat sig från inbördeskriget på 1990-talet. Nu har man för första gången fått en beslöjad borgmästare, som säger det är så hon ser sig, europé, muslim och beslöjad.

Förut hade man en diskussion om domare och soldater med slöja, nu har många kvinnor tagit slöjan på sig.

viaRise of Bosnian mayor with a head scarf challenging assumptions about Islam – The Washington Post.

”Ali was so popular even among the non-Muslims that when he died, all the Christians, Jews and Zoroastrians of Kufa, particularly their women and children who were personally looked after by Ali, lamented his death and wept as one does for one’s father. Mourning was observed even in Jerusalem and the Lord Bishop also could not restrain his tears.”

(Prof. M. G. Reynold’s Book on Islam, Chapter 3.)

Alla känner till hans namn, han har och är en av de mest betydelsefulla personligheterna i historien – Islams Profet Muhammed saw.

Sakerna man kanske inte visste om denna Profet saw:

1.  Han föddes som föräldrarlös, hans far dog utan att veta att hans fru var havande, han levde som fosterbarn och var hos sin mor inte längre än 1 år, innan hon också dog.
2. Han gifte sig för kärlek, med en kvinna som var 15 år äldre än honom. I 24 år var de gifta, och det var monogami. Han sörjde henne, till sin död, hans älskade favorit fru, som alltid varit där för honom.
3. Hans reaktion till att bli kallad Profet saw, av Allah, var förtvivlan och ifrågasättande. Hans kallelse kom 610, på ett berg utanför Mecka, när han var 40 år gammal. Smärtan han kände var så stor, att han trodde han var döende.
4. Han gick hårt åt korruptionen i samhället, där man tjänade pengar på de vallfärdande till de många avgudarna.
5. I 12 år undvek han konflikt och var pacifistisk mot de provokationer och hoten mot honom och hans anhängare. Till slut fick han lämna sin hemstad, bara för att slippa attackerna mot sitt liv.
6. Enligt henne hade han erkänt sina fel (nåt vi ej tror på) och det gav grunden för de ökända satansverserna.
7. Enligt henne, så visade han ett misslyckande på slutet av sitt liv när han inte valde nån efterträdare.

I en undersökning gjord på 49 konvertiter, har man kommit fram till vissa punkter som rör konvertiterna:

1. De ses som troféer av muslimerna. Särskilt om de är vita.

2. Mörka konvertiter beaktas knappt.

Kristiane Backer – före detta MTV moderator

3. Muslimerna vill gärna gifta bort dessa konvertiter, giftermål som ofta fixas fram med folk som vill flytta till väst eller personer som bara inte passar konvertiterna.

4. Konvertering från religiösa familjer, accepteras lättare än från familjer med ateistisk världsbild.

5. Vissa familjer gick långt för att bekämpa konverteringen, allt från att slänga ut den som konverterade, till att släktingar talade om för grannar och släktingar, att dottern dött, när hon blev muslim.

6. Några såg hur deras släktingar blev medlemmar i rasistiska partier för att ”stoppa” islamifieringen av England.

7. Frågor som kom upp var problematiken med samhället och slöjan, transsexuella frågor, medias negativa syn på konvertering till just islam. Många fick frågan, varför en upplyst, skulle konvertera till en medeltida religion som islam. Vissa konverterade, sågs som ”orena” för de hade haft sex före konverteringen.